Knäledsproblem hos hund, del 1 Det händer så lätt… - Doggy Rapport

2/974/04ÅRGÅNG 28Det händer sålätt…Han sprang lös med kompisen i parkenoch såg sig inte för. Bakbenet träffadeparksoffan och leken tog slut.Matte konstaterade oroligt att unghundenblivit blockhalt, men hur illa detvar tog det tid att förstå. Det såg ut somom han bara fick en lätt smäll, så kanskeberodde hältan bara på att han sträckt enmuskel? De besökte veterinären somkonstaterade att båda korsbanden var av.Den unga hanhunden var van att levalivet till 200 procent, att få springa lösoch leka i full karriär. Efter knäledsoperationenkrävdes det av honom att hanskulle hålla sig lugn. Det dröjde intelänge förrän överskottsenergin tog sigtråkiga uttryck. Matte hade stort överinseendemen det var nära att även hennestålamod tagit slut när hanhundens frustrationvändes mot henne själv. De klaradekrisen båda två tillsammans, menidag hade konvalescensen varit enklareatt genomlida. Forskning för utvecklingenframåt och idag finns en ny metod attbehandla knäledsskador. Läs om den iOve Frykmans artikel.Nu är det också juletider. Passa på attnjuta av julledighet, gärna ute i snön tillsammansmed din fyrfota vän, men tänkefter vilken mat du ger!God Jul och Gott Nytt År!Lisbeth KarlssonINNEHÅLL 4/04■ SKELETTSJUKDOMAR: Knäledsproblemhos hund, del 1. Veterinär OLE FRYKMANbeskriver knäledens uppbyggnad och hurkorsbandsskador kan behandlas, bland annatmed hjälp av en ny metod. Sid. 25■ SKELETTSJUKDOMAR: Kan felaktig kostoch motion ”provocera fram” höftledsdysplasi?Agr dr MARIE SALLANDER redogörför kostens och motionens betydelse för omhundar utvecklar höftledsdysplasi. Sid. 28■ SKELETTSJUKDOMAR: Beror slappa lederpå selenbrist? Agronomie doktor MARIESALLANDER redogör för vilken roll selenspelar vid uppkomsten av höftledsfel. Sid. 30■ BLODET: Röda blodkroppar hos greyhound.Veterinärmedicine doktor INGER LIL-LIEHÖÖK berättar om speciella blodegenskaperhos greyhound. Sid. 31■ SAGT & GJORT. Sid. 32Sesamben(fabella)MeniskerBakre korsbandetSkenbenEtt flertal av Doggy-Rapports läsarehar ställt frågor om knäledsproblemhos hund. Veterinär OLE FRYK-MAN redogör inledningsvis för hurhundens knä är uppbyggt. Därefterbeskriver han en ny metod att behandlakorsbandsskador, ett problemsom är vanligt förekommande påhundar idag.AnatomiKnäleden är en av kroppens mest kompliceradeleder. Den rör sig i enbart ettplan, det vill säga framåt och bakåt, ochmed ett rörelseomfång på cirka 140 grader.Den normala ”ståvinkeln” kan varierafrån ras till ras.Knäleden består egentligen av tre leder:• Femorotibialleden, leden mellan lårben(femur) och skenben (tibia)• Femoropatellarleden, leden mellan lårbenoch knäskål (patella)• Tibiofibularleden, leden mellan övredelen på vadbenet (fibula) och övre delenpå skenbenet. Det är de två förstnämndasom är de funktionella ledavdelningarna.Lårbenets nedre ledyta är uppbyggd avtvå benåsar (kondyler) och en mellanliggandefåra. I denna fåra löper knäskålen.Veterinärinformation från Doggy ABLårbenSesamben(fabella)FrämrekorsbandetVadbenSidoligamentSETT BAKIFRÅNStora lårmuskelns senaKnäskålKnäskålsligamentetMeniskSkenbenSETT FRÅN SIDANLårbenYttre sidoligamentInre sidoligamentetKnävecksmuskelnssenaVadbenKnäledens uppbyggnad sedd bakifrån (till vänster) och från sidan (till höger). Illustration:Lisbeth Karlsson.Knäledsproblem hos hund, del 1Femurkondylerna är rundade och ledarnedåt mot tibiaplatån, vilket är skenbenetsövre ledyta. Ledytorna är täckta avledbrosk, så kallat hyalint brosk, som gerledytorna en relativt låg friktion mot varandra.Leden är helt beroende av yttre stabiliserandestrukturer för att fungera. Skelettdelarnahar i sig ingen egen stabilitet,jämfört med till exempel höftleden, därhöftledskulan delvis stabiliseras av ledskålen.Knäleden har ett inre (medialt) och ettyttre (lateralt) sidoligament (kollateralligament)som stabiliserar leden i sidled.Knäskålen har ett övre fäste mot destora lårmusklerna (quadriceps), vilka ärmycket viktiga för en normal knäledsfunktion,och ett nedre fäste mot det såkallade raka ligamentet (patellarligamentet).Det sistnämnda fäster i sin turpå skenbenets framkant. Dessutom harknäskålen åt sidorna utgående ligamentsom fäster på fabellorna, vilket är småben belägna på nedre lårbenets bakkant.På dessa ben fäster även den stora vadmuskeln(gastrocnemius). Alla dessastrukturer som utgår från knäskålen bidrartill knäledens stabilitet.Inuti knäleden, i fåran mellan kondylerna,finns två korsband som, precis somDOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 425

