nr 3/2004 - Sexologinytt

Grundfel i forskningInom medicinsk och samhällsvetenskapligforskning måste man alltid fråga sig vad den gruppman studerar egentligen representerar. Den enklasteoch mest lättillgängliga forskningsmetoden är attplocka några tillgängliga individer ur en godtyckligkategori, till exempel homosexuella, och utgå frånatt dessa individer är representativa för den utvaldakategorin. Denna metod har naturligtvis två storaproblem. Dels om kategorin verkligen är så koherentatt den kan bedömas som en enhet, och dels i vilkenmån det går att generalisera resultatet utanför självaförsöksgruppen.För att fortsätta på exemplet homosexuella, vad skallanses ingå i den gruppen? Är konservativahomosexuella kroppsbyggande poliser representativaför vänsterradikala homosexuellaanorektiska damfrisörer? Är homosexuella pedofilerrepresentativa for homosexuella som inte ärpedofiler? Och så vidare. Och oavsett om man görsådana distinktioner eller ej, vilka homosexuella ärdet egentligen man forskar på?Att forna decenniers psykologer ansåg atthomosexuella var störda berodde inte bara påfördomar och samhällsnormer, utan också på denempiri man hade tillgång till. Öppna homosexuellavar ytterst sällsynta, så de man kunde ha somgrundval för att bilda sig en uppfattning om hurhomosexuella fungerar var i allmänhet dehomosexuella som sökt, eller dömts till, vård. Det ärknappast förvånande att ett sådant urval visade atthomosexuella är väldigt problemfyllda människor.För just homosexuella har situationen ändratsdrastiskt under de senaste decennierna. För övrigasexuella minoriteter kvarstår fortfarande exaktsamma problematik.Läggning eller preferens?En övergripande fråga i sammanhanget är vad somär en sexuell läggning, vad som är en sexuellpreferens och vad som är en sexuell perversion.Det finns många förslag på vilka sexualiteter somingår i respektive kategori, men vad självakategorierna egentligen innebär talas det ytterstsällan om. I praktiken är indelningen glasklar.Sexuella läggningar är sexualiteter som manrespekterar. Sexuella preferenser är sexualiteter somman, ofta på nåder, tolererar. Perversioner i sin turär sexualiteter som man inte tolererar.Men, frågar sig då vän av ordning, är det inte så attläggningar är något som är genuint och går pådjupet, medan preferenser bara är nycker och fixaidéer? Jo, givetvis. Men detta är ju bara ett än merarrogant sätt att dela in i sådant man respekteraroch sådant man inte respekterar: Det manrespekterar tillerkänner man äkthet och djup, detman inte respekterar avfärdar man som nycker ochfixeringar. Hur djupgående en viss sexualitetegentligen är hos en viss person är det mycket svårtatt forska om på ett seriöst sätt, det är mycket lättareatt få fram spekulationer än att få fram fakta.ParafiliAvslutningsvis har vi begreppet ”parafili”. Hur bördetta begrepp tolkas och användas? Är det ensynomym till perversion? Samma fördömande medett finare ord? Eller skall det användas som ettsamlingsbegrepp för alla sexualiteter, acceptabla såväl som oacceptabla, som skiljer sig frångenomsnittet och/eller från godtyckliga kulturellanormer?Jag har länge förespråkat sistnämnda, men med årenblir jag allt mer osäker. Homosexuella vill i allmänhetabsolut inte definiera sig som parafila, ochutvecklingen går mot att andra sexuella minoriteterockså söker frigöra sig från den stämpeln. Dettabör respekteras. Ordet Parafili är i praktiken ensynonym till det gamla begreppet perversion, ochbör nog behandlas därefter. I den mån man behöverett samlingsnamn för sexuella minoriteter såfungerar ”sexuella minoriteter” alldeles utmärkt.Eller kanske ännu hellre HBTQ.Bör vi då kasta parafilibegreppet på historienssophög, eller bör vi bara begränsa det till att omfattaskadlig sexualitet, övergrepp? Om sistnämnda, börvi då, till sist, börja inkludera även den vanliga enklaheterosexuella inomäktenskapliga våldtäkten iparafilibegreppet? Detta är frågor som jag,åtminstone i dagsläget, inte tänker försöka besvara.15Namnlöst-3 1504-11-08, 10.56