swea-moskva-magasin-nr-12

swea krönika
Alla dessa
taxichaffisar
Både i jobbet och privat är det ju många som
åker taxi, ibland pratar man med chauffören och
ibland inte. Malin Ahlbeck, HR Manager på H&M,
är en av dem som brukar engagera sig i diskussioner
med taxichaufförer. I denna krönika får vi
ta del av Malins kontakter med taxichaufförer
och vad de egentligen tycker om saker och ting.
Vladimir är en fryntlig man i övre medelåldern med en lite för
långt uppknäppt skjortkrage som avslöjar en hårig bringa och ett
guldhalsband tjockt som en traktorkedja. Vladimir har en liten
terrier som hans fru spökar ut i rosa kostymer och han har jobbat
som charkuterist, tårtförsäljare och tekniker på en tv-fabrik. Vill
du veta priset på bensin, korv, konjak eller vattenmelon i Kiev?
Vill du måhända få en snabbanalys av det politiska läget i landet,
eller höra rykten om kända företagsledare som setts på strippklubb
förra veckan? Då är det bara att fråga Vladimir, för han har
svar på det mesta. Han är nämligen taxichaufför.
Den typiska taxichauffören i Ryssland och Ukraina är en äldre
mansperson som sällan kört taxi hela sitt liv. Han delar med sig
av berättelser från gångna tider och före detta arbetsplatser, och
är ofta missnöjd med den samhälleliga utveckling som drivit
honom till att livnära sig på taxikörning. Under mina år i det
forna Sovjet-unionen – 14 år i Kiev och 1,5 år i Moskva – har
jag kommit att uppskatta den inblick i samhällsklimatet som
ett samtal med en taxichaffis kan ge. Han är en person som ser
allt, hör allt, och känner stadens liv under dygnets alla timmar.
På grund av sin skeptiska inställning till det mesta är han ofta
även kritisk till spelet i maktens korridorer. Detta ger upphov till
intressanta politiska analyser och konspirationsteorier som det
lönar sig att lyssna på om man har möjlighet.
En stor och färggrann kategori i chaufförsskrået i Ryssland är
invandrarna från före detta Sovjetrepubliker. När jag jobbade
i Kiev och ofta besökte Moskva träffade jag representanter ur
denna grupp regelbundet. Där fanns armeniern Tigran, som
utbildat sig till flygplansingenjör i Kiev och berättade om sina
minnen från 80-talets Ukraina, den uzbekiske juristen som jobbat
inom stadsförvaltningen i Tashkent och tvingats fly landet då
han ”visste för mycket”, och den azerbajdzjanske vetenskapsman
med vilken jag diskuterade vardagsrasism och främlingsfientlighet
i Ryssland. Trots att jag studerat ryska språket och
historien under åratal är det ingen överdrift att påstå att dessa
möten vidgade min förståelse för länder som än idag är svarta
hål på världskartan för många.
Under den senaste tiden har jag ändå blivit lite besviken på taxichaffisarna
här i Moskva. Min tidigare erfarenhet i Ukraina har
lärt mig att detta banne mig är en grupp vars politiska missnöje
6
Av Malin Ahlbeck
aldrig kan kuvas. Under mina taxiresor i Moskva på sistone har
jag dock börjat inse att även den mest desillusionerade före detta
kärnvapentekniker kommer aldrig, aldrig att kritisera Rysslands
utrikespolitiska linje, eller ifrågasätta presidentens politik.
Det är paradoxalt men samtidigt klassiskt ryskt: noll tilltro till
”systemet” i kombination med full tillit till tsarens imperialistiska
förehavanden. Denna insikt har gjort mig nedstämd och
bedrövad, och har ibland fått mig att anta att taxichaffisarna i
Ryssland transformerats från den genomkritiska post-sovjetiska
chaufförsarketypen till en väloljad skruv i statsmaskineriet.
