För Gustav - Smakprov

”Jag klarar bara inte av alla regler som bestämmer hur man ska
vara, kan man inte bara få vara sig själv!?” Det är nästa argument
Martina kastar fram. Vi är i stan för att köpa en mössa till mig och
hamnar mitt i en väldig trängsel av människor i färd med att uppfylla
sin medborgerliga plikt att konsumera lite mera än förra året.
Just det här är en nymodighet som kallas för Black Friday (fast det
är en hel helg som kallas så och inte en fredag) och som går ut på
att få köporgien att börja ännu litet tidigare än vanligt.
”Jag blir illamående”, säger Martina. ”Folk blir tillsagda att de
ska konsumera just idag, och då gör de det. Jag menar, maken till
undergivenhet har man väl aldrig sett! Och kolla här.” Hon pekar
ut en reklambild med en proper karl och en vacker kvinna och
två välkammade ungar. De sitter i en soffa och ler mot fotografen.
The new look from Feisty står det i reklamtexten. ”Man får till
och med instruktion om vad man ska köpa och vilken social
norm man därmed ska uppfylla. Nä fy, jag tänker leva i ett polyamoröst
gaykollektiv.”
”Du är väl inte gay?”
”Jag kan väl bli!” säger Martina snarstucket. ”Alternativet är i
alla fall outhärdligt.”
Till och med plugget förvandlas till en arena för våra diskussioner
om tvåsamhetens nackdelar eller förtjänster. På föreläsningarna
har vi utsatts för olika moralfilosofiska dilemman och
Martina och jag är överens om att vi bekänner oss till den utilitaristiska
hållningen, alltså uppfattningen att en handlings riktighet
ska bedömas efter dess konsekvenser. Den motsatta hållningen,
pliktetiken, bygger på att handlingar kan vara objektivt rätt eller fel
beroende på en eller annan princip (du skall icke döda!) Och det
är ju fullt möjligt att människor grundar sina handlingar på olika
principer (tillåta dödshjälp för att hindra lidande, utsträcka avlivningsförbudet
till icke-mänskliga djur, et cetera), om vilkas riktighet
det inte nödvändigtvis går att övertyga någon annan. Konsekvensetiken
förefaller oss helt enkelt ge ett större utrymme för ett
vägande av motsatta ståndpunkter. Det är just sådana vi har nu.
”Vi gillar ju varandra, eller hur?” säger jag och Martina nickar
46