Pulticura

EN KULTURTIDSKRIFT SKAPAD AV ES19MBS * SCHILLERSKA GYMNASIET * HÖSTEN 2020
EXKLUSIV ORIGINALSERIE
av Lova Svernvall & Emanuel Lagesson
Filmarbete i USA
Fotoreportage:
nedslag nära Gbg
Speltips
Konstnärsintervju
Fan Fiction
Kulturella recept
KEYYO
Musiktips
Filmfavoriter
Talking Heads
Teatertreans
slutproduktioner
Harry Potter
Läs serier!

Kultur är så mycket mer.
Vad betyder ”pulticura”? Jo, när vi skulle bestämma namn på
denna tidskrift så trodde vi att det betyder gröt på latin, sedan
insåg vi att gröt egentligen heter pulticula på latin. Men pulticura
hade bättre klang och vi tyckte om det. Varför ville vi döpa
vår kulturtidning till gröt månntro? För det var vad vi ville att
tidningen skulle vara. En gröt att olika sorters kultur.
Kultur ses ofta som väldigt få specifika saker, såsom teater och
konst, men kultur är så mycket mer än så! Det är musik, spel,
traditioner, mat, serietidningar och så vidare. Det är det som
skall visas i denna tidning, att kultur är så mycket mer än bara
tavlor, och att man är omringad av mer kultur än vad man tror.
Vi i ES19MBS Estetik och Media har jobbat hårt med denna
tidning för att få ihop den bästa blandningen av våra personliga
intressen och passioner. Jag själv har skrivit en intervju med
den lokala konstnären Carl Bjerkås, och därmed fick jag träffa
en människa jag aldrig trodde att jag skulle träffa, samt lära
mig mycket på vägen.
Allt som allt så hoppas jag att du som läser uppskattar denna
tidning och allt i den. Du kanske lär dig något till och med;
som sagt så är kulturen så mycket mer än vad du kanske tror.
Alexander Lundqvist
Chefredaktör
Redaktion
Alexander Lundqvist
Chefredaktör, Intervju/Ledare
Linnéa Sandberg
Redaktör, Fotoreportage/Speltips
Thelma Karlman
Redaktör, Illustration/Fotoreportage
Edda Zetterman
Redaktör, Reportage/Novell
Sofia Anderson
Redaktör, Reportage
Lisa Rödjer
Redaktör, Grafisk form/Musik
Emma Walhall
Redaktör, Artikel/Recept
Suelynn Chee Kallio
Redaktör, Artikel/Recept
Inessa Esbjörnsson Kulina
Redaktör, Filmrecensioner
Elsa Westerberg
Redaktör, Annons/Musik
Emanuel Lagesson
Redaktör, Tecknad serie
Lova Svernvall
Redaktör, Grafisk form/tecknad serie
Selma Andersson Jonsson
Redaktör, Recept/Enkät/Grafisk form
Rasmus Sjöström
Redaktör, Artikel
Rebecka Widell
Ansvarig utgivare

Innehåll
Teatertreornas slutproduktioner
Keyyo - från Schillerska till Guldtuben
Fotoreportage: Bortglömd
Intervju med Carl Bjerkås
Brian Peluso - filmarbetare i USA
Tre utländska filmfavoriter
Fotoreportage: Medeltida Ytterby
Fanfiction-novell
Till serietidningens försvar
Tecknad serie: ”Stölden”
Tre Talking Heads-album
ES19MBS Mix-tejp
Datorspelstips
Kulturella recept
Harry Potter-enkät
...04
...08
...10
...14
...16
...18
...20
...24
...26
...28
...34
...36
...37
...38
...41

Frälsningssoldater & sinnen
Teatertreorna på Schillerska Gymnasiet har rivstartat arbetet med sina slutproduktion.
Klassen är uppdelad i två olika grupper som sätter upp varsin pjäs
Text & Bild: Edda Zetterman & Sofia Andersson
Här berättar Cassandra och Alva om
uppsättningen Happy End.
”Det är en redan existerande musikal
som vi har kortat ner och
bearbetat. Vi har även tagit bort flera
sånger, och är nu lite osäkra på om
det fortfarande klassas som en musikal.
Från början var pjäsen ca 2,5 timmar
lång och vi har kortat ner den till
ungefär 50 min”, berättar Cassandra
som spelar Governor
Pjäsen handlar om en grupp
gangstrar som lever i Chicago på
1920-talet. De träffar på ett gäng
frälsningssoldater, som kommer till
staden för att frälsa gangstrarna.
4
Då uppstår det såklart en konflikt
mellan gangstrarna och soldaterna.
Huvudkaraktären som heter Bill, och
har näst högst status efter Flugan
inom gangsterhierarkin, blir sedan
kär i en av frälsningssoldaterna.
“Han får en liten Romeo-och Juliasituation
med en av frälsningsarméns flickor, Lillian.”
Sedan händer det såklart mer saker
och det finns små berättelser inom
helheten. Men för att inte avslöja
för mycket av pjäsen, så slutar de
berätta där.
Hur mycket av pjäsen har ni gjort
själva?
”Vi hade två mindre karaktärer som vi
ville ge lite större roller, så vi arbetade
in en kärlekshistoria emellan de
två”, förklarar Alva som spelar flugan.
Cassandra fortsätter med att berätta
att de själva valde att pjäsen ska
utspela sig under 1920-talet precis
som originalet gör. Annars
bestämmer de sådant som scenografi
och kostym, men har även
moderniserat språket en del.
Eftersom att pjäsen är en redan
existerande pjäs, så har de alltså inte
jobbat så mycket med att skriva ett
manus, utan endast kortat ner.
Pjäsen kommer ha premiär och
spelas upp någon gång under mars
månad.