namnet antyder, går i kors. Främre korsbandetfäster i tibiaplatåns framkant ochi bakkanten på lårbenets yttre femurkondylsinsida. Bakre korsbandet fäster iframkanten i fåran mellan kondylernasamt i bakkanten på tibiaplatåns bakre,inre del. Korsbandens funktion är att förhindraglidrörelser framåt/bakåt mellanlårbenet och skenbenet samt att förhindraen för stor inbördes rotation mellanledytorna.I ledspalten mellan lårben och skenbenfinns två menisker. Dessa är broskliknande,halvmånformade strukturer meden stötdämpande och friktionshämmandeDen yttre meniskensfrämre skenbensligamentYttremeniskLigamentmellan meniskoch lårbenYttre meniskensbakre ligamentBakrekorsbandetKnäskålsligamentDen inre meniskensfrämre skenbensligamentInremeniskTvärsgåendeligamentFrämrekorsbandetInre meniskensbakre ligamentIllustrationen visar meniskernas och ligamentensplacering i knäleden sedd uppifrån.Illustration: Lisbeth Karlsson.funktion. De bidrar även till ledens stabilitet.Som tidigare nämnts är en väl utveckladmuskulatur mycket viktig för en normalknäledsfunktion och en stabil led.De stora lårmusklerna drar underbenetframåt via knäskålen och dess ligament.För en biomekaniskt normal knäledsfunktionkrävs både väl utvecklade”sträckare” och ”böjare” (extensorer respektiveflexorer). Som namnet sägerDe rödmarkerademusklernasträckerknäledenmedande blåmarkeradeböjer den.Illustration:LisbethKarlsson.SKELETTSJUKDOMARsträcker eller böjer dessa muskler knäledenoch svarar även för att belastningenmot marken blir tillfredsställande.Sträckare sitter i regel på framsidan avbenet och böjare på baksidan, men detfinns undantag.Samspelet mellan muskler som sträckerrespektive böjer är grunden för en normalrörelse. Detta styrs från centralanervsystemet, det vill säga från hjärnaoch ryggmärg. För att dessa överordnadecentra skall kunna ge korrekta nervimpulserfordras information om benetsläge och graden av spänning i musklerna.Detta uppnås via ett stort antal receptorer(signalmottagare) i muskler, senor och ligament.Receptorerna skickar kontinuerligtinformation till centrala nervsystemet.På detta sätt kan individen stå ochgå utan att kontinuerligt tänka på varjemoment.Knäleden omges av en ledkapsel, vilkenockså bidrar till stabiliteten. Ledkapselnbestår av två skilda strukturer.Den inre delen, som vetter mot ledens insida,är ett membran (synovialmembran)som producerar ledvätska (synovia) ochäven ansvarar för ledens immunförsvar.Ledvätskan smörjer leden och minskarfriktionen mellan broskytorna. I membranetfinns också kärl och nerver. Det ärfrån dessa nerver som smärta utlöses vidledskador. Ledbrosket har varken nervereller kärl och får hela sin näringsförsörjningvia ledvätskan.Ledkapselns yttre struktur består av enmera stabil bindväv (fibrös kapsel) som ihögre grad bidrar till ledens stabilitet jämförtmed synovialmembranet. Här finnsockså nerver och kärl samt rikligt med receptorer.Ledkapseln fäster mot skelettetovanför och nedanför ledens plan.Fysiologi och biomekanikVid böjning och sträckning av knäledensker en komplicerad samverkan mellande olika anatomiska strukturerna. Isträckt läge spänns lårmuskulaturen,knäskålen dras uppåt och via patellarligamentetdras underbenet framåt ochknäet sträcks. Sidoligamenten är spändaNär knäledenböjs slappnardet yttre sidoligamentetoch leden fåren minskadstabilitet isidled.Illustration:LisbethKarlsson.När knäledenböjs roterarskenbenet inåt.Illustration:Ole Frykman.och större delen av både främre och bakrekorsbanden är spända.Vid böjning av knäleden sker en avslappningav sträckmusklerna och en aktiveringav böjarna. Det yttre sidoligamentetslappas och det sker en inåtrotationav skenbenet. Samtidigt tvinnaskorsbanden runt varandra. I detta läge ärdelar av både främre och bakre korsbandenslappa.Vid sträckning av knäleden sker förloppetnaturligtvis i motsatt ordning –sträckmuskler aktiveras, böjare slappas,skenbenet roteras utåt, korsbanden tvinnasupp och yttre sidoligamentet sträcks.Ovanstående biomekaniska förlopp harstor betydelse för uppkomsten av korsbands-och meniskskador.KORSBANDSSKADOR HOSHUNDHos hundar är det vanligt med skador påframför allt det främre korsbandet. Skadankan vara rent traumatisk och drabbaett från början friskt korsband sombelastas för mycket vid ett tillfälle. Vid enkraftig inåtrotation av skenbenet medknäleden i 20-50 graders vinkel är stabilitetendålig i ledens yttre del på grund avdet slappa sidoligamentet. Övertänjningav det främre korsbandet kan då leda tillatt korsbandet slits av. Oftast är dockgrundorsaken en nedbrytande (degenerativ)ledsjukdom som uppkommer pågrund av förslitningsskador när ledeninte är riktigt stabil, ledvinklarna är fördåligt utvecklade eller en kärlskada haruppkommit i korsbandet. I leden uppståren kronisk inflammation som försvagarkorsbandet så att det till slut brister.Korsbandet kan gå av helt eller delvis.Ofta förekommer skador på meniskernai samband med korsbandsskador. Dettaorsakas av tryck från lårbenet på meniskernakombinerat med rotation av skenbenet.Oftast är det den inre (mediala)menisken som är drabbad vilket beror påatt den är mer orörlig jämfört med denyttre. Skadorna på menisken kan ha varierandeutseende.26 DOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 4

