Ladda ner "VÃ¥ldsamt lika och olika" - RFSL

Våldsamtlika och olikaEn skrift om våld i samkönade parrelationer

Våldsamt lika och olikaEn skrift om våld i samkönade parrelationerFörsta upplagan 2008.Populärvetenskaplig bearbetning: Maria JacobsonGrafisk form: Mera text & formTryck: Ljungbergs tryckeri©RFSL 2008ISBN: 978-91-976801-2-7För beställning: forbund@rfsl.sewww.rfsl.se/brottsoffer

VÅldsamtlika och olikaEn skrift om våld i samkönade parrelationer

InnehållForskarnas förord 5Del 1Våld i samkönade parrelationer 8ABC om LHBT 12Definitioner av olika typer av utsatthet 15Lika och olika parförhållanden 18Del 2Så gjordes originalstudien 24Hur levde de som deltog i studien? 28Hur utsatta för våld var de? 31Psykologisk utsatthet 35När våldet blir vardag 35Psykologisk kontroll: ständig övervakning 38Psykologisk isolering: inskränkt frihet 39Psykologiskt våld: barn och djur som maktmedel 42Fysisk utsatthet 45Sexuellt våld: förnedrande intimitet 45Fysiskt våld: sparkar och slag 46Polisanmälan och försök att få hjälp och stöd 47Bara ett fåtal söker hjälp 48Vad har hänt på tre år? 50Vad påverkar hjälpsökande bland lhbt-personer? 55Vidareläsning 58

Forskarnas förordDet är drygt två år sedan, 2006, som Våldsamt lika och olika –Om våld i samkönade parrelationer, kom ut. Då fanns knappt någotskrivet om samkönat partnervåld och dessvärre har det inte ändratsnämnvärt sedan dess. Därför är det med stor glädje som vi somförfattare till den ursprungliga rapporten Våldsamt lika och olikatillsammans med RFSL och journalisten Maria Jacobson låter en nyversion av densamma se dagens ljus. Och eftersom vår tid är en snabbtid har vi, där det varit påkallat, uppdaterat viss information.Regeringen har understrukit vikten av att synliggöra lhbt-personersom utsätts för våld i sin parrelation samt ge våldsutsatta i samkönadeparrelationer adekvat stöd och hjälp. Denna skrift är till för dem sommöter usatta för partnervåld men också för dem som vill veta meroch lära sig mer om denna fråga.Många som arbetar med stöd och hjälp tror inte att de har mötten lhbt-person som utsatts för våld i sin kärleksrelation. Vi kannaturligtvis inte säga emot. Däremot kan vi säga att när det gällerfrågor om våld i nära relationer i allmänhet och våld i samkönadeparrelationer i synnerhet, handlar det om vilka frågor man ställeroch vilken tolkningsram man har. Eller med andra ord; som manfrågar får man svar.Vi hoppas att ni som läser denna skrift ska få nya frågor att ställaoch därmed bidra till att det nät av ideella organisationer ochmyndigheter som arbetar med frågor om våld i parrelationerockså vävs runt lhbt-personer.Carin Holmberg & Ulrica StjernqvistSköndal, april 2008

En misshandlad kvinna söker vård akut. Med sig har honen annan kvinna. Hur tolkar du situationen? Tänker du:tur att hon har en väninna med sig, hon kan inte åka hemtill sin man. Eller slås du av tanken att det är ett par ochatt den medföljande kvinnan är en bevakande förövare?våld i samkönadeparrelationerVåld i samkönade parrelationer erkännsnumera som ett problem i lika allvarliggrad som mäns våld mot kvinnor. Detberor bland annat på studien Våldsamtlika och olika – Om våld i samkönade parrelationerav Carin Holmberg och UlricaStjernqvist från 2006. Den är den förstasvenska vetenskapliga studien som gjortspå området.Denna skrift, vars huvudtitel också ärVåldsamt lika och olika, är en populärvetenskapligbearbetning av grundstudien.De teoretiska utgångspunkterna, resultatenoch slutsatserna är desamma i bådautgåvorna. Därför är titeln också densamma.Vissa avsnitt är kompletterademed ytterligare resultat av grundstudiensom publicerats i annan form.I denna bearbetning står journalistenMaria Jacobson för visst nytillkommetmaterial. Det gäller en uppdatering avBara ett fåtal söker hjälp på sidan 48, ettstycke om skam i samma avsnitt samttillfogade statistiska uppgifter i Hurlevde de som deltog i studien på sidan 28.Dessutom några korta berättelser, avseddaatt illustrera hur partnervåld, psykologiskkontroll och isolering kan ta siguttryck. Observera att dessa inte är hämtadeur grundstudiens forskningsmaterialutan är helt fiktiva.Våld i parrelationer ses ofta som någotsom rör kvinnor och män med heterosexuellläggning. Män som utövar våldmot kvinnor i parförhållanden förklarasav mäns över- och kvinnors underordningi samhället. Kortfattat ses mäns våld moten kvinnlig partner som ett uttryck fördenna könsordning.I studien Våldsamt lika och olikapekar författarna på att detta antagandemedverkar till att våld i relationer därparen är av samma kön har förblivitosynligt eller bagatelliserats. Den utsattas,liksom förövarens, kön påverkar huromgivningen uppfattar våldet – och iförlängningen vilken hjälp som erbjuds.Samhällsinstanser som möter utsattaför våld, till exempel sjukvården, social-

tjänsten, rättsväsendet och brottsofferverksamheterär utformade för att bemötakvinnor som utsatts för våld av enmanlig partner. De utgår, liksom samhälleti stort, från heteronormen; föreställningenom att alla är heterosexuellaoch att detta är det ”naturliga”, ”normala”eller önskvärda sättet att leva.Det innebär att samhällets beredskapför att ta emot lesbiska, homosexuella,bisexuella och transpersoner – lhbt-personer– behöver förbättras. Kunskapsbehovetär stort, till exempel saknas iprincip svenska studier om män utsattaför våld i en samkönad parrelation, liksomstudier om våldsutsatta transpersoner.Skyddat boende och annat stöd fördem finns inte heller. Även för lesbiskaoch bisexuella kvinnor är stöd och skyddotillräckligt.Detta behov aktualiseras av regeringensHandlingsplan för att bekämpamäns våld mot kvinnor, hedersrelateratvåld och förtryck samt våld i samkönaderelationer som kom i november 2007.Där skriver regeringen att:”…vikten av mer kunskap vad gällervåld i samkönade relationer och attmyndigheter inom rättsväsendet,socialtjänsten och sjukvården m.fl.har kunskap och beredskap attuppmärksamma, bemöta och stödjahomo- eller bisexuella kvinnor och mänsom utsätts för våld.”Principen om alla människors lika värdeär utgångspunkt för bemötande och omhändertagandei till exempel vård, socialtjänstoch brottsofferjourer. Alla ska behandlaslika. I grunden en god tanke –men mot bakgrund av människors olikalivsvillkor kan det resultera i kränkningar,felaktigheter och diskriminerande behandling.För att återvända till exempleti inledningen; om den misshandladekvinnan är i sällskap med förövaren voreFör att kunna ge ett likvärdigtbemötande krävs insikt om”människors olikheter.

det direkt farligt att oreflekterat anta atthon blivit misshandlad av sin man.För att kunna ge ett likvärdigt – professionellt,korrekt och respektfullt – bemötandeoch omhändertagande krävsinsikt om människors olikheter.Den här skriften som bygger på originalstudienVåldsamt lika och olika ger enkunskapsbas för att utveckla bemötandetoch omhändertagandet av lhbt-personerutsatta för våld i en parrelation.Det finns både likheter och olikhetermellan våld i samkönade och olikkönadeparförhållanden. Några av dem är listadenedan.Likheter• Mönster. Makt, kontroll och kylavarvat med värme och ömhet, det villsäga normaliseringsprocessen, ter sigliknande i allt partnervåld, oberoendeav kön, könsuttryck och sexuellläggning.• Metoder. Systematiskt psykologiskt,fysiskt och/eller sexuellt våld samtkränkande behandling i form avpsykologisk kontroll och isoleringförekommer oavsett kön, könsuttryckeller sexuell läggning.Olikheter• Synen på våld. Inrotade föreställningarom kvinnligt och manligt har betydelseför hur våldet tolkas. Det finnsexempelvis ett grundantagande omkvinnor som offer och män somförövare. När motsatsen inträffar haromgivningen svårt att förstå våldet.• Trots att lhbt-personers ställningformellt har stärkts i det svenskasamhället på senare år finns andramaktfaktorer som den heterosexuellamajoriteten slipper. Homofobiskavärderingar och attityder ochheteronormen medför en social ochkulturell påfrestning på lhbt-personerssamlevnadsformer. I sin tur kan detleda till samhällelig isolering. Mankan tala om dubbel isolering förden våldsutsatta i en lhbt-relation.Psykologisk isolering kan vara ettinslag i våldsmönstret, en isoleringsom förstärks om omgivningen intefullt ut erkänner personen/paretsocialt. Indirekt bidrar den därmedtill den sociala isoleringen.10

➔Några resultat i korthetGrundstudien Våldsamt lika och olika bygger på 2 013 personerssvar. De tillfrågade var medlemmar i Riksförbundet för homosexuellas,bisexuellas och transpersoners rättigheter, RFSL.• En fjärdedel av dem som svarade har eller hade upplevt någonform av psykologiskt, sexuellt samt fysiskt våld. Även om urvalet ärbegränsat och andelen som upplevt våld inte direkt kan överföraspå samtliga lhbt-personer i hela Sverige kan det ändå fastslås attproblemet inte går att bortse från.• Av dem som uppgett utsatthet i en nuvarande relation var 33 procentlesbiska kvinnor och 46 procent homosexuella män.• Bland dem som rapporterat utsatthet av en nuvarande partnerangav nästan 27 procent att de dessutom var utsatta för psykologiskkontroll. Närmare 41 procent uppgav att de var utsatta för psykologiskisolering.• Av dem som uppgett att de utsatts för våld av en tidigare partnerangav 72 procent att de dessutom varit utsatta för psykologiskkontroll. 86 procent uppgav att de utsatts för psykologisk isolering.• Bland dem som svarat att de inte var utsatta för våld i en pågåenderelation rapporterade drygt sju procent att de var utsatta för psykologiskkontroll av sin partner. Drygt tio procent av de icke våldsutsattasvarade att deras partner utsatte dem för psykologisk isolering.• Ett fåtal har polisanmält det partnervåld de utsatts för. Ytterst få harsökt hjälp och stöd från en ideell eller professionell organisation förbrottsoffer. De som söker hjälp vänder sig oftast till en traditionellverksamhet, exempelvis familjerådgivning, socialjour eller psykiatrin.• Ideella och professionella organisationer som har till uppgift atterbjuda skydd, stöd och hjälp för våldsoffer saknar i stor utsträckningberedskap att bemöta lhbt-personer eller att erbjuda dem adekvatstöd. Kunskap om lhbt-personers livsvillkor i allmänhet är liten,i synnerhet är bristen på kompetens om våldsutsatthet påtaglig.En del av dessa verksamheter antar dessutom att lhbt-personeri första hand vänder sig till verksamheter med lhbt-kompetens.• Definitioner av psykologisk kontroll, psykologisk isolering och olikaformer av våld finns på sidan 15. Resultaten redovisas närmarepå sidorna 24–57.11

ABC om LHBTSexuell läggning homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitetHomosexualitet förmåga att bli kär i, förälskad i och/eller attraheradav någon med samma könLesbisk homosexuell kvinnaBög homosexuell manBisexualitet förmåga att bli kär i, förälskad i och/eller attraheradav någon oavsett könHeterosexualitet förmåga att bli kär i, förälskad i och/eller attraheradav någon med motsatt könTransperson samlingsnamn på könsöverskridare; personer somifrågasätter det kön som det omgivande heteronormativasamhället definierat dem som, till exempel transvestiteroch transsexuella. Transpersoner kan vara homo-, bi-,eller heterosexuella.Lhbt samlingsbegrepp för lesbiska, homosexuella, bisexuellaoch transpersoner. Genom att använda denna förkortningsynliggörs lesbiska. Den ursprungliga amerikanskabeteckningen lesbian-, homosexual-, bisexual- andtransgender blev i svensk översättning hbt, där h stårför både homosexuella kvinnor och män.Självdefinition i studien Våldsamt lika och olika har de som svarat fåttdefiniera sig själva. Detta för att i möjligaste mån undvikapåtvingade kategorier och öppna för den mångfald somfaktiskt finns i lhbt-gruppen. För läsare ovana vid lhbtfrågoranvänds som synonymt med självdefinition ocksåkön och sexuell läggning i denna skrift.Ifrågasättande en grupp svarande i studien Våldsamt lika och olika villinte inordna sig i de kategorier som användes. I dennaskrift kallas de ifrågasättande och gemensamt för demär att de ifrågasätter fasta könskategorier och identiteterbaserade på sexuell läggning.12

Komma ut en person kommer ut vid varje nytt tillfälle dåomgivningen förutsätter att personens sexuellaläggning eller självdefinition är heterosexuell.Att komma ut är en ständigt pågående process.Begreppet härrör från engelskans coming out ofthe closet.”Outa” att berätta för omgivningen om en persons sexuellaläggning mot dennas vilja. Att avslöja någonshiv-status är också att ”outa”.Kön refererar här till socialt och kulturellt skapat kön:femininitet, kvinnlighet, maskulinitet, manlighetKönsordning, innebär att gruppen män är överordnad gruppenkönsmaktordning kvinnor. Könsmaktordningen präglas av två logiker:1) manligt och kvinnligt som motsatser som inte börblandas, isärhållandets logik. 2) manlighet som normför det mänskliga, allmängiltiga, hierarkisk logik.Ett maktförhållande som skär genom livets alla områden.Heteronormen föreställningen att alla är heterosexuella och att dettaär det ”normala”,”naturliga” eller det önskvärda sättetatt leva. En av utgångspunkterna är förväntningar ommanlighet och kvinnlighet som varandras motsatseroch komplement. Heteronormativitet handlar om makt.Den som tillhör normen har privilegiet att vara någotannat än sin sexuella läggning och har även maktenatt bedöma vad som är annorlunda och icke önskvärt.De som överskrider gränser för heterosexualitetuppfattas som ”avvikande”.Homofobi ideologi, uppfattning eller medveten värdering somger uttryck för en starkt negativ syn på homosexualiteteller på homo- och bisexuella människorTransfobi ideologi, uppfattning eller medveten värdering som geruttryck för en starkt negativ syn på transpersoner13

