rapport - Norske Grafikere

apport#3/2009I dette nummeret: Redaktørens hjørne s. 3, Utstillingsprogrammet 2009 s. 6, Rapport fra Grafikktrienalen i Jyväskylä,Finland s. 7, Collission Course s.10, Mokuhanga s. 14, Ad or Art? Contemporary Art in the Street s. 16, Heavy Metal or busts. 19, Kopierings/målningshybriden s. 201

Utgiver: Norske Grafikere,Tollbugaten 24, 0157 OsloEmail:firmapost@norske-grafikere.noWeb:www.norske-grafikere.noAnsvarig Redaktör: Jan PetterssonEmail: jpetter2@frisurf.noMobil: 970 60 779Skype: janpettersson40Design: Richard Nygårdhello@richardnygaard.comAbonnement besørges av Norske Grafikere4 nr. per år for 250 krLøssalg 70 krAnnonsering: kontakt redaktøren eller send email tiljpetter2@frisurf.noAnnonsepriser 1/1 side 2500kr, 1/2 side 1500kr, 1/4 side800kr 1/8 side 400krUtgivelse: Rapport gis ut i 4 nr per årTrykk: TryckverkstanÖrebro, Sverigewww.tryckverkstan.seISSN 1891-0408Redaktørens hjørneHej,Vi börjar med hösten begivenhet:Nesten i hundre! Norske Grafikere 90 årMunch-museet 13.11.09 – 03.01.10Velkommen til jubileumsåpning vedMunch-museet:Fredag 13. november klokken 19.00.Mottakelse i kaféen.Utstillingen viser arbeider av ToreHansen,Arnold Johansen og Sonja Krohn.Munch-museet viser i tillegg utvalgtearbeider av kunstneresom deltok ved den første utstillingenNorske Grafikereholdt hos Blomqvist i 1922.Hoppas vi ses där.Ja, då var det dags för ett nytt nr avRapport. Efter en hektisk vår och en varmsommar och en lika hektisk höst har nuartiklarna kommit på plats. Men förstbörjar vi med en mycket aktuell sak. GalleriNorske Grafikeres kontrakt går ut 2013.På grund av de höga leie kostnaderna pådenna lokal önskar vi att finna en annanlokal centralt som har en rimligare leieså att vi på så sätt kan frigöra medleroch focusera på en ökad promoteringav grafiken. I förhållande till detta harstyret följande tankegångar beträffandeframtiden för Föreningen och Galleriet.Vad innefattar konceptet grafik i dag?Rent historiskt har grafiken präglats avinnovation, uppfinning och teknologiskutveckling, en pågående processsom är fortgående i dagens läge. Dengrafiska konsten har i dagens lägealltså sådana potentialer att den ären viktig huvudfaktor inom dagenssamtidskonst. Grafik är en etablerad delav en konstnärskarriär. Det är ett välkäntfaktum att välettablerade konstnärer görgrafik men också att kanske några av debästa konstverken under vår tid är grafik.Det finns to mycket viktiga teoretiskatexter som skrevs under 1900-talet.Nämligen William Irvins Prints and visualcommunication och Walter BenjaminsThe work of Art in the Age of MechanicalReproduction. Dessa texter handlar inteom tryck utförda av konstnärer utan omverkan av reproduction och multipliciteti samhället och vad det i sin tur avspeglar.Grafik i dagens läge rör sig frånallt från traditionen till det digitalthögteknologiska. Möjligheterna inommediet idag är så stora så att det somtidigare var precisa skiljelinjer inommediet, är idag mer eller mindreutjämnade i liksom mycket annatinom den kontemporära konsten.Genom att viska ut linjerna mellan olikatekniker innanför mediet är det möjligt attskapa obegränsade möjligheter där, så attsäga allt går att göra, och allt är tänkbart.På så sätt ökar parametrarna inommediet kontinuerligt. Resultatet är enkryssning vilket också pekar på den totalareflektionen inom dagens samtidskonst.De radikala förändringarna innanförJoël Duccoroy, Print, djuptryck.Foto Jan Pettersson.grafiken de sista 20 åren har totaltförändrat infallsvinkeln till mediet.Grafik är nu en demokratisk konstformsom man kan fråtse i. Den inkorporerarmåleri, skulptur, performance, kläder,det kommersiella, cyberspace etc. Deninnefattar allt från billboards och knapparmed text, kläder, till kaker och carry-onbagage, stencilerade grafitti, lämpligtmaterial eller funna objekter som sentillpassas, tryckta MDF plattor, digitaltmanipulerade screentryckta tidningar,målerier,i form av tapeter inkorporerati installation eller användandetav träsnittet där själva matrisenspelar huvudrollen i konstverket.Ny teknologi, innovativa infallsvinklar tillmediat av konstnärer från alla områdenoch från många kulturer har gjort att detfått en relevant och radikal betydning.Andra konsekvenser beträffande dentekniska och konceptuella utvecklingeninom mediet har gjort att grafik nuär ett otvivelaktigt territorie innanförsamtidskonsten. Diskutionen runtOriginalitet är endast en frågaom balansering av graden avden, involverande den konstantautvecklingen av traditionella processeroch introduktionen av nya.Vad somgör det verkligt intressant är vadkonstnärer gör med dessa teknikerför att särprägla dem innanför dengrafiska konstens utvidgade fält.Norske Grafikere och framtidenAlfredo Jaar, Speres of influence, 1990, digital print monterad på ljusbox. Foto Jan Pettersson.I november 2009 är det 90 år sedanKristoffer Ganer tog initiativet till2 3