SKELETTSJUKDOMARLårbenFrämrekorsbandetPartiellkorsbandsskadaTotalkorsbandsskadaSkenbenFrån vänster ses först intakta korsband. Därefter följer en illustration av en ofullständig skadasamt en illustration av en korsbandsskada då ett korsband brister helt och hållet. Skenbenetförskjuts då framåt. Illustration: Regiondjursjukhuset Strömsholm.BehandlingMånga olika behandlingsmetoder har använtsvid korsbandsskador. Vanligast äroperationstekniker där leden först öppnasoch skadade delar av korsband ochmenisker avlägsnas. Därefter görs en rekonstruktionav det skadade korsbandet.Ofta gör man ett ”konstgjort” ledbandav syntetmaterial som ligger utanför ledkapselnmen i samma riktning som korsbandet.Resultatet blir ofta bra, menibland blir ledens stabilitet inte tillfredsställandeoch det kan även bli problemmed funktionen. Dessutom får man alltiden successiv ökning av artros i ledensom kan ge senare problem. Därför haren helt ny behandlingsprincip nu börjattillämpas, en så kallad Tibia Plateau LevelingOsteotomy, TPLO.Bakgrunden till TPLOSkenbenets övre ledyta är hos hundarinte vinkelrät mot benets längdaxel, utanhar en ganska kraftig vinkling bakåt. Detinnebär att det uppstår en ”nedförsbacke”som gör att lårbenets ledrullarvid varje steg tenderar att glida bakåt påskenbenets ledyta. Detta gör att det främrekorsbandet belastas. Det anses att dennakonstruktion av leden orsakar mekaniskapåfrestningar som leder till att operationersom går ut på att reparera ellerersätta korsbandet inte alltid fungerartillräckligt bra.TPLO-metoden går ut på att man iställetgör om geometrin i leden så att ”nedförsbacken”på skenbenets ledyta tasbort. Man ersätter inte det skadade ledbandet,utan man kan säga att man iställettar bort den viktigaste orsaken till attdet behövs ett främre korsband.UtförandeFörst görs antingen en artroskopi, det villsäga en ”titthålsoperation”, eller en kirurgisköppning av knäleden. Korsbandoch menisker kan undersökas i detalj,och skadade delar avlägsnas. Så mycketsom möjligt av meniskerna lämnas kvareftersom de har en viktig funktion. Fördelenmed att göra denna del av operationenmed artroskopi istället för att helaleden öppnas är flera. Dels ger artroskopinen bättre och mer detaljerad insyn ileden, dels blir operationen mycket mindrepåfrestande för leden, vilket är viktigtför att undvika ytterligare inflammationoch benpålagringar.Därefter görs själva TPLO-operationen.Det är ett avancerat ingrepp somkräver specialinstrument och stor precisioni utförandet. Först mäts vinkeln påskenbenets ledyta. Övre delen av skenbenetfriläggs. En så kallad gig fästs i benetför att medge en kontrollerad rotation.Ett sågsnitt läggs i benet med ett halvruntsågblad. Därefter roteras ledytan ochfästs med en speciell metallplatta ochskruvar. Denna del av operationen görsalltså utanför själva knäleden.Bilden visar olika vanliga meniskskador.A: Tvärgående reva.B: Längsgående slits.C: ”Bucket handle”.D: Vikt bakre meniskpol.Illustration: Regiondjursjukhuset Strömsholm.Efter operationen får hunden en kylmanschettrunt leden i perioder för attförebygga svullnad. Den smärtlindrandebehandling som påbörjats redan föreoperationen fortsätter. Ofta får hundenkomma hem efter två till tre dygn.Efter cirka fyra veckor görs ett förstaåterbesök hos en ortoped. I sambandmed detta tas en röntgenbild för kontrollav läkningen. Efter detta besök är detvanligen dags att börja en mer aktiv rehabiliteringför att bygga upp muskulaturenoch återfå full rörlighet i benet.Artroskopibild som visar ett trasigt främrekorsband. Foto: Regiondjursjukhuset Strömsholm.Skenbenets ledyta är vinklat bakåt (röd,sluttande linje), vilket gör att lårbenets ledrullarglider bakåt (blå pil). TPLO-operationen”tar bort” nedförsbacken i leden ochminskar påfrestningen på korsbandet (gulalinjen). Illustration: RegiondjursjukhusetStrömsholm och Ole Frykman.Illustrationen visar hur ledytans bakåtvinklingger en belastning av det främre korsbandet.Illustration: Ole Frykman.TPLO-operationer genomförs idag på ettmindre antal svenska veterinärkliniker.Foto: Regiondjursjukhuset Strömsholm.DOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 427

SKELETTSJUKDOMARFöre op:vinkel21 graderEfter op:vinkel4 graderLäkning8 veckorefter op.ResultatTPLO-metoden har använts på ett mycketstort antal patienter i USA och Europa.Erfarenheterna har visat att resultatengenomgående är mycket goda, bättreän efter tidigare använda metoder.Många ortopeder runt om i världen harfrån början varit tveksamma, men närman börjat utföra TPLO och sett hurmycket bättre patienterna fungerar harde flesta övergått till metoden. Hundenkommer fortare igång med att användabenet fullt ut, vilket bidrar till att minskamuskelförtvining och stelhet. En av deviktigaste fördelarna är att man efter enTPLO-operation oftast inte ser någon ytterligareartrosutveckling i leden. Metodenhar även gett mycket goda resultatpå arbetande hundar. Komplikationerförekommer, men i mindre