Hatbrott med utmärkande för hatbrott är att de utgör angrepphomofobiska motiv på de mänskliga rättigheterna och strider mot dengrundläggande värderingen om alla människors likavärde. Det är motivet, inte den brottsliga gärningen,som avgör om det handlar om hatbrott. Exempelvisblir en misshandel rubricerad som hatbrott omförövaren förklarar gärningen med att hon eller han”tycker att flator/bögar är äckliga”. De vanligastebrottsrubriceringarna är ofredande och olaga hot,men det kan också handla om misshandel och hetsmot folkgrupp. En vanlig missuppfattning är att hatbrottmed homofobiska motiv görs av personer tillhörandenågon vit-maktorganisation. Majoriteten av brott inträffardock i vardagliga sammanhang, där förövare kan finnasi ursprungsfamiljen, bland grannar eller på arbetsplatsen/skolan. Förövaren är lika ofta bekant med eller känd avden utsatta, som obekant. En komplicerande faktor närdet handlar om våld i samkönade parrelationer är atthatbrott kan vara en del av det systematiska våldet. Detkan vara svårt att avgöra när det ena övergår i det andra.Även hatbrott riktade mot transpersoner inkluderas ilagstiftningen.Hedersrelaterat stark kontroll som utövas mot någon i familjen ellervåld och förtryck i den sociala gemenskapen med hänvisning till den skamfamiljen eller gemenskapen drabbas av om någon brytermot normen, hederskodexen, som gäller för gruppen.En studie från 2004, Hedersrelaterat våld mot ungdomarpå grund av sexuell läggning visar att lhbt-ungdomar ärsärskilt utsatta då det helt saknas beredskap i samhälletatt ta emot eller stödja dem. I denna studie ges exempelpå att etniskt svenska föräldrar tagit avstånd från homosexuellabarn därför att de dragit ”skam” över familjen.14

Makt, kontroll, isolering, psykologiskt, sexuelltoch fysiskt våld bildar ett mönster för våldi parrelationer.Definitioner av olikatyper av utsatthetPsykologisk kontrollPsykologisk kontroll kan yttra sig somett kontrollerande beteende där den enaparten kräver att få veta vem den andraträffar, talar med eller vad hon/han gör.Andra sätt att försöka kontrollera partnernär via e-post, telefonsamtal ochsms, inte minst genom samtalslistor därdet framgår vem partnern kontaktat.Direkta hot kan också förekomma.Psykologisk isoleringPsykologisk isolering är liksom psykologiskkontroll försök att begränsa partnernslivsutrymme. Det kan handla omuttryckliga förbud att träffa släkt ochvänner. Eller också ställa till bråk närpartnern ska träffa goda vänner ellerfamilj. Det kan också handla om en mentalisolering, i bemärkelsen att den utsattakänner sig tvingad att undanhållaförtroenden eller information om sigsjälv och om hur man har det i sin relationnär man träffar anhöriga eller godavänner.Verbala attacker och kränkande tillmälensom till exempel ”ful”, ”tjock” eller”korkad” förekommer liksom att uttalasig nedsättande om partnerns familj ochvänner.Specifikt för lhbt-par kan vara att partnernkräver att den utsatta ska varaöppen med sin sexuella läggning införomgivningen – som i sin tur kan vara ogillande.Partnern kan också hota med attavslöja den utsattas sexuella läggningför omgivningen som kan vara ovetande.Att mot någons vilja berätta om en personssexuella läggning kallas att ”outa”.Outa kan också handla om att avslöjanågons hiv-status.Psykologisk kontrolloch isoleringPsykologisk kontroll och psykologisk isoleringär inslag i normaliseringsprocessen.Våld i parrelationer kännetecknasav ett förlopp där värme, ömhet och kärleksfullhetvarvas med kränkningar, hotfullhetoch försök att begränsa partnern.Psykologiskt våldGränserna mellan psykologisk kontroll,psykologisk isolering och psykologisktvåld kan vara hårfina. Till det psykologiskavåldet hör att hota med att skada den ut-15

satta partnerns barn, gemensamma barn,partnerns eller gemensamma husdjur.Ett annat inslag är att förövaren hotarmed att skada sig själv om den utsattalämnar förhållandet. Att med avsikt förstörasaker som tillhör den utsatta partnernkan också ingå. Olika former avförbud är andra exempel på psykologisktvåld, till exempel att förbjuda,eller bestämma över, den utsatta partnernsinköp eller möjlighet till eget yrkesarbete.Sexuellt våldEn form av sexuellt våld är att användapornografi på ett sätt som den utsattapartnern upplever som obehagligt ellerkränkande. Andra, mer fysiska, är att tai partnern på ett sexuellt sätt mot dennasvilja: hålla fast, smeka, krama eller kyssa.Att tvinga eller försöka att tvinga partnerntill någon sexuell aktivitet genomhot, fasthållande eller genom att skadapartnern är också sexuellt våld. Likasåom det sker när den utsatta partnernvarit försvarslös, till exempel sovandeeller drogad.Fysiskt våldFysiskt våld är till exempel våldsamtuppträdande genom att kasta saker medavsikt att skada, knuffa, dra i håret, bita,riva, hålla fast eller släpa den utsattapartnern. Slag med handen, att bankapartnerns huvud mot något, sparka ochta stryptag likaså. Att hota med kniv elleranvända andra vapen eller tillhyggenär ytterligare exempel.16

Fiktivt exempel 1: Om bara telefonen inte hade ringtDet var fredag kväll. Petra och jag hade smitit från jobbet för att få enriktigt lång och mysig kväll tillsammans. Helgen innan hade vi bråkatrejält och precis blivit sams igen efter en eländig vecka. Vi hade köptgott att äta och dricka och skulle just skåla när jag hörde mobilenringa. Jag tittade frågande på Petra som sa: svara!Var fanns nu mobilen? Längst ner i väskan i hallen visade det sig, ochjag hann inte fiska upp den i tid. Okänt nummer stod det på displayen.Petra kom ut i hallen och stirrade på mig. Misstänksamt.”Varför svarade du inte?”, frågade hon.”Jag hann inte.”, sa jag.”Jag hörde ju att det ringde – var det med flit du inte svarade?”Jag försökte att förklara att mobilen låg under böcker i den storaväskan och eftersom signalen hade stegrande volym var det bara desista signalerna som hörts.Petra skakade på huvudet och sa med vass röst: ”Det är konstigt att detalltid ringer till dig när vi har bråkat – och ännu konstigare att du intesvarar. Och sen låtsas du som om du inte vet vem det är!””Men Petra”, sa jag, ”så är det inte. Jag vet verkligen inte vem det kanvara – vill personen något viktigt så ringer hon eller han väl igen.”En välbekant känsla av hopplöshet böljade fram i mig. Jag visste attkvällen var förstörd. Petra blev ofta rasande över mitt sätt att hanteratelefonen – och jag förstod aldrig varför. När olika företag ringde ochförsökte sälja grejer, eller vid felringningar, blev Petra irriterad ochkommenterade att det var konstigt att så många ringde till mig. NärPetra ringde mig klagade hon över att jag var oengagerad i samtalet.Det spelade ingen roll om jag satt i ett möte – jag kände mig tvungenatt svara upp mot Petras krav. ”Ska du låta så kan vi lika gärna göraslut”, kunde hon skrika annars.För att undvika dessa situationer såg jag till att sköta mina samtalpå dagtid på jobbet – så att ingen skulle ringa hem på kvällarna.Om någon trots det ringde blev jag spänd och rädd att Petra skullebli irriterad. Hur jag än gjorde så blev det fel.Varför stängde jag inte av telefonen? tänkte jag.17

Kvinnor löser väl konflikter genom samtal?En karl som blir misshandlad kan väl försvara sig?Vem är kvinnan och vem är mannen i ert förhållande?Myter och föreställningar kring kön, makt och sexuellläggning har bidragit till att våld i lhbt-relationerkunnat förbli osynligt.Lika och olikaparförhållandenI vårt samhälle är våld det yttersta medletför att uppnå makt. Mäns våld motkvinnor förklaras mot bakgrund av maktordningenmellan könen som råder i samhälleti stort. Men den förklaringen tillmäns våld mot kvinnor riskerar att hindraförståelsen av våld i lhbt-relationer.Det finns också ett grundantagandeom kvinnor som offer och män som förövare– som vore det biologiskt styrt.När motsatsen inträffar har omgivningensvårt att uppfatta våldet.Lesbiska, bögar, bisexuella och transpersonerär naturligtvis inte befriade frånkönsmaktordningen eller från normerom kvinnlighet och manlighet – även omde bryter mot normer för parrelationer,sexuell läggning och traditionella könsuttryck.Snarare är det så att könsmaktordningen,heteronormen och könsuppfattningarmedför ökad anspänning pålhbt-förhållanden.Våldsmönstret i parförhållanden –oavsett kön, könsuttryck och sexuell läggning– ser delvis lika ut. Men medan olikkönadepar har en given plats i samhälletmöts inte lhbt-paren alltid med sammasjälvklarhet. Den heterosexuella parrelationenbildar starka samhällsnormer ombåde sexuell läggning, kön och om vadett parförhållande förväntas vara. Heteronormenär institutionaliserad i form avpolitik, lagar och regler på områden somexempelvis familje- och socialpolitik, vilketmedför att lhbt-personer utestängs.Ett till synes banalt exempel är blanketterhos olika myndigheter. De är närmastomöjliga att fylla i för lhbt-personer ochlhbt-par eftersom de är utformade efterantagandet att par och familjer består aven kvinna och en man. Denna samhälleligaexkludering håller successivt på attförändras genom nya lagar och regler.Och nya blanketter.Outtalat styr heteronormen också enmängd sociala situationer i livet – alltifrån bemötande inom vård och omsorgvia snacket runt fikabordet på jobbet till18

att pussas i offentliga sammanhang. Detkan exempelvis handla om en läkare somfrågar sin patient vilket preventivmedelhon och hennes man använder. Eller omen kvinna som på jobbet berättar atthon och hennes man varit i Barcelonapå semester. Vardagliga situationer ochsamtal som säger något om sexuell läggning– utan att orden sexuell läggningnågonsin nämns. Inga andra berättelserän majoritetens får utrymme. På så visupprepas heteronormen ständigt ochden heterosexuella parrelationen fårett kvitto på hur ”normal” den är. Konsekvensenblir att lhbt-personer ochlhbt-par utestängs också socialt. Mankan tala om ett socialt förtryck.Lhbt-paren måste förhålla sig till heteronormenvarje dag – bland annat för attalla blir bemötta som om de vore heterosexuella.Det ställer krav på icke-heterosexuellaatt våga vara öppna. Om kvinnanpå läkarbesök från exemplet ovan är lesbiskställs hon inför valet att komma utför läkaren – och riskera avståndstagande.Eller så väljer hon att inget säga om sinsexuella läggning – och riskerar att få rådav läkaren som inte är relevanta för henneslivssituation. I värsta fall kan hon fåfelaktig behandling. Dessutom osynliggörhon en del av sig själv och sin relation.Berättelsen om den semestrande kvinnankan uppfattas som en ”manifestation” avhomosexualitet om hon talar om att honvarit med sin fru i Prag.Heterosexualitet betraktas knapptsom en sexuell läggning medan lesbiskhet,homo- och bisexualitet ses somnågot mycket privat. Ett olikkönat parses rätt och slätt som ett par – medanett samkönat par blir ”ett lesbiskt par”eller ”ett bögpar”.Heteronormen kan med andra ord beskrivassom en maktstruktur som genomsyrarinstitutioner, situationer ochrelationer. Därtill bildar den en tankemallför hur vi uppfattar omvärldenoch våra medmänniskor. Därför fordrasreflektion för att göra sig medveten omhur egna föreställningar kommer tilluttryck i mötet med andra människor.Man kan exempelvis fundera över vemsom lever mest i enlighet med normen;en heterosexuell singelkvinna eller tvålesbiska kvinnor som lever i ett parförhållande?Heteronormen fungerar utestängandeför alla som inte omfattas av den mensyftar inte medvetet till att diskrimineraeller förtrycka. I stället kan den rymmaen välvillig men omedveten inställningtill lhbt-personer och relationer: ”Härär det högt i tak så för oss är det heltokej att du är bög.”, kan någon säga ochmena väl. Men den till synes sjysta inställningendöljer ett maktförhållande– det är skillnad på att vara den somtolererar och den som blir tolererad.Heteronormen dikterar vad som ansesvara ”normalt”, ”naturligt” och eftersträvansvärt.De som bryter mot normenbetraktas som ”avvikande”, ”onaturliga”eller ”onormala”. Ett sådant synsätt läggergrunden för homofobi; en ideologisom bygger på en medveten negativ värderingav lesbiska, homo- och bisexuella,kombinerad med en tro på den egnagruppens överlägsenhet. På motsvarandesätt talar man om transfobi; en medvetennegativ värdering av transpersoner.Sådant som för olikkönade par ärokomplicerat; att hålla varandra i handen,pussas på stan eller bland familj och släkt,19