Digital modelering 3D grafik. Foto Jan Pettersson.föreningen Norske Grafikere (NG).Konstnärerna Erik Werenskiold, EdvardMunch og Harald Sohlberg stod sominbjudare till stiftelsemötet. Avsikten varatt göra grafiken känd och placera in densom en egen konstart. Idag är NG Norgesenda fackliga förening av yrkesaktivakonstgrafiker/konstnärer som arbetarmed grafik. NG är partipolitiskt oavhängigoch har en tung position innanförNorsk konst och kulturliv. Föreningenhar sedan etableringen för 90 år sedanarbetat kontinuerligt med att hålla enhög konstnärlig nivå och etisk standard.Sedan starten 1919 har NG jobbat föratt placera in grafiken som en del avnorsk konst tillsammans med att skapamedvetenhet runt denna. NorskeGrafikere är en livskraftig förening somgenom årens lopp följt upp och varitmed i den konstanta utvecklingeninom konsten. NG har som mål attskapa insikt och förståelse för grafikensom ett samtida medie samt också somförmedlare av en konsthistorisk tradition.Idag inkluderar den naturligtvis ocksådet digitala trycket och utvecklingen avdenna i många former. Samtidigt visarden också det traditionella mångfaldetinom det grafiska mediet som konstart.Detta innefattar alltifrån högtryck,djuptryck, plantryck, monotypier till nyahybridformer utvecklade ur dessa medier.Samt naturligtvis också i kombinationmed det digitala. Norske Grafikere harockså de senaste åren varit aktiva medatt visa unga nyutbildade grafiker/konstnärer från Konsthögskolorna i Norge.Nu senaste med de 3 utställningarna ”Ung Norsk Samtidsgrafikk I-III”.NGs primära roll är att ivarata ochförmedla medlemmarnas intresse, visagrafik på hög nivå både iförhållandetill traditionen och samtiden genomutställningar på NGs Galleri på bådedet internationella och nationellaplanet, förmedla Norsk grafik utomlandsgenom utställningar och sammarbetemed liknande instutitioner och andrasammarbetspartners.Ny Profil/MålsättningNorske Grafikere skall arbeta för att ökafokuset på Grafik som konstform ochför att skapa en arena för samtidsgrafiki NorgeVilken är då målgruppen ?Främst riktad mot det Norska och InternationellaGrafik/ Samtidskonstfältet,samt andra fagmiljöer som är relevanta.Denna arena skall ha focuset på Nationelloch Internationell grafik, multiples, artistbooks, ivaratagande av våra medlemmarsintresse, den historiska traditionenoch det fortsatta utvecklande av grafikensom konstart.Skapandet av denna arena kommer attstyrka Norske Grafikere som föreningoch skapa nya stora möjligheter för framtiden.NG skall vara en drivkraft i förmedlandetoch visandet av ny grafik.Målsättningen med Norske Grafikeresnya Galleri är att skapa en arena för samtidsgrafiki Norge. Detta gör sig speciellttillkänna genom ett starkt intresse blandden yngre generationen av konstnärerför vidareförandet och utvecklandet avmediet. Denna arena skall ha focusetpå Nationell och Internationell samtidsgrafik,multiples och artist books. Alltsåvisa konst på hög nivå innanför mediet.Genom att satsa på intekter från kommision,utställningsaktiviteter och specielltsökta projektmedler beträffande medietkan vi skapa en helt ny arena för Grafiken.Det är här genom detta som NG har enmöjlighet att bli en player innanför arenanför samtidskonst i Oslo och Norgeoch kanske till och med i Skandinavien.Det nya focuset innebär att vi kommertill att ivaratar våra medlemmarsintresse, den historiska traditionen ochdet fortsatta utvecklande av grafikensom konstart. Genom detta förstärker vigrafikens position och detta ger oss nyastora möjligheter.Om Norske Grafikere väljer att ändraprofil och bli en player på samtidskonstarenanhar man alltså möjligheten attsöka pengar från Norsk kulturråd och andraInstutitioner. Jag ber att få peka påt.ex Grafikens Hus i Sverige (se websidahttp://art.grafikenshus.se) som är denenda utställningsplatsen för samtidgrafiki där. Samtidigt i varatar de också traditionenmed utställningar i förhållande tilldetta. Över en period på 3 år inhämtadede med hjälp av statliga stöd, sponsoreroch emissioner av konstnärsaktier mm18.5 millioner kr.Vision framåtRelokalisering av GallerietNorske Grafikere måste i löpet av de närmastetre åren relokalisera galleriet. Vihar to möjligheter. NG finner en ny lokali ett centralt område i Oslo. Den andramöjligheten är en samlokalisering mellanNG, LNM, LG och TF. Alltså NG bliren av fire föreningar i ett Konstens Husi Oslo. Genom att flytta lokalen kan viockså reducera ner på hyreskostnadernaoch kan hyra en större lokal. Detta ger NGmöjligheten att göra en större variationav utställningar. Man kan om man har treAntony Lyons, Bantry Road, tryckt emaljerad skylt . Foto Jan Pettersson.Nina Edling, Vi antar oss, träsnitt, del I ,150x280 cm , del II 220x140 cm. Foto Nina Edling.utställningsrum t.ex visa enbart bara enstor utställning eller man kan ha tre olikautställningar pågående samtidigt. NGintroducerar också ett rum/område förArtists Books och Multiples.KommisionsavdelningenKommisionsavdelningen är en viktig deli NGs Galleri. Där finns det ca 4000 trycksom tillsammans representerar 300 konstnärer.Detta gör Norske Grafikere tilllandets viktigaste ställe för grafik. Mankan välja allt ifrån traditionell grafikk tillsamtidsgrafiken.I den nya gallerisituationen placerasden i ett eget rum/område. Placeringenskall vara på ett sådant sätt att den är ennaturlig del av Galleriet.Internationella sammarbetspartners:Det är viktig att NG skaffar sig ett stortinternationellt kontaktnät som innefattarintressanta sammarbetspartners. Exempel,Grafikens Hus Sverige, är mer aktivi Grafisk Union, Atelje Larsen, Sverige,Centre for Fine Print Research, England,Graphic Studio, USA, Crown Point Press,USA, Tamarind, USA, Gemini, USA, NilsBorch Jensen, Danmark, Olika InternationellaGrafikverkstäder i, Skandinavien,Europa, Asien, Mellanöstern, USA, Afrika,Australien och Sydamerika, Konsthögskolornai Skandinavien,Europa etc.Nationella Sammarbetspartners:OCA, Kunstnernes Hus, Konstmuseernai Oslo, Kopparsticksamlingen, de Konstgrafiskaverkstäderna i Norge, Föreningenför Grafisk Konst.Höjning av medlemskontingenten:Det är nu 10 år sedan Norske Grafikeresist höjde kontingenten. Sett i förhållandetill de andra grundorganisationernasmedlemskontingent och i belysningav den ekonomiska situationen påNG föreslår styret en höjning av kontingententill 500kr. Genom höjningen kandetta i förhållande till utfordringen avprofessionella tjänster, NGs produktionav tidskriften Rapport, honorering, prisstigningaroch kostnader för produktionytterligare öka kvalitee och innehålli Rapport. Detta kommer att läggasfram som förslag på Norske Grafikeresårsmöte 2010.Ja, det här är kanske lite att tänka på. Förövrigt kanske ni sett i de senaste numrenav Rapport en del kulinariska inslag. Jagkommer inte heller denna gången attgöra er besvikna. Denna bild är hämtadfrån köket hos min gode vän CarlosCapelán. Rätten heter Bertil´s Krakelée.De består av dadlar inslagna i bacon, litekärlek och mycket kharma.MvhStyret Norske GrafikereJan PetterssonEmail: jpetter2@frisurf.noHär är lite länkar och litteratur som ärintressanta:http://art.grafikenshus.se/se/konstnarer/samtidgrafikhttp://www.graphicstudio.usf.edu/events.html samtidgrafik och multipleshttp://www.graphicstudio.usf.edu/GS/artists/barroso_abel/barroso.htmlt.ex Abel Barossohttp://www.graphicstudio.usf.edu/GS/artists/bradshaw_david/bradshaw.html, David Bradshaw,Keith Edmier,Allan McCollum,vidarekan nämnas Rauschenberg, Dine, Stella etc.http://www.crownpoint.com/ samtidsgrafikHär är en lista på bra böckerPrints Now , Directions and Definitions, Isbn1-85177-480-7, 2006Thinking Print, Books to Billboards 1980-95,Isbn 0-87070-124-X (MOMA) & Isbn o-8109-6164-4 (Abrams), 1996The Contemporary Print , from pre-pop topostmodern, Isbn 0-500-23684-4, 1996Det Mångfaldigade Originalet, Jan af Burén,1992, Isbn 91-7798-555-9Walter Benjamin, The work of Art in the Ageof Mechanical ReproductionWilliam Irvin Prints and visual communicationNaomi Klein, No Logo, Isbn 82-495-0112-8Paul Coldwell, Printmaking a contemporaryPerspective , Isbn 978 1 906155 43 8 , BlackDog Publishing, publiseras i februari 2010.Bertil´s Krakelée. Foto Jan Pettersson.4 5

Utstillingsprogrammet høst 200910.09. - 04.10. JUBILEUMSUTSTILLING: VALTYRSSON/VÄNTTINEN - MEZZOTINTMANIA08.10. - 01.11. MAGNE RYGH05.11. - 29.12. ØRNULF OPDAHL03.12. - 23.12. GUNNHILD VEGGE og LASSE KOLSRUDUtstillingsprogrammet 201014.01 – 31.01 RANDI STRAND04.02 – 28.02 ELLEN KARIN MÆHLUM04.03 – 28.03 ARNOLD JOHANSEN10.04 –02.05 DEREK BESANT med forbehold om endringer.06.05 – 30.05 SAMOA REMY04.06 – 27.06 NYE MEDLEMMERutstillingerRapport fra Grafikktrienalen i Jyväskylä, FinlandLiv Dysthe SønderlandGrafikktrienalen i Jyväskylä i Finland”Graphica Creativa” har i år undertittelen”COOP” (Cooperation). Dentar for seg samarbeidsprosjektermed grafikk og andre kunstformer.Om valget av årets tema sier kuratorfor utstillingen Jukka Partanen:” Vi visste at kunstnergrupper både innenforsamme medium og på tvers avfaggrenser er blitt et fenomen – spesielti USA og Canada, men også i restenav verden. Graphica Creativa har værtopptatt av å fange opp tendenser itiden. En slik tendens er at det er færrekunstnere som rendyrker et medium. Dufinner grafikere som arbeider med foto,installasjoner, ready-mades etc. De krysserfaggrensene selv, og samarbeidergjerne med andre. Vi er opptatt av grafikkensom en del av samtidskunstarenaen,og ikke som et isolert fagfelt. Vi ønsker åfå vist nye grafikere, og ikke ende oppmed nærmest faste utstillere slik vi serpå noen grafikkmønstringer i Europa.Når invitasjonen i år henvendte segtil kunstnergrupper med samarbeidsprosjekterlurte vi på om vi villefå nok søkere. Det gikk over all forventning.160 grupper søkte. Avdem har vi plukket ut 20 prosjekter.”Det er blitt en spennende utstilling. Bådeblir begrepet grafikk tøyet langt, oggrafiske arbeider får utvidet innhold nettoppi møte med andre uttrykksformer.Et uvanlig og vakkert prosjekt ”Scenes”er et samarbeid mellom grafiker PaivikkeKallio, steinhugger Mari Ojalaog skuespiller Anna Maaria Oramo.Steiner henger i usynlige tråder. Envideo prosjekteres på veggen bak. Viser en kvinne som arbeider med stein,nærbilder av et øye, og kvinnen somkaster steinene opp slik at de svever.Hele installasjonen er svevende på et vis,men har samtidig en så tydelig og stramestetikk, at det gjør inntrykk. Om installasjonensier Kallio at hun undersøkermotpoler som bevegelse og stagnasjon,overflate og dybde, lys og mørke.og hun sammenligner det “lette”digitalemediet med det tidkrevende håndverket.Det oppstår noe magiskKurator Jukka Partanen vid instalationen “Sonobe” av ErikMathew og Andrew Ooi fra Canada. Foto Naoji Ishiyama.Juli SOMMERUTSTILLING12.08 –05.09 ANNE KATRINE DOLVEN med forbehold om endringer.09.09 – 03.10 FRANS WIDERBERG07.10 – 31.10 GISKE SIGMUNDSTAD04.11 – 28. 11 TUULA LEHTINEN02.12 – 24.12 SALONG, JULEUTSTILLINGi disse skjæringspunktene hun undersøker– som gjør dette til noe langt merenn et eksperiment. Så er også Kallio enav de mest nyskapende grafikerne de hari Finland, i følge kurator Jukka Partanen.Kunstnergruppen The printmakers left,er et internasjonalt kunstnerkollektivsom på tiende året samarbeider ominstallasjoner, porterfolier og bøker.Gruppen varierer i antall fra prosjekttil prosjekt. Denne gangen er de 16stykker. De som utgjør kjernen i gruppenmøttes på den grafiske avdelingenved universitetet i Virginia (USA).“Passing by” Geir Brungot og Liv Dysthe Sønderland, Foto Naoji Ishiyama.I Jyväskylä har de med seg en engelsk/polsk og en finsk kunstner. Prosjektetheter ”The new world”. Amerika blekalt The new world på folkemunne, fordidet representerte en ny start for mange6 7

