Inventering av häckfågelfauna och vegetation vid Sundvik

23Sandödla och solexponerad bar jordSandödlan har minskat starkt i nordvästra Europa under de senaste decennierna. ISverige är arten fridlyst och klassad som Sårbar (VU). Här återfinns den främst idelar av Skåne, Halland, Blekinge, Kalmar och södra Östergötlands län. Dessutomfinns ett antal små och isolerade populationer norrut i landet ända upp till Värmlandsoch Dalarnas län. I Landskrona kommun förekommer den bl. a. på Ven samt istrandbackarna mellan Rustningshamn och Ålabodarna. Under 2009 års inventeringarvid Sundvik observerades sandödlan vid flera tillfällen på områden med örtriktorräng, men också någon gång nere vid stranden. Flest observationer gjordes vidden örtrika torrängen i nordvästra delen av undersökningsområdet.Sandödlan har bestämda biotopkrav som består av torrmarker med rik ljung- ellerörtvegetation för skydd och födosök samt mellanliggande öppna ytor för solningoch äggläggning. Inslag av buskar och rishögar är också gynnsamt. Den vanligastebiotopen är sydslänter i sand- och grustag, men typiska miljöer är även banvallar,hedmarker och strandbranter. Honan lägger 4-15 ägg i juni som normalt kläcks frånmitten av augusti till början av september. Ofta lägger flera honor sina ägg påsamma ställe och de grävs ner på sandiga, solexponerade platser. Sandödlanövervintrar nedgrävd i marken.Arten hotas främst av trädplantering eller spontan igenväxning av sand- ochgrustäkter och andra lämpliga biotoper. Den ökade beskuggningen och det kallaremikroklimatet slår på sikt ut hela populationer. Vidare hotas sandödlan av olika typerav markexploatering. Merparten av lokalerna behöver aktiv skötsel för att behållaett gynnsamt tillstånd. Det kan innebära röjning av skuggande vegetation ochskapande av öppna sandytor.I samband med vegetationsinventeringen gjordes en uppskattning av arealen solexponeradbar jord, då detta har stor betydelse för sandödla och många insektsarter.Inom undersökningsområdet återfinns solexponerad bar jord nästan uteslutande pånågra ställen med ras samt i branter och sluttningar med gles vegetation. Såledessammanfaller det väl med lokalerna för örtrik torräng (karta 10).Vid delområde A finns rasmark med helt bar jord, där ca 75 m 2 är solexponerad.Därtill förekommer bar jord i de örtrika torrängarna på motsvarande ca 60 m 2 .Denna är nästan helt förlagd till branten längst i nordväst där vegetationen fortfarandeär gles (karta 10c).Vid delområde B täcks inte branten till hundra procent av vegetation, här finnsockså bar jord runt några grävda bohålor. Här uppskattas ytan av bar jord till ca 45m 2 .Inom delområde C innehåller den utplanade slänten relativt mycket bar jord och härses också några grävda bohålor. Den branta sluttningen ner mot lergropen har glesvegetation och är melerad med bar jord, om än i något mindre omfattning. Ytan medbar jord inom delområde C uppskattas till ca 250 m 2 .