Landsortstrafiken går året runt Pensionär på Hjälmö Följ med på ...

delade Raymonds intresse för jordbruket. Hon harnumera både jordbruksutbildning och egen familj ochdelar arrendet av gården med Raymond.Västergården hade arrenderats av Raymonds morföräldrar,Svens pappa Ivar och mamma Olga, i mångaår och nyligen sålts till Skärgårdsstiftelsen.– Det var en gammal drömatt flytta ut hit, jag hade juvarit ute här och hjälpt morfarpå somrarna sedan jag var litenså jag visste vad det handladeom, säger Raymond.Efter en tid byggde Raymond och Ewa sig ett eget hus,vilket de trivs i och som nu gör att Raymonds pensioneringinte påverkar deras boende. De bor ganska näraångbåtsbryggan på Hjälmö men tar ofta och gärnapromenader till barnbarnen borta i Västergården.Sedan 1973 har det skett stora förändringar såväl istiftelsen som i samhället, en epok i skärgården harförsvunnit och det har förstås satt sina spår även i sättenatt arbeta.– De första vintrarna när vi jobbade i skogen påNorrgårdsön gick vi dit i tunga skogskläder över isen,senare när vi hade skaffat oss snöscoter var allt mycketenklare, säger Raymond.DET TALAS OFTA OM att små gårdar inte kan överlevai dagens samhälle och det stämmer förstås även påVästergården. Det finns inga stora sammanhängandeytor att odla och betesmarkerna är utspridda på tioöar. Eftersom stiftelsens inriktning är att hålla gamlakulturmarker öppna har arrendatorerna även möjlighetatt arbeta med naturvård och en del annat somanställda.– Det har inneburit mycket åkande med färjan, jaghar inte bara kört våra egna djur ut till sommarbetenutan det har handlat mycket om samarbete, exempelvismed andra fårägare eller arrendatorer på stiftelsensandra gårdar i skärgården. Jag har haft förmånen attfå vara mycket på sjön och jag har jobbat med alltmöjligt från att köra sopor från reservatet till att jobbai skogen.– Vi har varit ett bra gäng som har jobbat och gjortmycket ihop och det har alltid varit kul att komma ikontakt med så mycket folk som jag har gjort genomåren.Både Raymond och Ewa är mycket nöjda med att habarnbarnen så nära och att den unga familjen satsarhelhjärtat på att driva gården de själva varit så fästavid i alla år.– Jag har egentligen haft barn eller barnbarn närasedan jag var 18 år så det har blivit ett behov, säger Ewaoch skrattar glatt, tydligt nöjd med att också kunnaställa upp och hjälpa till med dem när det behövs.Pensionären Raymond behöver definitivt intebekymra sig över att bli sysslolös, och de eventuellaluckor han får mellan barnbarn, dragspelande, färja,får och hundar kommer han att fylla med mer dragspelsmusik.■stångmärket 2 • 2007Att spela dragspelhar alltid varit ett avRaymonds största intressen.Han börjadespela redan som litenoch nu som pensionärkan han fortsättaatt glädja Ewa ochalla andra med sittspelande.I fårhuset vid Västergårdengår tackorna ilugn och ro innan debörjar få sina lammoch barnbarnen Lova,Tobias och Felix lekergärna ute i snön närhundarna och morfarkommer.13