Konstbråk! - Göteborgs universitet

Konstbråk!Konstbråk!Konstbråk!Provocerande konst i pressenKalle Lekholm & Kalle Wannerskog

Konstbråk!I JANUARI HÄNDE det igen ‐ konsten hamnadepå löpsedlarna. Anna Odell ställde sigpå Liljeholmsbron i Stockholm och uppträddeförvirrat, och polisen omhändertog henneför tvångsvård och tvångsmedicineringpå S:t Görans sjukhus. När det uppdagadesa" hon bara spelat psykiskt sjuk, som en delav si" examensarbete på Konstfack, var detmånga som blev upprörda.Några veckor senare tog det hela y"erligarefart när tidigare KonstfacksstudentenNUG:s vandalvideo ”Territorial Pissing”visades på konstmässan Market. På insändar‐och ledarsidorna haglade invektivenmot konstskolan tä", medan skribenter i tidningarnaskulturdelar i större mån försöktesä"a sig in i vad de båda konstnärerna hadeför avsikt med sina verk.Konstfackskandalen var bara den senastei en rad av liknande mediehändelser sompräglat nyhetsrapporteringen kring bildkonstende senaste åren. Enstaka händelsersom blixtbelyser en avgrund, mellan å enasidan konstutövarna, och i viss mån kulturredaktionerna,å andra sidan mediekonsumenterna.EN ANLEDNING till a" vi valde a" granskahur konstskandaler beskrivs i dagspressenvar a" vi var fascinerade av den här kly?an,och tyckte oss se a" den också finns inomtidningshusens väggar; skillnaden mellande åsikter som framförs på ledarredaktionernaoch på kultursidorna är o?a avsevärdvid de stora konstbråken. Vi har försökt utrönaom denna hypotes stämmer, och hurdessa skillnader kan se ut.ledare:Vi tänker oss också a" olika sidorna ikonstdeba"erna o?a pratar förbi varandra,a" de diskuterar olika saker och saknar engemensam referensram när de talar omkonst. De"a ger i sin tur upphov till a" folkblir upprörda, och deba"en rasar vidare.Idag är dessutom kulturjournalistiken,och journalistik som berör konst över huvudtaget, e" e?ersa" ämne inom medievetenskapen.Förhoppningsvis kan vår undersökningtjäna som en ingångsport till endiskussion och en större förståelse för denhär typen av deba"er.SLUTLIGEN. Hos en del deba"örer finns enlitet nedlåtande inställning mot de konstnärersom söker sig till medier, eller av någonanledning hamnar där. Pål Hollender har tillexempel kallats ”en mediahypad narcissist”(bland mycket värre saker). Denna benämningär ju tämligen kategorisk, men den sätterändå fingret på något viktigt. Nämligen.Även om konstnärerna o?a får ta mycketskit i dessa bråk, så leder det också till a"deras konstnärskap får mycket medial uppmärksamhet.Och i bästa fall ges de än arenadär de kan framföra si" budskap.REDAKTIONEN:Kalle Wannerskogwannerskogkarl@hotmail.comKalle Lekholmkalekom@hotmail.comJournalistprogrammetJMG, Institutionen för journalistikoch masskommunikationGöteborgs UniversitetHandledare: Tomas Andersson‐Odén2

innehåll:LedareKonstverk som upprört sin samtidTeoriNär konst blir bro"ʺDom kallade tavlan för porrmålningʺEcce Homo eller Jesus hade knappast förhudLars Gårdfeldt i satans synagogaʺHollender är e" kräkʺʺJag är rädd för a" bli någon sorts stabil provokativ figurʺSnövit & ambassadörens ursinneGunilla Sköld‐Feiler missnöjd med deba"enKonstfacks nya givGlemme i stormens ögaFrån kulturredaktionenNär konsten hamnar på löpsedlarnaResultatSlutord24567101314172024273133343637VI HAR GENOMFÖRT en studie av fyrastora konstskandaler i dagspressen från desenaste drygt tio åren. Utöver Konstfackhar vi granskat: Elisabeth Ohlson‐Wallinsutställning Ecce Homo som retade upp traditionellakristna grupper, och Pål Hollendersfilm Buy Bye beauty som innehåller scenerdär Hollender enligt uppgi? köper sex avle"iska prostituerade.Slutligen har vi undersökt skriveriernakring Dror Feiler och Gunilla Sköld‐Feilersinstallation Snövit och sanningens vansinne,som visades i samband med en folkmordskonferensi Stockholm år 2004. I det här falletvar det inte själva konstverket som sådantsom väckte uppmärksamhet, utan det faktuma" Israels ambassadör på vernissagenu"ryckte si" missnöje över vad han kallade”e" förhärligande av självmordsbombare”,genom a" handgripligen försöka förstörainstallationen.MATERIALET för undersökningen bestårav artiklar från Dagens Nyheter, A?onbladetoch Svenska Dagbladet. Dessa har viundersökt med hjälp av en kvalitativ analysmodell,för a" på så sä" söka dra generellaslutsatser om det mediefenomen somvi kallar ”konstskandaler”. De frågeställningarvi fokuserat på är:• Vad är karaktäristiskt för konstskandalernasom mediefenomen?• Vad finns för skillnader och likheter mellande olika fall vi granskat?• Hur skriver de olika redaktionerna (Nyheter,Ledare och Kultur) om dessa händelser?3

Konstbråk!ʺA# konst provocerar är inte något ny# fenomen utan så har det varit jämnt. Konsten som väckerden här uppmärksamheten befinner sig i något slags utmark. Och den utmarken behövs för a#det ska hända någonting, för a# det skall komma vidare och för a# det ska bli nya grejer som ärintressanta och relevanta. Det är ju de här gränsområdena som till slut blir en ny norm och enny accepterad del av konsten. Det som var skitprovocerande 1850 hänger på museerna nu. Och vikan inte förstå varför Carl‐Johan De Geers, det hära, kuken‐bladet, haha, varför det var så himlaupphetsande. Och det är ändå bara tre#io år sedan.ʺ‐ Magdalena Holdar, lektor i konstvetenskap, Stockholms UniversitetNågra konstverk som upprört sin samtid:Edouard Manet (1832‐1883). 1865fick Frankrike en kulturchock närManet hade målat en naken kvinna.Nakenhet in konsten var visserligeninte särskilt provocerande, problemetvar snarare hennes raka blick. Honser rakt ut ur tavlan och ti"ar betraktareni ögonen. De"a uppfa"ademånga som skamlöst ‐ normen var a"kvinnor på tavlor hade en sedesamtsänkt blick. Och ännu värre blev detav a" kvinnan som porträ"erades varprostituerad. Museet fick ha vakterför a" skydda tavlan från uppretadebesökare.Marcel Duchamp (1887‐1962) var dadaistensom 1917 skapade tidningsrubriker.I en utställning visade hansina readymades, bland annat objektetFontän. Det var helt enkelt en pissoarsom han döpte till fontän och skrevnamnet R. Mu" på. Readymades vare" begrepp Duchamp myntade, detinnebär i praktiken a" man tar e"vardagligt föremål, ställer ut det tillbetraktelse, och kallar det konst.Bror Hjorth (1894‐1968) ställde ute" antal träskulpturer på e" galleri iStockholm 1935. En nazistisk grosshandlaretyckte verken var osedligaoch polisanmälde Hjorth. Polisen förhördehonom och i sin självbiografiMi# liv i konsten skriver Hjort a" han”befalldes […] ta bort de anstötligaskulpturernaʺ, vilket han också gjorde.Kjartan Sle+emark (1932‐2008) blevkänd på 70‐talet när han klippte ihopen bild på si" och USA:s dåvarandepresident, Richard Nixons, ansikten.Bilden sa"e han in i si" pass och resteEuropa runt. Han har gjort sig kändäven genom a" ockupera ModernaMuseet i Stockholm samt genom a"klä ut sig till pudel för a" däre?erlämna in sig själv som bidrag till Liljevalchsvårsalong. I en tillbakablickpå si" liv som publicerades i DN sadehan:‐ Jag var väldigt ensam. Personalenpå socialtjänsten var min enda familj.Men jag tror a" det var bra för mig.Lars Hillersberg (1937‐2004). Satirtecknare,verksam från 1960‐talet.Har bland annat drivit tidningen Pusstillsammans med Carl Johan De Geer,med flera. Hillersberg har gjort sigkänd för sina provokativa teckningar,där han bland annat häcklar högern,Amerika och Israel. År 2000 tilldeladeshan statlig konstnärslön, någotsom ifrågasa"es av e" antal liberaladeba"örer, som menade a" Hillersbergsteckningar var antisemitiska.Hillersberg sade till en journalist påDN angående anklagelserna:– Måste jag bevisa a" jag inte ärantisemit, så är det inte värt det.Han tillade:– Jag hatar alla människor, intebara judar. Det tillhör genren.Lars Vilks (1946‐ ) har gjort sig kändsom konstprovokatör på senare tid.Bland hans verk finns skulpturernaArx och Nimis, som han utan tillstånduppförde i naturreservatet Kullaberg.De"a fick juridiska konsekvenser,som enligt Lars Vilks också är endel av konstverket. Mest känd är hanidag annars för sin teckning av profetenMohammed som rondellhund.Teckningen var e" inlägg deba"enom Jyllands‐Postens Mohammedkarikatyrer,och upprörde många muslimer.4

Teori:Vem bestämmer vad vi pratar om?I slutet på sextiotalet undersökte den amerikanske forskarenMaxwell McCombs vilka frågor som var viktigastför en grupp väljare som ännu inte bestämt sig för vilkenpresident de skulle rösta på i det kommande valet.McCombs märkte a" personerna i undersökningen tycktea" de absolut viktigaste frågorna var just de ämnen somdet skrevs om i tidningarna.Undersökningen kom a" ligga till grund för Agendase"ingteorin,på svenska dagordningsteorin. Den går heltenkelt ut på a" tidningar genom si" material sä"er agendanvad läsarna ska prata om.E" annat exempel som nämns är en undersökning i Texasdär folk tyckte a" kriminaliteten var det största hotet isamhället. Våld och kriminalitet hade få" e" mycket stortutrymme i medierna samma period, trots a" statistikenvisade a" kriminaliteten hade sjunkit de senaste åren.McCombs skriver “…en persons existerande kunskapom […] hade bara marginell effekt, och personer medmindre kunskap tenderade a" visa större effekt av dagordningsteorin.”Alltså, ju mer man vet om e" ämne desto mindre påverkasman av medierna enligt dagordningsteorin. Enperson som var bekant med Kjartan Sle"emark och hanskonst blev troligen inte så förvånad när han klädde ut sigtill pudel. Men för en oinsa" person kanske pudeln bleven chock och samtalsämnet i lunchrummet var givet.Framing är en underkategori av teorin som kretsar kringhur presentationen av nyheten leder läsaren a" följa tidningensåsikter. Det kan till exempel handla om specifikaord eller upplägg som leder läsaren i en viss rikting. (Vadvill A?onbladet säga med bilden på Zvi Mazel? S. 21)A" tidningarna till stor del sä"er agendan för vad folkska snacka om är fastställt, men vem sä"er agendan fördet tidningarna ska skriva om?Kalle WannerskogKonstskandal, vad är det?Kulturjournalistik är av allt a+ döma tämligen eEersa+som studieobjekt för medieforskningen. Därför har viinte haE så mycket teori a+ luta oss mot när vi genomförtden här granskningen. Om medieskandaler i allmänhethar det dock skrivits en del.Medievetarna James Lull och Stephen Hinerman skriveri inledningen till boken Media Scandals om vad som karaktäriserarmedieskandaler i allmänhet. De beskriver enskandal som som ”e" bro" mot samhällets ideologiskaoch kulturella hegemoni”. Skandaler inträffar när någongör något som utmanar allmänhetens uppfa"ning om hurman bör uppträda, skulle man också kunna säga. För a"det skall bli en medieskandal av det hela krävs naturligtvisdessutom a" händelsen får spridning via medierna,väcker allmänhetens intresse och sä"er igång en diskussion.Den måste gå a" omvandla till en effektiv och intressantstory, helt enkelt.Konstskandaler skiljer sig från andra typer av skandaleri e" viktigt hänseende. Politiska och ekonomiskaskandaler börjar o?a med a" journalister får reda på någonoegentlighet, som en makthavare, e" företag eller någonannan försökt dölja eller i alla fall ha? anledning a"dölja. Så är inte o?ast inte fallet med upprörande konst,här handlar det i regel om a" konstnärerna själva valt a"presentera e" verk för allmänheten. A" de inte alltid ärförberedda på mediernas kra?iga reaktioner, är en annanhistoria.Kalle Lekholm5

