Sverigedemokrater och slöjor i Ring P1 - Göteborgs universitet

På lur i eternSverigedemokrater och slöjor i Ring P1sandra BarcellaSanna JanssonMarie WengerJournalistprogrammet, JMG,Göteborgs universitet, ht 2009

På lur i eternInnehåll:Ledare, s.4Så fungerar det, om Ring P1 s.5Det förlovade landet - främlingshat och smygrasism,s.6Det offentliga samtalet, s.8De fyra debatterna:Debatten om islam, s.12Debatten om slöjan, s.14Debatten om språket, s.18Debatten om Sverigedemokraterna, s.21Bemötandet styr samtalet, s.24Eterröster, programledarna:Täppas Fogelberg, s.28Alexandra Pascalidou, s.32Agneta Furvik, s.38Tomas Tengby, s.42Experter: Kent Asp och Erica Hedin, s.44Vår fakta svart på vitt, s.46Krönika: Vem bryr sig om Ring P1, s.48Förtryck är kollektivt, åsikter individuella, s.493

Ledare:Ring P1- demokratins avantgarde eller en rasistisk megafon?24TEXT OCH BILD: SANNA JANSSON"Är Ring P1 ett rasistisktforum ditbara idioter ringerin för att uttryckaunkna åsikter? Somspär på fördomar?"Förra riksdagsvalet fick Sverigedemokraterna 2, 93 procentoch runt om i Europa är främlingsfientliga partier redanen del av etablissemanget. Invandringen till Europaär fortsatt stor och i mötet mellan olika kulturer uppstårbåde tolerans och intolerans. En omdiskuterad fråga ärhur media egentligen ska bemöta de röster och de politikersom kritiserar invandring och andra kulturer så hårtatt de betraktas som främlingsfientliga. Ska svenska journalisterlägga på locket eller tafajten?Det är nio år sedan SverigesRadio började sända Ring P1.Varje vardag får radiolyssnarnafyrtio minuter i etern där dediskuterar allt från pensionärersekonomiska situation tilldebatt om huruvida man böranvända slöja eller inte.Mellan den 28 septemberoch den 23 oktober 2009 lyssnadevi på samtliga Ring P1:s sändningar. Vi frågade osshur ser det offentliga samtaleti Ring P1 ut? Hur debatterarinringarna om invandring ochandra kulturer? Och hur hanterasdebatten av inringare ochprogramledare?När Ring P1 startade var deskeptiska rösterna många, framförallt var det journalistersom kritiserade programmet. Sedan dess har kritikenmattats något men senast förra året kallade ExpressensAnn-Charlotte Marteus programmet för rasistradio. Honbeskriver Ring P1 som en ”intolerant tokvind”. Är det viktigtatt public service har ett program för främlingsfientliga,frågar hon sig. Lägg ned programmet, tycker hon.Programmets förespråkare menar tvärtom att det ärviktigt för demokratin att föra ett offentligt samtal sominte är styrt av eliten, utan grundar sig på vanliga människorssynpunkter. Erica Hedin som har varit projektledarepå programmet intar i Svenska Dagbladet den 8 maj 2005just den ståndpunkten. ”En timme om dagen med oredigeradesynpunkter från människor som inte representerarnågot annat än sig själva är tydligen för mycket.” Hon poängteraratt det är viktigt att journalister lär sig lyssna påvanliga människor.Så hur är det egentligen? Är Ring P1 ett rasistiskt forumdit bara idioter ringer in för att uttrycka unkna åsikter?Som spär på fördomar och förstärker stereotyper? Är RingP1 ett intolerant program som motarbetar demokratinskärna om alla människors lika värde, eftersom de släpperfram åsikter som annars inte anses rumsrena? Eller är dettvärtom? Är Ring P1 ett programsom ger den vanliga människanen röst och som genom samtaloch debatt luftar och motarbetarrasistiska röster? Ring P1:s Göteborgsredaktionhar både problematikenoch sin ståndpunkt klarför sig.– Det är en debattfråga som allaandra. Vi vet att lägga locket påär det sämsta vapnet av alla, mankan inte censurera en fråga, sägerLinda Belanner, programproducenti Göteborg.I ett Sverige där Sverigedemokraternahar mer medvind än någonsintidigare, är alltså fråganom att ta fajten eller inte en brännandefråga. Hur ska man bästbemöta intolerans? Åsikterna gårisär både bland journalister, politikeroch lekmän. Statsvetaren Carl Dahlström menar atten politisering av invandrarfrågan automatiskt ger främlingsfientligaröster en legitimitet och i längden kommeratt ge dem fler röster i politiska val. Ta inte fajten, menarhan. Andra menar att yttrandefrihet och den demokratiskaambitionen att bekämpa rasism gå hand i hand. Genomatt bemöta främlingsfientliga röster motarbetar man dem.Ring P1 är ett exempel på just den strategin. Programmetsambition är att låta alla, oavsett åsikt, komma till tals, gördet till en unik debattarena i svensk media. På lur i eternbeskriver hur Ring P1:s ivriga telefonörer debatterar kringinvandrare och andra kulturer. Några är intoleranta, andraär toleranta. På lur i etern beskriver och diskuterar förochnackdelar med en debatt som har som ambition attdra fram alla åsikter i ljuset.

På lur i eternRing P1 faktaStartade: År 2000Lyssnare: Mellan 200.000– 300.000 varje dagSändningstid: Måndagtill fredag 9.20-10.00Programledare: AgnetaFurvik, Alexandra Pascalidou,Elisabeth Höglund,Kattis Ahlström, Kjell AlbinAbrahamsson, NinaGlans, Pia Sjögren, SofieEricsson, Stina LundbergDabrowski, Tomas Tengbyoch Täppas Fogelberg.Programidé på sr.se:”Ring P1 är ett direktsäntdebattprogram där dusom lyssnare ringer inoch bestämmer vad duvill prata om”Redaktioner: Göteborg(huvudredaktion), Stockholm,Malmö, Sundsvalloch Umeå.Telefonnumret: För attringa Ring P1 slår man099-510 10 och samtaletkostar en krona.Linda Belanner. producent i Göteborg brukar börja programmet med en kvinna,då ringer fler kvinnor in, säger hon.Så fungerar detTEXT OCH BILD: SANNA JANSSONNär programmet startade för nio år sedan var kritiken från andra journalisterhård. Karin Nordberg skriver att kritiken bland annat handladeom att vissa såg det som en dekorativ gest av SR att starta ett programdär allmänheten skulle komma till tals men att det i själva verket intevar så.Den som ringer in till programmet kommer först till slussen. Slussmedarbetarnaär oftast journalister, för att de ska kunna ställa de rättafrågorna får vi veta, på vår deltagande observation. ”Du har kommit tillRing P1, vem talar jag med?” möts varje inringare av från slussens telefonister.Inringare som har ett nytt debattämne, eller en ny vinkel på ettpågående debattämne och som kan argumentera bra för sig är redaktionensförstahandsval. Men det finns också en önskan om att det skavara lika många kvinnor som män och att de med utländsk bakgrundska bli fler, framförallt är kvinnor med utländsk bakgrund underrepresenteradei programmet.– Jag brukar börja med en kvinna, då ringer fler kvinnor in, sägerLinda Belanner, programproducent i Göteborg.Tanken är att vem som helst ska kunna ringa in om vad som helst.Och ämnena varierar onekligen, från helbrägdagörelse, miljöfrågor,pensionärers situation, polisvåld till slöjan och islam. Linda Belannersäger att det handlar om att fånga upp en debatt och att uppmana fleratt ringa in.35

Det förlovade landet -främlingshat och smygrasismInvandrarna i Sverige var synonymt medhyllad arbetskraft under 1960-talet, menklimatet i media har förändrats mycketsedan dess. Mot slutet av 1980-talet börjadeinvandrare beskrivas som ett hot enligtmedieforskaren Ylva Brune. Följ medpå en historisk tillbakablick som mynnarut i 2000-talet och mediebilden av invandrareidag.TEXT: SANDRA BARCELLAInvandrarna kom till Sverige först vid mitten av 1960-talet.Innan dess hade de kallats för ”utlänningar,” men isamband med den dramatiska ökningen av importeradarbetskraft under 1960-talet, lanserade svenska myndigheterdet mer inkluderande begreppet ”invandrare.”Medieforskaren Ylva Brune talar om en invandrarpolitiskretorik som hade en visionär, inkluderande ton. 1975 antogen enig riksdag tre stolta mål för svensk invandrarpolitik:Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.Ylva Brunes studier av nyhetstexter under 1976, visaratt termen ”invandrare” vid den tidpunkten helt hade ersatt1960-talets ”utlänningar” och ”utländska ligor.” Mendet nya begreppet var redan från början problematiskt. I1977 års rapport från Statistiska centralbyrån står exempelvisföljande:”Av ’andra- och tredjegenerations’ invandrarna i Sverige,dvs barn och barnbarn till utlänningar som invandrattill Sverige, torde en stor del vara språkligt och kulturelltassimilerade, medan andra har behållit vissa kulturellasärdrag. Av bl a denna anledning är det svårt att på ett entydigtoch meningsfullt sätt definiera begreppet ’invandrare.’”Det räcker alltså inte med att ha invandrat för att varaen invandrare. Enligt rapporten från Statistiska centralbyrånsrapport skulle invandrare också uppvisa ”kulturellasärdrag.” En invandrare skulle vara annorlunda.Samtidigt får en svensk invandrare inte vara för annorlunda.Bakom toleranta integrationsideal döljer sig enligtYlva Brune också krav på assimilering. Idealet om religionsfrihetkrockar exempelvis i praktiken med svenskaideal kring jämställdhet och sexualitet. Invandrare börbara utöva sin egen religion och kultur så länge de inte346

MagasinetsPå lur i eternnamnutmanar svenska moderna värderingar.Statistiska centralbyråns svårigheter med att definieraen invandrare är bara en försmak på de kommande decenniernastveksamhet kring invandrarfrågor. Enligt statsvetarenCarl Dahlström har svenska politiker åtminstonealltsedan sextiotalet undvikit att alls politisera invandrarfrågor.Folkpartiets förslag om språktest för invandrare ivalrörelsen 2002 är det närmaste vi har kommit en politisering,menar Carl Dahlström. Annars har partierna varitovilliga att diskutera sådana frågor. Han tar upp exempletNy demokrati:– Det ären missupp-"Samtidigt får en svensk invandrareinte vara för annorlunda."fattning attNy demokrati kom in i riksdagen på invandrarpolitiken.I första hand var de ett anti-etablissemangsparti. Sedanradikaliserades de och blev ett anti-invandrarparti. I valrörelsen1994 försökte de politisera invandrarfrågan, mende etablerade partierna hakade inte på. De gjorde inte frågantill en valfråga.Främlingsfientlighet på nittiotaletMed tiden kom riksdagens stolta 1977 års mål för invandrarpolitiken– ” Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan” – att ersättasav en mycket mer problematisk syn på invandring.Ylva Brune beskriver i sin forskning hur sjuttiotalets hyllningav arbetskraftsinvandring under slutet på åttiotaletistället ersattes av en rädsla för okontrollerbara horder avinvandrande flyktingar. Invandrarnablev helt enkelt ett problem för myndigheterna.Som fredsforskaren Elisabeth Abirihar uttryckt det började flyktingar attses som ett hot mot rikets säkerhet inittiotalets politiska diskurs. Flyktingarnakom utan identitetshandlingar,och därför var de suspekta.Flyktingströmmarna var en arbetsbelastning för svenskamyndigheter, och därför ett hot mot ordningen i landet.Flyktingarna riskerade att ge upphov till främlingshat ochrasism, för de var ju alldeles för många.Elisabeth Abiri förklarar den politiska framgången fördessa påståenden genom att de knöts till ”vår säkerhet.”Myndigheter och media skapade tillsammans en bild avinvandrare som ett hot och en belastning.Vi och dom? Invandrare idagMedieforskaren Kent Asp har en positiv bild av vad somsedan hänt under 2000-talet. 2001 skrev han i DN att avgränsningenmellan ”vi” och ”dom” höll på att minska,och han håller fast vid den åsikten än idag. Invandrareblev plötsligt vanliga människor.Samtidigt har 2000-talet ändå bjudit på hätska debatter.Kanske inte kring det politisk känsliga begreppet ”invandrare,”men väl kring islam och påstått muslimskakulturyttringar. Ylva Brune beskriver i sin forskning hurde kvinnliga offren för hedersmord idealiseras, samtidigtsom de manliga förövarna demoniseras. En kolsvart presentationav förtryckta kvinnor och våldsamma manligatyranner skapar en mycket ensidig bild av muslimer ibåde kvällspressen och mer högaktadetidningar som Dagens Nyheter ochSvenska Dagbladet. Enligt Ylva Bruneär det ett problem att själva den medialakonstruktionen av tragedierna bådeinnehåller och frammanar främlingsfientliga stereotyper.Som det stod i Aftonbladet 1997 på tal om hedersmord:”Att tragedier av den här typen ökar främlingsfientligheteni Sverige är Riyadh Al-Badawi väl medveten om:– Det svartmålar invandrarna ännu mer, får dem attframstå som konstiga människor som inte kan leva somsvenskar. Därför är det mycket viktigt att påpeka att det ären begränsad grupp som lever med den här traditionen.”Under 2000-talet har den värsta debatten kring hedersmordkretsat kring Fadime när hon mördades den21:e januari 2002. Reaktionerna i medierna lät inte väntapå sig. Jan Helin, numera chefredaktör på Aftonbladet,skrev:”Är det något fel på Sverige eftersom vi inte kan få enillitterat man med medeltidakvinnosyn från Anatoliens merotillgängliga bergsområden attfatta att det ovillkorligen och ialla lägen alltid är fel att mördasin dotter? Debatten i veckanpekar mot att svaret på fråganär nej.”I jämförelse med den debatten,är åtminstone Täppas Fogelberg en av de programledaresom är mycket tacksam för att höstens debatt kringislam och kulturella seder inte varit lika hätsk, utan åtminstonehar gått att resonera med Ring P1:s inringareom."Själva den mediala konstruktionenav tragediernabåde innehåller och frammanarfrämlingsfientligastereotyper."Källa:Ylva Brune: Nyheter från gränsenCarl Dahlström: Nästan välkomna457

MagasinetsPå lur i eternnamnPå lur i eternnad från andra demokratimodeller lägger tonvikten vidsamtalsprocessen. Ett samhälle är inte bara en samlingindivider där var och en på bästa sätt försöker uppnå sinaegna, individuella mål. Vilka mål som är värda att strävaefter och vad som tjänar det allmänna bästa måste ständigtvara föremål för diskussion. Den demokratiska statenkan därför inte bara vara en samling institutioner somstiftar lagar och ser till att de efterföljs. Den måste skapamöjligheter att föra ett samtal om det som angår oss alla,det offentliga.Ideal och verklighetDet deliberativa eller diskursiva samtal som Habermas talarom är inte vilket samtal som helst. För att ett samhälleska kunna slå fast vad som är sant, universellt och rättvistmåste alla argument komma fram i ljuset och prövas rationellt,och alla medborgare måste kunna delta på likavillkor i den processen.Det här är förstås ett ideal. Verklighetens offentligasamtal är ofta splittrade och utestängande. Människor talarförbi varandra eller lyssnar helt enkelt inte. Ojämnamaktförhållanden i samhället skapar ojämlika samtal. Habermassjälv menar att det offentliga samtal som fördes iborgerliga kretsar i kapitalismens ungdom har brutits nerunder 1900-talet, och ersatts av en intressekamp där allaståndpunkter formulerats redan innan de når offentlighetensljus.Går det någonsin att komma ens i närheten av det universella?Idén om deliberativ demokrati har kritiseratsjust för att den bygger på en önskedröm. Ändå finns deten stark tro på det offentliga samtalet i Sverige. Demokratiutredningenfrån år 2000 talar faktiskt för ”en deltagardemokratimed deliberativa kvaliteter”. Det är dettaidealet vi har att förhålla oss till.Vems offentliga samtal?Ändå verkar det inte helt självklart att alla ska få deltapå lika villkor. Mycket av dagens offentliga samtal förs imedierna, och det är sällan vem som helst som kommertill tals. Politiker, experter och proffsdebattörer får platspå tidningarnas debattsidor och uttalar sig i tevesofforna.Visst bryr sig journalister om vanligt folk också; de ärständigt på jakt efter sitt case som ska illustrera och beröra.Men hur ofta låter man egentligen de där vanligamänniskorna formulera vad de tycker, och tar man derasåsikter på allvar?Det kommer att talas mycket om elit och vanligt folk idet här magasinet. Är det överhuvudtaget ett problem attdet finns en sådan uppdelning? Inte nödvändigtvis, menarstatsvetaren Carl Dahlström:– Det beror på hur man ser på demokratin. En representativdemokrati som vår är en i sig elitistisk konstruktion.Den utgår från att inte vem som helst kan styra landet,utan vi väljer den som passar bäst. Det är inbyggt i systemetatt opinion ska drivas uppifrån.Kanske är det sunt att inte vem som helst får säga vadsom helst i det offentliga samtalet. Kanske räcker det medatt den stora massans uppfattningar kommer till uttrycki val och opinionsundersökningar. I så fall är mediernasuppgift, snarare än att ge alla medborgare en plats i diskussionen,att informera dem så att de kan välja sida närdet är dags att gå till valurnorna.Men det finns många som inte håller med om det. Under90-talet har en journalistisk rörelse växt fram som menaratt dialogen mellan vanliga människor är livsnödvändigför samhället. Journalisterna måste hjälpa till att skapaen sådan dialog. Det kallas Public journalism. ”Journalistikenska utgå från folks spontana, kanske fördomsfullaåsikter, men sedan organisera ett samtal som hjälper tillatt vaska fram mer genomtänkta slutsatser och lösningar.”Det menar Petter Beckmann, en svensk förespråkare avPublic journalism.Ring P1: en offentlig arena att räkna med?"Problemet med ”Ring P1” är ganska enkelt, om man baravågar erkänna det: Demokratin mår bäst av att alla intekommer till tals hela tiden. Om vi ständigt påminns omalla dumheter som folk säger och tycker, blir det i ställetsvårt att minnas de goda och högtidliga argumenten föratt alla ska vara med och bestämma. Att vi tycker olikasaker är dumma ändrar inte det.”Så skrev Johan Hakelius i Aftonbladet den 27 maj i år.En smula ironiskt, måhända, men han sätter fingret på enöm punkt. Det är något som skaver med vanligt folk. ”Jagfår ångest av att lyssna på Ring P1” säger en vän till mig,och hon är inte den första jag hör liknande saker från. Andratycker att Ring P1 är underhållande. Det finns ju såmånga tokar där ute.Pratar man med Ring P1:s medarbetare låter det annorlunda.De menar att Ring P1 är en seriös och viktig debatt.Att den har förändrat det svenska medielandskapet. RingP1 har valt sida. Här finns en uttrycklig ambition att låtavanligt folk komma till tals. Vem som helst kan ringa inoch ämnesvalet är fritt. Precis som Habermas vill ha det,eller?Källor:Aristoteles, PolitikenHabermas: Borgerlig offentlighetHabermas: Diskurs, rätt och demokrati (s.75-92)Demokratiutredningen, s.23Beckman: Riv stängslen, s.1459

Fyra veckor, fyra programledare, fyra stora debatter.Mellan den 28:e september och den 26:e oktober vardebatten om invandring och andra kulturer i RingP1 fokuserad på slöjan, islam, sverigedemokraternaoch om vilket språk man bör tala i Sverige. Givetvisvar argumenten många, både kritiska och försvarande.Vi ska se hur varje debatt såg ut.”Alla pojkar borde få lärasig att se på flickor ochkvinnor som jämbördigamänniskor.”Slöjan s.14-17”En svart påse med en springa”..jag skulle vara lika tveksamatt anställa en tjommeifrån Rom”för ögonen””…så har vi ju byggt helasamhället efter våra praktiskabehov litegrann.””Jag är för slöjan, emot burka och niqab””Är det bara utländska kvinnorsom inte får skyla håret?””Även grupper som vegetarianerkan bli som nyfrälsta troende.””Var och en ska ju få varaklädd som han eller hon vill.””Skulle politiker nånsin prataom att förbjuda solglasögon?””..de beter sig båda gruppernasom en sexobjekt””.. det är ju mitt högst personligafrivilliga val att bära slöja..””Niqab säger mer om männenän om kvinnorna.””Blockera vägen för domtrångsynta människor somvill förbjuda slöjan.””…jag måste säga att jag blirlite rädd när jag ser sånt””Dom förtjänar inte att leva i det här landet.””…orsaken till detta är attmän inte ska ha något ansvarför sina handlingar…””…det visar på något sätt ett föraktför de som inte har möjlighet attvälja””Varför anger inte den så kallade heligaskriften att män ska täcka sina ögon?””Generaliseringar är läskiga.””Vem är vi som dömer andra””..jag menar det där är upptill var och en och så.””Det finns en tendens att vi”Hur mycket ser man av den egentligapersonen om en kvinna har fär-trivialiserar det här, det vi harlyckats uppnå i västvärlden.”gat håret sminkar sig och bär mörkasolglasögon?”10 xx