5

På bild: Embla, Alex & Julius
Den andra gruppens pjäs heter Sinne
och handlar alltså om de olika sinnena.
Varje sinne har en egen akt och olika
skådespelare. Pjäsen handlar egentligen
om kärlek som berättas genom
de olika sinnena lukt, smak,
känsel, hörsel och syn. Det är endast
två personer med i varje scen, men alla
har en relation med varandra. Alex
och Embla spelar två stycken överjag
och är därför med i alla pjäsens
scener
Är det en rolig pjäs att arbeta
med?
”Ja, vi tycker att det är kul och
annorlunda att jobba i mindre grupper
I vanliga fall så arbetar man i ganska
stora grupper.
När man jobbar i mindre grupper har
man verkligen fått lära känna sina
egna karaktärer väldigt bra, under
tiden man har bearbetat scenerna
och kortat ner dem”
Sedan berättar de hur man bygger
upp en pjäs. De beskriver hur de
alltid börjar med att läsa igenom
allting och hur de i början fokuserar
mycket på känslan. Efter det får de
6
sina roller. Sedan är det ganska
direkt på att börja spela upp scenerna.
Ofta gör de små förändringar utefter
behov, när scenerna spelas upp. När
de känner sog klara med scenen så
börjar de med kostym och scenografi.
Till sist så kör de bara igenom hela
pjäsen.
De tycker att detta funkar superbra
då alla känner varandra så väl.
”Vi var lite oroliga med just denna
pjäs, just för att Alex och mina
repliker inte fanns med i manuset
från början, men det löste sig”, säger
Embla
Hur är det att gå teaterlinjen?
”Superkul!” Alla andra håller med om
att de tycker att det är enormt roligt
och lärorikt att gå teater. De snackar
om hur det är en bra kurs, för att det
är väldigt socialt.
”Man får lära sig att jobba med
andra och att tala framför folk, och
det inte är allt för stor skillnad mellan
teater teater och teater samhäll. Det
skiljer endast några kurser”
Är det en svår linje?
”Det beror helt på vad man jämför
med, men det kräver något annat”.
De förklarar att man måste vara
väldigt fysisk och såklart social.
”Man ska se till att komma till lektionerna,
då det faktiskt är svårt för andra att
jobba om någon inte är där.”
Det är också mycket variation mellan
att spela upp pjäser, öva på manus
och skriva analyser. Allting är minst
lika viktigt att kunna.
Hur var det att gå teater under distansundervisningen
i våras?
”Det var såklart superkonstigt att
behöva stå framför en dator, och
inte riktigt ha någon att jobba med”,
förklarar Cassandra. ”Att spela teater
är lite som att kasta runt en boll. Så
när man säger en replik så kastar
man sin boll till den andra och sedan
kastas den vidare. Då blir det lite
svårt när det inte är någon där som
kan fånga bollen.
Efter mycket prat med båda grupperna,
så märks det att samtalet alltid
kommer tillbaka till att teaterlinjen
är en social och rolig linje som alla
verkar trivas på.

7

KEYYO
Från Schillerska
till Guldtuben
Text: Emma Wallhall
Kristina Petrushina, är känd som Keyyo. Hon föddes den 27
februari 1997 i Omsk och är en rysk-svensk komiker, programledare
och youtuber. Hon har varit aktiv sedan 2007.
Hon blev först känd genom sina humoristiska videobloggar på
Youtube. Hon har videobloggat sedan hon var tio år, och lagt
ut dem på internet sedan hon var 13 år.
I dessa videos pratar hon om vardagliga händelser, spelar små
sketcher med olika karaktärer, såsom ryska ”Natalia”, rikemansdottern
”Fredrica” och nörden ”Per-Erik” och tar även
upp ämnet om hur det är att vara ung idag. Vid Schillerska
gymnasiet i Göteborg läste hon estetiska programmet med
inriktning teater och flyttade därefter till Stockholm.
Våren 2014 fick hon sin egen humorserie på SVT Play kallad
Keyyo & co.
Manuset till serien skrevs tillsammans med komikern Sissela
Benn, som också regisserade. Samma år vann hon
pris som årets stjärnskott på Youtube-galan Guldtuben.
Inför valet 2014 medverkade Keyyo i SVT Humors program
Valfeber tillsammans med Clara Henry, William Spetz och
gänget I just want to be cool.
Illustration: Sara Calmbro Ericson
Här har två BildSpets-elever från klass
ES19MBS illustrerat Keyyo.
Hösten 2015 återkom Keyyo till SVT Play med en ny säsong
av sin webbserie – nu kallad Ombytta roller med Keyyo, som
handlar om att hon skaffar ett sommarjobb. På Guldtuben-galan
2016 så utsågs hon till Sveriges roligaste Youtuber, när hon
då tog emot pris för årets humorkanal. Detta gjorde henne
till den första kvinnliga nominerade och mottagare av priset.
Keyyo vann även bästa pris för sammarbete tillsammans med
Clara Henry, och var konferencier för Guldtuben-galan tillsammans
med Kodjo Akolor.
8

Illustration:
Eira Fink Sandvik

Bortglömd
Lite utanför Göteborg finns det fortfarande
en nästan orörd byggnad kvar, bortglömd
och inte riven än.
Jag hade inga höga förväntningar då man nästan aldrig
behåller övergivna hus här i göteborgstrakterna och de
som väl är kvar sätter man upp höga stängsel runt, så det
är omöjligt att ens komma lite nära. Detta däremot hade
inga stängsel och jag kunde äntligen få lite bilder på något
övergivet som jag väntat på så länge. Det var ett stort komplex
och det såg ut som det hade varit en fabrik eller något
liknande. På andra sidan byggnaden så hade det varit ett
gym och en annan del hade även använts för poliser. Det
var väldigt nerklottrat, men det gav på något sätt scharm till
det hela. Det låg ganska centralt så jag är förvånad att det
fortfarande fått stå kvar, men det är jag tacksam för.
Foto & Text: Linnéa Sandberg
10

“Konst har tagit mig genom livet”
Carl Bjerkås, den folkkära konstnären från Göteborg som lyckats fånga hamnen och
Göteborgs gråa gator i färgglada och vackra målningar, sitter i sin ateljé belägen vid
Domkyrkan och berättar om hur han hamnade här. Hur måleriet går till och hur det
påverkar honom.
Text & Foto: Alexander Lundqvist
Carl Bjerkås är en folkkär konstnär från
Göteborg, hans unika oljemålningar av
staden har fått mycket uppmärksamhet
och beröm. Hans konstnärliga resa
började redan som barn när han bodde
på Stigberget i Göteborg med utsikt över
hamnen. Han kunde se hamnen från sitt
fönster och ritade det. Han drogs även
dit och gick omkring i hamnen och tittade
även om han kanske var lite för ung
för att vara där egentligen. Det har alltså
alltid varit ett intresse, hamnljus, kväll
och nätter ger honom en känsla som
han vill återskapa i sina målningar, en
kamera kan inte fånga känslan utan bara
precis som det ser ut. Det är just detta
14
som har haft inflytande över hans tavlor,
hamn- och gatumotiv är en viss stapel för
Bjerkås. Hans unika sätt att måla med
ljusa färger för att fånga en annars grå
vardag kan verkligen fånga en.
Bjerkås intresse för konst har
alltid varit en del av honom, han har alltid
älskat att måla, rita, teckna och skissa
redan som barn. Redan vid femårsåldern
kallades han för konstnären, det har
alltid varit med honom.
Den första utställningen ägde
rum i Kungsbacka, han var 18 år och
året var 1987, den utställningen visade
sig gå bra. Det var efter det som han
kunde börja jobba med måleri professionellt.
Det var en ren tillfällighet att han
fick göra den utställningen, Bjerkås satt
nämligen utomhus och målade, därav
fick någon syn på hans målningar och via
någon som känner någon fick han ställa
ut sin första utställning för 33 år sedan.
Konst har som sagt alltid varit
en stor del av hans liv, men specifikt måleri
från 1800-talets slut och 1900-talets
början.
–Jag var och är inte intresserad i all typ
av konst utan först och främst måleri.
Mycket konstmuseum när vi var ute och
reste.
Konst har varit ett sätt att ta sig genom
livet och när han målar mår han bra.