kan mötas av ogillande, stirrande eller negativakommenterar från omgivningennär det gäller ett samkönat par. Paret kanbehandlas som om de är kompisar iställetför ett kärlekspar. Icke-accepterande kanvisas med ansiktsuttryck och subtila signaleri vardagen, vilket medverkar till entystnad runt paret.Jämställdhet är något som de flesta heterosexuellapar förhandlar om – ochbråkar om: ”Varför är det alltid jag somska tvätta?”. ”Nu får du hämta barnen,jag har gjort det hela veckan!”. Det ärunderförstått att detta är en fråga sommåste hanteras. Ibland kan man höraheterosexuella kvinnor säga: ”Det voremycket lättare att vara lesbisk – kvinnorförstår varandra på ett helt annat sätt.”Det finns en förväntning på att om manhar samma kön och sexuella läggningslipper man mönster av över- och underordning.Homosexuella män kan iegenskap av att vara män också se sig,och bli sedda, som jämlikar.Det är inte ovanligt att personer isamkönade parförhållanden får frågan:Vem är kvinnan och vem är mannen iert förhållande? Det är precis som omett parförhållande måste bestå av tvåkön. Man kan kalla det heterosexualisering.Och mer eller mindre outtalatfinns det idéer om hur könen är och vadde ska göra, både i parförhållandet och isamhället. Liksom normen om heterosexuellläggning är styrande finns ocksåoskrivna regler för vad som är socialtoch kulturellt önskvärt hos ”riktiga”kvinnor och ”riktiga” män.Av hävd har kvinnlighet exempelviskopplats till passivitet, känslomässighetoch omsorg om relationer, kropp och utseende.På motsvarande vis förknippasmanlighet med styrka, makt och aktivitet.Kvinnlighet och manlighet har formatssom motsatser som förväntas attraherasav varandra. Ramarna för ”riktiga”kvinnor och ”riktiga” män uppfattas somså givna att det upplevs konstigt ochhotfullt när någon stiger utanför dem.Transpersoner – könsöverskridare – sessom ”avvikare” och kanske också somett hot mot den fasta könsuppdelningen.Länge har könens olikheter förklaratsmed hänvisning till biologi och natur.Män ansågs aggressiva ”av naturen”medan kvinnor ansågs undergivna ”avnaturen”. På senare tid visar forskningoch verklighet att könens egenskaperinte är statiska. Det vi idag anser varakvinnligt och manligt uppfattades nödvändigtvisinte så förr. Idag förknippasexempelvis känslomässig behärskningmed manlighet men det finns gott omhistoriska exempel på att män levde utkänslomässighet, som att gråta offentligt,i andra tidsperioder. Det sociala könetär föränderligt.Vill man vara snäll kan man säga att engrundtanke med könsordningen är attkvinnor och män ska komplettera varandra.I realiteten handlar det snarare omatt kvinnor ska komplettera män. Mänsbehov och erfarenheter har historisktsett fått utgöra basen för samhällsbyggetom vi ser till industrisamhällets tillkomst.Ta till exempel arbetslivet. Det är inrättatefter att medborgaren arbetar heltid istort sett oavbrutet från skolavslutningtill pension. Pensionssystem och socialförsäkringssystemär utformade därefter. Sågjorde, och gör män fortfarande i höggrad, medan kvinnor oftare arbetar deltid20

och är föräldralediga mer. På så vis ärmän normen för medborgaren.Parallellt etablerades den heterosexuellatvåsamhetsmodellen för att passaihop med arbetslivet utifrån normenom manlighet. Mannens plats blev offentligheten,kvinnans hemmet. Bådaarbetade, men endast mannen fick betalt.I sin tur försörjde han kvinnan ochbarnen. Kärnfamiljen var en familjebildningsom ansågs passa moderna industrisamhällen.Idéer om könens lämplighet– definierade av män – för olika uppgifterpassade väl in. Manlighetens påståddastyrka och intellekt lämpade sig föroffentlig verksamhet. Kvinnlighetens antagnaomsorg gjorde sig bra i hemmet.Ett av problemen med modellen är attdet män uträttar har kommit att värderashögre än det som kvinnor uträttar – vilketfår återverkningar både på samhällsstatus,lönesättning och pension.Könsmaktordningen kan enkelt sammanfattas;män som grupp har störremakt än kvinnor som grupp, så kallatmanliga värden har format samhälletoch det som män utför värderas högre.Därmed har också makt och överordningkommit att knytas hårt till manlighet.På samma sätt länkas passivitet ochunderordning till kvinnlighet. Gradviskorrigeras obalansen genom politik ochlagar för att stärka kvinnors positionoch förbättra kvinnors villkor. Det skerdock i hög utsträckning inom ramen fördet manligt uppbyggda samhället – demanliga strukturerna. Och de befolkasoch bärs upp av både kvinnor och män.När våld i samkönade parrelationersynliggörs håller inte de vedertagna föreställningarnaom vad som anses kvinnligtoch manligt. Studien Våldsamt likaoch olika utmanar rådande uppfattningarom våldsutsatta och förövare, om maktoch dominans. Den visar också hur heteronormenpräglar de institutioner ochverksamheter som finns för att omhändertavåldsutsatta.När våld i samkönade parrelationersynliggörs håller inte de vedertagnaföreställningarna om vad som anses ”kvinnligt och manligt.21

223

Våld i lhbt-relationer var inget någon ville kännas vid.Ändå märkte man att allt fler våldsutsatta sökte sig tillRFSL brottsofferjour för stöd och hjälp. Svensk ochnordisk forskning på området saknades.Forskarna Carin Holmberg och Ulrica Stjernqvist,då verksamma vid Centrum för genusstudier vid Stockholmsuniversitet, tog sig an uppdraget att kartlägga – ochdärmed synliggöra – ett våld omgärdat av tystnad.Så gjordesoriginalstudienHur kom ni på idén att göra Våldsamt lika och olika?Carin Holmberg (CH): Anneli Svensson, kurator på RFSL Brottsofferjour,sa vid ett tillfälle att det skulle vara bra om någon forskade om våld isamkönade parrelationer. Det fanns ingen svensk, ens nordisk forskning, pådetta område. Anneli Svensson hade under sina åtta år i praktisk verksamhetsett att antalet klienter som kom till RFSL Brottsofferjour hela tiden ökade.50 procent av ärendena handlade om samkönat partnervåld och 50 procentom hatbrott. I samtal med olika myndigheter och bidragsgivare hade honförstått att det krävdes statistik för att få ekonomiskt stöd till fortsatt arbetemed det samkönade partnervåldet.Ulrica Stjernqvist (US): Vi tyckte att det var bra att få med hela lhbtgruppen.För om våld i lesbiska och bisexuella kvinnors relationer inte ärsärskilt diskuterat så är det i princip helt tyst när det gäller våld mellan mänsom lever i en parrelation. Tystnaden kan handla om att man tänker sig attdet är mer ”naturligt” att män slår varandra. Därför anses det kanske merintressant med det som framstår som en anomali, nämligen att kvinnor slår.Men den typen av föreställningar handlar mest om att man tror att våld harmed testosteron att göra.Vilken metod har ni använt?US: Vi har använt en kvantitativ metod där vi med hjälp av en omfattande24

enkät samlat in svar från en stor grupp personer. Vi lät oss inspireras avSlagen dam, en omfångsundersökning från 2001 där mäns våld mot kvinnorfokuserades. Vi tänkte att man på så sätt ändå skulle kunna jämföra hur våldetser ut i lhbt- respektive heterosexuella parrelationer. Dock med den viktigaskillnaden att Slagen dam har ett statistiskt befolkningsunderlag och alltsåkan generaliseras till hela befolkningen medan vi har en avgränsad mängdsvarande. Dessutom vet ingen hur många lhbt-personer det finns i Sverige(ingen registreras på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande) ochdärför har man ingen totalbefolkning att jämföra resultatet med.Hur gjorde ni för att hitta personer?CH: Vi vände oss till RFSL och bad att få skicka med enkäten med derasmedlemstidning, Kom Ut. Vi skickade ut 5 000 enkäter och fick in lite drygt2 000 svar.Vilka var svårigheterna?CH: Det är ett otroligt pyssel att skriva en enkät. Det är en balans mellanfasta och öppna svarsalternativ. Öppna svar kan vara svåra att redovisa närman har ett så stort material. Det är också svårt att hitta kategorier ochsvarsalternativ som passar just vår grupp. Den har ju makt över sin självdefinitionoch vill inte alltid passa in i färdiga kategorier. Det är lätt atttrampa någon på tårna. Ett uttryck för gruppens vilja att definiera sig självär kategorin ej definierade (som kallas ifrågasättande i den här skriften).Där placerade vi alla de som svarat utanför våra kategorier. På det viset fickalla vara med på sina villkor samtidigt som vi givetvis inte kunde avpassaegna kategorier för var och en av dem. I en konventionell studie fannsrisken att dessa svar hade behandlats som obrukbara – beroende påokunnighet om gruppens förhållningssätt till sin självdefinition. Nu ärde istället med i studien.Finns det några begränsningar i studien?US: När vi formulerade frågepaketet om vilket stöd och hjälp man har söktoch fått så skrev vi i den inledande frågan: Har du anmält din nuvarandeoch/eller din före detta sambo/partner till polisen för något av det hon/hanutsatt/utsatte dig för? Vid svar nej, gå vidare. Konsekvensen blev att enbartde som polisanmält våldet, eller att det på annat sätt kommit till polisenskännedom, gick vidare till frågor om stöd och hjälp. Med tanke på hur fåfall av partnervåld i lhbt-relationer som polisanmäls blev det ett ordentligtbortfall på dessa frågor.CH: Det var olyckligt. Därför sökte vi och fick pengar för att göra en uppföljningsstudieom just bemötandefrågor. På så sätt kunde vi få en del kunskapäven om denna fråga. I efterhand är det lätt att förstå att svarsfrekvensen25

skulle bli låg men när man sitter där och läser frågor och formuleringar och skriverså kan det bli lite snårigt. Nu tycker jag att det blev bra att vi har en särskild uppföljningsstudie.Den gav intressanta resultat och finns publicerad i Tidskrift förgenusvetenskap 4/2007. 1Vet ni något om hur studien använts?CH: Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, SKR, har använt studien som grund försin handbok om våld i samkönade parrelationer. Organisationen vill sprida kunskapom samkönat partnervåld (läs våld i lesbiska och bisexuella kvinnors parrelationer)för att kvinnojourer ska kunna ge ett bättre bemötande. Riksorganisationen förkvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS, arrangerade ett seminarium kringstudien på ett årsmöte för sina kvinnojourer. Jag vet att man även läst den ibåde svensk och norsk riksdag när man arbetat med frågorna. Dessutom citerasden flitigt i regeringens Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer som kom 2007.Och nu ger RFSL ut den i den här versionen. Det tror jag kan göra att den fåren än större spridning. I grundstudien finns mycket tabeller och det kan varaavskräckande för en del läsare. Det är det till och med för mig!Är det någon fråga ni inte fått svar pånär det gäller partnervåld i lhbt-relationer?CH: Det finns många frågor kvar att ställa. Jag skulle vilja veta mer omkönsskillnader i det psykologiska våldet. I studien framstår det som att bögar”kräver” mer uttalat psykologiskt våld för att det ska bli tydligt för dem,medan kvinnor verkar förstå det psykologiska våldet snabbare. Hur ska manförklara det? Är det så?US: Det finns också könsskillnader när det gäller det sexuella våldet, exempelvistycks män vara mer utsatta för sexuellt våld än kvinnor. Hur ska man förstå det?Just detta, att förstå och förhålla sig till både sexualitet och kön samtidigt ärspännande. Det säger något om kvinnor och män, kvinnligt och manligt, på ett mergenerellt samhälleligt plan.CH: Det skulle också vara spännande att förstå hur samkönat partnervåld och hatbrottlänkas samman och om det tar sig uttryck i psykologisk kontroll och isolering. Mankan tänka sig att homofobiska strukturer används i relationen av förövaren och närblir det då ett hatbrott? Jag tror att det ibland är svårt att separera dessa brott.Är det något ni är särskilt överraskade av?US: Något som bekräftades var att det fanns en tydlig skillnad mellan män ochkvinnor vad gäller det sexuella våldet. Betydligt fler män än kvinnor rapporterade1) Resultat och slutsatser från uppföljningsstudien finns i kortad form i avsnittetBara ett fåtal söker hjälp på sidan 48.26

utsatthet. Det överraskade mig helt enkelt för att jag själv hade gått ochnärt en sådan tanke och jag trodde att det skulle visa sig vara en förutfattadmening. Istället blev den tanken bekräftad.CH: Lite överraskad är jag över att män inte backade på att svara.När det gäller heterosexuella män så finns en tanke om att de sällananmäler det våld de utsätts för av sina kvinnliga partner i heterosexuellarelationer. Anledningen skulle vara att heterosexuella män upplever detsom förnedrande och omanligt att tala om våld i relationen. Den tankenfick inget stöd i vår studie eftersom män berättade om det våld de utsattsför. Sedan kanske det ändå finns ett stort mörkertal, det kan vara så attmän, oavsett sexuell läggning, har svårt att förhålla sig till offerbegreppeteftersom det uppfattas som ”kvinnligt”. Nu använde vi begreppet utsattistället för offer vilket kanske bidrog till att så många män berättade om sinutsatthet. Det kan jag inte svara på. Jag är glad att män delade med sig avsina erfarenheter men däremot ledsen över att det är så många – kvinnorsom män – som utsätts för våld i sina samkönade parrelationer.Vilken sorts forskning skulle mer behövas?CH: Se ovan. Man kan väl säga att området i princip är obeforskat. Det kommeratt ta många år innan vi kommit i kapp forskningen om mäns våld motkvinnor. En större studie om transpersoners upplevelser av våld i parrelationerskulle behövas. En studie om lhbt-personer och partnervåld med svarandesom inte är medlemmar i RFSL behövs också. Det är ju en annan grupplhbt-personer. Av dem kanske en del lever i den verkliga garderoben. Andraär väldefinierade och anser inte att de behöver RFSL med den miljö ochdet sexualpolitiska arbete som organisationen erbjuder. Det vore ocksåintressant att se hur lhbt-personer organiserar sina parrelationer. Hurdelar man på saker och ting i hemmet? Delar man upp det eller hur görman? I våldsforskningen om heterosexuella par finns en klar linje mellankärleksforskning, jämställdhetsforskning och våld. Det anses hänga ihop.Finns det samma kontinuum (samband) mellan kärlek och våld i lhbtrelationerna?Vad säger det i så fall om kärlek och jämlikhet?US: En studie som bygger på djupintervjuer med lhbt-personer. Alltså enkvalitativ studie. Samt fokusera kön hos just lhbt-personer för att se hurde organiserar sina liv utefter jämställdhetstanken, om alls. Dessutom; hurser det sexuella våldet ut bland män som har sex med män och lever i enparrelation? Det var ett resultat som utmärkte sig – och vi tror att det ärnågot som handlar om kön och manlighet.27

