tema: JA till mångfAld - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv :: nummer 4/10 

tema: JA till mångfAld

nyhEtSbrEv från SvEriGES 

Innehåll 

EkuMEniSkA kvinnoråd, SEk 

Kortnytt 

3 ledaren margaret gärding 

4 intervju med Anna-lena 

lodenius 

6 vad händer när varat blir en 

vara? 

8 det globala andliga äventyret 

9 vad är egentligen ondska? 

10 världsböndagen 011 

1 intervju med chassia 

chomsky-porat 

13 Jubileumskonferens för 

operation 13 5 

fred – detta vill kyrkorna i 

sverige 

14 recensioner: uppfostrad av 

män, farlig förenkling 

15 lusten att leda 

16 recensioner: Bibeln på mitt 

sätt, den sjätte gudinnan 

17 recension: våga drömma 

Kallelse till årsmöte för 

Kvinnor i svenska kyrkan 

18 Kalendarium 

19 nytt kvinnoförbund 

ester luttemanssällskapet 

0 Kallelse till årsmöte för 

sveriges ekumeniska 

Kvinnoråd 

Tidningen har fått sitt namn efter 

Elsa Cedergren, född Bernadotte, 

initiativtagare till Kristna Kvinnors 

Samarbetskommitté, föregångaren 

till Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. 

Hon var SEK:s första ordförande och 

avled 1996, 103 år gammal. 

ELSA vill spegla läget inom kyrkor 

och samhälle ur kvinnoperspektiv. 

För enskilda artiklar svarar respektive 

författare. 

Ansvarig utgivare: Birgitta larsson 

redaktör: Annika damirjian 

tel 08-453 68 04 

redaktionskommitté: 

madeleine fredell, ragnhild greek, 

susanne rodmar, hanna stenström, 

mariann sönnebo. 

Grafisk form: rebecka hellquist 

för adressändring och prenumerationsärenden, 

kontakta seK, 17 99 

sundbyberg, tel: 08-453 68 04, e-post: 

sek@ekuc.se 

Material till ELSA nr 1, 2011 

Manusstopp: 17/1 011 

Sänds till: seK, ekumeniska centret, 

17 99 sundByBerg, sek@ekuc.se 

Elsa nr 1: utkommer vecka 7 

Annonser: Annika damirjian, 

08-453 68 04 

kortnytt 

Ja till mångfald 

Med anledning av höstens val till riksdagen 

och Sverigedemokraternas framgångar 

har vi valt temat Ja till mångfald 

för 2010 års sista nummer av ELSA. 

Böcker 

Som vanligt skriver vi om många böcker 

i det här numret, dels för att ge tips om 

böcker att läsa över jullovet, dels för att 

ge tips om julklappar till nära och kära. 

Några av böckerna är knutna till temat, 

men flera av dem berör andra viktiga ämnen 

för kvinnor i kyrka och samhälle. Vi 

hoppas du hittar något för dig! 

Årsmöten 2011 

I tidningen finns kallelser till två årsmöten. 

På sidan 17 kallelsen till Kvinnor i Svenska 

kyrkans årsmöte 25–27 april och på sista 

sidan kallelsen till Sveriges Ekumeniska 

Ge en julklapp 

som stödjer kvinnor 

i konfliktländer 

plusgiro: 90 18 00-3 

Kvinnoråds årsmöte 8–10 april. Varmt välkomna 

till Härnösand respektive Lund. 

Följ med till Jerusalem 

Hösten 2011 planerar Sveriges Ekumeniska 

Kvinnoråd att genomföra en resa till 

Jerusalem för SEKs medlemmar. Vi räknar 

med att åka 18–25 oktober. Vi kommer att 

möta både Bibelns och verklighetens kvinnor 

i Israel och Palestina. Resan är upplagd 

som en studiecirkel och arrangeras tillsammans 

med Studieförbundet Bilda. Under 

resan kommer tid ges till studiebesök, 

sightseeing, samtal och reflektion i grupp, 

och möten med israeliska och palestinska 

kvinnor. I januari kommer alla detaljerna 

om resan men redan nu finns möjlighet 

att göra en intresseanmälan. Kontakta Annika 

Damirjian på SEK, 08-453 68 04 eller 

e-post sek@ekuc.se 

var finns mödrarna i fädernas kyrka? 

var finns systrarna i brödernas gemenskap? det är några frågor 

som boken 12 kvinnor – i 1900-talets svenska kyrkohistoria (red 

Göran Lundstedt, Artos & norma bokförlag) ger svar på. boken 

berättar om tolv kvinnor som på olika sätt deltagit i kyrkornas, 

samfundens och samhällets liv i Sverige under 1900-talet. 