–När jag målar kommer jag in i en känsla
som jag mår bra av. Om jag inte får måla
så blir jag på dåligt humör.
Bjerkås jobbar framförallt med
oljefärg, det är favoriten, akvarell kommer
på en andra plats. Han känner sig
nöjd med dessa medium och söker inte
direkt nytt material utan snarare teknik.
Man lär sig nytt hela tiden och utvecklas
ständigt, det är del av tjusningen med
måleri enligt honom. Utan att utvecklas
hade det blivit väldigt tråkigt.
Bjerkås process från inspiration till
färdig målning går till på två olika sätt.
Antingen hittar han ett motiv när han
promenerar eller cyklar runt i Majorna
där han bor men även i hamnen och hela
staden, där kommer han fram till att
“detta vill jag måla!”. Då kan han skriva
upp det och ifall han vill komma tillbaka
när det är bättre ljus eller ta kort på det
han vill måla. Han kan komma tillbaka
till samma ställe flera gånger innan det
perfekta motivet har visat sig. Det är tur
att han inte har någon bil, eftersom om
man åker runt i en bil på motorvägen får
man inte alls samma känsla eller motiv.
Det andra sättet han hittar motiv är
genom att aktivt söka upp det. Han har
en liten båt som han ibland åker ut i
hamnen med och söker efter motiv. Detta
sker oftast i skymningen för ett fint ljus
och när det inte blåser mycket för att få
fina vattenspeglingar. När ett motiv väl är
hittat kan han sitta utomhus och skissa
med kol och tusch, men det förekommer
också att han målar med akvarell och
olja utomhus. Denna målning fortsätter
sedan att jobbas på och bearbetas i hans
ateljé tills han känner sig nöjd med den
och den är klar.
När han fick frågan vad hans bästa
gymnasieminne var skrattade han lite
och avslöjade sedan att han aldrig gick
gymnasiet. Han slutade nian och gick
sedan på en konstskola i två år i Haga,
det var en förberedande konstskola.
Konstskolorna på 80-talet var inte som
de är idag, utan måleriet sågs som dött
och helt ute. Bjerkås tyckte dock att hans
måleri minsann inte var dött, efter de två
åren ville han inte gå på någon skola och
bråka om ifall måleriet var dött eller ej,
därav har han nu endast gått livets skola.
Som tur är måleriet mer accepterat igen
idag.
Snabb fakta
om Carl!
Bor:
I Majorna!
Familj:
Fru och dotter Vera!
Cyklar och går (man hittar
så få roliga motiv i bilkö)
Nästa utställning:
Galleri Backlund 7 - 22
November! (man kan se
var hans nästa utställning
skall var på hans
hemsida!)
15

Brian Peluso
Mitt intresse för film började sedan många år tillbaka, när jag började på
Schillerska fick jag äntligen börja jobba med film. Jag kontaktade min
släkting Brian som bor i USA, för att få skriva ett reportage om de mest
intressanta frågorna kring film och TV produktion. Han är en
visual effects-kompositör för film och tv.
- Emma Wallhall, ES19MBS
16

Bakom kulisserna inom filmproduktion
- med Brian Peluso Text: Emma Wallhall
Berätta lite om dig själv, vem är du?
- Mitt namn är Brian Peluso och jag jobbar som en
visuell effekt designer för film och tv. Detta innebär att
jag kombinerar plattan (vad kameran filmar), cgi (datorgenererade
bilder), lagrade för filmade element som
rök eller eld och allt annat som behövs för att ta en bild
tillsammans till en slutlig bild. Detta inkluderar också att
du byter ut de gröna skärmarna och blues skärmarna
som du antagligen har sett i uppsatta bilder. Det är det
sista steget i en vfx-pipeline. Jag brukar beskriva det som
Photoshop för video.
Hur började passionen för film?
- Jag växte upp i Arizona, mestadels i förorterna i Phoenix.
Jag spelade flera sporter men under stor del av året är
det väldigt obehagligt att vara ute (tänk upptill och runt
49c / 120f ute på sommaren). Det betyder att jag var inne
mycket, vilket jag tror är hur jag började titta på film regelbundet.
Det var naturligtvis mestadels Hollywoodfilmer,
men även många utländska filmer - från Japan till Italien
till Sverige. Under lång tid var det en ständig upptäckt av
nya saker. Jag gjorde det typiska jobbet för filmuthyrnings
butiker (när det fanns) som var vanligt för filmfans.
Hur kom du in på filmindustrin?
- Jag började lära mig videoproduktion och redigering
på gymnasiet. Efter gymnasiet gick jag på filmskola på
Scottsdale Community College och Columbia College
Chicago. USA har i allmänhet väldigt dyra universitet och
har ett stort studieskuld problem (men det är ett helt annat
ämne) så istället för att gå i skuld lämnade jag, innan
jag tog examen vid det andra colleget, för att arbeta och
flytta till Los Angeles. Vid den här tiden hade mitt intresse
för vfx compositing minskat.
Vad var det första du fick jobba med?
- Det första jag jobbade med var stereo 3D-konvertering
för The Chronicles of Narnia: Voyage of the Dawn Treader
(alt. Titel Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen).
Detta skapar ett andra ”öga” så att 3d-glasögonen kan
visa en separat bild till vänster och höger. Vissa filmer
spelar in på 3D-kamerainställningar men mycket mer
hade konverteringar. Den överlappar med vfx-compositing
men är inte helt densamma, eftersom målet är att uppnå
ett annat resultat. Jag fortsatte detta för en handfull andra
filmer innan jag bytte till visuella effekter.
Vilka filmer har du medverkat i?
- Det mest kända projektet är förmodligen Game of Thrones.
Jag har även arbetat med Marvel-filmer och andra
populära filmer, men det är Game Of Thrones som alla
verkar bry sig om. Jag arbetade med några avsnitt, en
i säsong 4, men det är de sista två avsnitten av serien
som var störst. Det bestod mestadels av förstörelsen av
staden, med Dany och hennes drake. Det fanns ett stort
antal tagningar med samma komplexitet. Det fanns naturligtvis
många cgi-drakskott, men också en cgi-stads förlängning
som användes under hela avsnittet. Det enda jag
inte tror att folk vet är att drakens eld var riktig eld, filmad
separat på en uppsättning med en flammskytt. En del av
mitt jobb var att lägga till den riktiga elden i scenen.
Game Of Thrones är en väldigt känd serie som slog
till 2011, hur känns det att ha medverkat i en sån film
som nått otroligt många?
- Det var verkligen förvånande att se serien överallt online
och runt om i världen. Jag är glad att alla bara verkade
klaga på manuset och inte på det visuella, haha. Den
vann också en Emmy för vfx det året vilket var coolt att
vara en del av också.
För och nackdelar med att jobba som visuell effektdesigner
för film och tv?
- Den roligaste delen av jobbet, förutom att titta på den
färdiga filmen, är verkligen medarbetarna. Folket är
från alla hörn av världen, så du umgås i huvudsak med
människor från nästan överallt. Vanligtvis är det bara
handledare som är på uppsättning, så under pandemi fria
omständigheter är vi på öppna kontor med skrivbord och
datorer överallt (det fungerar för närvarande hemifrån).
Det är inte en sådan glamorös miljö. I comp-avdelningen
är det vanligtvis typ av, eller mycket, mörk belysning
också. Nackdelen är att det inte är ovanligt att ha mycket
långa timmar med mycket övertid. Det varierar beroende
på projekt och företag men ibland känns det som om du
bor på jobbet.
Vad har varit det svåraste att göra?
- De svåraste sakerna att göra är att fejka en hel del tagningar
i kompositering. I en för The Great Gatsby fanns
det utomhus tagningar med 2 tallrikar som behövde kombineras
plus en strand förlängning med fyrverkerier och
CGI-element. Detta innebar att man tillfogade människor
på stranden som inte filmades där, fejkade fyrverkeri
reflexioner i vattnet, lyste upp de extra personerna med
fyrverkerierna och förfalskade skuggor som matchar falsk
belysning. Den här filmen filmades i stereo 3d så den var
tvungen att matcha i båda ”ögonen” också. Det kan bli
väldigt komplicerat.
17