Konstbråk!Bild med tillstånd från Carl Johan De GeerNär konst blir bro"Konst bryter gränser, ibland även lagar.Här är några fall där rättsväsendet lagt sig i.• Carl Johan De Geer blev ökänd i Sverigeför sina grafiska blad Skända Flaggan, Vägravärnplikt, och USA mördare, som ställdes ut1967. Verken beslagtogs och De Geer dömdesi Stockholms Tingsrä" för ”skändandeav statssymbol, skändande av utländskstatssymbol samt uppvigling.”• 1970 beslagtog polisen en av tavlorna i PeterDahls svit Drömmar i soPörnet.• Elisabeth Olsson‐Wallin och Pål Hollenderblev polisanmälda för utställningen EcceHomo (1998) respektive filmen Buy Bye Beauty(2001). Båda förundersökningarna ladesomgående ner.• Konstfackstudenterna Anna Odell ochNUG polisanmäldes båda tidigare i år försina konstverk. Inget av fallen har ännu gå"upp i rä"en.6

ʺDom kalladetavlan för porrmålningʺLiberalismens Genombrott i Societen. Bild med tillstånd från Peter Dahl."Kallar man detta tilltag radikalt parodierar man radikalismen. Att trampa på människorsintegritet är den äldsta tarvligheten. Antikens sykofanter riktade med förkärlek sina tillvitelsermot förmöget folk, där fanns det mest att hämta. Det hela är gammalt som gatan ochlika lågt" Ur en Ledare skriven av Harald Wigforss i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidnings(GHT) 19707

Konstbråk!ʺ...konstnärligt svagserie propagandistiskahatmålningar i vilken enangiven person, som inteär i position a# försvarasig, utsä#s för e# grotesktövergrepp på e# sä# somgör a# man med skamoch indignation lämnarlokalenʺ ur GHT"motivet har framställts på ett sätt, jag tycker inte bara är tarvligt utan i vissa fall också är vidrigt." Göteborgsskoldirektör Bertil Wijk till Sveriges Radio i december 1970. Faksimil AftonbladetEn bild på Peter Dahl från 1970 och en modern.Faksimil Aftonbladet, liten bild från Dahls hemsida.DET HADE INTE BLIVIT något större rabaldernär konstnären Peter Dahl ställte utsin bildsvit Drömmar i soPörnet i Stockholmoch Lund, men i Göteborg blev det en skandal.Bildserien ingick i en större utställningpå Göteborgs Konsthall som gick undernamnet Skräck. I e" genmäle till Wigforssförklarade Dahl sy?et med sina målningar:ʺMin avsikt med serien är främst en kritikmot den drömindustri och förljugna idealbildningsom skvallerpressen skapar kringkändisar ljuva liv.ʺKanske hade ingenting hänt om Dahl porträ"eratanonyma människor, men på tavlanLiberalismens genombro# i societen återfinnsPrinsessan Sibylla i en komprome"erandesituation. När jag pratar med Dahl fyrtio åre?er a" tavlan målades berä"ar han varförhan valde just henne.– Förbannelsen var a" det var prinsessanSibylla som var inblandad och det väckte ontblod, för hon var populär på den tiden. Jaghade kollat vem som var mest intressant förskvallerpressen, och det var just prinsessan.Det var ena anledningen till a" jag måladejust henne. Sen var det ju också så a" honhade varit väldigt pro‐tysk under kriget ochjag var norrman. Jag minns sen jag var litena" hon delade ut presenter till de tyska soldaternasom åkte genom Sverige till Norgeoch Finland.8

I GÖTEBORGSTIDNINGARNA deba"eradesutställningen. Enbart namnet i sig,Skräck, blev problem, e?ersom det kommånga skolklasser på besök med sagostundför de mindre.”Föräldrar! Skona era barn så långt ochlänge ni kan från skräckupplevelser! Bojko"autställningen Skräcks planerade sagostundergenom a" istället gå med barnen påStadsbibliotekets hörsal, där det [...] bjudspå glada, vackra och positiva sagostunderʺur insändare till GHTMEN DET VAR Peter Dahls tavla, nummer14 i serien, som upprörde mest. Även ommålningen tillhörde en sammanhållen svitsom var tänkt a" förstås i si" sammanhang,så beslagtog polisen enbart Liberalismens genombro#i societen på e?ermiddagen den 11december 1970.ʺPolisen jagar porr på museer/Porrtavla med Sibyllabeslagtagen/Beslagtagen prinsessporr/Tavlatogs till beslag. 30‐talet tillbakaʺ var någraav de rubriker som publicerades i svenskatidningar dagen e?er beslaget.Deba"en på kultursidorna blev kompliceradoch åtalspunkterna var vaga. Handlingen ibildsviten var uppbyggt som en seriestripp:den handlar om två personer som drömmerom hur det skulle vara a" gå på en fin bjudning.Sen urartar middagen med sex och våld.På Hagahuset (e" aktivitetshus i Hagasom senare hamnade på tapeten med enockupation och stormning av polis) bjödsdet in till konstdeba". Lokalen var proppfullmed åhörare där de flesta sympatiserademed Dahl ‐ han fick kra?iga applådermedan hans motståndare fick bitska kommentarer.Domstolsförhandlingarna blev utdragnamen slutligen lades fallet ner och Dahl ficktillbaka sin tavla, som hade hotats a" förverkas.NÄR JAG FYRTIO år senare frågar PeterDahl om han kan dra några paralleller mellansina upplevelser och årets storm kringKonstfack har han mycket svårt a" se någralikheter men menar a" nu liksom då fårmånga helt okunniga människor y"ra sig.– Det enda är a" de finns en och annanokunnig person som säger glåpord och sånt.De kallade ju den här tavlan för porrmålning,medan det lilla jag se" om den här grejenpå västerbron, det var någon läkare somvar så dum a" han sa a" hon skulle klippaav sig håret.Kalle WannerskogFakta: Kritisk Realism, Wadell, Maj‐BritʺKonsten är bara enspegel av det samhälle vi lever i,och e# fult ansikte blir inte mindrefult därför a# man krossar despeglar som det avslöjar sig iʺPeter Dahl i GHTNär Expressen publicerade sin Bild av Dahls tavla så censurede de prinsessans underkropp. FaksimilExpressen9

Konstbråk!Ecce Homo eller Jesus"ECCE HUNDEN, den enda vettiga varelsen på bilden!" var en av kommentarerna till Elisabeth OhlsonWallins tolkning av da Vincis Nattvarden.Faksimil DN”– Hon förlöjligar Jesus när hon visar upp honom som homosexuell och hivsmi#ad.Allt går ut på a# vanhelga och skända det som är heligt. Därför polisanmälde vi,hela församlingen på 25 personer.ʺ ur A?onbladetI slutet av juli 1998 var det Europrideveckai Stockholm ochElisabeth Ohlson Wallins utställningEcce Homo hade premiäri bergrummet under Sofia kyrkapå söder i Stockholm. Pilgrimsfolket,en religiös grupp från Skåne,hade polisanmält utställningenmen polisanmälan lades omgåendener.Ecce Homo betyder ʺse människanʺ och varenligt bibeln det Pontius Pilatus sa till Jerusalemsfolk när han visade upp Jesus straxinnan dennes död. Ohlson Wallin fotograferadetolv bilder till sin utställning. Fotografiernaföreställde Jesus i olika bibliskasammanhang ‐ o?a med förebilder tagna urkonsthistorien. Det som upprörde mångamänniskor var a" hon sa" bilderna i e"HBT‐perspektiv. Jesusfigurerna på bildernaporträ"eras av homosexuella män och påvissa bilder är deras pojkvänner också med.Men det är framför allt en bild som skapadedeba": dopbilden på Jesus med JohannesDöparen sne" bakom sig. Det som upprörde,som också kom a" leda till bombhotoch upplopp, är a" personen som föreställerJesus har halvstånd och Johannes Döparenʺsmeker den oomskurne Jesus till halv erektion.ʺmenar förfa"aren Lars Thunberg.Den 21 juli kommenterade en ledare i SvDhändelsen:”Det enda som i veckan varit barnsligare än fo‐10

hade knappast förhudtografen bakom utställningen Ecce Homo är utställningenskritiker (eller möjligen Folkhälsoinstitutetsom betalar). […] Den som ser sexuellaundertoner där de garanterat inte finns är nogmer behjälpt av en avslappningskurs än av fotoutställningar.ʺSkribenten var provoceradav i princip allt som hade med utställningena" göra.På ledarsidorna handlar det inte om bildernautan om den bakomliggande problematiken.En ledare i DN är positiv till KGHammar som ly?er fram homofrågan medanen ledare i SvD frågar sig hur biskopenkan ”välja a" förolämpa och såra en mängdallvarliga kristna.”Ville inte provoceraOhlson Wallin berä"ar a" hennes meninginte var a" uppröra utan a" visa upp en annanbild av Jesus än den vanliga. Hon fårchans a" förklara sig i tidningarna.”Mi# sy_e är a# visa en Gud som älskar. Ochframför allt älskar när det finns kärlek. Jag ärsjälv kristen och det är faktiskt min rä# a# fågöra det här. Det är lika mycket min Gud som deras.”Berä"ar hon i en nyhetsartikel i SvenskaDagbladetPå nyhetsidorna fick bägge sidor om konfliktenkomma till tals, många gånger OhlsonWallin och senare allt e?ersom konfliktenutvecklas är det de olika berörda som fårföra fram sina argument.Även om det inte varit Ohlson Wallins syftea" provocera, gjorde hon det och mångamänniskor blev rejält upprörda. Det öste inʺSvenska kyrkan har förödmjukatsav den katolska, säger Hammar(SvD 6/10). I själva verketär det Hammar som förödmjukatden svenska kyrkan. Härom åretanordnades en gudstjänst förhundrar i Stockholms domkyrka.När var och hur sker nästa bo#ennappinom Svenska kyrkan?ʺInsändare i SvDʺDet är fruktansvärt a# Kristusvanhelgats på de#a sä#! Också vivanliga normala män känner ossdjupt kränkta. Men tydligen inteärkebiskop K G Hammar.Vi kritiker dömer dock inte allsde homosexuella.ʺInsändare i SvDVeropet, Bilden är tagen på en mötesplats för homosexuella.Faksimil Aftonbladet11

Konstbråk!”På e# av Elisabeth Ohlssons ” Ecce Homo”‐fotografier, som skallföreställa Jesus tillsammans med Johannes Döpare, står Jesusnästan naken och man kan se a# han ej är omskuren. Alla judiskapojkar blev på Jesu tid, liksom än i dag, omskurna på sin å#ondelevnadsdag. (…) Denna insändare är ej tänkt som e# inlägg ideba#en om homosexualitet. Den vill endast mana till respekt förjudisk tradition och historiska fakta.ʺ insändare i DNinsändare i tidningarna, för och emot utställningen.För och emot homosexuella. Ichtys,en fri baptistförsamling från Stockholm, berä"adei A?onbladet hur de bad förbönerför de homosexuella under ʺhomosexveckanʺsom Europrideveckan kallades i artikeln.På kultursidorna tog skribenterna tydligtställning för utställningens existensberä"igande.Ingela Lind på DN:s kulturredaktionskrev en längre artikel där hon fördjupar sigi vissa bilder och sågar andra.NÄR UTSTÄLLNINGEN i Stockholm varöver var det dags a" visa bilderna i Uppsaladomkyrka. Det var domprosten TuulikkiKoivunen Bylund som bjöd in Ohlsson Wallina" visa bilderna i kyrkan. Hon fick medhålloch stöd av ärkebiskopen KG Hammar.Båda två var skeptiska mot dopbilden, menOhlson Wallin ville visa allt eller inget.”Kyrkorummet är helgat till förkunnelsen avGuds uppenbarelse. Svenska kyrkan som trossamfundhar blivit förödmjukad ‐ och det skeddei Uppsalaʺ skrev Ragnar Persenius teologiedoktor i en deba"artikel för SvD. Han komsenare a" bli biskop i Uppsala sti?.Domkyrkan blev bombhotad men bildernavisades ändå i den fullsa"a lokalen. OhlsonWallin kom a" hamna i bakgrunden av deba"en.Istället blev det Koivunen Bylundoch Hammar som fick ta emot den mestaav kritiken. Nu handlade det inte bara ombilderna, som vanhedrar Jesus enligt vissa,utan också a" fotografierna visades i svenskakyrkor med självaste ärkebiskopens välsignelse.Insändarna och deba"artiklarna pendlademellan högt och lågt. De som skrev hadeolika åsikter och funderingar.ʺTack alla ni som skrivit insändare till denna sidaoch spy# galla över utställningen ”Ecce Homo”.Tack för a# ni visat upp ert ansikte. Tack för a#ni öppet talar om hur mycket ni hatar homosexualitet,hur ni avskyr oss bögar och lesbiska. Nihar visat det svenska folket vilket förakt vi homosexuellamöter ännu i denna dag.ʺ Del av eninsändare i DN”Utställningen Ecce Homo vanhelgar Kristusliksom Uppsala domkyrka och e_ersom ärkebiskopHammar tillåtit den, vanhelgas hela Svenskakyrkan. Man vänder sig med kra_ mot barnpornografi.Pornografin i Ecce Homo är minst likamotbjudande. Berodde verkligen den stora tillströmningentill domkyrkan på religiöst engagemang?ʺInsändare i SvDE?er Uppsalavisningen kretsade deba"enom Hammars lämplighet som ärkebiskop.Någonstans under processen fick påven nysom historien och ställde in Hammars planeradeaudiens.Ecce Homo är fortfarande tio år e?erpremiären en utställning som upprör ochberör. Sommaren 2008 visades bilderna iÖrnsköldsvik och ledde till politikeravhoppi kommunen. Ohlson Wallin har följt uppbilderna i utställningen In hate we trust somännu mer fokuserar på våldet mot de homosexuella.Det är inte längre samma uppenbarareligiösa motiv, men religionens politikerär o?a med. Både påven och kristdemokraternasGöran Hägglund porträ"eras i materialeti mindre smickrande sammanhang.Kalle Wannerskog12

