sou-2015-52-rapport-fran-bergwallkommissionen

SOU 2015:52Sammanfattningutom ett stort antal kontakter mellan utredarna och psykoterapeutenkring hanteringen av Sture Bergwall närvarade psykoterapeutenvid flera förhör samt vid flertalet vallningar, rekonstruktioneroch domstolsförhandlingar. Den viktigaste förmedlande länkenmellan brottsutredningarna och psykoterapin var dock StureBergwall själv.Härutöver påverkades utgången av att tingsrättsförhandlingarnainte var kontradiktoriska till sin karaktär eftersom såväl åklagarensom försvaret argumenterade för fällande domar. Med undantag förden sista rättegången, där målsägandebiträdet argumenterade för enfällande dom, ifrågasattes varken erkännandets riktighet eller detsätt som utredningarna lades fram inför domstolen. Vår bedömningär att åklagaren inte presenterade utredningarna på ett tillräckligtobjektivt och rättvisande sätt. Det faktum att Sture Bergwallsadvokater inte särskilt uppmärksammade bristerna i åklagarenspresentation eller andra brister i utredningsarbetet kan förklarasutifrån advokatens lojalitetsplikt mot klienten. Så länge advokaternainte var övertygade om Sture Bergwalls oskuld hade de attutgå från Sture Bergwalls erkännande av morden och dennes önskanatt bli dömd.Tingsrätterna bedömde inte tillräckligt noggrant utredningarnasfullständighet och analyserade inte heller hur eventuella bristerinverkade på bevisvärderingen. Vidare tycks tingsrätterna inte haställt tillräckligt höga krav på vilken bevisning som krävs för attkunna döma någon för mord. Avsaknaden av kontradiktion kan havarit en bidragande orsak även till det.Trots att rättegångsbalken föreskriver att domstolssakkunnigaska vara ojäviga hade samtliga som förordnades i varierande gradanlitats av åklagaren redan under förundersökningarna och i deflesta fall även avgett utlåtanden till denne. Därmed uppstod en riskför jäv. Jävsproblematiken var särskilt påtaglig för den rådgivandepsykologen och för den rättsläkare som återkommande anlitades iutredningarna.Vi ser anledning att ifrågasätta om den rådgivande psykologen isin roll som domstolssakkunnig i alla delar förmedlade kunskapsom var grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vidaretydliggjorde han inte att uppgiften om att Sture Bergwall hade varitutsatt för övergrepp som barn, en uppgift som utgjorde en förut-19