”Humamal recording” Hans Karelszoon Van Dijck og danser Eveline von Bouwe, Foto Naoji Ishiyama.”Scenes” er et samarbeid mellom grafiker Paivikke Kallio, steinhugger Mari Ojala og skuespiller Anna Maaria Oramo. Foto Naoji Ishiyama.Europeere. “Håpet var at alt skulle bli bedre,at man skulle unngå tidligere feil…men så ender man opp med å gjøreandre feil i stedet” sier Ann Beck, en avkunstnerne i prosjektet. ”Kunstnerne idenne gruppen er nok jevnt over ganskesamfunnskritiske. Vi ville prøve åsi noe om vår tid – på godt og ondt.”Bildene som henger i en ganske røffog fri komposisjon er ikke signerte ogikke innrammede. De er bearbeidetav flere kunstnere. Her er lag på lag.Tegning, dyptrykk, akvarell, foto/print. De lykkes på en måte i å få framen kompleksitet, som speiler vår tid.”Humamal recording” Grafiker HansKarelszoon Van Dijck og danser Evelinevon Bouwel er begge fra Nederland.Deres performance ble vist på en nattklubb/rokkeklubb i Jyvaskyla, om kveldenåpningsdagen. Et to kvadratmeter stortgulv av kobber plater er gjerdet inn meden lav pleksiglasskant. På dette kobbergulvetgår en kvinne med pelskåpe oghøyhelte sko. Hun går hvileløst rundt,som et dyr i bur. Vi forstår etter hvert atde høye helene er spisse. Som kolnålerriper de inn gangmønsteret og frustrasjonen.Van Dijck lager raske skisser avbevegelsene hennes – som en registreringav mønsteret hun lager. På et tidspunktstiller hun seg opp ved kanten,løfter opp foten og lar ham spisse helenmed en syl. Deretter går hun videre.Van Dijck forteller meg dagen etter atkobbergulvet som består av to plater påen ganger to meter skal trykkes og blien del av utstillingen. Det blir helt sikkertet flott ekspressivt bilde - kanskjemest interessant for oss som så happeningen,og ser for oss det innestengtemennesket og desperasjonen.”Passing by” er prosjektet som GeirBrungot og undertegnede deltar med.Av alle prosjektene i trienalen er vi deeneste som ikke har intervert i hverandresarbeider. Samarbeidet har beståtti å komponere arbeidene våre sammen– utvide opplevelsen av hvertenkelt bilde ved at det skapes nyesammenhenger dem imellom. Littforenklet kan man si at Sønderlandsmonotypier peker på et indre liv iBrungots konkrete fotografier, og atBrungots fotografier knytter de abstraktetrykkene til virkeligheten.Passing by handler om reisene våre – omdet vi reiser forbi – om stedene som ikkevar målet for reisen – de tilfeldige stoppenesom kan bli viktige. Reise er landskapetog alt du ser. Reise er også tid for refleksjon,og mulighet for å la tankene fly…Graphica Creativa arrangeres for 12.gang i årog kan besøkes på Jyvaskyla kunstmuseumfram til 29. september.http.//www3.jkl.fi/taidemuseo/englishEn stor kunstnergruppe blir dermed ikkebare en morsom arbeidsform eller etpåfunn, men noe som utvider bildet. Dekonkrete fotografiene og innslagene avvirkelighet blir en viktig kontrast til de merfantasifulle og abstraherte utrykkene.”The new world” Kunstnergruppen The printmakers left. Foto Naoji Ishiyama.“Passing by” Geir Brungot og Liv Dysthe Sønderland, Foto Naoji Ishiyama.8 9

Collision CourseA dialogue conducted on-line by email betweenartist and art critic. Victoria Brownereceived thirteen questions posed byMichael Hampton between February 22ndand July 30th 2009, in the lead up to andduring the show KALEID on RedchurchSt, London 3-28 June 2009. The informaltête-à-tête Collision Course encapsulatesthe artist’s research methodology andinnovative approach to print.MH: Can you recall the specific occasionof constructing your first handmadebook, or what has come to bemore widely known as an ‘artists’book’?VB: As an undergraduate during mysecond year at Bower Ashton, Bristol,Jonathan Ward, a visiting tutor, ran anintroductory course to the artists’ book.He volunteered a ‘work in progress’, apaper cut-out depicting a Swiss armyknife. Each tool was a different shapedpenis, disguised as a vegetable. It wasperverse, but the structure, the twodimensional plane as an object, stuck.In response, for my first artists’ book Iconstructed three eyeballs at differentstages of blindness and put them in anoblong hinged box with a hole at eitherend. If you took them out and held thebox up to the light, you could view aseries of oval photographic slides illustratingglaucoma with a phrase typedout in braille that ran along the lid.MH: Glaucoma! That’s a highly unusualstarting point, and interface;the sort of pedagogic work one mightencounter at the Wellcome Foundation.Had you had personal experienceof this pathology then?VB: In childhood I used to spend hourscopying pictures from two annuals, onewas about the human body and theother was ‘Danger Mouse’. While writingmy BA thesis on the shift in British medicalillustration from traditional draftsmanshipto digital media, I visited theJohn Hopkins in Baltimore USA. Campussecurity was strict as the neighbouringghettos were crime-ridden andstaff were escorted by guards betweenbuildings. This blinkered outlook wasuncomfortable and since the experienceI have always approached Science as anoutsider.MH: It is noticeable that you referto yourself as an ‘outsider’ here, butsurely that is in relationship to thescientific establishment rather thanthe enormously expanded field ofscientific knowledge, or what is sometimesloosely called ‘junk’ science?VB: I’m wary of the term ‘establishment’.To be precise, what I keep returning tois the outsider’s state of mind and theirrelationship to Science as an ‘event’. Thisalternative position, time frame andspatial awareness provokes a responsewhich I act upon through my art practice.MH: An ‘event’. So is there only one?VB: Yes, a focal point that can lead tooffshoot projects if their relevance canbe justified, for instance photographinghow CERN is replicated in the urbanbanlieus of Marseilles. The locationshave little in common but the conceptualresponse to socio-political progress is,I would argue, relevant in both arenas.MH: So are you saying then that thegrowth principle of ‘self-similarity’identified by Goethe in flora andfauna, fractal geometry as it is calledtoday, applies in the sphere of architecturalplanning too?VB: That would be too literal, thoughit could be applied to my art practiceas a methodology for collecting data.Ideas emerge through a combination ofresearch, working in situ, and technicalexperience in the studio. ‘GroundedTheory’ focuses on qualitative ratherthan quantative data and advocatessustained participation and observationto generate a map of the object of studyfrom the outside. This research methodology,advocated by anthropologistsenables me to focus, and apply theprinciple of ‘self-similarity’ to furtherproject proposals.MH: Ultimately though doesn’t an artpractice boil down to trade in artefactsand/or performance ?VB: Well no. Marcel Duchamp spokeabout execution as the art coefficient;when the artist moves from intentionto realisation, as a personal expressionof art in its raw state. This is refined bya relationship, an act of transubstantiationin which the role of the spectator isto determine the weight of the artefact.Trade is therefore only one part in thischain reaction.MH: But let’s turn our attention toCERN and your time there. Can youdescribe the steps that were necessaryto gain access to this site, andhow your preconceptions were affectedby a close encounter with theLarge Hadron Collider?VB: This tends to come down to nerves,rather than official permission. The firstcontact came about by a random ‘Skype’connection to a department somewherein the area of CERN. An experimentalphysicist answered my call, offered hissupport and we were eventually ableto meet for an interview. The secondcontact came about via the press office,a small department overwhelmedby international enquiries, thoughfortunately too well mannered to turnme away. By the time I had been movedto the third office, the secretary ran herfinger down a long list, made a call andsent me to meet a theoretical physicist.CERN is divided into a number of sitesspread out around the route of the largehadron collider. The official tourist visitwas my first experience: scientific language,interactive friendly displays, andvivid CAD imagery. I still have the CERNmouse mat to remind me! Over the nextfew days I used an ordnance survey mapto locate other sites in the Jura valley,straddling the border between Franceand Switzerland.So how to conceive a supercollider burieddeep underground, firing protonsclose to the speed of light? The LHC wasas elusive as the Higgs boson. The onlygive away was the distinct architecture,often discretely hidden behind trees,set against incessant buzzing from overheadelectric pylons. CERN consumes200 megawatts of electricity, equivalentto half of the consumption of GenevaCity. Saving the planet appears far fromthe minds of particle physicists.MH: Elsewhere you have alluded tothis exotic realm of ‘Superstrings’or ‘M-theory’ being investigated atCERN as “a new art of barbarism”which is an intriguing remark initself. Now, to fall back on that ratherhackneyed category ‘the sublime’,would you say that breakthroughs inthe understanding and descriptionof the physical universe, well belowthe threshold of the naked eye, signala re-inscription of ‘the sublime’ incontemporary art practice?VB: The sublime is an immeasurablequality that has long been associatedwith visual experiences. Physicists use asimilar language to explain an elegantequation, yet their theories rarely impacton our own daily life. Superstringsdescribe fundamental matter that is sominute in scale that there is no experimentas yet that can measure and thereforeempirically prove M-theory. Thescience and mathematics are esoteric,but the theory and its claims are visuallyexoteric. It is the pop subject for physicstudents. Particle physicists have gainedcelebrity status, and a large proportionof international government funding.After forty years however, theorists canstill only speculate on String Theory’srelevance. This act of speculation is notjust confined to science, it extends intothe wider domain of society. WalterBenjamin defines positive barbarism,including Cubism and Surrealism,as ‘space without experience’ whichdisrupts previous history and imploresus to recognise a new dimension.Rather than perceiving barbarism as asocietal breakdown, this Jetztzeit of theDark Matter, Laser-cut Artist Book, 2008, Victoria Browne .moment is a way of breaking free fromcultural trends. As a trend ‘the sublime’is dictated by the socio-political climateand is one of many tools that supportssubjective belief systems. Scientistsdesire the spectator to adopt theirtheoretical ideas; for the status, for thefunding, for the belief in rational progress.My project ‘Speculative Progress’ isnot a rejection of the truth science seeksto discover. It does not seek to devalueor undermine the merit of what is acceptedas scientific knowledge, insteadit acts on the supposition of StringTheory being real and ‘the sublime’ willtherefore often gravitate into my work.MH: As in your laser cut book DarkMatter for instance?VB: On that note, I would agree withyou. Dark Matter possesses alterity, andthere is certainly an untouchable ‘sublime’element to the piece. As a project,it took two months research and oneweek to prototype. The resulting objectappears simple in shape and form, butits complexity is proven by the visualand tactile stir it caused when shownrecently at the Arnolfini Gallery in Bristol.As a concept the book is a responseto Edwin Abbott’s Flatland: A Romanceof Many Dimensions and evolved froma two dimensional sheet of paper, cut,scored and folded into a three dimensionalextended axonometric square.MH: Such sophistication, and yet Ibelieve you also have a penchant formore ‘traditional’ labour intensivepractices, such as lithography andwood cut. Francis Alys in a recentinterview with Anna Dezeuze pointedout how painting and drawing‘involve stepping back from this ratrace’. In the light of that remark doyou think that the more hermetic aspectsof your artwork provide a kindof refuge?VB: This could well be the case regardingmy current studio space, a vastpigeon infested warehouse in East London.Rather than filling the space withimpromptu installations, perhaps I subconsciouslyretreated. Hector Saunier,Master Printer at the Atelier Contre Pointin Paris visited my print studio last year.His speciality is engraving and I wasortunate to spend two or three dayswith him and his partner Shu-Lin. Theirenthusiasm and generosity to shareknowledge motivated me to reassessthe artisan skills of printmaking in lightof today’s time constraints which favourthe quick fix ‘mouse and print’10 11