Lars Gårdfeldt i Satans synagoga– Göteborg blev den förstachocken för utställningen medmassiva protester. Hela vägenupp till kyrkan var kantad medmänniskor. En demonstrant somslog en besökare med ett plakatdär det stod "Jesus älskar". Enkvinna sa till mig "Ni som har såmycket annat varför ska ni ta kyrkanockså". Säger Lars GårdfeldtNÄR JAG RINGER Göteborgsprästen LarsGårdfeldt har han fullt upp med sina två treåringarsom bråkar i bakgrunden och dagentill ära har hans och makens äktenskap erkäntsretroaktivt av ska"everket.Det var Gårdfeldt som ordnade så a" bildernavisades i Annedalskyrkan i Göteborgoch han berä"ar a" det var en märklig känslaa" gå till kyrkan, det var som en rockkonsertmed köande och demonstrerande människor.Det var till och med korvförsäljaresom tjänade pengar på ståhejet. Inne i lokalenstör en man visningen när han skriker”Satans synagoga” i det nedsläckta kyrkorummet.GÅRDFELDT HÅLLER MED insändaren iDN om a" det var bra a" människor fick tadel i hur de homosexuella hade det.– Jag tror a" Ecce Homo var en bidragandefaktor till a" folket och riksdagen fickupp ögonen för det hat som fanns mot dehomosexuella. Man kan säga a" det är enmätsticka på hur samhället ser ut i stort påhur hatet speglar sig mot minoritetsgrupperna.E?er Ecce Homo har vissa lagar ändras.Bland annat blev hets mot personer pågrund av deras sexuella läggning e" tilläggi lagen om hets mot folkgrupp.Kalle WannerskogOriginalet till Pieta skapades av Michelangelo 1499 och står i Peterskyrkan i Rom.Faksimil Aftonbladet Pietafotot Användare WTL Photos/Flickr13

Konstbråk!"Hollender är ett kräk"Så löd rubriken i Aftonbladets artikel om Pål Hollender, dären polisman från Stockholms citygrupp fick säga sin åsikt.Dagen innan hade Aftonbladet skrivit om Hollenders kommandefilm Buy Bye Beauty: "Robinsonstjärnan har sex medintervjuoffer"ÅRET VAR 2001 och Göteborgs filmfestivalhade precis sa" igång. Pål Hollender varmest känd som en udda profil från SVT:sdokusåpa Robinson. Under de kommandemånaderna skulle Hollender kallas mediahypadnarcissist, as, Knull‐Jesus och mycketannat. Men e" namn som försvann undervåren var Robinson‐Pål. Hollender gick frånsåpakändis till etablerad men omdiskuteradkonstnär.Filmen som visades några dagar e?er a"A?onbladet skrivit om Hollender, speladesin i Le"lands huvudstad Riga. Hollenderville göra en skenbart journalistisk produktsom skulle få genomslag på löpsedlarna,med en knorr på slutet av filmen som skullesä"a sig i folks medvetande. Det som upprördemånga människor var a" Holleder islutet av filmen har samlag med de kvinnligaprostituerade han intervjuat.Samma dag som A?onbladet publicerarsin artikel förklarar Hollender sig i SvenskaDagbladet:”‐ Jag har givetvis gjort en moralisk överträdelse.Men det handlar inte Om någon provokationeller något konstnärligt gränsöverskridande, SägerPål Hollender.‐ Jag tyckte inte a# det var roligt, jag led som enhund, fortsä#er han.”MEN TROTS ATT Hollender framstod some" kräk i sina egna och andras ögon så gickhans budskap fram. A" uppmärksammaden svenska exploateringen av Le"land. Ivarje artikel som skrevs om Hollenders filmblev journalisterna tvungna a" skriva någontingom Hollenders sy?e med filmen.Just de"a menar han i en senare intervjuvar själva poängen, a" nöta in si" budskap ifolks medvetande via massmedier. E?ersomHollender mer än gärna talar ut i media omsy?et med filmen får han hela tiden kommatill tals i nyhetsartiklarna. På ledarsidornanämns han inte i vårt material.Filmen visades på Göteborgs filmfestivaloch fler artiklar skrevs. Tonen i artiklarnavar många gånger starkt kritiska till Hollendersagerande. Insändarna var ännu grövre.Så här kunde det se ut:”Var de#a Hollenders motiv hoppas jag han integör en film om barnprostitutionen i Thailandnästa gång./ Om Pål gör en film om mördare ‐vad händer då?”TV 3 bestämde sig för a" visa filmen i programmetFolkhemmet med en medföljandedeba" ledd av Robert Aschberg. Filmen visadesi en nerklippt version och deba"enblev hätsk. Carl Johan De Geer försvarade14

filmen och blev kallad slaskkonstnär. FörfattarenIna Lina Lindkvist skrev en krönika iA?onbladet:”Så nu tänker jag söka pengar från Svenska Filminstitutet.För pengarna ska jag göra en film därjag kommer a# driva en tes om a# svenska kulturarbetareinte vet på vems uppdrag de arbetaroch a# de dessutom saknar klassmedvetande. Jaginleder filmen med a# intervjua e# antal svenskaindustriarbetare om deras syn på problemet. Jagavslutar filmen med a# spänna på mig en löskuki svart läder och sä#a på Nina Lekander och däre_erCarl Johan De Geer. Kameran kommer dåa# ta närbilder på deras ansikten.”Hennes krönika blev i sin tur påhoppadfrån kulturredaktionerna i andra tidningar.Samtidigt blev Hollender polisanmäld enligtden relativt nya sexköpslagen. Åklagarenbeslutade sig för a" lägga ner fallet e?erbara några dagar.I BUY BYE BEAUTY presenterades siffror påhur många prostituerade som fanns i Le"‐land vid tillfället och det startade en internationelldeba". Hollenders uppgi?er varmånga gånger fler än de officiella siffrorna.Han menade a" Häl?en av allaLe"iska kvinnor mellan 18 och 30 hadeutfört sexuella tjänster mot betalning. Ien tidning sade Hollender a" han stodför siffrorna till hundra procent. Menhan ville inte avslöja vart han få" informationenifrån. I en intervju fleraår senare förklarade han sig meda" den le"iska statens siffror vargravt underdrivna. Så han såginget som helst problem med a"han i sin tur tog i överkant närhan presenterade sina fakta.När DN skrev om bråketmed siffrorna tog de kontaktmed en le"isk kvinnoorganisationsom gav sin bildav det hela. Enligt derasberäkningar var andelenprostituerade nästan likamånga som i Hollenderpåstod.”Le#lands president Vaira Vike‐Freiberga ärmycket kritisk mot ”Buy Bye Beauty”. I en radiointervjui går sa hon:– Filmen kan inte anses vara en dokumentär somsä#er sociala problem i fokus. U#alanden om a#varannan le#isk kvinna är prostituerad skullesnarare kunna kallas politisk propaganda. Le#‐lands inrikesminister Mareks Seglins sammanträddei går förmiddag med bland andra landetspolischef. E_er mötet uppdrogs departementetsjurister a# se över möjligheterna a# stämma TV3 och/eller Pål Hollender.” ur artikel i SvDMen e?er a" TV 3 visat filmen med motiveringena" ”ska"ebetalarna ska få se vadde betalar för” så ändrades insändardebattennågot. Hollender var fortfarande hatadmen fler ställde sig på hans sida och tycktefilmen visade upp en svensk kolonialiseringav Le"land. Även om de var mycket kluvnatill hans agerande.Vems är ansvaretFilmen fick också juridiska e?erverkningar.Le"iska staten ville stämma Hollender ochTV 3, en le"isk musiker ville stämma Hol‐Faksimil AftonbladetAntal prostitueradei Riga 2001 enligt:Pål Hollender: 18 000Le#iskaregeringen: 3500 ‐ 4000Kvinnoorganisationer DNtalat med: 10 000 ‐ 15 00015

Konstbråk!lender, svenskar vill stämma Hollender ochsamtidigt fick Svenska Filminstitutet (SFI) taemot massor av kritik för a" de finansieratfilmen. VD Åse Kleveland från SFI får förklarasig i DN och SvD:”– Vi ger stöd till en idé och e# upplägg, meninte i något av de projekt vi ger stöd till liggere# mandat a# kontrollera eller censurera i e_erhand.Om konstnären överträder juridiska ellermoraliska gränser är det något man ti#ar på omhan kommer tillbaka och söker pengar till nyaprojekt.” för DN”– Filminstitutet har e_er beviljat stöd ingetlagligt eller moraliskt ansvar för de färdiga filmerna.Ansvaret vilar helt på dem som gjort ochsom visar filmerna. Filminstitutet beklagar djuptde reaktioner som filmen väckt i Le#land och taravstånd från all felaktig beskrivning av situationeni Le#land och det sä# på vilket filmen producerats,säger SFI:s vd Åse Kleveland.” SvDKLEVELAND FICK MYCKET kritik för sinau"alanden på kultursidorna. Från kulturredaktionernafinns det både de som är föroch emot Hollender men framför allt är deemot censur och förhandsgranskning frånSFI:s sida.Hollender slapp åtalen och redan nästa årfinansierade SFI hans nästa film United Statesof Afghanistan.A" han skulle få kritik var någonting Hollenderpå e" tidigt plan hade varit mycketmedveten om. Men hans sy?e uppfylldes:filmen sågs och den diskuterades. GP ochDN skickade reportrar till Riga som gjordeegna reportage om omständigheterna. Detär svårt a" veta om situationen förändratsi Le"land men episoden var en viktig milstolpei Pål Hollenders karriärKalle Wannerskog16Faksimil Aftonbladet

"Jag är rädd för att bli någon slagsjävla stabil provokativ figur"Trots hans smockfulla schema lyckades vi få en pratstund med Pål HollenderNu när det har gå+ å+a år sedan Buy BuyBeauty visades, hur ser du på det inträffadeidag?– Det är ju tudelat. Yrkesmässigt tyckerjag fortfarande a" det är e" av mina mestlyckade projekt. Det fanns e" tydligt måloch det målet uppfylldes och sen så var detklart liksom. På det personliga planet är detlite lustigt a" det fortfarande hänger kvar såmycket.– Yrkesmässigt följde det exakt redan dåden mallen som jag ville den skulle ha. Jagvar ju till skillnad från vad folk tror inte allsmissnöjd med a" bli utskälld och kallad försvin, för hela filmen var designad för det.När det skrevs om filmen var det så a" ävenom det stod ”Hollender är e" svin”, ”han harbete" sig illa” och di"en och da"en, var tidningarnaändå tvungna a" förklara varför.Och när de gjorde det i artiklarna fick manäven klämt in meningar som sa ”svenskt utny"jandeav baltiska grannländer”. Det varju precis det jag var ute e?er.– Jag bara sa" och matade in spaltmeterav uppfyllande av mi" mål med den där filmen.Men den kostade också väldigt mycketa" göra, rent personligt.– Sen skickade ju GP en egen reporter sominte, så a" säga, knullade på någon i slutet,för a" kolla upp den här historien. Han komhem med e" å"asidigt reportage med bilderpå söndagsbilagan där han bekrä?adeallting. Så filmen gav ju upphov till a" folkti"ade närmare på saken. DN:s ekonomisidagjorde också e" nedslag där och bekrä?adedet som jag hade gjort.Så om man ser det rent yrkesmässigt är dunöjd?– O ja, det går väl inte a" lyckas mer med e"projekt som är till för a" skapa en skurk somsen kan bli bespo"ad.Hur tänkte du när presidenten i Le+landgjorde sina u+alanden?– Jag gjorde ju inte filmen primärt för Le"‐land, utan jag gjorde filmen mot Sverige. Jagtror inte a" det var olämpligt för le"erna a"få sin självbild kastad rä" i ansiktet. Det blevviss ilska. Det var ju något slags politisktmissförstånd där. E?ersom filmen var produceradav Svenska Filminstitutet så troddeLe"erna a" den var beställd av Socialdemokratiskaregeringen. Den borgerliga regeringentrodde a" Sverige försökte motarbetadem.Ser du några paralleller mellan din filmBuy Bye Beauty och konstfackskandalen?–Det finns en stor skillnad med i alla fallAnna Odell. Hennes ambition var verkligeninte a" starta en medial diskussion, hennesambition var ju a" wallraffa den psykmottagninghon själv hade ha? erfarenhet avoch sen göra e" djuplodande intervjuprojektmed de personerna som hanterat henne.Det var inte alls meningen a" starta någonstor diskussion och bara där skiljer det sigenormt e?ersom mi" projekt uteslutandebyggde på den reaktionen som skulle komma.Min film var ju bara introducerande tillsjälva konstverket om man säger så. Det villsäga om jag visste a" filmen skulle ses skullejag inte ha behövt ha med de där scenernapå slutet. Sen när filmen visades hade jag tilloch med ”blurrat” bilderna.– Jag känner inte till verket med killen sommålat vagnarna tillräckligt, men där verkardet mer vara actionkonst. Buy Bye Beautyvar mer e" journalistiskt jobb fast med engalnings twist på slutet.Men om du jämför med Lars Vilks och hansrondellhund?– Rondellhunden är ju bara en i en serie avsäkert tusentals små testprovokationer som17