Resultaten av studien Våldsamt lika och olika – Om våld isamkönade parrelationer ger anledning till reflektionerom våld, kön och självdefinition. Här belyses olika aspekter,exempelvis levnadsförhållanden bland dem som deltogoch olika typer av utsatthet. För specifika och detaljeraderesultat hänvisas till grundstudien. Sist i skriften finnsinformation om hur den kan beställas.Hur levde de somdeltog i studien?De svarande i studien Våldsamt lika ocholika är till viss del som folk är mest iSverige. Lever i en stad, i ett parförhållandeoch har jobb. Men de är mer välutbildade.De 2013 personer som deltog i studienvar medlemmar i Riksförbundet förhomosexuellas, bisexuellas och transpersonersrättigheter, RFSL. En klar majoritetdefinierade sig utifrån biologisktkön; kvinna eller man. Vidare såg sig entredjedel som lesbiska och omkringhälften såg sig som homosexuella män.Nio 2 procent angav att de definierarsig som bisexuella kvinnor och tre procentuppgav att de var bisexuella män.Lika stor andel, tre procent, var ifrågasättande.Ett fåtal definierade sig somtranspersoner och heterosexuella.På vissa punkter följde levnadsförhållandenai gruppen samma mönster som iövriga befolkningen, enligt en jämförelsemed Statistiska centralbyrån under tidenför studiens genomförande 2004 och2005. En majoritet rapporterade tillexempel att de levde i ett parförhållande,de flesta som sambor. 14 procent var särbor.En stor del var singlar, 41 procent.Flertalet, 66 procent, eller 1 327 personer,levde i storstäder, 21 procent, eller426 personer, bodde i tätort medan tolvprocent, eller 242 personer, uppgav attde levde i glesbygd, vilket i stort settöverensstämde med övriga befolkningen.Majoriteten var också yrkesarbetandemedan arbetslösheten uppgick tillomkring fem procent, också det är jämförbartmed resten av befolkningen. Tolv2) Alla procentsatser i löpande text är avrundade enligt gängse praxis; upp till ,5 avrundas nedåt,över ,5 avrundas uppåt. I vissa fall anges antal personer.28

procent studerade och fem procent varpensionerade.Däremot var de svarande i Våldsamtlika och olika mer välutbildade än övrigabefolkningen. Hälften av gruppen hadeeftergymnasial utbildning mot 33 procenti befolkningen. Hela 43 procent,eller 857 personer, hade examen frånhögskola eller universitet.Månadsinkomsten varierade stort.Till inkomst räknas lön, sjukpenning,pension, studiebidrag, föräldrapenningoch arbetslöshetsersättning. Där fannsen del låginkomsttagare, till exempelhade fem procent en inkomst under5 000 kronor i månaden efter skatt. Närmarehälften hade en inkomst på mellan10 000 kronor och 20 000 kronor efterskatt i månaden. Sju procent hade över30 000 efter skatt per månad.De allra flesta var födda i Sverige.181 personer svarade att de var födda iett annat land, merparten i ett nordiskteller europeiskt land. Från övriga världsdelarkom flest från Asien, 17 personer,och från Latinamerika, elva personer.25 procent, 501 personer av de 2013 itotalgruppen, var utsatta och/eller hadevarit utsatta för våld när studien gjordes.Levnadsvillkoren, i form av utbildning,jobb och inkomst, för våldsutsatta ochförövare var ganska lika visade det signär de som deltog i studien beskrev sinapartners.Makt att själv bestämma vem man ärMånga upplever begreppet ”sexuell läggning” alltför snävt. Våldsamtlika och olika använder därför begreppet självdefinition. Det ger varjemänniska rätten att själv bestämma vem man är, oavsett vilka etiketteromvärlden sätter.I studien fanns möjlighet att definiera sig som lesbisk, homosexuellman, bisexuell, heterosexuell, transperson eller annat, ange vad…Detta ”annat” gav utrymme för personer som inte alls ville definierasig utifrån studiens kategorier att ändå medverka. De kallas i den härskriften ifrågasättande. De är kritiska till grundstudiens indelningar ochifrågasätter fasta kategorier baserade på kön och sexualitet i allmänhet.Att heterosexuell fanns med som tillval kanske förvånar i en studie omvåld i lhbt-relationer. Också det avspeglar mångfalden när det gäller könoch sexualitet. Det kan exempelvis handla om män som känner kärlek/attraktion till andra män men som inte definierar sig som homosexuella.Alla människor kopplar inte ihop kärlek, attraktion eller sexuell praktikmed en fast identitet utifrån sexuell läggning.29

Det könsneutrala pronomenet hen används allt oftare i Sverige. Det kanpassa exempelvis transpersoner och ifrågasättande som inte ser sigsom enbart en hon eller en han. Majoriteten av världens språk skiljerinte mellan hon och han. Näraliggande är exempelvis finskans hän somanvänds för både hon och han. Språket kan fungera könsöverskridandeoch luckra upp det tudelade sättet att se på kön.SJÄLVDEFINITION PROCENT ANTALLesbisk 33,3 670Homosexuell man 50,6 1018Bisexuell kvinna 9,0 182Bisexuell man 3,4 68Transperson, kvinna 0,2 5Transperson, man 0,3 6Heterosexuell kvinna 0,05 1Heterosexuell man 0,1 2Ifrågasättande 3,0 61TOTALT 100,0 2013Ur Appendixtabell 1: Totalt antal svarande i enkäten, Våldsamt lika och olika – Om våldi samkönade parrelationer. Holmberg & Stjernqvist 2006, Centrum för genusstudier,Stockholms universitet.30

En fjärdedel av de som svarade i studien Våldsamt lika ocholika var, eller hade varit, utsatta för någon form av våld i enpågående eller före detta parrelation när studien gjordes.Hur utsattaför våld var de?I studien talar man om psykologiskt,sexuellt och fysiskt våld. Av dem somblivit utsatta för någon form av våld hademajoriteten utsatts i en samkönad parrelation.Utöver faktiskt våld kan manockså utsättas för psykologisk kontrolloch isolering: normaliseringsprocessen.En stor andel var, eller hade varit utsatta,för psykologisk kontroll och/eller psykologiskisolering samtidigt som de varutsatta för våld. Det fanns också engrupp som var utsatta för psykologiskkontroll och/eller isolering men inte utsattaför våld.Majoriteten av dem som var vålds utsattai sitt nuvarande förhållande hadelevt länge med sin partner, i tio år ellermer. 62 procent av de utsatta levde ocksåhelt öppet. Medan 16 procent uppgavatt varken arbetskamrater eller vännerkände till deras självdefintion.De 198 personer, av totalgruppen om2013 personer, som uppgav våldsutsattheti sin nuvarande parrelation varieradei ålder. Ett stort antal, 59 personer,var mellan 20 och 30 år och nästan likamånga var mellan 30 och 40 år. 41 personervar mellan 40 och 50 år medan 25stycken var mellan 50 och 60 år. Ett fåtalvar under 20 och över 70 år. En skillnadbland förövarna var att äldre lesbiskakvinnor utsatte en yngre partner medanhomosexuella män oftare blev utsattaav en yngre partner.Homosexuella män var den enskilt störstagruppen, 46 procent, som var utsattaför någon form av våld i parförhållandetde levde i när studien gjordes. Förövarnavar till 91 procent homosexuella män.Resultatet överensstämmer med annanrapportering, exempelvis från den amerikanskaorganisationen National Coalitionon Anti-Violence Programs, somårligen undersöker våld i parförhållandenbland lhbt-befolkningen i USA.Delvis bryter detta mot föreställningenatt män har svårt att tala om attde utsätts för våld i sitt förhållande.Resultatet bryter också mot föreställningenatt utsatthet endast skulle varaförknippat med kvinnlighet. Det kan betydaatt de utsatta männen inte sättersin egen situation i samband med denoffentliga diskussionen om våld i parförhållanden,som handlar om mäns våld31

mot kvinnor. På så vis skulle de kunnaundvika att jämföra sig med våldsutsattakvinnor och därmed med offerrollensom förknippas med kvinnlighet ochunderordning. En fråga som ännu äroutforskad är om det kan innebära attmän stannar längre i en våldsrelation, dåde inte har ord på vad de är utsatta för.Bland våldsutsatta kvinnor var 33procent lesbiska. De utsattes i flertaletfall av en lesbisk partner. Tolv procentav de våldsutsatta kvinnorna var bisexuella.Deras förövare var i 41 procentheterosexuella manliga partners.17 procent i totalgruppen på 2013personer rapporterade att de varit utsattai ett före detta parförhållande. I antal personerhandlar det om 349. Av dem var43 procent lesbiska kvinnor och 14 procentbisexuella kvinnor. Flertalet hadeutsatts av en lesbisk förövare, vilket visaratt också kvinnor använder våld sommaktmedel mot en partner. 23 procent avkvinnorna hade också utsatts av en heterosexuellmanlig partner. 32 procenthomosexuella män utsattes framför alltav en samkönad före detta partner. 3 procentbisexuella män hade utsatts av enföre detta partner. I hälften av fallen varförövarna heterosexuella kvinnor.Sammantaget framgår av studien Våldsamtlika och olika att både kvinnor ochmän, oavsett självdefinition, kan utsättaen partner för psykologisk kontroll, psykologiskisolering, psykologiskt, sexuelltoch fysiskt våld. Bland de utsatta återfinnsdenna mångfald.Det innebär att etablerade ”sanningar”om kön, självdefinition, makt och våldi parrelationer behöver omformuleras.Mäns makt och kontroll över en kvinnligpartner kan både vara ett resultat av ochförstärkas av samhällelig makt i en heterosexuellparrelation. Men det är inte sålänge sedan mäns våld mot kvinnor i parförhållandenbortförklarades. Det framställdessom neutrala gräl som urartat.Vanligt var också att förklara våldet medindividuella faktorer. Enskilda män ansågsha problem, till exempel med alkoholeller med svartsjuka. Ofta förladesansvaret också på enskilda kvinnor,exempelvis med motivet att de varprovokativa.Våld i lhbt-relationer bortförklarasockså – helt enkelt för att vi lärt ossförstå våld som en konsekvens av mänsöverordning och som ett problem somenbart rör heterosexuella par.För att förstå att våld kan förekommaockså i samkönade parförhållanden krävsatt man frikopplar makt och kontroll påindividnivå från samhällelig könsmaktoch normen om heterosexuell läggning.Dessutom måste man hålla isär socialtkön och biologiskt kön. Visserligen är detframförallt män som utövar våld. Menman gör det enkelt för sig genom attförklara det med att män ”av naturen” ärmer aggressiva och våldsamma. Indirektskulle det innebära att män inte kan taansvar för sitt beteende. Underförståttinnebär det också att kvinnor ”avnaturen” alltid blir offer. Däremot äraggression, våld och makt knutna tillmaskulinitet, det vill säga det socialakönet. Man kan säga att maskulinitetentillåter att män är våldsamma. Idén omfemininitet berättigar inte kvinnor attutöva våld på samma sätt. Man kanse maskulinitet och femininitet somtvå positioner, varav maskuliniteten ärknuten till makt och kontroll.32

Människor har kapacitet att domineraoch utöva våld – även kvinnor, som isamhällelig mening är underordnade.Människor kan bli offer för våld i en parrelation– också män som i samhälleligbemärkelse är överordnade.Precis som våld är det yttersta medlet föratt uppnå makt i vårt samhälle handlarvåld i parrelationer alltid om makt ochkontroll. En ofta använd förklaring tillmäns våld mot kvinnor i parrelationerär att män upplever brist på makt ochdominans, dels i sina parförhållandenmen också vad det gäller samhällsmakt.För att återta den makt män ser sig berättigadetill mot bakgrund av könsmaktordningenutövar de våld. En annan förklaringär att förövarna inte enbart villbibehålla en överordning utan ocksåstärka sin position.Om man använder teorin om maktförlustför att förstå exempelvis ettlesbiskt parförhållande kan man anta attlhbt-personer generellt upplever en bristpå kontroll genom samhälleliga maktmekanismer,såsom heteronormativ utestängning,osynliggörande, diskrimineringoch homofobi. Tanken om parförhållandetsom en jämlik fristad är sympatisk– och svårnådd. Syftet med våld för enlesbisk förövare skulle kunna vara att honupplever att den av henne definieradejämvikten i förhållandet går förlorad.Hotet skulle då handla om förlust avjämvikt och våldet skulle syfta till attåterställa maktbalansen – precis som iden heterosexuella relationen får våldetsom konsekvens att den överordnadestärker sin position.På motsvarande sätt omges homosexuellamanliga par av det samhälleligaTabell 1 Respondenter utsatta för någonTabell form 1 av våld totalt.UtsattTabell 125%Ej svar 36%UtsattTabell 139% 25%Ej svar 36%Ej utsattUtsatt39%25%Ej svar 36%Ej utsattTabell 239%UtsattTabell 2 Respondenter utsatta för någon10%Tabell form 2 av våld av nuvarande Ej utsatt partner.Ej svarUtsatt45%10%45%Tabell 2Ej utsattEj svar45% Utsatt10% 45%Ej utsattEj svar45%Tabell 345%Ej utsattUtsattTabell 317%Ej utsattEj svar4%UtsattTabell 3 Respondenter utsatta för någonTabell form 3 av våld 17%79% av före detta partner.Ej utsattEj svar4%Utsatt79% 17%Ej utsattEj svar4%79%33

yttre trycket i form av utestängning,diskriminering och homofobi, samtidigtsom de i egenskap av att vara män uppfattarsig som jämlikar. Dominans ochvåld blir medel att försöka återfå maktbalansenom en partner upplever att denav honom definierade jämvikten rubbas.Oavsett vilket det individuella skälet kanvara måste det betonas att förövaren görett aktivt val att utöva våld. Hon ellerhan anser sig ha rätt att göra det. Honeller han kalkylerar med att uppnå detönskade resultatet med våldet. Den somutsätts för våld kan aldrig hållas ansvarig.34