” Religion sitter i hjärna ochhjärta - inte i kläder inte””Religioner har väl ingentingmed flyktingar att göra.”Islam s.12-13”Islam är en religion armerad med en totalitär ideologi””...vad dom hära sverigedemokraternabehöver, det är att sitta ochäta kanelbullar hos mormor och blikramade och doppa i chokla’””Islam har en målsättning ochdet är världsherravälde””Islam är ju sanningen”På lur i etern”Är det Anna Anka som skrivit Bibeln?””Det är därför som jagringer eftersom att jag villmotverka islamofobin.””…varför har det intebildats någon motrörelsebland alla muslimer…””…jag kan göra någontingdumt, så det betyder inte detär islam som har sagt att jagska göra någonting dumt…””Jag är inte Sverigedemokrat.Men jag ömmar för principen.”Sverigedemokraterna”sjus.stora21-23slag i luften””Det är bättre med en direktdebatt helt enkelt.””Sverigedemokraterna får nåt slagsstatus som de egentligen inte ska ha””Och mellan mexitegelvillorfrodas smygrasismen...””…de kommer att proteströstapå Sverigedemokraterna””…jag hoppas och tror att dethär är en process och att Sverigedemokraternasröst den såsakta tynar bort och ut…””…de hade de kommit införra gången, kanske medtvå tre gubbar som hadesuttit där och gapat va…””…och jag hoppas att hansäkert nån gång kommer blimuslim, det hoppas jag””…och ändå sitter ni medi fascistiska grupperingar iEU gladeligen.””Jag kan prata holländskanär jag kommer dit.””...de talar med varandra, deSpråket s.18-20som har affären, på sitt språk”” …det är lite tråkigt omfolk ska envisas med attprata sitt hemspråk. ””…då för vi också konversationenpå engelska ävenom det inte har direkt medjänkarna själva att göra.”xx 11

”Den abstrakte muslimske mannen fotograferas med byxbaken i vädret som en avmånga i bön eller är barfota med uppkvalade byxben i samband med tvagningeninför bönestunden. Han har skäggstubb och lyckliga ögon och sitter på kafé eller påen bänk på ett förortstorg”Ylva BruneDebatten om islam:Beslöjade kvinnor och fanatiska mänKoranen var den flitigast omnämnda boken i Ring P1 under oktober. Inringare som villekritisera Koranen byggde sin argumentation på bokstavliga tolkningar. De som iställetförsvarade Koranen var mer intresserade av islam som idé. De ställde sig frågande till attenskilda muslimer buntas ihop i en samling stereotyper kring hur de lever.TEXT: SANDRA BARCELLA BILD: MARIE WENGERIslam är hett i höst. Under nittiotaletgick vågorna höga kring Lasermannen,Ny demokrati och flyktingarnasom kom från det forna Jugoslavien.Det handlade om invandrare. 2000-talets politiska världskarta har iställetpräglats av händelser som den elfteseptember, det efterföljande kriget iAfghanistan och störtandet av SaddamHussein.Händelserna har förskjutit fokus isvenska medier, från invandrare tillmuslimer och islam.Under fyra veckori oktober talades det mycket ominvandrare och främmande kultureri Ring P1: 36 procent av de sammanlagt230 inringarna under den månadenvalde att prata om invandringoch andra religioner. Men medan 52personer ringde för att kritisera ellerförsvara andra kulturer och religioner,ville bara 13 personer fösvaraeller kritisera invandring. Samtalenhandlade med andra ord sällan ominvandring i allmänhet, men destooftare om islam och om muslimer iSverige.Debatten var hetast kring specifikafrågor, som bruket av slöja ochSverigedemokraternas eventuellafrämlingsfientlighet, men ett återkommandesidospår under oktobervar också en mer generell och teoretiskdiskussion kring islam och islamofobi.Koranen stod ofta i centrum:Alexandra Pascalidou tampades medinringare som hävdade att det stårsvart på vitt i Koranen att muslimernabör ta över världen och att de otrognamåste avrättas. Täppas Fogelberg argumenteradeemot idéer om att 2000-talets olika terrordåd härstammar urKoranens budskap.Korankritik och försvarstaktikDe islamofobiska påståendena ochKorankritiken ledde till protesteri Ring P1 både från sekulariseradesvenskar och muslimer. En vanligförsvarstaktik bland de inringaresom reagerat på olika påståenden omKoranen var att jämföra Koranenmed Bibeln.Inringarna Kristoffer Müller ochAdam Flam tog exempelvis upp attBibeln hävdar att folk ska stenas tillhöger och vänster, att hierarkier beskrivssom instiftade av Gud, och attkvinnan hålls för underlägsen gentemotmannen. Som motvikt till denelfte september refererade islams försvararetill korståg och dåd som harbegåtts i kristendomens namn. ”Detverkar som islam har förknippatsmed terrorism, med och det är baradet debatten handlar om tyvärr. Detär ingen som talar om att det finnsäven högerextremistiska grupperäven inom kristendomen och i andrareligioner.” sa Kristoffer Müller.Snarare än att försöka rentvå Koranenville dessa inringare lyfta framatt Koranen i alla fall inte är värreän Bibeln. Under Täppas Fogelbergs12 xx

MagasinetsPå lur i eternnamnprogramvecka ringde även personersom ville lyfta fram positiva tolkningarav Koranen istället för att jämföramed Bibeln. De var alla muslimersjälva. De muslimska inringarnapratade om Koranens medmänskligabudskap och de goda rättesnörensom finns i skriften.Driss Alaoui frånSolna ringde exempelvisin underTäppas Fogelbergsprogramledarveckaför att förklara skillnadenmellan islamskärna och kulturellaseder. EnligtDriss Alaoui ochflera andra inringare utgörs islamskärna av en samling moraliska värderingarsom definierar hur vi bör beteoss mot våra medmänniskor. Slöjan,omskärelse och andra seder som oftaförknippas med islam är enligt DrissAlaoui inget annat än kulturella traditioner.Inringare som Driss Alaoui och SawadMijan skiljde på islam som idéå ena sidan och de seder som vissamuslimer följer å den andra. Exempelvissammanfattade Driss Alaouisina åsikter för Täppas Fogelbergmed att säga: ”Alla religioner sitter ihjärna och hjärta, inte i kläder inte.”Skilj på islam och muslim!De muslimska inringarna poängteradeskillnaden mellan islam och vadenskilda muslimer gör. Sawad Mijanvar en av dem som pratade om skillnadenmellan islam och en muslim:religionen islam kan inte vara dålig,men en muslim kan göra fel.Sawad Mijan vill alltså att olikamuslimers handlingar betraktas somenskilda individers ageranden, iställetför att buntas ihop i generaliseringarkring muslimer och islam.Det är en gammal åkomma i svenskamedier att bunta ihop och stereotypisera”de andra”: de som inte är"Alla religionersitter i hjärnaoch hjärta,inte i kläderinte."riktiga svenskar. Ylva Brune har studerathur invandrare och flyktingarpresenterats i media under olikadecennier. Hennes studier kretsarfrämst kring nittiotalet, då stereotyperav typiska ”invandrarmän” och”invandrarkvinnor” fyllde svenskatidningar med berättelserom förtrycktamuslimska kvinnor,om flickor som misshandlasav manligasläktingar för att devill leva som vanligasvenska tjejer och ombrottsliga invandrarkillar.Beslöjade offerkvinnoroch fanatiska,tyrranniska män alltså.Kent Asp, medieforskare vid Göteborgsuniversitet, menar att det blivitallt mer sällsynt under 2000-talet attpersoner med utländska namn figurerari media som ”invandrare.” Göteborgarepresenteras numera somgöteborgare, oavsett om de är föddautomlands eller har utländska föräldrar.Men Sawad Mijan och Driss Alaouiupplever fortfarande att muslimerstereotypiseras genom en mängdgeneraliseringar av islam.Debatten om islam fördes nästanuteslutande av män. Inte en endamuslimsk kvinna pratade under septemberi Ring P1 om bilden av islam.Ändå är Täppas Fogelberg rätt nöjdmed Ring P1 – det är enligt honom ettprogram dit många invandrare vågarringa.Två spår av antisemtismEn särskilt känslig aspekt av islamdebattenledde till protester bådefrån Täppas Fogelberg och AlexandraPascalidou. Saodi Järvinen frånGottsunda ringde under Täppas Fogelbergsprogramvecka för att prataom situationen i Gottsunda, men enbit in på samtalet ändrade hans uttalandenriktning:”Sionismen förespråkar att ta makteni världen. Det finns de sionistiskaorganisationerna med en oerhördmakt: det är det som Ahmed Ramiförsöker att påpeka.”Täppas Fogelberg protesterade underhela samtalets gång mot SaodiJärvinens bild av Ahmed Rami. Hansupprördhet märktes tydligt på språkbruket:”Men Ahmed Rami? Han som tänkareär ju liksom inte värd mer änpappret som man torkar sig med irumpan när man går på muggen!”Slutligen klippte Täppas Fogelbergav inringaren genom att uppmanaSaodi Järvinen att läsa på innan hanöppnar glappet. Nästa vecka ringdeMille Öberg in för att förkasta islamofobiinför Alexandra Pascalidou. Mennär Mille Öberg tolkade in islamofobii Täppas Fogelbergs påhopp påAhmed Rami, påpekade Alexandraomedelbart att Ahmed Rami ju är enkänd antisemit.Alexandra Pascalidou försvaradealltså Täppas Fogelbergs uttalandenmed argumentet att Ahmed Ramiär antisemit. Implicit i det försvaretfinns resonemanget att antisemitismär något väsensskilt, som inte alls börbemötas likadant som andra åsikter.Trots det hävdar både Täppas Fogelbergoch Alexandra Pascalidou att allaåsikter ska bemötas likadant. TäppasFogelberg och Alexandra Pascalidoumedger båda att rasistiska uttalanden,i enlighet med SR:s sändningstillstånd,måste bemötas och ifrågasättassärskilt noggrant. Men medtanke på hur Täppas Fogelberg ochAlexandra Pascalidou reagerar på referensentill Ahmed Rami, verkar detsom att de inte tolerar antisemtism.Samtidigt bemötte de både programledarnaen hel del islamofobiska uttalandenunder oktober med långt mertolerans. Det är kanske skillnad pårasism och rasism. Programledarnaverkar åtminstone hysa mer toleransför islamofobi än för antisemitism.13 xx

Debatten om slöjan:”Kan man göra skillnad på förtrycktoch fritt val?”Den muslimska slöjan har varit på tapeten i medierna i höst, och det märktes i Ring P1. Avde debatter som vi studerat var slöjdebatten den mest ihållande, och den som engageradeflest lyssnare. Muslimska kvinnors slöjbärande blev verkligen belyst från – nästan – allahåll och kanter.TEXT och BILD: MARIE WENGERI P1 morgon den 19 september 2009berättade Alia Khalifa, en muslimskstudent vid barnskötarutbildningen iTensta, att hon hade anmält sin skolaför diskriminering. Rektorn hadenämligen bestämt att hon inte fickbära niqab, en ansiktstäckande slöja,på skolan. Under några septemberdagargav händelsen upphov till enintensiv debatt i svenska medier. Aliafick mothugg av flera tunga debattörer,bland andra Hanne Kjöller ochDilsa Demirbag-Sten på Dagens Nyheter.De flesta tycktes överens: Niqabenär ett uttryck för kvinnoförtryckoch religiös extremism. En kvinna iansiktsslöja kan inte kommuniceramed små barn. Den som vill leva i detsvenska samhället får också finna sigi vissa uppförandekoder. Alia självhävdade sin religionsfrihet och rätttenatt vara sig själv Ett par veckorsenare kom centerpartisterna StaffanDanielsson och Lennart Petterssonmed förslaget att förbjuda burka ochniqab ute i samhället, och debattenblossade upp igen.Muslimska kvinnors slöjbäranderör upp åsikter och känslor. Och slöjdebattenengagerade verkligen RingP1:s lyssnare. Under de fyra veckor vilyssnade på Ring P1 handlade mer änvar sjunde inlägg om slöjan, och debattentog upp närmare en tiondel avden sammanlagda programtiden. Avde debatter som berörde invandrareoch främmandekulturer var denom slöjan i särklassstörst. Ävenom slöjans kritikervar ungefärdubbelt så mångasom försvararnavar slöjdebatten iRing P1 inte allsensidig. Tvärtom”Det finns entendens att vi såhärtrivialiserardet här, det vi harlyckats uppnå ivästvärlden.”visade fråganshela komplexitet upp sig i programmet,med många olika aspekter ochnyanser.Sverige – islam”Det finns en tendens att vi såhär trivialiserardet här, det vi har lyckatsuppnå i västvärlden med den sekulariseringoch frihet för kvinna ochjämlikhetssträvanden som, ja vi kanskeinte har kommit hela vägen tillmål men vi har kommit en bra bit.”Så säger inringaren Bernt Karlssoni Ring P1 den 12 oktober. Frihet, sekularisering,jämlikhet och demokrati,det är värden som gång på gång åberopasi slöjdebatten. Och de framställssom intimt förknippade med densvenska kulturen. Bertil Malmberg,som ringer in till Täppas, uttryckeren bestämd uppfattningom vad somär svenskt. Enligthonom är svenskkultur ”just det härfrihetskänslan eftersomvi hade småbruk,vi hade ingenfeodalism i Sverige”.Debatten om slöjanhar en tydligvi och dom-dimension. Demokrati,sekularisering och jämlikhet här hososs kontrasteras ofta mot diktatur, religiösextremism och kvinnoförtryckhos de andra – i arabländer och muslimskafamiljer.”Jag tycker att dom som lever i Sverigeoch använder shador eller abayaeller de här olika klädesplaggen att deska tänka på dom som lever i länderdär dom inte har någon valmöjlighet.”säger inringaren Anita Loomertill Alexandra Pascalidou. Många inringaregör en tydlig koppling mellankvinnoförtryck och islam.14 xx

MagasinetsPå lur i eternnamnOm vuxna människor blir rädda för kvinnor i niqab, vad ska då inte barnen bli? menar en inringare.Att se den andre – och sig självMen bilden av det fria, jämlika Sverigeå ena sidan och det förtryckandeislam å den andra står inte oemotsagd.Flera inringare vill göra skillnadpå religionen islam och kulturellauttryck, eller avarter. ”Islam dethar ingenting att göra med slöja, detär bara en tradition”, säger till exempelinringaren Driss Alaoui, som självär muslim. Han får snart mothuggav andra inringare, och det hela utvecklarsig till en debatt om vad somegentligen står i Koranen och vemsom har rätt att tolka det. Här deltarbåde muslimer och icke-muslimer,svenskar och invandrare, för ochemot slöjan.Några inringare pekar också påvikten av att försöka förstå den främmandekulturen på dess egna villkor.”Vem är vi som i Sverige kan bedömaeller döma en annan kultur på detdär sättet”, frågar till exempel KristofferMüller. En annan inringare, HåkanKirava, menar att det är omöjligtatt förstå en annan kultur fullt ut: ”Så15 xx

jag tycker att varken vi som kristnaeller muslimer ska ju kräva att allaska förstå. Det enda vi kan tala till detär ju att berätta vad vi tror på och senär det fritt val till den som lyssnar atttro eller inte.”Även föreställningarna om detsvenska nyanseras. ”Men en svenskpå semester som du möter på en Statoilsom är på vägtill sommarlandiförd något slagshängande fritidsdressi såhär väldigtglada färger […] varför har dedet liksom, är det rena varat?” slängerTäppas fram när Bertil Malmberg kritiserarislam. Många inlägg i debattenhandlar just om att se den egna kulturenmed kritiska ögon. Slöjor jämförsmed huvtröjor, munskydd, solglasögon,snusnäsdukar och, framförallt,make up.”En del blir så identifierade medsitt make-upansikte att dom knapptgår ut med soporna utan smink”,skriver Tina Hamberg i ett mail. ”Dethandlar ju om maktordning”, förklararMona Olsson i ett bandat inlägg.”Om kvinnor väljer att bära niqabeller kläder som gör henne sexig äregentligen samma sak, ett uttryckför att vilja vara männen till hands.”Jämförelserna mellan västerländskaskönhetsideal och muslimska slöjorbehöver inte falla ut till slöjans fördel,men de tonar ner skillnaderna mellanolika kulturer och framhäver iställeten gemensam, patriarkal ordning.Inringaren Akbar Moradi drar resonemangetännu längre, när han sägeratt det är marknadskrafterna som görkvinnor till sexobjekt.16 xx"Gud borinte i burkan!"Gud och den fria viljanMånga kritiker av slöjan hänvisarsom sagt till frihet och demokrati.Det fina med sådana värden är förståsatt de uppfattas som universellaoch därmed oantastliga. Typiskt noganvänds samma värden också av slöjansförsvarare. ”Det är religionsfriheti Sverige och då får man ha vilkakläder man vill”, säger Frank A, sompresenterar sig som ”svensk imam”.Sten, en äldre man, tycker att rättenatt ha på sig vad man vill borde skrivasin i grundlagen. Många inläggoroar sig för ”det öppna samhället”och ifrågasätter att svenska myndigheterska lägga sig ifolks klädsel.Däremot hänvisar baraett fåtal inringare direkttill religiösa värden.Frank A säger att ”det står i Koranenatt kvinnan ska ha sjal det är inte föratt förtrycka henne”. Ett lite avvikandeargument mot slöjan kommer frånSonja Johansson, som själv är troendekristen: ”Gud bor inte i burkan.” Honargumenterar inte med liberala värden,utan utifrån en religiös värdegrundsom hon menar att kristna ochmuslimer delar."Jag är mindrerädd för en nakenmänniska änför en påkläddmänniska."Förnuft och känslaMen det är inte bara principer ochhöga värden som står på spel i slöjdebatten.Väldigt många inringare menaratt heltäckande slöjor orsakar rentpraktiska problem. ”Man ska inte haburka när man kör en bil därför attdet hindrar sikten.”säger till exempelCarl-JohanBachofner, somtycker att man skahålla sig till justdet praktiska i debatten.Andra inringareär inte lika nogamed att skilja påolika typer av argument. Lena Olssonundrar hur kvinnor i ansiktsslöjaska kunna identifiera sig på banken,men säger i nästa andetag att kvinnori niqab skrämmer henne: ”Barn demåste ju bli ännu mer rädda om jagsom vuxen människa tycker liksomatt det är lite, nämen hu vad läskigt”Lena Olsson är inte ensam om attprata om känslor. ”Jag är mindrerädd för en naken människa än fören påklädd människa”, säger IngvarMöller. Anita Loomer, som självhar provat slöja, säger att ”man mårväldigt dåligt under dom där”. ”Jagsom kvinna är femtiofemplus kännermig kränkt av dessa klädesplagg”,skriver Lena Andersson i ett mail.Debatten om slöjan i Ring P1 visarupp en stor bredd av argument ochsom i de flesta vanliga diskussionerblandas argumenten med varandra.En och samma inringare kan hänvisatill både jämlikhet, praktiska problemmed slöjan och sin egen rädsla.Vad finns bakom slöjan?Det är muslimska kvinnor man talarom i slöjdebatten, men var finnsegentligen deras egna röster? I elitensoffentliga samtal blev Alia Khalifa,barnsköterskestudenten, en representantför niqab-bärande kvinnor.Flera av dem som ifrågasatte hennesniqab på tidningarnas debattsidorhade också själva någon koppling tillislam. Det är förstås alltid vanskligtatt tala om en debattör som representativför någon annan än sig själv. Jufler röster som hörs ur en grupp, destomer nyanserad blirantagligen bilden avden gruppen. Hursåg det då ut i RingP1 – den arena därallmänhetens röstska höras? I Ring P1verkar kvinnor medutländsk bakgrundbesvärande illa representerade.I vårundersökning var de bara tre.En av dem, Galaviz Falahi, ringdein till Tomas Tengby för att prata justom slöjan. Här händer något intressant.Galaviz Falahi är ickemuslimskkurd från Iran. Hon har egna erfarenheterav religiöst och politiskt förtryckoch menar att muslimska män beter

