GTHB1713

GRÄNSLÖST/vecka 13/2017/sida 27
VIKTIG HISTORIA
Journalisten Irka Cederberg har skrivit mycket om romers liv i tidningar och böcker.
Glimtar ur romernas historia
DEL III
Gränslösts glimtar ur romernas historia har kommit fram till 1800-talet och som vanligt hämtas mycket
fakta ur socionomen och journalisten Irka Cederbergs böcker. Hon har skrivit Nationalencyklopediens
text om romer och har under två årtionden följt romernas situation och rapporterat i tidningar, radio och
TV. År 2006 utsågs hon till ”Årets frilans” för sitt engagemang för ”romernas historia och deras smärtsamma
utanförskap”.
TEXT: BIRGITTA MARKENDAHL
MAN VET INTE mycket om romer i Sverige under
1800-talet men att åtta romska familjer
med ursprung i Rumänien invandrade i slutet
av seklet är sant. Dessa kom att bli de första
med beteckningen ”svenska romer”. År
1914 förbjöds all romsk invandring till Sverige
och inte förrän 1954 upphörde förbudet.
De romer som fanns i Sverige isolerades helt
från sina släktingar i Europa och under hela
denna tid lyckades endast några få romer ta
sig till Sverige. Bland dem fanns två polska
kvinnor som ”av misstag” tilläts följa med
de så kallade vita bussarna med överlevande
från koncentrationslägren. Rödakorspersonalen
trodde de var judinnor och lät dem
följa med en transport.
EFTERSOM SAMMA LAGAR rådde i Norge och Danmark
det blev omöjligt för romer att söka
skydd i Skandinavien från nazisternas förföljelser
under andra världskriget. Romer och
judar tillhörde enligt den nazistiska ideologin
en lägre stående ras som borde utrotas.
År 1934 kom en steriliseringslag i Sverige
på grund av ett växande intresse för rasbiologi
och rashygien. Man måste ”sanera den
svenska folkstammen”. Det var framför
allt ”tattare och zigenare” som ansågs ”icke
önskvärda” och de tvingades registrera sig.
EFTER KRIGET LEVDE de som kallades ”svenska
zigenare” fortfarande i totalt utanförskap. Få
var fast bosatta och de i tältläger fick bara
stanna några dagar på varje plats och barnen
fick ingen skolgång. Familjerna försörjde sig
på förtenning, kopparslageri, tivoliverksamhet,
hästhandel, skrotförsäljning och musicerande,
men den snabba industrialiseringen
som kom nu gjorde att ingen längre frågade
efter de traditionella romska yrkeskunskaperna.
På 1950-talet fanns det 740 svenska
romer som alla var utan såväl arbete som bostäder.
De flesta var analfabeter och många
år i dåliga bostäder hade gjort dem både psykiskt
och fysiskt märkta.
MEN NU HÖJDES röster för att romernas villkor
skulle förbättras och i bräschen gick Katarina
Taikon, som själv var rom. I 1954 års zigenarutredning
konstaterade man bland annat:
”Det är ovedersägligt, att zigenarna blivit
utsatta för en många gånger mycket upprörande
rasdiskriminering i vårt land.” Man
föreslog en rad åtgärder för att förbättra situationen.
Barnen skulle gå i skolan och det
skulle ordnas bostäder i befintlig bebyggelse
åt familjerna. Staten tog på sig det ekonomiska
ansvaret, och Socialstyrelsen inrättade
en kuratorstjänst för zigenarfrågor. Men det
fordrades en total assimilering av romerna i
det svenska samhället, vilket var svårt. Efter
hand förbättrades dock tillvaron materiellt
för romerna och nu förekommer ingen nomadisering
i Sverige.
ÅR 2000 BLEV romerna erkända som en nationell
minoritet och deras språk, romani chib,
fick status som officiellt minoritetsspråk.
I dag finns det cirka 30 000 personer med
romsk bakgrund i Sverige som nu har en
strategi som sträcker sig fram till 2032. Målet
är att en rom som är tjugo år 2032 ska ha
samma möjligheter i livet som en icke-rom.