utsträckningän med andra metoder.Metoden utförs nu på ett par djursjukhusoch kliniker i landet.Ole FrykmanIllustration: RegiondjursjukhusetStrömsholm och OleFrykman.Referenser kan på begäran erhållas från författaren.Leg vet OLE FRYKMAN är överveterinär vidRegiondjursjukhuset Strömsholm och HerrgårdsklinikenAneby.Trots mångåriga, avelsmässiga åtgärderger höftledsdysplasi (HD) fortfarandestora problem inom mångahundraser. HD är ett problem somför vissa hundar innebär ett stort lidande,och som dessutom innebärstora röntgenkostnader och huvudbryför såväl hunduppfödare somhundägare. I den här artikeln försökeragronomie doktor MARIE SAL-LANDER reda ut begreppen; berorHD på arv eller miljö, eller är det enkombination av dessa faktorer? Ochgår det att tvinga fram höftledsfel?Frågeställaren Sven-Erik Delér frånAsmundtorp ger exempel på labradorerdär man i fem generationerhaft HD-fria avelsdjur och sedan,som han anser, kunnat ”provocerafram” hundar med höftledsfel.Höftledsdysplasi är en defekt somgör att höftledskålen inte täckerSKELETTSJUKDOMARKan felaktig kost och motion”provocera” fram höftledsdysplasi?ledkulan. Ledkulan får för lite stöd ochleden blir instabil. Denna instabilitet ledertill brosk- samt benpålagringar runtledskålens kanter och deformering av lårbenshuvudet.I hur hög grad detta skerberor bland annat på hundens kroppsviktoch graden av dysplasi.Vid röntgenundersökning av höftledernakan man bedöma graden av felaktigutveckling av leden och dessutomhur mycket pålagringar som bildats.Förekomsten av höftledsdysplasi ökarmed åldern. Ju äldre hundarna är vidröntgentillfället desto högre förekomstoch grad av dysplasi. Av denna anledningbör röntgenundersökningen helst utförasinom ett förhållandevis kort tidsintervallpå samtliga individer i rasen.Höftleder på labrador retriever harröntgenundersökts sedan 1965. Andelenröntgade labradorer ligger numera stadigtrunt 60 procent. Andelen av dessasom har HD-anmärkning var tidigarehögre men pendlar ofta runt 20 procent,till exempel mellan åren 1996 och 2000då andelen varierade mellan 18 och 23procent.Svenska Kennelklubben (SKK) registrerarresultaten från höftleds- och armbågsröntgen.Båda föräldrarna ska hakänd höftledsstatus för att avkommanska kunna registreras i SKK. Däremotfinns inget krav på röntgen av föräldradjurensarmbågsleder för registrering avvalpkull hos SKK. Labradorklubben hardock beslutat om ett frivilligt hälsoprogramdär föräldradjuren ska vara utananmärkning på höfter och armbågar föratt få vara med i klubbens valphänvisning.Andelen parningskombinationerdär båda föräldradjuren har armbågslederoch höftleder utan anmärkning är sedan1998 drygt 80 procent.HD-gradering är inte helasanningenHD är en av de vanligaste ärftliga sjukdomarnahos hund. Arvbarheten ansesvara relativt låg. Sjukdomen styrs av fleragener och dessutom av miljöfaktorer.Avelshundens eget röntgenresultat ger enganska osäker uppfattning om dess genetiskauppbyggnad. Många hundar som28 DOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 4

SKELETTSJUKDOMARpå röntgen tolkas som fria, och som vidärmed bedömer som likvärdiga, bär påhelt olika genetiska anlag. Vårt urvalsinstrument(HD-graderingen) förmår inteatt skilja dem åt, det är ett något trubbigtinstrument, men det är det bästa vi har.HD-fria hundar kan genetiskt vara väldigtolika, fastän de har samma HD-bedömning.Vi använder ett tröskelvärde,vi säger att de antingen är HD-fria ellerinte fria. Under stämpeln ”HD-fri” liggerdet egentligen en skala graderad från”mycket fri” till ”knappt fri”.Avelsindex ger mer informationIdag väljer varje uppfödare förhoppningsvisHD-fria avelsdjur med HD-friasläktingar så långt bakåt i härstamningensom man kan överblicka. Man nårlängre om man använder sig av ett så kallatavelsindex, där man, förutom avelshundensegna röntgenresultat, mer systematisktväger in data med röntgenresultatfrån avkommor och släktingar. Man serhundens hela avelsvärde och man kanskilja HD-fria hundar åt.Inom bland annat labradorrasen harman ”stått och stampat” på ungefärsamma nivå av HD i flera år, och manverkar inte komma längre. En av förklaringarnaär troligen att man inte kan skiljade HD-fria hundarna åt genetiskt.Med ett avelsindex skulle man kunna seskillnader även mellan avelsdjur som harfria höfter. Aveln skulle bli mer effektivän idag och förhoppningsvis skulle HDfrekvensensjunka. I ett avelsindex kanman dessutom lägga in korrigeringar förexempelvis kön, ålder vid röntgentillfälle,födelseår, sederingspreparat (lugnandeläkemedel), person som avläser, hundensfödelseland, vikt, hull eller annat somman tror skulle kunna ha betydelse förframtida avelsindex. På institutionen förhusdjursgenetik vid lantbruksuniversitetetutför Sofia Malm ett doktorandprojektmed avelsindex på hund för ett fåtalraser. Om projektet slår väl ut är det möjligtatt fler raser kan använda detta iavelsarbetet om några år.Smala hundar lever längre än mer fetlagda