FISKARS 1649

FISKARS 1649 

360 åR FInSK InduStRIhIStoRIA

Omslagsbild: 

Fiskars bruk enligt P.A. Kruskopfs litografi från 1848. Till vänster kopparsmedjan 

som i olika repriser har höjts och byggts om. Byggnaden används numera för 

utställningar. I mitten den låga finsmedjan, ritad av C.L. Engel, i sin ursprungliga 

skepnad. Byggnaden härjades av en eldsvåda i slutet av förra århundradet, och på 

dess plats uppfördes en fabriksbyggnad i rött tegel som numera inrymmer kontors- 

och konferenslokaler. Mellan träden skymtar taket av brukskontoret, uppfört av 

trä på 1700-talet. Det är ännu i användning som sådant. Till höger ”Stenhuset”, 

brukspatronens hus som fortfarande är i ursprungligt skick. Fiskarskoncernen 

utnyttjar det närmast för representationsändamål. 

Bakre omslaget: 

På kartan i brandförsäkringsbrevet från 1855 är de byggnader som hörde till 

bruket omsorgsfullt utmärkta.

Fiskars 1649 

360 år finsk industrihistoria

FISKARS 1649 – 360 år finsk industrihistoria 

© Fiskars Oyj Abp, Raseborg, 2009 

Tredje omarbetade upplagan 

ISBN 978-951-98234-9-2 

Mineralförekomster, 

ur Olaus Magni verk De Gentibus Septentrionalibus från 1555. 

Innehåll 

Järnet och Europa 5 

Fiskars bruk grundades av en holländare 10 

1700-talet: krig och nöd men tekniska framsteg 21 

Autonomins tid 1809–1917: Finland blir en nation bland nationer 24 

Johan Jacob Julins era: upplysning, uppfinningar, reformer 27 

Slutet av 1800-talet: Fiskars blir aktiebolag med världsrykte 34 

Självständighetstiden: expansion och förnyelse 39 

Efter kriget: omstruktureringar och ny riktning 43 

Fiskars produkter 50 

Bruksmiljön 63 

Fiskars den upplyste patronens verk 77 

Fiskars bruk lever upp igen 83

Utan vattenkraft och masugnar skulle det 

inte finnas någon industriell järnproduktion 

Redan under medeltiden kom bruken 

till Norden och ersatte de små blästersugnarna 

Man försökte inte längre ta upp malm från egna sjöar, 

eftersom det lönade sig att importera den längre 

ifrån Finland hade fördelen att ha både vattenkraft, 

skogar och några lämpliga hamnar 

Konsten att framställa järn uppfanns för över 

3000 år sedan i Asien Därifrån spred sig kunskapen 

långsamt via Kaukasus till Europa Under långa 

tider producerades allt järn enbart för lokala behov 


Järnet och europa 

Gruvhiss från 1500-talet. 

Till vänster: Armborsttillverkning i Tyskland 1568. 

5 

De äldsta blästerugnarna var nergrävda i sluttningar 

där luftväxlingen kunde ske genom naturligt drag 

Småningom började man använda små fristående 

tackjärnsugnar med handdriven bälg Under 

medel tiden fick den småskaliga järnproduktionen 

ge rum för effektivare järnbruk, som vanligen matades 

med malm från inhemska järngruvor Ett 

avgörande tekniskt framsteg var införandet av vattenkraft 

och masugnar När malmen smältes i masugnar 

omvandlades orenheterna till slagg På grund 

av den höga kolhalten var det råjärn som utvanns 

emellertid skört Råjärnet, som kallades tackjärn,

Gustav Vasa enade riket, skapade det centraliserade 

konungaväldet i Sverige och lade den ekonomiska och 

politiska grunden för stormaktstiden. 

omvandlades till stål först när överflödigt kol hade 

eliminerats genom färskning, dvs upphettats i ässja 

och smitts med hammare Vattenkraften gjorde det 

möjligt att övergå till allt kraftigare bälgar och allt 

tyngre hammare i allt större masugnar och ässjor 

Järnframställningen flyttade från skogarna till älv- 

och åstränderna 

Järnbruken ersätter böndernas blästerugnar 

Under den tidiga medeltiden var Finland ett glest 

befolkat land som låg långt från det övriga Europas 

ekonomi- och kulturcentra De huvudsakliga 

näringarna var jakt, fiske och svedjebruk Under 

den yngre järnåldern – om inte redan tidigare – 


6 

framställdes järn till verktyg och vapen av sjömalm 

I de flesta av landets sjöar och myrar fanns avlagringar 

av järnmalm; de största förekomsterna fanns 

i mellersta och östra Finland Malmen togs upp från 

sjöbottnen med långskaftade håvar, sommartid på 

flottar, vintertid på isen I böndernas små blästerugnar 

användes handdrivna bälgar vid järnframställningen 

Böndernas järnproduktion undanträngdes 

emellertid också i Finland småningom av järnbruken, 

men långsammare än i det övriga Europa 

Finlands första järngruva och järnbruk 

Finland inlemmades på 1100-talet med det svenska 

riket, vilket bl a innebar att landet blev katolskt 

och integrerades i den västeuropeiska kultursfären 

Genom den ökade handeln spreds nya tankar och 

idéer snabbare till den nordligaste delen av Europa 

Det svenska riket utvecklades med stormsteg under 

kung Gustav Vasas regering 1523–1560 Gustav 

Vasa genomförde reformer som fick vittgående 

konsekvenser Till de viktigaste hörde att katolicismen 

ersattes med lutherdomen Till Finland kom 

reformationen med Åbobiskopen Mikael Agricola, 

som hade studerat i Centraleuropa Agricola 

översatte också Nya Testamentet till finska 1548, 


Festprocessionen vid Åbo Akademis invigning 1640 efter A. Edelfelt. I mitten Finlands generalguvernör Per Brahe. 

7 

och lade på det viset grunden till det finska skriftspråket 

Gustav Vasa gick också in för att främja 

närings livet Under hans tid inleddes bergsindustrins 

historia i Finland Redan före Gustav Vasa 

var Sverige en viktig exportör av järnmalm till 

Europa, och man antog att det fanns järnfyndigheter 

också i Finland På Erik Flemings initiativ 

togs Finlands första järngruva upp i Ojamo i Lojo 

åren 1538–40 Kronan grundade också kring 1560 

i Svartå i Karis en tackjärnshytta där malmen från


Stockholm på 1690-talet. Sverige var långt in på 1700-talet Europas viktigaste järnproducent. 

Ojamo förädlades Svartåhyttan anses vara Finlands 

första järnbruk 

Med järnbruk avsågs en industriell anläggning 

som hade fått privilegium att i huvudsak bedriva 

förädling av järnmalm och annan järnhantering 

Anläggningen måste bl a omfatta en stångjärnssmedja 

och en masugn Även pappers- och glasfabriker 

kallades bruk 

Pojo socken blir centrum för den finska järnindustrin 

Under Gustav II Adolfs regering 1611–32 blev 

Sverige-Finland en stormakt Trettioåriga kriget, 

som 1648 avslutades i och med Westfaliska freden, 

hade dock tärt hårt på rikets resurser Den ekonomiska 

utvecklingen i Finland släpade efter, och 

man beslöt höja den till moderlandets nivå På generalguvernören 

Per Brahes initiativ grundades 

1640 Finlands första universitet, Åbo Akademi 

8 

Det ekonomiska livet fjättrades emellertid av statens 

merkantilistiska näringspolitik, som gick ut 

på att all utrikeshandel skulle ske över Stockholm 

Å andra sidan gynnade merkantilismen gruv- och 

metallindustrin, som ansågs vara bra för landets 

ekonomi 

Under 1600-talet var Sverige den viktigaste järnproducenten 

i Europa Efter Gustav II Adolfs besök 

inleddes systematisk malmletning också i Finland 

Ojamo gruva öppnades på nytt 1619 Hittills hade 

alla bruk grundats genom kronans försorg, men 

nu vaknade även privatföretagarnas intresse för 

branschen Det var många som ville dra nytta av 

bergmalmsfyndigheterna i Finland Snart visade 

det sig i alla fall att det var olönsamt att bryta malmen 

Järnmalmen till bruken togs därför från Sverige, 

främst från Utö gruva i Stockholms skärgård 

Även tackjärn fraktades från Sverige till Finland 

för att smidas Kronan såg gärna att järnmalmen 


Fredsfördraget i Westfalen 1648 satte punkt för trettioåriga kriget. 

och råjärnet skeppades till Finland för att förädlas, 

eftersom man var rädd för att skogarna i Bergslagen 

annars skulle exploateras för hårt 

Att grunda bruk i Finland var en lönsam affär, 

även om bruksägarna fick punga ut med stora 

pengar för den svenska malmen Finland var rikt 

på outnyttjad vattenkraft och framför allt på skog, 

som behövdes för framställningen av träkol Den 

som ville grunda ett bruk måste se till att det också 

fanns en bra hamn i närheten Pojo socken med 

omnejd var en idealisk trakt med skogar, forsar och 

9 

en lämplig hamnplats: Skuru Pojo blev inom kort 

centrum för Finlands järnindustri Där grundades 

tre bruk: Antskog omkring 1630, Billnäs 1641 och 

Fiskars 1649 Inte långt från Pojo grundlades Svartå 

bruk 1616 och Fagerviks bruk 1646

Holländaren Peter Thorwöste flyttade 

i början av 1600-talet till Åbo, där han 

verkade som ombud för en storköpman 

Thorwöste, som var en driftig affärsman, blev 

snabbt förmögen Ägaren till Antskog bruk, Jakob 

Wolle, blev tvungen att låna pengar av honom för 

att bygga ut sitt bruk När Wolle inte kunde betala 

tillbaka sin skuld övergick bruket i Thorwöstes ägo 

År 1647 fick Thorwöste full äganderätt till bruket 

och tillstånd att bryta malm i Ojamo gruva, och 1649 

fick han rättighet att tillverka alla slags gjutna och 

smidda produkter – med undantag för kanoner 

Samma år fick han också tillstånd att anlägga en 

masugn och en stångjärnshammare i Fiskars bruk 

Bruket beviljades skattefrihet i tolv år 


Fiskars bruk grundades 

av en holländare 

Grundläggaren av Fiskars bruk Peter Thorwöstes namnteckning. 

Thorwöstes privilegiebrev från 1649. Privilegiet gav honom rätt att bygga en masugn och 

en stångjärnshammare i Fiskars bruk. 