MagasinetsPå lur i eternnamnsig illa mot kvinnor. Men hon bryterkraftigt och har svårt att föra fram sittresonemang. Tomas Tengby hängeruppenbarligen inte med, och när honhar pratat en stund frågar han: ”Du,är du färdig?” Galaviz Falahi fortsätterberätta om en muslimsk man somförföljt henne, men poängen går intefram: ”Nämen jag tror vi hänger medvad du säger. Du, tack för ditt samtal!”avslutar Tomas Tengby. GalavizFalahi har starka åsikter, men de förblirobemötta, och därmed också outvecklade,eftersomhon inte görsig förstådd.Just detta, attinringaren skakunna göra sigförstådd på svenskaoch föra ett redigtresonemangkring sina åsikter,är något som bådeslussmedarbetareoch producenterför Ring P1 betonar.Gärna udda eller besvärligaåsikter, bara de argumenterar bra,tycks man resonera. Ska man tala omutestängningsmekanismer i Ring P1drabbar de alltså kanske framför alltdem som inte kan formulera sig. Visserligenska programledarna hjälpaargumentationen på traven, men detfinns gränser för den hjälpen. GalavizFalahi blir visserligen insläppt iprogrammet, men gör hon sin rösthörd?”Kvinnan bakom slöjan” i Ring P1blir istället svenska Alexandra Svensson,som har konverterat till islam.Hon säger att ”det är ju mitt högstpersonliga val att bära slöja”. AlexandraSvensson uttrycker sig bra och detblir ett långt samtal, där hon får förklarasitt val och ge sin syn på kvinnoförtrycki olika kulturer. Hon blir välomhändertagen av programledaren,men det saknas inte kritiska frågor:”Vad skulle du vilja säga till de tjejer”När dom ärsmå, då hjärntvättasdom att manmåste ha slöja,annars kommerman hamna ihelvetet”som själva inte valt att bära slöja somlyssnar på det här programmet nu?”frågar Alexandra Pascalidou och härsätter hon fingret på ett problem. Justde tjejerna ringer inte in. Däremotdeltar ganska många kvinnor utankoppling till islam i debatten, nästanalla negativa till slöjan.Muslimska män nyanserarBättre representerade är de muslimskamännen. Åtminstone fem avde manliga telefonörerna är muslimer.Här finnsbåde försvarareoch kritiker av slöjan.Nya perspektivkommer fram.Bassam Jawad haren mor som bärslöja, men hans frugör inte det, ochhan säger att detär okej ”så längehon sköter de härgränserna”. Hanär ”för slöjan emotburkan och niqab”. Yusuf Cesmelisfru bär också slöja, och AlexandraPascalidou frågar honom vad hanskulle göra om hon började gå i kortkjol: ”Alltså man behöver inte ha kortkjol men man kan ha vanlig kjol.” Detfinns gränser, men man kan tänja pådem.I samma inringargrupp hörs ocksåskarpa ifrågasättanden av slöjan.”När dom är små, då hjärntvättasdom att man måste ha slöja, annarskommer man hamna i helvetet” sägerBaktiar Rauf. De muslimska männenär långt ifrån en homogen grupp iprogrammet.En grövre debatt?När man jämför de argument somkom fram i Ring P1:s slöjdebatt undervår undersökningsperiod med demsom fördes fram på tidningarnas opinionssidori diskussionen kring AliaKhalifa, ser man att de är väldigt likavarandra. Också där talades det omoss i Sverige och dom där borta, omkvinnoförtryck, islamism, skrämdabarn och praktiska problem. Det taladesom religionsfrihet, myndighetsutövning,om gränsen mellan privatoch offentligt och om Gud.Inte heller här saknades hårda ord:Dilsa Demirbag-Sten hävdade tillexempel på DN debatt att ”slöjan ärden viktigaste symbolen för islamistiskakrafter” och varnade för ”enstörre global trend, där islamister harflyttat fram sina positioner.” En överväldigandedel av elitens debattörerkritiserade Alia Khalifa och hennesniqab.I Ring P1-debatten finns oväntadeinfallsvinklar, till exempel Sonja Johanssons”Gud bor inte i burkan!”Det talas mer om känslor. Och demuslimska männen tycks bättre representeradehär än i det ”stora” offentligasamtalet.Visst framstår en del av deltagarnai Ring P1-debatten som fientliga motislam och muslimer, på ett sätt sominte skulle passa sig på en ledarsida.Men här finns också den kritik av detegna samhället som Cecilia Verdinelliefterlyser i en artikel i GP den 22/112009 (Slöjdebatten gör att vi inte ser osssjälva). Eftersom ämnet engagerarså många blir också många sidor avproblemet belysta. I fallet slöjdebattentycks tesen om Ring P1:s självsanerandefunktion, som många avprogrammets medarbetare hävdar,stämma.xx 17

Debatten om språket:"This is what we in Sweden call askiftnyckel."Butiksinnehavare ska prata så att kunderna förstår. – När jag är där inne som kund, dåska de inte tala med varandra på sitt språk, menar Gun Olsson från Göteborg. I Sverigeska bara svenska talas, andra språk kan man tala i andra länder. Det handlar om respektoch om integration, menar fyra inringare.TEXT: SANNA JANSSON BILD: MARIE WENGERGun Olsson startar ett helt nytt debattämnei Ring P1. Debatten om språket.Vilket språk ska man egentligen tala iSverige? Gun Olsson berättar att honbor i ett ”mycket invandrartätt område”i Göteborg. När hon handlar i”deras butiker” borde butiksägarnainte tala sitt modersmål, menar hon.Hon tycker att detta är respektlöstoch oartigt gentemot henne, som juinte förstår vad som sägs. ”När jagär där inne som kund”, återkommerGun Olsson till genom hela samtaletsom sin huvudpoäng.Debatten om språket visar huren debatt i programmet kan starta pågräsrotsnivå. Den visar att det finnsämnen som berör medborgare ochsom blir till en debatt i programmet,även om inte frågan tas upp av eliten iandra medier. Fler personer har nämligenliknande funderingar som GunOlsson. Tre telefonörer till lyfter lurenför att uttrycka samma ståndpunkt: ISverige bör man tala svenska. Derasargumentation är snarlik, men detfinns nyanser.Legitimerar och generaliserarIngrid Härström från Nyhamnslägelutar sina argument på egen erfarenhet,ett debattgrepp som är vanligt iprogrammet. Ingrid Härström harslovenskt ursprung och menar att det"När jag är därinnesom kund."i hennes familj har varit naturligt attde i Sverige pratar svenska och inteslovenska. ”Jag tänker mest på de socialasammanhangen där kanske intealla förstår slovenska”, säger hon.Hon säger att det inte är nödvändigtatt tala slovenska till exempel närhon sitter med sin syster på bussen.Övning ger färdighet, menar hon,och att tvingas till att tala svenska ärbästa sättet att lära sig språket.När argumentationen baseras påegen erfarenhet framstår ofta inringarensåsikter som mer legitima. I samspeletmellanprogramledareoch inringarefinns eninteraktionellovisshet, menar Ulla Moberg, retorikervid Örebro Universitet. Ovissheten,det vill säga att inringaren vetatt programledaren kommer att varakritisk och ifrågasättande men intehur frågorna kommer att se ut, gör attinringaren ofta försöker legitimerasin ståndpunkt i början av samtalet.Inringaren poängterar varför justhennes eller hans åsikter är extra trovärdiga.Den här retoriken märks avi språkdebatten. Ulla Moberg hänvisartill den brittiske sociologen IanHutchby, som menar att det är vanligti just den här typen av ringa-in-samtalatt inringaren hänvisar till förstahandskunskapsör att legitimera sinaåsikter, precis som Ingrid Härström.I debatten om språken görs legitimeringsförsökenfrämst för att sedankunna göra en generalisering för enstörre grupp. Det är genom detta filterdet blir intressant att fundera överde fyra språkinläggen.Gun Olsson använder sig inteav någon legitimeringsstrategi, vilketskiljer henne från de andra telefonörernai språkdiskussionen. Det görhenne dock inte mindre trovärdig.Snarare kan detfaktum att honinte försöker attgeneralisera varatill hennes fördel.Hon pratar om något som hon uppleversom stötande, men drar ingastörre växlar på resonemanget.De andra tre hänvisar allihop tillnågon form av egen erfarenhet, föratt genom dessa erfarenheter kunnageneralisera för alla som har ett annatmodersmål än svenska. Deras ansatsär alltså att genom sina personligaerfarenheter legitimera en generalisering.De pratar svenska, alltså bordealla andra göra likadant. Men alla trelyckas inte lika väl med sin legitimitetutan det är här de skiljer sig åt.Ingrid Härströms hänvisning till18 xx

MagasinetsPå lur i eternnamnVilket språk ska man tala med varandra när andra lyssnar? Den frågan blev till en egen liten debatt i Ring P1.19 xx

sitt slovenska ursprung kan sägas gåväl hem i samtalet, hennes trovärdighetfaller aldrig i samtalet. Hennessynpunkt framstår som legitim, eftersomhon har invandrarbakgrundsjälv.På samma sätt framstår diskussionenstredje debattör, Geerit Hogendom,som trovärdig när han lutarsina argument mot egen erfarenhet.Han har precis som Ingrid Härströmegen erfarenhet av att välja bort ettspråk. Ursprungligen kommer hanfrån Holland och han säger att holländska,detpratar haninte ens medsin bror, närde är i Sverige.Det ärförst när hanreser till Hollandsom hananvänder sittmodersmål.”Jag kan prataholländskanär jag kommerdit”, säger han.Han berättar hurdet var när han började fundera överproblematiken.En av Geerit Hogendoms kollegorär också holländare. Från början pratadede båda kollegorna holländska,tills hans landsman påpekade att deinte borde göra det, eftersom det uteslötandra kollegor ur samtalet. Attinte utesluta andra, det har GeeritHogendom sedan tagit till sig. Handrar det långt, han tycker att när tvålandsmän språkar sinsemellan i tunnelbananså kan man välja att pratasvenska. Det kan vara mysigt, sägerhan, för andra att förstå vad som sägs.Men han avslutar med ett tyngre argument.”Jag tror att det är väldigtviktigt med integrationen också, attman liksom kommer in i samhälletnär man pratar samma språk som deandra” säger han. Även Geerit Hogendomframstår som legitim av detskälet att han har en icke-svensk bakgrund.En ensidig liten debattDebatten om språket är med sina fyraliveinlägg en av Ring P1:s mindre debatter,den motsvarar knappt tre procentav den totala debatten i Ring P1under vår undersökningsperiod. Denvisar därmed inte upp den breddsom kan förekomma i andra debatteri programmet. Dessutom har allafyra inringarna samma ståndpunkt,vilket är problematiskt. Synpunktenatt i Sverigeska man bara”Jag tror att det ärväldigt viktigt med integrationenockså, attman liksom kommerin i samhället när manpratar samma språksom de andra”tala svenskastår därför oemotsagd,detär bara programledarensmotfrågor ochett enda sms påtemat som vägerupp diskussionen.Linneafjorton år smsar”Jag tyckerbara det är kul när folk pratar främmandespråk jag är aldrig rädd att depratar dumheter om mig”.När legitimeringen misslyckasDet sista inlägget i debatten är, trotsatt det har samma ståndpunkt somde två föregående, det som avvikermest i diskussionen. Mats Karlssonfrån Västerhaninge försöker sig påsamma sorts legitimering som IngridHärström och Geerit Hogendom. Detvill säga han lutar sin argumentationpå egen erfarenhet, något som haninte riktigt lyckas med.Mats Karlsson är själv butiksägareoch gör ofta affärer i USA. När hanär i USA använder han bara engelska,säger han, i början av samtalet.”Du skall behandla andra som duvill bli behandlad själv”, menar han.”Även ifall diskussionen som man,vad heter det, för, inte direkt har medamerikanerna själva att göra så är detju så, att då för man ju konversationeni varje fall, jag och till exempel Mickeeller vem det nu kan vara som är medmig då, då för man konversationen ialla fall på engelska” säger han.Att Mats Karlsson inte själv är invandrarei Sverige ställer till problemnär han ska argumentera. Han harvisserligen varit i USA och har erfarenhetav kulturmöten men hans legitimeringav sitt resonemang framstårändå inte som lika trovärdig somde andras. Han pratar om invandrarei Sverige och inte om sig själv, men illustrerarsin poäng med sina resor tillUSA.Alexandra Pascalidou bemöter honommen viss ironi, hennes motfrågortvingar honom att backa någrasteg från sin ursprungliga historia,hon lyckas slå hål på hans legitimitet.Hon säger att han måste skämta närhan berättar att han pratar, bara ochendast, engelska i USA. Är det verkligenär sant att Mats och hans kompisMicke pratar engelska om de tillexempel tar bussen tillsammans i Detroiteller vart det nu kan vara? MatsKarlsson tar ett steg tillbaka och förklararatt då pratar de svenska. Ochdet kan det till och med vara så atthan väljer att prata lite svenska underen middag med amerikanerna, eftersomdet ibland, menar han, kan varasvårt med språket.”Men om man då har ursäktat sig,eller säger, this is what we in swedencall a skiftnyckel” bemöter AlexandraPascalidou.”Ja”, svarar Mats Karlsson ochsamtalet avslutas efter att han har fåttbacka från sin ursprungliga position.Hans backande ställer till problemför honom, han blev ju tvungen atterkänna att han inte var helt ärlig isin första version. Legitimiteten blirskadad och hans poäng görs inte mednågon självklarhet utan framstår somnågot oärlig och tilltygad.20 xx

MagasinetsPå lur i eternnamnDebatten om SD:"En rasist är väl en rasist även i blommigklänning eller i kostym?"En halvtimme in i morgonens sändning av Ring P1 den 19 oktober 2009 får Tomas TengbySaffe Biladama på tråden. Han låter upprörd. Sverigedemokraternas partiledare JimmieÅkesson har fått en debattartikel publicerad i Aftonbladet.TEXT och BILD: MARIE WENGER”Muslimerna är vårt största utländskahot”, hävdar Åkesson. Är hanemot muslimer eller invandrare,undrar Saffe Biladama, ”för att detär två olika saker”. Jimmie Åkessonsartikel satte igång en debatt omSverigedemokraterna i Ring P1. MenSverigedemokraterna fanns med idiskussionen redan tidigare. Hösten2009 var högsäsong för Sverigedemokraterna;praktiskt taget varje dag hardet rapporterats om dem i landetsmedier. Man har oroat dig för stigandeopinionssiffror och diskuteratpartiets vara eller icke vara i den politiskadebatten. Det svenska politiskaoch mediala etablissemanget ser SDsom ett problem att ta på allvar.Hur såg det då ut i Ring P1, vardagsrasismenspåstådda fristad? Undervår undersökningsperiod komSverigedemokraterna på tal i 18 inlägg.Många av dem kom i TomasTengbys vecka, efter Jimmie Åkessonsdebattartikel, men referenser tillSverigedemokraterna förekom i allade undersökta veckorna. Precis somi elitens offentliga samtal tar de flesta(14 debattörer) upp Sverigedemokraternasom ett problem. Bara två inringareframstod som direkt positivatill partiet. Vad talade man då om?Här märks en handfull debattspår,och en skarp gräns.Debatten om debattenDiskussionen kring Sverigedemokraternaär till stor del en sorts metadebatt.Man diskuterar om, och hurSverigedemokraterna ska bemötas.Det gäller för Ring P1 precis som förmedierna i stort. I Ring P1 råder detknappast något tvivel om svaret påden frågan: Man måste bemöta SD:sargument, inte skapa för mycket dramatikkring partiet och överhuvudtagetprata om invandrarfrågor på ettsakligt sätt.Både programledarna och inringarnai Ring P1 har ett starkt dialogideal.Dialog som lösning på olika problemär en idé som dyker upp ofta i samtalen,inte bara i diskussionen kringSverigedemokraterna, men den blirsärskilt tydlig där. Såsäger till exempel BoNorberg, som ringerin under Tomas Tengbysvecka:”Jag skulle bara viljasäga att jag försvararAftonbladets publiceringav Åkessons artikel,all vederläggning"All vederläggningav Sverigedemokraternasaknar litegranntrovärdighet närden sker i andrahand."av Sverigedemokraternasaknar litegranntrovärdighet när densker i andra hand.” Bo Norberg harblivit insläppt i ett redan pågåendesamtal med en annan inringare, MohammedSaid, som oroar sig för enislamofobisk trend i samhället. Mennär det gäller publiceringen hållerhan med Bo Norberg: ”A det tyckerjag var hur rätt som helst.” Visst kanJimmie Åkesson få säga vad hantycker, det kommer ju bara visa hurdum han är.Och programledarna håller med.Till Mille Öberg, som tycker manska ha en dialog med alla ”extrema”säger Alexandra Pascalidou: ”Detär precis som du säger det här programmetär just ett sånt program fördebatt och dialog, hit kan alla ringa.”Det verkar finnas en nästan gränslöstro på dialog i programmet. ”Du fårskriva en svarsartikel och formuleradig du också”, säger Tomas Tengbytill Saffe Biladama,och ger på såsätt sken av att enokänd man medutländsk brytningkan delta i det offentligasamtaletpå samma villkorsom Sverigedemokraternaspartiledare. Detär föreställningenom det enda,stora offentliga samtalet där alla kanvara med som Tomas Tengby ger uttryckför.21 xx

"Jo och jag skullekunna tänka mig attvad dom hära Sverigedemokraternabehöver,det är att sittaoch äta kanelbullarhos mormor och blikramade och doppai chokla'"Men debatten om debatten är intebara för dem som vill sätta Sverigedemokraternapå plats en gång för alla.Samma argumentation används avdem som är positiva till Sverigedemokraterna.Lars Hultkvist ringer tillprogrammet när Täppas svarar, ochsäger sig vara bekymrad över demokratin.Han reagerar på behandlingenav småpartier som Sverigedemokraternaoch Ny demokrati. Lars Hultkvistspoäng är att man ska debatteramed SD som med vanligt parti ochinte klistra på dem ”diverse invektiv,typ rasism och främlingsfientlighethit och dit”.Men vad tycker han egentligensjälv om Sverigedemokraternas åsikter?Här glider han undan. ”Det är enåsikt som kan vara fel eller rätt. Mankan hålla med om det, man kan varamotståndare.” Samtidigt kan manana en försiktigt positiv inställning.Han tycker uppenbarligen inte attpartiet är främlingsfientligt. Längrein i samtalet får hans argumentationen tydlig höger-vänsterdimension,när han hävdar att det finns många”kommunistanhängare” i riksdagensom får en mycket mildare behandlingän SD. Men om Lars Hultkvisttill någon del håller med om SD:sbudskap drar han sig uppenbarligenför att säga det.Mindre otydlig med vad han tyckerär Mikael Willgert. Visst är islamett hot mot det svenska samhället,tycker han, men det är inte det hanvill prata om. Han vill prata om enartikel i Svenska Dagbladet som redovisarfaktafel i Jimmie Åkessonsdebattartikel. ”Sju stora slag i luften”,tycker Mikael Willgert och efterlyseren saklig debatt. Återigen sätts dialogidealeti förgrunden och själva åsikternai bakgrunden. Det finns någotproblematiskt i denna debatt om debatten,där man hyllar en dialog somaldrig tycks föras.Hycklande politiker och okramadevardagsrasisterFlera debattörer ringer också in för attförklara Sverigedemokraternas ökandepopularitet. En typ av förklaringär att de etablerade partiernas politikgynnar Sverigedemokraterna. ”Detså kallade vanliga folket som inte enshar en aning om vilka dom är hartröttnat på ert politiska käbbel, somgynnar enbart dom välbeställda isamhället” säger Britt-Marie Wahlby.Politikerna beskrivs av olika inringaresom hycklande och smygrasistiska,deras politik som orättvis. Härblir SD en sorts hävstång för att kritiseraetablissemanget, utan att manegentligen diskuterar deras åsikter.Andra inringares förklaringar tillvarför folk röstar på Sverigedemokraternaär mer psykologiska. StefanBillinger tror till exempel att Sveri-22 xx