Stringskip Installation, copparplate engraving and lightbox, 2009, Victoria Browne.solution. As part of my ongoingresearch Stringskips describes a newseries of landscape prints that I’vebeen working on, inspired by the 18thcentury ‘Durfourkarten’ (a militarytopographical survey of Switzerlandcompleted in 1862). I visited the BritishLibrary and obtained copies of the mapsto reference back in the studio. Thehachuring marks particularly appealedas a metaphor for Walter Benjamin’s‘splinters of reality’ which could also beread as snapshots of multidimensionalString Theory. After four weeks in frontof the same plate, an overload of BBC 24and Radio France Culture, aching joints,hachuring hallucinations, eye strain andeventually an eBay purchase for magnificationgoggles, I was ready to print myfirst copper plate engraving.MH: But you chose to present the resultsin the group show KALEID bothover a light-box, and also on some oldmicrofiche machines. What was thethinking behind that?VB: That’s hard to explain succinctly, becauseit is still re-defining my practice.The use of readymades, in particularlow-fi instruments, remove my printsfrom the protocols of framing or therestrictions of editioning. Stringskipsis experienced as buzzing, flashing,moving, focusing dimensions. Once Itook the first proof from the engraving Icould begin to conceive how to exhibitin a public space. Using paper withthe intention of working on a series offolded pieces, I began oiling the surfaceto allow light to penetrate through. Ifinally displayed the piece illuminatedon a light box, one that was heavy andcumbersome and with old starter plugs,so the lights tended to flash, similar toold PC monitors. I then proceeded toengrave Stringskips onto a series of perspexplates, front and back as layers ofmicrofiche. The microfiche machines areassociated with archives, investigativeresearch and expired collections of data.This mechanism consists of a series oflenses and mirrors to project and magnifyan area of a slide, navigating withone hand, focusing with another. Thisgestural act referenced CERN’s searchfor the Higgs’ boson in the physicists’exoteric, multidimensional landscape.MH: Do you experience yourselfphysiologically as an experimentalsite too, an industrial complex, anathanor?VB: The male undertones to these analogiesare outmoded. Perhaps a black holewould more apt, intermittently spittingout Hawking radiation. Existence is nolonger geocentric or even heliocentric,and if perception of space remains infinite,we can only move in one direction,towards the “unknown unknowns”.MH: Is that why you are planning areturn trip to CERN this autumn?VB: As a ‘Catastrophic quench’, the heliumleakage in the Large Hadron Colliderled to a prolonged delay, and the restartis now scheduled for November 2009.Before the end of this year I plan to revisitCERN, and will also be working on aseries of stone lithography prints duringa residency at Frans Masereel Centrum,aiming to investigate CERN’s brand newengagement with mainstream media,particularly Dan Brown’s Angel andDemons the Hollywood blockbuster,and lastly visit the Geneva archives toresearch Voltaire’s major landscapingof Ferney, a village located within LHC’s27km circumference. A multilayeredviscera of data, known unknowns, willcontinue to alter my experience of theevent, contributing to the art coefficientor more simply, a show in 2010.Stringskip, engraving, detail, 2009, Victoria Browne.Stringskip Installation, micofiche machines and perspex engravings, 2009, Victoria Browne .This dialogue was conducted on-lineby email between Feb 22nd and July30th 2009, in the lead up to and duringthe exhibition KALEID, Redchurch St,London 3-28 June 2009. Browne will beshowing Stringskips at the Royal West ofEngland Academy’s Open Print exhibitionand a selection of artists’ booksat the Victoria and Albert Museum ofChildhood’s Wonderland exhibition thisautumn.Footnotes:‘Grounded Theory’ - A qualitative research methodologydeveloped by two sociologists, BarneyGlaser and AnslemStrauss.CERN - Organisation Européenne pour la RechercheNucléaireLarge Hadron Collider - Worlds largest particleaccelerator built at CERNString Theory - A branch of theoretical physicsthat combines quantum mechanics and generalrelativity.‘Superstrings’ or ‘M-theory’ - An attempt toexplain all fundamental forces in nature by exploringthe possibility of Supersymmetry and extradimensions.Michael Hampton is a writer and art critic.An unexpurgated version of this interview can beread atwww.dreadfultimes.blogspot.comVictoria Browne lives and works in East Londonand is Artist-in-Residence at Middlesex University,London, UK.www.lillil.comVictoria Browne also runs:KALEID editionsartists who do booksUnit 2, 23-25 Redchurch St,London. E2 7DJ+44 7870 173 524victoria@kaleideditions.comhttp://www.kaleideditions.comMicofiche, detail, 2009, Victoria Browne.12 13

