Doggy-Rapport nr 3-07.qxd

EPILEPSIfaller då omkull, är svårt att få kontaktmed, har muskelkramper i hela kroppenoch rytmiska benrörelser samt saliverar(dreglar). Ofta ser man också att djureturinerar och/eller har avföring under sittanfall. Ett generaliserat epileptiskt anfallvarar sällan i mer än två minuter.Efter ett epileptiskt anfall hör det nästanalltid till en så kallad postiktal fas. Dåär djuret mycket trött, kan vara vingligt,förvirrat, gå in i saker, och/eller visa extremhunger eller törst. Vissa djur medepilepsi kan även uppträda aggressivt idenna fas. Den postiktala fasen brukarpå vissa individer gå över på några minuter,på andra kan den hålla på i fleratimmar.Vid generaliserade anfall är hjärncelleröver hela hjärnan aktiva samtidigt underanfallet (Figur 1a).Partiella anfallEn annan typ av epileptiska anfall somkan vara svårare att känna igen (utifrånhur de ser ut för en betraktare) kallaspartiella anfall. Då är det hjärnceller i enmindre del av hjärnan som laddar ur (Figur1b). Det epilepsianfall vi ser speglar ivilken del av hjärnan det sker. Om de aktivahjärncellerna är de celler som vanligtvisstyr rörelserna i höger framben, såser vi krampryckningar i höger framben.Om istället luktceller i hjärnan är engagerade,ser vi ett djur som sniffar intensivtsom om det vore någon intressantdoft i luften, och så vidare.Partiella anfall kan övergå till generaliseradeanfall, det vill säga ett anfall kanstarta med till exempel krampryckningari ett ben och efter några sekunder övergåtill att omfatta hela kroppen (Figur 1c).En individ har vanligtvis en typ av epileptiskaanfall och med samma förlopp frångång till gång. Även i de fall där man lättkan konstatera vilken typ av anfall enhund eller katt har haft så är det omöjligtatt utifrån detta dra någon slutsats omdjuret har provocerade anfall, symtomatiskepilepsi eller idiopatisk epilepsi.Epileptiska anfall kommer för det mestanär djuret är i vila. Ibland kan man anavad som utlöser det epileptiska anfallet.Det vanligaste mönstret är att djuret harvarit väldigt uppjagat dagen före anfallet,exempelvis på grund av utställning, jakteller en resa. Anfallet kommer sedan närdjuret går ner i varv efteråt. Tyvärr kommeranfall många gånger också utan attdet går att lista ut vad som varit den utlösandefaktorn.Är epileptiska anfall farliga?Visserligen kan den miljö där djuret fårsitt anfall i vara farlig. När det finns riskför att djuret kan skadas under ett pågå-Ibland kan man ana vad som utlöser ett epileptiskt anfall. Ofta har djuret varit uppjagat pågrund av till exempel en utställning. Hunden på bilden har inget med artikelns innehåll attgöra. Foto: Lisbeth Karlsson.ende anfall ska man naturligtvis flytta detmen annars är det sällsynt att ett enstakaepileptiskt anfall som pågår i ett par minuterlämnar några kvarvarande spår.För djur som har många anfall kan dethända att varje anfall i sig leder till attanfall utlöses allt lättare efterhand.Ibland händer det också att ett djurkommer in i ett epileptiskt anfall sominte avklingar av sig själv. Sådana anfallkallas status epilepticus. Krampanfallsom varar i mer än en halvtimme utgörett livshotande tillstånd, och status epilepticusska behandlas akut med kramplösandemediciner.Vissa djur har alltid flera anfall eftervarandra under samma dygn, men detgår lång tid utan anfall däremellan. Ettsådant mönster kallas cluster epilepsi ochbör även det behandlas akut med kramplösandemediciner.I övrigt brukar man i de fall där anfallenkommer tätare än cirka ett anfall persex till åtta veckor rekommendera attdjur får ständig behandling med anti-epileptiskmedicin. Medicinering fungerarbra på cirka 70-80 procent av de hundarsom behandlas. Ungefär hälften av dessablir helt fria från anfall medan de övrigafortfarande får anfall trots behandling,dock lindrigare och kortare anfall samtmer sällan än innan behandlingen sattesin.Man har även, än så länge i liten skalaoch med varierande resultat, provat andrabehandlingsmetoder vid epilepsi påhund, till exempel stimulering av vagusnerven*,behandling med könshormoner,fettrik och kolhydratfattig kost samtakupunktur. Det kan vara värt att försökamed kastration av tikar som får en anhopningav anfall under löp, eller hanhundarsom blir väldigt uppjagade avlöptikar och som får sina anfall under sådanaperioder. Tyvärr är det ändå ganskasällsynt att kastration på sådana individerhjälper.Medicinering vid epilepsiFenemalFenemal heter det antiepileptiska läkemedelsom har använts och fortfarandeanvänds mest inom veterinärmedicin. Fenemaldoseras individuellt. Man startarvanligtvis med en ganska låg dos. Efterminst två veckors behandling med sammados tas ett blodprov för att kontrolleranivån av läkemedlet i blodserumet(blodets plasma utan fibrinogen - ett proteinsom omvandlas vid koagulering).Dosen justeras för varje individ med utgångspunktfrån koncentrationen av Fenemali blodserum, behandlingens effektpå epilepsin och eventuella oönskade biverkningar.Majoriteten av de hundarsom behandlas med Fenemal behöver endygnsdos på cirka åtta milligram perkilo.Behandling med Fenemal ger biverkningar.De första dagarna verkar djuretofta “drogat”, men detta går nästan alltidöver inom loppet av en vecka. Ett fåtal avde behandlade hundarna fortsätter attvara något mer okoncentrerade och/ellermindre uthålliga än innan behandlingensattes in.Vanliga biverkningar är ökad aptit ochtörst. Nivåerna av enzymer utsöndradefrån levern ökar samtidigt som sköldkörtelhormonminskar som en direkt effektav behandlingen. Man ser dock mycketDOGGY-RAPPORT • 2007 • ÅRGÅNG 31 • NR 224