Turist i tillvaron zine 3

OKEJ-DANNY
Jag vet inte vilken plats i Sverige
som är mest punkkreddig, men
jag gissar på att Hjärnarp utanför
Ängelholm är en av de minst kreddiga.
Där växte jag upp. Jag gick
på Söndrebalgs skola upp till sexan
där och det första punkbandet jag
hörde talas om i denna håla var
Ebba Grön. Det stod skrivet på en
tegelvägg på skolan, tillsammans
med ”MUCK 1980”. Allt var väldigt
förvirrande.
När jag var 10 år förstod jag inte riktigt vad
punk var, och namnet Ebba Grön påminde
mest om en karaktär från Elsa Beskows
böcker om tant Grön, tant Brun och tant
Gredelin. Det var först när de tuffa killarna
i sexan som gick under namn som Dacke,
Wulf och Stajle, började använda tygmärke
med The Exploited på sina jeansvästar som
jag började ana vad punk var.
När jag sen köpte ett nummer av tidningen
OKEJ som hade The Exploited på omslaget
trillade polletten ner ordentligt. De fyra
musikerna som tittade in i kameran gjorde
ett starkt intryck på mig. Jag hade aldrig
tidigare sett något liknande. Det var som de
hade kommit från en
annan planet, eller
bara växt upp under
en soptipp. Skulle
de gått på Storgatan
i Ängelholm 1982
hade det varit en
större händelse än
flygplansolyckan
1964.
Rat låg bakom
Först nu känner
jag mig modig nog att våga prata med en av
medlemmarna från det tidningsomslaget,
trummisen Dan Heatley.
− Innan jag blev medlem i The Exploited
var jag med i många lokala band i västra
London, bland annat The Satellites, från
Acton. Vi var vänner med Rat Scabies från
The Damned, som hade producerat vår första
studiosession, och det var Rat som satte
Wattie, Big John och Gary i kontakt med mig.
De testade olika trummisar i Nomis studios
i Shepherds Bush och jag åkte dit, vi spelade
och jag fick jobbet.
Dan var en av många trummisar som lirat
med The Exploited genom åren. Han spelar
på några låtar på det klassiska albumet
Troops Of Tomorrow och på singeln Attack/
Alternative.
USA -83 helt galet
− Mina bästa minnen är från vår USA-turné,
tidigt -83. Det var galet på alla sätt. Vi öppnade
varje kväll på det mest provocerande
sättet med låten ”Fuck USA”, som också var
min favorit att spela live. Bandet var vilt
på scenen och en del av bandet var vilda
utanför också. Det var en hel del energi och
excesser. Jag håller kontakten med alla tre,
men främst med Big John och Gary. Jag har
haft lite sms-kontakt med Wattie nyligen.
Dan berättar att han aldrig slutat spela.
− Nuförtiden spelar jag trummor för de
som vill ha mig. Jag spelar med The Members
lite då och då, och med ett par band
med mina kompisar från Ladbroke Grove
barerna, och jag arbetar alltid med mina
egna projekt i studion.
Dan är en högst sympatiskt människa, lite
av det där omslaget från OKEJ har blivit avdramatiserat,
men Big John känns fortfarande
som om han vill äta upp mig.
Mikael Ekström