Jorden vi ärvde - Holmen

More documents

Recommendations

Info

innehåll Jorden vi ärvde – ett väsentligt tema 4 Jorden vi ärvde Nu stakas vägen ut mot ett hållbarare samhälle 6 Människan har format naturen under tusentals år 8 Smogmolnet över Asien döljer växthusgasernas verkliga effekter 10 Vi måste leva på vattnets villkor 12 Människorna i världen mår trots allt bara bättre 14 Dick berättar Sveriges historia på ett nytt sätt 16 Skogen – en resurs i klimatarbetet 17 En ny syn på naturvård växer fram 18 Nybyggare i sjätte generationen 2 0 Lisa och Kristofer förverkligade drömmen om en egen skogsgård 22 När Sverige blev ett land av skogsägare 24 Pukor och trumpeter när Holmen fyllde 400 25 Garanterat rätt mätt 26 Skopan i jorden för nya sågverket 27 Hannas döda ekar mums för mångfalden 28 I naturen 29 Skog&Mat 30 Var det bättre förr? 31 Farbror Hennings äventyr 32 Smått&Kott Utgiven av: Holmen Skog AB, 891 80 Örnsköldsvik www.holmenskog.com Redaktion: Holmen Skog, 601 88 Norrköping Redaktör och ansvarig utgivare: Lars Klingström lars.klingstrom@holmenskog.com 011-23 61 90 I redaktionen: Pia Jakobsson pia.jakobsson@holmenskog.com 011-23 62 39 Distribution: Lotta Gunnarsson lotta.gunnarsson@holmenskog.com 011-23 61 53. Fax: 011-23 61 70 Produktion: Energi Reklambyrå AB info@energireklambyra.se 013-31 20 93 Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög Upplaga: 36 000 ex Omslagsfoto: Lars Klingström Huvudkontor: Holmen Skog AB, 891 80 Örnsköldsvik 0660-754 00 Region Örnsköldsvik: Box 901, 891 20 Örnsköldsvik 0660-754 00 Region Iggesund: Box 15, 825 21 Iggesund 0650-280 00 Region Norrköping: 601 88 Norrköping 011-23 50 00 www.holmenskog.com Temat i detta nummer väcker associationer. Det speglar mycket av vad jag själv tänker på: Gården som gått i arv, det gamla skogsskiftet som sparats av generationer, ansvaret att inte överutnyttja naturen. Tanken går också till de stora, globala frågor som just nu är så aktuella. Ett antal namnkunniga personer hjälper oss att lyfta blicken och ge perspektiv på dem. Inte minst framgår att det idag är viktigare än någonsin att tänka långsiktigt. Det för mig in på ett närliggande ämne; den ständiga debatten om skogsmiljön. Jag konstaterar att vi återigen fått en kalhyggesdebatt. Förutom de vanliga argumenten ses nu nyupptagna hyggen också som negativa för klimatet genom att de läcker koldioxid. Man tittar då enbart på själva hyggesfasen och bortser från de mångdubbelt större upptagen av koldioxid under resten av omloppstiden. Och det är nu otvetydigt så att avverkning av sammanhängande områden med åtföljande plantering är det effektivaste sättet att dra full nytta av skogens klimategenskaper. Man ser heller inte det månghundraåriga perspektiv som präglar naturvårdsåtgärderna. Att de träd, småbiotoper och kantzoner som lämnas vid avverkningen ska stå där för evigt som biologiska värde kärnor i en skog som i övrigt brukas för att ge nyttigheter av skilda slag. Åter till det globala perspektivet. Efter att nedsmutsning av luft och hav varit de stora miljöfrågorna under ett halvt sekel, ligger fokus idag helt på klimat och koldioxid. Just nu pågår ett politiskt maktspel med mycket höga insatser. Diskussionerna länderna emellan präglas mer av att bevaka egna intressen än av vilja till gemensamt ansvar. Risken att inte komma överens i Köpenhamn om några månader är överhängande. Så som det ser ut i världen idag, måste alla dra sitt strå till stacken – stora som små, både ”gamla” och ”nya” superekonomier. Som enskilda konsumenter kan vi bidra med att kräva carbon footprint för det vi köper och därmed välja bort varor med hög klimatbelastning. Skogen är en del av lösningen på klimatproblemet, brukar vi i skogsindustrin framhålla. Samma insikt finns också hos de flesta politiker. Ändå är risken stor att kraften läggs på fel frågor. Ofta framförs att skogen inte ska avverkas utan istället stå där den står för att binda kol som en så kallad kolsänka. Det har till och med presenterats förslag på politiska styrsystem i den riktningen. Sanningen är att klimateffekten av ökade kolförråd i skogen och dess produkter är mycket liten. Att skapa styrsystem för detta är att lägga resurser på fel saker. Inte minst riskerar det att begränsa användningen av förnybara råvaror. Men världens skogar är utan tvekan viktiga i arbetet med att bromsa klimatförändringen. FNs klimatpanel IPCC anger att ett stopp för avskogningen i tropiska