Psykologisk utsatthet är i studien Våldsamt lika och olikaspecificerad i tre typer: psykologisk kontroll, psykologiskisolering och psykologiskt våld.I en del andra sammanhang räknas det som här benämnspsykologisk kontroll och psykologisk isolering in idefinitionen av psykologiskt våld. Oberoende av definitionär mekanismerna delar av normaliseringsprocessen somsyftar till att begränsa partnerns livsutrymme.psykologiskutsatthetNär våldet blir vardagEn majoritet av de våldsutsattahade levt länge med sin partneroch var nöjda med sina förhållanden.Hur går det ihop?Tio procent, 198 personer, av de 2013 personernalevde i en våldsrelation när studienVåldsamt lika och olika genomfördes.Många hade levt i förhållandet underlång tid. I studien gavs de tillfälle attbeskriva sin relation. Majoriteten, 71 procent,beskrev sitt förhållande i positivaordalag. Bara fem procent beskrev förhållandetsom dåligt. Det kan verka somen motsättning – att vara utsatt för våldoch samtidigt tycka att förhållandet ärbra. Men om man betänker normaliseringsprocessensstyrka är det helt logiskt.Psykologisk kontroll och psykologisk isoleringär inslag i normaliseringsprocessen.Normaliseringsprocessen leder intealltid till våld – men våld i parrelationerföregås och omges i de flesta fall av ennormaliseringsprocess. Våld i parrelationerkännetecknas av ett förlopp därvärme, ömhet och kärleksfullhet varvasmed kränkningar, hotfullhet och försökatt begränsa partnern. Normaliseringenfungerar just därför att paret är känslomässigtbundna till varandra, de kanskebor och har barn ihop. Ett liv ihop. Denpartner som utsätts anpassar sig, till enbörjan kanske för att försöka lugna situationen.Kränkningarna rättfärdigas genomatt den utsatta tar på sig skulden ochgör sig delaktig till det som sker. Konse-35

kvensen är att den utsatta börjar rättasig efter partnerns bild och begränsar sigsjälv för att undvika partnerns kontrolloch kränkningar. Dessutom kan de godastunderna uppväga de dåliga. Ju längretiden går, desto mer vardaglig och ”normal”ter sig den kränkande relationen.Den utsatta upplever att det är hon ellerhan som ändrat på sig – inte att partnerntvingat fram en förändring.Våldsutsatta i samkönade parrelationerkan själva ha svårighet att identifiera psykologiskkontroll, isolering och våld somsystematisk dominans. Våldet normaliserasgradvis. Den utsatta har övertagit förövarensbild av henne/honom och görsig medansvarig. Verbala kränkningar”görs om” till neutrala, jämbördiga gräl.Det bekräftas av den uppföljningsstudie3 som gjordes av forskarna en tidefter Våldsamt lika och olika. 57 personersom ingått i den ursprungliga studienfrågades närmare i uppföljningenom vad de utsatts för och i vilken utsträckningde sökt hjälp. Där ställdesbland annat frågor om de svarandes synpå vad de utsattes för. Det fanns någraåterkommande, gemensamma faktorernär de utsatta själva beskrev sin situation;de förringade våldet och betonade sinegen delaktighet. Det är inte ovanligtatt kvinnor som utsätts av en manligheterosexuell partner på liknande sätt”hjälper till” att normalisera våldet. ”Detkunde ha varit värre. Jag blir ju i alla fallinte misshandlad.”, kan en utsatt personintala sig och omgivningen. I stället föratt lyfta fram det man utsätts för framhållsdet man inte utsätts för. Den utsattarelativiserar sin situation.Generellt kan det vara smärtsamt förvem som helst att se sig som offer – sommaktlös, ur stånd att försvara sig.När det gäller kvinnor i lesbiskaparförhållanden finns en större benägenhettill motstånd än bland kvinnor iheterosexuella parrelationer. Det kanfinnas flera förklaringar till det. Även omlesbiska par har en förväntan om ettjämlikt förhållande utan könsmaktmönsterkan den våldsutsatta tolka våldetutifrån könsmaktordningen. Partnervåldkopplas ihop med heterosexuella par –mäns våld mot kvinnor – och inte självklartmed den egna situationen ellerrelationen. I stället kanske en våldsutsattlesbisk kvinna bedömer partnerns våldshandlingarsom enskilda företeelser snarareän att identifiera det som systematisktvåld. Det är inte ovanligt attvåldsutsatta, oavsett sexuell läggning, förringarvåldet och ser sig som medansvariga– faktorer som eventuellt samspelarmed de ovan nämnda. Om den utsattaoch förövaren dessutom är ungefär likastora rent kroppsligt kanske inte förövarenuppfattas som fysiskt överlägsen.Könsmaktordningens logik om mänsöverordning och kvinnors underordninglämnar inget tankemässigt utrymme förkvinnor som förövare av våld. I föreställningarnaom vad som är ”kvinnligt”– passivitet till exempel – finns inteheller plats för kvinnor som våldsutövare.Därmed kan det inte heller finnas någoni den lesbiska parrelationen som är utsattför våld. Våldet framstår som en3) Samkönat partnervåld. Vad är det och vilket stöd behövs?Carin Holmberg och Ulrica Stjernqvist, Tidskrift för genusvetenskap 4/200736

obegriplighet, både för den utsatta ochför omgivningen.Risken med motstånd och självförsvarär att omgivningen, exempelvis behandlare,felaktigt tolkar våldet som ömsesidigt– alltså att båda parter är likaansvariga för våldet. En viss parallell kandras till att våldsutsatta kvinnor i heterosexuellaparförhållanden ibland sersig som delaktiga till våldet. De kan intalasig, och omgivningen, att orsakentill våldet är deras eget fel; de är dumma,provocerande eller liknande.En kvinna som gör motstånd brytermot normen om kvinnlig passivitet ochunderkastelse. I sin tur kan det påverkatolkningen av våldet. Normen om kvinnlighetföreskriver också att kvinnor ärlyssnande och inkännande – och att delöser konflikter genom samtal och ickeaggression.Att män kan ta till våld i konfliktsituationerses på motsvarande vis somgivet enligt normen om manlighet. Utifrånden förväntas en man att kunnagöra motstånd och försvara sig – oavsettsexuell läggning. Ibland talas det omboxningsringsmyten – både offer ochförövare görs lika delaktiga till våldet.En våldsutsatt man i ett homosexuelltparförhållande riskerar att osynliggörasoch att inte tas på allvar. I ett homosexuelltparförhållande kan den enskildamannen också ha svårt att se sig som ettoffer. Det antyder underordning somassocieras till kvinnlighet – och mänser sig i kraft av sitt kön som jämlikar,oavsett sexuell läggning.I bemötandet av våldsutsatta lhbtpersonergäller det att vara lyhörd förhur förställningar om kön, makt ochsexuell läggning spelar in för hur devåldsutsatta själva tolkar våldet.En mer individrelaterad förklaringsom både våldsutsatta och behandlarekan ge uttryck för är att våldet skullebero på att den våldsutövande partnernhar problem av olika slag, till exempelmed alkohol, svår barndom eller harpsykiska problem. Med den typen avförklaring framstår förövaren som enavvikande person som behöver hjälp.Den utsatta personens trauma hamnar ibakgrunden. Det finns en risk att sådanaförklaringar döljer att det handlar omsystematiskt och återkommande våldsom ett uttryck för makt och dominansi ett parförhållande.37

Psykologisk kontroll:ständig övervakningPsykolgisk kontroll kan ha andra förtecken när detgäller en lhbt-relation än en heterosexuell parrelation.I hela gruppen hade 18 procent uppgett att de utsatts förpsykologisk kontroll. Då inkluderas de som var utsattaav sin partner när studien genomfördes och de somhade utsatts av en tidigare partner.För att ta reda på i vilken omfattningde svarande var utsatta, eller hade varitutsatta, för psykologisk kontroll ställdesfrågor av karaktären: Har din partner/före detta partner varit svartsjuk ochkrävt att få veta vem du träffar och vaddu har gjort? och Har din partner/föredetta partner skickat hot eller kontrolleratdig via mobilsamtal, sms eller e-post?198 personer i hela gruppen var utsattaför någon form psykologiskt, sexuellt och/eller fysiskt våld i det förhållande de levdei när studien gjordes. 27 procent av devåldsutsatta var också utsatta för psykologiskkontroll. Den största gruppen varlesbiska kvinnor, tolv procent, medan treprocent var bisexuella kvinnor. Av männenutsatta för både våld och psykologiskkontroll var sju procent homosexuella ochtvå procent bisexuella. Ytterst få transpersoner,ifrågasättande och heterosexuellavar utsatta för psykologisk kontroll.Men så stor andel som åtta procentsvarade att de var utsatta för psykologiskkontroll i sitt nuvarande förhållandemen inte utsatta för våld. Här var denstörsta gruppen homosexuella män, fyraprocent, följd av lesbiska kvinnor medtvå procent. I flertalet fall var de utsattaav en samkönad partner.Möjligen kan resultatet tyda på att ennormaliseringsprocess inletts – men detkan också ses i förhållande till det faktumatt lhbt-kretsar kan vara ganska småoch karaktäriseras av att ”alla-känneralla”.Till följd av heteronormen ochhomofobi råder en brist på isärhållande.I den heterosexuella världen är det tvärtom– den är organiserad genom isärhållandeav könen utifrån könsmaktordningen.I en heterosexuell parrelationkan det yttra sig genom att exempelviskvinnan i ett par inte umgås med sinaföre detta partners på tu man hand, ellerumgås över könsgränserna utan sin partner.Däremot kan kvinnor gå på tjejmiddagoch män ta en öl med grabbarna.I lhbt-sammanhang är det inte ovanligtatt före detta eller eventuellt framtidapartners finns i vänkretsen. I sin tur kandet leda till att ena partnern känner sigosäker och otrygg och därför kontrollerarden andra.Men beroende, kontroll och maktobalansmellan parterna är faktorer somkan leda till partnervåld, oavsett kön,könsuttryck och sexuell läggning.En betydligt större andel svarade attde varit utsatta för både våld och psykologiskkontroll i sitt senast avslutade38

parförhållande, 72 procent, än i sitt nuvarandeförhållande. Det fanns en tydligskillnad mellan antalet kvinnor och mänsom utsatts för både våld och psykologiskkontroll i en före detta relation, 42procent kvinnor mot 25 procent män. Inärmare två tredjedelar av fallen varförövarna kvinnor, men i en tredjedel avfallen var de heterosexuella män. Homosexuellamän hade i nästan alla fall utsattsav en manlig homosexuell partner.Bland ifrågasättande uppgav fyra procentatt de utsatts av en före detta partner.Fler transpersoner och heterosexuellauppgav att de utsatts för våld ochpsykologisk kontroll i en tidigare relationän i en nuvarande.Psykologisk isolering:inskränkt frihetPsykologisk isolering kan förstärkas av social isoleringför en våldsutsatt person i en lhbt-relation. Av helagruppen svarade nästan 24 procent att de var ellerhade varit utsatta för psykologisk isolering.I syfte att utröna hur många som varutsatta för psykologisk isolering tillfrågadesde 2013 personerna bland annatom deras partner, eller före detta partner,kallat dem nedsättande saker. Defick också svara på frågor om partnernhotat med outing, det vill säga krävt attden utsatta skulle vara öppen med sinsexuella läggning. Partnern kan ocksåhota med att avslöja den utsattas hivstatusför omgivningen som kanske ärovetande.Förbud av olika slag, till exempel attträffa sin familj eller goda vänner, alternativtförbud att tala förtroligt medfamilj och vänner kan höra till psykologiskisolering. Eller också ställa till bråknär partnern ska träffa goda vänner ellerfamilj. Det kan också handla om enmental isolering, i bemärkelsen att denutsatta känner sig tvingad att undanhållaförtroenden eller information om sig självnär man träffar anhöriga eller vänner.Psykologisk isolering förekom bådebland de 41 procent som uppgav attde var utsatta för våld av en nuvarandepartner, och bland de elva procent sominte var våldsutsatta.Bland dem som var utsatta bådeför våld och psykologisk isolering varandelen lesbiska kvinnor och homosexuellamän ganska jämn, 16 respektive17 procent. Bland bisexuella var fyraprocent kvinnor och två procent mänutsatta. Utsatta ifrågasättande och transpersoneruppgick totalt till två procent.De lesbiska kvinnorna utsattes i deflesta fall av en lesbisk partner mendär fanns även de som var utsatta avbisexuella kvinnliga partners och i enstakafall av en heterosexuell man. Debisexuella kvinnorna utsattes lika ofta39

av en bisexuell kvinnlig partner som aven heterosexuell manlig partner.Homosexuella män var i flertalet fallutsatta av en homosexuell manlig partner.Men där fanns också enstaka exempel påatt förövarna var en bisexuell man, enheterosexuell man och en heterosexuellkvinna. De bisexuella männen utsattes ilika hög grad, två procent, av en homosexuellmanlig partner som av en heterosexuellkvinnlig partner.Mönstret att vara utsatt för en maktmekanismmen inte av våld återkommeri högre grad när det gäller psykologiskisolering än vid psykologisk kontroll.Elva procent var utsatta för psykologiskisolering men inte av våld. Andelenutsatta lesbiska kvinnor och homosexuellamän var ungefär lika stor, lite drygtfyra procent. Betydligt fler bisexuellakvinnor än bisexuella män var utsatta,elva respektive tre personer. Ytterst fåtranspersoner och ifrågasättande utsattesför psykologisk isolering av en nuvarandepartner.Psykologisk isolering är en del avnormaliseringsprocessen när man talarom partnervåld i allmänhet. Resultatetvisar att man kan vara psykologiskt isoleradutan att vara våldsutsatt. Här fårman hålla i minnet den samhälleligaaspekten av isolering av lhbt-personer/par som kan förstärka den psykologiskaisoleringen.Omgivningens okunskap om lhbtpersonerslivsvillkor i allmänhet och omlhbt-relationer i synnerhet bidrar till ensamhällelig isolering av lhbt-personeroch par. I sin tur kan det leda till attsamkönade par är mer hänvisade tillvarandra än heterosexuella par. Dennaisolering samverkar med den psykologiskaisolering som vanligen ingår inormaliseringsprocessen. Isoleringen begränsarpartnerns livsutrymme – somkanske redan är begränsat av den socialaisolering som kan omge samkönade par.I många fall har paret ingen annan attvända sig till än varandra. Bundenhetoch beroende som par vanligen kännertill varandra förstärks för samkönadepar genom den samhälleliga isoleringen.Att rapporteringsgraden var ungefär likaför lesbiska kvinnor och homosexuellamän kan bero på att lhbt-personer oftaär uppmärksamma på social isolering,och kanske många gånger utsatta för ensådan från familj, vänner eller arbetskamrater.Det är inte ovanligt med konflikter ilhbt-relationer kring hur man ska förhållasig till ursprungsfamiljer och vänner.Dessa kan vara alltifrån ogillandetill uttalat homofobiska – vilket medförytterligare anspänning på parrelationen.Slitningarna kan utnyttjas av en partneri syfte att isolera; ”Eftersom dina syskonär så negativa mot mig och oss så tyckerjag inte att du ska umgås med dem.”En annan fråga handlar om öppenhet.Varje människa väljer givetvis självhur öppen hon vill vara med sin sexuellaläggning. Oavsett vilket ställningstagandepersonen gör får det konsekvenser förpartnern. I sin tur kan också detta medförakonflikter.Liksom i fallet med psykologisk kontrolli en tidigare relation var andelenutsatta för psykologisk isolering av enföre detta partner betydligt större än aven nuvarande partner. Hela 86 procenthade utsatts för psykologisk isolering40