Konstbråk!han gör. Han lägger en bombma"a ochrä" var det är fastnar någon och då är hanredo a" ta den diskussionen. Så jag upplevera" det är stor skillnad mellan mig ochVilks. Men ibland blir jag behandlad litesom jag tycker a" Vilks blir behandlad; närdet handlar om provokation. Lite som detsista söta nyhetsinslaget i Aktuellt. ”Här harvi hi"at en hund med två svansar”, det bliren snäll provokation, och det är därför jagundviker a" göra konst om det inte är absolutnödvändigt nu för tiden. Jag är räddför a" bli någon slags jävla stabil provokativfigur som han uppfa"as som, det tycker jagär oerhört ointressant.Är du inte rädd för a+ ha blivit den figuren?– Jo då, fast det är därför jag låter bli a"göra saker. Hade jag jobbat hela tiden hadejag varit provocerande jämnt. Jag kan överhuvud taget inte röra vid saker utan a" detblir relativt provocerande. Jag får hejda mighelt enkelt.Är det för a+ du är provokativ som personeller provocerar du för sakens skull?– Nej, det är för a" jag är jävligtbra på a" ta saker som jag ger mig in på sålångt det går. Gör man det så är det alltidnågon som blir förbannad på en. Driver manen tes så långt det någonsin går a" sträckaden blir det så.– Sen är jag intresserad av dom här ämnenasom är klassiskt känsliga ämnen, mendet har med mi" eget liv a" göra. Jag är extrakänslig för oförrä"er och utny"janden. Ochsen a" jag är beredd a" dra projekten väldigtlångt. Det är en kombination av vem jagär och e" personligt val a" jag inte ska slösabort mi" liv på halvmesyrer. Därför blir detprovocerande naturligtvis men du kan likagärna säga a" det inte är provocerande, detär ju alltid fler som inte blir provocerade avmina verk än de som blir det.– Någon vill ju ha den här provokationen,typ media.Finns det någon konst som du blir provoceradav?– Jag tycker det är väldigt provocerandemed dålig konst som visas upp.– Anna Odell däremot har jag stor respektför, för jag vet a" det är e" genomarbetetprojekt. Däremot var det ju inte e" medieprojektegentligen. Vilket gör a" man hadeFaksimil Aftonbladet18

ʺI min värld är det inte e# piss mer provocerandea# presentera en icke‐vetenskaplig konstanalysav någonting i världen än a# en bankdirektör harfifflat bort femtio miljoner i e# hujʺkunnat önska sig a" hon hade varit mer förbereddpå den delen av det.Är provokation är viktigt för konsten?– Nej, det tycker jag inte alls. Jag tycker detär viktigt a" folk gör det de vill spilla bortsina liv på, och a" de gör det så mycket domkan. Konsten är ju en fri plats så det är juinte konstigt a" det är där provokationernakommer. I min värld är det inte e" piss merprovocerande a" presentera en icke‐vetenskapligkonstanalys av någonting i världenän a" en bankdirektör har fifflat bort femtiomiljoner i e" huj. Det finns provocerande sakeröverallt men däremot är konsten väldigtgenomskinligt så det syns alltid när det provocerasdär.– Man tränas som konstnär, som målaretränas man ju till a" vara provocerande medfärg. Det anses fint a" ligga på gränsen tillnågonting obehagligt, eller ligga på gränsentill någonting som utmanar ens tidigarebildseende. Så nog fostras man i alla fall senpostmodernismen till a" vara en provocerandefigur.Du skrev en artikel där du försvarade AnnaOdell.–Du anar inte hur många artiklar jag inteskrivit till försvar åt Anna Odell. Jag fick jubetalt för a" skriva den det var därför jag plitadener någonting. Jag tycker det är mycketbä"re om hon klarar sig själv. Jag hoppashon vet a" det spelar ingen roll hur mycketfolk skäller bara hon vet vad hon har gjort.– Tvärtom kan det vara välgörande förhennes projekt om folk rasar av sig. Sådanakonstverk gör man ju inte för a" folk skaklappa en på huvudet och säga a" man harvarit duktig. Bara a" hon har aktiverat alladessa känslor är ju av godo. Däremot tyckerjag det är förvånande a" folk inte har ti"atnärmare på psykakutvården. Nu handlar judiskussionen mer om vad konst får lov a"vara, och så vidare, och det kan de prata omtill de spyr, med det kommer aldrig a" förändradet faktum a" en del konstnärer kommergöra den här typen av verk.Har Buy Bye Beauty gjort någon skillnad?– Kanske inte lika mycket här i Sverigesom saker har förändrats i Le"land. Blandannat så slutade Le"iska staten a" annonseraför porrsajter och strippklubbar på sinainvesteringssidor på nätet. Sen är det väldigtmånga som har tyckt illa om den här ”PålHollenderus” som jag heter i Le"land och dåhar de blivit tvungna a" diskutera varför. Såjag tror a" det har varit väldigt hälsosamt fördem.–Sen tror jag förhoppningsvis a" det harpåverkat det allmänna svenska sinnet någonstansså a" man inte lapar i sig vad förskit från de länderna utan a" tänka lite litegran på utny"jande vinkeln. Allt handlarom a" så e" litet frö.Kalle Wannerskog19

Konstbråk!Snövit &ambassadörens ursinneIbland kan ett konstbråk leda få storpolitiska konsekvenser. När Israelsambassadör Zvi Mazel i början av 2004 besökte vernissagen förutställningen ”Making Differences” på Historiska Museet i Stockholm,blev han så upprörd att han försökte förstöra ett av konstverken.Detta blev en bidragande orsak till att Israels president ställde in sinresa till den folkmordskonferens som utställningen var en del av.Snövit och sanningens vansinne, som installationenhe"e, blev världskänd på grund avambassadörens angrepp. Verket bestod aven segelbåt med en bild på en kvinnlig palestinsksjälvmordsbombare, flytandes på endamm fylld med röd, blodliknande vätska.Till verket hörde också texter som bestod avdels tidningsurklipp rörande den palestinskasjälvmordsbombaren, dels utdrag ur saganSnövit. Till de"a spelades en kantat avBach. Konstnärerna bakom verket var paretDror Feiler och Gunilla Sköld‐Feiler.De båda sidorna fick komma till tals i artiklar.Zvi Mazel hävda i en artikel i SvD a"installationen inte var konst, och a" det varantisemitiskt samt uppmanade till a" dödajudar. Dror Feiler och Gunilla Sköld‐Feilerförnekade bestämt a" installationen på någotsä" skulle glorifiera självmordsbombare,och var upprörda över angreppet.Dagen e?er ambassadörens utspel kome" till, något mer subtilt, angrepp mot Snövitoch sanningens vansinne. Den judiske aktivistenDmitri Vassermann placerade då ut enandra båt, prydd med en bild av Anna Lindsmördare Mijailo Mihaijlovic. Han säger i enartikel i DN a" han ville”ställa e# judiskt nationellt trauma mot e#svenskt nationellt trauma”I samma artikel säger Dror Feiler:”Jag gör e# konstverk. Gör di# eget konstverkom du har något a# säga. Respektera demokratiskaspelregler.”Deba+en börjarDe flesta tidningsrösterna tar inledningsvisavstånd från Zvi Mazels agerande. Alla degranskade tidningarnas kultursidor sluterupp kring paret Feiler och försvarar konstensfrihet. Flera skribenter menar också a"Zvi Mazels tolkning av verket som antisemitisktär felaktig. Ingela Lind skriver i enkommentar på DN:s kultursidor a" Zvi Mazel”uppenbarligen inte läste […] texten påväggen innan han vräkte ned lamporna.”20

Ganska snabbt kommer det in artiklar i allatre tidningarna där andra konstpersonligheterfår u"ala sig om fallet. Bland dessa finnerman exempelvis konstnärerna Pål Hollenderoch Ernst Billgren samt Lars Ni"ve somär chef för Moderna Museet. Pål Hollendersäger a" Zvi Mazels agerande kan ha varitmotiverat, de andra två fördömer det.På ledarsidorna skrivs det inte så mycketom incidenten inledningsvis. SvD:s ClaesArvidsson riktar dock kritik mot båda sidor,och ger Mazel rä" i a" det finns en utbreddantisemitism:”som inte bara finns bland högerextremister, utanockså i antiglobaliseringsvänstern och framförallt i muslimska grupper. Nedbrända synagogor,misshandel och trakasserier är verklighet. Kritikerav premiärminister Sharons politik drar siginte för a# trivialisera Hitlers folkmord genoma# jämställa Ramallah med Auschwitz.”Just anklagelserna om antisemitism kom a"prägla deba"en. A" Dror Feiler själv är Israelföddjude är något som understryks i e"stort antal artiklar. En dryg vecka e?er incidentenpå Historiska Museet fick ambassadörensjälv chansen a" i en längre intervjui SvD förklara varför han handlade som hangjorde. Han hävdade här bland annat a" deti Sverige finns:Mazel visas från sin bästa sida? Faksimil ur Aftonbladet.21

Konstbråk!”e# organisatoriskt samband, ’en infrastruktur,en legering’ mellan muslimer och vänsterpartieroch de gör inte skillnad på judar och Israel’”Också den svenska pressen får en känga:”Vi israeler har e# problem a# bli förstådda häri Europa och i Sverige. Och pressen lyssnar mer,och tror mer på den palestinska sidan än på vår.Varje dag läser jag artiklar med ’fakta’ om händelseri (de ockuperade) territorierna och de ärmot Israel och de är inte sanna.”Internationellt genomslagBråket om Snövit och sanningens vansinne fickstor uppmärksamhet i internationella medier;Dror Feiler framträdde bland annat meden längre intervju på amerikanska tv‐kanalenCNN. Också på den politiska arenan fickinstallationen konsekvenser. UtställningenMaking Differences tjänade som konstnärliginramning till en politisk konferens om folkmord.E?er a" Zvi Mazel angripit konstverketu"ryckte Israels president Ariel Sharonsi" stöd för ambassadören. I en politisk analysav händelsen skrev DN:s Henrik Brorsa" det inte rörde sig om något spontantvredesutbro", utan snarare om en överlagdhandling för a" skapa uppmärksamhet ochfå Sverige a"”rangeras in bland dem som understöder antisemitismenoch a#ackerna mot Israel.”Denna politiskt motiverade tolkning av detinträffade gav också flera andra deba"öreru"ryck för. Israels regering skall enligt enartikel i A?onbladet också ha hotat med a"bojko"a konferensen om konstverket intetogs bort. Så blev nu inte fallet, men Israelspresident Moshe Katsav ställde in sin resatill Stockholm på grund av a"”den politiska och publika atmosfären gjorde detomöjligt för honom a# komma.”Känsligt ämneEn indikation på hur heta känslor Snövit ochsanningens vansinne väckte, är det faktum a"flera av de inblandade i affären utsa"es förhot av olika slag. Enligt en artikel i DN skallFaksimil ur Dagens Nyheter.22

ʺPå vernissagen stodalla festklädda människor och hu#rade, vi ville ju a# det skulle presenterassom om det var ute i kylan.Det här var inte riktigt historia, inte än. I kontrast till det som är inne påHistoriska Museet.ʺGunilla Sköld‐Feiler om Snövit och sanningens vansinneThomas Nordanstad, som var konstnärligtansvarig för Making Differences, dagarnae?er vernissagen ha mo"agit flera hundratalshot samt blivit angripen av en man påHistoriska Museet. Också konstnärsparetbakom installationen, samt skribenter somu"ryckte si" stöd för dem, mo"og hot.Inledningsvis handlade deba"en till vissdel om själva konstverket, och huruvida ZviMazels handlande hade varit befogat ellerej. De flesta deba"örerna tycks ha variteniga om a" så inte var fallet, eller i alla fallom a" han agerat överdrivet. Det förekomockså spekulation om ambassadören taladesanning när han sade a" angreppet varspontant, eller om det i själva verket var enFaksimil ur Aftonbladet.politiskt motiverad manöver.Allt e?ersom blev det dock mer och merden politiska dimensionen som kom a" ståi centrum, det var också framförallt dennasom avhandlades på ledarsidorna. Konstbråketkring ”Snövit och sanningens” vansinneframstår lika mycket som en politiskdeba" föranledd av e" konstverk, som endeba" om konst. Man måste dock hålla iminnet a" det rör sig om e" politiskt konstverk,var sy?e åtminstone delvis är just a"väcka diskussion, och föra upp frågan omsjälvmordsbombare och våld på agendan.Kalle Lekholm23