10 

Malmen till Fiskars kom från Stockholms 

skärgård 

I järngruvorna gick malmbrytningen till så, att 

man först tände på stockar som radats upp längs 

bergsväggen Den upphettade stenen kyldes därefter 

snabbt ned med kallt vatten och bröts med 

spett och hackor Malmen togs upp ur gruvschaktet 

antingen för hand eller med hjälp av oxdragna 

lyftanordningar, och levererades sedan till bruken 

i stora klumpar 

Fiskars bruk tog sin järnmalm främst från Utögruvan 

i Stockholms yttre skärgård Utö var en av 

Sveriges äldsta järngruvor Den finns bl a omnämnd 

i Gustav Vasas jordebok av år 1559 Finnar, 


11

sörmlänningar och norrlänningar hade rätt att bryta 

malm på Utö; finnarna i den s k Finngruvan Från 

Utö fraktades malmen med egna eller hyrda skutor 

– bl a stora pråmar – till Skuru hamn i Finland 

och därifrån på mindre pråmar längs Fiskars å till 

bruket 

Från malm till järn 

I Fiskars å finns tre forsar På den nedre forsens 

östra strand låg brukets krosshammare, dit malmklumparna 

först forslades för att krossas under de 

tunga hamrarna som drevs av vattenhjul På Fiskars 

krossades malmen tidvis även med handkraft, för 

under de torra perioderna räckte vattenkraften inte 

till för att driva krosshammaren 


12 

Gruvarbetarna gör 

tändved och bränner trä 

vid bergväggen för att 

underlätta brytningen 

i malmfyndigheten. 

På den andra åstranden, mittemot krosshammaren, 

låg Fiskars masugn, dit den sönderdelade 

malmen forslades Innan man fyllde på masugnen 

rostades malmen och krossades ytterligare; först 

därefter släpades den upp på masugnskransen och 

hälldes i ugnen 

Utom malm behövdes kalksten och träkol för 

masugnsdriften Träkolet framställdes i milor Kolveden 

staplades upp i stora konformade högar som 

täcktes med jord och antändes Veden förbrändes 

långsamt och förvandlades på så sätt till träkol Kolningen 

skedde vanligen nära bruket, eftersom det 

var bekvämt att flotta veden nedför ån 

Masugnens viktigaste del var masugnspipan, 

som var närmare tio meter hög och upp till två meter 

bred Den omgärdades med en stark vägg av sten 


Det träkol som användes i masugnen vid järnproduktionen framställdes genom kolning i milor. På bilden, som är från 

1700-talet, ses olika stadier i kolningen. 

13

Redan på 1500-talet användes vattenhjul som kraftkälla för 

blåsbälgar och hammare på bruken. 

Utö gruva i genomskärning. Detalj av teckning från 1785 av 

Johan Tobias Geisler d.y. 


14 

och jordfyllning, ibland även med ett ramverk av 

stockar Under pipan fanns en härd, i vars undre 

del den smälta metallen samlades Härdens övre del 

stod i förbindelse med en kanal genom vilken luft 

blåstes in för att påskynda förbränningen Mittemot 

luftkanalen fanns en välvd öppning, genom vilken 

det smälta järnet och slaggen togs ut 

I masugnen varvades den krossade malmen med 

träkol och en kalkvälling som främjade slaggbildningen 

Ugnen kunde fyllas på medan malmen 

smalt, och processen kunde alltså hållas igång utan 

avbrott från ett par månader till ett halvt år Smältningen 

måste dock avbrytas med givna intervaller 

då fodringen av pipan förnyades I gynnsamma fall 

producerades på Fiskars över 1000 kg järn om dygnet 

Till exempel i november 1675 tände man på 

bränslet i masugnen, där det sedan brann i ett sträck 

fram till juli året därpå; ugnen avkastade under 

denna period ca 160 ton råjärn Det härdade tackjärnet 

fördes till hammarsmedjan strax invid för 

att färskas; smederna ömsom hettade upp, ömsom 

smidde järnstyckena I stångjärnshammaren med 

sina två härdar smiddes järnet slutligen till långa 

stänger, s k stångjärn Slaggen, som i masugnen 

uppstod som en biprodukt vid smältningen, kunde 

användas till tegelslagning, men samlades ofta bara 

till stora avfallshögar 

Som bränsle i masugnarna och färskningshärdarna 

användes träkol Åtgången var stor, och det 

var därför nödvändigt för bruket att ha god tillgång 

på skog Hammarkrossarna, stångjärnshammaren 

och bälgen drevs med kraften i forsarna Tekniskt 

skedde järnframställningen i masugnarna och 

hammarsmedjorna nästan på samma sätt fram till 

1800-talet 


Swen Rinmans teckning från 1789 visar ett tvärsnitt av en masugn med blåsbälg. 

15


16 

Till vänster: Övermasmästaren 

Bengt Bengtson Qvists teckning 

från 1762 av masugnen på 

Fiskars. Bokstäverna J och F 

syftar på ägarna Jennings och 

Finlay. 

Nedan: Schematisk bild av 

knipphammare ur Swen 

Rinmans verk Mekaniken 1789. 

Till höger: Profil och botten av 

stångjärnshammare ur Swen 

Rinmans verk Mekaniken.

Skutor med järnlast till Stockholm och Reval 

Av stångjärnet tillverkades på Fiskars spik, tråd, 

knivar, hackor och järnbeslagna hjul Brukets produktion 

omfattade också gjutgods, t ex grytor och 

stekpannor 

De färdiga produkterna från Fiskars transporterades 

sjövägen via Skuru hamn antingen till Stockholm 

eller till trakterna söder om Finska viken En 

del av fartygen tillhörde bruket, en del var hyrda 

I övrigt var det holländarna som på 1600-talet behärskade 

sjöfarten på Östersjön 


18 

Vy från det gamla järntorget 

i Stockholm. Till höger på 

bilden syns järnvågen. 

Allt järn som producerades 

av järnbruken kontrollerades 

och vägdes på kronans försorg 

innan det fördes ut ur landet. 

Merparten av stångjärnet från Fiskars skeppades 

som sådant till Sverige där det såldes på Järntorget 

i Gamla stan i Stockholm Järn exporterades också 

till Reval På dessa skutor transporterades också ved 

och jordbruksprodukter Returlasten från Reval bestod 

främst av spannmål och salt, men även sällsynta 

lyxvaror förekom: vin, tobak, äpplen, sill och lök 

År 1672 fanns t ex i lasten en beställning av Thorwöste 

för privat bruk: en tunna morötter, en tunna 

palsternackor, en halv tunna lax samt gurkor 

De arbeten som torparna utförde 

på bruket ristades omsorgsfullt in i 

”dagsverksstickor”. 

Utländsk och inhemsk arbetskraft 

Framställningen av järn krävde yrkeskunniga arbetare 

Thorwöste fick på 1640-talet lov att värva 

specialutbildad arbetskraft från Sverige, Tyskland 

och Nederländerna Ett antal smeder med tyskt ursprung 

samt några valloner flyttade då till Fiskars 

Pojo socken tillhandahöll ytterligare arbetskraft 

Under den senare delen av 1600-talet och i början 

av 1700-talet förekom i Fiskars längder över hammarsmeder, 

grytstöpare, kolare etc namn som 

Tysk, Lijhr, Fransos och Jöran Monsieur År 1656 


19 

bestod arbetsstyrkan på Fiskars och Antskog bruk 

av 54 personer, bland dem en byggmästare, en masmästare 

och sexton hammarsmeder 

Bara en del av lönen betalades i reda pengar; 

merparten bestod av diverse varor, som brukspatronen 

vid behov kunde ge ut i förskott Brukets 

bönder var befriade från krigstjänst, men måste i 

gengäld arbeta för bruket Till exempel 1657 utförde 

de 1,5 dagsverken i veckan


20 

I 

början av 1700-talet var det svenska riket utarmat 

och oenhetligt Under de svåra hungeråren 

1696–97 hade en tredjedel av Finlands 

befolkning på en halv miljon dukat under År 1700 

utbröt stora nordiska kriget, under vilket Finlands 

kusttrakter systematiskt skövlades av ryssarna År 

1712 – medan stora nordiska kriget pågick, kort 

före stora ofreden – var det sammanlagda antalet 

arbetare på Fiskars och Antskog endast 25 Under 

stora ofreden var ett av ryssarnas civil- och militärförvaltningscentra 

förlagt till Bollstad i Pojo 

Ryssarnas aktiviteter i socknen var därför livliga, 

och medan kriget pågick miste även många bruks- 


1700-talet 

krig och nöd men tekniska framsteg 

Silverbägare, donerad av Kungliga Bergskollegiet till Anders Holmberg som hade 

upptäckt kopparfyndigheten i Orijärvi. 

På grund av hög kolhalt var råjärnet skört. Det hettades därför upp i ässja och smiddes. 

Därvid eliminerades överflödigt kol och järnet omvandlades till smidesjärn. 

21 

arbetare livet Vid freden i Nystad 1721 raserades 

Sveriges stormaktsställning S:t Petersburg, som 

hade grundats 1703 av Peter den store, blev huvudstad 

i det nya Östersjöväldet Ryssland och växte 

snabbt till en kosmopolitisk metropol 

Efter stora nordiska kriget var finländarna så 

utblottade att de inte hade råd att återuppliva bruksverksamheten 

Förmögna stockholmare investerade 

däremot i bruken, och 1731 förvärvades Fiskars av 

köpmannen John Montgomerie Under hans era 

värvades mer utländsk arbetskraft till bruket År 

1734 arbetade på bruken i Fiskars och Antskog en 

hyttmästare, nio hammarsmeder, två byggmästare,

Orijärvi koppargruva med närområde på 1870-talet. 

Till höger nedan: Orijärvi koppargruva, tvärsnitt från 1826. 