Välkommen att möta några av dessa kvinnor lördagen den 22 

januari 2011. 

Medverkar med föreläsningar gör: Ann-Sofie Ohlander, professor 

emeritus i historia, Agneta Östborn, teol kand, Karin Sarja, td i missionsvetenskap 

och Gunilla Gunner, lektor i religionsvetenskap. i panelensamtalet deltar 

bland andra Sr Madeleine Fredell OP, Helen Friberg, Boel Hössjer Sundman, 

Christina Odenberg, tillsammans med samtalsledare Hilda Lind. Övriga medverkande 

under dagen är Göran Lundstedt, Hanna Stenström, Annika Damirjian 

och Catharina Segerbank. 

Dagen börjar klockan 9.30 och avslutas 16.30. seminariet genomförs i 

turkiska salongen, citykyrkan, stockholm. dagen kostar 00 kr inklusive dagens 

måltider. Anmälan sker på Bildas hemsida: www.bilda.nu för mer information 

kontakta Annika damirjian på sveriges ekumeniska Kvinnoråd, 08-453 68 04, 

e-post: sek@ekuc.se eller läs på respektive arrangörs hemsida. 

Arrangörer för dagen är Svensk Kyrkotidning, Kvinnor i Svenska Kyrkan, 

Sveriges Ekumeniska kvinnoråd och Studieförbundet Bilda 

Beställ din gåva 

innan 16 december 

www.kvinnatillkvinna.se/ 

julklapp 

elsA nr 4 010 KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv

margaret gärding, 

biståndsforskare vid stockholms universitet 

Ja till mångfald 

Någon skjuter på människor med invandrarbakgrund 

i Malmö. Paralleller 

dras till Lasermannen och Nydemokratins 

intåg i riksdagen. Samhället mobiliserar. 

Människor med olika hudfärger och 

olika trosbekännelser ber tillsammans. 

De marscherar sida vid sida. De säger ja 

till mångfalden och ja till de mänskliga 

rättigheterna för alla. Just det, ett ja till 

mångfald är ett ja till de mänskliga rättigheterna 

– grundbulten i en demokrati. 

Jag minns mina egna upplevelser av att 

dela en bönestund med folk från olika 

trossamfund. En stund av inre stillhet 

– förenade i vår kontakt med det vi tror 

på – en stund när själen bottnar och livet 

känns som en möjlighet. Den kulturella 

mångfalden – vår tids utmaning och vår 

tids möjlighet. 

Jag har engagerat mig i integrationsfrågor 

i över 30 år bland annat som föreläsare. 

En uppväxt i Apartheids Sydafrika 

och ett engagemang som anti-apartheid 

aktivist har inpräntat vikten av att stå upp 

för de mänskliga rättigheterna i alla sammanhang. 

Jag har levt över hälften av mitt 

liv som ”invandrare” – upplevt diskriminering 

och utanförskapet. Men jag har 

också upplevt det magiska. Medmänskligheten 

som står sig stark – bortom 

kulturskillnader och språkbarriärer. En 

blick, en handling där vi skapar ett tryggt 

gemensamt utrymme där vi kan mötas. 

är ett gemensamt ansvar 

Där ett övertag förvandlas till ansvar och 

handlingskraft som inte skapar en känsla 

av skam och underlägsenhet hos den som 

tvingas av omständigheter att ta emot 

hjälp. Där vi möts som medmänniskor 

– medvandrare på denna jord. 

