Metodharmonisering av CDT-analyser väcker allt fler laboratoriers ...

Metodharmonisering av
CDT-analyser väcker allt fler
laboratoriers intresse
Vid körkortsmedicinska ärenden har
bestämning av S-CDT (andelen
kolhydratfattigt transferrin i
blodprov) blivit en accepterad markör
för att indikera en hög och regelbunden
alkoholkonsumtion. Ett problem har
dock varit varierande resultat och olika
referensvärden från olika laboratorier.
Därför har en metodharmonisering genomförts
av den vanligaste HPLCmetoden.
Sedan den 1 juli 2003 gäller en
gemensam övre referensvärdesgräns för
S-CDT som är satt till 1,9 %.
Hög alkoholkonsumtion har flera effekter
på kroppen, som kan mätas med
olika laboratorieprov. Cellskador i levern
kan medföra enzymläckage varför
serumnivåerna av leverenzymerna gamma-glutamyltransferas
(GT), ALAT
och ASAT ökar vid hög alkoholkonsumtion
under längre tid. Likaså påverkar
alkohol erytrocyternas utveckling i
benmärgen med förhöjd MCV (Medel-
CellVolym) som följd. Även om alkoholintag
inte är den enda möjliga orsaken
till dessa effekter, är det den vanligaste
och därför kan dessa prov vara av
värde i många alkoholrelaterade sammanhang,
exempelvis som hjälpmedel
vid behandlingar. I körkortsmedicinska
och andra juridiska ärenden är det dock
önskvärt med prov som har högre specificitet.
Där är ju kravet att ingen oskyldig
får dömas större än kravet att finna
alla skyldiga. Det prov som visat högst
specificitet är S-CDT som efter den senaste
metodjusteringen (1) beräknas ha
en specificitet på 99 %, dvs att 99 % av
alla individer utan alkoholproblem erhåller
ett värde inom referensintervallet.
Rekommendationen är ändå att även
GT, ALAT, ASAT och MCV ska ingå i
körkortsutredningar eftersom de höjer
sensitiviteten, dvs att så många som
möjligt av de individer som har alkoholproblem
kan identifieras.
Vid hög och långvarig alkoholkonsumtion
har alkohol och dess metaboliter
en generell påverkan på glukosyleringen
av proteiner. Hos det järntransporterande
proteinet transferrin kan
denna effekt tydligt påvisas. Transferrin
har kolhydratkedjor med terminala sia-
linsyror (fig 1). Dessa är laddade och beroende
på hur många sialinsyror de har
kan de olika isoformerna separeras med
t.ex. jonbytesteknik i HPLC-system.
Det finns sju möjliga isoformer och hos
normala individer består omkring 80 %
av transferrinet av tetrasialotransferrin,
14 % av penta- och hexasialotransferrin,
5 % av trisialotransferrin och 1 % av disialotransferrin.
Asialotransferrin brukar
överhuvudtaget inte kunna detekteras
hos normala individer, däremot hos
drygt hälften av kroniska alkoholister.
Vid långvarigt högt alkoholintag stiger
andelen a-, mono- och disialotransferrin,
och kan överstiga två procent. Benämningen
kolhydratfattigt transferrin
(CDT) syftar på dessa tre isoformer.
Analysmetoder
Den äldsta metoden att bestämma
CDT är immunokemisk och betecknas
CDTect. Den används knappt längre
men har haft stor betydelse för CDTutvecklingen.
En annan immunokemisk
metod är %CDT-TIA. Med denna metod
anges CDT-värdet som procent av
totalmängden transferrin och kompenserar
därmed, till skillnad från CDTect,
för varierande transferrinkoncentratio-
10 LABORATORIET 2/2004
En sammanställning av EQUALIS’ utskick visar att CV mellan laboratorierna
nästan halverats efter samkalibrering av laboratorierna.
ner i blodet. Tidigare ingick även trisialotransferrin
i detta CDT-värde men
har efter en metodrevidering för tre år
sedan exkluderats. %CDT-TIA används
vid ett fåtal svenska laboratorier men ett
problem med de immunokemiska metoderna
är att atypiska genetiska varianter
av transferrin kan ge upphov till såväl
falskt positiva som falskt negativa resultat.