Konstbråk!Gunilla Sköld‐Feilermissnöjd med deba"enFoto: Gunilla Sköld-Feiler.När ni gjorde Snövit och sanningens vansinne,föreställde ni er då a+ reaktionenskulle bli så som den blev?– Vi hade nog förväntat oss en diskussion.Vi var båda var väldigt medvetna om a" deti media fanns e" mer eller mindre u"alattabu a" beröra orsaker till terrorism. De"aville vi med vårt verk ifrågasä"a och ta upptill belysning. Nu har det förändrats, nu ärdet helt legitimt a" söka orsakerna, nu ärdet ju till och med okej a" göra så i SvenskaDagbladet.– Men vi räknade med en deba" inomSveriges gränser: den här internationellautvecklingen som följde berodde ju enbartpå a" ambassadören gick över gränsen. Dethade vi aldrig ens i vår vildaste fantasi räknatmed.Det var väl också i och med ambassadörensagerande som det fick e+ så stort nyhetsvärde.– Ja, det var en kombination av a" endiplomat gör något extremt odiplomatiskt,tillsammans med det faktum a" de"a blevdokumenterat av någon som var sa" a" do‐24

ʺAlla nyanser, allt som fannsmellan svart och vi", bara försvannʺkumentera hela Making Differences‐programmet.Den här utställningen tog upp väldigtsvåra frågor, vårt verk var ju inte unikt pådet sä"et, där fanns andra verk som berördedöd och förintelse.Vad tyckte ni om den deba+ som sedankom i medierna, var det en konstruktiv deba+?– Nej ,vi tyckte inte det. Den blev extremtgrov, som den brukar bli i samband med Israel‐Palestinakonflikten.Man tog till de välkändaantisemitanklagelserna, som v i idagär ganska välbekanta med ‐ de förekommerju ti" som tä" i deba"en. Även i Israel kallarisraeler varandra antisemiter. Det har gå"inflation i ordet, så a" det fullständigt harförlorat i värde.– I alla fall inledningsvis så kände vi e"stöd från media och den liberala pressen,som alltid ställer upp för y"randefriheten.Det gjorde de även i det här fallet så a" sägareflexmässigt. Men sen kunde vi märka hurman blev ängslig, vi upplevde a" de fickkritik för a" de ställde upp för oss som degjorde. Dessutom blev ju kulturredaktionendödshotade när de försvarade oss. Precissom vi blev. Dagen därpå hade Ingela Lind(på DN) till och med livvakt. Det var så illa.– Jag skulle vilja säga a" de"a var manhelt oförberedd på även i media. Bakomkulisserna kunde man skönja a" det fannsolika kra?er. Det fanns flera stycken påDN som klart och tydligt stödde oss, mensedan kunde man hos vissa se en glidning,en ängslan. En försiktigare a"ityd. Ganskasnart lade man locket på, och i och med detså berörde man inte det som installationenville ta upp. Det blev en svartvit diskussion:kan det här vara antisemitiskt eller inte? Vilketi vårt fall blev helt absurt, och inte minstkränkande.– Alla nyanser, allt som fanns mellan svartoch vi", bara försvann. En annan sak somvi var väldigt missnöjda med var a" maninte i någon tidning seriöst presenteradedet fullständiga verket, som bestod av fleradelar. När man fotograferade så var det enestetik som man inte ser vanligtvis i recensionssammanhang,utan som är vanligare isensationsjournalistik.Du pratade förut om några ”kraEer i detfördolda” som man kunde skönja, vad menardu med det mer specifikt?– Jag menar a", och de"a har vi inga bevisför, men vi vet a" det finns en ganskavänligt inställd a"ityd till Israel bland DN:s ägare och på ledarsidan. Och kulturdelenhar inte den självständiga roll som den harha? en gång i tiden på DN. Utan de är underordnadeledarredaktionen. Det är en tuffaretid för frilansjournalister och skribenter,helt enkelt.Någon skribent skrev något i stil med a+Mazel och Vassermann i och med si+ agerandepå något sä+ griper in i konstverketoch gör det till si+ eget.– Självklart är det så a" verket ändrades ioch med de ingrepp som Zvi Mazel och Vassermangjorde, och de tolkningar de lade påverket. Man kan å ena sidan se det som a"det gjorde verket mer komplext på så sä" a"de projicerade sina bilder, sina demoner påverket. Det gör alla som ser e" verk. Konstverkar ju så på betraktaren, kan man säga.25

Konstbråk!Men skillnaden är a" de hade inget intresseav a" skapa en dialog, de ville bara stämplasin bild på vårt verk.Vad tycker du om samspelet mellan konstnäreroch media?– Konst och mediahar alltidbefunnit sig ien symbios medvarandra, på go"och ont. Det här ärnågot som konstnärer gärna använder sigav. Men så fort det är frågor som är kontroversiellaså blir det mycket mer kompliceratDe"a beror på a" media har mycketlä"are a" förhålla sig till andra tabun somsprängs, där det inte handlar om en frågasom delar människor. Den här frågan skärju genom landet: det finns en judisk minoriteti Sverige, och i den minoriteten finnsdet många som av tradition alltid har hållitmed Israel oavse" vad Israel gjort. I denhär gruppen så finns det också, det här ärju en kontroversiell åsikt men man måsteändå våga säga a" det finns starka rösterbåde i den judiska gruppen, och i den proisraeliska.Vissa av dessa röster är också inflytelserikainom kultursverige. Och manvill inte stöta sig med dem alltför mycket.– Sen tror jag också a" de spelar roll a"vi till skillnad från Konstfacksskandalernagick ut och tog deba"en. Jag var ju med ibörjan, men sen när alla de här dödshotenförföljde oss så blev jag ganska knäckt. Dethär är e" trauma för mig på många sä". Minman har ju vuxit upp med den här konflikten,han kommer själv från Israel Han haralltså kunskaper om det här, och det tror jagskrämmer kulturmedia, för recensenter ochkritiker har ju en kompetens när det gällera" bedöma konst, men det är inte alla somhar en djupare kunskap om Mellanösternpolitik.‐ Jag kan känna a" vi ändå är respekterade,i och med a" vi inte passar in i bildenav provokationskonst för provokationensskull. Det fanns folk i början som kanske intekände till oss så väl, och som gärna ville hadet till a" vi var sensationslystna konstnärerʺKonst och media har alltidbefunnit sig i symbios medvarandra, på go# och ontʺsom var ute e?er a" bli berömda. Men denberömmelsen kostade mer än den smakade,kan jag säga.Hamnar bildkonsten oEare än andra konstformeri blåsväder?– Min man Dror jobbar mycket med teater,han jobbar tillsammans med Teater Tribunalen.Och de har ju tagit upp Israel‐Palestina,terrorism, självmordbombare och såvidare. Och det är intressant, för när konsttar upp tunga ämnen, så finns det e" misstänkliggörandeav konstnären väldigt o?asom man inte stöter på inom li"eratur, teatereller film.– Och det kan man ju undra varför det ärså. Jag tror a" det beror på a" man inte hargjort upp med den ”fina, klassiska konsten”.Det finns fortfarande någon sorts upphöjelsesom häktar vid konsten, som a" den stårpå en piedestal. Och skall säljas. Den skall utpå en marknad.– Och sen då den här evenemangskulturen– det är vernissage, det är e" offentligtevent. Det blir en krock där, och det är juo?a så a" sådana här saker som deba"enom ”Snövit och sanningens vansinne” skernär så a" säga ”olika omständigheter kolliderar”.Det här verket hade kunnat visasi e" annat sammanhang och det hade gå"förbi den israeliske ambassadören. Men ioch med a" Israel hade med det här a" göraså fanns det en risk a" de"a kunde hända.– Vår installation innehöll inte bara båtenoch dammen, det varju faktiskt ocksåtext och musik också. I det musikstycke avBach som sspelades i bakgrunden så sjungersångerskan: ”Mi" hjärta simmar i blod förmina synders skull, kommer jag a" få skylami" ansikte för all evig tid, för jag får aldrigförlåtelse?” Det säger ju någonting om installationen:a" det inte var fråga om någonförlåtelse här. Och jag blev kränkt av a" folkifrågasa"e vår avsky för de här dåden.Kalle Lekholm26

Konstfacks nya givSista veckan i januari i år var det konstbråksdags igen. Den här gångenvar det konstlinjen på Konstfack i Stockholm som hamnade i blåsväderpå grund av två elevarbeten. Anna Odells spelade psykiskasjukdom, och senare också NUG:s graffitifilm Territorial Pissing, gjordemånga upprörda, och detta märktes också i tidningarna.Söndagen den 25:e januari i år publiceradeA?onbladet en artikel där man kunde läsaom konststudenten Anna Odell. Hon hadeinom ramen för si" examensarbete ställt sigpå en Västerbron i Stockholm och uppträ"konstigt, som om hon var på väg a" hoppa.Förbipasserande tillkallade polis, som fördehenne till S:t Görans sjukhus, där hon omhändertogsoch tvångsmedicinerades. Dagene?er berä"ade hon för sjukhuspersonalen a"hon var elev på Konstfack och a" hennes agerandevar en del examensarbetet.Redan innan historien med Odell varKonstfack utsa" för kritik. En vecka tidigaresläppte TT en nyhet om a" Konstfackkritiserats av Högskoleverket för a" ha hanteraten kvinnas ansökan på e" tvivelaktigtsä". Skolans utgångsläge var alltså inte detbästa.E?er a" A?onbladet publicerat den förstanyhetsartikeln kom reaktionerna. HanneKjöller på DN:s ledarredaktion var en av deförsta som skrev om händelsen utanför nyhetsplats.Hon var kritisk, och skrev:Faksimil ur Svenska Dagbladet.27

Konstbråk!”Här blir det paradoxalt e_ersom e# av konstenssy_en o_a sägs vara just de#a: a# berä#anågot om vad det innebär a# vara människa idag. [...] Provokationer kan inte uteslutas. Mende är e# medel, inte e# mål i sig. I så fall skulledet räcka a# sä#a sig och bajsa på Sergels torgför a# vara en fullgod konstnär.”Visst stöd från kulturskribenterPå tidningarnas kultursidor var tonen merpositiv. Många försvarade Odell, eller tycktei alla fall a" kritikerna gick för hårt åthenne. Ulrika Stahre i A?onbladet jämfördemed wallraffande journalistik, och menadea" det kan vara värt a" tänja på samhälletsvärderingar om man uppnår e" önskvärtresultat, till exempel a" väcka deba" kringpsykvården i Sverige. Avslutningsvis hävdadehon i sin artikel a":”Man kan säga a# Anna Odell har lyckats redannu, vad som än blir den slutgiltiga formen förhennes verk.”Hon menar, tämligen krasst, a" själva detfaktum a" det blivit så mycket skriverierkring fallet är en framgång i sig.Konstskribenterna var dock överlag obenägnaa" ta alltför tydlig ställning i falletOdell, e?ersom hon ännu inte presenteratdet konstverk det hela skulle utmynna i.De som ändå u"alat si" stöd gjorde det påe" mer principiellt plan. Några skribentertog del av den projektplan som Anna Odellskrev inför si" arbete. En av dem var DN:sFaksimil ur Dagens Nyheter.Hanne Kjöller. I en artikel publicerad denuärde februari skrev hon så här:”Skrivningarna, precis som u#alandet av Konstfacksprefekt Olof Glemme (ABC 26/1), präglasav självcentrering, isolation och fyrkantighet.Diskussionen handlar om juridik, ekonomi ochmöjligen lite också om konst. Men ingenting oma# också konst existerar i e# sammanhang. Ocha# det i det sammanhanget finns människor.”Ny skandalJust när deba"en höll på a" lugna ner sigkom så ännu en otursdag för Konstfack.Fredagen den 13:e februari besökte kulturministerLena Adelsohn Liljeroth konstmässanMarket. Där visades bland annat e"videokonstverk av graffitikonstnären ochtidigare Konstfackseleven NUG. Videonvisar hur en svartklädd och maskerad manklo"rar ner en tunnelbanevagn för a" däre?erslå sönder e" fönster. Kulturministernreagerade kra?igt på filmen. I en artikel iA?onbladet sade hon:”Konst kan vara olaglig, vidga ramar och konstkan provocera. Men det här är inte acceptabelt.[...] Jag vet inte om det här är Konstfacks nyagiv. A# elever spelar psyksjuka och sedan dethär. Vad blir nästa grej? A# tända på e# hus ochse hur brandkåren reagerar?”Både Odell och NUG blev polisanmälda.Anna Odell anmäldes av S:t Görans sjukhus,som hävdade a" hon varit våldsam28

