Kyrkpressen 15/2011 (PDF: 3.8MB)

Kyrkpressen torsdag 14.4.2011 • nr 15Kyrkpressen, (09) 612 615 49, redaktionen@kyrkpressen.fi 17Knarkaren Jonnymötte Gud i isoleringscellenJessica TaipaleHans mål var att dö.Amfetamin och hasch varvägen dit. Men en Bibel ifängelsets isoleringscellförändrade allt. I dag ärJonny Forsström pastor iMissionskyrkan i Ekenäs.DET ÄR en fräsch och brunbrändJonny Forsström som möter migför att berätta sitt livs historia. Enhistoria full av tunga droger, år avmissbruk och kriminalitet.– Att jag skulle fylla 20 troddejag inte ens själv, säger Jonny somtrots allt snart blir 41.Jonny föddes i Stockholm, därhan tillbringade sina första år. Efterföräldrarnas skilsmässa flyttadeJonny med sin mamma tillFinland.– Jag hade en riktigt bra barndom.Jag var duktig i skolan, hademånga hobbyer och klara gränserdär hemma.MEN UNDER hela Jonnys uppväxtvar hans mamma mycket sjuk.Hon hade cancer i magen somhon opererades för många gånger.När Jonny var femton fick hanveta att mamman bara hade någotår kvar att leva. I samma vevaskildes hon från Jonnys styvpappa.Det var nu som drogerna komin i bilden.– Men det var inte så allvarligtdå. Jag skötte ändå skolan, hjälptemin mamma, höll mina tider ochljög inte.SÅ KOM ett ödesdigert veckoslutdå Jonnys värld rasade samman.Han hade stannat hos sinakompisar över helgen. På söndagsmorgonendå han kom hemhittade han sin mamma död ibadrummet.– Plötsligt hade jag inget ochhörde inte hemma någonstans.Jag var narkoman innan jag fylltsjutton.Hans missbruk utökades snartmed sprutor. Målet var att dö –amfetamin och heroin var vägendit.JONNY vräktes från sin bostadoch elva år på gatan följde. Till enbörjan finansierade Jonny knarketmed ett arv, men snart börjadehan begå brott för att få tagpå pengar.– Det behövdes en hel del pengartill knarket. Min dagliga dosdroger kostade mellan 200 och500 euro.Som tjugoettåring hamnadeJonny i fängelse första gången.– Det blev faktiskt en riktigtbra tid. Jag planerade att börjaett nytt liv. Jag drömde om renasängkläder, om ett arbete och omen fru.Snart kom dagen då Jonnyblev fri och det nya livet skullebörja. Men redan det första dygneti frihet stack han sprutan iarmen igen. Livet fortsatte somförut.VÄNDPUNKTEN kom nästan tio årsenare då Jonny åkte in för fjärdegången. I fängelset blev han erbjudenamfetamin som han tackadeja till. Tilltaget resulterade i en enmånad lång vistelse i isoleringscell.I cellen fanns bara Jonny ochen madrass – och en Bibel.– Korset på Bibeln såg lockandeut, minns Jonny. Det liksom ropade”läs mig!”.Han kämpade med sig själv.– Inte behövde ju jag läsa dendär skiten …Ändå började Jonny läsa.– Jag visste egentligen ingetom Bibeln eller den kristna tronsedan tidigare. Ändå förstod jagallt jag läste med en gång. Jag lästedag och natt och ville inte sluta.Jag fattade att det fanns en poängnågonstans!JONNY läste ut hela Gamla Testamentetoch blev alldeles förtvivlad.Det fanns ju något speciellti den där boken, men vad? Hanupptäckte snart att det fanns enfortsättning i det Nya Testamentetoch fortsatte läsa.Korset på Bibeln såglockande ut.Det liksom ropade”Läs mig!”– Då jag läste förstod jag attGud hade en plan för mitt liv,att han ville ge mig ett evigt livoch förlåtelse för allt det tokigajag gjort.I all ensamhet bad Jonny Jesusom hjälp att ändra på sitt liv.– Det var så jag kom till tro. Ingablixtar och dunder, utan bara enenorm ro och frid inom mig.DÅ JONNY blev flyttad tillbakatill den vanliga avdelningen igen,blev han genast erbjuden drogersom de andra fångarna sparat åthonom. För första gången tackadeJonny nej.