MagasinetsPå lur i eternnamngedemokraternas rädsla för islambara handlar om ovana vid det somär främmande, och att folk så småningomkommer att vänja sig. Lars-Arne Palmgren ifrån Luleå å sin sidasäger såhär: ”Jo och jag skulle kunnatänka mig att vad dom hära Sverigedemokraternabehöver, det är attsitta och äta kanelbullar hos mormoroch bli kramade och doppa i chokla’”.Psykologiserande förklaringarav den här typen är ett sätt att trivialiseraoch förminska Sverigedemokraternasåsikter, utan att egentligenbemöta dem direkt.Till sakenDet finns alltså många sätt att prataom Sverigedemokraterna på utan attegentligen fördjupasig i derasåsikter. Men visstfinns det en debattom det somS ve r i g e d e m o -kraterna faktisktsäger. Här flyterdiskussionen in iett annat debattämne,nämligenislam och islamofobi.MohammedSaid och Saffe Biladamaär båda själva muslimer, ochde reagerar direkt mot Jimmie Åkessonsvärldsbild. Till Saffe Biladamaställer Tomas Tengby frågan: ”Kandu förstå varför en del blir rädda fördig och andra?” i ett tydligt försök attskapa den där eftertraktade dialogen,om än förmedlat. Det kan Saffe förståsinte, och frågan faller.Två sätt att hantera en misstänktSverigedemokratDet går en tydlig gräns genom denhär debatten. Mycket kan sägas ompartiet och hur det borde bemötas,förutsatt att Sverigedemokraterna sessom ett problem. Två inringare gårinte med på den premissen, och de”Herregud, skavi låtsas som attSverigedemokraternaär några gudslamm nu? För görvi det så blir jagtrött faktiskt, riktigttrött.”får mothugg av programledaren.Täppas Fogelberg, känd för sinkompromisslösa inställning gentemotrasism, reagerar genast när LarsHultkvist ifrågasätter att Sverigedemokraternaär rasister. ”Men en rasistär väl en rasist även i blommigklänning och kostym” avbryter han.Samtalet utvecklar sig direkt till enren debatt, där Täppas Fogelberg ärmycket tydlig med vad han tycker.”Herregud, ska vi låtsas som attSverigedemokraterna är några gudslamm nu? För gör vi det så blir jagtrött faktiskt, riktigt trött.”Som programledare är Täppas Fogelbergskyldig att säga ifrån när någonuttrycker rasistiska åsikter, ochhär känner han sig uppenbarligenmanad att sättaner foten. Sverigedemokraternaär rasister, punktslut. Men i ochmed det illustrerarhan ocksåLars Hultkvistspoäng- att manhellre sätter etiketterpå Sverigedemokraternaän bemöter derasåsikter. Samtaletblir svårmanövrerat, när Lars Hultkvistinte alls vill säga vad han tyckerom Sverigedemokraterna och TäppasFogelberg gång på gång går i konflikt.Så småningom grenar det istället ut iett sidospår om ”Polpot-anhängaren”Birgitta Dahl, och Täppas Fogelbergblir mindre offensiv.Ännu tydligare blir gränsen i samtaletmellan Tomas Tengby och MikaelWillgert, som uttryckligen stödjerJimmie Åkessons världsbild. TomasTengby hör i vanliga fall till de mertillbakalutade programledarna, somlåter sina inringare prata och hellreställer följdfrågor än lägger fram egnamotargument. Mikael Willgert, somuttrycker sig väl och har mycket attsäga, får också lägga fram sin ståndpunktutan att bli avbruten i samtaletsbörjan. Han vill visa att det intefinns några faktafel i Jimmie Åkessonsartikel.Då reagerar Tomas Tengby: ”Fastnu läser du litegrann som du villtycker jag.” Han går helt enkelt intemed på vad Mikael Willgert säger,och han fortsätter att upprepa det förvarje argument som läggs fram. Detblir en debatt om vad som är sant ochfalskt i Jimmie Åkessons artikel, däringen viker en tum.När samtalet har pågått i nästansju minuter byter Tomas Tengby strategioch ställer en fråga. Om MikaelWillgert tycker att islam måste motarbetas,hur ska man i så fall göradet? Föra en dialog, blir svaret, menTomas Tengby nöjer sig inte med det.”Ska vi slänga ut dom ska vi förbjuda[…] vad ska vi göra?” Det ser ut somett försök få Mikael Willgert att säganågot magstarkt, men denne fortsätteratt insistera på dialog. Samtaletåtergår då till att handla om enskildheternai Jimmie Åkessons artikel,och Tomas Tengby fortsätter att läggafram sina egna argument.Samtalen med Lars Hultkvist ochMikael Willgert är exempel på närprogramledaren blir mer offensiv ochbörjar använda egna motargument.Samtalet avlägsnar sig från den prövandedialogen och blir en skarp debatt.Man kan säga att programledarendrar en gräns här, men det betyderinte att inringaren blir illa behandlad.Mikael Willgert får nio minuter på sigatt lägga fram sina argument, längreän någon annan inringare i undersökningen.I och med att Tomas Tengbytar på sig rollen som direkt, inte baraförmedlande motpart, blir det ocksåtydligare vem som tycker vad. Samtalsparternastår för långt ifrån varandraför att utveckla förståelse ochkompromisser, men samtidigt liknarsamtalet mer en naturlig diskussionmellan två jämlika parter.23 xx

Bemötandet styr samtaletTEXT: SANNA JANSSONRing P1:s programledare ska ifrågasättaoch utveckla varje inringares synpunkter.Allt händer live och det kan vara lätt atttrampa snett, när man ska vara opartiskoch kritisk samtidigt. Varje programledarehar sin strategi för att skapa en levandedebatt.Ulla Moberg, retoriker vid Örebro universitet har i sinastudier av Ring P1 urskiljt fyrastrategier som programledarenanvänder sig av för att kunnabemöta inringarens åsikter ochsamtidigt förhålla sig neutral.Programledaren väljer antingenatt hänvisa till en tredje part, attställa motfrågor eller att omformuleradet som redan framförts.Den fjärde och mest ovanliga variantenär att koppla in en lyssnaremed motsatt åsikt för att låta telefonörernadebattera med varandra. Olika programledarehar olika favoritstrategier för att debattera och samtala.En bärande idé med Ring P1 är att vanliga människor skafå göra sin röst hörd i den offentliga debatten. Programledarenska hjälpa inringarna att utveckla sina resonemang.Dialogidealet är starkt både bland programledare och inringare,men det betyder inte att Ring P1 är ett idealisktdemokratiskt samtal. Petter Beckman, före detta skribentpå Dagens Nyheter, beskriver efter Daniel Yankelovichsmodell vad som är skillnaden på en debatt och en dialog.Dialogen är, menar han, samtalsdemokratins önskemodellför mötet mellan människor, eftersom två människori dialog tar den andres argument på allvar och försökerförstå den andra. Dialogen syftar till förståelse och diskussionenska mynna ut i en gemensam problemlösning.Men Ring P1:s programledare ska söka konflikten i samtalet,snarare än lösningen. I vissa fall närmare sig ändåsamtalen i programmet det problemlösande, deliberativasamtalet. De helt konkreta lösningarna är få men man kanse, som ett tecken på förståelse, att programledare och inringareibland närmar sig varandra under samtalet.I andra fall liknar samtalen en mer konfrontativ debatt."Det är i sällsynta fallsom det finns ett samarbete,där deltagarna isamtalet rör sig mot engemensam förståelse."Enligt Petter Beckman är debatten dialogens motsats ochhar som syfte att någon utav parterna ska vinna.Samtalen i Ring p1 passar inte självklart in på Yankelovichsspecifika dialogdrag. Det är i sällsynta fall som detfinns ett samarbete, där deltagarna i samtalet rör sig moten gemensam förståelse, ibland upptäcks nya möjligheteroch nya beslut tas. Ibland utgår inringarna från att ocksåandra människor kan sitt inne på delar av sanningen ochhittar ibland värde i andras hållning.Yankelovich debattbeskrivningpassar bättre in när man tittar på programmetssamtalsstruktur. Det finnsdrag av strid, inringaren och programledarenförsöker oftast att bevisavarför den andra har fel och letarbrister i den andras resonemang. Deflesta inringarna försvarar sina inläggsom att de sitter inne med sanningenoch strävar mot en slutsats som bekräftarden egna positionen.Samtalen i Ring P1 kan utifrån Yankelovichuppdelning beskrivas som debatter med drag avdialog.DebattUtgår ifrån att det finns ett rätt svar och att du själv sitter inne meddet.Strid: Deltagarna försöker bevisa att den andra sidan har fel.Lyssnar för att hitta brister för att kunna slå tillbaka.Försvarar sina egna antaganden som om de vore sanning.Kritiserar den andra sidans ståndpunkt. Letar brister och svageheteri andras hållning.Strävar mot beslut som bekräftar den egna positionen.DialogUtgår från att många människor sitter inne med skärvor av sanningen.Samarbete: Deltagarna rör sig tillsammans mot en gemensamförståelse.Lyssnar för att förstå, hitta, mening och samförstånd.Lägger fram sina antaganden för gemensam prövning.Granskar alla ståndpunkter. Letar styrka och värde i andrashållning.Upptäcker nya möjligheter och avvaktar med beslut.Yankelovich modell bearbetad av Petter Beckman.Källa: Petter Beckman; Riv stängslen24 12

På lur i eternEterröster:Täppas FogelbergAlexandra PascalidouAgneta FurvikTomas Tengby28:e september - 23:e oktober25 13

Eterröster:28:e september -”Ska du vaccineradig förresten?”Täppas Fogelberg skyr inte de underligare vändningarna i samtal medinringarna. ”Ska du vaccinera dig förresten?” var hans favorit i nästan tvåmånader. Täppas kör sitt eget race. Han drar sig inte för att avbryta inringarnanär han blir uttråkad, och bryr sig inte nämnvärt om SR:s (obligatoriska)krav på neutralitet.TEXT: SANDRA BARCELLA BILD: TÄPPAS FOGELBERGs egen bildsamlingNär Hans Erik Gunnar LorentzFogelberg låg i mammasmage, döpte hans sjuåriga syster honomtill Täppas. När Täppas Fogelbergskapade sig ett namn som journalist,författare och programledare,började folk över hela landet att döpasina hundar och katter till Täppas.Folkkär alltså, men också hjärtligthatad: På Flashback har otaliga människorgenom åren ondgjort sig överTäppas Fogelberg, mestadels i en nuarton sidor lång tråd som heter ”RingP1 (med Täppas Fogelberg) och skvallerom honom.” I den tråden har TäppasFogelberg stundtals kallats för en”rasist av rang,” för att bara någrainlägg senare beskyllas för att tyckaalldeles för mycket om invandrare.Kritiken på Flashback har inte undgåttTäppas Fogelberg: i ett etersäntgenmäle svarade han att hela Flashbackborde kokas i olja för alla lögnersom skrivits om honom där.Kritiken mot honom som enprogramledare för”rasistradio” tarTäppas Fogelberg med ro:– Det har jag ju fått så mycket skitför, att rasister och så fått komma tilltals. Men det tycker inte jag är någon28 12demokrati värd namnet om man tarbort dem som har fel åsikt. Det ärbättre att ta fram dem, att låta solenlysa på trollet, så får man se vad trolletgår för.Täppas om Täppas:Namn: Hans Erik Gunnar Lorentz FogelbergÅlder: 58 årBor: I Stockholm, och i Hälsingland undersändningsperioderVärsta Ring P1-minnet: Efter förravalet. Hätsk, intolerant debatt och enfällning från Granskningsnämnden gör attTäppas minns den dagen med vånda.Bästa Ring P1-minnet: "När man fårkontakt. Så att det känns som att detär bara jag och den där damen i helavärldsrymden som samtalar."Programledarstil: "Direkt och kanskebufflig: varm men kärv."Den åsikten håller både producentenLinda Bellander och andraprogramledare på Ring P1 med om:alla ska få komma till tals. Men vissapersoner är inte lika övertygade: RolandZuiderveld är kulturjournalistpå SVT och skriver just nu en bok omfrämlingsfientliga partier i Europa.Han ser likheter mellan hur det gårför Jimmie Åkesson och framgångarnaför det islamfientliga partiet PVV(Partij voor de Vrijheids) i Holland:– Anklagelserna mot Jimmie Åkessonskapar bilden av en hårt arbetandepartiledare som motarbetas avhela politiska och mediala Sverige.Och det är precis det som Sverigedemokraternavill: svenska medier begårsamma misstag som de holländskagjorde.Nästan all uppmärksamhet äralltså bra uppmärksamhet enligt RolandZuiderveld. Och utvecklingen iHolland talar för Roland Zuiderveldsteori. När PVV:s ledare Geert Wildersåtalades för en rad uttalanden ommuslimer, klättrade stödet för PVVupp från sex procent till tjugo procentpå bara tre veckor. Det lönar sigatt vara en outsider, om inte annat föratt många människor identifierar sigmed outsiderrollen. Liksom GeertWilders och Jimmie Åkesson kännerdessa människor att media och politikerär emot dem, snarare än skaptaför deras skull.Därför är Roland Zuiderveldtrött på den abstrakta kritiken mot

Täppas- 2:e oktober På lur i eternSverigedemokraterna om att derasvärderingar inte hör hemma i endemokrati. Istället för att anklagaSverigedemokraterna för att varaodemokratiska,anser Roland Zuiderveldatt media borde fråga JimmieÅkesson hur han tänkt finansierasänkta skatter för pensionärer och ettutbyggt rättsväsende.Med tvekan i rösten håller TäppasFogelberg ändå med om att det kanfinnas en poäng i Roland Zuiderveldstankegångar:– Det kan jag tycka också. Detfinns ju proportioner – jag tycker attde fått för mycket uppmärksamhet.Eller ja... verkligen, det är liksomför mycket av det goda. Och JimmieÅkesson kommer ju störtande till olikaprogram som en kanon så fort hanfår chansen.Men i Ring P1 tycker Täppas att detinte har varit så mycket prat om Sverigedemokraternaunder de senastegånger han har lett programmet. Detär inte så mycket prat om invandringspolitiköverhuvudtaget enligtTäppas Fogelberg. Täppas Fogelbergblir förvånad när han får höra exempelfrån slutet av september 2009: den28:e september präglades programmetexempelvis av slöjdebatt, islamoch kristen helbrägdagörelse. Täppasminns att det var mycket värre för ettpar år sedan, och därför tänker haninte så mycket på hur ofta islam debatterasi Ring P1:– Man kanske börjar bli luttrad.Jag kanske börjar bli van. Jag vet inte.Jag tycker i alla fall det var myckethätskare för några år sedan. Det kundebli verbala slagsmål när jag tappadehumöret, ofta med olika rasister.Kommer du ihåg när Fadime hadeskjutits i huvudet av sin pappa. Då,jävlar anamma, var det liv i luckan.Medieforskare som KarinNordberg har vittnat om Täppas Fogelbergsspeciella programledarstilnär samtalen berör invandrarfrågor.Visserligen står det i SR:s sändningstillståndatt programledare ska taavstånd från rasism och, på dennaenda punkt, faktiskt vara partiska.Men Täppas Fogelbergtar inte baraavstånd, han blir rent ut sagt arg ochupprörd när han anar intoleranta ellerrasistiska signaler i luren. Som ifallet med Fadime:– Då ringer någon dam och sägeratt Sigvard Bernadotte är död, menhan fick bara en spalt på baksidanav Göteborgs-Posten medan den härFadime får sida upp och sida ner.Och då säger jag: ”Ja, men Sigvard,han har inte skjutits i huvudet av sinpappa.” Sen gick jag verkligen igångoch... ja det var rätt kul, men det varockså rätt stökigt.Det är ändå där Ring P1 måstebottna enligt Täppas:– Jag tycker att ett radioprogramska vara en show. Det ska vara kul attlyssna på radio. Det ska inte vara såatt en viss procent av sådana här åsikterfår komma fram, och en viss procentav sådana där åsikter får kommafram. Det ska vara en levande dialogmellan programledaren och den sompratar, där man inte ska vara så säkerpå vad som ska hända. Om man kanräkna ut vad programledaren kommeratt säga, så är det ett skittråkigtprogram som ingen orkar lyssna på.Journalisten, radiorösten, tv-personen och tillika författaren Täppas Fogelberg poserarför sin nya bok. Ironin och självdistansen duggar lika tätt i boken som när Täppas Fogelbergleder Ring P1.Täppas Fogelberg vill helt enkeltha lite upptäckarglädje i samtalen,gärna utan att det blir för politisktkorrekt. Ring P1 ska enligthonom vara vildvuxet: det måstevara liv i luckan. Det är ju egentligenroligast när det blir fel. Annars är detinte kul. Samtidigt tycker Täppas Fogelbergatt det inte är bra om han blirför upprörd:– Om jag höjer rösten och blir förbannad,då kan det psykologiskt settvara så att själva frågan kommer i29 13

skymundan, och att jag upplevs somnågon från storsamhället – en maktpersonsom har mikrofonen och sådär.Det där är luriga grejer, det ärinte lätta samtal.Rent tekniska förutsättningargör också att Täppas alltid har ett försprång.När han och inringaren pratarsamtidigt och avbryter varandra,är det alltid Täppas som hörs bäst.Han sänder från en studio med kristallklart,jämnt ljud, medan inringarenförsöker göra sig hörd över enprasslig telefonlinje:– Ja... det är orättvist. Jag har tänktpå det, konstaterar Täppas Fogelberglakoniskt.Rollfördelningen mellan Täppasoch inringarna är helt enkelt knepigoch inte alltid jämlik – det är Täppassom hörs bäst och Täppas som kanavsluta samtalet när helst han vill..Ändå vill inte Täppas köra någonmjukare, schysstare stil:– Det är inte något fel att visa temperament.Jag gillar det själv när jaglyssnar på radio – det är faktiskt underbartnär folk är arga, eller gråter,eller är glada. Det ska komma frånhjärtat. Då blir det på riktigt.För åsikter i allmänhet, utan personligförankring, har Täppas Fogelberghört mer än nog av:– Folk som har åsikter står mig uppi halsen. Det är så roligtnär någon deltarmed sig själv och blirsådär väldigt närvarande.För åsikter kanju vem som helst ha.Jag har svårt att förklara,men när man verkligen bottnari sig själv och vågar dela med sig i radio,då blir det häftigt.Det är en svår balansgång: TäppasFogelberg vill inte blir för argoch upprörd, men har samtidigt intemycket till övers för SR:s strikta kravpå neutralitet: Han gillar raka rör,och tycker att programledaren skavara uppriktig och tydlig.Kanske är det svårt att alltid följasina ideal i praktiken. Ibland tråkarinringarna helt enkelt ut Täppas Fogelberg– då händer det att han plötsligtbyter ämne totalt. En inringaresom vill prata om bruket av slöja, kanplötsligt få frågan om han eller hontänker vaccinera sig mot svininfluensan.Samtidigt är det här en medvetensamtalsstrategi, och inte något TäppasFogelberg tar till bara för att hantappar tålamodet eller inte har någonmördande replik att komma med.Täppas Fogelberg tycker nämligenatt om inringarens åsikter blirför intoleranta och bisarra, då kanman behöva stoppa diskussionen:– Det kan hända att jag kastar innånting, men det kan vara för att jagockså försöker bryta ett tankemönster.Säger jag så för att jag var uttråkad?Jag vet inte. Kanske.”Den medicinen får inringare medfrämlingsfientliga åsikter smaka påextra ofta. Inte enligt Täppas själv,men väl med tanke på de mångagånger han under hösten frågat inringaremed ”fel” åsikter om de tänkervaccinera sig. När Barbro Fritzringer in en måndagsmorgon i september,vill hon prata om helbrägdagörelse.Täppas lyssnar tålmodigt,"Folk som haråsikter står migupp i halsen"men sedan frågarhan Barbro Fritzvarför tjugo miljonermänniskorvid Afrikas horninte får ta del avhelbrägdagörelse.När Barbro Fritz inte vill ta upp trådenom de människor som svälter utanförSverige, slänger Täppas ur sig:”Har du svar på den här frågan då:Tänker du vaccinera dig mot svininfluensan?”Samma fråga ställer Täppas Fogelbergsenare i veckan till en mansom försvarar Sverigedemokraternaoch en viss Bertil Malmberg somförkastar bärandet av slöja. TäppasFogelberg tycker att han har svar påtal när han så vill, men vissa åsiktertycker Täppas Fogelberg är för apartaför att resonera emot. Lyssnarna är juinte dumma De riktigt tokiga åsikternakan ibland få stå för sig själva, såfår lyssnarna dra sina egna slutsatserom både inringaren och de framfördapåståendena.Kanske var det därför som PeterWahlbäck fick prata fritt i en famösdust med Täppas Fogelberg undermars 2007, där Peter Wahlbäck ifrågasattesvensk invandringspolitikoch propagerade för assimilation– inte integration. Täppas Fogelbergargumenterade knappt alls med PeterWahlbäck, utan körde hellre kommentareri stil med:- Nä men Peter, ibland så snackardu så mycket goja. Du åker likisompå New Age-mässor och håller påoch larvar dig, eller hur Peter?Det är inte säkert att det här är någonförkrossande taktik – på Flashbackjublade kommentatorerna överPeter Wahlbäcks övertag och TäppasFogelbergs påstådda mjäkighet ochförvirring. För Täppas Fogelberg bemötteinte det Peter Wahlbäck faktisktsa – han lät istället Peter Wahlbäckprata på. Klippet ligger fortfarandeoch skvalpar på Youtube.Men Täppas Fogelberg är inte densom vrider sig i självrannsakan. Hansunderliga, abrupta stil går hem; vissthar han dragit på sig ett antal anmälningarfrån Granskningsnämnden(men bara fällts en gång), och visstkan mellancheferna gnälla på att TäppasFogelberg är lite för. Mycket. Men21 registrerade, renrasiga hundar iSvenska kennelklubben med namnet"Täppas" kan inte ha fel.30