Redan på 1740-talet ägde Fiskars bruk tre fjärdedelar av 

Orijärvi rusthåll. 

två klensmeder, tre sågare, fyra kolare, tre båtsmän 

och 32 övriga bruksarbetare Bland de anställda 

före kom följande namn: Clas Pijra, Michel Gilliam, 

Noe Tillman, Hinrich Pira, Anders Erman, 

Jean Pouse, Gottfrid Pouse och Jean Dardanell År 

1740 hade Fiskars 115 invånare, och brukets kvarn 

blev den populäraste i socknen 

År 1748 började sjöfästningen Sveaborg byggas 

utanför Helsingfors Bygget stimulerade Finlands 

ekonomiska och kulturella liv, särskilt på sydkusten 

Östersjöhandeln och den övriga handelssjöfarten 

ökade – 1732 seglade Finlands första finska 

handelsfartyg från Åbo till Spanien I Europa hade 

upplysningens tidevarv inletts Den industriella revolutionen 

fick sin början i England; ångmaskinen 

innebar revolutionerande möjligheter att tillgodose 

industrins behov av kraft Vid järnframställningen 

övergick man från träkol till koks Detta innebar 

både kvantitativt och kvalitativt en omvälvning av 

järnproduktionen och bidrog till att lägga den ekonomiska 

grunden för det brittiska imperiet 

Fiskars fick redan på 1750-talet nya ägare, Robert 

Finlay och John Jennings från Sverige Jennings 

drog sig inom kort tillbaka från kompanjons kapet, 

men Finlay fortsatte och utökade verksamheten 


22 

med förädling av kopparmalm; fyndigheterna fanns 

i Orijärvi i Kisko Så sent som på 1800-talet tillverkade 

Fiskars kopparsmeder konstfärdiga bruksföremål 

av koppar, trots att gruvan gav obetydligt 

med råmaterial 

Finlays era som bruksägare slutade 1771 med 

konkurs Efter en kort mellanperiod köpte grosshandlaren 

Bengt Magnus Björkman från Stockholm 

både Fiskars och Antskog bruk Björkman 

som tillhörde en gammal värmländsk brukssläkt 

ägde flera bruk och lantegendomar Till Finland 

flyttade han aldrig 


23


Autonomins tid 1809–1917 

Finland blir en nation bland nationer 

År 1789 började franska revolutionen, som 

ledde till att Napoleon Bonaparte blev 

härskare över Frankrike I Sverige lönnmördades 

1792 självhärskaren kung Gustav III och 

efterträddes av Gustav IV Adolf, som motsatte sig 

Napoleons politik Det sista krig Sverige förde var 

1808–09 års krig mot Ryssland Vid fredsslutet i 

Fredrikshamn 1809 skildes Finland från Sverige 

och införlivades med det ryska kejsardömet Finland 

blev ett autonomt storfurstendöme och blev på 

lantdagen i Borgå av kejsar Alexander I ”upphöjt 

för framtiden ibland nationernas antal” 

När Finland inlemmades i det ryska väldet 

stipulerades i fredstraktaten att enbart i Finland 

bosatta utlänningar fick äga jord och industrier i 

År 1865 fick Finland egen myntenhet, den finska marken. 

24 

landet Den 70-årige Bengt Magnus Björkman ville 

inte längre byta nationalitet, varför hans äldste son, 

den tjugoårige Bengt Ludvig Björkman, fick uppdraget 

att leda Fiskars, Antskog och Koskis bruk 

När Björkman d y flyttade till Finland blev Fiskars 

bruksbolagets centralort, där den nyblivne bruksägaren 

bl a lät uppföra en ny huvudbyggnad 

År 1812 efterträddes Åbo av Helsingfors som 

landets huvudstad, och efter Åbo brand 1827 flyttades 

också landets universitet till Helsingfors 

Kejsaren ville därmed förlägga tyngdpunkten i 

landets politik och kultur närmare S:t Petersburg 

Politiskt lydde Finland visserligen under Ryssland, 

men ekonomiskt och kulturellt var landet anvärkningsvärt 

autonomt 

Finlands paviljong på världsutställningen i Paris 1900. Finland framträdde där för första gången som nation 

med egen avdelning. Fiskars knivar belönades med hedersomnämnande. 


25


26 

Fluktuationerna i kopparpriset, den osäkra 

tillgången på järn, komplikationerna i de 

traditionella handelsförbindelserna samt 

patronens lyxiga leverne ledde till ägarbyte på Fiskars: 

Johan Jacob Julin, apotekare från Åbo, köpte 

brukskonsortiet 1822 Julin fick sålunda i sin ägo ett 

kopparbruk snarare än ett järnbruk, för masugnens 

portar hade slutligt stängts 1802, och Fiskars era 

som basproducent av järn var till ända Den viktigaste 

förändringen under Julins tid på Fiskars var 

att tyngdpunkten i brukets verksamhet från och 

med nu kom att ligga på järnförädling 

Julins era kom att bli en av de viktigaste i brukets 

historia Under denna period fick den industriella 


Johan jacob julins era 

upplysning, uppfinningar, reformer 

Fiskars grundade 1837 den första mekaniska verkstaden i Finland. Mobila ångmaskiner var en viktig produkt; 

bilden är hämtad ur företagets illustrerade kataloger 1864–1867. 

Johan och Albertina Julins äldsta son föddes i Uleåborg den 5 augusti 1787. 

Han fick i dopet namnet Johan Jacob, men kallade sig som vuxen alltid John. Han adlades 1849. 

Julins tid var en av de viktigaste i brukets historia. Oljemålning av J.E. Lindh. 

27 

och ekonomiska utvecklingen i Europa ett ännu 

snabbare förlopp än tidigare I England och USA 

inleddes regelbunden järnvägstrafik 1830 Finlands 

första ångfartyg, Ilmarinen, byggdes 1833 Nationalkänslan 

i Finland vaknade: 1835 började Elias 

Lönnrot ge ut Kalevala och 1848 utgavs J L Runebergs 

Fänrik Ståls sägner Redan 1826 lät Julin 

bygga ett eget skolhus i Fiskars, och där infördes 

1833 det s k Bell-Lancaster-skolsystemet Skolan 

var öppen varje dag i veckan för att även de barn 

som arbetade skulle ha möjlighet att gå i skola På 

1840-talet var antalet elever om vardagarna 45 och 

om söndagarna 35 

Julin var också banbrytare i fråga om lantbruk

och skogsskötsel Han gjorde Fiskars till en mönstergård 

och arrangerade lantbruksutställningar 

där nya arbetsredskap presenterades och de bästa 

boskapsuppfödarna premierades Först nu började 

oxen undanträngas av hästen som dragdjur 

Gårdens torpare och dagsverkare arbetade sommartid 

från fyra på morgonen till åtta på kvällen 

Däremellan hade de två entimmes matpauser På 

Julins initiativ infördes på 1830-talet växelbruk på 

Fiskars Boskapsskötseln övergavs först 1970 Då 

hade Fiskars fortfarande 104 kor av den ayrshireras 

Julin i tiden importerat 


28 

Julin reste vid många tillfällen omkring i Sverige 

och England där han bl a gjorde sig förtrogen med 

klensmidesindustrin Finlands första finsmedja 

byggdes i Fiskars i början av 1830-talet Engelsmannen 

Edward Hill, som förestod finsmedjan, hade 

tagit med sig yrkesskickliga smeder från England 

I anläggningen, som sysselsatte 17 personer, fanns 

bl a en grov- och en finsmedja, en fil- och svarvkammare 

samt en kopparslagarverkstad Bl a tillverkades 

där bordsknivar, gafflar och saxar 

Klensmedernas arbete var konsthantverk Gossarna 

kom vid 8–10 års ålder till finsmedjan där deras 

År 1846 blev Saima kanalbolag en stor 

och mångårig kund hos Fiskars. 

Först levererades arbetsredskap och 

senare mekaniska konstruktioner till 

slussportarna och rullbroarna. 

utbildning vanligen varade åtta år Finsmederna 

skyddade omsorgsfullt sin yrkeshemlighet De hade 

till och med egna depositionsfack i finsmedjan, där 

de låste in sina halvfärdiga arbeten I finsmedjan, 

den mekaniska verkstaden och gjuteriet började 

arbetsdagen på 1880-talet kl 5 30 Man hade en halv 

timmes frukostrast kl 8 och en entimmes lunchrast 

kl 13 Därefter fortsatte arbetet till kl 19 15 med 

avbrott bara för en kort kaffepaus Lördagar slutade 

man kl 17 30 På brukskontoret började arbetet 

kl 7 och arbetsdagen slutade kl 19 

Finlands första mekaniska verkstad grundades 

i Fiskars 1837 Aktieägare i bolaget var till en början 

mekanikern David Cowie och ritaren Anders 

Ericsson från Sverige Verkstaden fick en uppsjö 

av beställningar Där tillverkades 1838 den första 

finländska fartygsångmaskinen för fartyget Helsingfors 

Vintern 1851 byggdes ångfartyget Majava 

på isen i Skuru hamn De färdiga fartygsdelarna 


29 

transporterades med häst och släde från Fiskars till 

byggplatsen och sattes ihop där När isen smalt var 

fartyget sjösatt Till maskinverkstadens leveranser 

hörde blästrar och varmluftsblåsare samt slussportar 

och brokonstruktioner av järn till Saima kanal 

Från och med 1850-talet producerades också 

lantbruksredskap som plogar, räfsmaskiner och 

såningsmaskiner 

På stranden av den övre forsen i Fiskars å byggdes 

1836 ett gjuteri med två kupolugnar En stor 

del av gjuteriets produktion var avsedd för brukets 

egna behov, men ett litet sortiment grytor, stekpannor, 

spisar och andra hushållsartiklar tillverkades 

också för försäljning Fiskars gjuteri effektuerade 

bl a en beställning som på sin tid var anmärkningsvärd 

för finländska förhållanden: ett stort vattenhjul 

och nittio kolonner av gjutjärn till Finlaysons fabrik 

i Tammerfors som byggdes 1837 Tegelbyggnaden 

med sina sex våningar rymde fem stora fabrikssalar,

och till varje sal behövdes två rader kolonner, nio 

i varje rad Den sex våningar höga tegelbyggnaden 

inverkade i hög grad på stadsbilden i Tammerfors 

Kolonnerna beställdes ursprungligen från Sverige 

När den första delleveransen – de tjockaste 

pelarna för den nedersta salen – hade skeppats över 

till Åbo, fanns det inte en enda körkarl som ville 

transportera dem på kärror till Tammerfors Man 

var därför tvungen att bygga ett specialfordon för 

att transportera kolonnerna som vägde ca 550 kilo 

I Tammerfors upptäcktes emellertid att kolonnerna 

var defekta och av dålig kvalitet Beställningen annullerades 

Man måste nu i en hast skaffa nya kolonner, 

och Fiskars fick i uppdrag att gjuta dem 


30 

Ritning till de 

gjutjärnskolonner som 

Fiskars levererade till 

Finlaysons bomullsfabrik. 

Modellerna gjordes i trä av fabrikens snickare, och 

inom en vecka var de aderton första kolonnerna 

färdiga De övriga sjuttiotvå levererades tre månader 

senare, i september 1836 Gjutjärnskolonnerna 

står än i dag kvar där de restes 

Fiskars fick också i uppgift att tillverka vattenhjulet 

till Finlaysons kraftverk Hjulet, som på sin 

tid ansågs vara ett underverk, var av järn alltigenom, 

mätte över åtta meter i diameter och tog nästan ett 

halvt år att tillverka Något motsvarande fanns veterligen 

inte i hela Europa Stora åskådarhopar samlades 

kring vägarna när hjuldelarna transporterades 

till Tammerfors För att dra den tyngsta delen, 

axeln, behövdes upp till tio hästar Hjulet snurrade 

i gång för första gången den 4 oktober 1837 

Bomullsfabriken med sina sex våningar 

i Tammerfors var då den blev färdig 

1837 vårt lands största industribyggnad 

– ett dominerande inslag i den dåvarande 

stadsbilden. 

Ritning till Finalysons första vattenhjul. 

Nästa uppslag: Klensmedernas utbildning 

började redan vid unga år. Vy från Fiskars 

finsmedja i början av 1900-talet. 


