Johanna Danielsson - Gästrike Vatten AB

(polycykliska aromatiska kolväten, summa av sex föreningar) och PCB (polykloreradebifenyler, summan av sju föreningar) (Naturvårdsverket, 2009b).Tabell 3. Gränsvärden enligt svensk lag för slam som ska spridas på åkermark samt krav på marken för attslamgödsling ska vara tillåtet.Gränsvärde slam(SNFS 1994:2)g (ha år) -1Gränsvärde slam(SFS 1998:944)mg (kg TS) -115Gränsvärde åkermark(SNFS 1994:2)mg (kg TS) -1ÄmneBly (Pb) 25 100 40Kadmium (Cd) 0,75 2 0,4Koppar (Cu) 300 600 40Krom (Cr) 40 100 60Kvicksilver (Hg) 1,5 2,5 0,3Nickel (Ni) 25 50 30Zink (Zn) 600 800 100Alla dessa krav ska givetvis även vara uppfyllda för slam som certifieras enligt REVAQ, mendå tillkommer också ytterligare krav. Det krävs att slamproducenten har ett systematiskt ochstrukturerat arbetssätt. Detta ska gälla alla delar av verksamheten. Det krävs också ettkontinuerligt arbete med att förbättra kvaliteten på slammet. Initialt krävs mätning av de 60grundämnen som analyserats i Naturvårdsverkets rapport 5148 (Svenskt Vatten, 2009). I detkontinuerliga arbetet läggs sedan tonvikten på de av ämnena som bedöms ackumulerassnabbast i den åkermark där spridningen planeras ske. I certifieringsreglerna finns även kravpå mätning av organiska föroreningar, men vilka som är aktuella för respektive reningsverkbeslutas beroende på lokala förhållanden. För att få slammet certifierat krävs även godkändhygienisering, vilket än så länge oftast är långtidslagring. REVAQ:s regler innebär även enmängd mer diffusa krav, som att slamproducenten ska ”verka för att hushållenskemikalieanvändning och hantering förbättras” (Svensk Vatten, 2009).3.2.5. Tillförsel av metaller till gödslad markDet största kända miljöhotet med slamgödsling är de metaller som tillförs marken. Dessa ärgrundämnen och bryts därför inte ner. Upptaget i växter varierar mellan de olika metallerna.För bly och kvicksilver är upptaget nästan försumbart. För koppar och zink, som ärmikronäringsämnen, är upptaget större (Eriksson, m.fl., 1997). För samtliga metaller gällerändå att de kan ackumuleras i åkermark. Ett vanligt mått för att mäta ackumuleringen avmetaller är fördubblingstid. Detta är den tid det tar för halten att öka till det dubbla motdagens halt, givet någon viss mängd slam per hektar. Det långsiktiga målet med certifieringenligt REVAQ är att halterna av metaller och oönskade organiska föroreningar i slammet inteska vara högre än de är i klosettvatten (det vatten som kommer från toalettstolar) (SvensktVatten, 2009). Detta mål bedöms som mycket svårt att nå men aktörerna tycks vara överensom att det är ett mål värt att sträva mot (Kärrman m.fl. 2007).I svensk lagstiftning delas jordbruksmark in i fem olika klasser, (I-V) beroende på hur mycketfosfor marken innehåller. Klass V är den högsta klassen. Naturvårdsverket använder enfosforgiva på 22 kg P/ha och år i sina beräkningar av fördubblingstid, vilket är den maximalagivan som får spridas på jordar av fosforklass III eller högre. 85 % av de svenska jordarnafinns i dessa klasser. I tätbebyggda områden där de flesta reningsverken finns är siffrannärmare 100 % (Eriksson, 2001). I och med att en fixerad fosforgiva används kan detta sätt atträkna i vissa fall leda till att metalltillförseln till åkern överstiger uppsatta gränsvärden. Det är