Täppas strategierPå lur i eternTäppas Fogelberg - en respektfull buffelTäppas Fogelberg kör med inringarna, ifrågasätter det mesta, och kompromissaraldrig med sin integritet. Han visar hänsyn och respekt för den som delar med sigav sin livshistoria.”Tänk om alla helikopterfararnahade burka” är meningen som TäppasFogelberg inleder ett av sina programmed. Med sådana retsamma,bara halvt logiska kommentarer,sätter Täppas Fogelberg ofta tonenredan från början. Tonen är ofta familjärmellan Täppas Fogelberg ochinringarna i början av varje samtal:när Driss Alaoui släpps fram, inlederhan med att både hälsa Täppas Fogelbergmed förnamn och med att småprataom Ring P1 som program.Samtidigt blir stämningen destohårdare längre in i de flesta samtalen.Personerna som ringde in under TäppasFogelbergs programledarveckavar ofta väl pålästa och ivriga att refererabåde till stycken i Koranen ochtill olika författare. Argumentationenär ofta vass, och det är snarast TäppasFogelberg som först tröttnar undersamtalen. När exempelvis inringarenLars Hultkvist vägrar att skiftaperspektiv i en diskussion om Sverigedemokraterna,utan håller fast vidatt det är en demokratisk rättighet förmänniskor att rösta på vilket partide vill, tryter Täppas Fogelbergs tålamod.Han slutar att argumenteramed inringaren och blir sarkastisk:”Men herreGUD, ska vi låtsas somatt Sverigedemokraterna är någraguds lamm nu?”Här försöker Lars Hultkvist inflikanågot, men Täppas Fogelbergignorerar det och fortsätter:”För gör jag det, så blir jag trött faktiskt,riktigt trött!”Under hela den tid som Täppas Fogelbergpratar om att han blir trött,fortsätter Lars Hultkvist att försökasäga något i bakgrunden. Men teknikenstår på Täppas Fogelbergs sida –hans klara röst från studion överröstarLars Hultkvist på dennes raspigatelefonlinje. Samma sak händer oftanär Täppas Fogelberg och en inringarebörjar prata i munnen på varandra– Täppas Fogelberg hörs nästanalltid bäst.Trots att Täppas Fogelberg självtycker att alla inringare i princip börbemötas likadant, var han tämligennyckfull under sin programvecka ioktober. Så länge inringaren BörjeSundberg kritiserar smygrasismbland socialdemokrater, ställer TäppasFogelberg till exempel gärnabåde motfrågor och hummar uppmuntrande.Men när Börje Sundbergbyter riktning och kräver att invandraretar sitt eget ansvar för att få jobb,klipper Täppas Fogelberg plötsligt avinringaren med ett tack och hej. Visserligenhänder detta under det tiondeav totalt tolv inlägg i programmet,men med tanke på att hela inläggetbara tillåts vara två dryga minuter, ärdet inte säkert att Täppas Fogelbergsreaktion beror på tidsbrist.Ett utmärkande drag hos TäppasFogelberg är att han gärna blir personlig.När en inringare blir teoretiserande,som i diskussioner kringslöjan, är Täppas Fogelberg inte senmed att fråga inringaren vad dennebrukar ha på sig till jobbet, och ominte slöjan är ett rent kulturellt fenomenprecis som slipsen. Samtidigtär Täppas Fogelberg lika beredd attöppna sig själv också: när en kvinnafrågar honom om han är religiös, svararhan ärligt att han inte tror på Gud,och erkänner att hans ateistiska tvärsäkerhetkanske är än mer trångsyntän orubblig tro.Samtidigt är Täppas Fogelberginte sen att driva med inringarna närde tar upp alltför personliga och småproblem för hans tycke. När en personklagar på att brevlådor sitter förhögt för att rörelsehindrade kan nådem, använder han sin egen blindhetsom vapen och påpekar att manfaktiskt kan be någon i närheten omhjälp med att lägga i brevet om maninte kan se eller nå brevlådan. Ochnär en kvinna ringer in för prata omhemlösa katter, avfärdar Täppas Fogelberghela samtalet som ”dagensi-landsproblem."Även om Täppas Fogelberg är hårdoch sarkastisk mot vissa inringare,har han stor respekt för inringarnasmer allvarliga personliga erfarenheter.När Iris Linnå ringer in för attprata om Förintelsen, med anledningav ett tidigare antisemtiskt inlägg, ärTäppas Fogelberg försiktig och hummande.Han låter Iris Linnå berättaom hennes liv i Helsingfors och omhennes judiska vänners strategi utanatt avbryta eller ifrågasätta alls.Det är Täppas Fogelberg i ett nötskal:brysk, bufflig, men faktiskt ocksårespektfull och förstående när inringarna,med sina egna livshistorier,väcker hans finkänslighet.31

"Världens bästaEterröster:5:e oktober -antirasistradio!"Ring P1:s nyaste programledare Alexandra Pascalidou, tycker att mångainringare har främlingsfientliga åsikter. Men att programmet skulle vara enrasistradio det håller hon inte med om.– Ring P1 kan vara världens bästa antirasistradio, säger hon.TEXT OCH BILD: SANNA JANSSONAtt Alexandra Pascalidou självgillar Ring P1 är tydligt. Hon kalllarprogrammet för journalistikensflaggskepp.– Jag älskar att det är direktsäntoch att det är ocensurerat, säger hon.Alla kan vara med, det enda man behöverär en telefon, och det har allasvenskar. Det är ingen som regisserardig i Ring P1, programmet är en yttrandefrihetensstudsmatta.Innan Alexandra Pascalidou dykerupp på sitt frilanskontor på söderi Stockholm, säger en kontorskollegaatt hon brukar dyka upp med andani halsen. Något som visar sig stämmaväl in på hennes energi. Mitt underintervjun, avbryter hon sig med orden"oj vad jag skriker." Ämnet främlingsfientlighetoch hur invandrarebehandlas i media, engagerar henne.Det var för knappt ett år sedansom producenten Linda Belannerringde upp Alexandra Pascalidou,med en förfrågan om att programledai Ring P1.– Jag blev smickrad och lycklig, sägerhon.När hon började sända programmetställde hon många personligafrågor till inringarna.– Det är ett problem att jag älskarmänniskor, jag vill helst veta allt ompersonen.Nu efter att ha gjort fler sändningarkänner hon att hon inriktar sig merALEXANDRA OM ALEXANDRA:Namn: Alexandra PascalidouÅlder: 39 årBor: Hyreslägenhet i StockholmGJORT TIDIGARE:"Statsvetenskapligutbildning på Stockholms universitet,mina tre månader i New York när jagundersökte hur TV, radio och tidningardär arbetar med etnisk mångfald, Mosaiki SVT, Ungdom mot Rasism - Europarådetskampanj där jag representerade Sverige,OS i SVT, två TV-år i Grekisk TV och författaretill fyra böcker, den mest kändaheter Bortom Mammas gata."Värsta Ring P1-minnet: När hon saatt polisen hade mördat en person innanfallet var utrett:"Då kunde jag inte sova några nätter."Bästa Ring P1-minnet: "Alla programhar varit fantastiska!"på debattfrågan.Sin egen programledarestil beskriverhon efter lite funderande.– Jag är väldigt lyssnande och snabbmed att ställa provocerande motfrågor,vänligt men bestämt. Men iblandbli jag lite för snäll, tycker hon.Vad tycker du är Ring P1:s uppgift?– Ring P1 ska vara en dagsaktuelldebatt, öppen för alla. Den ska ta pulsenpå Sverige.Vad vill du uppnå med varje samtal?– Att människan som ringer in skakänna att budskapet kom fram, attmänniskan ifråga har fått göra sin rösthörd, att han eller hon har fått lyfta endebattfråga. Att de ska känna, jag kanförändra världen.Alexandra Pascalidou säger att detfinns en världsförbättrare i hennesom gärna vill komma fram till enlösning i slutet av samtalen, men poängterarändå att Ring P1 är ett debattprogram.– Sök konflikten brukar de sägafrån redaktionen, berättar hon.Men trots debattuppläggettycker hon också att Ring P1 är detnärmaste ett demokratiskt samtalsom man kan komma.– Jag vet inget annat forum sombåde ministrar, näringsledare och32 12

Alexandra- 9:e oktoberPå lur i etern– Det är viktigt att få in fler invandrare i mainstreammedia, säger Alexandra Pascalidou. Hon är den enda av programledarna i Ring P1som själv har invandrarbakgrund.min morsa i Rinkeby lyssnar på medså stor behållning, säger hon.Hon påpekar att hon är den endaav programledarnamed invandrarbakgrund.Hon har rötteri Grekland och äruppväxt i Rinkeby iStockholm.– Människor somjag behövs i den härdebatten, säger hon.Hon framhålleratt Ring P1 förförsta gången gerinvandrare en möjlighetatt prata om sig själva och intebara bli talade om. När hon leder programmetblir det vi-invandrare, iställetför att man talar om ”dom.” Hon"Jag kan varahårdare mot invandrare,ochmuslimer vetatt jag inte hatardem. "berättar att människor med invandrarbakgrundstoppar henne på gatanför att tala om att när hon är programledaredå vågar deringa in, då kännerde sig inte räddaför att bli diskriminerade.Hon tyckeratt det är ett privilegiumatt tillhöraen minoritet och serbara fördelar medsin bakgrund, somframförallt gör atthon inte missförståsnär hon argumenterar.– Jag kan vara hårdare mot invandrare,och muslimer vet att jag inte hatardem, säger hon. Det skulle varasvårare för en svensk. Och min bakgrundger trovärdighet också blandsvenskar.Hon säger att hon absolut tar derasistiska åsikter som kommer fram iprogrammet, personligt.– Då gäller det att sortera bort depersonliga känslorna och att varajournalistiskt lugn, säger hon.Programledarna anklagas iblandför att vara partiska när de ifrågasätterfrämlingsfientlighet. Ett klassisktknep, säger hon, som till exempelSverigedemokraterna använder sigav. Att programledaren ska varaopartisk, det håller hon med om mensäger att det är missuppfattning attman är partisk om man tar ställningför mänskliga rättigheter. Istället ärdet programledarnas skyldighet attta ställning för alla människors likavärde.33 13

Hon tycker att de främlingsfientligarösterna i programmet är många,men tror att de är överrepresenteradeom man jämför med svenskar i allmänhet.Främlingsfientliga är skickligapå att använda media menar hon,medan de som är mer frisinnade, somhon uttrycker det, inte hör av sig tillprogrammet påsamma sätt, eftersomde inte tror attdet är viktigt. Menatt Ring P1 skullevara en rasistradiodet håller hon intemed om.– Då kallar jagall radio för rasistradio,säger hon.Hon menar att derasistiska åsikternafinns i den störreoffentliga debattenockså. Strategin attdiskutera öppet,tror hon på.– Att stängadörren det provademan i Frankrike och det fungeradeinte. Låt dem säga vad de tycker ochtänker, så att de inte kan ta populistiskapoäng genom att säga att de blir"Det är ett frittforum där rasistergår vilse i sinaegna orimliga argumentoch därantirasister kanfå bjuda på motståndoch nyansering."tystade, säger hon.Hon kallar Ring P1 för världensbästa antirasistradio.– Det är ett fritt forum där rasistergår vilse i sina egna orimliga argumentoch där antirasister kan få bjudapå motstånd och nyansering.Finns det någontingman inte fårsäga i Ring P1?– Nej, fan heller.Men man ska intekränka andra människoroch man skaundvika rasistiska,sexistiska och homofobauttalanden.Finns det en farai att främlingsfientligaröster släppsfram i programmet?– Det blir fel omvi som programledareinte kan hanterafrågan. Om viinte hanterar demkorrekt kommer de att multiplicera.Det är viktigt att programledaren ärallmänbildad och öppen för att tadebatten. Det ligger i uppgiften attifrågasätta hårda uttalanden och generaliseringar.Hur ska man prata om invandringi den offentliga debatten?– Det ska vara öppet och demokratiskt,alla ska få vara med och det ärviktigt att inte hamna i ”vi och domfällan”,säger hon.Samtidigt säger hon i nästa andetagmenar att det omöjligt att undvikajust den fällan, eftersom manmåste kunna prata om orättvisor ochunderrepresentation. Mediedramaturgingör att man ofta försöker hittaen extremistisk udd i rapporteringen,något som hon menar är till nackdelför minoriteter. Invandrare får alltsådelta i det offentliga samtalet som extremistrepresentanterav något slageller att så får man vara med som ettblattealibi, säger hon. Att invandraremåste in i mainstreammedia bådesom journalister och som vanliga rösterär något hon återkommer till fleragånger som en lösning. Det måste blimer etnisk mångfald i svensk media.– Det är viktigt att invandrare får deltai den offentliga debatten på sammavillkor som svenskar.34

Alexandras strategierPå lur ieternAlexandra Pascalidou - debattörenAlexandra Pascalidou är en aktiv programledare somställer många motfrågor. Hon säger att inringarna skabehandlas lika, men med personliga nyanser:– Ibland får man vara lite mjukare mot dem som inteär lika retoriskt säkra.Av Ulla Mobergs fyra strategierför att vara opartisk är motfrågemodellenden strategiska variant som ärvanligast när Alexandra Pascalidousänder Ring P1. På det viset har hennessamtal mer en debattform än ensamtalsform. Men frågorna ställs fördet mesta i samtalston, vilket samtidigtökar samtalskänslan. Vi ska sehur Alexandra Pascalidou gestaltarMobergs fyra strategier, med exempelfrån våra fyra debatter.Nils-Erik Andersson menar attSveriges pensionärer har det så passkärvt att de i nästa val kommer attproteströsta på Sverigedemokraterna,ett parti som deegentligen inte villha, menar han.”Men kan intepensionärerna proteströstagenom attrösta på Piratpartiet”bemöter AlexandraPascalidou.Nils-Erik Anderssongår henne intetill mötes. ”De måsterösta på någotsom verkligen ställertill det” menarhan, och tydliggör i sitt svar sin synpå Sverigedemokraterna något.Lennart Rydberg ringer in tillprogrammet och menar att svenskarhar en väldigt naiv syn på islam, ochatt muslimer har som ett långsiktigtmål att ta över världen. Han säger attenligt islam finns bara en religion ochom man inte konverterar så ska manavrättas.”Sakta i backarna nu så ska vi se.Har någon muslim knackat på dindörr och bett dig konvertera?” sägerAlexandra Pascalidou.Lennart Ryberg nappar inte påbetet utan svarar att han inte vill gå inpå personliga erfarenheter. Det undvikandesvaret han ger, gör att hanframstår som mindre seriös. Han kaninte exemplifiera sina resonemang,och det lyckas Alexandra Pascalidoupåvisa genom"Sakta i backarnanu så ska vi se.Har någon muslimknackat på dindörr och bett digkonvertera?"den här och fleraandra motfrågor.Lena Olssontycker attslöjbärare är liteläskiga. ”Finnsdet andra klädedräktersomdu är rädd för?”frågar AlexandraPascalidou.”Nej, det är detväl inte, inte vadjag kan komma på så här nu”, svararhon då.Här lyckas hon genom sin frågavisa att Lena Olssons problem medslöjan kanske inte handlar om rädslaför ett klädesplagg utan att hon hängerupp sitt resonemang på att det serläskigt ut. Hon är inte rädd för människormed mycket kläder i allmänhet,men tydligen för muslimer, resonemangethar alltså också en annanbotten än bara en klädrädsla, vilketkommer fram i ordväxlingen.Strategi nummer två, att hänvisatill tredje part, använder AlexandraPascalidou framförallt på det sättetatt hon lyfter fram tidigare inringaresargument eller tar upp åsikter som inkommitvia sms till programmet. Närhon använder sig av tidigare inringaresargument, knyter hon ihop debatten,de frågor som tidigare väcktsi programmet får på så vis svar ochhänger inte längre i luften.När Frank A, som presenterar sigsom svensk imam, ringer in får hansvara på frågor som tidigare väcktsav Lennart Rydberg, som starkt kritiserarislam. Frank A berättar att ivissa länder i Europa är majoritetenav barnen som föds muslimer, dåkommer framtiden att vara väldigtislamisk, menar han.”Och det tolkas ju av främlingsfientligakrafter, men inte bara det,det tolkas ju av människor som kanskegår omkring och är rädda förislam, för människor som kanske ärrädda för kvinnor i burqa och så dettolkas ju som att ni vill ta över Europaoch världen”, säger Alexandra Pascalidou,som här använder LennartRydbergs argument.Mer sällan ställer hon de35

mer diskreta frågorna som omformulerardet som inringaren precis sagt.Hennes samtal med Akbar Moradi,innehåller främst sådana frågor.”Du menar att båda beter sig somsexobjekt, både de som döljer sig,men är du för eller emot slöja, det harinte jag förstått?” ”Det patriarkalaförtrycket alltså?” ”Så du tror att dekommersiella krafterna är det störstahotet?”Akbar Moradibryternär han pratar,så det verkarvara anledningentill attAlexandra Pascalidouställermånga frågorav den omformulerandetypen.Hans ursprungligapoäng, där han kritiserarslöjan och marknadskrafterna somgör kvinnor till sexobjekt, framstårdärför tydligt men samtalet blir inteproblemlösande eftersom han inte fårbemöta andra sidans argument. Hankan därmed inte visa om han har förståelseför de som tycker tvärtom.Men när Alexandra Pascalidou använderen annan av Mobergs strategieruppstår ett exempel på förståelsefrån Akbar Moradis sida. När AlexandraSvensson ringer in kopplas debåda ihop. Hon säger att det är hennesfria vilja att bära slöja. ”På den därpunkten hon har rätt att vara privat”säger Akbar Moradi tillmötesgående.Samtalet mellan Akbar Moradioch Alexandra Svensson är ett av tvåexempel på när Alexandra Pascalidouväljer att koppla ihop två inringare föratt få en diskussion dem emellan, någotsom skapar en helt annan dynamikän den vanliga programledareochinringaredynamiken. Intressantär att i båda fallen framkommer det36"Du menar attbåda beter sig somsexobjekt, men ärdu för eller emotslöja?"en viss förståelse för motståndarensargument, något som är ovanligt i deandra samtalen.Det andra exemplet på den här dynamikenär mellan när imamen Frank Aoch Hans-Gunnar Karlssonsom haren viss kritik mot slöjan möter varandra.Hans-Gunnar Karlsson menaratt man ska visa ansiktet, han vill haen helhetsbild av människan. FrankA går honom då tillmötes en bit. ”Dethär med niqab det är ju någontingsom, alltså det är inteett måste som muslimman får ju visa ansiktetoch om man verkligenvill ha ett jobbdär man inte kan haniqab så kan man juinte ha det liksom.”Ibland uppståren annan problemlösandeupplösning islutet på samtalen, som också har attgöra med en förståelse av att andra serannorlunda på debattämnet än mansjälv. När Alexandra Svensson får fråganvad hon skulle vilja säga till detjejer som inte själva valt att bära slöjasvarar hon först att hon inte vet menefter en stund kommer ett förslag tillen lösning.”Sättet vi löser förtrycketpå det är att öka integrationen i Sverigeom varje svensk går ut och skaffartvå vänner med utländsk härkomstså, så kommer de komma in mer ochmer i svenska samhället och då är jaghelt övertygad om att de inte kommeratt vara så"Är vi bättre pånågot sätt?"rädda för frihetheller när dekommer” sägerhon.Ibland användsdebattekniker som inte liknarde fyra som Ulla Moberg beskrivitsom opartiska. Alexandra Pascalidouväver ibland in personliga erfarenheteri sina frågor och mot-eller medhållanderesonemang. När en inringarediskuterar ifall man får ha slöja somförskolelärare eller inte tar AlexandraPascalidou upp en egen fundering.”Det jag tänker på är eftersom jagnu har en dotter på ett och halvt årsom precis har börjat på dagis, ellerförskola, det är ju att jag vill ju attförskoleläraren ska kunna röra sigfritt alltså jag menar alltså rent fysisktkunna springa med barnen ellerklättra eller vad de nu håller på medoch det undrar jag om man kan görai en niqab?”En viktig funktion som programledarensfyller är att kunna ifrågasättafakta. När Jonela Terne ringer in föratt prata om flyktingmottagande ärAlexandra Pascalidou kritisk. JonelaTerne tycker inte att Sverige kan taemot hur många som helst. Hon sägeratt Sverige inte kan integrera de1,5 miljoner människor som har kommithit. Här bemöter Alexandra Pasacalidouhennes fakta direkt.”1,5 miljoner människor har intekommit till Sverige. 1,6 miljoner människorhar någon slags invandrarbakgrund.Det betyder minst en föräldersom är född utomlands det kan varaNorge, det kan vara Danmark. Detär människor som är födda och uppvuxnai Sverige.”Jonela Terne backar då och menaristället att det är 900.000. Närinringaren backar blir resonemangetihåligt och får samtalet att mer liknaen debatt, där ena parten kan vinna.I de debattliknandesamtalen finns enojämlikhet. Eftersomatt programledareninte ska visa sin egenståndpunkt, kan inringareninte heller vinna en debatt.Det återstår att det blir noll-noll elleratt inringaren förlorar.Ett debattdrag som Alexandra Pascalidouär ensam om, det är att honhänvisar till sin egen invandrarbak-