31


32 


33


34 

År 1865 fick Finland en egen myntenhet, 

marken Åren 1867–68 drabbades landet 

av svår missväxt och hungersnöd På 

1870-talet tog industrialiseringen och urbaniseringen 

fart, främjade av näringsfriheten som införts 

under åren 1858–79 År 1852 tändes den första 

elektriska glödlampan av bambufiber År 1875 uppfanns 

telefonen och 1886 utvecklades föregångarna 

till den nuvarande förbränningsmotorn 

Fiskars betydelse för det finländska lantbrukets 

utveckling har varit genomgripande Bolaget 

lät importera olika slags plogar och testade dem 

på brukets åkrar Utgående från dem utvecklade 

Fiskars en plogtyp som lämpade sig för den fin- 


Slutet av 1800-talet 

Fiskars blir aktiebolag med världsrykte 

Fiskars mekaniska verkstads produkter från 1860-talet då man producerade 

allt från plogar till ångmaskiner. 

35 

ska jordmånen Plogarna blev brukets viktigaste 

produktionsgrupp Fiskars ”tvåhästplog” av trä 

prisbelönades 1860 på lantbruksutställningen i S:t 

Petersburg År 1891 tillverkade fabriken plogar av 

elva olika typer; i slutet av seklet var antalet plogmodeller 

redan uppe i fyrtio Sammanlagt tillverkades 

över en miljon hästdragna plogar 

Fiskars var föregångare också i fråga om hälsovård 

för arbetarna Redan 1860 fick bruket en 

egen läkare År 1892 invigdes brukets eget sjukhus 

på östra stranden av Ålsviken På den tiden hade 

sjukhuset tio bäddplatser 

Efter Julins död 1853 övertogs skötseln av bruket 

av en förmyndarstyrelse vid namn ”Bruksbolaget

John von Julin” Emil Lindsay von Julin blev småningom 

den starke ledargestalten på bruket Fiskars 

Aktiebolag grundades 1883, och verksamheten var 

lönsam fram till sekelskiftet, bland annat på grund 

av exporten till Ryssland Sedan Åminnefors bruk 

övergått i Fiskars ägo fick bolaget tillgång till en 

Siemens-Martinugn, tillverkad 1887 och den tredje 

i Finland av denna typ På 1890-talet svarade exporten 

för 45 % av omsättningen Fiskars köpte 

1890 Åminnefors valsverk på konkursauktion Av 

Åminnefors fyra puddlingsugnar eldades 1891 två 

med träkol och två med stenkol Vid varje puddlingsugn 

fanns en vertikal tubångpanna Med hjälp 

av dessa drevs valsverkets tre ånghammare Grov- 

och finvalsarna drevs av en 40 hk turbin som instal- 


36 

Aktiebrevet som har 

tecknats av Albert von 

Julin har numret 377. 

lerats 1886 I valsverket fanns två svetsugnar och 

utanför en tegelugn för torkning av trä 

För att underlätta transporterna byggdes 1891 

en smalspårig järnväg mellan Fiskars och Skuru 

hamn Bruket hade omkring 250 anställda 1894, och 

hela brukssamhället omfattade cirka 1050 personer 

Under åren 1900–05 försvagades Fiskars lönsamhet; 

bolaget räddades dock tack vare ett uppsving 

i konjunkturerna År 1906 fick Finland sin första 

enkammarriksdag i ett val där allmän och lika rösträtt 

tillämpades Ståndssamhället föll sönder År 

1914 utbröt första världskriget 


Fiskars imponerande avdelning på industriutställningen i S:t Petersburg 1870. Järnvägen mellan Helsingfors och 

S:t Petersburg hade just blivit klar, vilket öppnade lovande perspektiv på handeln mellan Finland och Ryssland. 

37


38 

Till en början påverkades inte Finland särskilt 

mycket av världskriget Från metallindustrins 

synpunkt blev situationen rentav 

gynnsammare i och med de ökade beställningarna 

från ryska armén Den politiska utvecklingen i kejsardömet 

ledde dock till att bolsjevikerna 1917 grep 

makten och kejsar Nikolaj avrättades I december 

samma år förklarade sig Finland självständigt 

och året därpå rasade ett medborgarkrig i landet 

Tilldragelserna under dessa år ledde till att metall- 


Självständighetstiden 

expansion och förnyelse 

Produkturvalet breddades, bl.a. grundades Finlands första fjäderfabrik. Fjädringen till många lastbilar tillverkade i Norden 

kommer från Fiskars. På bilden från 1940-talet produceras spiralfjädrar i fjäderfabriken i Skuru. 

Till vänster: Provklippning av tyg var redan tidigt en viktig åtgärd för att garantera en hög produktkvalitet. 

39 

industrin förlorade sin omfattande marknad i 

Ryssland Man försökte ersätta förlusten genom 

att utöka marknadsandelarna i Västeuropa och de 

baltiska länderna som hade blivit självständiga 

År 1920 antogs Finland som medlem i Nationernas 

förbund, som 1921 deklarerade att Åland 

skulle tillhöra Finland År 1917 stiftades en lag om 

åtta timmars arbetstid och 1921 en lag om läroplikt 

i folkskola 

Perioden efter första världskriget var för

Slidkniven från Orijärvi finslipades för hand. 

Fiskars en tid av kraftig expansion och förnyelse 

Bolagets produktivitet förbättrades när valsverken 

i Åminnefors moderniserades och nya metoder 

för stålförädling utvecklades Produktsortimentet 

breddades, bl a grundades den första fjäderfabriken 

i Finland Bolaget köpte Inha bruk i Etseri, 

aktiemajoriteten i Salon Sähkö- ja Konetehdas Oy, 

Billnäs Bruks Ab, Oy Ferraria Ab:s fabriker i Jockis 

och Loimi joki och i Pero på Karelska näset samt 

Finska Bult- och Spikfabriks Ab Verkningarna av 

den stora börskraschen 1929 var kännbara i Finland 

fram till mitten av 1930-talet och fick även Fiskars 


Gjuteriet i Åminnefors övergick i Ovako Oy Ab:s ägo i slutet av sextiotalet. 

40 

investeringstakt att stanna av I mitten av 1930-talet 

skedde ett nytt uppsving, som dock upphörde i och 

med andra världskrigets utbrott Även bolagsledningens 

plan för en strukturomvandling av Fiskars 

– från många mindre enheter till ett bolag för storproduktion 

– sköts på framtiden till följd av den 

ekonomiska depressionen Planerna förverkligades 

först efter kriget


42 

Vinterkriget 1939 och det därpå följande 

fortsättningskriget krävde stora mänskliga 

och ekonomiska offer av Finland En 

krigsekonomi är sluten, med obetydlig export och 

import Först 1948 uppnådde produktionen för den 

inhemska marknaden samma nivå som före kriget 

Samma år avslutades den tid av osäkerhet som varat 

sedan fredsslutet 1945 Fredsfördraget i Paris och 

den s k Vänskaps- och biståndspakten med Sovjetunionen 

gav Finland utgångspunkterna för en 

långsam och försiktig orientering västerut Landet 

befäste sin plats i världen genom att bli medlem först 

i Nordiska Rådet och sedan i Förenta Nationerna 

Medverkan i den europeiska integrationen, börjande 

med Efta på sextiotalet fram till liberaliseringen 

av finansmarknaderna, EU och mot slutet av seklet 

EMU, öppnade en väg för Finland till globalisering- 


Efter kriget 

Omstruktureringar och ny riktning 

43 

ens tidevarv, efter Sovjetunionens sammanbrott och 

Europas enande 

Krigsskadeståndet till Sovjetunionen gav metallindustrin 

stora uppgifter, medan exporten västerut 

dominerades av skogsindustrin År 1956 valdes 

Urho Kekkonen till landets president, en post 

som han skulle inneha i 26 år Samma år återfick 

Finland den sovjetiska basen i Porkala Generalstrejken 

som också inträffade under detta år inledde 

emellertid en period präglad av inflation och 

återkommande devalveringar som skulle vara till 

början av 1990-talet Detta påverkade givetvis också 

metallindustrin, som genomled sin strejk 1971 Den 

stängde Fiskars fabriker för sju veckor 

Dessa var de yttre omständigheter under vilka 

verkstadsindustrin under 1900-talets andra halvsekel 

fick anpassa sina strategier till en ny verklig- 

Fiskars PowerStep kvistsaxar. 

På sextiotalet var plasten ett lovande framtidsmaterial. Saftcentrifugens yttre var också av plast. 

Saftsentrifugen producerades 1965–70. De första orange saxarna tillverkades 1967.


Fiskars var en av de första tillverkarna av mikrovågsugnar i Europa, 1965–73. 

44 

het Inriktningen på nyexport och design gav till 

en början uppmärksammade framgångar, vilkas 

totala ekonomiska betydelse dock länge förblev 

anspråkslös Nyorienteringen lockade också till en 

diversifiering som splittrade många företag 

Också Fiskars företog i början av sextiotalet 

en rad företagsköp som senare skulle visa sig vara 

mindre väl betänkta De påverkade så småningom 

företagets lönsamhet och framtvingade en konsolidering 

och omstrukturering Under dessa svåra år 

innebar bolagets realegendom en värdefull reserv 

Avyttringar av vissa områden i Ekenäs skärgård 

gav det andrum som behövdes för att vända Fiskars 

kurs 

Delvis på grund av sina svårigheter blev Fiskars 

redan 1969 en föregångare för de radikala 

industriella omstruktureringar som skulle bli så 

vanliga ett kvartssekel senare Det var styrelsens 

ordförande bergsrådet Jacob von Julin som hade 

visionen, kraften och begåvningen för överlåtelsen 

av företagets ursprungliga näring, stålrörelsen, till 

Ovako Oy Ab Denna strukturrationalisering tryggade 

under många år Fiskars råvaruleveranser och 

övriga förmånliga villkor som hörde till överlåtelsen 

förbättrade bolagets resultat Åminnefors utvecklades 

även gynnsamt i Ovakos händer 

Ett starkt internationellt bolag 

Fiskars inledde en ny era under Göran J Ehrnrooth, 

som länge var bolagets verkställande direktör (1974– 

1982) och därefter styrelseordförande fram till år 

2005 Under hans tid riktade bolaget in sig på världens 

starkaste ekonomi, USA, och det visade sig vara 

ett lyckat val Satsningen gav en internationell bas, 

växande marknader och värdefulla erfarenheter 

Fiskars utvidgning inleddes genom etableringen 

av en egen saxfabrik i USA år 1977 Därefter följde 

en rad inköp av konsumentinriktade företag inom 

den valda nischen, bl a Wallace Manufacturing Co 


45 

Fiskarsyxor tillverkas i fabriken i Billnäs. 

