SGC Rapport 108 Minskning av emissioner från biobränsleeldning ...

1,4 10 41,2 10 4~E0..0..~-al.r:o 'I:J1 10 48000600040002000o0,4 0,9 2,9 1,3Restsyrehalt (%)Figur 15Utsläpp av oförbrända kolväten som fUnktion av restsyrehalten ( trevägskat.)Emission ofUHC as afonction of the oxygen leve!. (in the twc)Försöken visar att vätgas/pyralysgaser kan användas som reduktionsmedel vidkatalytisk rebunring. Om bränslegaser såsom naturgas och gasol skall användas måstekolvätena sänderdelas till en blandning av H 2 /CO, vilket kan ske genom partialoxidationeller reformering. Reduktionsgraden m. a. p. NO x blir' generellt hög och motsvarar deförväntade värdena. Syreöverskottet vid biobränsleförbränningen bör vara så lågt sommöjligt i avsikt att begränsa erforderligt tillflöde av reburningbränsle.5.3 Jämförande försök med olika kvaliteter av biobränslenBiobränsle är en mycket inhomogen grupp av bränslen, kännetecknad av varierande elementarsammansättning,varierande fukt-och askhalt samt olika morfologiska egenskaper.För att bedöma om tekniken är känslig för variationer i bränslekvalitet har försök utförtsmed pellets baserade på kärnved och pellets baserad på bark.Förbränningsförsök utförda utan katalysator visar att såväl SOx- som NOx-emissionemaär högre då barkbränsle förbränns. RökgasernasNOx-halt uppgick till kring 80/90 ppmvid förbränning av kärnved (20% luftöverskott) medan motsvarande värde förbarkbränsle låg kring 200/220 ppm.I figur 16 redovisas försök där gasol (propan) använts som rebunringbränsle via direktinjektion.Reduktionsgraden med avseende på NOx är likvärdig för de båda biobränslenamed hänsyn till de experimentella o säkerheterna. Funktionen hos oxidationskatalysatornär också relativt likvärdig även om tendenser finns till en något lägre återoxidationskapaciteti fallet barkbränslen (för kolväten). Detta kan bero på inhiberingseffekterförorsakade av rökgasernas ökade innehåll av SOx.19