Mellan retorik och praktik Edmund Knutas - Lärarutbildning - Umeå ...

FörordUnder den tid jag varit knuten till Nationella Forskarskolan i PedagogisktArbete har jag ofta av mina bekanta fått frågan hur det är att vara doktorand.Det bästa svar jag kunnat komma på är att det varit ett ”helvetisktparadis”. Det helvetiska har bl.a. varit denna outsinliga ström av avhandlingar,artiklar etc. som jag upplevt att jag absolut måste läsa för attkunna täcka in hela mitt forskningsområde. Jag har vidare alltid trott attmin förmåga att formulera mig väl har varit god, vilket dock visat sig intevara riktigt sant. Utan de många goda råd jag erhållit och uppmaningarom att sluta läsa och de oändliga rättningar och kommentarerna kringmitt vidlyftiga språk skulle detta arbete aldrig ha blivit klart. ”Paradiset”i detta sammanhang är den oerhörda glädje och lycka det ligger i att jagunder fyra helårsstudier fått ägna mig åt något som intresserar mig. Attfå läsa, skriva och samtala kring vetenskapliga frågor om svenskämnet,gymnasieskolan och läraryrket har varit en ynnest. Inte ens i min vildastefantasi har jag trott att jag någon gång i mitt yrkesliv skulle få detta unikatillfälle. Det finns inte någon akademisk tradition i min släkt, men trotsdetta har jag känt ett stöd och en uppmuntran från dem och en tro på attjag skulle lyckas med mitt projekt.Denna doktorsavhandling är ett ensamarbete, men bakom den finnsmånga människor som i olika grad bidragit till att den till slut har blivitklar. De är dessa människor som jag i det följande vill tacka. Allra förstvill jag tacka Er Adam, Bertil, Anna och Beatrice för att ni öppnat eradörrar och släppt in mig i era klassrum och gjort det möjligt för mig attgenomföra min studie. Er positiva inställning till mitt projekt, er lyhördhetoch öppenhet har varit avgörande för att jag lyckats ro detta projekt iland. Ett stort tack! Tack Lars Petterson för att du trodde på min förmågaoch fick mig att börja doktorandstudierna. Tack alla doktorandkollegorvid Nationella Forskarskolan i Pedagogiskt Arbete. Alla de seminarium vigenomfört har verkligen varit stimulerande, och inte att förglömma allainternat där vi ventilerat såväl akademiska som personliga frågor. Dethar varit en upplyftande och mycket givande och utvecklande tid. I dettasammanhang måste Elisabeth Wallmark nämnas. Hennes förmågas att organiseraalla dessa internat och högre seminarier har varit imponerande.Ett annat oundgängligt och viktigt stöd för doktorander är tillgången tilltillmötesgående och effektiv bibliotekspersonal. En sådan tillgång har jaghaft vid högskolebiblioteket i Falun. Tack också Julie Hansen för översättningtill engelska.Ett särskilt tack vill jag rikta till Monica Vinterek, Umeå universitet,som vid slutseminariet pekade på alla de logiska kullerbyttor och fel ochbrister som texten då hade. Din oerhört noggranna och stringenta läsningoch genomgång vad gäller språk, innehåll, disposition – ja allt – var im-5