(1985), Gerber Legendary Blades (1985) och Coltellerie 

Montana (1989) 

Under de svåraste åren såddes också, nästan obemärkt, 

fröna till kommande framgångar År 1967 

tillverkades de första saxarna med orange handtag 

Redan följande år flyttade saxproduktionen i Fiskars 

till större lokaliteter och genast efter det stod 

man inför byggandet av en ny saxfabrik i Billnäs 

I och med saxarna ökade expertisen i fråga om klippande 

verktyg och på 1980-talet inleddes arbetet 

med att utveckla ergonomiska trädgårdsredskap i 

svart och orange i Billnäs 

Under 1980- och 1990-talen var Fiskars också en 

stark aktör inom elektroniken Fiskars förvärvade 

bl a Televas kraftelektronikverksamhet i Finland

och Deltec Power Systems i USA Som bäst utgjorde 

elektronikverksamheten ca 25 % av bolagets försäljning 

Verksamheten avyttrades med gott resultat 

under åren 1996–97 

Företagets strategi koncentrerades kring snabb 

produktutveckling och marknadsföring av konsumentvaror, 

placeringar i industriföretag och förvaltning 

av fastigheterna i Finland 

Vid millennieskiftet var Fiskars ett starkt internationellt 

företag med två tredjedelar av sina anställda 

och mera än 90 procent av sin omsättning 

utanför Finlands gränser I början av 2000-talet organiserades 

konsumentprodukterna inom Fiskars 

helägda dotterbolag Fiskars Consumer Products, 

Inc Även Fiskars inledde verksamhet i de växande 

marknaderna i Asien och grundade ett eget dotterbolag 

i Japan 

År 2003 inleddes en omfattande omstrukture- 


46 

År 2007 köpte Fiskars 

designföretaget Iittala. 

ring för att göra bolagsstrukturen klarare 

Starka varumärken blev Fiskars expertisområde 

och koncernledningen tog igen över 

ansvaret även för operativa verksamheter 

Utelivsprodukterna, där Gerber var en stark ledare, 

förstärktes ytterligare år 2006, då Fiskars köpte 

svenska Silva, känd framför allt för sina kompasser, 

och dess amerikanska dotterbolag Brunton Samma 

år hade försäljningssiffrorna i USA och Europa jämnat 

ut sig, så att USA stod för hälften av försäljningen 

och Europa för andra hälften Genom förvärvet av 

det finländska designföretaget Iittala år 2007 återvände 

tyngdpunkten för Fiskars verksamhet till Finland 

Köpet stärkte också bolagets kunnande inom 

köksredskap och heminredningsprodukter 

Idag är Fiskars ett konsumentproduktbolag som 

litar på sina starka märkesprodukter och som sedan 

år 1649 har satsat på hållbar design och fungerande 

produkter för hemmet, för kök såväl som inredning 

och för uteliv och trädgård Bolagets rötter finns 

djupt i Fiskars Bruk – det egna brukets historia ger 

kraft att se framtiden an och, liksom alltid tidigare, 

följa med sin tid 

De nya produktionsenheterna byggdes i Billnäs i närheten av Fiskars. Orten var mera lämplig med tanke på utbyggnad och arbetskraft. 


47


48 

År 1967 tillverkades de första Fiskarssaxarna med 

orange handtag Det var innovationer i fråga om 

arbetsmetoder och finsmide som möjliggjorde tillverkningen 

av en alldeles ny slags sax Småningom 

blev saxarna ett lönsamt produktionsområde som 

appellerade direkt till konsumenterna och som fann 

sin marknad över hela världen Med tiden blev saxarna 

en ikonprodukt I dag är det första människor 

associerar till Fiskars just saxhandtagen i orange 

plast Att saxen gjordes i orange var inte någon självklarhet, 

utan en slump På Fiskars plastfabrik hade 

man tillverkat orangea saftpressar och den orangea 

plastmassan som fanns i maskinen användes till att 

producera de första modellhandtagen En omröstning 

om vilken färg handtagen skulle tillverkas i på 

riktigt ordnades på Fiskars försäljningskontor och 

orange slog svart knappt, med rösterna 9–7 

Produktutvecklingen inom saxområdet fortsätter 

Ännu på 1970-talet inleddes saxproduktionen 

med att man smidde saxbladen som sedan 

slipades så de fick sin slutliga form Senare kom 

saxbladen att stansas enligt noggranna kalkyler 

Från och med 1975 har saxarna slipats snett, vilket 

inte bara förbättrar saxarnas utseende utan 

också deras klippegenskaper De förändringar 

som har ägt rum under årens lopp har främst gällt 

formgivningen för att förbättra ergonomi samt 

produktions teknologi 

1994 

1980 

1975 

1972 

1970 


49

Fiskars saxar från två sekler 

1. Gummisax, 1924 

2. Cigarettsax, 1897 

3. Brodersax, 1897 

4. Gipssax, 1914 

5. Papperssax, 1897 

6. Sax, ”Classic”, 1967– 

7. Papperssax, 1924 

8. Skräddarsax, 1880 

9. Lampsax, 1880 

10. Påssax, 1897 

11. Skräddarsax, 1880 

12. Damsax 

13. Lärftsax, 1897 

14. Universalsax, 1960 

15. Butikssax 

16. Skräddarsax 

2. 

3. 

1. 

4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

10. 

9. 

16. 

11. 

12. 

13. 

14. 

15.

Fiskarsbestick i olika stilar 

1. Smörkniv, elfenben, 1897 

2. Matbestick, ”Hill”, elfenben, 1840–1862 

3. Matbestick, elfenben, 1880 

4. Matbestick, nylon, rostfritt stål, ”Triennale”, 

Bertel Gardberg, 1957 

5. Matbestick, 1924 

6. Matbestick, ”Senator”, silverholk, ebenholts, 1897 

7. Matbestick, kokos, 1897 

8. Matbestick, ebenholts, 1897 



1. 

2. 

3. 

4. 5. 

6. 

7. 

10. 

9. 

8.

Redskap ur Fiskars produktion 

1. Skinnberedningsverktyg, 1934 

2. Rättikskniv, 1897 

3. Serveringskniv och -gaffel, ebenholts, 1897 

4. Ostborr, 1924 

5. Smörborr, 1897 

6. Brödsåg, 1897 

7. Stämjärnskniv, 1956 

8. Bokbindarkniv, 1897 

9. Kräftkniv, 1956 

10. Sardinburksöppnare, ebenholts, 1897 

11. Fransk kökskniv, 1880 

12. Tobakskniv, 1897 

13. Köttyxa, 1897 

14. Skinnberedningskniv, 1920-talet 

15. Sockerkniv, 1880 

16. Fransk kökskniv, 1897 

1. 

4. 

5. 

2. 

3. 

6. 

7. 

8. 

13. 

10. 

14. 

15. 

16. 

9. 

11. 

12.

Fällknivar tillverkade på Fiskars 

1. Märkjärn, 1924 

2. Trädgårdskniv, 1924 

3. Linjerstift, ebenholts, 1897 

4. Raderkniv, ebenholts, 1897 

5. Jaktkniv, pärlemo, 1897 

6. Sjömansfällkniv, 1924 

7–8. Fällknivar, elfenben, 1938 

9. Fällkniv, pärlemo, 1938 

10. Fällkniv, horn, 1938 

11. Rakkniv, 1924 

12. Jaktkniv, buffelhorn, 1924 

13–14. Pennknivar, sköldpaddsben, 1880 

1. 

2. 

3. 4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

9. 

10. 

12. 

13. 

14. 

11.

Fiskars slidknivar 

1–5. Puukkoknivar, 1880–1897 

6. Sprättkniv, 1897 

7. Linkniv, 1897 

8–15. Puukkoknivar, 1880–1897 

3. 

4. 

5. 

6. 

1. 

2. 

7. 

8. 

9. 10. 11. 12. 13. 

14.

Mortlar och mässingsljusstakar från Fiskars 

Övre raden, från vänster: 

Mortel, mässing, 

nr 4 och nr 1/Hill 

Ljusstake, mässing, 

nr 11/Hill, nr 3, 

nr 6/Hill, nr 6, 1840–1862 

Mortel, gjutjärn, 1924 

Nedre raden, från vänster: 

Ljusstake, mässing, 

nr 1/Hill, nr 14, nr 2/Hill, 

nr 3/Hill, nr 10/Hill, 

nr 10/Hill, 1840–1862


62 

Det nuvarande byggnadsbeståndet på Fiskars 

bruk har uppstått under loppet av 

fyra sekler Från 1600-talet har inte ett 

enda hus, vare sig bostad eller verkstad, bevarats 

En del strukturella detaljer från denna era återfinns 

dock i grunden till vissa byggnader; även områdets 

nuvarande vägnät utformades på 1600-talet och i 

början av 1700-talet 

Bruket byggdes i en dal invid Fiskars å, som 

flyter från Degersjön ända till Pojoviken Den 

övre forsen i ån ligger alldeles i närheten av sjön 


Bruksmiljön 

Kopian av Qvists ”reguleringsplan” av 1764 finns bevarad i riksarkivet. På kartan har antecknats: 

”Troget kalkerad efter det å Fiskars arkiv befintliga originalet af Fiskars 1882–83”, Lindsay von Julin. 

Masugnen på Qvists teckning stod på samma plats som den forna finsmedjan av rödtegel. 

63 

Nedströms, cirka en kilometer därifrån, finns tvåandra 

forsar Vid forsarna, på det s k Övre och 

Nedre bruket, har sedan 1600-talet byggts anläggningar 

för förädling av järn och koppar Ungefär 

mitt emellan forsarna rinner den mindre Risslaån 

ut i Fiskars å Vid dess stränder låg tegelbruket och 

tröskhuset Den kuperade terrängen i den bördiga, 

parkliknande ådalen samt avståndet till forsarna 

påverkade byggnadernas placering och någon genomtänkt 

planering av byggandet fanns inte under 

brukets första tider


C.L. Engels plan till huvudbyggnad för Fiskars. De låga flygelbyggnaderna uppfördes aldrig. 

