Johanna Danielsson - Gästrike Vatten AB

det gäller föroreningar. I de fall då slammet från Hedesunda transporteras till Duvbackensreningsverk för avvattning blandas det med slam från Gävle, där industribelastningen ochdärmed föroreningshalterna är högre (Gävle Vatten, 2009a, 2009b). Detta innerbär att slamsom skulle kunnat vara värdefullt ur näringssynpunkt går förlorat.3.2.2. Certifiering av slam för återföring av växtnäringI dagsläget finns ett certifieringssystem REVAQ för slam som skall spridas på åkermark iSverige. Certifieringssystemet är framtaget av Svenskt Vatten i samarbete med berördaaktörer. Certifikat utfärdas av SP. I certifieringsreglerna (Svenskt Vatten, 2009, sid. 6) angesfem punkter som arbetet vid ett certifierat reningsverk bör fokusera på. Dessa är:Verksamheten genomförs på ett strukturerat och systematiskt sätt.Spårbarhet och hög kvalitet uppnås i den praktiska hanteringen.Systematiskt förbättringsarbete bedrivs.Slammet uppfyller specificerade krav gällande t.ex. hygienisering.Relevant redovisning av sammansättning ges.Mycket av arbetet inom REVAQ handlar om att förhindra att oönskade ämnen hamnar iavloppet från början, så kallat uppströmsarbete. Detta kan bland annat ta sin form iinformation till de anslutna hushållen, besök hos industrier eller reportage i lokalpressen.Även riktad information mot lokala butiker har förekommit. Detta för att förmå dem att säljamiljömärkta hushållskemikalier (Kärrman m.fl., 2007). Ett problem för de stora reningsverkeni storstadsregionerna har varit känslan av att avloppet är ”någon annans problem”, dåreningsverket och åkermark ofta ligger långt från hushållen. Detta problem är mindre påmindre orter där hushållen har närmare till både reningsverk och åkermark (Carlsson, 2003).Trots detta visar en undersökning av Eriksson (2001) att metallhalterna generellt är högre islam från mindre reningsverk än de är från de större. Vad detta beror på är inte klargjort.3.2.3. Aktörernas ståndpunkterSamarbetet inom REVAQ tycks ha lett till ett förbättrat debattklimat mellan de olikaaktörerna i slamfrågan. Trots detta återstår vissa principiellt viktiga frågor att lösa. Tillexempel är både VA-branschen och livsmedelsindustrin överens om att kretslopp förnäringsämnen är viktigt. Men medan VA-branschen helst ser att slammet återförs direkt tillåkermark önskar livsmedelsindustrin en renare produkt. En möjlighet att uppnå detta ärgenom att utvinna fosfor ur slam eller aska från slamförbränning på kemisk väg. Flera sådanametoder har utvecklats och testats med varierande resultat. Genomgående krävs det mycketenergi och stora mängder kemikalier, varpå miljönyttan ofta kan ifrågasättas.En annan viktig punkt i diskussionen har varit att livsmedelsindustrin har känt en oro förkonsumenternas reaktion på slamgödsling. Det upplevdes åtminstone initialt att VAbranscheninte tog denna oro på allvar. Både livsmedelsindustrin och VA-branschen uppleveratt denna situation blivit bättre ju längre samarbetet inom projektet REVAQ pågått (Carlsson,2003). Konsumentorganisationer och livsmedelsföretag har även uttryckt en oro försmittspridning via slamgödslingen. Flera betrodda organisationer, såsom StatensVeterinärmedicinska Anstalt och Smittskyddsinstitutet har dock fastlagt i rapporter att vidkorrekt hantering av slammet är risken för smittspridning liten (Carlsson, 2003). Dettautesluter självklart inte risk för smittspridning vid felaktig hantering.Ett argument som ofta förs fram av förespråkarna för slamgödsling är att reglerna i resten avEuropa och i USA är mindre restriktiva än de svenska. Detta innebär, hävdar de, att de13