Bulletinen

LANTMÄTERIGrönområden,vem bestämmer över dessa?REV har fått flera frågor om vad som gäller när grönområde eller naturmark är upplåtet för en gemensamhetsanläggningsom en samfällighetsförening förvaltar. Ofta anges det bara att ”skötseln”av området ingår i gemensamhetsanläggningen. Ibland kan området omfatta flera hektar skogsmarkoch i andra fall bara några tusen kvadratmeter. Områdets omfattning är ofta fastlagd i en detaljplan(tidigare byggnadsplan) och är där utlagd som grönområde eller naturmark. I samband med avstyckningarav tomterna inom planområdet bildades en gemensamhetsanläggning (tidigare vägförening)för sådant som skulle vara gemensamt, såsom vägar, badplatser, bollplaner och övriga grönområden.Ofta låg dessa anläggningar på stamfastigheten som ägdes av exploatören för området. Tankenvar att denna stamfastighet skulle överlåtas till den blivande samfällighetsföreningen för området,men detta skedde inte alltid. Stamfastigheten kan nu ägas av någon som förvärvat den, och somtycker att eftersom han äger området kan han bedriva skogsbruk där.Vad gäller?En upplåtelse av ett område i ett anläggningsbeslut innebäratt en ”begränsad sakrätt” bildats. Det kan närmast jämförasmed ett lantmäteriservitut som gäller för all framtid eller tilldess det upphävs i en ny lantmäteriförrättning. ”Begränsadsakrätt” innebär att det inte är hela ”ägandet” som upplåtits,utan bara det som är beskrivet i anläggningsbeslutet.Fast egendom enligt jordabalkens regler hör fortfarande tillfastigheten och ägs av fastighetsägaren. Ibland kan dock fastegendom göras till lös egendom i förrättningen, vilket i så fallska framgå av anläggningsbeslutet. Träd är alltid att betraktasom fast egendom och ägs således av fastighetsägaren. Omskötseln av naturmark är upplåten till gemensamhetsanläggningenär det den förening som förvaltar gemensamhetsanläggningensom avgör hur marken ska skötas och vilka trädsom ska tas ner.Upplåtelsen görs till förmån för gemensamhetsanläggningen.Detta innebär att enskilda fastighetsägare inte kanta saken i egna händer och avverka ett antal träd på ”allmänningen”som skymmer hans fastighet. Ett sådant fall harinträffade nyligen och det är under prövning i domstol nu.Exempel 1I en gemensamhetsanläggning ingår bland annat ett bad.Föreningen vill röja träd och bland annat ta ner en stor björksom skuggar badplatsen. Inom föreningen råder delademeningar om detta men efter diskussioner tas det upp påstämman som i demokratisk ordning beslutar att björkenska tas ner. Styrelsen vänder sig till markägaren som i dettafall är en kommun och frågar om det är OK. Svaret dröjereftersom kommunen inleder en intern utredning om trädetsnaturvärde mm. Efter flera månader vänder sig föreningentill REV och ber om hjälp.REV ger rådet att meddela fastighetsägaren att trädet inomkort kommer att tas ner av föreningen och att föreningenönskar besked om hur fastighetsägaren vill göra med virket.Exempel 2I en gemensamhetsanläggning ingår bland annat 10 hektarskog som är upplåten i anläggningsbeslutet att ”skötas” avgemensamhetsanläggningen. I detaljplanen anges ”natur”för hela området. Föreningen tar kontakt med markägarenför att komma överens om att göra en rejäl gallring av skogenså att den blir attraktiv att vistas i för medlemmarna. Markägarenhävdar att i stort sett hela området bör slutavverkasför att få rationell hantering av skogsbruket. Om han ska gåmed på den gallring som föreslås av föreningen ska virketapteras fackmässigt och läggas upp vid bilväg på föreningensbekostnad. Markägaren vill således i första hand helt självstyra avverkningen och i andra hand låta hela gallringen och12 Bulletinen Nr 2 • 2011