År 1764, på kommerserådet Robert Finlays tid, 

gjorde övermasmästaren Bengt Qvist upp en ”plan 

för reglering av Fiskars bruk” för att göra kartan 

mer enhetlig Enligt denna plan drogs från masugnen 

vid nedre bruket en spikrak väg mot nordost 

Dess västra sida kantades av arbetarnas små stugor; 

mittemot låg deras anspråkslösa ladugårdar Byggnaderna 

låg tätt med långsidan mot vägen, som nu 

fick en gatuaktig, sluten karaktär Till sydvästra 

ändan av gatan förlades brukets huvudbyggnad 

och förvaltningscentrum, corps de logiet med två 

sidobyggnader Av byggnaderna uppfördes bara 

den ena, som numera tjänstgör som brukskontor 

Corps de logiet byggdes dock 1816–18 på den plats 

Qvist hade föreslagit I högre grad följde man Qvists 

planering då bruksgatan byggdes I själva verket 

64 

blev det två gator: Nedre och Övre bruksgatan På 

grund av de nya industrianläggningarna flyttade 

nämligen ett stort antal arbetare till Fiskars, vilket 

ledde till att ytterligare en gata byggdes Övre 

bruksgatan – numera kallad Åkerraden – följde 

noggrannare än den nedre Qvists plan Den sträckte 

sig spikrakt från Nedre bruksgatan österut där den 

upphörde vid Övre bruket I västra ändan av gatan 

fanns på bägge sidor två uthuslängor På den östra 

sidan av träbron över Risslaån placerades bebyggelsen 

så att bostäderna låg på den norra sidan av gatan 

och ladugårdarna på den södra Mellan stugorna 

fanns trädgårdstäppor och norr om dem började 

ett område med åkertegar 

När Bengt Ludvig Björkman flyttade till Fiskars 

beslutade han låta bygga sig en ståtlig slottsliknande 

gård, som även skulle tjänstgöra som förvaltningscentrum 

på bruket De första ritningarna gjordes 

1815 av Pehr Granstedt Brukspatron Björkman 

var emellertid inte nöjd med dem utan beställde 

nya ritningar av den italienskfödde Charles Bassi 

Bassi gjorde om rumsindelningen och kompletterade 

ritningarna med dekorativa detaljer, av vilka 

den mest anmärkningsvärda är fasadens altan som 

bärs upp av toskanska kolonner I huvudsak byggdes 

dock ”Stenhuset” enligt Granstedts skisser När 

grunden redan var murad beställde Björkman ytterligare 

en uppsättning ritningar, denna gång av 


Till vänster den huvudfasad till corps de logiet på Fiskars som Charles Bassi ritade 1816. Till höger motsvarande plan från 1815, 

signerad Pehr Granstedt. 

Nästa omslag: Kopparhyttan, som byggdes vid den nedre forsen, och dess arbetare. Bilden är från 1860-talet av C.E. Malmberg. 

65 

C L Engel Engel föreslog att man skulle låta uppföra 

två envåningsflyglar, en på var sida om huset, 

och framför flygelbyggnaderna en rad pelare; själva 

huvudbyggnaden ville han däremot inte ändra på 

Flyglarna uppfördes dock aldrig 

Att bygga detta stenhus med sina tre våningar 

och 32 rum var på den tiden ingen barnlek Byggnadens 

stomme stod visserligen färdig redan 1818, 

men inredningsarbetena slutfördes inte förrän på 

1820-talet under Julins era Byggnaden murades 

av tegel från Fiskars eget bruk, och arbetet utfördes 

av den tidens främsta murarmästare Yttertaket


66 


67


På bilden av Wärdshuset, som byggdes 1836, ses också rälsen till den smalspåriga järnvägen, som lades ner 1952. 

gjordes av koppar, som var dyrt och därför sällan 

använt takmaterial i vårt land På Fiskars var det 

emellertid möjligt, eftersom landets första koppargruva 

i Orijärvi var i brukets ägo 

Fiskars bägge bruksgator följde fram till Julins 

tid Qvists intentioner Julin var en flitig byggherre, 

som utvidgade bruket och lät reparera förfallna 

byggnader Husen på nedre bruksgatan revs och 

i deras ställe byggdes under åren 1826–1852 på 

västra sidan av vägen ett stall, ett skolhus, ett vagnslider, 

en bostad åt fogden och två bostadskaserner 

Bakom planeringen stod några av tidens förnämsta 

arkitekter: C L Engel, J E Wiik, A Peel och A F 

68 

Granstedt Gatan fick sålunda en klar empireprägel 

som nästan oförändrad bevarats till våra dagar 

På Åkerraden lät Julin reparera eller bygga 

om samtliga stugor Inte sällan utnyttjades också 

bostadshus från lantegendomar som hamnat i Fiskars 

ägo; de flyttades helt enkelt till bruket Julin lät 

också bygga helt nya bostäder vid Åkerraden, och 

1842 sträckte sig längan av hus fram till övre bruket 

Fiskars egen såg levererade det virke som behövdes 

och takteglet till husen kom från brukets tegelfabrik 

Ladugårdarna på södra sidan av vägen revs 

och 1831–36 lät Julin bygga tre större gemensamma 

ladugårdar, som placerades på längre avstånd från 


Den gamla finsmedjan i sin på 1860-talet. Byggnaden förstördes sedermera i en eldsvåda; på samma plats uppfördes 1888 en 

fabrik av rödtegel. 

Nedre bruket under 1920-talet. Frånsett några lagerbyggnader står husen fortfarande kvar. Den ljusa byggnaden i mitten – den 

forna kopparsmedjan med sina senare uppförda tillbyggnader – används som utställningslokal. 

69

Stugorna vid Åkerraden sedda från Rosehill, 1860-talet. 

bostäderna Genom dessa åtgärder uppstod på båda 

bruksgatorna bräscher i det tidigare slutna gatuutrymmet 

På övre bruket lät Julin bygga ett gjuteri och en 

mekanisk verkstad som nu har stort industrihistoriskt 

värde Det bostadshus, som ritades åt David 

Cowie och som fick namnet Rosehill, står fortfarande 

kvar på en kulle norr om fabrikerna Också 

Anders Ericsson fick 1841 ett eget bostadshus på 

södra sidan av övre bruksgatan Huset, då döpt till 

Fagerbo men senare kallat Flowerhill, har sedermera 

rivits 

Produktionsanläggningarna på nedre bruket 

byggdes ut med en finsmedja som även omfattade 

en kopparslagarverkstad, men dessa byggnader har 


70 

försvunnit Av de övriga byggnaderna från den Julinska 

epoken kan nämnas Wärdshuset av sten som 

uppfördes 1836 sydväst om huvudbyggnaden 

Bruket förvaltades åren 1853–66 av Bruksbolaget 

John von Julin På övre bruket lät bolaget anlägga 

ett valsverk och ett blästerrum, och för valsverksarbetarna 

byggdes ”Kullan”, en grupp bostadskaserner 

som bestod av tre tvåvåningshus 

Den andra livliga byggnadsperioden började 

1884, efter Fiskars Aktiebolag grundades, och 

fortsatte till 1901 Även senare, fram till 1922, uppfördes 

vartannat eller vart tredje år en byggnad 

På Nedre bruket finns från denna tid kvar en samlingslokal, 

ett stort spannmålsmagasin och en kvarn 

av slaggtegel År 1888 ombyggdes finsmedjan och 


71


År 1891 byggdes en smalspårsjärnväg mellan Fiskars och hamnen i Skuru för att underlätta transporterna. Det här loket, kallat 

Lilla Bässen, var det som användes när man lade ner spåret år 1952. 

dess tillbyggnader Kontorshuset från 1700-talet, 

som byggdes om 1911, har bevarats till våra dagar 

Bakom Åkerraden uppfördes en stor ladugård som 

blev färdig 1921 På Övre bruket finns den mekaniska 

verkstadens tillbyggnader bevarade, likaså 

manufakturverkstaden, fabrikslängan av kokolit, 

diverse uthus samt tre bostadskaserner på Hasselbacken 

(den fjärde förstördes vid en brand 1986) 

Dessutom fanns Skomakarbackens bostadsområde 

på den nordvästra sidan av bruket Allteftersom 

antalet arbetare växte lät bolaget uppföra nya bostäder, 

som placerades allt längre från de centrala 

produktionsområdena Fiskars arbetare fick dess- 

72 

utom själva på bolagets mark bygga sig små stugor 

eller villor för fritidsbruk Brukets sjukhus, som 

uppfördes 1892 på östra stranden av Ålsviken, står 

fortfarande kvar 

Bruksområdena, som t ex Fiskars, skilde sig 

alltså klart inte bara från bondbyarna och stadsborgerskapets 

levnadsmiljö utan också från de övriga 

industrisamhällen som uppstod på 1870- och 

1880-talet I brukssamhällena hade patronerna oinskränkt 

makt över sina domäner, och trots den tekniska 

utvecklingen var järnbruken nästan intill våra 

dagar starkt influerade av gamla hantverkartraditioner 

Bruksindustrin i olika branscher leder sitt 


Den här byggnaden från 1914 var ursprungligen en plogverkstad, men utvidgades på 1970-talet med fabrikslokaliteter. I dag 

inhyser byggnaden olika arbets- och kontorsrum. 

Nästa omslag: Övre bruket på 1920-talet. En del av lagerbyggnaderna är rivna, liksom även valsverket i mitten av bilden. 

För transporterna användes brukets egen smalspåriga järnväg, som gick till hamnen i Skuru. 

ursprung ända till 1600-talet Dess historia är intimt 

sammanvävd med landets utveckling och den har 

på många sätt berikat Finlands kultur 

På kartan över Fiskars bruk kan olika områden 

med klart avgränsade aktiviteter särskiljas: förvaltning, 

industri, lantbruk och boende Byggnaderna 

– industrianläggningar, lantbruksbyggnader, lagerlokaler 

och bostadshus av olika slag – bildar tillsammans 

med åarna, bassängerna, broarna, vägarna 

med sina trädplanteringar, trädgårdstäpporna samt 

de omgivande åkrarna och skogarna den harmoniska 

helhet som vi i våra dagar kallar bruksmiljö 

73


74 


75


76 

Den miljö som en nutida besökare på 

Fiskars möter är till största delen Julins 

verk 

När man kommer till Fiskars söderifrån är den 

första byggnaden på vänster hand Samlingslokalen, 

kallad Lokalen Bruksborna byggde den själva 1896 

I den stora festsalen finns målningar av Lennart 

Segerstråle från 1938 Här finns också en scen, och 

under tidernas lopp har här hållits tusentals möten 

och fester Här har även spelats teater och hållits 

konserter Följande byggnad, Wärdshuset av sten, 

är från Julins tid Det uppfördes 1836 efter arkitekt 

A F Granstedts ritningar 

Efter vägskälet, där den ena vägen tar av 

mot forsen följer det gamla kontoret och själva 

huvudbyggnaden, Stenhuset Vid åstranden på 

andra sidan vägen finns först ett stort spannmålsmagasin 

och sedan en fabriksbyggnad av 

tegel Den uppfördes 1888 som efterträdare till 

den gamla nedbrunna finsmedjan och är numera 

mötes- och kontorslokal På samma plats 

låg förut den gamla masugnen Utställningslokalen 

på den motsatta stranden av ån utnyttjades 

i gamla tider av finsmedjan och kopparslagarverkstaden 

De två långa gula bostadshusen strax 

intill byggdes ca 1860 för brukets tjänstemän 


Fiskars den upplyste 

patronens verk 

Stenhuset – corps de logis festligt illuminerade. 