Med jonbyteskromatografi med
HPLC kan däremot korrekta CDTvärden
erhållas även för de flesta genetiska
atypierna. Detta är det huvudsakliga
skälet till att HPLC-metoder har blivit
de CDT-metoder som föredras vid
körkortsärenden. Ett 15-tal laboratorier
i Sverige har sedan tidigare satt upp
HPLC-metoder för CDT. Men HPLC är
något av ett hantverk och metoderna har
därför skiljt sig åt, liksom gränsvärdena.
Följaktligen har det funnits behov av en
enhetlig kalibrering, inte bara i Sverige
utan även i övriga Europa. Ifjol publicerades
en förbättrad HPLC-metod för S-
CDT av Anders Helander, Asgeir Husa
och Jan-Olov Jeppsson (1). Metoden har
fått beteckningen ”S-CDT, disialo
(HPLC) (%)”. Det är med den metoden
som en specificitet på 99 % har upp-

nåtts. Topparna för disialo- och trisialotransferrin
har också kunnat separeras
nästan till baslinjen (det är mellan de
topparna som gränsen mellan CDT och
övrigt transferrin är definierad).
– Metoden är en utveckling av den
metod som Jan-Olov Jeppsson publicerade
för tio år sedan, berättar docent Anders
Helander, sektionen för alkoholoch
narkotikaforskning vid Karolinska
Institutet. Vi såg att vi fick bättre resultat
när vi gick över till baslinjeintegrering
och vi har också sett över kolonnmaterialet.
Men den viktigaste insatsen var att ta
fram referensprover. Det är svårt att
framställa sådana. Tidigare har de flesta
labben tagit fram dem från sina egna patientprover.
En svaghet hos metoden är
dock fortfarande att det saknas en kommersiellt
tillgänglig kalibreringsstandard.
Harmoniseringsarbete
Under 2003 har laboratorierna utbildats
för metoden i EQUALIS regi. Det började
med en utbildningsdag i januari –
en dag som överraskade EQUALIS’
personal:
4-sialotransferrin
2-sialotransferrin = CDT
– Vi hade planerat för att det skulle
komma 14 personer och så kom 35,
minns Marie Lundberg som har ansvarat
för CDT-projektet på EQUALIS.
Det blev ett lyckat möte och enligt
Lundberg märktes det att labben har ett
behov av att diskutera metoder. Att intresset
varit stort för den samkalibrerade
CDT-metoden märks även på att allt fler
laboratorier har anammat metoden. Nu
är det mer än 20 labb som tagit emot de
kalibreringsprov som EQUALIS under
2003 har skickat ut i tre omgångar. En
sammanställning av resultaten visar att
CV mellan laboratorierna har halverats.
Under 2004 kommer alla laboratorier att
få ytterligare tio okända prov att analysera.
Arbetet fortsätter
Men om några år kanske en ny eller reviderad
metod gäller. Från svensk sida
har man lämnat in en begäran till IFCC
(International Federation of Clinical
Chemistry) om att bilda en grupp för internationell
standardisering av CDTanalyser.
Så småningom kan också helt
andra metoder vara aktuella. På Anders
Helanders institution arbetar man med
2-sialotransferrin = CDT
att utveckla CDT-analyser ytterligare,
bland annat med kapillärelektrofores.
Det bästa anser han dock vore en
masspektrometrisk metod, men den
skulle naturligtvis vara svår att genomföra
för många laboratorier.
BENGT TANDBERG
Referenser
1. Anders Helander, Asgeir Husa,
Jan-Olof Jeppsson
Improved HPLC Method for Carbohydrate-deficient
transferrin in Serum.
Clin Chemistry 49:1881-1890, 2003
2. Bo Bjerre, Stefan Borg, Anders
Helander, Jan-Olof Jeppsson et al
CDT värdefull markör för överkonsumtion
av alkohol
Läkartidningen 98:677-683
3-sialotransferrin
2-sialotransferrin = CDT
Kolhydratfattigt transferrin (CDT) definieras som de isoformer av transferrin som har två eller färre terminala sialinsyror.
Normalt utgör de cirka en procent av transferinet men vid hög och långvarig alkoholkonsumtion kan andelen CDT
överstiga två procent. Illustration: Anders Helander.
LABORATORIET 2/2004 11