länder är vad som till lägst kostnad och bäst utväxling ger positiva effekter på klimatet. Detta är något som kräver brett internationellt engagemang. Från svensk sida kan vi bidra med kunskaper i vad jag skulle se som ett verkligt meningsfullt engagemang i en global ödesfråga. ledaren Björn Andrén, VD i Holmen Skog Lika viktigt är att verkligen utnyttja skogen. Man uppnår direkta och positiva effekter på klimatet genom att bygga hus av trä istället för av andra material. Detsamma gäller då man utnyttjar bioenergi istället för olja och stenkol. Sådana exempel på så kallad substitution, ger mer effekt ju mer skogen utnyttjas. Därför är hög skogstillväxt det primära – inte stora virkesförråd! För några år sedan antog vi i Holmen ett nytt skogsskötselprogram med sikte på just ökad skogstillväxt. Samtidigt arbetar vi för att utveckla naturvårdsmetoderna genom att höja de biologiska kvaliteterna i avsatta områden. Bakom dessa ambitioner ligger insikten om att hållbart producerade och icke klimatpåverkande råvaror och produkter kommer att möta en kraftigt ökande efterfrågan i framtiden.
En mer global värld blir en bättre värld Insikten om att världen är en och att allt hänger ihop omfattas av allt fler. Det är hoppingivande och en förutsättning för att problemen med klimat, vatten, hälsa och biologisk mångfald ska kunna lösas. V ärlden håller i verklig mening på att bli mer global. Utvecklingen har gått snabbt under de senaste årtiondena. Förbättrade kommunikationer – både fysiska och elektroniska – har bokstavligen gjort att avstånden mellan länder och människor krympt. Det har fått mänskligheten att börja förstå att allt hänger ihop. Att det vi för inte så länge sedan ryggade för och såg som olösliga ”globala problem” i lika grad är lokala – och att de i det perspektivet inte framstår som lika olösliga. Distinktionen mellan begreppen global och lokal håller således på att suddas ut. Klimatet, haven och den luft vi andas är ju gemen samma för oss alla människor – oavsett var på jorden vi lever. Paradoxalt nog har de senaste årens intensiva uppmärksamhet på klimatproblemet haft det goda med sig att inte bara FNsamfundet, utan också enskilda stater, forskare, ja även du och jag, inser detta. Att det i framtiden inte går att skjuta undan problem som till sin natur är gemensamma med hänvisning till att ”vi är inte så drabbade” eller ”det här måste lösas globalt”. Att talesättet ”ingen kan göra allt men alla kan göra något” faktiskt har en innebörd. Men mycket återstår. Efter att i nästan ett helt liv ha levt med världspolitiska frågor kan jag bara konstatera att de internationella system vi har, är både svaga och otillräckliga. Fortfarande väger hänsynen till egna intressen tyngre i frågor som egentligen kräver globala ansvarstaganden. Fram till för bara några år sedan dominerade USA den världspolitiska scenen totalt. Man kunde göra det i kraft av sin starka ekonomi och sin militära slagkraft. Idag stiger andra länder fram och utmanar på ett tydligt sätt USAs ekonomiska dominans. Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika har alla starkt växande ekonomier. Världen är på väg in i en situation där inte bara de hittillsvarande G8länderna sätter villkoren. Vi håller på att få vad som brukar kallas multipolaritet, det vill säga att det finns många ekonomiska kraftcentra i världen. G8 förvandlas gradvis till ett G20. Men det finns ytterligare 170 länder i världen – som inte är med. Samarbetet i G20 måste också gynna dessa, till stor del fattiga länder. För det är här som behovet av ekonomisk utveckling är som allra störst. ” Det finns inga ”vi och dom” i den utveckling som måste till för att bemästra de svårigheter världen nu står inför. Det finns bara vi. USA fick under Bush-administrationen mycket tydligt lära sig att ensam inte är stark – utan att det faktiskt är precis tvärtom. I Europa har EUs medlemsländer samma läxa att göra. Var för sig är även de största EUländerna för små för att kunna utöva något nämnvärt inflytande på utvecklingen i världen. Men tillsammans – och i EUs namn – kan vi det utan tvekan. EU har förutsättningar att vara ett av framtidens ekonomiska kraftcentra. Men då måste vi vara överens medlemsländerna emellan, och inte käbbla om vad som i större perspektiv framstår som småsaker. Vi måste också sluta se på den övriga världen med misstänksamma ögon och som något som rentav hotar oss. Allt hänger ju samman. Det finns