MokuhangaÅsa AnderssonJag har länge dragits till pappersarkmed dimmor, tunna linjer och rodnader ikanterna. Och så tryckta reliefer av fjädraroch skira snöfall - alla dessa nedskurnatillfälligheter. Även om jag bara haft rådatt köpa de billigaste, har jag samlatgamla fläckiga japanska träsnittstrycksom juveler.Och så under hösten 2008 har jag, föratt närma mig objekten för min längtan,deltagit i en 8-veckorskurs i japanskvattenbaserad träsnittsteknik på önAwaji i japan (belägen utanför Kobeoch Osaka). Jag har äntligen fått försökasjälv. Från att vara en stillsam budgetkonnässörhar jag blivit en stundtalsmaniskt skärande ‘träsnittare’. Jag harfått en tålamodsövning av zen-karaktär,då linjerna lätt skärs av, papperets rättafuktighet är (nästan) allt, och jag somanvänder skira färgskalor, fick se gårdagenstryck försvinna i morgonljuset närjag lyfte på torkskivorna. Färgen torkadeljusare än jag kunde ana, enligt siffrorca. 25%.Jag och fyra andra konstnärer deltogi kursen, Michael Amter (USA), ElettraGorni (Italien), Dyan Hatanaka (Kanada)och Jason Oliver (England). Först hade vilärarledd undervisning under tre veckori ett litet Folkets Hus i byn Nagasawa. Vifick skjuts dit i mini-buss morgon ochkväll på magvändande serpentinvägar.Byn ligger vackert bland berg ochrisfält som klättrar på terasser och halvtgömda shinto-helgedomar i träddungarna.Vi satt på kuddar på stråmattornaoch arbetade vid låga bord. Dagsljusetsilade in genom fönstrens pappersskärmaroch i alkoven hängde en tuschmålningav ett landskap. Den traditionellajapanska atmosfären förstärktes änmer de dagar då koto-gruppen övade ilokalen bredvid och tonerna från strängarnasipprade in till oss som arbetadei tyst koncentration. Som en effekt avden stora jordbävningen 1995, finns nuhögtalare stationerade runtom Awajioch då och då spreds olika meddelandeni vinden om öns olika evanemang.Vy från berget där vi bodde, Awaji.Vi åt egen medhavd lunch och tog kortapauser med grönt te och spröda kakori form av bl.a. “vindsamlat höstskräp”.Den elektriska massagestolen i hallengick stundtals varm för att få cirkulationi stela nackar och axlar. Tofflorna som vihasade omkring i var ständigt fulla medsmå spån från våra skurna träblock.När vi i början fick vår alldeles egnalåda med skärverktyg, vattenfärger,slipstenar, två baren-rundlar för atttrycka olika typer av ytor (tunna linjer/stora ytor), och de första träblocken, vardet en andäktig stund. Vår första lärare,Segawa Maiko från Nagoya, hjälpte ossdock att komma igång, att inte rädas förplywooden. Visst, blocken var inte avkörsbärsträ, plywooden var billigare ochmjukare men ändå... På dag tre gjordevi ett trefärgstryck så tempot var högt.Plåsterna kom bara fram när vi lade ifrånoss skärverktygen, koncentrationensläppte några sekunder för tidigt, ochså rispade bladet huden. Den andraveckan visade tryckläraren från Kyoto,Ueba Toru, sina särskilda valkar som hanfått från många års tryckande med denbambuklädda baren.Ueba Toru visade oss hur att göra deefterlängtade färggraderingarna (olikaformer av bokashi), just de rodnadernasom jag så hett tillbett. Blocket behövdeförst delvis fuktas och graderingarnakunde sedan tryckas ovanpå varandraför att få djup. Ueba Toru gav oss småbambupenslar som han gjort själv -bitar av bambublad får stå i vatten i 10dagar och sen bankar man försiktigtut fibrerna med en klubba och knyterfast dem runt ett skaft. Vi fick användametallglitter (mica powder) ovanpå enförberedande tryckt häftyta av djurlim(nikawa) och risstärkelseblandning(yamatonori). Pulvret silades sen överhäftytan och överskottet borstades bortmed mjuk pensel. Ueba Toru demonstreradehur ett typiskt ukiyo-e-bladtrycks genom en mängd olika färg- ochmönsterstockar skurna i körsbärsträ. Vifick pröva själva och känslan i att bådeskära och trycka var annorlunda, somom ‘halkigare’, än plywooden.Vår skärlärare, Sekioka Yusuke frånTokyo, och Ueba Toru, hade var för sigstuderat i sex år innan de började arbetapå egen hand. Vi elever hade så mycketkortare tid att få ihop ett resultat, dvs.,de tre olika motiv som vi förbundit ossatt donera i tre exemplar var. Jag blevbättre på att skära tunna konturlinjerefter att ha hårdövat i tre dagar på ettpar kvinnoben med skor (8 försök!).Åsa Andersson och Sensei Ueba Toru.Sekioka Yusuke skar vanligtvis medträblocket hållet i ett enda läge på ettvinklat bord, och skiftade bara knivensposition i handen på två sätt medanmina egna block snarare snurrade runtkniven. Han lärde oss hur vi kunde manipuleraträkanterna med bl.a. sandpapper,eller ‘rocka’ skärkniven sidledes, föratt få olika, mindre tvära, tryckeffekter.Slipningen av skärverktygen var mycketviktig och vi fick en introduktion tillhans metod.Efter den första treveckorsperiodenmed tillgång till lärarna, arbetade visjälvständigt under de följande femveckorna i huset där vi bodde på toppenav ett (annat) berg. Våra tryck togsakta sin form medan höstens färgeralltmer förändrades till röda och oranganyanser utanför fönstren. Byn vidnederkanten av berget präglades av enlantlig, gammalmodig stämning medväxthus för odlandet av nejlikor ochsmå enkla obemannade grönsaksståndi vägskälen medan området allra högstupp på berget, ovanför oss, fylldes av enpostmodern blandning av hus i alpstil,‘mock-Tudor’, modernistiska kuber, dvs.semesterhem för de med större kassa.Två gånger i veckan fick vi skjuts till denlokala supermarknaden för matinköp.Jag tog mig också några egna helgturertill näraliggande Kobe, Osaka ochön Shikoku. Arkitekten Ando Tadaosvermilionröda Vattentempel (samtandra projekt) finns på Awaji. På magisktFrån vänster, bakre rad: Jason Oliver, DyanHatanaka, Michael Amter, Elettra Gorni,Sensei Sekioka Yusuke, Åsa Andersson.vis, beträder man templet genom attnedstiga nerför en lång trappa som skärgenom en lotus- och näckrosdamm avbetong. Alla konstnärerna deltog i enOpen Studio Day och Nagasawa Festivaldär vi arbetade med de lokala skolbarneni en workshop. Efteråt fick vi sepå när Awaji-öns dockteatergrupp (bunraku)demonstrerade sina konster. Förde bildmotiv jag arbetade med underkursen, blev dockteaterspelarnas svartadräkter, bergens dimmor, den klassiskanoh-teaterns drömlika värld, och detillbedda tallarna, mycket viktiga.Vi hade fint stöd från kommunrepresentanternafrån Awaji City med ledning avBorgmästare Kado Yasuhiko, KakiharaIchi och Kosaka Masahiro samt derasvänliga medarbetare. Kadota Keiko,som är Program Director, uppmuntradeoss att lära från de olika lärarna, men saockså att det inte finns ett “rätt” sätt attutföra tekniken på, att man får hitta sinegen väg och hennes förhållningssättgav mig en viss lättnad. Kadota Keikoser konstnärerna som “cultural translators”,och menar att vi ska ta hemdenna traditionella teknik till våra egnakulturella sammanhang för att utforskavad som händer i mötet.Jag fick ihop mina tre utlovade bilderoch jag hade också fått en gåva tillbaka,en introduktion till en teknik som passarmin bildvärld, och som dessutom är braför både kroppen och miljön. Innan jaglämnade Awaji, postade jag hem 27 kgKadota Keiko klipper till ‘anti-halkmattor’ förvåra block.med träblock, skärverktyg, slipstenar,papper, penslar, m.m., för att sätta uppmin egen mokuhanga-verkstad. Rodnadernakommer inte att lämna mig...Programmet heter; Nagasawa Art Park: Artistin-Residence,Japanese Woodblock PrintmakingProgram. Det startades 1996 som en följdav den stora jordbävningen som drabbadeområdet 1995 och organiseras av Awaji Cityoch Nagasawa Art Park Project Committeemed administrativt stöd av Center for theScience of Human Endeavor. 2008 bjöds tvågrupper av konstnärer in efter en öppen ansökan,första kursen hölls i aug-okt och denandra okt-dec. Vi betalade en subventioneradkursavgift för undervisning, material ochboende. Kontaktperson är Kadota Keiko, seföljande hemsida för mer information:http://endeavor.or.jp/nap/Jag vill rikta ett stort tack till Awaji City ochNagasawa Art Park Project Committee samtHelge Ax:son Johnson Stiftelse.Åsa Andersson, detalj från block (infärgadbokashi-gradering).14 15