– Jag gick in i min egen cell ochfunderade vad jag riktigt hadegjort! Hade jag verkligen tackatnej till droger?EFTER avtjänat straff förstodJonny att det nya livet inte skullehålla länge om han återvände tillsina gamla kretsar. I stället för gatani Helsingfors blev destinationenett kristet behandlingshem.Rehabiliteringen blev inte särskiltlångvarig. Den första permissionenbjöd på frestelser somJonny inte kunde stå emot.– Jag använde alkohol och litehasch. Men skuldkänslan blevenorm. Jag avbröt permissionenoch tog tåget tillbaka till behandlingshemmet,där jag i förtroendeville berätta för personalenvad jag hade gjort.DESSVÄRRE var bekännelsen intesärskilt uppskattad och Jonnyblev sparkad från behandlingen.– Jag blev väldigt orolig ochhamnade nästan i panik. Jag vissteju att om jag åker tillbaka”hem” så klarar jag inte av att ståemot frestelserna.Jonny bad Gud om ledning. Följandemorgon vaknade han medett ord i huvudet: ”Lappland”.– Jag kände ingen i Lappland,men gick till tågstationen och beställdeen biljett till den stationsom fanns längst upp i norr.I EFTERHAND kan Jonny se att detegentligen var här som hans vandringmed Gud började på allvar.– Jag upptäckte hur Gud gavJessica Taipalemig ledning i vardagen. Han fördemig till de rätta platserna ochmänniskorna.– Genom Guds konkreta ledningfick jag kontakt med släktingar,hittade platser att bo påoch en församling jag trivdes i.Men Jonnys tidigare liv gjordesig snart påmint. Under åren avmissbruk hade han samlat på sigen del fängelsedomar som skullesittas av i efterskott. Hösten 2002var det dags för fängelset igen.– Men det var annorlunda attåka in den gången. Jag såg det intesom att jag hamnade i fängelsesom en intern, utan snarare somen missionär.I FÄNGELSET vaknade Jonnys längtanefter att förstå mer av denkristna tron.– Det var många i fängelsetsom ville veta mer om min tro.Jag kunde berätta om mina egnaupplevelser, men kände attjag också behövde mera konkretkunskap om tron och Bibeln.Jonny började läsa bibelkurserpå distans. Hans iver att studeraBibeln växte, och efter avtjänatstraff beslöt Jonny sig för att fullföljastudierna han påbörjat. Hanfick studieplats på ett teologisktseminarium i Sandö utanförHangö.UNDER STUDIETIDEN kom Jonnyi kontakt med Missionskyrkan iEkenäs.– Jag besökte en gudstjänst iförsamlingen och kände mig genasthemma. Jag hade inte talatsvenska på många år, men Gudpåminde mig om att svenska jufaktiskt var mitt modersmål.Församlingens dåvarande pastorHåkan Björklund fattadesnabbt tycke för Jonny. Han introduceradesi församlingens arbetepå ett naturligt sätt och ficksmåningom leda gudstjänsteroch predika ibland.– Håkan såg något i mig somvar från Gud och som han villestötta. På den vägen är det.FÖR ETT drygt år sedan tog Jonnyöver som pastor i Missionskyrkan.Ett utmanande arbete somkräver både vision och tålamod,men Jonny är hoppfull införframtiden.Nuförtiden talar han sällan omsin bakgrund.– Det jag gått igenom syns inteså mycket på mig mera. Jag harfått en ny identitet med ett suntsjälvförtroende och ett värde imig själv. Min bakgrund är ingetjag är stolt över.Samtidigt vet han att det finnspersoner som behöver höra hanshistoria. Han är övertygad om attGud visar sig för den som sökerhonom.– Man kan aldrig tvinga någonatt bli troende. Tro och religion ärtvå olika saker. Tron kan ingen taifrån mig!– Det finns de som behöver få höramin historia, sägerJonny Forsström,pastor i Missionskyrkan i Ekenäs.