I min molokenhet inledde jag en standarddiskussion med en
kille i St Petersburg. ”Hm, jo, där är Leninstatyn som jag bodde
mittemot på 90-talet... jaha vad sade de på radio angående det
nya förslaget, återupprätta en staty över Stalin? Jo, de är mentalt
labila i duman, det är välkänt.” Men då de flesta hör svaret på
frågan ”var har du lärt dig ryska?” brukar de titta på mig med
medlidande blick och säga ”oj, du kom verkligen iväg därifrån
i tid, hemskt vad som sker där, vi är ju brödrafolk... men se den
där fascistjuntan! Den måste stoppas!” Denna gång tänkte jag
som vanligt ”Nå, let it burn: Jag är gift med en ukrainare och har
bott i Kiev de senaste 14 åren.”
Men St Petersburg är inte Rysslands intellektuella huvudstad
för intet. Chauffören, en glasögonprydd man med ganska dålig
kännedom om vägnätverket i staden, tittade på mig respektfullt
och sade: ”Ukraina! Ja det är för jävligt vad vi håller på med i
Donbas! Det har gått för långt.”
Den påföljande diskussionen med denne unge taxichaufför gav
mig hoppet åter. Han bevisade att det visst finns en samhällsopinion
utöver den som hörs på tv, radio och internetkommentarer.
Och den opinionen existerar inte endast bland en handfull
intellektuella i Moskva. Den kan återfinnas bland vanligt folk.
Såsom taxichaufförer.
Vladimir då? Han fortsätter att beklaga sig över korvpriser,
bensinen och den dåliga businessen. Jag har åkt med honom i
över 12 års tid och möter honom nuförtiden på flygfältet i Kiev
som en kär gammal släkting. Det tycker jag han gjort sig förtjänt
av. Han är trots allt min chaffis.
Redaktörsrader
Så kom det alltså till slut - mitt sista nummer av SWEA Magasinet Moskva. Jag vet att
jag har skrivit det flera gånger förut men så när hösten kom så var jag fortfarande kvar i
Moskva och hade kvar jobbet som redaktör. Men nu har famljen tagit beslutet att lämna
Moskva efter knappa sju år. Det är med skräckblandad förtjusning vi ser fram emot nya
utmaningar i ett annat land. Även om det inte alltid har varit en dans på rosor att bo här
så har det ju varit vårt hem och trygghet.
Det har varit oerhört roligt att göra tidningen! Det kändes lite trevande när Eva Steinbach
och jag började för 6 år sedan, men det har gått bättre och bättre för varje nummer.
Det har visserligen ALLTID varit väldigt stressigt på slutet - alltid något som inte stämmer och som måste justeras in i
det sista. Så även denna gång trots att vi nu slipper tidspressen från tryckeriet och det bara är att trycka på en knapp för
att publicera så är det fortfarande mycket att tänka på.
Även i det här numret har vi fått en härlig blandning av artiklar, tycker jag. Och tack vare Emma Rönngren som är
nyinflyttad och som älskar att skriva så har vi flera trevliga intervjuer. Bland annat kan ni läsa om VisitSweden och hur
de arbetar för att marknadsföra Sverige. Emma har även träffat SWEAs Sverigestipendiat och pratat med henne om
hur Sverigeintresset kom till. Linda Hoff har träffat Torun som arbetar på H&M. Torun är den som bestämmer vilket
sortiment som ska finnas i butikerna - alltså vad vi ska kunna handla. Läs även om SWEAs aktiviteter och resor. Våra
tidigare ordföranden berättar om sin tid i Moskva. Läs även om det mycket viktiga arbetet Edith Martinsdotter Permén
har som volontär på ett nystartat center för misshandlade kvinnor här i Moskva.
Vi på SWEA Moskva hoppas att ni kommer tycka om vårt nya digitala format. Med detta vill jag tacka för mig och
trots att det gör ont i armar och ben efter att ha suttit krumryggad på en köksstol och jobbat intensivt i några dagar så
hoppas jag att jag får göra fler tidningar någon annanstans:-). Det vore verkligen toppen om någon annan vill ta över
mitt roliga jobb!!! Hör av er till ordfsweamoskva@gmail.com
/Louise Rybring
7