och våld av en före detta partner. Ävenhär var lesbiska i majoritet med 38 procent.Den före detta partnern var oftaen lesbisk kvinna – men en hög andel,tio procent, hade utsatts av en heterosexuellman. Bland de bisexuella kvinnornahade 13 procent varit utsatta förbåde isolering och våld – och här domineradeheterosexuella manliga ex-partnerssom förövare, åtta procent.27 procent homosexuella män hadeutsatts för både våld och psykologiskisolering i sin tidigare relation. I de flestafall hade de utsatts av en homosexuellman men i en del fall av bisexuella mänoch heterosexuella kvinnor. Tre procentav de bisexuella männen hade utsattsför våld och isolering i sitt före dettaförhållande. Partnern hade i de flesta fallvarit en heterosexuell kvinna.Fem procent ifrågasättande hade utsattsför både psykologisk isolering ochvåld av en tidigare partner. Bland förövarnafanns lesbiska kvinnor och heterosexuellamän. En liten andel transpersoneroch heterosexuella hade utsattsför både psykologisk isolering och våld isin senast avslutade relation.Kvinnor i högre grad än män rapporterarom dessa former – psykologiskkontroll och isolering – av utsatthet. Ettkönsmönster som inte finns i rapporteringenom utsatthet för våld.Bundenhet och beroende som parvanligen känner till varandraförstärks för samkönade par genom ”den samhälleliga isoleringen.41

Psykologiskt våld:barn och djur som maktmedelHomosexuella män rapporterar i högre grad om psykologisktvåld. Det kan bero på svårighet att identifiera de mer subtilamaktmekanismerna kontroll och isolering. Drygt 15 procent ihela gruppen svarade att de var, eller hade varit, utsatta förpsykologiskt våld.Gruppen fick svara på frågor som tillexempel: Har din partner/före detta partnerhotat att skada dina eller era barn?,Har din partner/före detta partner hotatmed att skada ditt eller ert husdjur?och Har din partner/före detta partnerhotat att göra sig själv illa om du lämnarhenne/honom?I psykologiskt våld kan också förbudom att arbeta utanför hemmet och förbudatt köpa vad man vill förekomma.Gränserna mellan psykologisk kontrolloch isolering och psykologiskt våldkan, som tidigare skrivits, vara hårfina.När det gäller utsatthet för psykologisktvåld i en nuvarande relation var homosexuellamän i majoritet med tolv procent.Förövaren var i de flesta fall ocksåen homosexuell man men i fyra procentvar förövaren en heterosexuell kvinna.Andelen lesbiska kvinnor som var utsattaför psykologiskt våld av en nuvarandepartner var omkring hälften så stor somandelen män. Dessa utsattes av en kvinna,i de flesta fall av en lesbisk kvinna.Bisexuella kvinnor var utsatta förpsykologiskt våld i högre utsträckningän bisexuella män. Den största enskildagruppen förövare av psykologiskt våldmot bisexuella kvinnor var heterosexuellamän. En mindre del transpersoneroch ifrågasättande rapporterade utsatthetför psykologiskt våld i sitt nuvarandeförhållande.Generellt var det fler som utsatts förpsykologiskt våld av en före detta partner,63 procent, än av en nuvarande.Dock är det mindre rapporterat än psykologiskkontroll och isolering.Det blev tydligt att homosexuella mänrapporterade ökad utsatthet för psykologisktvåld i en nuvarande relation,medan lesbiska kvinnor angav ökadutsatthet för psykologisk kontroll. Enförklaring till detta kan vara att mänhar svårare att identifiera mer subtilamaktmekanismer. De så att säga ”kräver”mer för att tolka signalerna. I sin tur kandet bero på att män i kraft av sitt köninte uppfattar sig som underordnade. Enkonsekvens kan vara att de inte självklarttolkar psykologisk kontroll och isoleringsom dominans. Den lägre rapporteringenav utsatthet för psykologisk kontrollbland homosexuella män skulle ocksåkunna handla om att vissa delar avden homosexuella manskulturen haren tolerant syn på sexuella kontakterutanför parrelationen. I sin tur minskardet partners ”behov” av att kontrolleraoch isolera den utsatta mannen. I den42

lesbiska kvinnliga kulturen finns intedenna tolerans i lika hög grad.En försiktig gissning till att lesbiskarapporterar högre utsatthet för psykologiskkontroll är att de är socialiseradesom kvinnor i allmänhet; dels till attlära sig uppfatta och tolka signaler omöverordning, dels har klart för sig attde som kvinnor tillhör en underordnadgrupp utifrån könsmaktordningen.Till det psykologiska våldet kan hot omatt skada partnerns barn, gemensammabarn, partnerns husdjur eller gemensammadjur finnas. Som uppmärksammatspå senare år är barn alltid medvetnaom när en förälder är utsatt för våldeller övergrepp. De ska betraktas sombrottsoffer, likväl som den utsatta partnern.Husdjurens situation är liknande.Detta rapporterades i mycket få fall inuvarande förhållande men i högre gradi ett tidigare förhållande. Eftersom detändå är förhållandesvis få anges härantalet fall i stället för andel i procent.36 personer, mest lesbiska kvinnor,rapporterade att barn bevittnat våld iden tidigare relationen. Totalt sett varkvinnor och män som förövare i barnsnärvaro ungefär lika många, 17 kvinnorrespektive 19 män. De flesta relationernavar olikkönade. Det ställdes inga frågorom vilken typ av våld barn bevittnat.Totalt rapporterades om 18 fall därockså barn blivit utsatta för våld av entidigare partner. I studien förekom ingafrågor om vilken typ av våld barnen utsattsför. Könsfördelningen av förövarevar jämn, nio stycken av vardera könet. Isju fall var förövarna heterosexuella män.Djur angavs också som mer utsatta ien tidigare relation än i en nuvarande,totalt handlade det om 36 fall då föredetta partners hotat, kränkt, slagit och/eller dödat ett husdjur. Här var könsfördelningenpå förövaren jämn.Lesbiska kvinnor dominerar blanddem som hade utsatts av psykologisktvåld av en före detta partner med 28 procent.Även förövarna var till största delenlesbiska kvinnor men en stor andel varockså heterosexuella män, tio procent.19 procent homosexuella män hade utsattsav en tidigare partner, i de flestafall i en samkönad relation.Bisexuella kvinnor uppgav utsatthetför psykologiskt våld i en tidigare relationi högre utsträckning än bisexuellamän, nio procent respektive fem procent.Bisexuella kvinnor hade till störstadelen utsatts i en olikkönad relation, liksomde bisexuella männen.43

Fiktivt exempel 2: Nyår i VenedigAndreas och jag skulle fira vårt första nyår tillsammans – i Venedig.Romantiskt så det förslår. Andreas hade varit där tidigare. Jag blevförälskad i staden med sina kanaler.Det började bra. Vi hittade en liten restaurang som hade ett nyårspaket.Middag, musik, framträdanden. Vi placerades vid ett bord medandra mindre sällskap: en italiensk far och son, två äldre kvinnor frånParis. Jag satt bredvid sonen, som visade sig vara forskare, precissom jag. Samtalet flöt lätt. Pappan hade varit professor i ekonomi vidSorbonne i Paris och envisades med att kalla mig för ”Signor Roberto”på ett lite skämtsamt chevalereskt sätt. De anade nog att vi var ettpar, även om vi varit diffusa vid presentationen – för alla märktehur stel och avvisande Andreas uppförde sig när jag fick så mycketuppmärksamhet från bordsgrannarna. Han stirrade uppfordrandepå mig och svarade knappt på tilltal. Jag trodde att det var vanligsvartsjuka som då och då kommit fram i sociala sammanhang. Vidnyårsskålen sa han surt: ”Gott nytt år – om vi nu håller ihop så länge.”När vi kom till hotellet sent på natten brakade det loss: ”Hur ska jagnågonsin kunna lita på dig”, skrek han. ”Du flörtar ju med vem somhelst!” Jag bara skakade på huvudet – fattade inte hur allt kunde bliså fel. Då slog han mig rakt i ansiktet. Senare sa han att han kansketagit i för hårt – men jag hade ju betett mig utmanande hela kvällen,påstod han.Veckan i Venedig blev förfärlig. Varje dag måste jag bedyra att detvar honom jag älskade, jag fick lova att inte titta åt andra män. Närjag drog mig undan hans sexuella inviter sa han: ”Jasså, det passarinte längre, är det den där italienske killen du suktar efter, eller?”Vid flygplatsen blev vi hämtade av mina föräldrar. Det förstaAndreas sa när de frågade hur resan varit var: ”Ja, Robert föllde italienska männen i smaken.”44

Våld är det yttersta medlet att uppnå makt. Psykologiskamaktmetoder är lika allvarliga som fysiska för den somutsätts – även om fysiskt våld kan vara mer synligt föromgivningen. Fysisk utsatthet omfattar i denna skriftsexuellt och fysiskt våld. Till det sexuella våldet hörockså kränkande användning av pornografi och detkan handla om tvångssituationer.fysiskutsatthetSexuellt våld:förnedrande intimitetSexuellt våld är inte alltidsynonymt med en heterosexuellman som begår övergrepp moten kvinna. Drygt elva procentsvarade att de var, eller hadevarit, utsatta för sexuellt våldi ett nuvarande eller tidigareförhållande.Bland dem som levde i en våldsrelationnär studien gjordes var 31 procent utsattaför sexuellt våld. Både kvinnor ochmän fanns bland de utsatta såväl sombland förövarna. Ett resultat som återigenbryter mot den gängse uppfattningenav offer och förövare. Sexuellt våld ärför många synonymt med en heterosexuellman som våldtar en kvinna.Men det finns flera slag av sexuellt våld.Bland annat räknas kränkande användningav pornografi som sexuellt våld.Förutom frågor detta ställdes frågor avtypen: Har din nuvarande/dåvarandesambo/partner tagit i dig på ett sexuellt sättmot din vilja, till exempel genom att ta tagi dig, hålla fast dig, kyssa eller krama dig?En annan fråga löd: Har din nuvarande/dåvarande sambo/partner tvingat dig tillnågon form av sexuell aktivitet genom atthota dig, hålla fast dig eller göra dig illapå något sätt?Drygt elva procent svarade att de vareller hade varit utsatta för sexuellt våldi ett nuvarande eller tidigare förhållande.Homosexuella män rapporterade utsattheti sitt nuvarande förhållande i betydligtstörre omfattning än lesbiska kvin-45

nor, 17 procent respektive sju procent.Bland bisexuella var det fler kvinnor änmän som var utsatta av en nuvarandepartner, fyra respektive två procent.När det gällde det tidigare förhållandetuppgav fler lesbiska kvinnor, 20 procent,än homosexuella män, tolv procent,att de varit utsatta för sexuellt våld.Bland bisexuella hade tio procent kvinnoroch två procent män varit utsatta.Bland transpersoner och ifrågasättandesvarade en mycket liten del att de utsattesför sexuellt våld av sin nuvarandepartner. Men av en tidigare partner hadetre procent ifrågasättande varit utsatta.Sammantaget var män i majoritet somförövare av sexuellt våld mot sin nuvarandeoch tidigare partner, oavsett denutsattas kön eller sexuella läggning. Resultatetger anledning att fundera överkopplingen mellan våld, sexualitet ochmaskulinitet. En annan reflektion överresultatet är om kvinnor och män, oavsettom de är utsatta eller förövare, harolika uppfattning om när en sexuell handlingövergår i ett övergrepp eller till envåldshandling. Överhuvudtaget är mekanismernabakom våld i parrelationernågot som kräver ytterligare forskning.Fysiskt våld: sparkar och slagMäns utsatthet för fysiskt partnervåld var i stort sett lika storsom kvinnors. Oftast utsattes de av en samkönad partner. I helagruppen svarade drygt 21 procent att de var, eller hade varit,utsatta för fysiskt våld av sin nuvarande eller tidigare partner.För att avgöra hur omfattande det fysiskavåldet var tillfrågades de som deltogi studien bland annat: Har din sambo/partner eller före detta sambo/partner kastatnågot på dig som skulle kunna göradig illa?, Har din sambo/partner eller föredetta sambo/partner slagit dig med öppenhand eller knytnäve, slagit dig med någothårt föremål, eller sparkat dig? och Hardin sambo/partner eller före detta sambo/partner hotat med eller använt kniv, skjutvapeneller annat vapen?Av de 198 personerna som uppgavutsatthet för någon form av våld avsin nuvarande partner var drygt tvåtredjedelar, 134 personer, utsatta förfysiskt våld. Till antalet var det ungefärlika många kvinnor som män. Återvisade det sig att män rapporterar omutsatthet, tvärtemot antaganden om attmän inte kan eller vill tala om att deutsätts för våld i en parrelation. Dockbehövs mer forskning som belyser hurmän förhåller sig till att vara offer.Homosexuella män var den enskiltstörsta gruppen utsatta för fysiskt våld avsin nuvarande partner med 31 procent.Lesbiska kvinnor kom därefter med 26procent. Bland dem som identifieradesig som bisexuella var endast en procent46

män utsatta för fysiskt våld, medan sjuprocent bisexuella kvinnor rapporteradeutsatthet.Till största delen utsattes både kvinnoroch män för fysiskt våld i en samkönadparrelation. Också de bisexuellakvinnorna. Det är ett resultat som skiljersig från rapporteringen om utsatthetenför sexuellt våld – där män var imajoritet som förövare.349 personer rapporterade att devarit utsatta för någon form av våld isitt senast avslutade förhållande. Hela84 procent av dem svarade att de varitutsatta för fysiskt våld av sin före dettapartner.Kvinnorna var i klar majoritet; 36 procentlesbiska och tolv procent bisexuella.Dessutom fanns ett par transkvinnor ochen heterosexuell kvinna bland dem somvarit utsatta i en tidigare relation. Blandde ifrågasättande hade fem procent varitutsatta för fysiskt våld.Bland de fysiskt våldsutsatta männen varhomosexuella i majoritet med 27 procent.Tre procent bisexuella män var utsatta isitt tidigare förhållande.Resultaten visar att fysiskt våld oftaförekommit i en tidigare samkönad relation.Men också lesbiska kvinnor haräven utsatts av heterosexuella män. Närdet gäller bisexuella kvinnor uppger enstor andel, sju procent, att de varit utsattaav en tidigare heterosexuell manligpartner.De homosexuella männen rapporteraratt de varit utsatta av till största delenhomosexuella manliga före detta partners.Bisexuella män, som var tio styckentill antalet, hade i fem fall utsatts av enheterosexuell kvinna. Tre av dem hadeutsatts av en bisexuell manlig partneroch enstaka av en homosexuell manligpartner respektive av en ifrågasättande.Polisanmälan och försökatt få hjälp och stödEndast sex procent av de 349 personerna som var ellerhade varit utsatta för någon form av våld hade gjorten polisanmälan, 20 kvinnor och tio män.I fem procent hade polisen fått kännedomom våldet på annat sätt. I de fall därutsattheten kommit till polisens kännedompå annat sätt var kvinnorna tiostycken och männen tolv stycken.De flesta hade alltså inte anmält våldetde utsattes för. Eftersom frågeställningeni samband med detta var otydlig,(se Så gjordes originalstudien på sid 24)var bortfallet stort. Men det framgickatt de som sökt hjälp framförallt hadevänt sig till en traditionell verksamhet.Nästa avsnitt, Bara ett fåtal söker hjälp,beskriver vad som erbjuds våldsutsattalhbt-personer.47