Men ja till mångfald handlar inte bara om 

krissituationer som skotten i Malmö. Det 

handlar ännu mer om vardagen - den möjlighet 

som vi alla har som ledare, kollegor 

och beslutsfattare - att göra de mänskliga 

rättigheterna till en verklighet för alla. 

Forskningen visar att diskriminering och 

marginalisering på etniska grunder förekommer 

i vårt land. Vi skyller lätt på språk 

och kulturella olikheter – men det stämmer 

inte heller. Jag läser forskaren Tobias 

Hübinettes artikel ”Den osynliga generationen”. 

Han hänvisar till SCB:s rapport 

Födda i Sverige – ändå olika. Betydelsen 

av föräldrarnas födelseland. Den handlar 

om personer som själva är födda i Sverige 

och som har en eller två utrikesfödda föräldrar. 

Rapporten visar att denna grupp 

har en högre dödlighet och föder barn i 

mindre utsträckning än etniska svenskar. 

För dem innebär en utomvästerländsk 

bakgrund högre arbetslöshet – trots hög 

utbildning. De är oftast överkvalificerade 

för sina befattningar och ha sällan mellanchefs- 

eller chefsbefattningar. De bor i 

större omfattning i förorterna. Utseende 

har betydelse och icke-vita blandade och 

LEdArE 

adopterade har det svårare trots sin utbildning 

och att föräldrarna kan har en 

ganska högt utbildning. 

Man antyder att invandrare dras till förorterna. 

Sanning är mer komplicerad än 

så. Jag minns min egen kamp att hitta en 

bostad i Stockholm. Nyss inflyttad från 

Norrland ringer jag på flera annonser. Jag 

börja inse att min brytning skapar problem 

för vissa. En dam svarar klart och 

tydligt: ”Det går inte förstår du. Jag tar 

bara kristna” och lägger på luren. Idag bor 

jag i förorterna. Jag har mött rasism och 

diskriminering i Sverige – men jag har 

också mött ett fantastiskt land. Engagerade 

människor som stödde oss i kampen 

mot Apartheid och hjälpte mig att göra 

Sverige till mitt hem. Ibland, men inte 

tillräckligt ofta, mötte jag professionella 

ledare som kunde se bortom min hudfärg. 

Ja till mångfald är ett gemensamt ansvar. 

Vi invandrare är också medskapare av vår 

tid – med rättigheter och skyldigheter. 

Strax före sin död höll Olof Palme ett 

föredrag om fred. Bland annat sa han ”Vi 

kan aldrig nå våra mål om frihet, solidaritet 

och medmänsklighet utan personligt 

engagemang och en levande vardagsomsorg 

människor emellan”. Låt oss inspirera 

varandra att främja denna levande vardagsomsorg 

i vårt eget land och bortom 

dess gränser. 

elsA nr 4 010 3

Anna-Lena Lodenius har varit journalist i 25 år och ända sedan ett fördjupningsarbete under 

utbildningen har hon intresserat sig för ämnet rasism, nynazism och främlingsfientlighet. Hon 

kom nyligen ut med boken ”Slaget om svenskheten” (med Mats Wingborg) som handlar om 

att ta debatten med Sverigedemokraterna, SD. Hon har som alla andra, som skriver och forskar 

inom området, blivit hotad. 

Dags för de goda krafterna att vakna 

– Det finns personer som blivit dömda 

för att de hotat mig, berättar hon. 

På 1980-talet, då Anna-Lena Lodenius 

skrev sitt fördjupningsarbete, började en 

ny generation nynazister dyka upp. Krigsårens 

och 1950-talets nazister hade hållit 

låg profil under 1960- och 70-talet, men 

ny dök de upp igen genom bland annat 

Vit makt-rörelsen under 1980- och 90-talet. 

Vit makt och punken utvecklades ungefär 

samtidigt i Sverige, det var parallella 

rörelser med vissa likheter i åsikter, kläder 

och symboler men också stora olikheter. 

Under början av 1980 bildades organisationen 

”Bevara Sverige svenskt”, BSS, 

med säte i Stockholm. Det är ur BSS som 

SD har sitt ursprung. SD bildades 1988 

genom en sammanslagning av flera olika 

nationalistiska, rasistiska och nazistiska 

organisationer. 

