GTHB1742

OFTA VAR ARON upprörd över orättvisor i samhället, stod alltid på de
svagas sida och irriterades över att förändringar ofta var så svåra att
genomföra. Aron var född 1854, utexaminerades som folkskollärare
redan 1874 och fick samma år tjänst vid Enarsruds skola i Färgelanda
där han stannade livet ut. I ett brev från november 1910 är det
mycket som är på tok och brevvännen Ingeborg får ta ta del av detta.
Men det rör inte den egna familjen. ”Familjen i sin helhet fr.o.m.
Ebba t.o.m. anktupparna och Sölve med Nilla i omständigheter må i
realiteten bra. Men vi ha här i Färgelanda folkskola äntligen fått för
några veckar sedan en ny, d.v.s. ny upplaga, av läseboken. Där står
‘Kolargossen’, där står en saga av Lagerlöf. Karl i Å. med måg vill
ta bort den och får namn på en lista. Naturligtvis skriver alla på!!?!?!
Nog därom nu, mera när vi träffas. Många andra, små grå nedtyngande
omständigheter har skruvat ner de mänskliga strängarna.”
LÄSEBOKEN SOM ARON talar om hette Läsebok för folkskolan, kom ut
på Norstedts förlag 1868 och blev den första boken utan religiöst
innehåll som fick allmän spridning. Den skulle täcka alla viktiga ämnesområden
i skolan utom matematiken. Andra avdelningen hette
”Naturskildringar från fäderneslandet” och den inleds med folkminnesforskaren
Richard Dybecks dikt Du gamla, du friska, du fjellhöga
Nord, skriven 1844. Några år senare ändrade han inledningsorden
till Du gamla, du fria. I vissa kretsar ansågs den passa som Sveriges
nationalsång, och när kung Oscar II vid en promotionsmiddag på
universitetet i Lund våren 1893 reste sig upp när sången framfördes
förstärktes känslan. Nu betraktas den som Sveriges nationalsång men
har aldrig blivit formellt antagen som sådan.
GRÄNSLÖST/vecka 42/2017/sida 27
Richard Dybeck, teckning av L.W. Herrlin.
I JULI 2017 skrev krönikören Björn Gustavsson i Tidningen Kulturen
kritiskt om denna bok under rubriken Vad kan vi lära oss av Läsebok
för folkskolan?
– I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn
fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter
reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i vuxenvärldens
normer… Idag fungerar denna volym bra som lärobok
i det förra sekelskiftets moral och visioner... Se bara beskrivningen
av afrikanernas liv i detta mörkrets hjärta: ”Lika fågelbon ligga infödingarnes
små byar gömda i dessa vidsträckta skogar. Här bo dessa
naturbarn utan kläder, utan bildning, nästan utan religion. De hafva
mycket få och små behof. En spetsig käpp tjänar dem till spjut; tvenne
käppar, gnidna mot hvarandra, skaffa dem eld, och femtio sammanbundna
käppar bilda deras boning. Den från träden afskalade
barken utgör deras beklädnad, och de från dem afplockade frukterna
skänka dem föda.”
BJÖRN GUSTAVSSON ÄR kritisk till att än i dag ”Folk och länder som inte
utvecklas i takt med oss anses behöva integreras för att bli ’fullvärdiga
medlemmar av det internationella samfundet’.” Och vad har vi
då enligt Gustavsson lärt av Läsebok för folkskolan? ”Att klockorna
rört sig, men att tiden samtidigt stått underligt stilla.” Förmodligen
hade morfar Aron haft samma uppfattning om han levt i dag och fått
tillfälle att lufta sina känslor.
Skivutgåva av Du gamla du fria på märket Tal och ton, omkring 1930.
DEN FÖRSTA UPPLAGAN av Läseboken utgavs i 25 000 exemplar och inom
tre år hade 75 000 exemplar utkommit. Dittills hade bara religiösa
skrifter som bibeln, katekesen och psalmboken haft sådana upplagor.
Nya upplagor av läseboken trycktes undan för undan och den tionde
”fullständigt omarbetade och reviderade” upplagan kom 1910, och
det är den Aron skriver om i sitt brev.
Gammal skolplansch på Mölndals museum.