77 

Stockarna härstammade från Mörby gårds huvudbyggnad 

Efter Stenhuset följer igen hus från Julins era: 

stall- och skolbyggnaden av tegel med ett torn som 

pryds av en Könniur nr 9 från 1842 samt två bostadshus 

av sten Det första är från 1852 och det andra, 

som ritats av Engel, från 1828 Kvarnen mittemot 

stallbyggnaden är – liksom även det ovannämnda 

spannmålsmagasinet – av röd- och slaggtegel Den 

är byggd 1898 Vid följande bro ligger brandstationen 

och som ett minne från flydda tider det lok 

som en gång pustade fram på Fiskars egen järnväg 

Tegelbyggnaden på den motsatta stranden av ån har 

tjänstgjort som tvätteri Här har funnits tvättstuga 

och mangel samt bagarstuga på nedre botten Andra 

våningens sal var ”mangelsal” som senare inrymde 

en folkskola och därefter bibliotek I sluttningen till 

vänster, då man fortsätter längs landsvägen, ligger 

bostadsområdet Skomakarbacken med sina röda 

trähus i varierande storlekar 

Till höger tar man av på en väg kallad Åkerraden, 

som följer åstranden och leder till Övre bruket 

Utmed den ligger de äldsta bostadshusen i trakten 

Först kommer Kardusen, som Julin lät bygga med 

tanke på de brittiska yrkesmännen, och därefter följer 

en lång rad röda trähus, ålderstigna och många


Lennart Segerstråles vision av Fiskars bruk och dess arbetare. En skara bruksbor stod modell för konstnären. Några gamla 

arbetare samt mästeridrottarna Alf Lindblad och Albert Winter är lätt igenkännliga. 

gånger reparerade Det sista huset är gult: Slaggbyggnaden-Spishuset 

som Julin lät bygga 1842 

I bakgrunden syns den ståtliga ladugården, 

byggd 1919–1921 Den ladugård som Engel ritade 

och som låg ovanför den gamla kasernen är för 

länge sedan riven 

På Övre bruket finns den mekaniska verkstaden 

från Julins tid Den är uppförd av tegel och delvis 

moderniserad Där finns också det gamla gjuteriet 

samt kontorsbyggnaden som sedan 1942 inrymmer 

78 

Fiskars museum De övriga bruksbyggnaderna är 

av senare datum Till vänster, i backen mittemot 

kontoret, ligger Rosehill som var läkarbostad, och 

efter den en lång rad bostadshus som uppförts senare 

På den andra sidan av ån syns bostadsområdet 

Kullan, som på 1860-talet uppfördes som bostäder 

åt arbetarna på valsverket På Julins tid föreställde 

man sig att husen som byggdes högre upp i backen 

var hälsosammare än de gamla bostäderna nere i 

dalen 

På bilden Samlingslokalen och 

Fiskars Wärdshus. I mitten 

den nya hotelbyggnaden från 

år 2003. 

Längd- och tvärsnitt av 

Samlingslokalen ritad 1896 av 

Waldemar Aspelin. 


79


Waldemar Aspelins vackra teckning från 1901 av spannmålsmagasinet och byggnaden i sitt nuvarande skick. 

Till höger: Bakom gamla kvarnen syns gamla brandstationen. 

80 


81


82 

Bruket har blivit ett dragplåster inom kulturturismen 

och ger besökare tillfälle att möta 

en levande, skickligt restaurerad boendemiljö 

och mångsidig service Sommarutställningarna 

hör till de intressantaste i landet och lockar 

folk från när och fjärran Program finns det året om 

I bruket lever och verkar en gemenskap av hantverkare, 

formgivare och konstnärer som inte har sin 

like någonstans i världen Trots de nya aktiviteterna 

har Fiskars bevarat sitt landskap, sina kulturvärden 

och sin egen särprägel Bruket är i dag allt annat än 

ett friluftsmuseum 

Det är svårt att tro att Fiskars ännu på 1980-talet 

led av samma strukturomvandlingsproblem som 


Fiskars bruk 

lever upp igen 

Ån som flyter genom Fiskars och de många broarna över den har alltid varit av central betydelse för samhället. 

Tornuret på Fiskars, som småningom blivit ett landmärke, förenar det forna stallet med skolbyggnaden. 

83 

många industriorter på andra håll i Finland och i 

andra länder Den industriella verksamheten hade 

bytt karaktär Även i Fiskars flyttade arbetsplatserna 

bort i och med de förändrade krav som följde med 

att bolaget växte och riktade in sig på en internationell 

marknad I det ursprungliga brukssamhället 

fanns det inte plats för tillräckligt stora enheter 

Samma onda cirkel hade drabbat många andra 

traditionella industriorter: när befolkningen i arbetsför 

ålder sökte sig till andra orter står husen 

tomma och servicen trappas ned Fenomenet fick 

namnet strukturomvandling 

Men Fiskars bruk behövde inte lida av strukturomvandlingens 

nackdelar länge Natur, kultur-


Restaurangen i den gamla kopparsmedjan har sin uteservering vid forsen. Intill finns konferenscentret FiskarsForum. 

landskap och traditioner visade sig ha en stark 

dragkraft Fiskars hade i tiden skapats av flera stora 

namn inom byggnadskonsten: Charles Bassi, C L 

Engel, J E Wiik och A F Granstedt Byggnaderna 

är kraftfulla och vackra Även efter brukspatronerna 

har fabriksmiljön med omnejd funnit sina 

försvarare I alla industrialiserade länder har man 

börjat uppskatta den arkitektur som finns på gamla 

industriorter och som kombinerar byggd miljö med 

människans arbete Det som gör Fiskars bruk så 

unikt är dess natur: omfattande skogsområden, flera 

dussin sjöar med obebyggda stränder, branta stup 

och en ofinländsk träd- och övrig flora 

84 

Nytt liv i bruket 

Fiskars vice verkställande direktör Ingmar Lindberg 

tog över ansvaret för bolagets fastighetsverksamhet 

år 1987 I samma veva uppstod projektet Nytt liv i 

bruket, till en början bara i hans huvud Situationen 

i Fiskars bruk var nästan unik: ett och samma bolag 

ägde både byggnader och mark I en vanlig kyrkby 

kan det finnas hundra olika markägare, vilket kan 

göra beslutsfattandet mycket invecklat Följande 

skede var en styrd nyinflyttning till Fiskars De 

tomma lokalerna, som det fanns mycket av då, i 

början av 90-talet, erbjöds till ”utvalda inflyttare” 

genom ”erbjudanden som man inte kunde tacka 

nej till” 

Till exempel snickaren Kari Virtanen var bland 

de första som flyttade: när han kom från Österbotten 

till Fiskars fick han inrätta sin verkstad i 

Finlands äldsta maskinverkstad ”Att Fiskars ligger 

i ett lundskogsområde var en betydande utvecklingsfaktor”, 

minns Virtanen För snickare är 

bruket en skattkammare; 29 olika trädslag växer 

i området 

Resten är historia Det räckte med ett femtontal 

nya invånare i bruket Efter det följde en stor 

inflyttningsvåg Idag är antalet intresserade större 

än antalet bostäder Det underlättas när den nya 


Den gamla finsmedjan utgör idag en fungerande konferensbyggnad. 

85 

stadsplanen för bruket blir verklighet Bolaget har 

aktivt deltagit i arbetet med stadsplanen, som gör 

det möjligt att anlägga tomter för ett par hundra nya 

villor och också göra kärnområdet i bruket tätare 

Renovering har man satsat på överallt – från det 

herrgårdslika Stenhuset till de rödockrade forna 

arbetarbostäderna Inget kan illustrera den förändring 

som ägt rum i Fiskars tydligare än boendet 

Största delen av de tidigare arbetarbostäderna är 

nu privatägda och restaurerade Omfattande restaurering 

har också genomförts i två stenbyggnader 

vid huvudvägen Fiskarskoncernen har förnyat och 

moderniserat ”kasernerna” och byggt om dem till 

affärslokaler och bostäder


86 

I Finlands första maskinverkstad finns idag en snickarverkstad. 

Vy över Fiskarsån bakom Magasinet. 

Nya invånare och ny service 

När bruket var fullt av industriproduktion var antalet 

invånare i Fiskars dubbelt så stort Familjerna 

var stora och bruket var till stor del självförsörjande 

I dag är ungefär 600 personer skrivna i bruket 

Mycket annat har också hänt, befolkningen har ju 

bytts ut nästan helt Tidigare var Fiskars svenskspråkigt 

Nu har andelen svenskspråkiga på några 

år sjunkit under tjugo procent Skolan var tidigare 

hotad, men nu finns det skolbarn i bruket igen, 


87 

precis som förr De nya invånarna i Fiskars bruk 

är yngre än befolkningen i gemen 

De konsthantverkare, formgivare och bildkonstnärer 

som har flyttat till bruket har haft en central 

roll i de händelser som har förändrat bruket under 

de senaste åren och också i skapandet av nya 

arbetsplatser i Fiskars Sedan Fiskars fabriksverksamhet 

flyttades till Billnäs har man i de tidigare 

fabriksbyggnaderna inrättat verkstäder och arbetsrum 

för konstnärerna Fiskarskoncernens jord- 

och skogsegendomar förvaltas fortfarande från


Olika utställningar lockar konst- och hantverksvänner till bruket. Utställningslokalerna i Kopparsmedjan (ovan) och i 

Magasinet (till höger). 

bruket Nästan alla arbetsplatser är nya I bruket 

finns snickar verkstäder, en designbyrå, en arkitektbyrå, 

flera keramikverkstäder och en glashytta I en 

vacker stenladugård som länge har stått tom verkar 

nu en ljusfabrik 

Antalet restauranger är två, en på vardera sidan 

om ån: Fiskars Wärdshus och restaurang Kuparipaja, 

som fått sitt namn av den kopparsmedja 

som tidigare fanns i restaurangbyggnaden Båda 

restaurangerna drar kunder från vida omkring 

Konferenscentret FiskarsForum har inrättats i den 

forna finsmedjan intill forsen och erbjuder goda 

88 

förutsättningar och en idyllisk miljö för möten och 

seminarier 

Centrum för konst och hantverk 

Hantverkarna, formgivarna och konstnärerna i 

Fiskars höll sin första utställning sommaren 1994 

och den hade långtgående följder: utställningen 

gjorde deltagarna till en gemenskap Det nya 

Fiskars rykte har spritt sig från den forna kopparsmedjan 

Gemenskapen har sedermera organiserat 

sig som ett andelslag som i början av år 2009 


89


Uteserveringen vid Fiskars Wärdshus, Finlands äldsta oavbrutet verksamma värdshus. 

hade 105 medlemmar Räknar man med familjerna 

utgör andelslaget redan hälften av invånarna 

i Fiskars bruk Andelslaget är en gemenskap vars 

mångsidighet är dess rikedom – i andelslaget finns 

ett tjugotal olika yrken representerade 

Sommarutställningar ordnas i både kopparsmedjan 

och ett magasin som har renoverats och byggts 

om till utställningslokal Fiskars erbjuder något att 

se året om, även om vinterutställningarna inte drar 

lika stor publik som sommarutställningarna 

Fiskars har också utvidgat sina kontakter till 

omvärlden År 2006 renoverade Fiskarskoncernen 

ett hus på Skomakarbacken och inrättade där ett 

90 

konstnärsresidens med två fullt utrustade bostäder 

för besökande utländska konstnärer, hantverkare 

och designers 

Spånen har flugit långt från Fiskars verkstäder 

Föremål från utställningarna i Fiskars har ofta fortsatt 

sina färder utomlands Konstnärerna i Fiskars 

har som gemenskap presenterat sig i bland annat 

Japan och Mexiko 


Årstiderna växlar vid den gamla kvarnen och Tornursbyggnaden. 

