"Det är värt risken". Unga inom SiS och sexuell hälsa - Statens ...

Själva avgränsningen av de svarande i intervjustudien kan haft betydelse. Somnämnts tillfrågades inte de som bedömdes vara psykiskt sköra, psykotiska eller abstinentaom medverkan (se kap. 2). Enligt Sallnäs, Wiklund och Lagerlöf (2010) är det desom mår sämst eller har det sämst, som ingår i bortfallet i forskning om unga inomsamhällsvård. Vi vet således fortfarande inget om den gruppen, eller om hur deras svarkunde ha påverkat resultaten.Miljön som ungdomarna vistades i kan också ha haft betydelse. Det är svårt attveta hur reflektionerna kring det egna livet påverkades av att ungdomarna var mereller mindre inlåsta, tjejerna och killarna var för sig. För några av dem var det kanskelockande att kunna gå ifrån den dagliga skolverksamhet, något som intervjustundenerbjöd. Samtidigt tyder de ungas svar på att de var intresserade av ämnet och även villigaatt dela med sig av sina erfarenheter. Ingen avbröt sitt deltagande , vilket kan tolkassom ytterligare en bekräftelse på att de upplevde situationen som värdefull.En ytterligare faktor av betydelse för resultaten kan vara personalens inverkan påde unga. Flera studier visar att det finns skillnader i hur pojkars och flickors sexua litetbemöts av personal på statliga ungdomshem (Laanemets & Kristiansen, 2008; Överlien,2006). Pojkars uttrycksformer för sexualitet och intimitet ses till stora delar somoproblematiserad, och förklaras som ett fysiologiskt/biologiskt förväntat beteende(Laanemets & Kristiansen, 2008). Flickornas uttryck för sexualitet och intimitet problematiserasdäremot till en femininitet, som bygger på att kvinnokroppen och kvinnligsexualitet ses som en vara. Flickor görs även mer ansvariga för sin sexualitet än pojkar(Laanemets & Kristiansen, 2008; Överlien, 2006). Under besöken på ungdomshemmenmöttes vi till övervägande del av personal som uppskattade forskningsprojektet, ochsom beskrev sexualitet som en viktig men eftersatt fråga i behandlingsarbetet. Detta äri linje med vad Överlien (2004) finner då hon studerar talet om sexualitet och sexuellaövergrepp på en avdelning för unga flickor inom SiS. Att samtala om dessa frågor upplevssom angeläget men svårt av behandlingspersonalen, och frågorna undviks därföreller hänvisas till ”någon annan” eller ”något annat tillfälle” (ibid.). Vid besöken inomramen för föreliggande studie uppfattades de allra flesta behandlare som neutralaunder informationsstunden om projektet. På ett fåtal avdelningar hände det dock attmanlig behandlingspersonal uttalade sig raljerande inför ungdomarna och sina kollegor,till exempel att ”sexforskaren” nu var på besök, vilket möjligen påverkade hur deunga senare svarade på intervjufrågorna.I den konkreta intervjusituationen kan användandet av en semistrukturerad intervjuguideha varit en annan faktor av betydelse. Eventuellt var den alltför styrande,vilket kanske fick intervjun att uppfattas som en utfrågning. Likväl tror vi att ungdomarnaskulle ha haft svårt att delta i en intervju av mer narrativ karaktär. I ställeteftersträvades en öppen och flexibel hållning till intervjuguiden, och till följsamhet degånger den unge berättade fritt.Valet av analysmetod är också en del i reflektionerna kring våra resultat. En av destora utmaningarna i användandet av Grounded Theory som analysmetod är å enasidan att undvika att göra en rent deskriptiv framställning av det man studerar, ochå andra sidan att dra förhastade slutsatser. I denna studie tangerar kategorierna ochDet är värt risken 31