Organisationer som erbjuder skydd, stöd och hjälp förvåldsoffer saknar i stor utsträckning beredskap att bemötalhbt-personer eller att erbjuda dem adekvat stöd. En delav dessa organisationer antar dessutom att lhbt-personeri första hand vänder sig till verksamheter med lhbtkompetens.Det kan leda till att de inte uppmärksammarde lhbt-personer som faktiskt vänder sig till dem.Bara Ett fåtalsöker hjälpEndast ett fåtal lhbt-personer har sökthjälp när de varit utsatta för våld av enpartner. Då har de oftast vänt sig till entraditionell verksamhet, exempelvis kvinnojour,brottsofferjour eller kommunalsocialjour. Samtidigt råder det på mångahåll en missuppfattning om att lhbt-personerhelst söker sig till ”sina egna” organisationer– som funnes det ett väl utbyggtnät av brottsoffermottagningar förvåldsutsatta lhbt-personer landet runt.Det gör det inte. Det är framför allt i storstädernadet finns möjligheter att samtalamed en kurator/behandlare inom ramenför Riksförbundet för homosexuellas,bisexuellas och transpersoners rättigheter,RFSL. RFSL har 25-talet lokala avdelningari landet. På ett tiotal avdelningarfinns Gayjourer eller HBT-jourersom dock är mer inriktade på samtalsom rör känslor kring att vara lesbisk,homosexuell, bisexuell eller transperson.Enstaka avdelningar har uttalad brottsofferverksamhet,exempelvis Värmland,med inriktning på hatbrott.Riksförbundet RFSL har en nationellbrottsofferjour där man under anonymitetkan tala med en kurator/behandlare.Enligt FN:s Deklaration om grundlägganderättsprinciper för offer för brottoch maktmissbruk ska alla offer, utanåtskillnad, behandlas med medkännandeoch respekt för sin värdighet. I Sverigehar socialtjänsten sedan 2006 fått ettvidgat ansvar för brottsoffer och derasanhöriga. I socialtjänstlagen står blandannat: ”Socialnämnden skall särskiltbeakta att kvinnor som är eller har varitutsatta för våld eller andra övergrepp avnärstående kan vara i behov av stöd ochhjälp för att förändra sin situation.”Lhbt-personer som utsätts för våldeller övergrepp av närstående nämns intespecifikt i lagen men med den aktuella48

skrivelsen kan åtminstone lhbt-kvinnorinkluderas. I samband med att fråganuppmärksammas, av bland andra regeringen,kan man räkna med att fler sökervård, rådgivning, hjälp och polisanmäleri högre grad. En stor del av det lokalaarbetat med brottsoffer för våld i parrelationersköts av ideella organisationer.Därför vilar det både på myndigheter,kommuner och andra organisationer sommöter brottsoffer att öka kunskapen omlhbt-personers livsvillkor och samlevnadsmönster,om homofobi, strukturelldiskriminering och utestängning av lhbtpersonersamt om heteronormen för attkunna ge ett adekvat stöd.Det råder en missuppfattningom att lhbt-personer helstsöker sig till ”sina egna” ”organisationer49

Vad har hänt på tre år?När grundstudien Våldsamt lika och olika genomfördes under2004 och 2005 framgick att de traditionella verksamheter somundersöktes var heteronormativa till sin karaktär. De varutformade för att möta kvinnor som utsatts för våld av en manligpartner och för att behandla män som förövare av våld moten kvinnlig partner.De verksamheter som ingår i studienfanns utanför storstäderna. En eller flerapersoner på dem intervjuades per telefon.Under mars 2008 har organisationernashemsidor och webbdokumentgranskats för att se om synen och arbetethar förändrats sedan studien genomfördes.Dessutom har en del kommunalinformation på nätet granskats.KvinnojourernaDeras målgrupp var framförallt kvinnorsom utsatts för våld av en manlig partner.Sedan dess har det hänt en del och idagfinns det kvinnojourer som uttalat taremot våldsutsatta kvinnor i lesbiska parrelationer.Exempelvis kvinnojouren iNorrköping har ett telefonnummer för lesbiskaoch bisexuella kvinnor, separat fråndet ordinarie journumret. Då vet denvåldsutsatta att jourkvinnan har kännedomom att det rör sig om en ickeheterosexuellhjälpsökande. Som våldsutsattslipper man då att inleda med attförklara sin självdefinition. Att alltid behövatala om vem man är kan kännas somatt vara i ett konstant underläge. I övrigterbjuder kvinnojouren lesbiska och bisexuellakvinnor samma stöd som heterosexuella,exempelvis skyddat boende.Sveriges Kvinnojourers Riksförbund,SKR, gav i början av 2008 ut en handbok:Våld i samkönade relationer, för att ökakunskapen i samtliga anslutna jourer. Påhemsidan skriver SKR att man särskiltvill uppmärksamma behovet hos blandandra: ”Lesbiska kvinnor, utsatta för våldav sin partner.”Av Riksorganisationen för kvinnojoureroch tjejjourer i Sverige, Roks, hemsidaframgår att organisationen primärtarbetar med att stödja kvinnor som utsattsför våld av en manlig partner. I sinvärdegrund skriver man dock: ”Våld förekommerockså mellan tjejer och kvinnor ilesbiska relationer. Roks anser att dettavåld kan förklaras utifrån att dominerandemaktstrukturer har anammats och att dessaförhållanden kan återspeglas i vissa lesbiskaparrelationer.”Kvinnojourerna erbjuder skyddatboende.MansjourernaMansjourerana ansåg under 2004 och2005 att våld i homosexuella parrelationerlåg utanför deras egentliga verksamhetsområde.Men man rapporterade attman tagit emot homosexuella par medproblem under sin separation för samtal.I huvudsak inriktade sig mansjourerna påpapparollen, vårdnadstvister och separationer.Så är det också i dag, enligt hemsidan.I Sveriges Mansjourers Riksför-50

unds stadgar står: ”SMR är partipolitisktoch religiöst obunden och utgår från övertygelsenom alla människors lika värde,oavsett kön, ras, nationalitet eller religion.”Troligen är utelämnandet av sexuell läggningi uppräkningen av diskrimineringsgrunderett förbiseende, snarare än enmedveten exkludering av homo- och bisexuellamän. Skyddat boende för våldsutsattamän finns inte.Kriscentra för mänKriscentra för män har som sin huvudsakligauppgift att arbeta med män iolika krissituationer samt med mänsproblem kring aggressivitet och våld.Kriscentrum runt om i landet har professionellabehandlare/rådgivare anställda.Man hade stött på relationsproblem imanliga homosexuella parförhållandenoch även våld i en manlig homosexuellrelation när Våldsamt lika och olika gjordes.Man använder begreppet ”våld inära relationer” och skriver i sina stadgar,reviderade 2006: ”Våld i nära relationerinkluderar alla slags relationermellan närstående som heterosexuellapar, samkönade par, syskonrelationer ochandra familje- och släktrelationer.”Kriscentra för män erbjuder inte skyddatboende.Brottsofferjourerna, BOJBOJ möter alla typer av brottsoffer. Detfinns 110 jourer i landet. I många fallfinns ett samarbete med en lokal kvinnojour.2004 hade ett fåtal BOJ-jourer stöttpå samkönat partnervåld. En uppfattningvar att lhbt-personer inte söker stödutanför den egna gruppen. Man ställdeinga frågor om sexuell läggning, menmenade att det troligen finns ett mörker-Hjälp svår att hittaNätet är idag ett av de snabbaste och mest använda sätten att sökainformation. Vid en genomgång av de undersökta organisationernashemsidor kan man våren 2008 konstatera att ingen av dem informerarom att lhbt-personer tillhör målgrupperna, bortsett från SKR. Den textsom berör samkönade parrelationer eller våldsutsatta lhbt-personerär svår att finna. Språket är ofta neutralt från kön, könsuttryck ochsexuell läggning. Exempelvis används termerna ”våld av närstående”,”relationsvåld” och ”partner” flitigt. En positiv tolkning är att lhbtpersonerdärmed inkluderas. En kritisk synpunkt är dock att det kandölja okunskap och omedvetenhet om våld i lhbt-relationer. I en situationdär någon är i behov av hjälp och stöd är signalen snarast att detta integår att få hos de undersökta organisationerna.Ingen av organisationerna använder exempelvis regnbågssymbolen somär en etablerad signal om att alla är välkomna. Ingen av dem har helleren länk på sina hemsidor till RFLS Brottsofferjour. Däremot finns länkenpå Brottsofferportalen. När RFSL nämns är det endast som ”ideellorganisation” på Brottsofferjourernas riksorganisations hemsida.51

tal av våldsutsatta lhbt-personer. Mellan2004 och 2006 genomfördes ett omfattandeVåld mot närstående-projekt i flertaletBOJ-jourer. Fokus låg på kvinnorsom utsätts för våld av en manlig partner.I november 2007 rapporterade BOJ i ettpressmeddelande att man mötte över8 000 våldsutsatta kvinnor under 2006.Detta sätts i samband med samhällsinsatserför att bekämpa mäns våld motkvinnor. En viss medvetenhet om våldsutsattalhbt-personer och våld i samkönadeparrelationer finns dock hos BOJ.I ett hemsidesdokument daterat 2004uppges bland annat: ”… att en viktig frågaär att homosexuella män som utsätts förhedersrelaterat våld får skydd. De saknaridag möjlighet att få skyddat boende. Derassituation behöver uppmärksammas.” Påvissa BOJ-jourer erbjuds skyddat boende.GayjourerAv de fem tillfrågade hade två Gayjourerstött på våld i lhbt-relationer. En av demhade enbart mött lesbiska våldsutsattamedan den andra hade haft kontakt medbåde lesbiska kvinnor och homosexuellamän. De hade givit det stöd de kundeoch hänvisat personerna vidare. Ett skältill att inte alla jourerna hade stött påproblemet kan vara att de våldsutsattavänt sig till någon av RFSL:s kuratorsmottagningari Stockholm, Göteborgeller Malmö. En annan anledning kanvara att Gayjourerna framförallt är kändasom kamratstödjande verksamheter, ditman vänder sig för att få stöd underexempelvis komma ut-processen. 2008har en del Gayjourer bytt namn till HBTjourer,men inriktningen är densamma.På hemsidorna hänvisas till RFSL Brottsofferjouroch till den lokala BOJ-jouren.RFSL RådgivningenSkåne och RFSL:skuratorsmottagningar iGöteborg och Stockholm2005 skrev ingen av dessa mottagningarut våldsutsatta i parförhållanden somspecifik målgrupp. I stället fanns problematikeninkluderad under formuleringarsom ”relationsproblem med partner,familj och barn”. 2008 ser det i stort settut på samma sätt. RFSL RådgivningenSkåne nämner inte våld i parrelationer:”Vi finns tillgängliga för dig som har frågoroch funderingar om homo- och bisexualitetsamt könstillhörighet. Vi lägger också stortonvikt på diskriminering samt hjälper digsom blivit utsatt för HBT-fientligt våld.”Dock finns en flik om hedersrelateratvåld på grund av sexuell läggning, dären kartläggning finns att ladda ned. Dessutomhar man en hemsida som vändersig till lhbt-personer som utsätts förhedersvåld, www.heder.nuGöteborg väljer skrivningen: ”Kännerdu att du behöver samtal kring: sexuellidentitet, könsidentitet, komma ut-processen,relationer, säkrare sex, hiv och hälsa,hatbrott, familjevåld, hedersrelaterat våld,diskriminering, trakasserier och hot.”Varken i Malmö eller Göteborg hänvisastill RFSL Brottsofferjour eller tilllokala BOJ-jourer.RFSL Stockholms kuratorsmottagningtar inte heller upp parrelationsvåldmen hänvisar till riksförbundets nationellabrottsofferjour. 2005 uppgav kuratorsmottagningenpå RSFL Stockholmatt man mötte ungefär 20–30 klienter,av totalt drygt 200, som var utsatta förpartnervåld.52