På lur i eterngrund. Jonela Terne har själv invandrattill Sverige och hon förklarar atthon kom från Europa, som en förklaringpå varför det skulle vara merokej att hon är här än utomeuropeiskaflyktingar.”Är vi bättre på något sätt?”, frågarAlexandra Pascalidou, som härbelyser en motsägelse i Jonela Ternesresonemang.Också i debatten om språketanvänder Alexandra Pascalidou sigsjälv exempel. Åsikten att man ävenpå bussen eller tunnelbana kan manvälja att tala svenska trots att denman talar med är en landsman, berörAlexandra Pascalidou personligen,eftersom hon själv talar grekiska itunnelbana ibland. Hennes direktakoppling till egen erfarenhet gör samtaletkonkret, de talar inte om någraandra utan om sig själva i samtalet.De fall där Alexandra Pascalidouställer frågor som går in mer på personernabakom argumenten är samtligainringare muslimer. ”Hur tyckerdu att din fru ska klä sig?” ”Varför hadu slöja?” ”Varför konverterade dutill islam?” Samtal kring islam somförs med telefonörer som inte självaär muslimer rör sig oftast på ett merteoretiskt plan. En dialektik uppstårhär mellan privat och politiskt. Närmuslimer pratar berörs deras privatasfär, när icke-muslimer pratar hållersig samtalet i den politiska sfären.Den här dialektiken behöverinte ses som ett problem, de mer personligtställda frågorna gör sig i programmetoch ger samtalet ett liv ochen koppling till verkligheten som gördet väldigt spännande att lyssna.Kanske är det en fördel att muslimerblir personliga i debatten, för attfå ett vi-muslimer perspektiv, somannars ofta efterlyses. Problemet medvi-muslimer perspektivet är att enperson ofta får tala för hela gruppen.Ett mindre lyckat exempel på denproblematiken är när imamen Frank,beskrivs av Alexandra Pascalidousom en helt vanlig svensk muslim.Det ger hans argument en legitimitet,som en företrädare för ”alla vanligamuslimer”.Man kan givetvis diskutera vaden vanlig muslim är, men Frank A ärtroligtvis ingen vanlig muslim. Hanär imam och har starkt religiösa argument,som får honom att framståsom fundamentalistisk, att han då fårrepresentera vanligheten blir problematiskt.Ett annat sätt att argumenteraär att hänvisa till idealet om ettdemokratiskt samtal. Ibland dykerupp argumentet upp bland inringarnaoch ibland används det som ett argument,från Alexandra Pascalidou.”Det här just ett sådant program,för debatt och dialog, hit kan allaringa”, säger hon till Mille Öbergsom vill att redaktionen ska ha endialog också med extremister. ”En avde viktigaste sakerna i vårt samhälleär en demokratisk dialog”, säger honockså när Lennart Rydberg ringer in.I det här enda samtalet märksdet att inringaren närmare sig engräns för vad som är tillåtet i programmet.Lennart Rydberg som menaratt svenskar har en väldigt naivsyn på islam och att muslimer har enlångsiktig strategi att ta över världen,bland annat genom att föda mångabarn.I det här samtalet visar sig AlexandraPascalidou från sin mest kritiskasida och samtalet får formen av enkonfrontativ debatt. Hon höjer rösten.Lennart Rydberg kör hårt framoch avbryter henne, han säger, ”jamen om du har alla svar va, så är judet jättebra” och vid ett tillfälle menarhan att Alexandra Pascalidou är uteoch cyklar. Det verkar som att hennesreaktion, trots inläggets art, mer haratt göra med hans debattstil och inteämnet. Lennart Rydberg får säga attmuslimer vill skapa ett världsherravälde,men han får inte ta över ochstyra samtalet.37

”RasistradionEterröster:12:e oktober -är världens myt”En helt unik arena för vanliga människor att föra fram sin röst i offentligheten.Ett verkligt samtal, på lika villkor, där vad som helst kan hända. AgnetaFurvik tycker att Ring P1 är viktigt. Och hon ser inget fel på debatten somförs där.TEXT OCH BILD: MARIE WENGERNär Agneta Furvik svarar i Ring P1förundras hon och fascineras av lyssnarnasengagemang.– Vem är den här människan somgår och tänker så mycket på det häratt den ringer in till Ring P1 på en tisdagsmorgonliksom?Sedan 2006 har hon hört till programmetsgrundstab. Med jämnamellanrum har man kunnat hörahenne svara på skånska från en studioi Malmö. Men hennes radiokarriärär längre än så: Hon har jobbatpå Ekot och Studio Ett i mer än tjugoår, och hunnit med att vara både reporter,producent, redaktionschefoch programledare.Nu har hon precis flyttat tillbakatill Stockholm, till ”mediemedelklassens”kvarter på Söder, där vi harstämt träff en mild fredagseftermiddagi november. Hennes nya jobbsom nattredaktör går inte så bra ihopmed programlederi i Ring P1.– Jag avstår Ring P1 just nu, menjag kommer att hoppa in lite då ochdå.Den självsanerande debattenDet gjorde hon senast för ett parveckor sedan, när vi lyssnade på hennesprogram. Då pågick debatten omslöjan för fullt. Är en muslimsk kvinnasom bär slöja förtryckt? Är det enmänsklig rättighet att ha på sig vadman vill, när man vill? De frågornaväckte många lyssnares debattlust.AGNETA OM AGNETA:Namn: Karin Agneta FurvikÅlder: 47 årBor: På söder i StockholmBästa/Vårsta Ring P1-minnet: Vetinte, det är som att de där sändningarnaförsvinner när man är klar med dem.”Programledarstil: Explosiv, väldigtpå hugget både på gott och på ont,dominant.Agneta Furvik tycker inte att slöjdebatteni Ring P1 är problematisk.– Den är ju återkommande och detär väl viktigt att den får vara det.Hon vänder sig bestämt emot allapåståenden om Ring P1 som ”rasistradio”.– Jag tycker det är en vanföreställningbland folk, för det första att detär jättemycket invandrarfrågor ochför det andra att det är jättemånga rasistersom ringer in.Under vår undersökningsperiodberörde 36 procent av alla inlägg pånågot sätt invandrare eller invandring.Det förvånar Agneta Furvik.Själv uppskattar hon att ungefär en avtjugo inringare vill prata om invandrarfrågor.När det gäller inringaremed främlingsfientliga åsikter sägerhon att det finns ”några enstaka”.– Det är en gubbe som sms:ar varjedag. Jag längtar efter att hans sms skavara möjliga att använda, alla ska jufå vara med. Men oftast är de helt enkeltoanvändbara.Hon kan inte komma på något somsaknas i Ring P1, varken i slöjdebatteneller i debatten kring invandringöverhuvudtaget.– Ärligt talat, det fina med Ring P1är att alla argument kommer fram förreller senare. I början var jag mycketmer angelägen om att gå i någon sortssvaromål, men det behövs egentligeninte. Om någon säger si så ringer detalltid någon annan och säger så.Närmare vardagenDet som skiljer debatten i Ring P1från andra, elitbaserade offentligasamtal är inte att den är grövre ellermer rasistisk, utan att andra, mer vardagligafunderingar kommer fram,menar Agneta Furvik.38 12

Agneta- 16:e oktoberPå lur i etern– Det sägs ju saker här som är möjligtför alla, alla, alla att lyssna på.Hon tar ett exempel från sin senastevecka. En man ringde och undrade:Hur ska en förskolelärarinnasom inte fårvisa sitt hår för män bärasig åt när barnens papporkommer för att hämtadem?– Sånt där får inte platsi det vanliga offentligasamtalet.Här har Ring P1 enenormt viktig roll att fylla,säger hon.– Det är svårt att fatta att det fannsen tid när Ring P1 inte fanns, och detär svårt att fatta vilket förakt Ring P1mötte från andra journalister i början.Det fanns en beröringsskräckmed den vanliga människan och ettunderskattande av den vanliga människan.Sedan dess har programmet fåtten bättre ställning i samhällsdebatten,tycker hon. Politiker lyssnar påRing P1 för att ”känna av det så kallladefolkdjupet”, och det händer attRing P1-lyssnarnaför uppnya ämnenpå mediernasdagordning.Under AgnetaFurvikssenaste veckaringde flerapensionärer inoch var upprördaför attFolksam hade sänkt deras livförsäkringar.Det togs sedan upp i StudioEtt. Men Agneta Furvik tycker ändåatt utbytet mellan Ring P1 och elitensoffentlighet är för litet.– SR:s egna medarbetare skulle måoerhört bra av att lyssna på Ring P1.Casen ringer ju själva, liksom."SR:s egna medarbetareskullemå oerhört braav att lyssna påRing P1."Gränsen för vad som sägsSå visst spelar det roll vad man pratarom i Ring P1, och hur. Men var gårgränsen för vad man får säga i det offentligasamtalet? Det går inte att draen sådan generell gräns, menar AgnetaFurvik.– I princip tycker jag att man skakunna prata om allt, men inte på vilketsätt som helst, och jag är öppenför att nån kan övertyga mig om undantagfrån den principen.Hon är inte rädd för att Sverigedemokraternaska släppas in i det offentligasamtalet. De ska visas uppoch debatteras med, så länge de hållersig till spelreglerna. Samtidigt tyckerhon att det spelar en stor roll hur manpratar om invandrare i medierna.– Om man ständigt omtalar ett fenomensom ett problem, då blir jubilden att ”det är vad de är”. Mendet här är ju ett problem i hela detoffentliga samtalet och inte i Ring P1speciellt.Agenta Furvik menar att Ring P1 fyller en viktig plats i det offentliga samtalet. Men programmet var alllt annat än uppskattat i början:–Det är svårt att fatta vilket förakt Ring P1 mötte från andra journalister i början. Det fanns en beröringsskräck med den vanliga människanoch ett underskattande av den vanliga människan.39 13

Agnetas strategierAgneta Furvik – djävulenssnällaste advokatHon beskriver sig själv som explosiv och dominant istudion. Men när vi lyssnar på Agneta Furvik i Ring P1möter vi en lugn och metodisk programledare, aktiv isamtalen men tillåtande mot sina inringare.– Min ambition, och jag tror att jaglyckas med det, är att bemöta människormed ett öppet sinnelag, alltidmed respekt. Vi ber dem ringa, då harde rätt att få en respektfull behandling,säger Agneta Furvik.Humor och värme tycker hon ärviktigt, men också att vara aktiv ochställa mycket frågor. Agneta Furvikhar en lång erfarenhet som journalist,och det märks när hon programlederi Ring P1. Hon har en lyssnande hållninggentemot inringarna och ställerföljdfrågor, precis som i en vanligintervju. Det finns ett ganska tydligtmönster i hennes samtal, och vi ska sehur det kan gå till i ett exempel frånden 12 oktober.Förtydligar och sammanfattarBaktiar ringer in för att prata omde män i Rinkeby som försökt hindraunga tjejer från att gå på disco. Hanvill också prata om slöjan. AgnetaFurvik ber honom ta en sak i taget,och låter sedan Baktiar presentera sinståndpunkt. Under tiden hummarAgneta Furvik uppmuntrande ochkommer då och då med små instick,men bara för att förtydliga vad Baktiarpratar om: ”Dom som försökertvinga andra att till exempel stannahemma från diskon och så vidare detvi hörde rapporteras om sker till exempeli Rinkeby.”Killarna måste anpassa sig, annarsförtjänar de inte att leva i Sverige,menar Baktiar: ”Antingen ska domskärpa sig, eller så ska dom flytta tillmörka grottorna i Torabora i Afghanistan.”Fortfarandeär Agneta Furvikskommentarer baraägnade att förtydligaoch sammanfattaBaktiars argument:”En grupp som försökertvinga kvinnoroch flickor där,de borde flytta härifrånhelt enkelt.”Just detta, att görainringarens egen argumentationtydlig,ser Agneta Furviksom ett viktigt programledaruppdrag:– Mitt ansvar är att få dem somringer att så tydligt som möjligt klargörasin åsikt, och att få lyssnarna attförstå.Argumentet utvecklas”Sluta eller flytta härifrån.” – Viddet här laget har Baktiars budskapklargjorts och renodlats, och förstnu kommer Agneta Furvik med enfråga: ”Men du, vanlig dialog då, kanman på nåt sätt prata med dom härmännen tror du?” Här får Baktiar etttillfälle att nyansera sin argumentation,vilket han också gör. Visst kanman påverka dem genom att pratamed dem. Återigen har dialogidealetbekräftats i Ring P1, och samtalet kangå vidare."Mitt ansvar äratt få dem somringer att så tydligtsom möjligtklargöra sin åsikt,och att få lyssnarnaatt förstå."Agneta Furvik ber Baktiar att presenterasin andra åsikt, den om slöjan,och processenbörjar om. Baktiartror inte att någonkvinna frivilligtväljer att bäraslöja. ”När dom ärsmå, då hjärntvättasdom att manmåste ha slöja,annars kommerman hamna i helvetet.”Återigenförtydligar AgnetaFurvik genomatt upprepa detsom Baktiar säger,varpå hon ställersin motfråga. Den här gången använderhon sig av det klassiska journalistiskaknepet att hänvisa till en tredjepart: ”Är det vad du har att säga tilldom kvinnor som ringer hit och kontaktaross till exempel på Ring P1 ochsäger att jag bär denna frivilligt jagvill verkligen ha detta det är förenligtmed min muslimska tro?”Djävulens advokatI samtalet med Baktiar använderAgneta Furvik alla de strategier föratt styra samtalet som Ulla Mobergidentifierat: Hon omformulerar detsom redan sagts, ställer motfrågoroch hon hänvisar till en tredje part.Mot slutet av samtalet kopplar honfaktiskt också in en ny inringare, men40

På lur i eternförsöket att skapadialog misslyckas.Genom att ställa frågoroch hänvisa tillen tredje part undvikerAgneta Furvikatt själv ta ställning inågon fråga. Det görhon genomgåendei hela vårt material.Själv säger hon atthon kan bli arg påinringarnas åsikteribland, men att detinte är hennes uppgiftsom programledare.Bara i undantagsfalltar hon självställning och sägerifrån.– Om de är grymtrespektlösa. Menman kommer ganska långt på att varadjävulens advokat.Hon vill helst behandla alla inringarelika, oavsett vad de tycker.– Jag tror att ibland kan det hörasen lättare antipati. Men jag försökerha koll på det, att jag inte låterför trevlig motdem som jagråkar hålla medoch för otrevligmot dem somjag inte hållermed.Under AgnetaFurviksvecka hettadedet aldrig riktigttill i invandra r d e b a t t e n .Det talades enhel del om slöjan,men gränsenför vad som var okej att säga passeradesaldrig. Men när man säger attnågra killar från Rinkeby borde flyttatill Torabora-grottorna och att slöjbärandekvinnor är hjärntvättade, ärinte det lite respektlöst? När AgnetaI slussen sitter alltid två personer som skriver ner vilka som ringer det magiska numret 099-510 10. Vilka som fårkomma med i programmet och prata med Agneta Furvik eller någon av de andra programledarna, berorfrämst på deras ämnesval. Det behövs variation."Jag försöker attinte låta för trevligmot dem som jagråkar hålla med ochför otrevlig mot demsom jag inte hållermed. "Furvik får frågan säger hon att hongillar drastiska uttalanden som Baktiars.De ger liv åt debatten. Kanske ärdet också mer okej för Baktiar, som är”en inifrån gruppen”, att uttrycka sigså, än om en svenskfödd person hadesagt samma sak, menar hon.Föreställ dig att en svenskfödd manhade sagt sammasak som Baktiar:Hur hade det låtit?Hade AgnetaFurvik känt sigtvungen att dra entydligare gräns isamtalet då? Självsäger hon att honinte är säker pådet; trots allt fårBaktiar kritiskamotfrågor. Exempletmed Baktiarvisar hur detsom sägs i RingP1 uppfattas olika beroende på vemsom säger det. Ett uttalande lever intesitt eget liv, utan måste alltid tolkas isin kontext. Kanske är frågan om vadsom får sägas i Ring P1 helt enkelt förenkel.En programledare med rutinDen struktur som finns i samtaletmed Baktiar återkommer i många avAgneta Furviks samtal. När inringarenpresenterar sitt argument hållerhon sig avvaktande, bekräftar, förtydligaroch sammanfattar. Sedan följeren följdfråga, ofta kritisk. Inringarenutvecklar och nyanserar (i bästa fall)sitt argument. På slutet sammanfattarAgneta Furvik gärna det som sagtsigen. Det märks att hon hon har rutinpå sitt programlederi. Själv tror honatt hon kanske är lite för snabb förvissa lyssnare.– Ibland är jag kanske lite förhetsig, avbryter folk lite för mycket.Att programleda i Ring P1 är svårt,poängterar hon. Det gäller att mötainringaren där den är, lyssna och ställafrågor som gör att resonemangetutvecklas. Eller faller. När det gällerinvandringsdebatten är de inte de uttaladerasisterna som är svårast, tyckerhon, utan ”mittemellan-typerna”.– Jag skulle vilja bli bättre på att argumenterapå ett smart och fiffigt sättmed de där försåtliga rasisterna, desom inte är pang på.41

"What's your point?"Eterröster:19:e oktober -Han har varit med sedan Ring P1 startade och känner sig trygg i sin programledarroll.Men den som ringer in när Tomas Tengby är programledarekan aldrig vara säker på vad som ska hända…TEXT: MARIE WENGER BILD: SANNA JANSSONNär Ring P1 startade för tio år sedanfick Tomas Tengby frågan om hanville bli programledare. Han hadejobbat i P3 tidigare och var, som hansäger, van vid telefoner.– Man skulle inte vara en sån därsom måste ha ett manus för att göraett program.Han ger ett självsäkert intryck närvi intervjuar honom i Kanalhuset, därSveriges Radio huserar i Göteborg.Men han understryker att Ring P1 ärett svårt program att göra.– Man kan inte ha ett för storttrygghetsbehov.Vad som helst kan ju hända i ettsamtal som är helt oregisserat och direktsänttill hela Sverige. Och TomasTengby själv är inte heller någon förutsägbarprogramledare. Det märktevi när vi lyssnade på samtal från enav hans veckor i oktober. Den veckanhandlade debatten mycket om Sverigedemokraterna,i efterdyningarnaav Jimmie Åkessons debattartikel.Men Tomas Tengby fick också taemot samtal om Svenska för invandrare,människohandel, om slöjan ochmuslimer i största allmänhet.Tomas Tengby använder sig förståstill stor del av samma strategier somde andra programledarna, i förstahand dem som Ulla Moberg pekarut. Han ber om förtydliganden, ställerföljdfrågor och hänvisar emellanåttill en tredje part. Ett försök,men ett misslyckat sådant, att kopplasamman två inringare i en debatt förekommerockså. Men hur aktiv hanär i samtalet växlar mellan olika inringare,beroende på ämne och kanskeäven dagsform. Ofta låter hanhelt enkelt inringaren presentera sinåsikt och ställer öppna följdfrågor iTomas om tomas:Namn: Anders Tomas TengbyÅlder: 53 årBor: I Göteborg, varifrån han ocksåsänderDet bästa med jobbet: "Att det är kul."tidigt radiominne: "'Svar idag' varjedag efter skolan, ensam i köket med teoch rostat bröd med honung."Trivia: Bror till Magnus Tengby i BlackIngvarsstil med ”Varför tror du att det är såhär?” eller ”Vad borde man göra åtdet här?” Vid andra tillfällen blir hanmycket ifrågasättande och går snabbti debatt. Vi ska se några exempel påhur en argumentation kan se ut i TomasTengbys program.Hjälpa eller stjälpa?Tomas Tengby ser på sig själv somen tillåtande programledare. I principska alla åsikter få höras i Ring P1, sålänge det inte rör sig om direkta lagöverträdelsersom hets mot folkgruppeller förtal, menar han. Han tror inteheller att det lönar sig att säga emotför mycket.– Man tar udden av debatten omman alltid försöker väga upp. Detintressanta är att försöka förstå hurnågon argumenterar.Att hjälpa inringaren att utvecklasin argumentation, och lyssnarna attförstå den, är programledarens kanskeviktigaste uppgift i Ring P1. Mendet finns mer eller mindre stödjandesätt att göra det på. I inledningsskedetär det vanligt att programledarenupprepar och omformulerar detsom inringaren säger. Saffe Biladamaundrar till exempel om Sverigedemokraternaär emot invandring ellermuslimer och får följdfrågan: ”Dumenar att Sverigedemokraterna duvet inte vad som vill eller?” Fråganbekräftar det som inringaren just harsagt, men ber också indirekt om enfortsättning.Mer direkt, och mer ifrågasättandeblir uppmaningen att utveckla i frågansom Mikael Fagrevi får. Han börjarsamtalet med att prata om hustruntill en bekant som läser svenska förinvandrare, när Tomas Tengby bryterin: ”What’s your point?” På så sättmarkerar han tydligt att det är dagsatt bekänna färg: Vad tycker MikaelFagrevi egentligen om SFI?42 12