Año 2005Mauro GiaconiESTACIONAMIENTO18 de agosto al 10 de setiembreMariela YeregiHIPERTEXTO15 de setiembre al 10 de octubreUschi GröppelVALOR DE USO13 de octubre al 5 de noviembreLorraine GreenN S E O10 10 al 30 de noviembreMartin BonadeoCHOCLO INTERACTIVO2 al 20 DiciembreAño 2006Elisa StradaCLASES DE APOYO16 de marzo al 18 de abrilAdrián Villar RojasESTAS SON LAS POSSIBILIDADESDE QUE TE PASA ALGO20 de abril al 5 de junioTomás Espina y Matías GiuliniDOWNTOWN´S MARTINIQUE7 de junio al 17 de julioCristian SeguraMRADOR URBANO17 de agosto al 15 de septiembreCecilia MandrileLA POSTA19 septiembre al 14 de octubreAndres ParedesPULMONCITONoviembre - DiciembreAño 2007Ricardo PimentaBRINDISJunio - AgostoAd or Art? Contemporary Art in the StreetLucretia UrbanoIn 2005, during the renovations of theexhibition spaces at the prestigiousRicardo Rojas Cultural Centre at theUniversity of Buenos Aires, the centreasked for new proposals to continueits curatorial programming.The newexhibition-room was under constructionand “wouldn´t open” yet. I proposedGalería del Poste del Rojas (RojasLamp-Post Gallery), which consisted ofa working lamp-post in central BuenosAires reconceived as a gallery space.The lamp-post, in front of the building,took the place of the Contemporary ArtGallery of the Cultural Centre. Throughthis treatment, like a game, The Galeríadel Poste was conceived as a meetingpoint between institutional and publicspace.The Post had a curated programof exhibitions, its own branding througha logo and lamp-post green colour,invitations, press, openings, a catalogueand a budget for the works producedfor this special context.I wanted the project to engagewith the street and compete withreal advertisements. It proposedexploring a concept and method whichdistinguishes itself from the rest of themediated information and urban spacebut also affects, is affected by, andblends with existing advertising andspace.I regarded the gallery as an artistcentered project, which required myparticipation in many aspects. Amongother tasks, I would have to persuadethe engineers of the municipal lightingcompany, in order to get the requiredpermissions. Nevertheless, to mysurprise, everyone was enthused andhappy to join in the project. We evengot the crane for the more complicatedworks. In this way, many peoplewho had never been in contact withcontemporary art got involved, suchas engineers, bureaucrats, secretaries,neighbours and city wanderers, andeven tourists who anxiously awaitedthe openings. The work had to bepresented to the public space, to thepassers-by walking along Corrientesstreet, it had to resist the climate, andeven risk vandalism. We could, duringcertain times of day, lose all control ofthe situation.The Gallery that never closesThe lamp-post stands on the everbusyCorrientes avenue. The avenueis famous because it ‘never sleeps’,so it seemed natural that the Galeríadel Poste would ‘never close’. Thegallery existed amongst the 24/7bustle, its voice but one amongstthe attention demanding signs ofcity life. Traditionally, printmakingmultiplied images that facilitateddissemination and could commandgreater attention, much like grandbillboard advertisements, or even likethe more modest flyers that anyone cantape to a wall, or, perhaps, lamp-post.However, the cityscape doesn’t justdemand attention through images norprints. Many different forms and modesof address are continuously employed –through the experience and structuresof spaces, through public and privatesservices, through strange accidentsthat happen, through graffiti, becauseof our collective ideas of cities and ourprivate experiences of them. Becauseof this very diverse, active and wellknown Argentine artists were invited topresent proposals for this new gallery –some with links to printmaking, and itstraditions and history, others not – butall developing the lamp-post into anexperimental laboratory that woulddeal with the complex experience ofthe city and its images. (As an artistmyself, I couldn’t resist to make my ownintervention, and changed the yellowlight bulb for a blue one, a full moonone, and in this way distinguished mypost from the others).For the opening exhibition inSeptember 2005, Mauro Giaconi with hissubtle work, Estacionamiento (Parking),challenged the idea of the Post. Hisimpossibly contorted bicycle baffledcyclists, creating a parking problem atthe door of the Cultural Centre. Somewere brave enough to climb on it, whileothers are still wondering whether it ispossible to straighten it up.Mariela Yeregui usually works in digitalart, with sensors, videos and interfaces,but for for the Post surprised us withknitting. In Hipertexto, she knitted a‘hypertext’ reusing packages of frenchfries,biscuits and milk bags. The processof knitting with plastic packaging was apopular practice in the 70s in Argentina.By making a new dress for the Post, shetouched more than one dear memory.In Valor de uso (Use Value), UschiGröppel covered the Post with fake 10euro notes. They had glue on one side,like Post-its, and were arranged in anascendant spiral. Written upon many ofthe notes was a chain letter evoking SanCayetano. San Cayetano (Saint Cajetan)is the Argentine patron saint of theunemployed, and it is common to askfor his intercession to find work, or tobe thankful for work found. During theproject she gave out euros to continuewith the chain, and people wrote andadded their own wishes. The Post wasthus converted in urban altar, much tothe artist’s amazement.Lorraine Green lived and grew up inBariloche, studied in Buenos Aires, thenmoved back to her distant southerntown. That’s why her points of referencewere always others: the cardinaldirections. When she placed them onthe Post, it revealed that people don’tknow where north was. Bus Nº 60 alsomade its own intervention and bent thesign just on the tip of the N.A different public was invited to thenext opening in charge of MartínBonadeo: he invited pigeons. In hiswork named El choclo interactivo, (Theinteractive cob), the pigeons peckedpatterns into the yellow corn, whichreached over two and a half meters highup the poll of the lamp-post. In March,when school classes begin, Elisa Stradacreated Clases de apoyo (RemedialClasses). She covered over 5 meters ofthe Post with a varied and absurd arrayof offers for teaching and services. ThePost looked like a magnet where signsand announcements of all the city wereposted.In April, on the highest part of the Postand among the foliage of nearby trees,Adrian Villar Rojas´ superhero could befound, half hiding in the middle of theavenue. Estas son las probilidades deque te pase algo (nerd), [These are theprobabilities that something happensto you (nerd)], is a life-sized sculptureyellow guardian that surveyed the16 17

Corrientes. The superhero had countlessfinishing details and real equipmentthat he carried in his backpack andwas ever ready to jump into action atany moment, to protect the citizens ofBuenos Aires.In June, in Downtown Martinique TomásEspina and Matías Giuliani threadedmore than 50 toy brightly coloured andanimal-shaped life-jackets over the Postcreating a perplexing impossible scenefor passers-by. Along with the music ofthe Beach Boys and tropical martinis,they brought the sun and the beach–and a little of our childhood too- to theautumnal Corrientes.Cristian Segura built an “urban viewpoint”around the post like a windingstaircase, changing our perception ofthe Gallery and city. Climbing up thestairs, the horizon was modified and invitedus to form part of the double sidedgame of watch and being watched.On the other hand, Cecilia Mandrile,a nomadic artist, who has not lived inArgentina since the year ´95, passedthrough Buenos Aires and placed amailbox with pictures of her travels. ForLa Posta (el desierto adentro) [Way Station(the desert inside)] she left paper,envelopes and pencils inside a mailboxinviting everyone to open a dialoguewith the city which, in her own words, isas foreign as it belong to her. By the endof the show she found in her mailboxanonymous letters, which she took forher next trip.Finally, coming from the North Easternprovince of Misiones, Andrés Paredesbrought us a little piece of the green,thick jungle, where the sun peepsthrough the laced wood. This Pulmoncito(Little lung), which pretended tobring some fresh air to the middle ofthe city was surrounded by the smokeof the thousands of cigarettes, consequenceof the new law which forbidssmoking indoors.In 2007, the Foundation for BrazilianStudies Centre (FBSC), with the supportof the Brazilian embassy, added upto the project with the Poste-Puenteproposal, therefore inviting RicardoPimienta, Director of the Poste Galleryof Brazil, to make an intervention atthe Rojas Post, and inviting me as thedirector of the argentian post gallerybranch to make my own interventionat the post at the door of the FBSC. Aninternational post-exchange experienceindeed which was completed with adebate in which we (the artists) and thedirectors of the brazilian and argentinianinstitutions involved in the project,took part.The assignment that both Pimienta andme had to develop in our respectivepost was our view of the other`s country.We decide to celebrate. Pimientathought about both countries mostpopular drinks, cacaza for Brazil andwine in the case of Argentina, and hethrew a party where those drinks wereserved in the multicolour plastic cups,which would later serve as the materialin which the post would be covered in.On the other hand my idea consistedof a Birthday party post to celebrate Niemayer’s(one of Brazil`s most emblematicarquitects) one hundred anniversary.The celebration included a party inthe street with brazilian music.Galeria del Poste opened as an artist’slaboratory and took us playing unexpectedly,and was a place where all thedifficulties turned out to be stimulating.It enabled the artists to take possessionof a new space in which to exhibitand further their poetic languages. TheLamp-Post is a full moon gallery, whichmight change its phase, but does notdisappear.Project and Production:Lucrecia UrbanoRicardo Rojas Cultural CentreNational University of Buenos AiresArgentina 2005–2006 -2007Lucretia Urbano is an Argentinian artistliving and working in Buenos Aires,Argentina.www.lucreciaurbano.com.arLucrecia UrbanoFELIZ CUMPLEAÑOS, 2007junio - AgostoHeavy Metal or bustPå jakt efter den ultimata djuptryckpressenJan PetterssonSjöströmpress tryckformat 150 x 300 cm, total längdSom grafiker och konstnär när det gälleratt få sina oeuvre tryckta eller om manskall köpa en tryckpress är alltid frågan”vilken är bäst”. Det finns naturligtvismånga märken att välja mellan. Somt.ex Krause, Neckar, van Ginkel, Domeij,Västervik, Charles Brand, Americanfrench tool etc. Alla dessa pressar harbra kvaliteter i förhållande till olika typerav tryckning.Men, den absolut bästa som byggs idagens läge är Sjöströmpressen produceradav Ateljé Sjöström i Hässleholm,Sverige. Pressens konstruktör UlfSjöström har hållit på att bygga dessasedan1977. Jag tar Öresundstågetfrån Malmö upp till Hässleholm tidigen varm morgon i slutet av Juni. . Ulfhämtar mig på stationen och vi åkerut till Ateljén som är lokaliserad i östradelen av Hässleholm. Ulf berättar atthan hela tiden finjusterar och förbättrarpressarnas standard. Basen tillkonstruktionen är hämtad från de tyskaKrause pressarna som byggdes i slutetav 1800 talet och en bit in på 1900talet.Dessa byggdes främst för produktioninnanför den då existerande grafiska tryckeriindustrins behov, samt användesockså av de professionella koppartryckarna.Den fundamentala uppbyggnaden avpressen med en stor kraftig och rättdimensionerad undervals tillsammansmed också rätt uträknad storlek påövervalsen, driven med en elektrisklågutväxlad motor, en tryckbädd i kompositmaterialsamt en lätt inställningav trycket är nyckeln i denna pjäs. Överårens lopp har Atelje Sjöström levereratpressar till de flesta konsthögskolorna iSkandinavien, bla har Konsthögskolan iBergen en på 120cm bredd. Konstnäreroch professionella djuptrycks tryckerierär också innehavare av denna press .Ateljé Larsen har t.ex 5 st i olika formatbla en på 150cm bred och 300cm långtryckbädd. Just i dagarna har AteljéSjöström levererat en press i detta formatner till Konstnärskollektivet Spinnereii Leipzig , Tyskland. Detta är ettverkligt imponerande konstnärscentermed bla ateljéer för konstnärer innanförolika genrer, bookshop, konstnärsbutik,café och till och med en barnhage därkonstnärerna kan lämna av sina små närde är på arbete i sina ateljéer. Detta ärett intressant koncept som man kanskebör tänka på här i Norge och i övrigaSkandinavien.Vi vandrar vidare genom lokalerna ochtittar på begagna utrustning som hanhar på lager. Där finns bla en Västervikspresspå 70cm och en Neckarpresspå ca 80cm. Om ni är på jakt efter begagnadutrustning så är detta stället.Ateljé Sjöströmwww.ateljesjostrom.seUlf Sjöström0046451855650046705885377More Heavy metal. Foto Jan Pettersson.18 19