Nästa omslag: Vy från gamla kvarnen mot Kopparsmedjan. 

91


92 


93


Tryckeriet Suomalaisen Kirjallisuuden Kirjapaino Oy:s första korrekturpress, som var i oavbruten 

användning från 1850 till 1966. Boktryckerimaskiner av olika slag hörde till produktionsprogrammet 

i Fiskars mekaniska verkstad, grundad 1837. 

94 

Ut s t ä l l n i n g e n Fi s k a r s 1649 

En permanent utställning om brukets och järntillverkningens 

äldsta historia i Finland öppnades år 1989 

Produktion: Arch Design Oy 

re d a k t i o n 

Arch Design Oy: Barbro Kulvik, Antti Siltavuori 

Layout: Tommi Jokivaara 

Publikationen innehåller ett sammandrag av utställningsmaterialet 

Fackgranskning och redigering av Sten Björkman 

och Arne Heporauta Tredje upplagan uppdaterad av Leena 

Venho 

Övriga artiklar: 

Per-Erik Lönnfors: Efter kriget (s 43–45) 

C E Carlson: Julins Fiskars: den upplyste patronens verk 

(s 77–78) 

Anna Paljakka: Fiskars Bruk lever upp igen (s 83–90) 

Översättningar: 

Christel Nyman, Camilla Ahlström-Taavitsainen, Sara Torvalds 

Ut g i v a r e 

Fiskars Oyj Abp, Raseborg, 2009 

Tredje omarbetade upplagan 

ISBN 978-951-98234-9-2 

kä l l o r 

Arkiv: 

Fiskars Oyj Abp historiska arkiv, Raseborg 

Helsingfors universitets bibliotek, Helsingfors 

Helsingfors universitet, Konsthistoriska institutionen, 

Helsingfors 

Museiverkets historiska bildarkiv, Helsingfors 

Pojo Bruksindustri Ab:s arkiv, Raseborg 

Finlands fotografiska museum, Helsingfors 

Svenska Litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 

Folkkultursarkivet, Helsingfors 

Riksarkivet, Helsingfors 

Litteratur: 

Georgius Agricola: De Re Metallica Basel 1561 

Georgius Agricola: Vom Bergwerck XII Bucher darin alle 

Empter/Instrument/Bezeuge/und alles zu diesen Handeln gehörig 

mit schönen Figuren vorbilder und klärlich beschrieben seindt 

ertslich in Lateinischen Sprach Basel 1557 

Olao Magno Gotho: Historia De Gentibus Septentrionalibvs. 

Romae 1555 

A History of Technology, III. Oxford 1957 

Härö, Elias, Fiskars Corps de Logis, Stenhuset. 1983 

Härö, Elias & Salokorpi Asko: Ruukinmiljööt. Suomen 

rakennustaiteen museo Helsinki 1979 


95 

Kulturgeschichtliches Bilderbuch aus Drei Jarhunderten, III. 

München 1885 

Kulturgeschichtliches Bilderbuch aus Drei Jarhunderten, II. 

München 1883 

Maisemia Suomesta, red Klinge, Matti – Reitala, Aimo Otava 

1987 

Turkka Myllykylä: Suomen kanavien historia Keuruu 1991 

Gabriel Nikander: Fiskars bruks historia Åbo 1929 

Pohja kuvina - Pojobilder Karis-Pojo Sparbanks publikation 

1988 

Swen Rinman: Bergverks lexicon Stockholm 1778, 1789 

Swen Rinman: Mekaniken Stockholm 1789 

Sven Rinman: Tabeller till Rinmans Bergverks lexicon, s a 

Särkkä, T,J : Fiskars – kolmesataa vuotta raudanjalostusta ja 

teollisuuskulttuuria Suomessa Helsinki 1935 

Tore Verman: Järnbärarna Stockholm 1936 

Bi l d e r 

u= uppe, n = nere 

Arch Design: Sandra Kantanen, Fiskars: sidorna 56, 58, 

Mika Kaplar, Fiskars: sidorna 51, 53, 55, 57, 59, 61, 74–75, 78, 

Perttu Rista, Fiskars: sidorna 19, 26, 50, 54, 60, 76, 80u, 81, 82, 

87, 89, 94 

Finlands Bank, Helsingfors: sida 24 

Fiskars arkiv: sidorna 16u, 21, 23n, 27, 32–33, 34, 35, 36, 

41, 43, 44, 46, 64, 65, 69n, 71, 72, 73, 74-75, 79, 80n, 83, 

Roos: sidorna 38, 39, 40, Rauno Träskelin: sidorna 42, 44, 

Sami Repo: sidorna 45, 47, Iittala: sida 46, C J Malmberg: 

sidorna 66-67, 69u, 70, Pentti Hokkanen: sidorna 84, 92–93, 

Kaius Hedenström: sida 86, Milka Alanen: sida 88, Chikako 

Harada: sida 90, Hannu Hjerppe: sida 91 

Försäkringsbolaget Sampos arkiv, Åbo: bakre omslaget 

Helsingfors universitets bibliotek/Museokuva, Helsingfors: 

sidorna 2, 4, 5, 6, 12, 13, 14, 15, 16n, 17, 20 

Helsingfors universitets bibliotek/Kerstin Smeds: sida 37 

Erkki Härö, Helsingfors: sida 29 

Järnkontoret, Stockholm: sida 11 

Kanalmuseum, Villmanstrand: sida 13 

Konstindustrimuseet, Helsingfors: sida 21 

Kungliga biblioteket, Stockholm, sida 18 

Museiverket, Helsingfors: sida 68 

Outokumpu Oyj, Helsingfors: sida 23u 

Heikki Reenpääs arkiv, Helsingfors: omslag, sida 31 

Riksarkivet, Helsingfors: sidorna 28, 62–63 

Stockholms Stadsmuseum, Stockholm: sida 8 

Tammerfors stads arkiv, Tammerfors: sida 30 

Åbo konstmuseum, Åbo: sida 7

Fi s k a r s Br U k 

1 Samlingslokalen eller bara ”Lokalen”, ritades av Waldemar 

Aspelin 1896 

2 Wärdshuset i två våningar byggdes 1836 efter ritningar av 

A F Granstedt 

3 Brukskontoret som byggdes 1765 är områdets äldsta bevarade 

byggnad Ombyggd 1911 

4 Spannmålsmagasinet byggdes 1902 efter ritningar av Waldemar 

Aspelin 

5 Finsmedjan, ritad av C L Engel 1832, var ursprungligen 

en envåningsbyggnad 1851 fick byggnaden en övervåning 

i trä efter ritningar av J E Wiik Finsmedjan brann 1888 

och byggdes upp på nytt samma år, nu i rödtegel Den låga 

tillbyggnaden är från början av 1900-talet 

6 Kopparsmedjan som byggdes 1818 var ursprungligen ett 

stenhus i två våningar Smedjan brann 1855 men byggdes 

upp på nytt När kopparsmidet upphörde förlades finsmedjans 

produktion till bottenvåningen och slipverkstaden en 

trappa upp År 1898 fick byggnaden ytterligare en våning, 

tillbyggnaderna är av nyare datum 

7 Två tjänstemannabostäder som byggdes av stockar från 

huvudbyggnaden på Mörby gård, som revs 1859 

8 Stenhuset byggdes för brukets ägare 1816–1822 Ritningarna 

till byggnaden gjordes av Pehr Granstedt 1815 Senare bidrog 

Charles Bassi och C L Engel med egna ritningar 

9 Tornursbyggnaden i rödtegel byggdes 1826, ursprungligen 

som skolbyggnad På 1830-talet försågs den med en extra 

våning och fick då också ett klocktorn i trä med en Könniklocka 

nr 9 från år 1842 Samtidigt byggdes en flygel som 

tjänstgjorde som stall Byggnaden har blivit ett landmärke 

i Fiskars C L Engel, den engelske arkitekten A Peel som 

verkade i S:t Petersburg samt A F Granstedt har i tur och 

ordning bidragit till byggnadens utseende 

10 Kasernerna har varit bostadshus för brukets arbetare Huset 

till höger (från gatan sett) är ritat av C L Engel Kasernen 

blev färdig 1827 Till vänster ligger J E Wiiks ”nya” kasern 

från 1852 Fogdens hus i trä som ligger i mitten är från 

1849 

11 Kvarnen av slaggtegel byggdes 1898 och ligger på en gammal 

kvarnplats Kvarnen var i bruk ända till 1950-talet 

12 Brandstationen byggdes 1912 

13 Tvättstugan blev färdig 1860 Till en början fanns här tvätteri, 

mangelsal och bagarstuga På 1900-talet har bl a folkskola 

och telefoncentral funnits i byggnaden 

14 På Skomakarbacken finns arbetarbostäder 


96 

15 Kardusen byggdes 1843 för klensmederna som flyttade hit 

från Sheffield 

16 Åkerraden är den övre bruksgatan i Fiskars Sitt nuvarande 

utseende fick Åkerraden med sina arbetarbostäder 

på 1820–30-talen Byggnaderna renoverades 1992 

17 Den stora ladugården byggdes 1919 

18 Tröskhuset i trä är från början av 1900-talet 

19 Fiskars gamla fabriksbyggnad 

20 Byggnaden var ursprungligen plogverkstad (1914) Senare 

har flera nyare fabriksbyggnader byggts i anslutning 

21 Spisinrättningen eller Slaggbyggnaden med arbetarmatsal 

blev färdig 1842 I dag används byggnaden av Fiskars museum 

22 Maskinverkstadens gamla kontor från 1837, i dag Fiskars 

museum 

23 Närmast ån ligger en maskinverkstad i rödtegel från 1837 

Tillbyggnaden mellan maskinverkstaden och museet byggdes 

1889 

24 Gjuteriet är från 1836 

25 Kullan är en grupp arbetarbostäder med tillhörande ekonomibyggnader 

(1859) 

26 Rosehill byggdes 1837 som bostad åt David Cohen, som 

hörde till maskinverkstadens grundare 

27 Hasselbacken är ett arbetarbostadsområde från sekelskiftet 

1800–1900 Bostäderna renoverades på 1980-talet 

28 Baklura är brukets festplats, med tillhörande danslave 

29 Brukets f d sjukhus byggdes 1892

FISKARS 1649

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?