RFSL Brottsofferjour,StockholmHär fanns 2004–2005 den största kunskapenom våld i lhbt-relationer, liksomom hatbrott mot lhbt-personer. Delsfanns en jourtelefon, dels en mottagningmed möjlighet till samtal med kurator.Dessa verksamheter fortgår och våren2008 har en hemsida lagts upp med enmängd ny information, bland annat omvåld i samkönade relationer, www.rfsl.se/brottsofferGynekologmottagning förlesbiska och bisexuellakvinnor, Södersjukhuset,StockholmHit kan lesbiska och bisexuella kvinnorringa på ett speciellt telefonnummer, vilketinnebär att den som svarar vet attdet är en lesbisk eller bisexuell kvinnasom ringer. Man slipper oroa sig för attkomma ut för den man talar med. 2005hade man här inte stött på partnervåld,men heller inte ställt frågor om det.Mama Mia Barnmorskegruppen,StockholmMama Mia har specialiserat sig på lesbiskaoch bisexuella kvinnor som väntarbarn, eller vill bli gravida. Här hade maninte stött på partnervåld 2005, menuppgav att man skulle förbättra sin frågemetod.Tillsammans med Danderydsförlossning har man startat Regnbågsprojektetför blivande lhbt-föräldrar.Här finns lhbt-kompetens.Psykhälsan på Venhälsan,Stockholm, Gayhälsan påSahlgrenska universitetssjukhuset,GöteborgDessa mottagningar arbetar framföralltmed behandling av hiv och med psykologiskbehandling av patienter och anhöriga.Anledningen till att de ingick istudien Våldsamt lika och olika är attbland annat amerikansk forskning pekarpå att hot om att outa den utsatta partnernshiv-status kan ingå i psykologisktvåld. En smittad förövare kan också användasin egen sjukdom som hot. 2005hade dessa kliniker mött patienter somutsatts för psykologiskt och sexuelltpartnervåld. Eftersom detta inte är klinikernasbehandlingsområde hade patienternahänvisats vidare till sjukhusetskuratorsmottagning och kommunal familjerådgivning.Man hade också stöttpå våldsutsatta som sökt akut psykiatriskvård för andra problem och att det dåframkom att det även gällde partnervåld.Ingen av klinikerna kunde bekräfta attouting av hiv-status hade förekommit.De intervjuades uppfattning var att devåldsutsatta man hade mött i förstahand sökte sig till traditionella verksamheter,exempelvis familjerådgivning, psykiatrineller brottsofferjourer.Noaks Ark Röda Korset,Riksförbundet för hivpositiva,Positiva gruppenDessa ideella organisationer arbetar hivförebyggandeoch med att motarbeta diskrimineringav hiv-smittade. Också de tillfrågadesav skälet att outing av hiv-statusskulle kunna ingå i partnervåld. Här fannsdet dock ingen som helst kunskap ompartnervåld i lhbt-relationer.53

En vit fläck på kartanSammantaget framgår det att inte heller bland de organisationer somhar lhbt-kompetens finns särskilt stora möjligheter för våldsutsatta att fåstöd och hjälp. Undantaget är RFSL Brottsofferjour. Självklart måste manockså beakta att ideella organisationer väljer sina målgrupper själva.För att samhället ska kunna ge adekvat hjälp återstår en hel del, bådei fråga om lagstiftning, kommunernas sociala arbete, professionellaoch ideella organisationer. Idag framstår området hjälp och stöd förvåldsutsatta lhbt-personer närmast som en vit fläck på kartan. Letarman på exempelvis Stockholms, Göteborgs och Malmös kommunalahemsidor hittar man samma neutrala språk som hos de genomsöktaorganisationerna. Söker man lite noggrannare hittar man Malmö stadsHandlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn från 2007.Där konstateras bland annat:”Förekomsten av våld i relationer bland homo-, bi- och transpersonerhar länge varit ett relativt osynligt fenomen och personer som utsatts förvåld i samkönade relationer söker inte hjälp i samma utsträckning somutsatta i heterosexuella par. Det krävs särskilda ansträngningar för att nåut till denna grupp. Det finns även behov av insatser riktade till personalför att höja kunskapsnivån såväl som för att undanröja fördomar. Det kanhandla om en medvetenhet om att ’den goda vännen’ som följer med vidpolisförhör eller på läkarbesöket kan vara den som utövar våldet, menäven om att inte bagatellisera våld mellan kvinnor eller nedvärdera mänsom utsatts för partnervåld.”54

Vad påverkar hjälpsökandebland lhbt-personer?Alla känner allaVåldsutsatta lhbt-personer efterfrågarverksamheter med lhbt-kompetens. Ettskäl till att man trots det inte alltid vändersig till de få som finns kan vara upplevelsenav att ”alla-känner-alla” i lhbt-kretsen påden ort man bor. Man vill inte riskera sinanonymitet genom att söka sig till enlhbt-organisation; den man sitter i samtalmed skulle kunna vara en vän privat, elleringå i bekantskapskretsen.ExkluderingBegreppet ”mäns våld mot kvinnor” äretablerat i till exempel rättsväsendet,sjukvården, socialtjänsten och framförallt i kvinnojourerna. De är uppbyggdaför att bemöta och hjälpa kvinnor sommisshandlats av en manlig partner. Deti sig kan förklara varför endast ett fåtalvåldsutsatta i lhbt-förhållanden faktisktsöker hjälp. Många gånger vänder sigvåldsutsatta lhbt-personer till en godvän, någon i ursprungsfamiljen eller enarbetskamrat man har förtroende för.Man tänker sig helt enkelt inte att detfinns någon samhällelig hjälp att få. Ochfaktum är att det stämmer. Skyddatboende för lhbt-personer saknas, medundantag av för lesbiska och bisexuellakvinnor som erbjuds skyddat boendeav de flesta kvinnojourer. Kunskapsbristernaom våldsutsatta lhbt-personer, särskiltom homo- och bisexuella män ochtranspersoner i parförhållanden, är stor.Påverkansprogram eller behandling avlesbiska förövare saknas helt.Förutom den strukturella utestängningenfinns attityder som: ”Vi har en känslaav att lhbt-personer inte söker sig tillverksamheter för heterosexuella.” och”De håller sig för sig själva och är fördomsfullamot heterosexuella.”. Det förhållningssättetförstärker exkluderingenoch antyder att våldsutsatta lhbt-personerfår skylla sig själva för att de intesöker hjälp hos de traditionella verksamhetersom finns. Indirekt kan det tolkassom att majoritetssamhället inte behöverbry sig om problemet.Ett enkelt sätt att visa att alla är välkomnaär att ha en regnbågssymbol, påexempelvis hemsidan eller på informationsmaterialom verksamheten.Bristande kunskapoch förståelseLhbt-kompetens är något våldsutsattalhbt-personer omnämner som särskiltviktigt. En avgörande skillnad mellanen våldsutsatt lesbisk eller bisexuellkvinna och en heterosexuell kvinna somsöker sig till exempel till en kvinnojourär att en lesbisk eller bisexuell kvinnatvingas komma ut för den hon samtalarmed. Möts man då – i en redan utsattsituation – av oförstående, bristanderespekt, avståndstagande eller uttaladhomofobi är risken stor att traumat ökasytterligare.Ett exempel på negativ erfarenhetsom gjorts av hjälpsökande är när en rådgivareeller terapeut ifrågasätter ochproblematiserar personens sexuella lägg-55

ning/självdefinition snarare än att fokuserapå våldet. Då blir man som våldsutsattinte tagen på allvar. En rädsla föratt bli bemött på ett negativt sätt hindrarlhbt-personer att söka hjälp.Tystnad och ordvalAtt alltid i alla sammanhang utgå ifrånatt alla är heterosexuella är ett sättatt osynliggöra lesbiska, homo- och bisexuella.Det är en härskarteknik. Ominte sexuell läggning uppmärksammasi mötet med ett brottsoffer riskerarman att missa att det handlar om våldi en parrelation. För att åter användaexemplet med den misshandlade kvinnansom söker vård vore det direkt farligtatt inte uppmärksamma att ”väninnan”hon har med sig kan vara denvåldsutövande partnern. I sin tur kan detleda till att den utsatta inte får adekvatbehandling, stöd och hjälp.Är man ovan att möta lhbt-personerkanske man känner sig osäker på hurman ska ta upp ämnet. Men i ställetför fråga en kvinna om ”hennes man”kan man fråga ”Vill du berätta om dinpartner?” eller ”Lever du med en kvinnaeller man?”En del upplever att det är mycketprivat att ställa frågor om sexuell läggning.Det kan tyckas märkligt mot bakgrundav att Sverige på hundra år gåttfrån att vara ett sexualfientligt land,styrt av moraliska och religiösa normer,till att bli närmast besatt av sex. I allafall om man får tro medierna. Där ären obligatorisk heterosexualitet förhärskande.Paradoxalt nog omges vi avskildringar som handlar om sexualitetsamtidigt som det är känsligt att tala om.En annan aspekt är att heterosexuellaaldrig definieras utifrån sin sexuella läggning.Med lesbiska, bisexuella och homosexuellaär det tvärtom; de betraktas iförsta hand utifrån sexuell läggning.SkamSkam har olika dimensioner. Det är vanligtatt utsatta för våld i parrelationerkänner skam – oavsett kön, könsuttryckoch sexuell läggning. Den kan ytterligareökas för en person i en lhbt-relation– på grund av föreställningen att ettsådant parförhållande borde vara jämliktoch därför sakna över- och underordningsmönster.Ibland kan man stöta på skam somhandlar om social nedvärdering. Hosomgivningen kan det yttra sig som tystnad,ofta kamouflerad till missriktadhänsyn. Omedvetet utgår man från atten icke-heterosexuell person har någotatt skämmas för och av det skälet uppmärksammarman inte sexuell läggning.Till skillnad från tillfällig skam, somuppstår när man gjort något man skämsför – man känner skammens rodnad –kommer den nedvärderande skammenur diskriminering och förtryck. Iblandtalas också om införlivad skam, till exempelnär icke-heterosexuella övertar omvärldensfördomar och diskriminerandesyn på sig själva. Det kan innebära att envåldsutsatt lhbt-person tolkar våldet påsamma sätt som en omedveten omgivning:”Jag kunde inte föreställa migatt kvinnor slåss.” eller ”Som man bordejag väl kunna försvara mig?”. I det lägetär det viktigt att en stödperson eller behandlarekan synliggöra att det är frågaom ett systematiskt våld i en parrelationoch att ansvaret för våldet hör hemmahos förövaren.56

En våldsutsatt lhbt-person kan ocksåkänna skam över att lämna ut sin partner,eller vara rädd för att hela lhbtgruppenska uppfattas negativt.Alla behandlas likaDet är viktigt att ställa sig frågan: Betyderalla människors lika värde att allaalltid ska behandlas på samma sätt?Konsekvensen av en oreflekterad likabehandlingär egentligen att alla behandlassom om de är heterosexuella. Sombeskrivits finns det likheter i dominansmönsteroch våldsmekanismer i allt partnervåld.Liksom det finns skillnader i livsvillkormellan heterosexuella personer/par och lhbt-personer/par. Homofobi,diskriminering, utestängning och osynliggörandeär något majoriteten sällan berörsav personligen.En förutsättning för likvärdig, respektfulloch korrekt behandling är vetskapenom olikheter. Samtidigt är detav största vikt att inte enbart betonadet som skiljer lhbt-förhållanden ocholikkönade parförhållanden åt. Riskenär i så fall stor att man upprepar utestängningsmekanismenoch gör lhbtpersonertill ”de andra”, ”de som avvikermot normen”.Konsekvensen av en oreflekteradlikabehandling är att alla behandlas”som om de är heterosexuella.57

VidareläsningVåldsamt lika och olika – Om våld i samkönade parrelationerCarin Holmberg & Ulrica StjernqvistRapport nr 36Centrum för GenusstudierRapporten kan beställas på telefon: 08–674 73 09eller e-post: henning.brullhoff@kvinfo.su.sewww.kvinfo.su.seSamkönat partnervåld. Vad är det och vilket stöd behövs?Carin Holmberg och Ulrica Stjernqvist,Tidskrift för genusvetenskap 4/2007RFSL Brottsofferjourwww.rfsl.se/brottsoffer/Våld i samkönade relationer– en handbok från SKRSveriges Kvinnojourers RiksförbundKan beställas genom hemsidanwww.kvinnojour.comHomO:s KommunWebbOmbudsmannen mot diskriminering på grund avsexuell läggning: www.homo.seJämOOmbudsmannen mot diskriminering på grund avkön/könsuttryck: www.jämo.seInformation till brottsofferStödsamtal för våldsutsatta kvinnor/Kvinnofridslinjen: 020–50 50 50Vill du veta hur en rättegång går till: www.rattegangsskolan.seAll information du behöver som brottsoffer: www.brottsofferportalen.se58

Webbadresser till källor som anges i skriftenRiksförbundet för homosexuellas, bisexuellas ochtranspersoners rättigheter: www.rfsl.seBrottsofferjourernas riksförbund: www.boj.seRiksorganisationen för kvinnojourer och tjejjoureri Sverige: www.roks.seSveriges Kvinnojourers Riksförbund: www.kvinnojour.comBarnmorskemottagningen Mama Mia: www.mamamia.seRegnbågsmottagningen, Danderyds sjukhus: www.ds.seGynekologisk mottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor,Södersjukhuset Stockholm: www.sodersjukhuset.seVenhälsan, Södersjukhuset, Stockholm: www.sll.seGayhälsan, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg: www.sahlgrenska.seHiv-Sverige: www.hiv-sverige.sePositiva Gruppen: www.pgvast.seNoaks Ark: www.noaksark.orgStatistiska centralbyrån: www.scb.seRiksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för Män:www.rikskriscentraforman.seSveriges Mansjourers Riksförbund: www.mansjouren.nu59

Våldsamt lika och olikaEn skrift om våld i samkönade parrelationerArbetar du professionellt eller ideellt med stödoch hjälp till personer utsatta för partnervåld?Fattar du beslut om verksamheter som rör brottsoffer?Våldsamt lika och olika – En skrift om våld i samkönadeparrelationer vänder sig till praktiker, beslutsfattare ochandra som är intresserade av att lära mer om partnervåld.Skriften vill bidra till ett professionellt och respektfulltbemötande och omhändertagande av våldsutsatta,oavsett kön och sexuell läggning. Den ger en baskunskapom våld i samkönade parrelationer samt en överblick avförekomsten av detta våld.Skriften är en populärvetenskaplig bearbetning avCarin Holmbergs och Ulrica Stjernqvists kartläggningVåldsamt lika och olika – Om våld i samkönadeparrelationer från 2006.