Williamsburg timeline drawing, silkscreen, Ward ShelleyKopierings/målningshybriden (The Copy/Painting Hybrid)Ward ShelleyIngen grafiker lyfter på ögonbrynenöver påståendet att vår föränderligavärld och ny teknik, på gott och ont,har haft en inverkan på traditionell konstgrafik.Men grafiken har aldrig variten statisk konstform. Tills helt nyligenhar tryckt material varit den främstaförmedlaren av kulturell information,föremål för och ofta förmedlare av självastoffet i sin egen utvecklingen. Man kanäven påstå att internet är den elektroniskautvecklingen av grafiken - men detskulle behövas några öl för att göra dettill en intressant diskussion.Saker och ting förändras snabbt nu förtiden. Konstgrafiken har sin egen lillanisch, men gränserna för denna är inteså tydliga. Vissa traditionella färdigheteroch tekniker berör våra sentimentalakänslor, särskilt de som betonar dettraditionella hantverket, men grafiker ärarvtagare till flera efterföljande teknikerför mångfaldigande, av vilka få harlikheter med känslan och hantverket itraditionell grafik. De härrör från, och ären del av, grafiken ändå.Jag har en viss utbildning i olika grafiskatekniker och har gjort några hyfsadegrafiska blad. Jag är inte på något sätten mästertryckare, men jag har arbetattillsammans med några av dom. Jaghar också arbetat inom den kommersiellatryckeribranschen, men arbetarnu i första hand i min ateljé. Arbetet iateljén har krävt att jag sätter sammanen blandning av olika tekniker ur minbrokiga bakgrund. I denna artikel kommerjag att beskriva kombinationen avde handgjorda respektive de reproduktionsmetoderjag använder för att göramina nuvarande arbeten, och läggafram några teorier och lite historia somjag hoppas kommer att göra det merintressant.Orden “printing” och “press” hör ihop. Påtyska (och även på svenska) är de mereller mindre ett ord, drucken (tryck). Detraditionella sätten att trycka innebäröverföring av en bild med hjälp av tryck,och oftast med hjälp av tryckfärg. Mendet allra första sättet att “trycka” liknademer relieftryck. Detta är hämtat frånWikipedia:“De runda präglade cylindrar somanvändes för att rulla ut ett avtryck pålertavlor går tillbaka till början av Mesopotamienscivilisation 3000 f.Kr., därde är de mest vanligt förekommandekonstverken som har överlevt och somkännetecknas av komplexa och vackrabilder.”Såvitt jag kan förstå är det grafik. Nästabetydelsefulla historiska bevis, också dethämtat från Wikipedia, är när vi hittartryck på något som liknar papper.“De tidigaste fragmenten av träsnittsom har hittats är från Kina och det ärblommor tryckta på silke i tre färgerunder Han Dynastin (206 f.Kr.-220 e.Kr)”I båda dessa exempel, och under de följande1600 åren, handlar tryckning omatt överföra bilder genom tryck. (Låt ossinte dividera om stenciler.) Men genomteknisk utveckling kan begreppet tryckvidgas till att även omfatta andra formerav mångfaldigande oberoende av“tryck”. På engelska säger man “print aphoto”. Överförandet av en fotografiskbild sker med hjälp av ljus och kemikalier,inte tryck. Men trots allt behövdesen “master printer” för att ta fram ett bra“photo print”, och det har fotot gemensamtmed andra trycktekniker.Och sedan har denna fototeknik återkommit till användning i de klassiskatryckteknikerna, till exempel inomkoppartryck i form av fotoetsning, likvälsom i litografi, gravyr och många andra.Nya utvecklingar tar ofta till hantverketför att fylla igen gapet i tekniken. Tillexempel så handkolorerades fotografieri decennier innan färgfilmen uppfanns.Det är detta givande och tagande - utbytetmellan ny teknik och traditionellthantverk, som jag vill åberopa i dennaartikel.Grafiker hyser starka känslor för hantverketi arbetet, både när gäller handensskicklighet vid framställningen av originalet- vare sig det är en plåt, en sten, enscreenram - och när det gäller själva tryckningenav dessa. Så småningom harmodern teknik (IT) kunnat göra mycketav detta förfinade hantverk automatiskt,billigare och med mer exakta resultat.För kommersiella branscher blev dettahelt relevant - men inte inom konsten.Konstmarknaden drivs av helt andravärderingar än de som gäller förpopulär- och masskulturen. Konsten upplevssom att den har ett kvalitetsvärdeoch en originalitet som står över funktionaliteteller effektivitet. Och grundvalenför konsten har varit beroende avförmågan att förmedla status till överklassen,som är villig att betala priset(både för konsten och statusen).Det konstgrafikerna fortfarande kundeävda var en produkt som var överlägsenbeträffande kvalitet och originalitet - (isjälva verket unik. Som alla grafiker vetså finns det inte två tryck som är exaktlikadana.) Det är denna originalitet somhar gett grafiken dess status som konst -eftersom stora delar av konstmarknadenfortfarande värderar ett objekt utifrånhur unikt det är.Mekaniska sätt att reproducera hardärmed blivit till en konkurrensnackdelinom konsten, just på grund av det somgjorde dem oumbärliga i masskulturen:den ekonomiska aspekten gjorde demtillgängliga, och tillgänglighet är ingetsom uppskattas av konstsamlare.Men ändå envisas konstnärer med attlockas till nya tekniska möjligheteroch för konstmarknaden har det blivitomöjligt att bortse ifrån ny konst somanvänder sig av vanliga former avreproduktion, även om detta bryter motdet konventionella sättet att värderaoch prissätta. Foto har till exempel, gåttfrån att under årtionden varit degraderattill att vara något som de flestahade råd att köpa, till att under deWho invented the avantgard, version 3, teckning, Ward ShelleyTräsnitt, Yuan Dynastinsenaste 25 åren komma till sin fulla rätt.Nu anses det inte längre vara ett bihangtill mera seriösa former som måleri, utanstår som en stark egen konstform, enteknik som används av kända konstnärer.Och video, ett helt digitalt och kopieringsbartmedia, är en het konstvaratrots att det är svårt - för att inte säga20 21

omöjligt - att garantera det unika hosobjektet.(Jag tycker det är intressant att noteraatt performance- och installationskonsthar utvecklats till något som manfotograferar och videofilmar, och oftahar skulpturer skapats enbart för ettslutgiltigt och fristående foto. Fotot harfått sin revansch.)Det här har slagit åt båda håll. Konstverksom faktiskt var en ur en upplaga(dvs. ett grafiskt blad) är automatisktmindre värdefullt än ett unikt konstverk,sen är allt annat jämförbart. (Men hurkänd konstnären är avgör i första handpriset. För att grafiken ska fortsätta attvara betydelsefull krävs det att kändakonstnärer efterfrågas.) När köparna avkonst allt mer blev en växande skaranya statusinriktade mecenater, harmindre uppmärksamhet riktats motbilligare konst för samlare ur medelklassen.Grafikmarknaden har inte hållitjämna steg med den snabbt växandemarknaden för måleri och fotografi.Det är alltså mot denna bakgrund somjag har utvecklat den speciella kombinationenav tekniker jag nu använder.Mitt projekt går ut på att göramycket detaljerade teckningar byggdapå kunskap. Dessa kan enklast beskrivassom kartor eller diagram av besläktadehistoriska fakta; vi kan kalla demtidslinjeteckningar. Varje arbete kräveromfattande forskning, litteraturstudier,och många skisser - så mycket som 2månaders forskning är inget ovanligt,innan en teckning påbörjas.Måleri är fortfarande det som sätter ribbanför konstens värde. Själv uppfattarjag mina arbeten som måleri, men domär inte omedelbart igenkännbara som“måleri” (som ju för gemene man ska seut på ett visst sätt vad gäller stil och motiv).Jag kände att jag ville tillhöra målarkategorin,för det värde man tillmäterdet, men det kändes som en fördel omjag skulle kunna ha mer än ett verk attvisa efter 2 månaders arbete - det skullegöra det möjligt för mig att erbjudaJack Smith chart, teckning, Ward Shelleymina arbeten till ett lägre pris till denbegränsade grupp som fann dom intressanta.Detta är den typen av tråkigamen praktiska problem som konstnärerhelst vill ignorera, men inte kan.Problemet har för mig varit att hittabalansen - hur man kan ha mer än enkopia utan att sänka värdet på varjeenskilt verk genom att ge ut det somen upplaga. Min lösning blev att göra(något som vi kan kalla) handkolorerademonotypier med hjälp av utskrifterpå matt film (Mylar). Mylar är Dupontsfirmanamn för polyesterfilm, som oftaanvänds inom den grafiska industrinsom en ny och stabil acetat. Materialetär beständigt - kanske till och med“arkivbeständigt” - vem vet? Den finnssom helt klar. Men den finns också som“matt”- en genomskinlig vit - som finnstillgänglig tack vare en historisk slump.Här är den historien:För 70 år sedan kopierade den modernaarkitekten sina ritningar via blåkopior.Detta var en lämplig teknik att göra arbetskopiorav stora ritningar i små serier.För detta ändamål gjordes ritningarnapå ett genomskinligt papper, som heltenkelt kallas “vellum” (veläng) i USA.Kopieringen gjordes på samma sättsom en kontaktkopia inom fotografin:Teckningen belystes mot ett prepareratpapper och teckningen överfördes tilldet ljuskänsliga pappret, som sedankemiskt fixeras. Så småningom blevMylar en syntetisk ersättare för “vellum”.Alla kopierade dessa viktiga ritningar påMylar.Xerografin lanserades kommersiellt1960. Även om det inte är digitalprocess så har xerografiska fotokopieringsmaskineralla de kvaliteter somsenare skulle känneteckna den nyadigitala tekniken: snabbt, enkelt ochexakt, dock med vissa begränsningar.Detta är inte bildkonstens syfte, perse, men xerografin kom samtidigt sompopkonströrelsen och det fick genastgenomslagskraft i alla läger. Warhol ochRauschenberg arbetade inte i praktikenmed kopieringsapparater, men deras stilkunde lätt imiteras genom xerografi ochdetta ledde till att det blev accepteratbland konstnärer.Xerografi blev snart allmänt förekommandeoch ett viktigt konstnärsverktygför att utforma, ordna och distribuerainformation. Idéer kunde snabbtförverkligas, likt skisser, och kunde lättförändras i storlek. Det räcker att säga,xerografiska fotokopior blev självklara.Jag har själv använt det på alla de ovannämnda sätt.Xerografiska fotokopieringsmaskinerkunde så småningom hanteraritningar i stora format, vilket gjordeblåkopiorna föråldrade. För att kunnakopiera ritningar behövde arkitekterinte längre arbeta på genomskinligtpapper (i själva verket behöver dominte ens längre “rita” - utan kan iställetanvända CAD-program), men deverkar fortfarande gilla utseendet ochkänslan i “vellum”. Kanske har det medsentimentala känslor att göra. För atttillfredsställa kundernas behov hardärför kopieringsfirmor fortsatt att föra1959, Xerox MachineMylar till kundernas speciella projekt.Det levereras i en meter breda rullaroch kan på ett par minuter bytas ut motde vanliga pappersrullarna som finns istora kopiatorer. Materialet Mylar är dyrti jämförelse med papper, men vinstenför kopieringsfirmorna måste vara godeftersom de alltid är villiga att kopierateckningar på Mylar. Och det visade sigbli mycket användbart för min del.Tillbaka till mig och min arbetsprocess.Som sagt så arbetar jag med detaljeradeteckningar baserade på information.Dessa diagram av besläktade historiskafakta kräver många preliminära skisser- så mycket som 2 månaders forskninggörs ofta innan en teckning påbörjas.Teckningarna visar förhållandet mellanhundratals objekt - vanligtvis i form avord som är utspridda över ett stort ark,ofta 180 cm brett. Placeringen, avståndenoch storleken på textdelarna äralla mycket viktiga för upplevelsen avteckningen, och under de 2 månaderdet tar för att göra den lägger jag helatiden till nya saker. Så jag suddar likamycket som jag tecknar och tecknar om.Naturligtvis måste jag arbeta i blyerts,Flatland plan drawing, Ward Shelley22 23