inga ”vi och dom” i den utveckling som nu måste till. Det finns bara vi. När jag växte upp, och för övrigt också under en stor del av mitt yrkesliv, var det kalla kriget en realitet. Mänskligheten levde under oket av det atomkrig som alla talade om och som mycket väl skulle ha kunnat utplåna livet på jorden. Politisk kraft byggdes med hjälp av militära arsenaler – vilket naturligtvis är mycket primitivt. Jag är övertygad om att vi i framtiden kommer att få se helt andra maktmedel. De kan sammanfattas under begreppet ”soft power”, alltså mjuk kraft. Soft power kan vara mycket. Begreppet hållbar utveckling sammanfattar väl vad det handlar om. Bara genom att till fullo leva upp till detta numera, nästan slitna uttryck kan vi föra världen i hamn från den äventyrliga seglats vi just befinner oss mitt i: Hållbar utveckling vad gäller ekonomi, miljö och sociala förhållanden – sunda finanser, sund miljö och sunda villkor för människorna. Var och en har de avgörande betydelse för hur det framtida samhället kommer att formas. Alla hänger intimt samman med varandra. Alla är lika viktiga. Hållbarhetstanken rymmer en enorm kraft genom den framtidstro den ger de unga generationerna. Genom ”soft power” går det styra världen i rätt riktning. Med stor glädje har jag noterat den kursändring som Barack Obama försöker förmå USA till. Att man också där ska acceptera klimatförändringens orsaker – och vidta åtgärder. Tyvärr ställde sig dock kongressen i slutet av september betydligt svalare i frågan. Jag är idag mycket gäst skribenten Jan Eliasson, är diplomat och för närvarande särskild rådgivare till FNs generalsekreterare. Bland mycket annat har han också varit statsråd och utrikesminister, ordförande i FNs generalförsamling, Sveriges ambassadör i Washington, kabinettssekreterare vid UD samt biträdande generalsekreterare i FN. Han har medlat i otaliga kriser och var fram till för några år sedan FNs sändebud i Darfur. osäker på om Obama kommer att lyckas i sina hoppingivande ambitioner. I den övriga världen är det dock glädjande att se hur allt fler beslutsfattare tycks inse att politik inte bara är att vinna nästa val – utan att man också måste kunna fatta beslut i de verkligt långsiktiga frågorna. Beslut som ofta är obekväma i ett kort perspektiv – men helt nödvändiga i ett längre. Utan beslut om långsiktiga åtgärder idag, kommer frågorna om klimat, vatten, hälsa och biologisk mångfald att kunna utvecklas till veritabla kvarnstenar för mänskligheten. Ett drömscenario jag länge haft är att de välmående USA och EU ska kunna enas om åtgärder i världens fattigaste delar. Bristen på friskt vatten och mat kan åtgärdas om bara den politiska viljan finns. Det skulle inte bara minska lidandet för miljoner människor utan också bidra till att stabilisera den politiska utvecklingen i stora delar av världen. Men inte minst handlar framtiden här på jorden om respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag har själv sett på många håll – inte minst i Darfur – vilka förödande konsekvenser det får om inte de mänskliga rättigheterna respekteras. Under FNs toppmöte 2005, där Sverige var ordförandeland, kom vi fram till en formulering som är mycket tydlig: Det blir ingen fred utan hållbar utveckling. Det blir heller ingen hållbar utveckling utan fred. Och det blir vare sig fred eller hållbar utveckling utan respekt för de mänskliga rättigheterna. Men för att lyckas med detta självklara krävs vilja att övervinna det till synes omöjliga och – inte minst – beredskap att tänka nytt och förändra invanda mönster. SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 3
Page 1: Jorden vi ärvde tio uppslag om sto
Page 5 and 6: Och fortfarande är oljan och kolet
Page 7 and 8: Ett högproduktivt och gudomligt va
Page 9 and 10: Londons smog var ett hälsovådligt
Page 11 and 12: villkor gången. Eller som Malin Fa
Page 13 and 14: Det är inte utvecklingen i Sverige
Page 15 and 16: som levde på vikingatiden. Vi skre
Page 17 and 18: Skogens tre viktiga roller för kli
Page 19 and 20: Torgny och Birgitta älskar sin gå
Page 21 and 22: - Andelen gammal skog är förhåll
Page 23 and 24: skogsägare Jorden vi ärvde skatte
Page 25 and 26: Certifierad skördarmätning: Garan
Page 27 and 28: Hannas döda ekar mums för mångfa
Page 29 and 30: Foto: Leif carlsbecker Höstliga ka
Page 31 and 32: Marknadsresan Farbror Henning skull

Jorden vi ärvde - Holmen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?