Tomas- 23:e oktoberPå lur i eternIbland kan hela samtalet handlaom att nå fram till inringarens egentligaärende. Ola Jennebrink ringerin för att prata ommänniskohandel.”Människosmuggling”är ett ord sombeskriver företeelsenbättre, menar han,eftersom ”det är folksom frivilligt betalar”.Rätt etikett pårätt sak alltså, menunder frågan om ordentycks det döljasig en viss bild av verkligheten ochvissa värderingar. ”What’s the bigdeal, finns det ett problem oavsettvad vi kallar det för?” frågar TomasTengby, och han fortsätter att frågaunder hela samtalet: ”Jag frågar miglitegrann vad är du ute efter?” Hanvill tränga djupare in i resonemanget,men Ola Jennebrink håller sig kvar ibegreppsdiskussionen, och till slutfår Tomas Tengby sammanfatta:”Trafficking och människohandel,där ska vi sortera i begreppen menardu.” innan samtalet är slut. Nog harOla Jennebrink fått fram vissa poänger:framför allt att sexhandeln ären myt, men hans uppfattningar harinte blivit bemötta.När programledaren lyser igenomOla Jennebrinks inlägg ger faktisktupphov till två svar, av inringare somretar sig på hans verklighetsbild. Härser vi exempel på hur Tomas Tengbyblir mer stödjande i sin programledarroll.När Anita Tärneborg hävdar attdet visst finns trafficking och att denär ett stort problem säger han: ”Domallra flesta inom den politiska sfärenoch som bestämmer och stiftar lagaroch sådär håller ju med dig.” Genomatt hänvisa till en auktoritet ger hanAnita Tärneborgs uppfattning enviss tyngd. Nästa inringare i ämnet,Per Werner, använder sig av detta föratt skapa ett samförstånd mellan sig"Man tar uddenav debattenom man alltidförsöker vägaupp. "själv, Tomas Tengby och den tidigareinringaren: ”Du sa ju väldigt bra, vidett tillfälle här innan att lagstiftarn ärsom tur var riksdagenoch politikernaväldigt kloka.” Dåhänvisar TomasTengby återigen tillen auktoritet, dennagång i form av majoriteten:”Jag tror juatt dom flesta i Sverige,tror att det finnsm ä n n i s k o h a n d e lfaktiskt.” Därmedtycks saken avgjord: Ola Jennebrinkär besegrad.I andra samtal blir Tomas Tengbytvärtom mycketi f r å g a s ä t t a n d e .Vi har redan settvad som hände isamtalet med MikaelWillgert, somtyckte att JimmieÅkesson hade rätt.En liknande debattsituationuppstårnär inringaren LennartAlvhult börjarprata om politisktkorrekta journalister.Ämnet liggerförstås nära TomasTengby själv, ochhan är mycket aktivi samtalet. Detblir en ordväxlingmellan inringareoch programledaredär Tomas Tengbyframstår som starktkritisk. När LennartAlvhult säger attinte alla journalisterär likadana svararTomas Tengbyironiskt: ”Vilka ärde då? Det vore braatt veta namnen, såvi vet vilka som ärgoda?” Även hans omformuleringarav det som Lennart Alvhult sägerhar en ironisk udd. Han ifrågasättersjälva uttrycket politiskt korrekt: ”Fördet är ett begrepp som är ganska luddigtskulle jag vilja påstå.”Omformuleringar, följdfrågor ochhänvisningar till en tredje part kananvändas på olika sätt. Ibland tycksde mer ämnade att hjälpa upp inringarensargumentation, andra gångeratt ifrågasätta den. Programledarna iRing P1 ska vara opartiska precis somalla journalister som jobbar på SverigesRadio, men de här exemplen visaratt det inte är så enkelt. Olika påståendentriggar igång olika typer avreaktioner från programledaren.Tomas Tengby i Kanalhuset i Göteborg, en stund efter att haavslutat dagens sändning med ett sista "Tack för att du ringde!"43 13

44Att ta fajten äromöjligtMedieforskaren Kent Asp, har studerat medias valbevakning av partierna sedan slutetav sjuttiotalet. Han tycker att det är svårt att göra prognoser, man vet aldrig vad det kandyka upp för händelser som påverkar resultatet, men han tror att Sverigedemokraternakommer in i riksdagen nästa år.TEXT OCH BILD: SANNA JANSSONInför valet 2006 tittade Kent Asp på hur mycket uppmärksamhetsmåpartierna fick i media. Hans forskning visaratt Sverigedemokraterna inte fick mer medialuppmärksamhetän de andra småpartierna, mest uppmärksamhetfick Feministiskt Initiativ.– SD fick ingen uppmärksamhet alls egentligen. När defick det, var det en negativ behandling, säger han.Inför nästa års val tycker Kent Asp att det ser likadantut, Sverigedemokraternas mediala utrymmer är fortsattlitet, men han tror ändå att de kommer att komma in.– Mycket tyder på det, säger han.Han tycker att det viktigaste närmedia rapporterar om Sverigedemokraternaär att de inte särbehandlas.– Medias ansvar är att behandla demsom ett parti bland alla andra. Kritisktgranskande som de är mot alla andrapartier. Risken är annars att det blir enhjälpande hand för dem.Fel blev det till exempel när Aftonbladetpublicerad sin debattartikelmed Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternaspartiledare. Efter debattartikelnföljde sida upp med sida upp ochsida ned, där han skulle motbevisas.– Media bör inte bjuda på att ta fajtensom man säger, menar han. Deras frågorblir väldigt dominanta när debattenhandlar om att ge dem mothugg.Det ingår i deras retorik att mediernaär emot dem, ju mer stryk de får destomer stämmer ju det och det stärkersympatisörerna, säger han.Misstaget var framförallt att Aftonbladetgjorde en för stor affär av publiceringen.– De fick en enorm uppmärksamhet. Aftonbladet publiceringenvar givetvis något som uppskattades av Sverigedemokraterna.Dilemmat är att man borde ta fajten,men att det inte går, säger han. Redan från utgångspunktenär rasisten inte öppen för rationella argument, sägerhan.Trots att Sverigedemokraterna bankar på porten till riksdagenär Kent Asp hoppfull i sitt resonemang. Han tyckeratt toleransen gentemot invandring har ökat. Han pekartill exempel på media, som han menar, har blivit bättre påKent Asp tror att Sverige klarar Sverigedemokraterna.

På lur i eternatt ha med fler människor med invandrarbakgrund i tidningaroch teve, i vardagliga sammanhang. Han säger attförut var människor med invandrarbakgrund bara med imedia när det handlade om olika problem.– Det har ändrats, numera förekommer utländska namni vanliga sammanhang, så i det avseendet har det blivitbättre, säger han.Men om representationen och toleransen har ökat, varförökar ändå Sverigedemokraterna?– Man kan vända på det. Det kan vara så att genom dethär så kanske de inte är så stora som de skulle kunna vara,säger han.Han säger att svenskarna är ett upplyst folk och hantror att det svenska samhället kan klara av Sverigedemokraterna– I det läge där vi är idag, tror jag att vi kan tillåta att dehär rösterna kommer fram, säger han. Om man är demokratfår man faktiskt acceptera att såna här röster kommerupp och att folk röstar på dem. Det är en del av demokratin,det är åsikter som också ska få komma till tals isamhället.Samma sak säger han om Ring P1.– Det är viktigt att låta folk komma fram.Att vår undersökning visar att en tredje del av inläggen,sms:en och mejlen som är med i programmet, berörinvandring och andra kulturer, förvånar honom.– Att det var så många, säger han.– Det ger nog ändå ingen felaktig bild, tror han, det ärnog något som berör folk mycket.Han tycker att man kan vara kritisk till att invandringskritiskaröster släpps fram i programmet, men som hansäger, de bemöts ju. Han har svårt att se några positivakonsekvenser med att släppa fram främlingsfientliga rösteri etern men säger samtidigt:– Det är inte självklart att fördomar får andra människoratt bli fördomsfulla, säger han.Tvärtom tror han att många kan reagera genom att draöronen åt sig och inte alls hålla med de kritiska röster somkommer fram.– Ibland är det tacksamt att låta en tokstolle hålla på,säger han.Hallå där Erica Hedin,mångfaldsansvaring på SR och före detta projektledare på Ring P1, undertiden december 2003 till augusti 2006.TEXT: SANNA JANSSON BILD:SREn tredjedel av inslagen i oktober berörde invandring och andra kulturer ochSverigedemokraterna. Hur ser du på det?– Jag tycker inte att det är så förvånande. Sannolikt är att det diskuteraslika mycket i andra medier.Främst var det slöjan som debatterades, varför tror du att det var så?– Slöjan är ju ett synligt tecken på religionstillhörighet, den är enkeltatt uttala sig om.Ring P1 har blivit kallat för rasistradio hur ser du på det?– Ring P1 har allt sedan starten mött den typen av diskussion, detutgår från den falska föreställningen att Ring P1 inte har regler. Vi fårtill exempel inte begå yttrandefrihetsbrott.Erica Hedin tycker inte att Ring P1 är en rasistradio.Hur ser du på att Ring P1 blivit kallat för rasistradio?– Jag tycker inte att det är det, jag tror inte att det är arenan i sigsom skapar de här åsikterna. Vi blir inte av med de här åsikterna för atttorget(Ring P1) tas bort. Då skulle åsikterna hamna någon annanstans.45

Vår fakta svart på vittFrågor kring invandring och andra kulturerutgjorde mer än en tredjedel av debatteni Ring P1 under de fyra veckor vi lyssnadeigenom. 36 procent av de 230 inlägg somsändes i Ring P1 mellan den 28:e septemberoch den 25:oktober berörde alltsåfrågor kring islam, Sverigedemokraterna,invandrare och andra kulturer i Sverige.TEXT: SANDRA BARCELLA OCH MARIEWENGER”En debatt bland andra” säger projektledare Linda Belannerom invandrarfrågorna i Ring P1. En rätt stor sådan,får vi lägga till. Delvis beror kanske det myckna pratet ominvandrare och främmande kulturer i Ring P1 på höstensmediebevakning kring Sverigedemokraterna och diskussionenom slöjbärande i det offentliga rummet, men vårundersökning tycks ändå peka på att invandrarfrågor ärDebattämnen i invandringsdebatten(andel av den totala programtiden 45600 s)rör ej invandring 70 % (31888 s)sverigedemokraterna6,7% (3035 s )islam/islamofobi 6,4%(2901 s )slöjan 9,1% (4163 s )språket 2,7% (1233 s )andra invandrarfrågor5,1% (2380 s)något som berör Ring P1-lyssnarna.De som arbetar med Ring P1framhåller gärna att programmetär en demokratisk plattformför alla, inte minst invandrare.Vår undersökning verkar bekräftaden bilden – 23 procent avinringarna hade utländsk bakgrund.Andelen utrikesfödda iSverige är i dagsläget mindre än15 procent, vilket pekar på attfler invandrare ringer in till RingP1 än vad man kan förvänta sigmed tanke på hur många utrikesfödda som bor i Sverige.Samtidigt som det är troligt att extra många personer medutländsk bakgrund ringer in för att prata om just invandrarfrågor,eftersom de berör dem själva. Hur som helst servi det som positivt att de som debatten handlar om ocksåär med och debatterar.Det har i vissa fall varit svårt att avgöra om de som ringerin kan kategoriseras som invandrare – inte minst för attsjälva begreppet ”invandrare” är ett så generellt och luddigtbegrepp som saknar en officiell definition. Vi valde attförsöka avgöra om en inringare hade utländsk bakgrundbaserat på eventuell brytning, deras namn och på vad deberättade om sig själva under programmets gång.Diskussionerna var oftast mansdominerade. Bara 27procent av inringarna var kvinnor, trots att andelen kvinnori medieforskaren Karin Nordbergs undersökning avRing P1 var 46 procent. Allra sämst representerade varkvinnor med utländsk bakgrund. Bara tre stycken varmed i vårt material, vilket är sorgligt med tanke på att enså stor del av debatten handlade om muslimska kvinnorsklädvanor.Under dessa fyra oktoberveckor ringde tre gånger flermänniskor in för att kritisera eller försvara andra kultureroch religioner, än för att diskutera invandring. Debattenkretsade alltså mindre kring invandring i sig än hur andrareligioner och seder bör hanteras i Sverige. Islam varnästan uteslutande den religion som debatterades. Samtidigtinnebar diskussionerna kringislam och påstådda muslimskaseder att frågor kring vad som ärsvenskt också debatterades flitigt.De fyra tydligaste ”invandrardebatterna”var debatterna kringSverigedemokraterna, islam, slöjanoch vilka språk som bör talaspå offentliga platser i Sverige.Den relativt begränsade debattenkring språkbruk utgjorde bara 2.7procent av de invandrarrelateradedebatterna, men språkdebattenkunde å andra sidan stoltseramed dubbelt så många kvinnliga inringare som manliga.Språkdebatten var ett exempel på hur en debatt kan uppstådirekt i Ring P1, utan att ha tagits upp av andra medierförst. Många inlägg i vårt material hade annars sin grundi en redan pågående diskussion i medierna.En sådan var diskussionen om slöjan, det utan tvekanstörsta debattämnet i vår undersökning. Hela 44 procent46

På lur i eternav de invandrarrelaterade inläggen handlade om slöjan.Här var andelen kvinnor mycket lägre än i språkdebatten,men något högre än snittet – 33.3 procent.Debatterna om språket och slöjan rörde båda, som namnenantyder, mycket konkreta frågor. De är exempel påhur det privata och vardagliga – hur människor talar medvarandra och klär sig – blir föremål för offentlig diskussion.Enligt Christian Svensson, som har studerat det offentligasamtalet i svenska tevedebattprogram, är dettautmärkande för justdebattprogram där allmänhetendeltar. Detkan också vara en demokratisktillgång:”Samhällsdebatt(och politik) har oftastförknippats med frågorsom rör parlamentetoch de formella politiskainstitutionerna.På det viset har manuteslutit det privataoch, indirekt, kvinnor och familjen från samhällsdebatten.Men om politik också antas inkludera det personliga,livsstil, och vardagskultur så kan dessa program fylla enviktig funktion.”I den mer abstrakta diskussionen kring islam och iden politiska diskussionen kring Sverigedemokraternavar andelen kvinnliga inringareoerhört mycket lägre. Bara en enda kvinnaringde in för att diskutera Sverigedemokraterna,jämfört med tretton män. Siffrornaär ungefär desamma för islamdebatten: enkvinna ringde in för att prata om islam, jämförtmed tolv män.Jämnt med inringare för och emotHälften av de inringare som hade en åsiktom invandring eller andra kulturer och religioner,ringde in för att försvara invandringoch andra kulturer. Lika många ringde inför att kritisera samma ämnen. Debatten var6050403020100Debattörer i invandringsdebatten(antal kvinnor och män med/utan utländsk bakgrund, avdebattörer medutländskbakgrund (19 st)debattörer, ejutländskbakgrund (60 st)med andra ord mycket jämn – positiva röster balanseradesväl av kritiska röster. Slöjdebatten, islamdebatten och debattenkring Sverigedemokraterna var särskilt varierade.Många olika åsikter kom fram och påståenden blev oftabemötta av andra inringare i samma program eller nästadag. Bara den lilla språkdebatten var ensidig – samtligasom ringde in där menade att människor bör tala svenskapå offentliga platser i Sverige.302520151050ifrågasätterinvandring (7st)oklart (3 st)ifrågasätterannankultur/religion(26 st)På gränsenÄven programledarna spelade en viktig roll för breddenav olika perspektiv – särskilt Täppas Fogelberg och AlexandraPascalidou argumenterade flitigt med inringarna.Tomas Tengby växlade mellan en passiv och en aktiv inställning,medan Agneta Furvik genomgående var merdämpad och tillbakalutad i samtalen.Samtidigt hade alla programledare en gräns där de inteville ta debatten alls längre. Täppas avbröt flitigt vissa inringaremed frågan ”förresten, tänker duoklart (totalt 3)män (totalt 57)kvinnor (totalt 22)vaccinera dig?” istället för att debatteramed dem. Täppas är känd för att inte hymlamed vad han tycker i Ring P1, särskiltnär det gäller invandringskritiska röster.Tomas Tengby är en av dem som hållerhårdare på opartiskheten, men vid någratillfällen tycks han ändå ta ställning, vilketmärktes särskilt tydligt i samtalet med eninringare som försvarade Sverigedemokraternasåsikter.Alexandra Pascalidou är i oppositionmed alla inringare, det egentligen bara i ettInläggens inställning till invandringrespektive andra kulturer(antal inlägg, sammanlagt 82 st)försvararinvandring (6st)försvarar annankultur/religion(26 st)omöjligt attavgöra (17st)samtal som det framstår som att inringaren har korsat engräns för vad som är tillåtet. Man får intrycket att hon avslutarsamtalet i förtid eftersom att hon håller på att tappakontrollen på inringaren. Det här inlägget har en tydligislamofobisk hållning, men trots inläggets art verkar detsom att det snarare är inringarensvilja att ta över och styrasamtalet, som får henne att reagera.Det samlade intrycket bliralltså att man får ta upp intolerantaåsikter i hennes programså länge man håller sig till samtalsreglerna.Agneta Furviks samtal följdealla ett bestämt mönster, därhon som programledare framföralltlyfte fram inringarensargumentation och inte självgick in i aktiv debatt. Kanske beroddedet helt enkelt på att ingainringare framstod som direkt främlingsfientliga underhennes vecka.Källor:Christian Svensson: Samtal, deltagande och demokratii svenska TV-debattprogram, s.35Karin Nordberg: Folkhemmets nya röster s.90-9147

Vem bryr sig omRing P1?TEXT: MARIE WENGERPå lur i etern började som en fråga, en fråga om det offentligasamtalet. Finns det gränser för vad man kan sägai offentlighetens ljus, och hur vaktas de? Ring P1 verkadesom det perfekta studieobjektet, eftersom det i alla fallhar ambitionen att vara en helt fri debattarena för alla.Invandrardebatten det perfekta caset, eftersom den är såladdad – en debatt som lätt blir obehaglig.Där Ring P1 och invandrarfrågorna möts finns enrädsla – kanske till och med ett förakt– för det vanliga folket där ute. Därsitter de vid frukostborden och odlarsin vardagsrasism. Sen ringer de tillRing P1 och lusar ner i etern.Vi började fråga och lyssna, ochganska snart visade sig två saker: Fördet första att alla åsikter verkligen ärvälkomna i Ring P1. I alla fall nästan.Det ska vara högt i tak, tycker de somarbetar med programmet, och det ärsnarare inringarnas argumentationsförmågasom sätter gränser för demän sluss, producent och programledare.För det andra att invandrardebatten är en stor debatt iRing P1. En tredjedel av programtiden är mycket. Kanskeråkade vi hamna i fyra särskilt invandrarfrågetäta veckor,men min kvalificerade gissning är att man pratar ganskamycket om invandrare och deras kulturer överlag i RingP1. Säkert mer än i vart tjugonde samtal, som Agneta Furviktrodde.Visst kan man kalla en del av rösterna i Ring P1 förfrämlingsfientliga, trots producenters och programledaresintyganden att det bara handlar om några enstaka få.Värre än Jimmie Åkesson, som får yttra sig på bästa debattplatsi Aftonbladet? Det är jag inte lika säker på. Och48"Men allvarligttalat, är det egentligennågon somser Ring P1 somen politisk kraft atträkna med?"långt ifrån alla som vill prata om de här frågorna är främlingsfientliga.Ju fler som ringer in i ett ämne, desto mernyanserad blir debatten.Under arbetets gång har det istället dykt upp en nyfråga: Vad spelar det egentligen för roll vad någon sägeri Ring P1? Visst, politiker lyssnar och det händer till ochmed att Studio ett plockar upp inringarnas ämnen emellanåt.Men allvarligt talat, är det egentligen någon somser Ring P1 som en politisk kraft att räknamed?När vi frågade Carl Dahlström, somundersökt mediedebattens inflytande påinvandrarpolitiken, kändes det nästan pinsamt.Ring P1 låg så uppenbart utanförhans intresse. Skulle den debatten påverkapolitiken? Knappast.Nog skrockas det en del i finrummennär Ring P1 kommer på tal också. Man talarom en ”ventil” för folks fördomar. Jagser framför mig hur folkopinionen sjunkerihop som en trasig cykelslang. Så kan manlugnt presentera den som en harmlös siffra i nästa SOMundersökningistället.Jag har också skrattat åt Ring P1 ibland. Men jag önskaratt det inte gick så lätt att vifta bort människors viljaatt prata om problem. Habermas tanke om det deliberativasamtalet är kanske idealiserande och orealistisk, menden är vacker. Den säger att vi kommer närmare sanningoch rättvisa ju fler som är med och pratar, om alla lyssnaroch tar varandra på allvar.Tänk om alla lyssnade och tog Ring P1 på allvar. Tänkom fler ringde in. Tänk om du ringde in. Då skulle debattenkanske se annorlunda ut. Då skulle den vara dindebatt.