Oavsett om du är internationell filmfantast eller någon som älskar tidlösa
Hollywoodfilmer, ta en titt på dessa...
RE TLÄNDSKA
ILMFAVORITER
Text: Inessa Esbjörnsson Kulina
Året är 1962. Chow Mo-wan (Tony Leung),
en chefredaktör för en lokaltidning,
flyttar med sin fru in i ett rum i hyreshus
i Hongkong. Där träffar han grannen
Su Li-zhen (Maggie Cheung), en
rederisekreterare, och hennes make
som samma dag flyttat in i rummet
intill. Både Chow och Su hade dock lika
väl kunnat ha flyttat in på egen hand -
18
bådas partners är sysselsatta med sina
jobb utomlands, och är sällan hemma.
De börjar sällskapa och begriper så
småningom att deras lagvigda är otrogna
- med varandra. Filmen följer de två
offren för otrohet och deras samvaro
medan de bägge handskas med chocken.
Vi blir vittnen till deras gemensamma
förälskelse och deras känslor som, till
slut, sopas under mattan för att de inte
ska bli som sina partners.
Vi binds med i en knut mellan två
grannar, men resan blir inte den vi
förväntar oss. Jag, som flera andra, har
växt upp med en daglig dos av slut där
kärleken har avgått med segern. Ingen
blev förvånad när Richard Gere förbisåg
sin höjdskräck för att klättra upp på
brandstegen och erkänna sin kärlek till
Julia Roberts (Pretty Woman, 1990).
Ingen blev förvånad när Ryan Reynolds
rusade till flygplatsen med familjen
hack i häl för att erkänna sin kärlek för
Sandra Bullock (The Proposal, 2009).
Det är vardagsmat, och vi älskar att
det finns en fantasivärld där de som
hör ihop blir ihop. Kanske är det just
därför som slutet är så sötsurt - det är
tydligt att Chow och Su, som har en
sån djup kärlek för varandra, borde vara
tillsammans. Men ändå blir det inte så.
Filmens karaktärer förblir mänskliga
och trovärdiga under hela filmen, och
historien berättas mellan raderna
eftersom Kar-Wai Wong tydligt har
föredragit att fokusera på den visuella
upplevelsen av filmen. Musiken spelas
vid rätt tidpunkter och är aldrig
påträngande, och bidrar till filmens
övergripande atmosfär. Filmens värld
är en färgstark, långsam, och nästan en
berusad version av våran egen. Liksom
att vara kär.
Sammantaget erbjuder Kar-Wai Wong
tittaren ett mästerverk, som med rätta
förtjänar sitt goda rykte, och som alla
(romantikfantast eller ej) bör titta på.
In the Mood for Love
2000, Kina
Regissör: Wong Kar-wai
Mitt betyg: 4.5/5

När Amélie var liten blev hon
feldiagnostiserad med hjärtfel av hennes
far, och sedan dess har hon knappast
fått någon verklig kontakt med andra
människor. Detta får Amélie att tillgripa
sin egna fantastiska värld där hon
drömmer om kärlek och skönhet och
allt underbart världen kanske har att
erbjuda. När hon senare blir gammal nog
flyttar hon till en lägenhet i Paris och
får ett arbete som servitris. Bakom en
vägg i sitt badrum hittar hon en förlorad
liten skattkista som tillhör den tidigare
invånaren och bestämmer sig för att
återlämna den. Efter att ha bevittnat
mannens reaktion får hon ett nytt
mål i livet - att ägna sig åt att anonymt
hjälpa människorna omkring henne.
Hon hjälper sin egna trädgårdstomtebesatta
far, en misslyckad författare, en
hypokondriker, en man som förföljer
sina ex-flickvänner, en undertryckt ung
stjäl, hennes livs kärlek och en man vars
skelett är lika skört som glas. Men endast
efter att ha blandats in i dessa eskapader
inser hon att hon bortser från sitt eget liv
och hennes strävan efter kärlek.
Känslomässiga ögonblick är något
filmen verkar ha ett oändligt lager av,
och ändå får man aldrig nog. Filmens
livliga färgpalett, kreativa kamerarörelse
och sporadiska berättarröst påminner
nästan direkt om Wes Anderson och
hans verk. Förtjusande karaktärer med
intressanta särdrag (ännu en gång erinras
Anderson). Tyvärr börjar den mot slutet
tappa fart, och filmen dras ut lite för
långt för sitt eget bästa.
Amélie från Montmartre är en
charmig, rolig film med den en fransk
dagdrömskänsla som de flesta gärna
slukar.
Amélie från Montmartre
2001, Frankrike
Regissör: Jean-Pierre Jeunet
Mitt betyg: 3.5/5
Filmen “Beanpole - den väldiga kvinnan”
visar oss Leningrad efter att andra
världskriget slått till. Men istället för
högljudda krigsscener eller manliga
soldater får vi följa två kvinnor - Iya
(Viktoria Miroshnichenko), som lider
av en sjukdom efter en hjärnskakning
som ger henne slumpmässiga anfall,
och Masha (Vasilisa Perelygina),
som återvänder från sin militärtjänst,
exalterad över att äntligen få förena sig
med sin unga son, Pashka. Men det gör
hon aldrig. I början av filmen, när Iya
och Pashka leker, får Iya ännu ett anfall
och landar ovanpå pojken. I en hel minut
låter Kantemir Balagov betraktaren
se Pashka kämpa för livet under Iyas
gripande kropp.
Balagovs långa tagningar gör underverk.
Han låter varje scen fullkomligt vecklas
ut på egen hand och förlitar sig på
att skådespelarna, karaktärerna, ska
göra den levande, istället för att ge
den en hjälpsam putt med skakande
kamerarörelser, klippningar eller andra
gimmicks. När Iya återförenas med
Masha låter Balagov Viktoria själv ta
sig an att förklara för en mamma att
hennes son har dött i hennes händer.
Under 5 förskräckliga minuter ser vi hur
Iya gång på gång försöker och misslyckas
med att berätta sanningen, tills Masha
till slut säger det åt henne: “Pashka är
död”. Balagov låter scenen hitta sin egen
takt och ger karaktärerna fullständig
kontroll. Och med det blir varenda scen
levande.
Denna film utforskar människor som
överlevt krig och deras relationer på ett
intensivt och tankeväckande sätt. Vackert
agerat - huvud skådespelerskorna är
fantastiska.
Beanpole - den väldiga kvinnan tvingar
den mest förskräckta att hålla ögonen
öppna. Dessvärre kan dess extremt
långsamma takt misslyckas att fånga den
som inte grips till att börja med.
Beanpole - den väldiga kvinnan
2019, Ryssland
Regissör: Kantemir Balagov
Mitt betyg: 4/5