hundar. Foto Christin Johansson.Motion och för mycket mat ärriskfaktorerFörutom att sjukdomar som rör rubbningari skelettet påverkas av arvsanlagenkan de påverkas av olika miljöfaktorer,däribland kost och motion. Brist påeller överskott av vissa näringsämnenoch energi är generellt sett kända faktorersom kan ha inverkan. För exempelvisrakitis är brist på kalcium och vitamin Dkända näringsmässiga riskfaktorer. Kalciumöverskottoch överutfodring avenergi anses vara kända riskfaktorer förosteochondros.När det gäller HD har forskarna barapåvisat ett samband mellan överutfodringav energi och HD. Det uppfödareoch hundägare kan göra för att den egnahunden ska löpa en så liten risk att drabbasav HD som möjligt är att inte ge förmycket mat. För att lättare hålla hundensmal kan man med fördel ge ett fodersom innehåller cirka 10-15 procent fett(av torrsubstansen). Om fodret innehållermer fett är det lätt att ge för mycket,eftersom fodret är väldigt smakligt ochvarje deciliter innehåller väldigt mycketenergi. Överutfodring, särskilt underuppväxten, kan resultera i ökad dispositionför övervikt under hela hundens liveftersom inte bara fettcellernas storlek,utan även antalet, ökar hos den ungahunden. Hos en vuxen hund som gradvisblir överviktig, ökar endast fettcellernasstorlek.Med tanke på att olika internationellastudier visar att mellan 25-40 procent avalla hundar kan anses överviktiga, så ärdetta ett stort problem. Hunden ska hållasså slank att man med lätthet kan kännarevbenen då man smeker den längsbröstkorgen. Bakom revbenen ska detfinnas en tydligt markerad midja. Får dutrycka med fingrarna för att känna revbenenär hunden i för gott hull. Ur hälsosynpunktär det ofta bättre att underutfodrahunden en aning än att överutfodraden. En studie på labradorer visadeatt smala individer visade olika sjukdomssymtomförst vid högre ålder ochlevde två år längre än sina mer fetlagdakamrater. Generellt sett får man alltså behållasin hund längre om man håller denslank. Även Sveriges Lantbruksuniversitetsatsar på forskning om hundarsövervikt. År 2005 kommer vi i samarbetemed veterinärkliniker att bland annatregistrera såväl vikt som hull vid ettårsröntgenoch vid ettårsvaccinationer föratt få en uppskattning om hur stor andelav de svenska hundarna som är överviktiga.I en fallkontrollstudie från 2001-2002utförd av agronomstuderande MarieTrogen jämfördes 160 hundar med HDoch 160 kontrollhundar som var HDfria.Svarsfrekvensen i studien var 90procent (292/325). Studien visade blandannat att alla hundar som haft fri tillgångpå foder fått HD med anmärkning, detvill säga inga var HD-fria. Ett tips är attman utfodrar den hund som växer, särskiltstorvuxna raser, med återhållsammafodergivor.Forskning har visat att under dagenssvenska förhållanden äter mellan 90-95procent av hundarna en fullgod kost, omman tittar på behovet av varje näringsämneför sig. De som faller utanför näringsnormernaär först och främst desom äter ett helfoder (ofta industriellttorrfoder) där alla nödvändiga näringsämneningår, men där matte/husse dessutomger extra vitaminer och mineraler.Dessa hundar får för stora mängder avtill exempel fettlösliga vitaminer samt mineraleroch riskerar ibland att bli förgiftade!Med andra ord, ge inte extra vitamineroch mineraler om du ger ett helfoder.Den andra gruppen som faller utanförnäringsnormerna är hundar som äterhemlagad mat eller matrester men därmatte/husse glömmer att tillsätta vitamineroch mineraler. Detta är ett måste, annarsfår hunden inte en fullgod kost. Dessahundar äter alltså för lite vitamineroch mineraler.Felaktig kost förekommer fortfarande,men är ett avsevärt mindre problem idagDOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 429

SKELETTSJUKDOMARän vad det har varit, och det har hittillsinte visat sig vara en riskfaktor för att utvecklaHD.Motionen ökas successivtNär det gäller motionens inverkan på olikaskelettsjukdomar finns inte lika mycketforskning publicerad som på utfodringssidan.I många länder motionerasinte hundarna på samma sätt som i Sverige.Det är därför svårare att få en säkerutvärdering av motionens effekter, eftersomde som motionerar inte alltid gör detlika regelbundet och metodiskt. Enstakaforskare har i populationsstudier* ändåförsökt registrera motion, exempelvis iett försök där hundens lek med andrahundar presenterades som en riskfaktorför att få osteochondros.I ovan nämnda svenska labradorstudievisar preliminära resultat att pinnkastningär en möjlig riskfaktor för HD.Många hunduppfödare rekommenderaratt man inte bör cykla med hunden föreett års ålder, en rekommendation som jagpersonligen anser att man bör följa tillsdet finns vetenskapliga belägg för annat.Vid ett års ålder har hundar av de flestaraser i stort sett vuxit färdigt och då kanman successivt öka träningen. Vanligapromenader bör man kunna öka från tiominuter under valpstadiet till uppemoten till två timmar vid ettårsåldern om