You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
GRÄNSLÖST/vecka 39/2017/sida 29<br />
KULTURELLT<br />
Sven Nyberg – författare<br />
med rötterna i Värmland<br />
Dikten i dagens Gränslöst heter<br />
Karin och är skriven av poeten och<br />
litteraturvetaren Sven Nyberg. Den<br />
ingår i hans senaste diktsamling<br />
Porträtt som utkom 2016. Han debuterade<br />
1977 med diktsamlingen<br />
Sista sommaren i Bensbyn, och<br />
Porträtt är hans sjätte diktsamling.<br />
Hans doktorsavhandling om Sandro<br />
Key-Åbergs tidiga författarskap<br />
utkom år 2001. I sånghäftet Vårt<br />
galna hus 2001 finns också texter<br />
han har skrivit. TEXT: BIRGITTA MARKENDAHL<br />
Sven Nyberg, poet och litteraturvetare bosatt i Luleå.<br />
Foto: Peo Rask<br />
SVEN ÄR FÖDD på en bondgård i<br />
Botilsäters församling utanför<br />
Säffle och de värmländska rötterna<br />
är djupt rotade. Trots att<br />
han sedan många år är bosatt i<br />
Norrland känner han sig som<br />
en äkta värmlänning. Realskoletiden<br />
i Säffle har satt sina spår i<br />
diktsamlingen Porträtt där flera<br />
dikter har gamla lärare som huvudpersoner<br />
– dock under andra<br />
namn – och han säger själv:<br />
– Det är inte meningen att läsaren<br />
ska känna igen personerna<br />
från ”verkligheten”. De flesta är<br />
helt okända, de flesta är döda.<br />
EFTER STUDIER I Karlstad och<br />
Uppsala, några år som lärare på<br />
högstadiet och gymnasiet samt<br />
forskningsutbildning i Umeå<br />
hamnade Sven vid lärarutbildningen<br />
i Luleå och skapande<br />
svenska i både Luleå universitet<br />
och Umeå. Att hans doktorsavhandling<br />
kom att handla om<br />
Sandro Key-Åbergs tidigare<br />
författarskap beror på att den<br />
sistnämnde varje år inbjöds för<br />
att föreläsa vid lärarutbildningen<br />
och Sven lärde känna honom<br />
och fascinerades av hans berättelser<br />
om bland annat den svåra<br />
barndomen. Även hans dikter<br />
och ”prator” gjorde Sven intresserad.<br />
EN AV HANS senaste diktsamlingar<br />
har titeln På andra sidan. Om<br />
den skrev Jan-Olov Nyström<br />
i Norrbottens-Kuriren 2007:<br />
”På andra sidan är en vackert<br />
sammanhållen diktsamling, utförligt<br />
utforskande om ordens<br />
meningsfullhet, så länge det<br />
mänskliga samtalet pågår.” I inledningen<br />
finns ett citat ur Selma<br />
Lagerlöfs bok Körkarlen om den<br />
bävan en själ känner när livet är<br />
över och det är dags att lämna<br />
kroppen ”för att beträda ett land<br />
den inte känner till”.<br />
PÅ TIDNINGENS FRÅGA om Svens synpunkter<br />
på dagens lärarutbildning<br />
svarar han:<br />
– Jag tror att när jag började -68<br />
var utbildningen mera enhetlig<br />
över hela landet. Idag har varje<br />
universitet/högskola egna kursplaner.<br />
Jag tror också att utbildningen<br />
idag är mera forskarinriktad.<br />
Lärarstudenterna måste göra<br />
vetenskapliga undersökningar.<br />
Kanske är utbildningen idag<br />
alltför teoretisk. Ett problem<br />
med lärarutbildning är att den<br />
lätt faller isär i ämnesutbildning,<br />
pedagogik och praktik utan att<br />
de tre delarna samverkar tillräckligt.<br />
Dagens skola vet jag inte så<br />
mycket om. Den verkar ha stora<br />
problem i utsatta områden.<br />
DEN ALLRA SISTA dikten i Porträtt<br />
handlar om realskoleeleven Erik,<br />
och berättarjaget är skolans rektor<br />
Uhler som undervisade i<br />
kristendom. Dikten handlar om<br />
författaren själv som en gång<br />
som pojke hade missat bussen<br />
och för att inte gå miste om en<br />
av veckans två lektioner med<br />
Uhler i katedern cyklade de två<br />
milen in till Säffle. ”Anfådd var<br />
han, kunde inte tala begripligt.<br />
Svår att förstå över huvud taget.”<br />
<br />
Omslag: Stig Ahlstrand<br />
DIKTEN KARIN SOM finns i veckans<br />
tidning handlar om Svens äldsta<br />
syster som dog redan 1975 i cancer.<br />
När hon kom till cancerkliniken<br />
i Örebro, där alla patienterna<br />
hade cancer, så tyckte hon<br />
inte längre att just hon hade haft<br />
otur. ”Varför inte just jag?”