Tätort med medeltidskänsla
Text & Foto: Thelma Karlman
Några minuter ifrån centrala Kungälv i Bohuslän ligger
tätorten Ytterby. Namnet Ytterby betyder ”den yttre” och
syftar på att Ytterby ligger närmare havet än vad Kungälv gör.
Sedan 1971 räknas Ytterby som en del av Kungälvs kommun.
Ytterby är ingen stor tätort, ungefär 6 000 människor bor där.
Ändå finns det många historiska sevärdheter att se, om man
skulle hamna i närheten. Arkeologer har hittat en stor mängd
fynd, med olika ålder, storlek och betydelse. Det flesta fynd
som hittats kommer från från vikingatiden, och mycket i Ytterby
har just det temat; namn på butiker, gator, platser osv.
En av de större sevärdheterna är Ytterbys gamla kyrka, som nu
bara är ruiner. Den kallas även Sankt Halvards kyrka eftersom
kyrkan var helgad åt honom. Kyrkan uppfördes på 1100-talet
och slutade användas som församlingskyrka 1870. Bredvid
denna kyrka ligger en stor kyrkogård, som används än idag.
20

På Ytterbys torg, nära Ytterby Station stitter dessa två figurer.
De sitter i en cirkel gjorda av gamla granitblocken från
järnvägsstationen. Statyn heter ”För Stor För Sitt Bo”. Om du
befinner dig vid denna staty får du inte glömma att kolla in i en
av figurens kikare!

I ett av Ytterbys boendeområden Stället, går det att hitta dessa
hällristningar. Inte långt in i den lilla skogen mitt i området står
denna stora sten med hällristningar, som ska likna ett skepp.
Det ska gå att hitta 3 skepp till, men eftersom
hällristningarna inte är omskötta är det väldigt svårt att se dem.
Bredvid hällristningarna finns det också en skålgrop.

Tillbaka till
vildingarnas land
I Maurice Sendaks populära barnbok Till vildingarnas land, får
man följa med den lilla killen Max på ett riktigt äventyr.
Men vad hände sen? Hur går det för Max idag?
Det får man veta i en kort fanfiktion.
Text: Edda Zetterman
Illustration: Thelma Karlman
Det är nu flera år sedan Max var i vildingarnas land. Han har
vuxit upp och är inte längre någon vilding. Ibland kan han
börja undra hur de har det där ute på ön. Kanske har de någon
ny kung som de gnisslade sina hemska tänder mot. Eller så
väntar de fortfarande på att han ska komma tillbaka och
återigen ta sin plats som deras kung. Innerst inne så önskar
han nog det. Men det är inget han varken kan eller vill
erkänna, för han är vuxen nu och då är det inte tillåtet att vara
en vilding.
Max jobbar för det där stora och viktiga företaget som alla
känner till. Han har jobbat hårt och kommit långt. Så han
väntar därför på att få en befordran så att han och hans sambo
ska kunna flytta till ett större hus och skaffa en familj. För
det är sånt som är viktigt nu och inte längre hur högt du kan
klättra i ett träd innan du trillar ner. I Max nya liv funkar det
inte att vara vilding. Nej, där ska man ha kostym, kammat hår
och alltid komma i tid. Det är precis det han har gjort i flera år
nu, dag ut och dag in.
En dag när Max kommer hem från jobbet och känner sig extra
enformig bestämmer han sig för att titta igenom gamla minnen
från när han var en liten vilding. Han drar ut den blåa
minneslådan från under sängen och öppnar den med en suck.
Han tittar på de gamla bilderna som han knappt är med på.
Eftersom att han var så vild var det sällan han faktiskt satt
stilla så han är helt suddig på de flesta av bilderna. Han undrar
vart all den energin och kreativiteten tog vägen. Vaknade
han bara upp en dag och så var den borta eller har den sakta
försvunnit för varje dag han gått upp, kammat håret och satt
på sig kostymen? Det enda han vet säkert är att han aldrig ville
att det skulle bli så, det bara hände. Varje år han blev äldre så
lastades det fler förväntningar på honom. Med den
uppenbarelsen stänger han tungt lådan igen och skjuter in den
under sängen. Sedan väljer han varsamt ut vilken kostym som
han ska ha på sig imorgon. Så att han ska komma i tid utan att
se ut som en vilding.
Max somnar och det börjar växa en skog i hans rum. En skog
som blir allt större tills den är så stor att man inte kan se till
andra änden. Så Max börja gå. Han går och går tills han
kommer fram till en strand. Vid strandkanten ligger Max gamla
båt. Han kliver ombord och börjar segla mot horisonten. Han
är ute på öppet hav i nästan ett år innan han ser land igen. Men
inte vilket land som helst. Det är vildingarnas land som har
höga träd med stora mörka blad på och där det enda som lyser
upp där inne i den täta skogen är månen som kastar ett kallt
ljus. När han kliver i land så ryter alla vildingar sina hemska
rytanden och gnisslar med sina hemska tänder mot honom.
Men Max står lugnt kvar. För han vet redan hur han ska
få dem att sluta. Han tar ett djupt andetag innan han ropar
åt dem att de ska vara lugna och precis som han gjorde för
så många år sedan tämjer han dem med en trollformel. En
trollformel som känns lika bekant som hans egen hand. I den
stunden inser vildingarna att det är han. Deras kung som
lyckades smita igenom deras klor. “Vår kung du är tillbaka”
ropar de av glädje. Max vet varför de är så glada och det är
inte bra för honom. Så han startar det stora oväsendet. Det
håller på tills solen går upp. När solen stigit upp är det dags att
sova. Så Max säger åt alla vildingar att gå och lägga sig. När
alla vildingar har somnat in så ser Max sin chans. Han vill inte
egentligen. Men när han sitter i sin båt på väg tillbaka till sitt
liv och sitt jobb på det stora företaget. Känner han att det är
okej. För nu vet han att han alltid kommer vara en vilding.
24

