sou-2015-52-rapport-fran-bergwallkommissionen

Allmänna utgångspunkter SOU 2015:52rätten, efter parternas medgivande och en lämplighetsbedömning,anser att en hänvisning i stället kan göras till handlingen i målet.Materialet anses då upptaget utan att det läses upp. Omedelbarhetsprincipen(30 kap. 2 § rättegångsbalken) innebär att det endastär sådant som har förekommit vid huvudförhandlingen som fårläggas till grund för domen. Domstolen får därför i sin bedömningtill exempel inte beakta sådant som förekommer i förundersökningsmaterialetmen som inte har behandlats under huvudförhandlingen.Avsikten är att skapa goda förutsättningar för en värderingav hela materialet i ett sammanhang och att underlätta för parternaatt avgöra vilka omständigheter som rätten får grunda sin dom på.Domstolens processledningDomarens möjlighet att vara självständigt verksam i brottmålsprocessenregleras i 46 kap. 4 § första och andra stycket rättegångsbalken.I det första stycket, som avser rättens formella processledning,anges att rätten ska se till att ordning och reda iakttas vidhandläggningen och att rätten kan bestämma i vilken ordning olikafrågor eller delar av målet ska behandlas. Den formella processledningeninnebär bland annat att domaren ska se till att reglernaom förfarandet i rättegången följs. Ett exempel på en sådan regel äratt ett vittne som huvudregel inte får närvara vid huvudförhandlingeninnan förhöret med honom eller henne äger rum.I paragrafens andra stycke, som reglerar rättens skyldighet attbedriva materiell processledning, anges att rätten vid huvudförhandlingenska se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhetkräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor ochpåpekanden ska rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheteri de uttalanden som görs. Rätten får även självmant inhämtabevisning och förelägga åklagaren att komplettera utredningen.Domstolens ansvar för utredningens fullständighet är omdiskuteradav flera skäl, men framför allt på grund av risken för attsådana åtgärder skulle bli till nackdel för den tilltalade. Med tidenhar domstolens utredningsansvar också i praktiken kommit atttunnas ut. Vid den översyn av rättegångsförfarandet som gjordes ibetänkandet SOU 1982:26 berördes frågan om domstolens ansvarför utredningens fullständighet. Rättegångsutredningen konstate-50