– När Sverigedemokraterna hade sitt 

centrum i Stockholm blev de aldrig en politisk 

makt att tala om, men när deras centrum 

flyttade till Skåne började de växa 

och få ökad makt. SD:s ledarskikt består 

i princip av gamla studiekamrater från 

Lund, berättar Anna-Lena Lodenius. 

Det finns flera anledningar till att SD 

fått starkt fäste i Skåne. Där råder en antifederalism 

och man söker vägar att protestera 

mot etablissemanget i Stockholm: 

– Omvandlingen av landsbygden tog 

mycket längre tid i Skåne eftersom det är 

ett så rikt och bördigt område, konstaterar 

Anna-Lena Lodenius. Det Skåne man 

kände finns inte längre, det är förändrat, 

och man upplever att det rika Skåne får 

betala för de fattigare delarna av landet. 

Närheten till Danmark, och den invandrarfientlighet 

som funnits där länge, påverkar 

också. 

SD:s starkaste fästen är i Skåne, de 17 

största kommuner ligger i Skåne med omnejd. 

Efter att SD:s centrum flyttade till 

Skåne lyckades man med att ena flera av 

de nationalistiska småpartier som fanns 

i kommunerna. Det hade man inte lyckats 

med från Stockholm. Men varför togs 

sig SD in i riksdagen just nu? Anna-Lena 

Lodenius tror inte att det beror på att 

svenskarna blivit mer intoleranta eller att 

det skulle bero på lågkonjunkturen, utan 

snarare på den otydliga politik som präglade 

valet. 

– Det fanns inga tydliga alternativ 

för väljarna och när politiken blir otydlig 

skapas tomrum som kan fyllas med 

andra krafter. Jag tror att blockpolitiken 

är ett skäl, det skapar inga tydliga ledare 

med stark framtoning, ledare i stil med 

Alf Svensson och Gudrun Schyman. De 

kunde stå lite utanför etablissemanget och 

locka väljare trots att de inte var särskilt 

extrema, men däremot väldigt tydliga. 

Idag inordnar sig alla partierna i blockpolitiken 

och det gör att de blir mer otydliga 

för väljarna. 

En annan intressant iakttagelse, vid sidan 

av detta faktum att SD i stor utsträckning 

kommer ur den skånska myllan, är 

att det är en mansrörelse. Betydligt fler 

män röstar på SD och partistyrelsen består 

nästa bara av män. Vad beror det på? 

– Det kan vara svårt att se någon enskild 

orsak till det, men det är definitivt 

inget parti som gynnar jämställdheten. 

Det är ett väldigt antifeministiskt parti 

med en mycket konservativ kvinnosyn. 

Man förhärligar manligt respektive kvinnligt 

och följer de klassiska könsrollerna. 

– Partiet appellerar på en viss sorts 

män, det gjorde man undersökningar om 

efter valet 2006. Det är arbetare med låg 

utbildning som bor på landsbygden och 

som aldrig har flyttat. Kvinnorna, som 

ofta har högre utbildning, flyttar och går 

vidare, men männen stannar kvar och od- 

lar sin bitterhet. Män som var med och 

byggde landet men som inte längre känner 

igen sig och känner sig vilsna. Så såg 

det ut 2006. I det här valet är det antagligen 

lite annorlunda, men det har vi ingen 

forskning om ännu. 

– Svenska Kyrkan är också en enande 

symbol för SD, en symbol för det Sverige 

man känner igen och som man vill bevara, 

men deras syn på kyrkan stämmer sällan. 

Det är långt mellan SD och KD till exempel, 

framför allt i frågor som rör människosyn, 

internationell solidaritet och 

bistånd. SD har suttit i Kyrkomötet sedan 

2003, men där har de marginaliserats och 

inte fått gehör för sina åsikter. 

Anna-Lena Lodenius menar att kyrkan 

måste visa sitt rätta ansikte tydligare, 

att den står på de svagas sida i solidaritet 

med dem. SD är emot all minoriteter och 

vill ha ett enhetssamhälle, ett diametralt 

motsatt ställningstagande i förhållande 

till kyrkan. 