ʺE# av konstens sy_en är a# inteblunda för reaktioner lika lite somreaktionerna ska vara vägledandeför vilken konst vi ska ha.”‐ Ivar Björkman, rektor Konstfack, DN Deba#mot polis och vårdpersonal. Själv förnekadehon anklagelserna. I Fallet NUg var detStockholms Lokaltrafik (SL) som stod bakompolisanmälan, som gällde skadegörelse.SL krävde också a" Konstfack skulle betalakostnaderna för den skadegörelse som visasi filmen ”Territorial Pissing”. De"a kravhördes också från många andra deba"örer.En intern utredning som Konstfack tillsatteför a" utreda det inträffade presenteradesav rektor Ivar Björkman på DN:s deba"sidaden 3:e mars. Utredningen kom fram till a"skolans regelverk var otillräckligt, och föresloga" man insti?ade e" etiskt råd somskulle diskutera och granska olika projektsom genomfördes på skolan. Dessutom menadeutredarna a" det var oacceptabelt a"skolans elever bröt mot lagen, och a" kontrollmetodernai de"a avseende varit bristfälliga.Ivar Björkman skriver i sin artikel angåendedeba"en i stort:Alla har rä( a( bli upprörda över lagöverträdelseroch bristande etik, men om stundensryggmärgsreflexer och spontana känslor ska liggatill grund för a# ifrågasä#a en hel högskolasexistens är vi inne på en farlig väg. Diskussionenom konstens frihet är inom ramen för våra utbildningarförknippad med vår förmåga a# se påolika sä# […] E# av konstens sy_en är a# inteblunda för reaktioner lika lite som reaktionernaska vara vägledande för vilken konst vi ska ha.”Konstfacks ledning med Ivar Björkman ispetsen fick kritik från flera håll. Utöver allasom var upprörda över de kontroversiellaelevarbetena, och a" skolan inte entydigtMagdalena Holdar, lektor i konstvetenskap, om kulturminister Lena Adelsohn Liljerothoch NUG:– För det första så tycker jag inte a" hon harnågot som helst mandat a" säga vad konstär och inte är. Det har hon inte kompetensa" u"ala sig om, enligt min uppfa"ning. Enannan sak är a" hon ser det här som en dokumentärav något slag, a" det hon ser ärsanning. Och det är en grundläggande insiktsom man måste ha, a" bara för a" det äre" fotografiskt medium så är det inte omöjligta" manipulera. Jag menar, det här var enhelt uppenbart redigerad film. Det krävdesinte någon jä"e‐Einstein för a" se det heller.Jag vet inte hur filmen har gjorts, men a" taden som en dokumentation av en vandalisering,det tycker jag är anmärkningsvärt. Honborde ha någon person, som hon litar på ochsom förstår konstfältet, som hon kan pratamed innan hon u"alar sig. Det tycker jag ärhelt basic när man är minister faktiskt.29

Konstbråk!fördömde dem, var det också studenter påskolan som tyckte a" det var dåligt a" skolaninte tydligare stödde Anna Odell ochNUG. Den 22:e februari besökte Sofia Curmanpå DN:s kulturredaktion skolan och intervjuadenågra elever. De uppges vara kritiskamot a" rektorn, som de upplever det,har böjt sig för politikernas krav. Elevernastödjer Anna Odell:ʺJag kan tycka a# det visar på djupaste form avsympati för dem som är psykiskt sjuka a# försökasä#a sig in i deras situation, säger JoakimForsgren. Om hon hade varit man och journalistskulle hon krönas till nye Janne Josefsson.ʺDubbel rollKonstfackbråket skiljer ut sig från de andrafallen i på så sä" a" den inte i första handhandlar om enskilda konstverk utan om eninstitution. Även om det var enskilda verksom föranledde deba"en kom den i förstahand a" handla om Konstfacks verksamhet.Grundproblemet för Konstfack var derasdubbla roll; a" som konstnärlig utbildningverka för konstens autonomi i samhälletsamtidigt som skolan är en statlig myndighetsom måste respektera samhällets lagaroch regler.Faksimil ur Aftonbladet.Deba"en handlade inte egentligen särskiltmycket om konst, skulle man kunna säga, ivarje fall inte om några konkreta konstverk.I Anna Odells fall beror det helt enkelt på a"konstverket ännu i skrivande stund inte harpresenterats. Vad gäller Territorial Pissing ärdet svårare a" förklara. En anledning kanvara a" NUG själv valde a" inte träda frami media.När den här artikeln skrevs, knappt tremånader e?er den första artikeln i A?onbladet,har deba"en lugnat ner sig. Det ärdärmed inte säkert a" den är över. Det ärfortfarande oklart vilka de eventuella juridiskakonsekvenserna kommer a" bli förde båda konstnärerna. Och den 12:e majkommer Anna Odells konstverk a" visaspå Konstfacks examensutställning. Utställningenkommer med största sannolikhet a"få mycket uppmärksamhet från media, ochmöjligtvis kan det leda till a" deba"en drarigång igen.Kalle LekholmNot: Precis innan det här magasinet färdigställdesmeddelade Konstfack a# e# annatelevarbete, som skulle visats på examensutställningen,stoppats. Verket misstänks bryta motupphovsrä#slagen.30

Glemme istormens ögaHur upplevde du mediedeba+enkring verken?– Det var ju olika röster som komtill tals med olika åsikter, också medstöd för konsten. De"a var förstagången som jag var med om en sånhär händelse. Jag kände vanmakt – pånågot sä" så spelar det ingen roll vadman säger utan det är redan bestämthur dramaturgin för den här historienskall presenteras. Sen är det liteorä"vist kanske, för jag tycker a" vissajournalister faktiskt plockade uppvad man sade. Svenska Dagbladettäckte det här på e" bra sä", de hademed olika synpunkter och gav demstort utrymme – de förde en deba"som var en deba", kan man säga.– När man står mi" i medierapporteringenrycker man till varendagång telefonen ringer, till slut. För detringer hela tiden, och man vet intevad som ska komma nu.– A?onbladet och Expressen lutadesig väldigt mycket mot bloggvärlden,Olof Glemme arbetar som prefekt på konstlinjen påhögskolan Konstfack. När skolan kom i skottlinjen varhan en av dem som fick gå ut i medierna och ta debatten.man gjorde stora nummer av vadsom skrevs på bloggarna. Det varförsta gången som bloggvärlden ficke" så stort genomslag, i alla fall vadjag har upplevt. Jag tror det var Aftonbladetsom hade något citat frånnågon blogg om a" man skulle ”gåtill Konstfack som en man och sprejaner hela kåken, så fick de se hur kuldet var”. De"a var sa" som en rubrik,som om det var en uppmaning. Ochdär började det bli jävligt obehagligttyckte jag.Du pratade förut om mediernas dramaturgi.– Ja, jag upplever a" det redan ärförutbestämt. Det har man ju se" iandra fall, som inte bara handlar omkonst, senast nu med Wanja Lundby‐Wedin: hur det börjar lite och sedanökar det på. Framför allt märks deti deba"program i radio och tv, därman vill tussa ihop kontrahenternapå något sä". Och där har jag ocksåen ganska bestämd känsla av a" manska få en roll. Med försvararrollen ärman på något sä" alltid en loser.Upplever du a+ medierna skapar dehär rollerna?– Ja, det gör jag. När man ser deba"programpå tv är det o?a någonsom blir syndabock och skall ställastill svars. Sedan får andra ställa sinaupprörda och kränkta frågor och sådär. Och det är inget fel i a" man sätterihop kontrahenterna och låter demdiskutera, men jag skulle önska a"det vore mer förutsä"ningslöst. Jagtror a" det skulle kunna bli mycketbä"re.Varför tror du a+ det blev så otroligtmycket deba+ kring de här två verken?– Det har jag funderat rä" mycketpå. Om man börjar med Anna Odellså är det flera saker som samverkar.Dels är det användandet av ska"e‐31

Konstbråk!pengar. Sen är det psykvården, ochsen är det a" luras. Slutligen är deta" konsten med jämna mellanrumråkar ut för sådanahär hatu"ryck. Menalla de här fyra grejernasamverkade ochgjorde a" det blev såuppblossat.– När ”TerritorialPissing” kom var tonlägetredan så högt och det hela blevännu värre. Det intressanta medNUG:s verk är a" det visades påKonstfacks vårutställning i tio dagarför e" år sedan. Då var TV ochradio här, tidningarna var här – ochtusentals människor såg verket. Vipå Konstfack reagerade, och ändradevåra regler, men utifrån hörde vi intee" pip. A" verket sedan väckte såmycket uppmärksamhet i år tror jaghar a" göra med a" man ville ha ytterligaree" skäl, man ville ha någota" hoppa på. Det var som a" vissamedier längtade e?er a" det skullevara en grej till där vi hade trampatfel.Kan du dra några paralleller mellandet här och andra uppmärksammadekonstskandaler?– De följer ju rä" mycket sammamönster, tycker jag nog. Det handlarju nästan alltid om a" man tramparnågon på tårna, a" någon känner sigmissförstådd eller uthängd, eller utny"jad,det är väl det som går igen.Du pratade förut om a+ det finns någonsorts läger av konsthatare, ellernågon sorts latent konsthat?– Ja, det finns absolut. En del blirväldigt upprörda, och det har jag se"på min enorma mailskörd. Men detfinns också de som är mer överseendeoch tycker a" konstnärerna ärknäppskallar. Konsten ses o?a somprovocerande, och är också o?a provocerande.Och det kanske också ärʺjag tror a# konst ärmentalhygienisktviktigt för e#samhälle, i och med sinuppgi_ a# ifrågasä#a.ʺviktigt a" den är det. Om det är provocerandekommer det också finnasmänniskor som utvecklar e" konsthat.Och det är inte någotman skall beklagasig så mycket över, utandet är mer a" konstaterafakta. Om vi barasysslade med älgar isolnedgång och gråtandebarn skulle det kanskeinte finnas, men då vore kanskeinte konsten så intressant heller.– På något sä" så tror jag a" konstär mentalhygieniskt viktigt för e"samhälle, i och med sin uppgi? a"ifrågasä"a.Har den här deba+en få+ några konsekvenserför er på Konstfack?– Ja, både hos studenter och hoslärare finns en oro över a" vi skallbli för ängsliga och för räddhågsnaoch säga nej till massa saker som viborde säga ja till, för a" vi är räddaför a" dra igång en ny hysteri. Nu serjag det som vår viktigaste uppgi? a"hantera det här på e" bra sä" så a" viåterskapar e" förtroende för a" det vigör är viktigt hos lärarna och studenterna,och också hos allmänheten. Såa" vi tar till oss det som har hänt ochgör något bra av det.Ni har ju haE en intern utredningockså.– Den var rä" kritisk, och det ärväl inte alla som skrivit under på denkritiken precis. Men den kom framtill slutsatser som innebär en förbä"‐ring. Till exempel skulle det inrä"ase" etiskt råd och det är bra. Det förbä"rarkvaliteten a" det förs en bä"rediskussion om etiska frågor, och vifår också in en större sakkunskap omjuridiska frågor.Om man ser till er verksamhet finnsdet inte en konflikt där: a+ ni på engång skall verka konstnärligt ochvara obundet, och samtidigt är enstatlig myndighet, som måste följalagar och regler?– Så är det ju. Och det är där svårighetenligger, i a" balansera de"a på e"bra sä". Som statlig myndighet kanvi inte gå ut och säga a" det är okejför oss a" bryta mot lagen. Det gårju inte. Samtidigt måste man kunnaifrågasä"a lagar och regler och göradet på e" sä" som fortfarande fungerar.Men ibland kan man kanskevara tvungen a" säga till studentera" ”Det där låter som e" jä"eintressantoch bra projekt, men det får dugöra när du gå" ut”. Och de"a är naturligtvisen fara för vår verksamhet.Konst och forskning skall vara fria,det har statsmakterna bestämt. Ochdå krockar det när det är en statligmyndighet som skall utöva konsten.– Sen har vi faktiskt hanterat denhär balansgången förut, men då hardet inte blivit något hallå om det. Dethar ju kommit upp arbeten som harvarit problematiska på olika sä", somhar le" till diskussioner. Det var ocksåen anledning till a" vi införde nyariktlinjer förra året.Anna Odells verk visas nu den 12maj. Vad tror du kommer hända?– Jag tror det kommer jä"emycketfolk, haha. Sen kommer det här blivärderat, jag tror man kommer sepå det som e" slags facit. Jag tror a"det kommer bli svårt a" bedöma detsom e" konstverk, utan det kommera" ses i relation till a" som har sagts.Och det tror jag har bidragit till mediehysterin;jag tror a" folk har varitfrustrerade över a" inte få plockasönder, visa och trycka alltihopa.A" vi har sagt a" de får vänta till den12:e maj har nog gjort a" de inte velatsläppa taget. Även om det inte är någonsom har sagt så rakt ut.Kalle Lekholm32