det bakersta lagret av måleri. Det finnsmånga möjligheter; jag har just börjatupptäcka dom.Hittills har jag funnit att bilderna gör sigbäst hängande fritt i boxar, hellre än attmonteras i en passepartout. Ju mindretillplattade de är, ju mer kan ljuset få enmöjlighet att spela.När jag ställer ut dessa arbeten, serjag ofta nya saker jag vill lägga till påteckningen, liksom enstaka rättningarav stavfel. Då kan jag gå tillbaka tilloriginalteckningen, och eftersom denär gjord i blyerts är det lätt att ändra.Sedan kan jag besluta mig för att göraen andra version med dessa ändringaroch förbättringar. Men målningen ärnaturligtvis alltid unik för varje bild, ochjag utnyttjar alla tillfällen att färgmässigtgöra den andra versionen till en helt annanmålning. Så medan den andra ochtredje versionen (jag har beslutat attbegränsa antalet möjliga versioner tillmax 3) baseras på samma originalteckning,är de väldigt olika till utseendet ochofta också till innehållet. Jag ser deminte som en upplaga, utan variationerpå ett tema.Jag betecknar dem (i detta ögonblick!)som handkolorerade hantverksmässigamonotypier. Låter ungefär riktigt. Jagtror att den mest uppenbara föregångarenvar Warhols screentryck, t. ex.Marilynporträtten, som har sammaoriginalscreenram men olika handkolorering.Måleriet var alltid den ledande kraftenbakom fotografin, ändå/dock blevfotografin grundläggande för målerietsutveckling - och även för seendet. Mennu har kopieringsteknik digitala medierflyttat tyngdpunkten, och effektiviseratallt. Konstnärerna tackar inte nej - konstnärerutnyttjar alla möjligheter. Jag hoppasatt det alltid kommer att finnas enplats för purister inom alla konstformer,men det verkar som en korsning avudda men användbara kombinationerav alla möjliga tekniker kommer attdominera inom en överskådlig framtid.Ward Shelley är amerikansk konstnär ,bosatt i Easton, Connecticut, USAhttp://www.wardshelley.comStability project, sammarbete mellan Ward Shelley och Alex Schweder, Plats Lawrimore Project, Seattle, mars 2009och min grundteckning är och förblir iblyerts.Av ett antal olika skäl ville jag lägga tillfärg. Men inte ovanpå min textteckningeftersom det skulle försvåra läsbarheten.Eftersom forskning och planering tar sålång tid, ville jag också ha möjlighetenatt använda teckningen som bas för enandra och kanske tredje version av målningen.Och jag ville att min hand skullevara involverad - jag ville inte göra dettaarbete i datorn, även om en dator skullegöra jobbet galant.Här är arbetsgången - den är mycketenkelt - och har stora fördelar.Vid en viss tidpunkt bestämmer jag attteckningen är färdig och låter kopieraöver den på ett stort ark Mylar. Detta ärbara en svartvit kopia, där man använderenbart svart toner, vilket gör detmycket prisvärt. Tonern förändrar dengrå blyertslinjen till en kolsvart, med derisiga dragen av xerox som vi har lärt ossälska - och tonern bränns fast på Mylar.Det blir hållbart och ljusäkta - en tydlig,svartvit teckning.Denna tecknade bild blir nu det överstalagret i “målningen”. Jag målar i huvudsakpå baksidan, börjar med de objektsom ska vara i förgrunden och arbetarmig bakåt mot bakgrunden. Teckningenär synlig och jag använder mig av konturernanär jag målar. Jag fick utvecklanya sätt för skuggor och former, menresultatet är helt tillfredsställande.(Texten på framsidan ligger ovanpåmåleriet, och störs inte.) Mylarens mattayta dämpar färgerna något, men genomatt måla en klar fernissa/klarlack påframsidan återfår dom sin lyster - såjag bestämmer mig för vilka delar somljusas upp och vilka som ska lämnas merdämpade. Jag gör också några skuggningargenom att lasera på framsidan.Dessa färger kan uppnå ett glasliknandedjup - i själva verket är det ju faktiskttransparent - ljuset passerar genomlacken och Mylaren och återkastas påTruck Drawing project, Ward Shelley24 25

RapportNorges eneste faglige tidskrift for kunstgrafikkTidskriftet Rapport er en svært god måte å holde seg informert om hva som skjer innen Norsk og utenlands Grafikk, nye strømninger innensamtidsgrafikken, sammen med artikler om kunst, teknikk, tradisjoner og historikk. Rapport er det eneste tidskriftet om kunstgrafikk i Norge.Abonnementet besørges av Galleri Norske Grafikere.4 nr. per år for 250 krLøssalg 70 krRapport 3/2009 tryckt och sponsrad av:epost: firmapost@norske-grafikere.noBli støttemedlem i Norske Grafikere!Som støttemedlem i Norske Grafikere får du et helårsabonnement på foreningens tidsskrift Rapport 4 nr./år, samt invitasjon til vernissager.Norske Grafikere tilbyr også tips og råd når det gjelder kjøp av grafikk. ditt medlemsskap utgjør samtidig en viktig støtte for Norske Grafikereog deres kunstenere.Et støttemedlemsskap koster kun 500 kr pr. år, og kan bestilles fra Norske Grafikere på epost: firmapost@norske-grafikere.noCurrent reflection, målad aluminium, Darren Almond. Foto Jan PettersonNorske Grafikeres webshopwww.norske-grafikere.noDeadlines artiklar till Rapport:nr. 1, 5. januari, nr 2, 15. april, nr. 3 31. juli,nr. 4, 15. oktober 2010Bildmaterial jpgs, 300 dpi, rgbTRYKKERIET- Nytt senter for samtidsgrafikk -åpner i januar 2010Törngatan 4, S-703 63 ÖREBRO, SwedenTelefon: +46 (0)19-12 01 10, Fax: +46 (0)19-12 01 56E-mail: info@tryckverkstan.sewww.trykkerietbergen.noStøttet av Norsk Kulturråd og Bergen Kommune26 27

Nesten i hundre! Norske Grafikere 90 årMunch-museet 13.11.09 – 03.01.10Velkommen til jubileumsåpning ved Munch-museet:Fredag 13. november klokken 19.00.Mottakelse i kaféen.Utstillingen viser arbeider av Tore Hansen,Arnold Johansen og Sonja Krohn.Munch-museet viser i tillegg utvalgte arbeider av kunstneresom deltok ved den første utstillingen Norske Grafikereholdt hos Blomqvist i 1922.ISSN 1891-040828