Stockholm Norra_Täby_Vallentuna Väsby_nr5

DETTA ÄR EN ANNONS FRÅN CINDERELLA SVERIGE
Jakten på den
”försvunna skatten”!
Det här inlägget är en uppföljare till den tidigare artikeln ”Från
Gotland till Skottland…” där vi följer Anna och Andreas och deras
eskapader i sin Eura mobil 500. Som påannonserades i den
artikeln skulle turen denna gång gå mot Jukkasjärvi, Nikkaluokta
och Karesuando för att hitta det perfekta norrskenet.
When nature calls
Inget vatten eller avlopp behövs
Restprodukten är aska
Gasoldrift
Kapacitet 6 personer/dygn
DET SOM ÄR så bra med husbil är att man aldrig
behöver ha bråttom någonstans. Allt som
behövs har man med sig, lite som en snigel
har sitt skal.
EFTER ATT VI lämnat vår trygga hamn på Gotland
så börjar färden mot norrskenet. Vi tar
den måttligt roliga E4:an upp i riktning mot
Norrland och dess vackra sceneri. I höjd
med Tönnebro är vi båda lite trötta och bestämmer
oss får att slå oss till ro för natten
vid Tönnebros vackra sjöar. Så ofta man bara
åker förbi dem, mer sällan att man stannar
för att verkligen insupa dessa vackert belägna
skogssjöar, kan verkligen rekommendera det.
EFTER EN GOD natts sömn och frukost sätter
vi av mot dagen etapp, sträckköra mot
Jukkasjärvi där vi såklart hoppades på att få
en skymt av ”den förvunna skatten” - norrskenet.
Vi var laddade till tänderna med
kamera, stativ och mobiltelefon, allt för att
vara beredda när norrskenet skulle komma
Det blev mååånga sena kvällar där vi spanade
upp mot himlen, men något norrsken
dök aldrig upp, däremot uppdagades något
minst lika vackert, pärlemor-moln! Ett fenomen
som visar sig på himlen som lätta små
fjädermoln som skimmrar i pärlemor. Helt
obeskrivligt vackert! Bilderna kan inte nog
beskriva den känslan, att stå där på den frusna
Torneälven i Jukkasjärvi och ha regnbågsfärgade
moln att titta upp på var magiskt,
smått religöst faktiskt. Nu är inte jag religös,
men man blev liksom lycklig i själen.
IBLAND BEHÖVER MAN lämna husbilens trygga
miljö och utforska omgivningarna lite, så vi
bestämde oss för att gå rakt över älven till andra
sidan (ca 6 km). Det var vackert väder och
en fantastisk utsikt. Sen var det ”bara” att gå
samma väg tillbaka. Vid solnedgången kom
dimman seglandes ner över älven och några
hundspann återvände hem i de sista strålarna
från solen, vilket var lite av en surrealistisk
upplevelse. Den vackra dimman vi tidigare
fotograferat, och var fascinerad av, gjorde nu
att vi inte såg ett smack, max två meters sikt
framför oss. Man kan tro att det inte går att
gå vilse när man bara ska rakt fram men det
lyckades vi med. Som tur var kunde vi följa
några scooterspår sista biten över älven och
efter att ha nästan krockat med två skidåkare
var vi till slut över på rätt sida igen. Dock en
bra bit ifrån dit vi skulle men glada ändå att
strapatsen inte tog en mer allvarlig vändning,
för helt ärligt, vi var inte riktigt utrustade för
att ”gå vilse”. När vi äntligen fick fast mark
under fötterna var det bara att gå bilvägen tillbaka
till vår lilla husbil igen. Den har aldrig
varit så vacker och bedårande som nu.
JUKKASJÄRVI BLEV VÅR utgångspunkt och hit
återkom vi flera gånger efter våra utflykter
runt om i norr. Vi hade en plan att ta oss till
Riksgränsen men fick tyvärr vända på halva
vägen då det var för på tok för dåligt väglag
för vår lilla husbil och risken för laviner över
vägen var hög. Det får bli en annan gång.
NÄR VI ÄNDÅ var på dessa breddgrader ville
vi testa att utsätta husbilen, oss själva och så
klart vår Cinderella Motion för lite tuffare
förhållanden. Sagt och gjort, vi kollade vart
det var kallast i närheten och det visade sig
vara Nikkaluokta med sina -29 grader. Det
fick bli nästa stopp på vägen. Cinderellan
tickade på utan problem vilket tyvärr inte
vårt kylskåp gjorde, det packade ihop av
kölden. Jag måste tillägga att en av fördelarna
med Cinderella Motion är ju att man
slipper leta ställen att tömma svartvattnet,
man blir så fri. Har man bara gas har man
all frihet i världen att fara runt utan att behöva
tänka ”var ska vi tömma latrinen”.
www.cinderellaeco.se
NIKKALUOKTA ÄR EN liten oas mellan höga
bergskedjor och även utgångsplats för
den som vill vandra upp på Kebnekaise,
men varningar för vinteroväder gjorde att
vi endast utforskade omgivningarna lite
grann. Efter att man varit ute ett tag och
kylan krupit in under ytterkläderna är det
otroligt skönt att återvända till husbilen
igen, krypa i myskläder, ett par varma
sockor och som grädde på moset ha en
toa som är lite varm i sitsen. Det är de
där små sakerna man uppskattar när man
är ”on the road”.
Anna Lindskog
Ålder: 45 år
Bor: Visby, Gotland
Familj: Sambon Andreas
Landquist 48 år, Fia (Husbilen)
& Nisse (Nissan Micra)
Gör: Kör skärgårdsbåt i Stockholm
och är rektor på en förskola
i Visby. Fotograferar på fritiden
och njuter av långhelger i husbilen
året runt.
Cinderella Motion
För husbilar och
husvagnar
Följ oss på CinderellaSverige
EFTER ATT HA farit fram och tillbaka, hit
och dit, gick till sist turen mot Karesuando
och en liten promenad över till Finland,
det kändes nästan som man gjorde något
olagligt, att man gick över gränsen utan
att säga något eller förtulla, det skrattade
Andreas och jag gott åt. Hemvägen
var helt odramatisk. Både husbil och toa,
dock inte kylskåp, fungerade hela vägen
tillbaka till Gotland. Vi bröt för natten vid
Högakustenbron där omnejden i sig skulle
behöva en extra dag eller två för utforskning.
Det är onödigt vackert där!
3 snabba
med Anna
DITT BÄSTA TOALETTMINNE?
– Att stå mitt ute på en frusen Torne-älv
och titta ut över himmel och naturen runt
omkring med vackra pärlemo-moln. Sverige
är fantastiskt vackert.
NÅGOT SOM GICK SNETT?
– Sambon tyckte att det var kallt på natten
i Karesuando... men det tyckte inte jag.
Efter lite efterforskning upptäckte vi att det
blev frost under madrassen på Andreas sida
(längst in) i alkoven när det var -29grader
kallt. Det blev till att åka till affären och
köpa extra liggunderlägg som isolering
under madrassen på hans sida.
VART GÅR NÄSTA TUR?
– Hmmm... vi får se vart nästa långresa går
nu så här i virustider, men Norge med bl.a.
Lofoten lockar mest just nu.