För Gustav - Smakprov

jag borde ändra på mig själv. Att jag ska börja träna eller säga
smartare saker som hon ska bländas av. Det är ett maktspel det
här tänker jag, och man måste skaffa sig ett övertag. Så inser jag
vad jag just har tänkt. Det är ett sätt att negera sin egen förälskelse
att tänka så. Man kan inte erövra någon man just tänkt att
man ska ge sig åt.
Istället arbetar jag med min egen inställning till att vara med
Martina. Jag tänker att om jag bara kunde lägga ned den metafysiska
delen av min förälskelse och istället bejaka den mera djuriska
delen, då skulle jag inte behöva grubbla så förbaskat. Jag
menar, hela stereotypen går ju ut på att män bara är ute efter en
sak, och det är inte att gå omkring och snörvla och längta efter
högtidliga löften. Jag bestämmer mig helt enkelt, en sådan där
natt, för att nu är det mitt enda mål att få omkull henne.
”Ja men det kommer du ju att lyckas med”, säger Martina glatt
när jag berättar om mitt beslut, och jag vet inte om jag ska vara
kåt eller ledsen. Ledsen blir det förstås, när jag igen ligger och
vrider mig i lakanen.
Jag hittar på att äkta kärlek inte ställer några krav på ömsesidighet,
det vore en sorglig älskande som villkorar sina känslor på
det viset. Om jag nu är förälskad i Martina, tänker jag, så ska jag
vara det utan att blanda in henne i saken.
”Okej”, säger Martina halvt ointresserad när jag tillkännager
den nya insikten, och igen är det som om all beslutsamhet rinner
av mig så snart den idé jag format i huvudet möter verkligheten.
Det är en tung filosofisk insikt att det inte går att ställa upp några
fungerande principer kring sina relationer med andra människor.
Man känner som man gör, allt annat är bara rationaliseringar.
48
*
När vi kommer in i december är det fortfarande oktobervarmt i
luften men väderprognosen lovar att vintern snart kommer. Vi
bestämmer oss för att passa på med en sista ordentlig utflykt, tar
tuben till Bergshamra och promenerar ut till Bockholmen där vi