detsker i hundens egen takt. Håll valpenmycket slank samtidigt som musklernaförsiktigt tränas och man ger ett fullgottfoder. Då tror jag att hundägaren gjortvad man kan för att skelettet ska bli såbra som möjligt utifrån de genetiska förutsättningarhunden har.SammanfattningJag skulle vilja påstå att de som idag forskareller på något sätt är mer insatta iHD är väl medvetna om att det är ensjukdom som inte enbart beror på genetiskafaktorer. Genom att ge så bra matoch motion som möjligt utifrån den kunskapsom är tillgänglig idag, kan varjehundägare göra sitt för att öka chansenför att få en HD-fri hund.Genom att utfodra så att hundenär/blir tjock eller motionera den på felsätt, så kan man som djurägare bidra tillatt en genetisk benägenhet att få HD kanförvärras. Men, å andra sidan, har hundenen genetisk benägenhet att få HD, såkanske man inte helt kan förhindra atthunden får HD genom att utfodra ochmotionera helt rätt.Det är möjligt att man, som Sven-Erikbeskriver, har HD-fria hundar i fem generationeroch att det sedan föds hundarsom är behäftade med HD. Det finns ingenmöjlighet att välja genetiskt bättre individereftersom man gör avelsurvalet påenskilda hanar samt tikar och inte genomavelsindex. Det är därför också tänkbartatt det efter fem generationers avelsarbetekan dyka upp en hund med HD, ävenom man utfodrat och motionerat hundenpå ett bra sätt. Men det är troligare att såsker om man överutfodrat hunden ellerhaft ett missgynnsamt motionsmönster.Om vi i framtiden kan använda oss avavelsindex kommer vi att få oerhörtmycket säkrare avelsvärden. Med hjälpav en databas där hundars HD-statusfinns registrerade kan alla djur få ettavelsindex baserat på sitt eget, sina avkommorsoch släktingars resultat. Uppfödarenkan ur databasen sortera framde hanar som är mest lämpliga för enparning och fattar ett beslut om parningskombination.Efter detta följervalpägarens arbete med att ge valpen rättuppväxt. När hunden närmar sig ettårsåldernser vi med spänning fram emot resultatet...Marie SallanderAgronomie doktor MARIE SALLANDER arbetarvid Institutionen för kirurgi och medicinsmådjur, vid Sveriges Lantbruksuniversitet iUppsala.Fotnot:* populationsstudie = studie av en bestämdgrupp individer, till exempel hundar av en speciellras.LitteraturCase, L., Carey, D., Hirakawa, D & Daristotle,L. 2000. Canine and Feline Nutrition. StLouis: Mosby – Year Book, Inc.Kealy, R. et al. 2002. Effects of diet restrictionon life span and age-related changes indogs. JAVMA, 220, 9, 1315-1320.Lindberg, S. 2002. Avelsvärdering för höftledsdysplasiför hund. Institutionen för husdjursgenetik,SLU. Uppsala.Sallander, M. 2001. Diet and activity in SwedishDogs. Doktorsavhandling. Institutionenför Husdjurens utfodring och vård, Agraria290. SLU. Uppsala.Slater, M. et al. 1992. Diet and exercise as potentialrisk factors for osteochondritis dissecansin dogs. Am Journal of VeterinaryResearch.Vol. 53, No. 11 Nov, p. 2119-2124.Trogen, M. 2003. Undersökning av sambandetmellan utfodring, motion och höftledsdysplasioch armbågsledsartros hos labradorer.Institutionen för husdjurens utfodring ochvård, SLU. Uppsalawww.labradorklubben.sewww.skk.seDet finns inga kända samband mellan selenbristoch slappa leder. Foto: Lena Widebeck.Beror slappaleder påselenbrist?Marita Widh Persson från Åtvidaberghar två golden retrievers somfått springa mycket lösa och somtrots detta fått slappa leder. Hon undrarom detta möjligen kan bero påselenbrist. Agronomie doktor MA-RIE SALLANDER ger ett kort svar.Selen är ett mineral som i kroppenbland annat finns i enzymet glutationperoxidas.Tillsammans med vitaminE skyddar det alla cellväggar i kroppenfrån skada. Även om selenbrist experimentelltkan framkallas hos hundar, haringa fall rapporterats bland normalt frilevandeindivider. Om brist verkligenförekommer kan det dock ge muskelförtvining,dålig fruktsamhet, sämre matlust,ödem under huden och mineralansamlingari njurarna.Det finns inga kända samband mellanledslapphet och selenbrist.Marie SallanderLitteratur:Hand, M. m fl. 2000. Small Animal ClinicalNutrition, 4th Ed. Mark Morris Institute,USA.UPPFÖDARE!Du är väl medlem i vår uppfödarklubb?Om inte ring eller maila till oss:Annika Norberg annika.norberg@doggy.seChristin Johansson christin.johansson@doggy.seRose-Marie Hermansson rose-marie.hermansson@doggy.seTel 0322-66 65 00 (växel)30 DOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 4