Dead Dead Demons DEDEDEDE
Destruction - Viz.com
Till serietidningens försvar.
Av: Rasmus Sjöström
Serietidningar har varit vanliga i vår
kultur sedan andra hälften av 1900-talet,
men det är ändå sällan man träffar någon
som läser aktivt. Ibland anses formatet
ha ett begränsat bildspråk och inte
kunna mäta sig med exempelvis filmer.
Det finns dock en berättarskatt gömd i
världen av serietidningar som jag vill göra
er medvetna om.
Översättningen av berättelser från ett medium till ett annat
innebär, på samma sätt som översättning mellan språk, alltid
att små nyanser i känslor eller betydelse försvinner. Därför har
varje medium sitt eget inneboende värde. Nu fokuserar vi på
serietidningar, vilka har en stor mångfald av berättelser och
känslor, jämfört med konventionell media. I normala Netflixeller
HBO-produktioner arbetar hundratals personer vilket
innebär väldigt stora kostnader, men framför allt att den
konstnärliga visionen är uppdelad mellan alla inblandade. Detta
leder till att den största möjliga målgruppen söks, något som är
tydligt bland de mest populära filmerna och serierna de senaste
årtiondena. Game Of Thrones och Westworld till exempel,
talar till en extremt stor publik men mer intressanta, nischade
och intima idéer slängs åt sidan för att fokusera på säkra kort.
Detta ser man mindre av inom serietidningsvärlden.
En serietidning av bra kvalité kan skapas av så få som en
person, och det finns heller inte mycket pengar att tjäna inom
industrin. Drivkraften till skapandet är nästan uteslutande
passion. Med färre personer inblandade blir verken mer
personliga och unika. Bland serietidningar hittar du lika
många Game-Of-Thrones-liknande berättelser, som vardagliga
betraktelser om utomjordingar eller professionell klättring.
Inget bildbaserat medium, vilket dominerar vår generations
mediekonsumtion, har samma mångfald av berättelser. Det
finns verkligen något för alla. Eftersom dessa berättelser är mer
utforskande än konventionell media, så kommer du sannolikt
att hitta något som resonerar med just dig.
Många serietidningar kommer ut i små bitar varje vecka och
därmed kan berättelserna bli enorma, om konstnären arbetar
på samma verk i flera år. One Piece exempelvis, är en av världens
mest köpta serier och har pågått i 23 år. Om bara ett par
veckor når den tusen kapitel. Berättelsen börjar med en ung
pojke, ensam i en jolle och följer hans resa till att bli kung över
alla pirater. 900 kapitel senare har vi som läsare sett uppbyggnaden
av ett enormt imperium, och pojken står närmre sitt
mål än någonsin. One Piece är inte särskilt unik i denna aspekt
utan hundratals berättelser som pågått i årtionden, väver narrativ
om liv och drömmar i en skala bara jämförelsebara med
klassiska epos som Odyssén. Låter det lockande? Gå då till
Sci-Fi bokhandeln och plocka upp något som verkar intressant.
Föredrar du istället rekommendationer, så kommer några på
nästa sida.
26

Rekommendationer:
ONE PIECE
Ifall du råkar vara intresserad av stora
och upplyftande äventyr, så kan jag inte
rekommendera One Piece nog. Niohundra
kapitel av äventyr, sorg och frihet med
dessa pirater har verkligen lämnat spår i
mig.
GOODNIGHT PUNPUN
Ifall du gillar drama eller meditationer om
trauma och depression så kommer du vilja
läsa Goodnight Punpun; en berättelse om
en pojkes uppväxt och all ont det kommer
med den. Definitivt en av de råaste grejerna
jag läst. Jag rekommenderar den starkt.
BERSERK
Ifall du älskar mörk fantasy och krigsepos,
så kommer du inte vilja missa Berserk; en
berättelse om en man som har gått igenom
allt ont världen slänger mot honom, och
hur det har gjort honom till en sadistisk
mördare, är något utav de mest rörande
och tragiska jag någonsin läst. Jag rekommenderar
den starkt.
27

Stölden
Lineart: Emanuel Lagesson
Färg: Lova Svernvall

TALKING HEADS:
FRÅN
ART-PUNK
TILL AFROBEAT.
More Songs About Buildings and Food, Fear of Music
och Remain in Light är onekligen tre av Talking Heads mest
kända och kritikerhyllade album. De producerades mellan
1978 och 1980 med starkt inflytande av Brian Eno, som även
jobbat med bland annat Roxy Music, David Bowie, Devo,
Slowdive och många många fler, och även hans egna lysande
solokarriär. Den röda tråden är en av kraftig förändring;
metamorfos.
Eno uppmuntrade bandet att experimentera mer och pushade
dem till att utvecklas. När Talking Heads uppträdde tillsammans
för första gången 1975, som förband för Ramones på
CBGB i New York, var det som en trio bestående av David
Byrne som sångare och gitarrist, Tina Weymouth på bas och
Chris Frantz på trummor. Innan de släppte sin första skiva
lade de till keyboardisten Jerry Harrison i sin lineup. När Eno
var klar med dem turnerade de med 10 musiker i bandet.
More Songs About Buildings and Food släpptes 1978 och är
omväxlande väldigt studsigt och grooveigt, och nästa sekund
ängsligt och obehagligt. More Songs tar bandet i nya riktningar
som kom att utforskas mer och mer under de kommande
två albumen i bandets diskografi, för att nå sin crescendo på
Remain In Light.
Från första sekunderna av första låten märks det att detta
inte är samma Rhode Island School of Designstudenter som
släppte sin debut året innan. De känns mer självsäkra, kanske
på grund av Enos vägledning.
Albumet är ett steg framåt för dem som band men håller fortfarande
ganska hårt i sina rötter. Detta markerar också början
på bandets alienation från New Yorks CBGB-scen som varit
deras vagga innan de började röra sig bort från art-punk mot
funken och R&B:ns grönare betesmarker. Albumet är nyanserat
och invecklat, fullt av ljud och instrument som man inte hör
på första eller andra, kanske inte ens tredje lyssningen. Man
omsluts helt av musiken.
34