Från kulturredaktionen:Kulturredaktionen ska fördjupa och förklara svårakulturhändelser i ett rått klimat.– Allmänhetens tålamod med kulturella experiment äroerhört begränsat, säger Aftonbladetskulturchef Karin Magnusson.ENLIGT KARIN MAGNUSSON är kultursidornaden del i tidningen där både kunskapenoch utrymmet finns a" presentera ochutveckla svåra frågor såsom dessa konsthändelser.– Konst är inte någonting som bara uppståri den stunden som Anna Odell väljer a"ställa sig på Västerbron och spela galen. Mankan problematisera kring både historien ochkonsthögskolornas ansvar och till det har vipå kultursidorna e" helt annat utrymme omman jämför med nyhetssidorna. Nyheternasuppdrag är inte i första hand a" göra historiernakomplexa utan a" ha en nyhetsvinkelsom är något förenklad.ATT NYANSERA och utveckla deba"en ärockså a" ta ställning. Inte nödvändigtvis tillkonstens fördel, men inte heller emot, ochdet kan uppröra. A?onbladets kulturjournalistMartin Aagård skrev e" försvar till NUGe?er a" denne blivit uppmärksammad e?erfilmen Territorial Pissing. Han fick ”jävligtmycket skit för det” enligt Magnusson.– Folk tycker a" konstnärer är patrask, a"de borde kamma sig och skaffa e" jobb. Detär inte alltid man håller med konstnärerna:jag förstår a" folk är förbannade på AnnaOdell för de resurser hon tog upp. Samtidigtså lever vi i e" samhälle där vi måste ha utrymmeför konstnärliga u"ryck. Går man inoch försvarar den principen får man ocksåväldigt mycket kritik.EN KRITIK KONSTNÄREN Gunilla Sköld‐Feiler hade var a" ledningen skulle gå in ochpåverka kultursidorna. De"a tillbakavisarSvenska Dagbladets kulturchef Stefan Eklundbestämt:–Vi på kulturredaktionen har som uppgi?a" väcka opinion när de på ledarsidan skaförmedla tidningens hållning. Det är en vanligmisstanke a" ledarsidan påverkar oss påkulturdelen men det är helt enkelt omöjligt,vi har va"entäta sko".SNART ÄR DET dags för Konstfacks vårutställningoch SvD:s Stefan Eklund berä"ara" de kommer ha en bred bevakning, menKarin Magnusson är mer reserverad.– Jag tycker a" man måste tänka e?er nogapå hur man närmar sig bevakningen så detinte bara blir slentrian och rutin. För då blirkonsten också någon slags freakshow därpolitiker kan gå in och avfärda det konstnärernahåller på med som trams. Vi vill ju inteha någon pöbelstämning.Kulturskandaler kommer med jämnamellanrum. Vad som händer vid nästa vernissagekan man bara gissa.–Sen ska vi heller inte sticka under stolmed a" den här typen utav deba"er är väldigtmycket vad kulturjournalistiken leverpå. Det gnisslar till någonstans så blir manlite upphetsad och tycker det är kul. Så ärdet ju, säger Karin MagnussonKalle Wannerskog33

Konstbråk!När konstenhamnar på löpsedlarnaDe som sommaren 98 besökte Ecce Homo anade nog inte attresultatet av utställningen skulle leda till frostiga relationer mellanSvenska Kyrkan och Vatikanen. Ibland bryter sig kulturhändelserloss från de vanliga kultursidorna och hamnar på löpsedlarna.Fokus riktas på helt andra saker än de konstnärliga kriterierna.MAGDALENA HOLDAR är universitetslektorvid institutionen för konstvetenskappå Stockholms Universitet.Hon säger a" förhållandet mellanmedia är konst är ambivalent.– Jag tror a" konstfältet kräver entyp av förkunskaper som inte alltidgenomsyrar den mediala täckningenav de här projekten, för a" kunna tasför vad det är. Är det uppmärksamhetman vill ha, så är det väl bra menär det förståelse så är det väl inte alltidlika lyckat, säger hon.När kultursidorna hyllar eller sågare" konstverk gör de o?a det genoma" placera verket i en tradition,sä"a det i en kontext. Skribenternaförsöker i regel tolka verket och vaddet har a" säga. Men när konstenblir nyhetsstoff och hamnar på löpsedlarnahänder något. Det måsteförenklas. Till de"a finns många orsaker‐ tidsbrist och utrymmesbrist ärtvå faktorer. En annan är a" nyhetsjournalisteroch vanliga tidningsläsareinte har samma förförståelse påkonstfältet som skribenter och läsarepå kultursidorna.EN SLUTSATS VI har dragit är a"när konsten fly"ar från kultursidornatill nyhetsplats, så handlar rapporteringeninte längre om i första handom konst. Utan snarare om konkretahändelser som är relaterade till konst. Ifallet med ”Snövit och sanningensvansinne” så spelar det egentligeningen roll för nyhetsvärdet hur installationensåg ut, eller om det varbra eller dålig konst. Nyheten var a"en ambassadör har kastat en lampapå e" konstverk.Magdalena Holdar:‐ Generellt tror jag man kan säga a"media i sin täckning av olika konsthändelserlägger fokus på det som ärlite spektakulärt och lite lä"begripligt.Men de mer komplicerade diskussionernasom konstnärerna självao?a är ute e?er kanske faller igenomlite grann.I OCH MED ATT de olika redaktionernapå tidningarna har olika infallsvinklarkommer deba"en a" föraspå flera olika nivåer. De"a lederi sin tur till a" deba"örerna pratarförbi varandra och blir frustreradeför a" de inte lyckas kommunicerapå e" meningsfullt sä". I Ecce Homofalletfanns en diskussion om bildernasegna konstnärliga kvalitéer.Samtidigt fördes en annan deba",som handlande om bilderna hade ikyrkan a" göra eller inte. I en sådansituation händer det a" kritiker, somegentligen inte tycker om verken,mer eller mindre av principskäl gårin och försvarar konsten.Också ledarredaktionerna spelaren tydlig roll i de konstdeba"er vi hargranskat. Utmärkande för dem är a"de, likt nyhetsredaktionerna, sällandiskuterar verkens konstnärliga meriter.Och i de fall där de berör konst34

Manets Olympia upprörde sin samtid på mitten av 1800-talet. Foto Martin Beek/Flickrverken gör de det o?a i en lä" raljerandeoch nedlåtande ton. Annarshandlar det, också här, i mångt ochmycket om vilka konsekvenser händelsernafår: i Ecce Homo‐fallet komdeba"en på ledarsidorna a" handlaom kyrkans syn på homosexualitet,i sviterna e?er Snövit och sanningensvansinne hamnade fokus på de konsekvensersom ambassadörens tilltagkunde innebära för relationen mellanSverige och Israel.DET ÄR INTE SVÅRT a" förstå a"människor blir provocerade närkonstnären Pål Hollender går ut meda" han köpt sex, filmat det ‐ och tillråge på allt så är det hela ska"efinansierat.Hade en politiker sagt a" hanköpt horor i Litauen på tjänsteresamed kommunens kreditkort skullehan bli avsa". När sedan konstkritikeroch andra konstnärer går ut ochförsvarar honom är det inte svårt a"bli förbannad på dem också.Ibland blir tonen i deba"en direktobehaglig för de inblandade. ParetDror Feiler och Gunilla Sköld‐Feilerfick mo"a dödshot e?er a" dras installationhade ställts ut på HistoriskaMuseet. Men även journalister harutsa"s för hot. Ingela Lind, förfa"areoch skribent på DN:s kulturdel, harflera gånger hamnat i korselden mellankonstnärerna och deras kritiker.Hon mo"og dödshot både i sambandmed Snövit och sanningens vansinne,där hon fick gå med livvakt e?er a"ha u"alat si" stöd för konstnärerna.Också e?er Ecce Homo bombarderadeshon av hatbrev, enligt egen uppgi?.MAGDALENA HOLDAR menar a"man behöver specifika kunskaper föra" kunna förstå konsten.– Man behöver ha någon typ avredskap för a" man ska förstå hurkonst fungerar. Och de redskapenkan man inte begära a" alla människorskall ha. Jag tror a" det är svårtför en generell allmänhet a" förståvari konsten ligger i Anna Odells projekt,till exempel, fast det naturligtvisfinns en konstnärlig idé med det, somär relevant.OLOF GLEMME, som är prefekt förkonstlinjen på Konstfack, menar a"det finns e" konsthat hos vissa grupperi samhället, och a" de"a är en naturligföljd av a" konsten ifrågasä"eroch fly"ar gränser. Enligt det här synsä"etär det ofrånkomligt a" så kallladekonstskandaler dyker upp medjämna mellanrum.DN:s Hanne Kjöller beskrev å andrasidan Konstfack som självcentrerat,isolerat och fyrkantigt. Andraskribenter gav u"ryck för liknandeåsikter. Om man hårdrar det kan mansäga a" Glemme och Kjöller här representerartvå olika läger som inteverkar särskilt intresserade av a"förstå varandra. Och då är det inte såkonstigt a" det blir bråk ibland.Kalle Lekholm& Kalle Wannerskog35

Konstbråk!Resultat:Vad är karakteristiskt för konstskandalersom mediefenomen?Likt de flesta skandaler är det e"förlopp som går bortom all kontrollför de inblandade. Konstskandalerskiljer sig dock från andra skandalerpå så sä" a" konstnärerna o?a faktisktsöker uppmärksamheten. Dockkommer deba"en o?a a" kretsa kringhelt andra frågor än upphovsmannentänk sig, som vi t.ex. ser i exempletEcce Homo.En annan skillnad jämfört medandra skandaler är a" konstskandalernao?a får positiva effekter för deinblandade konstnärerna. I och meduppståndelsen kring Bye Buy Beautyförvandlades mediebilden av PålHollender från dokusåpa‐kändis tilletablerad konstnär.Vad finns för skillnader och likhetermellan de fallen vi granskat?Skandalen kring Snövit och sanningensvansinne är på e" sä" det mestavvikande fallet, då de inte var självakonstverket, eller konstnärernas agerande,som sa"e igång mediedrevet.I och med a" ambassadören angrepkonstverket på det sä" som han gjorde,slöt media upp på e" sä" som deI inledningen till de"a magasin nämndevi Maxwell McCombs och hansdagordningsteori. McCombs menara" dagordningsteorins genomslagblir starkare i takt med a" publikenskunskap om ämnet minskar, någotsom stämmer tämligen väl överrensmed de skillnader som föreliggermellan de olika redaktionernas sä"a" behandla konstbråk. De"a passaräven in på den bild som förmedlas avdem vi intervjuat, framförallt KonstfacksOlof Glemme och konstvetarenMagdalena Holdar.36kanske inte skulle gjort annars. Snövitoch sanningens vansinne och EcceHomo är de två fall där media varmest positiva till konstnärerna ochderas verk.Bye Buy Beauty sticker ut på så sä"a" Hollender till skillnad från de andrakonstnärerna själv säger a" hanvar ute e?er a" skapa en skandal.Han förefaller också vara den endaav konstnärerna som var nöjd medden deba" som hans verk gav upphovtill.Av de konstskandaler vi granskatvar Ecce Homo den i särklass mestomfa"ande. Dels för a" själva konstverketvisades upp runt om i landetunder lång tid, och dels för a" debattenså småningom kom a" handla alltmer om kyrkopolitiken och kyrkanssyn på homosexualitet, snarare änOhlson‐Wallins utställning.Något som alla fallen har gemensamtär a" nyhetsredaktionerna ärde första a" skriva om händelserna.Kultur‐ och ledarredaktionerna tari regel några dagar på sig innan dekommenterar. En trolig anledning tillde"a är skillnader i arbetsprocessenredaktionerna emellan.Ur ett teoretiskt perspektiv:De fyra mediehändelserna vi granskatstämmer också in på James Lulloch Stephen Hinermans beskrivningav vad som kännetecknar en medieskandal.Det handlar om händelsersom bryter av mot ”den kulturellahegemonin”, som passerar en gränsför vad många människor tycker äracceptabelt. Något som tydligt visarprecis hur viktig medias rapporteringär för a" något skall bli en skandal,är det faktum a" NUG:s TerritorialPissing hade visats på en utställninge" redan 2008, utan a" få någon somHur skriver de olika redaktionerna(Nyheter, ledare och kultur) om dessahändelser?Det är stora skillnader mellan deolika redaktionerna. Mellan de olikatidningarna är skillnaderna mer marginella.På nyhetssidorna med si" begränsadeutrymme är det just den konkretahändelsen som får utrymme snarareän konstverket. Här finns varkenplats eller intresse a" avhandla någraeventuella konstnärliga förtjänster.Kulturredaktionerna försöker o?asä"a in händelserna i e" kons"eoretisktsammanhang, tolka verken samtbedöma deras konstnärliga kvaliteter. Skribenterna här är dessutom de somär mest benägna a" ta konstnärerna iförsvar och försvara den konstnärligafriheten.Tidningarnas ledarsidor berör generelltbara konsthändelser i de falldå de får politiska konsekvenser. Närman skriver om de provocerandekonstnärerna är det o?a i e" raljerandeoch lä" nedlåtande tonfall.Kalle Lekholm& Kalle Wannerskoghelst medieuppmärksamhet. Årete?er , i svallvågorna av Odells agerande,plockade så tidningarna uppdet hela och det blev en skandal. Exempletär e" tydligt exempel på hurgodtyckligt det kan vara om någotblir en skandal eller inte.Kalle Lekholm& Kalle Wannerskog