– Det ligger ju i kristendomen, så som 

jag vill tro att det är, att kärleksbudet är 

det viktigaste. Därför är det också viktigt 

att kyrkorna samarbetar med de andra 

religionerna, med andra goda krafter i 

samhället, för att tydligt visa vart man 

står i den här frågan. Kyrkan måste kunna 

bygga broar mellan religionerna utan att 

tumma på grundläggande värderingar 

som måste försvaras, till exempel kvinnornas 

rättigheter. 

Anna-Lena Lodenius konstaterar att SD 

hävdar att de vill ”befria” de muslimska 

kvinnorna, men drar man ut konsekvenserna 

av deras hållning när det gäller 

kvinnor så vill de göra samma sak med de 

svenska kvinnorna: begränsa dem och låsa 

in dem i stereotypa könsroller. 

– Om SD får mer att säga till om kommer 

de att bli ett hot mot kvinnors jäm- 

4 elsA nr 4 010 KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv

”Om SD får mer att 

säga till om kommer 

de att bli ett hot mot 

kvinnors jämställdhet 

och frihet. Det 

borde det pratas 

mycket mer om.” 

”Vi måste tro på 

människans inneboende 

godhet, att de 

vill gott och vi måste 

separera människan 

från åsikten.” 

”slaget om svenskheten” 

kom ut 

första gången 009. 

ställdhet och frihet. Det borde det pratas 

mycket mer om, säger hon. 

Men hur ska vi agera mot främlingsfientligheten 

och rasismen? 

– Vi måste tro på människans inneboende 

godhet, att de vill gott, och vi 

måste separera människan från åsikten. I 

samtal och diskussioner gäller det att jag 

själv inte tar för mycket plats utan lyssnar 

på den andre. Att ifrågasätta och undra: 

varför tror du så? Hur vet du det? Att 

genom frågor komplicera saker så att det 

inte blir så enkelt, att sticka hål på deras 

förenklingar av resonemang. Då kan man 

göra mycket och det ger den andre möjligheten 

att ändra åsikt. Det är viktigt att 

läs mer om och av Anna-lena lodenius på hennes blogg: 

annalenalodenius.blogspot.com 

försöka lyssna till vad som ligger bakom 

personens åsikter, att lyssna på vad de 

egentligen säger. Deras rasistiska eller nazistiska 

åsikter och engagemang kan vara 

ett utryck för något annat, en saknad eller 

en bitterhet. Den måste vi lyssna till och 

försöka förstå. 

– Vi ska också komma ihåg att det 

svenska samhället är mindre främlingsfientligt 

idag än vad det var på 1990-talet, 

det har blivit bättre. Att SD har kommit 

in i riksdagen är förfärligt, men det är inte 

samma kompakta mörker som det var då 

med nedbrända flyktingförläggningar, 

mord och våldsamma attentat (minns 

till exempel Klippan, Kode, Björn Söderberg, 

bomben mot två journalister i 

Nacka), och lasermannen som härjade i 

Stockholm. En riktig demokrati klarar attacker 

av mörkermän, då vaknar de goda 

krafterna, vilket kan leda till att demokratin 

vitaliseras. Vi upptäcker at vi har något 

som måste värnas, det får fler att engagera 

sig och bli aktiva. Nu måste vi anta den 

utmaning som dykt upp, vi måste engagera 

oss och inse att vi inte kan ta något 

för givet. Det civila samhället, till exempel 

kyrkorna och kvinnorörelsen, måste hålla 

koll på politikerna och vara en nagel i ögat 

på dem. Vi måste vara uppmärksamma på 

vad som händer för att kunna påverka vårt 

samhälle åt rätt håll. 

Annika damirjian 

elsA nr 4 010 5 

foto: nina varumo, ordfronts förlag

vad händer när varat blir en vara? 

Varat och varan. prostitution, surrogatmödraskap 

och den delade människan 

Kajsa Ekis Ekman (leopard 010) 

”Precis som mannen är kvinnan sin 

kropp, men hennes kropp är något annat 

än henne själv”, skriver Simone de Beauvoir 

i Det Andra könet från 1949 (2002, s. 