Rödablodkropparhos greyhoundVid ett besök på ett djursjukhus fickLisbeth Karlsson från Eskilstuna vetaatt blodet hos greyhound skiljer sigfrån övriga hundrasers. Nu undrarhon hur och varför?Veterinärmedicine doktor INGERLILLIEHÖÖK redogör för skillnadenmellan blod hos greyhound ochövriga raser samt vilka teorier somfinns kring detta.Greyhound tillhör rasgruppen vinthundartillsammans med blandandra afghanhund, borzoi, irländsk varghund,saluki, skotsk hjorthund ochwhippet. Vissa vinthundsraser har funnitsi flera tusen år och de utnyttjades ursprungligentill jakt. Till skillnad från deflesta andra jakthundraser som huvudsakligenförlitar sig på luktsinnet användervinthundarna främst synen när denjagar. Detta innebär ofta korta menmycket snabba rusher efter ett villebråd.Under de senaste århundradena hargreyhounds främst använts som kapplöpningshundar.Redan på 1700-talethölls de första officiella hundkapplöpningarna.Kapplöpningarna gäller kortasträckor – 320, 550 eller 780 meter – ochtiden är oftast under en minut.”Snabba” muskelfibrerGreyhound har många ”snabba” muskelfibrer(90 procent) i sina muskler, jämförtmed andra hundraser. Dessa muskelfibreranvänder huvudsakligen syresom energikälla, det vill säga aerob energiförbränning.Det är de röda blodkropparnasom transporterar ut syre till kroppensalla vävnader.Avvikande blodvärdenFlera studier har visat att greyhound ochnågra andra vinthundsraser skiljer sigfrån övriga hundraser vad det gäller vissablodvärden. Hos greyhound förväntarman sig vid blodprovtagning högrehemoglobinvärden, hematokritvärdenoch MCV (medelstorleken på de rödablodkropparna) jämfört med andra hundraser.Antalet röda blodkroppar är däremotbara något högre än hos andrahundraser (Tabell 1). Detta innebär attjämfört med andra hundraser har greyhoundstörre röda blodkroppar, vilkaockså innehåller mer hemoglobin.OrsakerOrsaken till att greyhound har högrehemoglobin- och hematokritvärden änandra hundraser är oklar. Möjligen berorBLODETTabell 1. Referensvärden för greyhound respektive ej greyhoundraserdet på den selektiva aveln med syfte attfå fram snabba hundar. En greyhoundsom springer ett lopp kräver mycket brasyresättning av musklerna för att kunnahålla hög hastighet. Det kan då vara enprestationsfördel med många röda blodkroppar.Bland toppidrottare förekommerockså till exempel bloddoping.Hos häst finns däremot det motsattaproblemet. Vid ansträngning kan vissahästar få så höga blodvärden att blodetblir trögt och rinner sämre i blodkärlen,vilket leder till en sämre prestation. Hästarhar en stor mjälte som innehållermånga röda blodkroppar vilka frisätts iblodomloppet vid ansträngning.Hundar har en betydligt mindre blodreservi mjälten jämfört med hästar, menäven hos greyhound stiger hemoglobinoch hematokritvärdet med 10-20 procentefter ett lopp.Fler avvikelserDe röda blodkropparna hos greyhoundavviker även på andra sätt. Det finnsforskningsresultat som visar att de rödablodkropparna hos greyhound har betydligtkortare livslängd än hos andrahundraser. I en annan studie visades atthemoglobinet i deras röda blodkropparhar större affinitet för syre, det vill sägaatt syret har svårare att lossna frånhemoglobinet. Varför de röda blodkropparnahos greyhound har kortare livslängdoch större affinitet för syre vet maninte. Draghundar, som till exempel siberianhusky, har hemoglobin och hematokritvärdenjämförbara med ”normala”hundraser.Även antalet vita blodkroppar kan hosvissa greyhounds vara under referensvärdetför andra hundraser (ner till 3,5 x 10 9per liter). Det finns få studier på antalettrombocyter (blodplättar) hos greyhound,men en studie visade lägre trombocytvärdenhos greyhound (70-240 x10 9 per liter) jämfört med en kontrollgruppav blandrashundar (130-340 x 10 9per liter). Dock har de flesta greyhoundsGreyhoundHund(ej greyhound)Hemoglobin (g/L) 150-230* 120-180**Hematokrit (%) 45-64* 37-55**Antal röda blodkroppar (10 12 /L) 6,0-9,0* 5,5-8,5*** Ovan presenterade gränsvärden för greyhound är sammanställda från olika studier och kanendast tolkas som ungefärliga värden.** Referensvärdena för hund är tagna ur Schalm’s Veterinary Hematology 2000. Referensvärdenför kliniskt bruk måste alltid tas fram för det hematologiinstrument som används. 95procent av alla friska individer förväntas hamna inom referensvärdena.värden inom normalområdet för bådevita blodkroppar (6,0-17,0 x 10 9 per liter)och trombocyter (150-400 x 10 9 perliter).SammanfattningSammanfattningsvis så är det viktigt attkänna till att blodvärden hos greyhoundoch även vissa andra vinthundsraser kanavvika lite från de normala, generella referensvärdenaför hund, så att derasblodvärden inte tolkas som tecken påsjukdom.Inger LilliehöökVeterinärmedicine doktor INGER LILLIE-HÖÖK arbetar vid Institutionen för biomedicinoch veterinärmedicinsk folkhälsovetenskapvid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.Litteratur:Heneghan, T. Haematological and biochemicalvariables in the Greyhound. Vet. Sci. Com.1977, 1:277–284.Lassen, E.D., Craig, A.M., Blythe, L.L. Effectof racing on hematologic and serum biochemicalvalues in Greyhounds. JAVMA, 1986,188:1299–1303.Ilkiw, J.E., Davis, P.E., Church, D.B.Hematologic, biochemical, blood-gas andacid-base values in Greyhounds before andafter exercise. Am. J. Vet. Res. 1989,50:583–586.Helleman, M. On blood parameters of sportdogs with special reference to nutrition, trainingand performance. Academic dissertation,College of Veterinary Medicine, Helsinki.1993.Sullivan, P.S., Evans. H.L., McDonald, T.P.Platelet concentration and hemoglobinfunction in Greyhounds. JAVMA, 1994,205:838–841.Novinger, M.S., Sullivan, P.S., McDonald,T.P. Determination of the lifespan of erythrocytesfrom Greyhounds, using in vitrobiotinylation technique. A.J.V.R. 1996,57:739–742.DOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 431