På lur i eternFörtryck är kollektivt,åsikter är individuellaEn av Ring P1:s ambitioner är att låta svenska folket få enröst i etern och i den offentliga debatten. Men är det verkligensvenska folkets röst som hörs i Ring P1? Vem är detegentligen som ringer in?Det flesta som ringer in är vita män i femtioårsåldern,får vi veta när vi gör vår deltagande observation. Är detrepresentativa för svenska folket? Svaret blir solklart nej.Men är en vit man i femtioårsåldern ens representativ förde andra vita männen i hans ålder? Inte ens det är självklart.Även om de har samma hudfärg, samma religion,TEXT: SANNA JANSSON"Är enmuslim somringer in tillRing P1 representativför alla muslimer?"samma födelseland uppfattar en Stockholmsmoské som en ”häxhatt” och en annan uppfattarden på ett annat sätt.En tredjedel av programtiden i oktobermånad ägnas åt invandringsrelaterade frågor.Är det då representativt för vad svenskarpratar om hemma vid köksbordet? Omöjligtatt svara på, blir min kommentar. Visst detkan ge en hint, men hur representativa RingP1:s debattörer är för svenskar i allmänhet ärdet ingen som vet.Är en muslim som ringer in till Ring P1representativ för alla muslimer? Svaret är liksomi fallet med de vita männen i femtioårsåldern givetvisnej, men i en del som samtal i programmet framstår detså. Frågorna till muslimska inringare ställs ibland som ettåhh, nu får vi svar direkt från källan, nu ska vi få veta vadmuslimerna egentligen tycker, tänker och gör.Det är strålande att minoriteter får komma till tals ijag-form, men när deras åsikter framstår som representativaför hela kollektivet blir det problematiskt. När de fårsvara på frågor som är mer av personlig art än av politiskges deras personliga erfarenheter en politisk dimensionsom gör att just dessa erfarenheter att bli generaliserbara.Frågor som Hur många vanliga svenska medborgare försökerni som muslimer ragga och omvandla och konverteraoch övertyga om er egen sanning, ger svaret en legitimitetsom ett svar för alla muslimer. Frågan är i det härfallet en fråga som tidigare ställts av en annan inringare,alltså blir det svårt att ställa programledaren tillsvars förformuleringen. Men kontentan blir, oavsett vem som formuleratfrågan, att andra lyssnare kan dra slutsatsen, jahaså här tänker muslimerna, när det egentligen handlar omen persons synsätt. Kan en muslim ge svaret på hur allamuslimer tänker och agerar? Givetvis inte.Kollektivisering av erfarenheter är viktigt när dethandlar om att visa på strukturer som förtrycker. Men enkollektivisering av åsikter grundade på kollektiverfarenhet är inte samma sak. Om tvåinvandrare blivit diskriminerade från ett jobbpå grund av sitt ursprung har de en gemensamerfarenhet men inte självklart samma åsikt omhur man ska lösa problematiken.Man kan därför inte ställa en fråga riktadtill en person, och den här frågan är ett påhittatexempel, som hur ser ni invandrare på attni blir diskriminerade på arbetsmarknaden?Istället måste frågan bli personlig, hur ser dupå att du blivit diskriminerad på grund av dittursprung? Svaret kommer då att bli grundat påen erfarenhet som en minoritetsgrupp har gemensamt imånga fall, men åsikten är fortfarande personlig.Jag vill vifta med varningsflagg för faran med att göra,enskilda inringares uppfattning om politik som representativför en större grupp. Jag anser att det är viktigt attvarje inringare och intervjupersoner också i andra medierfår betraktas som individer när de uttalar åsikter.Det är värt att ha i minnet när man lyssnar på programmetoch tar del av andra medier. Det är också viktigtatt tänka på som journalist. Annars kan man dra fel slutsatser.Det bästa är om alla som inte är valda på något sättfår representera sina egna åsikter och ingen annans.49

ArbetsrapportPå lur i eternSandra Barcella, Sanna Jansson och Marie WengerGöteborgs universitet, JMG, Journalistprogrammet, Ht 09, Britt BörjessonAbstract in EnglishTitle: På lur i eternAuthors: Sandra Barcella, Sanna Jansson and Marie WengerThird term, autumn 2009Journalism Studies 120 ECTS CreditsGöteborgs universitet (University of Gothenburg)På lur i etern studies the debate on immigrants and other cultures in the call-in radioprogramme Ring P1. We investigate and problematize public discourse in a programme whereanyone can take part. What characterizes the debate about immigrants and other cultures, andhow do the moderators handle it? Our questions thus work on two levels:The debate:How much time does talk about immigrants and other culture take up in the program?What subjects are brought up by the callers and how do they argue around them?The dynamics of conversation:How do the moderators act in the conversations? What are the consequenses of differentmoderators’ strategies? Are there limits for what can be said and, in that case, what do theselimits look like?Our approach originates in theories about discussion and deliberative democracy. Mainly, wehave based our study on the theories of Jürgen Habermas. His theories play an important rolefor the development of public journalism – a movement with similar ambitions to those ofRing P1. The Swedish journalist and ardent advocate of public journalism – Petter Beckman –presents a scheme for the difference between debate and dialogue. We have leaned on hisdistinctions between debate and dialogue in our analysis.Our study is based on transcribed conversations from 19 programmes. The conversations havebeen analysed quantitatively based on duration, the caller’s sex and foreign or Swedishbackground (when this has been possible to determine), debate topic and attitude towardsimmigration or other cultures. We have also performed a qualitative analysis of theconversations, focusing on the callers’ argumentation techniques and the dynamics betweenmoderator and caller. Finally, we have interviewed the four programme moderators whoseshows we have analysed and completed this with interviewing various media experts.

The debate around immigration and other cultures occupied 30% of the time in Ring P1during the period we studied. This is a surprisingly high figure, considering the lowestimations of the moderators themselves. At the same time, the figure is not surprisingconsidering the derogatory epithet “racist radio” that has often been given to Ring P1.Amongst the callers, 70% were men, which is in accordance with what previous studies haveshown. 24% of the callers were foreigners themselves; nearly all of them were men.Just as many callers positioned themselves as positive to immigration and/or other cultures, asthe number of callers that criticized this. Most of the calls concerned muslims, their religionand cultures in the context of Swedish society.The four moderators differ widely in their argumentation strategies, particularly in handlingnegative comments about immigrants. A few times, the limit for what the moderator toleratesseems to have been crossed. In such cases, the moderator has either chosen to take sides in thedebate (and thereby compromised his or her claim of objectivity), tried to steer away from thesubject or made it clear to the caller that they are not following the rules of normalconversation in Ring P1.Arbetsmetod och urvalVår huvudsakliga metod har bestått i en samtalsanalys av 19 Ring P1-sändningar (28/9- 23/102009). Sammanlagt rör det sig om 760 minuter. Vi valde alltså att lyssna på samtal under ensammanhängande period, istället för att slumpa ut en syntetisk månad. Eftersom vi planeradeen kvalitativ analys av materialet, där vi ville följa argumentationen i varje debatt, kändes detbeslutet ganska naturligt. Nackdelen med ett sådant urval är att det gör våra kvantitativaresultat mindre tillförlitliga. Siffrorna i magasinet får därför ses som ett komplement till denkvalitativa analysen, eller som en provstudie. En mer ingående kvantitativ analys på ett störrematerial skulle absolut vara ett intressant sätt att gå vidare i ämnet, desto mer eftersom våraresultat tyder på att debatten kring invandring är ett mycket påtagligt inslag i Ring P1.Lyssningen täcker in fyra olika programledare, alla väl inkörda på programmets rutiner. Vityckte det var viktigt att få in flera olika programledare, eftersom vi antog att deraspersonlighet skulle spela stor roll för hur samtalen utvecklades. Den sista dagen hoppade NinaGlans, tidigare programledare i Ring P1 och numera kanalchef för Radio Göteborg, in. Vivalde att ta med hennes sändning i analysen också, men har inte analyserat hennesprogramledarstil. Den 14/10 sändes inte Ring P1, på grund av en riksdagsdebatt.Vårt material består av alla de samtal som på något sätt berör invandring, invandrare ellerderas kulturer. Dessa samtal har vi transkriberat och analyserat både kvantitativt ochkvalitativt.Den kvantitativa analysen riktade framförallt in sig på invandrardebattens storlek:inläggens längd och antal i förhållande till programmet som helhet. Samtalen föll ganska snartut i ett antal större huvuddebatter, som vi har behandlat var för sig. Vi har också noteratinringarnas kön och eventuell invandrarbakgrund. Detta eftersom vi menar att kvaliteten på ettoffentligt samtal delvis beror på hur väl representerade olika grupper är. Ytterligare en viktigvariabel i den kvantitativa analysen var inringarnas inställning till invandring och/eller andrakulturer, samt eventuella referenser till Sverigedemokraterna.

Vissa variabler i den kvantitativa analysen var problematiska. Inringarnas eventuellautländska bakgrund har vi till exempel fått gissa oss till med hjälp av namn och svenskt uttal.”Utländsk bakgrund” är också en grov kategori för människor med alla möjliga bakgrunder.,men vi tyckte ändå att variabeln var tillräckligt relevant i sammanhanget för att ha med den.Andra variabler, som programledarens passiva/aktiva hållning i samtalet och positiva/negativainställning till inringarnas åsikter, var svåra att bedöma objektivt. Därför har vi inte dragitnågra större växlar på dem i vårt resultat.I den kvalitativa analysen intresserade vi oss för vilka argument som fördes fram i de olikahuvuddebatterna. Delvis har dessa argument jämförts med debatten på de stora tidningarnasdebattsidor, ett offentligt samtal som är mindre öppet för vanligt folk. Vi har försökt att senågra huvudlinjer i varje debatt. Detta är vad som framförallt ligger till grund för artiklarnaom de fyra huvuddebatterna. När det gäller programledarna har vi letat efter olika strategierför att utveckla och bemöta inringarnas argument. Här har vi delvis använt oss av UllaMobergs indelning i fyra typstrategier, samt av Petter Beckmans debatt-dialogschema. Vi harsärskilt letat efter tillfällen där programledarna på något sätt avviker från sina vanligastrategier, kanske för att inringarens argumentation närmar sig en ”gräns”.Den kvalitativa analysen led av för lösa teorityglar. Vi har haft svårt att hitta ett teoretisktanalysverktyg som kunde användas på hela materialet. Det finns många intressanta spår imaterialet, men de pekar i olika riktningar, svarar på olika frågor. En tydligare frågeställningoch en snävare blick på materialet hade gjort vårt magasin mer sammanhållet.Hur ska man tolka en utsaga i ett samtal? Det tycks finnas tusen sätt, och vi var ofta oenseom vad som egentligen hände mellan programledare och inringare. Vår analys är därför i höggrad en produkt av våra subjektiva uppfattningar. För att verkligen göra reda för de härproblemen hade vi kanske behövt ett mindre material.ArbetsfördelningenSandra BarcellaVetenskapliga momentTranskribering av samtal i Ring P1, 28:e september – 2:e oktober, samt 23:e oktoberKvalitativ analys av Täppas Fogelbergs veckaKodningSkrivna artiklarDet förlovad landet- främlingshat och smygrasismDebatten om islam – Beslöjade kvinnor och fanatiska män”Ska du vaccinera dig förresten?”Täppas strategierIntervjuerTäppas FogelbergKent AspRoland ZuiderveldSanna JanssonVetenskapliga moment

Deltagande observation, den 19 oktober och den 20 oktober.Transkribering av Alexandra Pacalidous program den 5:e oktober – 9:e oktober samt TomasTengbys program den 23:e oktoberKodning av ovanstående transkriberade programKvalitativ analys av ovanstående transkriberade programSkrivna artiklarRing P1- demokratins avantgarde eller en rasistisk megafon? – En inledande ledareSå fungerar det – en artikel om Ring P1Världens bästa antirasistradio – En artikel med Alexandra PascalidouBemötandet styr samtalet – en artikel om retorik och debatt och dialogAlexandra Pascalidou – debattören – en artikel om Alexandra Pascalidous programledarstilAtt ta fajten är omöjligt – En artikel med Kent AspHallå där – kommentarer av Erica HedinSlutkrönika – Förtryck är kollektivt, åsikter individuellaIntervjuerLinda BelannerAlexandra PascalidouKent AspErica HedinMarie WengerVetenskapliga momentDeltagande observation, den 19 oktober och den 20 oktoberTranskribering av samtal i Ring P1, den 12-13 och 15-21 oktoberKodning av de samtal som jag transkriberatKvalitativ analys av Agneta Furviks vecka (12-13 och 15-16 oktober) samt tre dagar TomasTengby (19-21 oktober)IntervjuerCarl Dahlström, den 12 novemberAgneta Furvik, den 20 novemberBöcker och lästa artiklar?Skrivna artiklarDet offentliga samtaletDebatten om slöjan: ”Hur skiljer man på förtryckt och fritt val?”Debatten om SD: ”En rasist är väl en rasist även i blommig klänning eller i kostym?””Rasistradion är världens myt”Agneta Furvik: djävulens snällaste advokat”What’s your point?”Vem bryr sig om Ring P1?Målgrupp

Vår målgrupp är journalister, som bör om de inte gjort det, fundera över problematiken medmed hur Sverigedemokrater borde behandlas i media. Här visas ett exempel på en debatt somsläpper fram dessa röster, en av få arenor i Sverige som gör det. Vi tror att vi kan fåtankehjulen att snurra hos de flesta genom vår problematisering av ämnet. Vi tror att enpublicering i Journalisten hade passat bra.PubliceringstillståndAlla foton är tagna av oss själva utom de på Täppas Fogelberg och Erica Hedin. Muntligtpubliceringstillstånd finns i båda fallen. Illustrationerna är egenhändigt förfärdigade.ReferenserMuntliga källorRing P1-medarbetareAgneta Furvik, programledare, tel: 0709-747722, e-post: agneta.furvik@sr.seAlexandra Pascalidou, programledare, tel: 0708-202707, e-post: alexandra@pascalidou.seLinda Belanner, projektledare och producent för Ring P1, tel: 031-837741, e-post:linda.belanner@sr.seNina Glans, kanalchef för SR Göteborg och tidigare programledare i Ring P1 tel: 031-837535,e-post: nina.glans@sr.seTomas Tengby, programledare, tel: 0705-14 77 33, e-post: tomas.tengby@sr.seTäppas Fogelberg, programledare, tel: 0703-976276, e-post: tappas@tappas.seExpertkommentarerKent Asp, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet,tel: 031-786 1228, e-post: kent.asp@jmg.gu.seCarl Dahlström, doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tel: 031-786 4599,e-post: carl.dahlstrom@pol.gu.seErica Hedin, tidigare projektledare för Ring P1, tel: 0708-776821, e-post: erica.hedin@sr.seRoland Zuiderveld, redaktör på SVT:s Kulturnyheterna, tel: 0708-42 72 52, e-post:roland.zuiderveld@svt.seArtiklar (refererade med *)Azmeh Rasmussen, Sara: ”Slöjan är ditt eget problem, Khalifa”, Expressen 23.09.2009.Dahlberg, Anna: ”Slaget om slöjan”, Expressen 27.09.2009.Demirbag-Sten, Dilsa: ”Jag kan inte hävda rätten att gå klädd i bikini i moskén”, DagensNyheter 24.09.2009.*

Hakelius, Johan: ”Ring P1 sabbar för vår demokrati”, Expressen 27.05.2009*Hedin, Erica: ”Dämpa bruset och lyssna” Svenska Dagbladet 08.05.2005*Khalifa, Alia: ”Förbjud mig inte att vara mig själv.”, Expressen 20.09.2009.*Kjöller, Hanne: ”Niqab: dolt ansikte – inget för pedagoger”, Dagens Nyheter 19.09.2009.*Lernfelt, Malin: ”Varför välja utanförskap?”, Göteborgs-Posten 21.09.2009.Marteus, Ann-Charlotte: ”Lägg ner P1:s rasistradio”, Expressen 11.03.2008.*Orrenius, Niklas: ”Högskolan ser problem med niqab”, Sydsvenskan 27.09.2009Verdinelli, Cecilia: ”Slöljdebatten gör att vi inte ser oss själva”, Göteborgs-Posten*22.11.2009.Zuiderfelt, Roland: “Svenska medier leker på Sverigedemokraternas villkor”, Dagens Nyheter21.10.2009.Litteratur (refererad med *)Beckman, Petter: Riv stängslen, Stiftelsen Institutet för mediestudier, Stockholm 2003.*Brune, Ylva: Nyheter från gränsen: tre studier i journalistik om ”invandrare”, flyktingar ochrasistiskt våld, Göteborgs universitet, Göteborg 2004.*Dahlström, Carl: Nästan välkomna. Invandrarpolitikens retorik och praktik, Göteborgsuniversitet, Göteborg 2004.*Demokratiutredningen: En uthållig demokrati: politik för folkstyrelse på 2000-talet. SOU2000:1, Fritzes offentliga publikationer, Stockholm 2000.*Habermas, Jürgen: Diskurs, rätt och demokrati, Daidalos, Göteborg 1995.*Habermas, Jürgen: Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i detmoderna samhället, Arkiv, Lund 1984.*Haas, Tanni och Steiner, Linda: “Public journalism as a journalism of publics: Implications ofthe Habermas Fraser debate for public journalism” i Journalism 2001:2(http://www.sagepublications.com)Moberg, Ulla: ”Allmänhetens röst – interaktion i telefonsamtal i radio” i Björn Melander m.fl.(red.): Svenskans beskrivning nr 26, Hallgren & Fallgren, Uppsala 2004.*Moberg, Ulla: ”Inskolning i radions offentliga samtal” i Ankare för sändning eller publik?Stiftelsen Institutet för mediestudier, Stockholm 2007.*

Nordberg, Karin: Folkhemmets nya röster: Ring P1- en alternativ offentlighet? StiftelsenInstitutet för mediestudier, Stockholm 2006.*Svensson, Christian: Samtal, deltagande och demokrati i svenska TV-debattprogram,Linköpings universitet, Linköping 2001.*Sveriges Radios public service-handbok, Sveriges Radio AB, Stockholm 2009.

Bilaga 1:KodschemaV1 Datum09280929093010011002…V2 Nr på inslag: löpandeV3 Kön1. kvinna2. manV4 Uppfattar att inringaren har utländsk bakgrund1. ja2. nejV5 Inläggets längd (sekunder): löpandeV6 Inläggets art1. bandat2. mejl/sms3. liveV7 Inringaren hänvisar i första hand till1. tidigare inlägg2. befintlig debatt i SR3. befintlig debatt i andra medier4. annat5. framgår ejV8 Invandring är1.huvudfråga2.bifrågaV9 Debattfråga: StringV10 Huvudaspekt på invandringsfrågan som tas upp: StringV11 Biaspekt: StringV12 Referens till sverigedemokraterna1. positiv2. negativ3. omöjligt att avgöra

4. ingen referens till sdV13 Inringarens huvudsakliga inställning1. ifrågasätter/kritiserar invandring2. försvarar invandring3. ifrågasätter/kritiserar annan kultur/religion4. försvarar annan religion/kultur5.omöjligt att avgöraV14 Programledarens strategi1.huvudsakligen passiv2.huvudsakligen aktivV15 Programledarens huvudsakliga inställning till inringarens påståenden1. kritisk2. medhållande3. neutral4. omöjligt att avgöraV16 Hur yttrar sig programledarens inställning?: StringV17 Ståndpunkt i invandrarrelaterade frågor: StringV18 Debatt 11. Sverigedemokraterna2. Jimmie Åkesson3. Islam4.Slöjan5.Språk6.Invandring7. Människohandel8.Förintelsen9.Övrigt1 Variabel 18 lades till när vi hade gjort en första kodning och hittat ett antal större debatter.

Bilaga 2:Frågor för kvalitativ analys1)Debattfråga – vad den som ringer in vill prata om?2)Hur förhåller sig inringaren till invandring och andra kulturer?3) Hur förhåller sig programledaren till inringarens ståndpunkter?4)Vilka strategier använder pl för att bemöta ir:s ståndpunkter?a.)instämmande småordb.)ifrågasättande småordc.)följdfrågad.)motargument-egete.)motargument-annansf.)sammanfattar ir:s ståndpunktg.)helt nytt inläggh.)helt nytt ämnei.) ironiskt tonfall)5) Hur förhåller sig inlägget till tidigare debatt i a.)Ring P1 b.)SR c.)andra medier?6)Övrigt