Fear of Music, som släpptes nästa år, utforskar samtidigt
mörkare post-punk och afrikanskt inspirerad rytmik. Albumets
ton är både frodi och livfullt som en djungel, och dystopiskt
storstadsbetongigt. Man slås direkt av dess kusliga känsla,
trots det lummiga groovet slår det lite slint, som en omänsklig
återskapelse av musik. Huvudpersonen är ångestfylld och
nojig, och kanske med god anledning, av “Life in Wartime” att
döma. Den underliggande krypande känslan håller i sig under
hela albumet. Orsaken till denna känsla kan ligga i David Byrnes
självmedvetna, satiriska låtskrivande och framförande. Det ger
intrycket av att alla i rummet skrattar åt ett skämt man själv
inte förstår men misstänker var på ens bekostnad.
Vid detta laget i sin karriär hade bandet varit med på Saturday
Night Live och American Bandstand och deras tidigare väldigt
New York-centriska bubbla expanderade ständigt. För att
motverka växtvärken och för att inte stagnera försökte bandet
genom detta album tänja på alla gränser. De gick in i studion
helt utan att förbereda sig och jammade tills något lät bra. De
släppte gamla idéer om låtstrukturer och lånade Dadaistisk poesi
till texterna. Ett återkommande tema är motsägelser: “lyssna
aldrig på elgitarr” på låten “Electric Guitar” till exempel.
Albumet fångar bandet i mitten av en dramatisk transformationsperiod.
De skrotade alla taktiker som hade funkat för
dem tidigare, kanske i hopp om att hitta en ny form för bandet
att ta, men detta ledde istället till att de förfinade essensen av
Talking Heads. Det som gör Talking Heads så bra som band
är deras ständiga utveckling och sättet de med visst kliniskt
avstånd vrider och vänder, drar i och petar på musik som om
det vore ett antikt fickur eller ett kemiexperiment.
av förnedrande. Talking Heads däremot gick i motsatt riktning.
Genom, eller på grund av, alla lager av tillgjordhet lyckas
Talking Heads dels leverera en tankeväckande kommentar på
medelklassens maniska monotoni, och relatera till alla sorters
personer, oavsett vad låtarna till synes handlar om. Vid första
lyssningen kanske det låter som svammel, men ju mer uppmärksam
man är, desto mer får orden sin egna mening.
Här når även Afrobeatinspirationen som började puttra redan
första gången Brian Eno och Talking Heads träffades sin kokpunkt.
De hade gått hem till Eno för att lyssna på skivor, och
en av skivorna han spelade var Fela Kutis Afrodisiac. De hade
aldrig hört något liknande, och albumet kom att bli mönstret
för Remain In Light. De började ta steg mot detta redan på
More Songs och experimenterade med det på Fear of Musics
“I Zimbra”, men idén kläcks helt först på Remain In Light.
Remain In Light är för många en etablerad “klassiker”, trots
eller kanske på grund av dess svårfångade känsla. Oavsett hur
många gånger man lyssnar på det är det liksom inte ett album
man helt kan lära känna. Det kan ha att göra med Byrnes
obskyra texter eller instrumentationen som är som en orm som
alltid slingrar sig ur ens grepp när man tror man lyckats fånga
den. Även på grund av dess kryptiska eller till synes meningslösa
texter utvecklas låtarna i personlig mening för varje gång
man lyssnar på dem.
När Remain In Light släpptes 1980 dominerades topplistorna
av Pink Floyd, Billy Joel och Paul McCartney. Om rock någonsin
hade försökt uppehålla ett sken av självmedvetenhet eller ironi
var det totalt släppt vid det här laget. För somliga var detta rock
vid sitt mest genuina, för en generation av punkare var det rent
Dessa album representerar förändring och utveckling på
många olika plan. Delvis på ett personligt plan, kreativt, fysiskt
och psykiskt. I större skala kapslar bandet det politiska och
kulturella klimatet i USA, på tröskeln till ett nytt årtionde, på
ett sätt som är lika relevant idag. Det är sanna konstverk som
verkligen förtjänar att kallas klassiker.
Text: Lisa Rödjer
35

ES19MBS MIX-TEJP
Vi i media 2:an har satt ihop en spellista med låtar från 1984 fram tills 2020. Det finns
dystra, glada, svenska, engelska låtar; de flesta olika gener finns representerade. Från
väldigt kända artister och band, till någon du kanske aldrig hört. Vi hoppas det finns
något för dig som du skulle gilla!
Av Elsa Westerberg
Såhär scannar du koden:
1. Gå in på Spotify
2. Klicka på sökknappen
3. Klicka på den lilla kameran i
högra hörnet
4. Scanna koden
Klart!
DISCLAIMER:
Vi supportar inte
alla artister som
är med i denna
lista. Vi tycker
endast dessa
låtar är bra, inte
att artisterna är
bra som
personer.
36

Spel du inte får missa
Kirbys epic Yarn
Är ett plattformsspel som släpptes 2010. Du springer runt i
en färgglad garnvärld där du ska klara bossarna i slutet. Det
är verkligen att feel-good spel, som då matchar skaparnas
namn som är just feel-good. Är du trött på alla hemskheter
som händer och vill ta en paus från vardagen så är detta
spel perfekt, ett spel man aldrig blir för gammal för. Det enda
minuset är att det inte finns på Nintendo Switch, men annars
kommer det alltid vara ett utav mina favoritspel när jag inte
känner för skjutspel.
Ghost of Thuishima
Ett nysläppt spel med både magisk grafik och målningar.
Du kan välja mellan ett färgglatt spelläge eller köra all in
och välja Kurosawa mode för extra effekt. I detta nyskapade
spel spelar du en samuraj som överlevt krig, där du i början
ska hjälpa olika personer. Det är en öppen värld med
oändligt många uppdrag och nya områden att utforska.
Med olika svårighetsgrader kan vem som helst spela. Du
får själv följa karaktärens utveckling. Jag personligen vägrar
spela story spel på grund utav alla cutscenes, men till och
med jag älskar detta spel och då är det riktigt bra.
Call of duty Modern warfare
Spelet släpptes 2019 och utspelar sig nu i nutid. Du kan
välja mellan att spela en singelplayer-kampanj eller multiplayer.
Kampanjen tar ungefär 6 till 8 timmar att klara och målet är
att stoppa en terroristorganisation som stulit en giftig gas
som man kan göra biovapen med. För att stoppa ledaren
av organisationen spelar du olika karaktärer runtom i världen
som gör olika uppdrag. Men det som Call of Duty spelen är
mest populära över är ju sina multiplayer, banorna är mycket
bra och roliga att spela på. Däremot så är det väldigt
många campers vilket irriterar mig och gör att jag väljer att
spela andra Call of Duty spel där inte lika många campers.
Men bortsett från det så är det riktigt fin grafik och bra
story. Du kan även välja ett annat spelläge, Warzone som är
helt gratis för alla utan att du behöver köpa hela spelet, det
är då ett battle royale läge.
Ett mycket bra spel som man även kan spela en del av utan
att behöva betala för hela spelet. Men det är verkligen värt
varenda krona. Det erbjuder även crossplay, vilket betyder
att du kan spela med dina kompisar från olika plattformar.
Enda minuset som sagt enligt mig är alla irriterande campers.
Among us
Detta spel som släpptes 2018 har nu under 2020 fått en
extrem hype och de flesta av oss har nog redan spelat
detta vid den här tiden. Man får slumpmässigt en av två
roller där den den ena är impostor, den som i hemlighet
ska förstöra och döda alla crewmates, den andra rollen.
Alla spelare är på ett rymdskepp där alla crewmates ska
samarbeta för att lösa alla uppdrag, medans man samtidigt
ska komma på, avslöja och eliminera den som saboterar,
impostorn genom ett nödmöte eller när en död spelare
hittats och rapporterats. Man diskuterar då i chatten om vem
det var och anklagar och det är då du får ta på ditt bästa
poker face. Mycket roligt spel som aldrig blir enformigt och
är perfekt att spela med vänner och familj.
Av Linnéa Sandberg
37