GöteborgspostregionPorto betaltPort payéP 410197400BFråga om bådekatter och hundarMycket av Doggy-Rapports framgångarberor på Er läsare. Genom kontaktenmed Er får vi uppslag till nya artiklar.Ni är alltid välkomna att höra av ermed önskemål om ämnen eller frågorom katt och hund, och gärna av allmäntintresse! Alla frågor och synpunkterdiskuteras inom redaktionen ävenom de inte alltid leder till en artikel.Skriv, faxa, maila eller ring till oss.Adressen du når oss på är Doggy-Rapport,447 84 Vårgårda. Vill du faxa ellerringa så är telefonnumret 0322-666500 och faxnumret 0322-666580.E-mail: dogpost@doggy.se.Annika NorbergSAGT & GJORTHundskolan medBarbro Börjessonfrån Go’ kväll.Författare:Barbro Börjesson.Natur och Kultur/Fakta etc, 2004.64 sidor, cirkapris 127 kr.I SVT:s Hundskolan har Barbro Börjessonpå ett föredömligt sätt visat hur olikahundproblem kan lösas. Hon har lärt åtskilligahundägare hur de ska bete sig isin relation till hunden.I boken Hundskolan finns de flestaproblem med som hundägare kan råkaut för med förslag på lösningar. Det gesockså många träningstips.vecklas. I boken vill Mickie Gustafsonvisa hur förtroendet byggs upp mellanvalp och människa.Engelsk springer spanielFörfattare: Helena ThorslundICA bokförlag, 2004.144 sidor, cirkapris 239 kr.I den här boken om engelsk springer spanielbeskrivs rasen ur de flesta aspekter.Både den som redan har en engelskspringer spaniel och den som funderar påatt skaffa sig en, kan ha behållning avboken. Man kan läsa om allt från rasensmentalitet, det praktiska kring vård ochhantering till vardagsuppfostran, aveloch sjukdomar. Eftersom engelsk springerspaniel räknas till jakthundarna finnsäven några kapitel om praktisk jakt ochjaktprov.Nya böckerVänner för alltidEn liten bok ommänniskansbästa vän.Författare:Jan TörnqvistNatur och Kultur/Fakta etc, 2004.64 sidor, cirkapris 106 kr.Det här är en alldeles utmärkt presentboktill hundägaren som har ”allt” ellertill den som tänker skaffa en hund. Manbläddrar med ett igenkännande leendebland tänkvärda ord, små historier ochkorta fakta.ValpenHela hundlivetFörfattare:Mickie GustafsonNatur och Kultur/Fakta etc, 2004.140 sidor, cirkapris 233 kr.I en omarbetad upplaga av boken tarMickie Gustafson upp hur det är attskaffa valp. Att välja rätt ras är det förstasteget, men sedan följer en rad olikaval som avgör hur valpen kommer att ut-Lathund för flockledare på två ben.Författare: Jeppe Stridh.Hundägarskolan 2004182 sidor.Svar på alla de möjliga och omöjliga frågorsom man som instruktör ofta ställs inför,det är precis vad den här boken innehåller.Jeppe Stridh är instruktör och driverföretaget Hundägarskolan i Veberöd.Boken är upplagd efter olika ämnesområden,till exempel valpen, unghunden,uteliv och hunden i hemmet. I varjedel ställs raka frågor som besvaras medett rakt svar samt råd och tips om hurman kan träna.Boken kan beställas via Hundägarskolanshemsida, www.jeppe.org.Veterinärinformation från Doggy ABAnsvarig utgivare: Hans NilssonVeterinärmedicinsk konsult:Leg. vet. Ulla BjörnehammarI redaktionen: Agronom Åsa DufvaRedaktionssekreterare:Annika NorbergRedigering: Karli Ord och BildFörfrågningar om tidningen, artiklar i tidigarenummer m.m. besvaras gärna av tidningensredaktionssekreterare! För signeradeartiklar svarar författaren. För osigneratmaterial svarar redaktionen. För insänt, ej beställtmaterial ansvaras ej.Artiklar i Doggy-Rapport får endast återgesmed redaktionens tillstånd och efter överenskommelsei varje enskilt fall med upphovsmannen,författaren. I sammanhanget skall detklart framgå från vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är hämtad. För närmare upplysningar– tag kontakt med redaktionssekreteraren!Läsarservice: Tidigare nummer av Doggy-Rapport kan beställas och kostar då 20 kr(med reservation för att vissa nummer intelängre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar:2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. Förvarje beställning utgår en expeditionsavgift på10 kr. Moms ingår.ISSN: 1400-6650Doggy uppfyllerkraven i den internationellakvalitetsstandardenSS-EN ISO 9001.Certifikat nr 321, utfärdatav SIS Certifiering AB.Postadress: Doggy-Rapport, 447 84 VårgårdaTelefon: 0322-66 65 00Från utlandet +46 (0)322 66 65 00Telefax: 0322-66 65 80Hemsida: www.doggy.seE-mail: dogpost@doggy.seAdressändringar: Sänd postens portofriaadressändringskort till Doggy AB,447 84 Vårgårda.Tryckt hos Prinfo Vårgårda Tryckeri AB,Box 45, 447 22 Vårgårda.32 DOGGY-RAPPORT • 2004 • ÅRGÅNG 28 • NR 4