Slutord:ETT BESTÅENDE INTRYCK e?er den här granskningen är konfliktenmellan å ena sidan en allmänhet som kanske inte riktigtförstår vad konstnärerna är ute e?er, och å andra sidan e" gängkonstnärer som inte nödvändigtvis bryr sig om vad folk tycker.Olof Glemme, som är anställd av en statlig högskola, tycker tilloch med a" det är go" tecken a" folk blir sura på konsten.KÄNSLAN vi har få" är a" från konstnärshållet så tycker manegentligen inte a" det är något större problem a" det blir en massabråk, så länge det inte går överstyr och folk blir aggressiva ochbörjar hotas. Även om en del konstnärer blir frustrerade av a" deinte tycker a" de kommer till tals i medierna, eller a" deras verkinte bedöms på e" bra sä".I LEDAREN TILL det här magasinet ställde vi upp hypotesen a"det finns en kly?a mellan ”konstetablissemanget” och ”allmänheten”.Denna hypotes tycker vi a" vi har bekrä?at. De"a är ju inteheller något särskilt djärvt eller kontroversiellt antagande. Anledningentill det här är väl rimligen, som bland annat MagdalenaHoldar påpekar, just a" många saknar kunskap om vad modernakonstnärer håller på med. Vi tror också a" det finns en skillnadmellan vad folk menar med själva ordet ”konst”. Och ingen avsidorna i deba"en verkar angelägen a" ändra på det.ÄR DETTA då e" problem? Kanske. Om man tänker sig a" konstenhar en samhällelig uppgi? är det ju beklagligt a" den blir enangelägenhet bara för kännarna. Samtidigt kan man inte kräva avkonstnärerna a" de skall ändra på sig för a" vara någon opiniontill lags. Kanske är det här kulturjournalistiken har e" ansvar a"fungera som en förmedla länk, istället för a" skriva för de redaninsa"a.CARL JOHAN DE GEERS har gå" från provokatör till etableradkonstnär. I slutet av april ska de i sin samtid kontroversiella verkenSkända Flaggan, Vägra Vapen och USA Mödare auktioneras utpå Bukowskis tillsammans med De Geers dom från Svea hovrä",utroppspris 150 000 kronor.EN SISTA SAK. I en intervju i DN:s sade en elev på Konstfack a"om Anna Odell hade varit journalist, så hade hon ”krönts till nyaJanne Josefsson”. Kanske hade han en poäng. Man kan funderaöver vad som hade hänt om någon student här på journalisthögskolanhade wallraffat i psykvården på e" liknande sä". Vi tror a"det hade blivit en annorlunda deba".37

Konstbråk!ArbetsrapportAbstract:Konstbråk!Ett Projektarbete av: Kalle Wannerskog & Kalle LekholmJournalistprogrammet, Institutionen för journalistik och masskommunikation, GöteborgsuniversitetVT 2009Material: Tre tidningars material under tre månader som berörde fyra olika händelser. Intervjuer.Metod: Kvalitativ analysMed jämna mellanrum blossar det upp konstbråk i den svenska pressen. Senast var det Konstfackskandalensom diskuterades och den är ännu inte över.Frågeställningar:• Vi ville se hur ”konstskandaler” fungerar.• Vad är utmärkande för denna typ av mediehändelse?• Likheter/skillnader mellan de case vi granskat?Vad karaktäriserar den debatt som förs? Vi tog fram ett antal tidningar och samlade det relevanta materialet,och intervjuade även personer som var inblandade i händelserna.Vi har funnit att de olika redaktionerna på tidningarna spelar olika ganska distinkta roller i rapporteringen,och kan sägas ha olika förförståelser.• Nyhetsredaktionerna skriver inte om konst, annat än ner den ger upphov till nyheter. Konstenbehandlas inte här, utan det handlar framför allt om händelser och handlingar som konsten gerupphov till.• Ledarredaktionerna behandlar framför allt de olika politiska konsekvenser som händelserna får. I defall de talar om konsten är det ofta i en nedlåtande ton.• Kulturredaktionerna tar ofta konstnärerna i försvar. De anser sig ha ett ansvar att breddadiskussionen, och att försöka göra komplexa konstfrågor mer begripliga för läsarna.Vi tror att en av anledningarna till att dessa skandaler uppstår är att det finns en klyfta mellan å ena sidankonstutövare och kritiker, å andra sidan grupper i befolkningen som har en negativ grundinställning tillkonst. Konstskandalerna vi granskat är sinsemellan olika, men de har det gemensamt att de aktualiseratolika i grunden politiska frågor, som debatterna sedan i stor utsträckning kommit att handla om.38

Abstract:Konstbråk! (Art Controversies !)A Project of: Kalle Wannerskog & Kalle LekholmJournalism Program, Department of Journalism and Mass Communication, GöteborgUniversitySpring Semester 2009Material: The coverage of three newspapers of four events, concerning “art controversies”. Interviews.Method: Qualitative analysisArt controversies are a recurrent theme in Swedish printed media. The last one was the so-called“Konstfack”-controversy this winter, where a Swedish Art School was targeted.We wanted to see how these “art contoversies” work.Problem statement:What is peculiar to this type of media event?What characterizes the debates that follow?We studied relevant newspaper material from three newspapers, and also interviewed people involved in thevents.We have found that the various departments of newspapers play different, quite distinct, roles in reporting.• Newsdesks don’t really write about art until it creates news. The art itself is not addressed here: thereporting is all about events that follow.• The editorial deals primarily to the political consequences of the “art controversies”. When they talk abouart, it is often in a patronizing tone.• Culture desks often take the artists in defense. They consider they have a responsibility to broaden thediscussion, and to try to make complex art issues more understandable for readers.We believe that one of the reasons as to why these ”Art Scandals” appear, is a gap between on one hand, thartist and critics and on the other hand groups within the general population who have a negative attitudetowards art in general. The Art Scandals in our study are quite different from each other in some aspects;one thing they have in common, however, is that they all actualise essentially political issues. These politicissues have to a great extent become the topic of the public discussions in the press.39

Konstbråk!Syfte:Kulturjournalistik, och journalistik som berör konst över huvud taget, är idag ett eftersatt ämne inommedievetenskapen. Som ett led i att råda bot på detta, har vi undersökt fenomenet ”konstskandaler i media”.Med ”konstskandaler i media” avser vi konsthändelser som uppfattats som kontroversiella, och där kritiskaåsikter om verken fått utrymme också på nyhetsplats. Syftet med undersökningen är att ta reda på vad somär utmärkande för dessa mediefenomen, samt att undersöka hur de olika redaktionerna på dagstidningarförhåller sig i dessa debatter.Frågeställningar:Det frågeställningar vi utgick ifrån var dessa:• Vad är karaktäristiskt för konstskandalerna som mediefenomen?• Vad finns för skillnader och likheter mellan de olika fall vi granskat?• Hur skriver de olika redaktionerna (Nyheter, Ledare och Kultur) om dessa händelser?Teori/Tidigare forskning:Vi har inte lyckats hitta någon tidigare forskning på samma område, varken inom medievetenskapen ellerkonstvetenskapen. Vad gäller medieskandaler i allmänhet finns en del skrivet, här har vi i synnerhet utgåttfrån James Lull och Stephen Hinermans antologi Media Scandals. Vi har också pratat med konstvetarenMagdalena Holdar vid SU för att få en liten förankring på konstvetenskapssidan.Metod:Vi har använt oss av en kvalitativ analysmetod, där vi utgått från artiklar i dagspressen. Artiklarna har viplockat fram genom en bred sökning i databaserna Mediearkivet och Presstext. Till dessa texter har vi ställtupp ett antal frågor som vi velat ha svar på.Analysfrågor:• Vad är vinkeln?• Vem uttalar sig?/I vilken egenskap uttalar de sig?• Vinkeln positiv/negativ till konstverket/konstnären?• Vilka argument förs fram?• Finns det några värdeladdade ord, eller andra stilistiska drag, som påverkar vilket intryck texten ger?• Finns någon beskrivning eller karaktärisering av konstnären, hur ser den i så fall ut?• Behandlas konstnärens intentioner?• Vad säger artikeln om konstverket som sådant?• Vad säger artikeln om konstnärens relation till publiken?• Ger artikeln uttryck för någon uppfattning om vad konst är/skall vara?• Övriga anmärkningar?Med hjälp av dessa frågor har vi kunnat få en överblick över materialet. Vi har sedan gått vidare och försöktdra generella slutsatser, något som har varit svårt eftersom casen sinsemellan är väldigt olika. Politiskafaktorer är avgörande för vad som händer i debatten. I arbetet har vi delat upp analysmomentet i två delar,40

dels i indivudella redogörelser för de olika fallen, dels i en analyserande text där vi försökt dra fram någragenerella slutsatser.Utöver analysen av texter har vi genomfört intervjuer med folk som berörts av ”skandalerna”, företrädesvishar vi försökt få tag på de omskrivna konstverkens upphovsmän. Elisabeth Ohlsson-Wallin har vi söktihärdigt, men ej fått tag på; i fallet Konstfack valde jag (Kalle L) att prata med Olof Glemme, prefektKonstfack, snarare än konstnärerna, eftersom debatten lika mycket handlade om skolans verksamhet somom de enskilda konstverken.Material:Som grund för vår undersökning har vi valt att använda de två största morgontidningarna, Dagens Nyheteroch Svenska Dagbladet, samt den största kvällstidningen. Anledningen till att vi valt dessa tidningar är attde har flest läsare och rimligen därför störst genomslag på Sveriges befolkning.Antal Artiklar:Ecce Homo: 41Bye Buy Beauty: 27”Snövit och sanningens vansinne”: 60Konstfack: 80Summa: 208 artiklarProblem:Ett stort problem är att vi inte fick tag på Elisabeth Ohlson Wallin, jag (Kalle W) försökte allt, verkligen allt,men det gick inte. Dock fick Lars Gårdfeldt rycka in istället för henne just för att han haft en central del ihändelserna.Grundanalysarbetet tog lång tid och vi hade kanske tjänat på att sätta upp tydligare idéer på vad det skulleleda till innan, vi har massa arbetat material. Vissa frågor visade sig vara onödiga. Innan vi började letatrodde vi att vi skulle hitta mer perspektivmarkörer osv. i materialet. Men nyhetsreportrarna har inte allsblandat sig i texten så mycket som vi föreställt oss.Ett ämne som vore väldigt intressant skulle vara att jämföra debatten som fördes efter Vilks rondellhund ochFeilers snövit. Dessa två debatter skulle kunna tjäna som material för en jämförelse mellan Islamofobi ochantisemitism i det svenska samhället och i tidningarna.Det skulle vi gjort om vi inte gjort detta arbetet.41

Konstbråk!Källor:Böcker:Ahlström, Gabriella: Ecce Homo. Berättelsen om en utställning. Albert Bonniers förlag.Edwards, Folke: Från modernism till postmodernism: svensk konst 1900-2000. Bokförlaget Signum i Lund.McQuail, Denis: McQuail’s Mass communication theory, Sage Publications.Media Scandals: Red: James Lull & Stephen Hinerman. Polity Press.Om konstkritik. Studier av konstkritik i svensk dagspress 1990-2000, Red. Jan-Gunnar Sjölin. Palmkronsförlag.Roschco, Bernard: Newsmaking. University of Chicago Press.Thompson, John B: Medierna och moderniteten. Daidalos förlag.Vilken metod är bäst – ingen eller alla? Metodtillämpning i medie- och kommunikationsvetenskap, red.Gunilla Jarlbro. Studentlitteratur.Artiklar:Wadell, Maj-Britt: ”Kritisk Realism. En studie av ett rättsfall”, Aris 1974.Sköld-Feiler, Gunilla: ”Vem är Snövit?”, Ord & bild 2004, häfte 3, sida 44-58.Feiler, Dror och Sköld-Feiler, Gunilla: ”Varför är minnet så kort?”, Arena 2007, häfte 5, sida 54.Tidningsmaterial:Granskade tidningar: DN, SvD och AB. Material framtaget genom sökningar i Mediearkivet och Presstext.Följande sökkriterier har använts.Ecce Homo:Sökord: ”Elisabeth Ohson” or “Ecce Homo”Perioder: 98.07.15 – 98.08.15, 98.09.15 – 98.11.15.Buy Bye Beauty:Sökord: ”Buy Bye Beauty” or HollenderPeriod: 01.01.30 – 01.04.30.Snövit och sanningens vansinne:Sökord ”Snövit och sannigens vansinne” or Feiler42

Period: 04.01.17 – 04.04.17.KonstfackSökord: Konstfack.Period: 09.01.01 – 09.03.30IntervjuerPeter Dahl, konstnär (Lämnar jag ut hans nummer kommer hans fru ”sms-bomba” mig)Karin Magnusson, kulturchef AftonbladetStefan Eklund, kulturchef SvDPål Hollender, konstnärLars Gårdfeldt, komministerOlof Glemme, prefekt konstutbildningen KonstfackGunilla Sköld-Feiler, konstnärMagdalena Holdar, lektor i konstvetenskap vid SUMuntliga källorMaj-Brit Wadell, professor e.m vid GUBecke Hinnerson, konstnärSara Hamqvist, doktorand högskolan i KalmarCarl-Johan De Geer, konstnärLena Johannesson, Konst- bild-vetenskapsprofessor vid GU43