swea-moskva-magasin-nr-12

swea professionals
swea professionals
SWEA Professionals tredje möte ägde rum på Katerina City Hotel den 19
februari och 20 kvinnor tog sig ut i den bittra vinterkylan för att lyssna på
Malin Ahlbeck, HR Manager på H&M och Clara Bodin, HR Director
på Oriflame. De har mångårig erfarenhet av kvinnors roll och status på den
ryska arbetsmarknaden.
Fler kvinnor på högre poster
Idealet för ryska kvinnor har länge varit en heltidsarbetande kvinna som
samtidigt hinner vara en god hustru och kock, se tipptopp ut, ta hand om
hemmet och uppfostra barnen. Det är ingen ovanlighet att ryska kvinnor på
höga poster går upp klockan fem på morgonen för att laga mat åt sina män
innan de åker till jobbet. Det är också kvinnorna som utbildar sig och lär sig
främmande språk och det är fler kvinnor som studerar traditionellt manliga
utbildningar som ingenjörsutbildningar i Ryssland än i exempelvis Västeuropa
och USA. I Ryssland finns det också fler kvinnor på högre poster än i
Skandinavien.
När de första utländska företagen etablerade sig i Ryssland på 1990-talet
behövde de arbetskraft som kunde engelska, och vilka kunde engelska? Jo
ryskorna. De klev därför in i företagen och har sedan dess avancerat och
är idag chefer. I nationella företag finns däremot glastaket fortfarande kvar.
– Malin Ahlbeck
De senaste 15 åren har det inte mycket hänt
Kvinnor har en helt annan roll och status på arbetsmarknaden än män. Det
är ingen ovanlighet att rekryterare vid en arbetsintervju frågar om giftermål.
Både Malin och Clara har märkt en misstänksamhet hos ryska rekryterare
när en kvinna äldre än 30 inte har varit gift. Då anses det vara något fel
på henne. Det är till och med så att det är bättre att ha varit gift i tre dagar
och sedan skilt sig, än att inte ha varit gift överhuvudtaget. Det har hänt att
kvinnor inte har fått jobbet på grund av detta. Det här tror Malin och Clara
kan bero på att en kvinna i Ryssland erhåller sitt värde genom att vara del
av en familj och att ovan nämnda attribut är ett måste för att bli en komplett
kvinna. Den här förväntningen finns inte på män och de förväntas heller inte
ta ansvar för barnen. Det är kvinnorna som lämnar arbetsmarknaden för att
ta hand om barnen och på grund av detta ses de som en osäker arbetskraft.
Vilket resulterar i att kvinnor får lägre löner och sämre karriärmöjligheter.
Eftersom männen inte förväntas ta hand om barnen är det inte ovanligt att
mor- och farföräldrar går i pension tidigare för att hjälpa till och ta hand om
barnen. Men vilka konsekvenser får det?
Jag tycker det är intressant att det inte finns någon diskussion kring vad som
händer när ens egna föräldrar uppfostrar ens barn. Vad händer när våra
barn uppfostras med de värderingar som våra egna föräldrar fick på 1950-
och 1960-talet?
– Clara Bodin
Malin och Clara konstaterar att det överhuvudtaget saknas en politisk diskussion
och det finns få kvinnliga förebilder inom politiken som arbetar för
att förbättra situationen för landets kvinnor. Politik är i Ryssland fortfarande
männens arena.
Malin Ahlbeck och Clara Bodin
Olga Binder, Clara Bodin,
Malin Ahlbeck och Torun
Grapengiesser
Catarina Björlin Hansen
Connie Meyer och Ann Charlotte
Norin
Sidsel Hansen, Lotte Buchbjerg
Petersen och Linda Hoff
Torsdagen den 23 april samlades 10 kvinnor på Katerina City Hotel för att
lyssna på Catarina Björlin Hansen, Senior Banker at European Bank
for Reconstruction and Development (EBRD) som höll en presentation
om deras utvecklingsprojekt i Kaukasus och Centralasien.
De länder Catarina främst arbetar med är Armenien, Georgien, Kirgizistan
och Tadzjikistan:
– När Sovjetunionen upplöstes var de här länderna mycket fattiga och hade
inte råd att få ordning på infrastrukturen i städerna. De kunde inte få lån
och det fanns inga banker som ville ta sig an dessa länder. Där kom EBRD
in i bilden.
Catarina berättar att det inte är ovanligt att en stad har tillgång till vatten
cirka två timmar per dag och när detta väl inträffar vet ingen, därför måste
alltid någon i familjen stanna hemma för att fylla på dunkar och annat när
vattnet väl kommer. Ibland finns inget fungerande vatten och avloppssystem
i husen och invånarna får därför gå ut och hämta vatten från kranar på gatan.
Detta är ofta kvinnorna och barnens uppgift. De får också bära ut smutsigt
vatten.
I staden Taboshar i Tadzjikistan finns vatten så sällan som två timmar – var
tredje dag! Invånarna samlar då vatten i gula 30-litersdunkar. I städer som
Khorog har man vatten nästan hela tiden och man använder därför mindre
hinkar och går efter vatten oftare. Det här med att samla vatten är dock ett
stort problem eftersom vatten bara håller sig fräscht i 24 timmar. Vattenburna
sjukdomar är vanligt vilket är en följd av att människor dricker orent
vatten:
– Det är nästan alltid är någon i familjen som är sjuk och ofta kan man se
barn som leker på gatorna och som har stora vita fläckar vilket visar att de
bär på parasiter.
Något annat som EBRD arbetar med är sophantering. I många städer finns
inga containers utan man slänger soporna direkt på gatan:
– Vi är vana vid att soporna blir hämtade 1-2 gånger i veckan eller varannan
vecka – här vet de aldrig när soporna blir hämtade. Att bära ut soporna
är barnens uppgift. Ett stort problem är att runt soporna finns hemlösa katter
och hundar och dessa har rabies. Detta förstår inte barnen som förstås
vill leka med djuren…
Ett annat problem är soptippar som saknar skydd så att när det regnar så
rinner skadliga kemikalier ner i jorden och förgiftar grundvattnet. På soptippen
i Bishkek i Kirgizistan bor det cirka 1000 människor och de lever
på vad de hittar. Catarina berättade att EBRD arbetar med att stänga ner
soptipparna och bygga nya som inte förorenar grundvattnet. Under arbetet
ges dessa människor jobb, de får ordentliga skyddskläder och de hjälper till
att sortera soporna. Det som de vanligtvis gör får de alltså numera betalt för.
Avslutningsvis är Catarina mycket stolt och nöjd över det arbete EBRD utfört
under de nio år som hon har arbetat där:
Trots att har hänt väldigt lite under de senaste 15 åren är Malin och Clara
djupt imponerade över hur kvinnorna lyckas navigera sig igenom allt detta
och ändå göra karriär och de ser ljust på framtiden och tror att situationen
för ryska kvinnor kommer att förändras till det bättre. Hur det kommer att
förändras bestämmer däremot ryskorna själva. Vi följer utvecklingen med
spänning!
– Vi har genomfört 65 projekt, arbetat med 100 städer och 18 miljoner människor
har numera regelbunden tillgång till rent vatten. Sjukdomar som
kolera är i princip utplånade i dessa städer, projekten har skapat nya jobb,
barnen har blivit friska och kan därför gå till skolan och mödrarna behöver
inte stanna hemma och kan därför också arbeta. Inom de närmaste två, tre
åren hoppas vi kunna hjälpa ytterligare 40 städer.
36 37