Ljus i Öster #8 2015

han kunde få
dern fylldes Duans ansikte med smärta. ”Jag hade en
son en gång som jag bara hann känna i två månader.
Han är död nu, men om han hade levt hade han
varit 42 år nu. Min fru kallade honom ”julbarnet”
eftersom han föddes vid jultid. Jag kallade honom
Isak, eftersom vi hade längtat så länge efter att få
ett barn.”
Broder Duan berättade sin otroliga historia om
hur han och hans fru hade varit evangelister under
1950-talet. De hade vägrat gå med i den av regeringen
kontrollerade Tre Själv-kyrkan och anklagades
för politiska och kriminella brott. Det var bara
en tidsfråga innan de skulle bli fängslade eller dödade,
men vad skulle hända med deras lilla bebis?
En natt hörde Duans fru en stark röst i en syn
som sa; ”Ge din son till din fiende.” Utan att veta
något om det här läste Duan 1 Mos 22:2 följande
morgon: ”Ta din son Isak, din ende son, som du
älskar, och gå till Moriaregionen. Offra honom där
som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”
När de delat sina upplevelser med varandra beslutade
sig paret för att göra något som Duan hade
ryggat till av smärta över varje dag sedan dess. De
gav sin lille son till den man som anklagat dem. Han
och hans fru var nämligen barnlösa.
När Duan 1978 släpptes ur fängelset, fick han
äntligen reda på vad som hänt. Frun hade dött i en
fruktansvärd hungersnöd redan 1958, och hans son
hade försvunnit tillsammans med sin nya familj i
spillrorna av en förödande jordbävning 1975.
När de kom till platsen där evangelisten skulle
tala hade redan 200 personer packat in sig i huset.
Duan tvingades precis som många andra att sitta ute
på gården och lyssna till bibelläraren genom ett öppet
fönster.
lika varandra de två männen var rent fysiskt.
”Jag är ledsen att jag avbryter ditt fantastiska budskap,”
började Duan. ”Du förstår, jag hade en son
som skulle ha varit i din ålder nu. Om han hade levt
skulle han ha sett ut och låtit precis som du.”
Då vek sig benen under predikanten och man blev
tvungen att fånga upp honom innan han föll ihop på
golvet. Han högg tag i sitt bultande bröst och snyftade;
”Är du pappa Duan?”
Alla grät när fader och son återförenades. Predikanten
berättade att hans fosterpappa blivit så imponerad
av Duans osjälviska handling att han hade blivit
en stark kristen. ”Jag är inte din pappa,” brukade
han säga till honom. ”Din riktiga pappa är en stor
gudsman, full av nåd och kärlek. Han gav dig till mig
och jag ger dig all min kärlek och jag vill uppmuntra
dig att sätta Gud först, precis som din riktiga pappa
skulle ha gjort.”
Wangs fosterföräldrar hade flyttat iväg från jordbävningsområdet
innan tragedin, men båda hade
dött av cancer. Wang blev evangelist och försökte
hitta sin riktiga pappa, men Duan hade bytt namn
så många gånger för att undvika att bli arresterad att
han hade visat sig vara omöjlig att spåra.
När fader och son fortsatte att kramas och gråta
stod de äldste i församlingen upp och talade: ”Vi har
fått se en predikan inför våra ögon ikväll: Kristus
kom till världen för att rädda syndare – det är kärnan
i julens budskap. Precis som Duan överlämnade sin
son i sin fiendes händer har Gud överlämnat sin egen
son till oss syndare. Låt oss glädja oss åt deras återförening
och vår egen försoning med Gud.”
När Broder Wang började tala blev Duan
chockad. Det var som att höra sig själv! Till och
med fraserna lät välbekanta. Förvirrad stapplade
han fram till fönstret för att få se predikanten. Predikanten
stannade upp och det uppstod en stunds
överraskande tystnad när de två stirrade på varandra.
Mötesbesökarna tystnade när de insåg hur otroligt
november 2015 • Ljus i Öster nr 8
15