LUM nr 9 - Humanekologi Lunds universitet

Tennis väckte starkakänslor på Gerdahallen TENNISDUST. Var stämningen hätskeller bara känsloladdad? Meningarnavar inledningsvis delade om dettanär ledningen för Gerdahallenbjöd in sina tennisspelare till diskussionom tennisens framtid i hallen.Tillströmningen fyllde Gerdahallens föreläsningssalmer än till sista plats med envälartikulerad skara övervägande akademiskatennisspelare i övre medelåldern.Hallchefen Anders Faager och hansställföreträdare Stefan Emanuelsson lafram fakta om hur stort trycket från tränandestudenter och andra är på gympaochstyrketräningshallar och deras omklädningsrum,särskilt mellan klockan16 och 20. De påpekade hur relativt dåligbeläggningen på de två tennisbanornaär på dagtid och hur hög medelåldernpå spelarna såg ut att vara. Dessutom gårtennisen med en förlust på 269.000 kronorom året.TENNISEN INGÅR HELLER INTE i Gerdahallensprimärverksamhet, fick manveta. Den syftar till att erbjuda motiontill studenter och de kommer i tiotusentaltill gympa, aerobics, box, spinning,styrkegympa och styrketräning i gym.Medan maximalt åtta kan spela tennispå en timme kan det som mest vara över1.000 i annan träning.Långt om länge kom Gerdahallenslednings förslag fram – att man skulleundersöka möjligheterna att ta den enaav de två kvarvarande tennisbanorna tillnya tränings- och omklädningsrum. Närfrågor och invändningar haglade sa AndersFaager att han aldrig förr upplevt enså hätsk stämning.– Stämningen är inte hätsk, menkänsloladdad för att vi blir upprörda omvi skulle förlora en hall som vi älskar, entennishall som kanske bara kan jämförasmed Kungliga hallen i Stockholm, sajournalisten Bodil Schrewelius i ett applåderatinlägg.Norbert Geistlinger och Jean Braconnier harspelat tennis i Gerdahallen i ett par decennieroch vill ogärna ”ge bort” ena banan tillmer trångbodda gympamotionärer.Gerdahallen byggdes 1929 för tennisefter en donation. Tre av de fem tennisbanornahar sedan tagits över av andramotionsformer. Många av tennisspelarnahade upplevt hela denna avveckling ochkunde upplysa Anders Faager om sakerhan inte visste. Exempelvis om att universitetsstyrelseni december 1987, då tennisstyrelsenlas ner, tog ett beslut att tennisenska ha en plats likvärdig med andra motionsformeri den styrande stiftelsen.Anders Faager noterade spelarnas argumentoch lovade undersöka dem närmareinnan han återkom. ArkitektprofessorKrister Wiberg, som byggt en delav de modernare hallarna, sa att det gickutmärkt att bygga nya bjälklag och göraen andra våning i gympahallarna, somman redan gjort i någon av dem. Härskulle man då kunna få plats med flertränings- och omklädningsrum.Avslutningsvis applåderade spelarnaFaager för att han lyssnat på dem. Manbeslöt i all hast att en nybildad stödföreningför tennisen skulle bli hans samtalspartneri dessa frågor i framtiden.TEXT & FOTO: MATS NYGREN32 LUM NR 9 | 2005