Lady & Lufsens smarriga spagetti
Har du alltid velat pröva spagettin som man alltid ser på Kalle Anka under jul? Nu har
du chansen att göra det! Ska du på dejt, men inte kan gå på resturang på grund av
corona? Testa då detta smarriga recept, jag kan lova dig att din Lufsen kommer älska det!
Ingredienser:
Köttbullarna:
500g färs
5 msk ströbröd
1 stort ägg
Salt
Peppar
Ca 300g spagetti
Barilla Basilika pastasås 800g (2 burkar)
Topping:
Parmensan
Basilika
Hur du gör:
1. Börja med att koka spagettin. Glöm inte att lägga i salt i
vattnet.
2. Häll all köttfärs i en bunke och häll i både ströbrödet och
ägget och börja handmixa tills allt är mixat. Börja sedan forma
köttbullarna, kom ihåg dessa ska vara lite större än normala
svenska köttbullar.
3. Sätt en panna på mediumtemperatur och häll i valfritt fett.
4. Börja steka köttbullarna till en gyllenbrun färg.
5. Häll pastasåsen i en kastrull och koka tills det börjar puttra.
6. Häll då i köttbullarna och rör runt tills allt är täckt.
7. Häll i lite pastavatten i pastasåsen och häll sedan ut pastan i
ett durkslag.
8. Lägg upp pastan på en tallrik och lägg sedan på såsen
tillsammans med köttbullarna. Toppa med lite parmesan och
basilika. Klart!
Visste du att?
Visste du att ‘Lady och Lufsen’
var baserad på novellen ”Happy
Dan, the whistling dog” av
Ward Greene?
38

Trending mugcake
Är du sötsugen och vill ha någonting snabbt? Orkar inte laga en riktig kaka eller
undviker gå till affären på grund av corona? Testa då detta enkla mugcake-receptet.
Riktig god och riktigt enkel!
Recept:
2 msk smör
2 msk vetemjöl
2 msk socker
1 msk kakao
½ tsk vaniljsocker
½ tsk bakpulver
1 nypa salt
2 msk salt
Hur du gör:
1. Smält smöret i en kopp i micron tills det blir flytande.
2. Häll i alla torra ingredienser genom en sil för att minimera
klumpar i smeten.
3. Tillsätt sedan mjölken och blanda till en slät smet.
Alternativt, lägg i en chokladbit för att få lite extra smak.
4. Grädda i micron i ca 1 minut
5. Toppa eller ät som du själv önskar
Topping:
Florsocker
Vispad grädde
Bär

Hagrids födelsedagstårta till Harry
En av dom mest älskade karaktärerna från Fantasyromanerna Harry Potter är halvjätten
Rubeus Hagrid. Första gången Harry bekantade sig med till Hagrid är den klassiska
scenen från Harrys elfte födelsedag då Hagrid inte bara avslöjar faktumet att
Harry är en trollkarl, men även överraskar honom med en hembakad födelsedagstårta.
Att tårtan är hembakad är svårt att undgå då Hagrid dessvärre inte är så bra på att
stava. Med det här veganska receptet kan även du återskapa Hagrids tårta hemma.
INGREDIENSER
Chokladbotten
• 1 ½ dl kakao
• 4 ½ dl vetemjöl
• 3 ½ dl socker
• 1 - 3 krm salt
• 1 tsk bikarbonat
• 1 tsk bakpulver
• 1 msk vinäger
• 1 ½ dl olja
• 3 dl vatten
• ½ dl aquafaba (eller vatten)
• 1 – 3 krm vaniljpulver
Chokladfrosting
• 75 gram mjölkfritt smör
• 1,5 dl kakao
• 6 dl florsocker
• 1 krm vaniljpulver
• 0,5 dl plantbaserad mjölk
Vanlijfrosting
• 75 gram mjölkfritt smör
• 7,5 dl florsocker
• 1 krm vaniljpulver
• Grön karamell färg
• Rödbetssaft
Text och foto:
Selma Andersson Jonsson
Chokladbotten
Förbered en form på ca 20 - 22 cm i diametern med bakplåtspapper. Sätt ugnen på
175°C. Sikta kakao och blanda med vetemjöl, socker, salt, bikarbonat och bakpulver.
Rör ner vinäger, olja, vatten och vispa tills smeten är jämn, viktigt att inte överarbeta.
Häll smeten i formen och ställ in i nedre delen av ugnen i 60 - 70 minuter. Om du
använder dig av en provsticka ska den komma ut ren när kakan är klar. När kakan
har svalnat skärs den i tre lager vilket är enkelt att göra med en vandlig brödkniv.
Frosting
Vispa ihop ingredienserna för respektive chokladfrosting och vaniljfrosting. Ta undan
en del av vaniljfrostingen för att färga grön till bokstäverna, innan du mixar i
rödbetssaften till den rosa frostingen.
Ihopsättning
INSTRUKTIONER
Fördela jämnt chokladfrostingen mellan tårtlagren. Sprid ett tunnt lager av rosa frosting
över hela tårtan, till detta funkar en slickepott, låt sedan tårtan kyla lite. Sprid
sedan all rosa frosting över tårtan. Lägg den gröna frostingen i en plastpåse, klipp ett
litet hål och spritsa ut ”HAPPEE BIRTHDAE HARRY”.
40

Schillerskas elever svarar på
omdebatterade Harry Potter frågor.
100%
Vilken karaktär från filmerna skulle du vilja rädda ifrån att dö?
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Sirius
Black
Fred
Weasley
Remus
Lupin
Albus
Dumbledore
Cedric
Diggory
Övrigt
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Vilken är den bästa av filmerna?
År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 År 6 År 7 År 7: Del 2
41