Mitridate - program
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den ensamme<br />
»giftkungen«<br />
Mozart skrev <strong>Mitridate</strong> när han var 14 år gammal, och han satsade allt för att imponera<br />
på sin publik: virtuos sång på en extremt hög nivå, gripande melodier, skrämmande<br />
trolldom, rörande kärleksscener och ett fängslande orkesterljud, som var större och<br />
mer klangfullt än vad som var brukligt på den tiden.<br />
Operans handling tar utgångspunkt i histo rien om<br />
Mithridates VI (135–63 f Kr), som härskade i det<br />
gamla grekisk-persiska kungariket Pontus, vid<br />
Svarta havets kust.<br />
Mithridate VI var känd som en brutal härskare med<br />
ett lidelsefullt intresse för – gift! Han anses vara den<br />
empiriska toxikologins fader: han samlade på alla<br />
sorters gifter och utvecklade en »immuniseringsmetod«<br />
genom att regelbundet inta svagare doser av<br />
gift (det är en metod som i modern farmakologi heter<br />
»mithridatism«). Han var mycket rädd för att bli förgiftad<br />
av sina fiender, ja så rädd att han till och med<br />
var paranoid. Han förde ett stort antal krig mot det<br />
romerska riket och kallade sig själv »Greklands stora<br />
befriare«. Men han vann inte dessa krig och när han<br />
dog gick hans kungarike under med honom.<br />
Librettot till Mozarts <strong>Mitridate</strong> förvandlar historien<br />
till en saga, och karaktärerna följer barockteaterns<br />
konventioner: Kung <strong>Mitridate</strong> har två söner, den lojale<br />
Sifare och den illojale Farnace. De två är i konflikt<br />
med sin far och med varandra eftersom bägge<br />
älskar prinsessan Aspasia. Och häri ligger problemets<br />
kärna: Aspasia ska gifta sig med <strong>Mitridate</strong>.<br />
När <strong>Mitridate</strong> förstår att det inte bara är båda hans<br />
söner som älskar Aspasia, utan att Aspasia också är<br />
förälskad i Sifare grips kungen av raseri och beslutar<br />
sig för att slå ihjäl dem alla. Både sina två söner<br />
och sin trolovade.<br />
Under tiden försöker den persiska prinsessan gjuta<br />
olja på vågorna. Men även hon utkämpar en inre<br />
kamp. Hon är förälskad i Farnace som avvisar henne.<br />
För att ytterligare komplicera bilden bedriver<br />
både den romerska ståthållaren Arbate och den romerska<br />
officeren Marzio kontraspionage, och med<br />
sina gåtfulla planer bidrar de till dramatiken.<br />
Denna polygon av kärlek, svartsjuka, rivaliserande<br />
bröder, generationskonflikter, manipulation och<br />
maktkamp utspelar sig mot en bestämd historisk<br />
bakgrund: romarrikets frammarsch och den grekiska<br />
världens uppror mot detta. Men det är bara<br />
själva platsen. I vår iscensättning av operan refererar<br />
vi inte till det historiska scenariot och föreslår<br />
inte heller något annat. Istället gör vi en djupdykning<br />
ner i karaktärernas »inre kamp« och träder in<br />
i berättelsens psykologiska men ändå surrealistiska<br />
lager, som med sitt djup har utgjort startskottet för<br />
våra visuella och koreografiska idéer.<br />
Medan <strong>Mitridate</strong> i librettot försonas med sina söner<br />
och dör som en hjälte omgiven av sin familj<br />
var situationen helt annorlunda för den verklige