64). Det här citatet har jag grunnat på ett 

antal gånger. Varför är inte kroppen kvinnan? 

Vad skapar denna klyvning av kvinnans 

existens där hon anses vara på ena 

sidan och hennes kropp på den andra? Ett 

svar går att finna i Beauvoirs beskrivning 

av följande situation. Mannen kan ha generella 

principer om det omoraliska i en 

abort samtidigt som han privat ser det 

som en bekväm och rationell lösning. Han 

talar principiellt om något som kvinnan 

ensam får omsätta i handling och erfara i 

sin egen kropp. ”Det ankommer på henne 

att förvandla dessa fraser till smärta och 

blod.” (2002, s. 586) Talet om abortens 

legitimitet och rationalitet får alltså en 

radikalt annorlunda betydelse när detta 

tal blir ensam erfarenhet i kvinnans egen 

kropp och existens. 

När jag läser Kajsa Ekis Ekmans bok 

Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap 

och den delade människan 

(Leopard 2010) står jag åter där vid denna 

smärtsamma och provocerande klyvning. 

Även om kvinnor i vår del av världen slipper 

det kvinnor i Frankrike 1949 riskerade 

vid illegal abort, pågår nu ett annat 

rationellt och legitimerade talande om 

kvinnokroppens eftertraktade funktioner. 

Vilka risker löper kvinnan och hennes 

förhållande till sin kropp i detta tal? 

Ekman ger ett ingående, omfattande 

och obehagligt övertygande svar på denna 

fråga. Hon gör det genom att noga kartlägga 

hur berättelsen om sexarbetaren ska- 

pats i kraft av vetenskapliga avhandlingar, 

forskningsrapporter, massmedial debatt, 

politisk lobbyverksamhet från både höger 

och vänster, fiktiva fackföreningar, vissa 

feminister, och inte minst i kraft av globala 

ekonomiska maktintressen. En huvudtanke 

i berättelsen om sexarbetaren är 

att inte se kvinnan som offer men som en 

fri, stark aktör, ett subjekt förmögen att 

fatta rationella beslut. Den prostituerade 

Eva Rosta beskriver följande: 

”Man kan sälja sin hjärna, man kan 

sälja sin rygg, man kan sälja sina fingrar 

för att skriva maskin med. Vad man än gör 

säljer man en del av sin kropp. Jag har valt 

att sälja min kropp på det sätt jag vill och 

jag väljer att sälja min vagina.” ( s. 88) 

Ekman ser här ett exempel på en central 

tanke i berättelsen om sexarbetaren. 

Det finns två tydliga roller: ”( J)aget och 

vaginan. Jaget framställs som ett aktivt 

subjekt som väljer att sälja: en entreprenör, 

en driftig företagare som hittat en bra 

produkt. Men vaginan är tydligen inte 

del av detta aktiva jag, den är inte någon 

entreprenör – den är varan. Vaginan beskrivs 

som ett det, som bara ligger där helt 

passivt och får finna sig i att blir såld utan 

att tillfrågas. ” (s 88) 

I denna rollfördelning framstår bilden 

av den delade människan. Hon är ett vara 

samtidigt som hon också blir en vara. Vad 

händer när kroppen blir ett ting? Ekman 

uppmanar läsaren att fundera över vad 

som menas när vi säger att hon säljer ”sexuella 

tjänster” till honom. ”Sexet hänger 

och dallrar mitt mellan de två personerna, 

som om det var något fullständigt frikopplat, 

en produkt hon råkade vara i besittning 

av.” (s 93) Det sammanhangslösa 

sexet mystifieras, blir konvertibel valuta, 

utbytbart på marknaden, och maktförhållandet 

mellan den som säljer tjänsten 

och den som köper döljs. De två i baksätet 

på hans bil framstår som jämbördiga i en 

rent kommersiell akt. 

Men – det som sexarbetarberättelsen 

legitimerar verbalt ”måste den verkliga 

prostituerade göra i verkligheten”, skriver 

Ekman. För att få fram vad detta 

verkliggörande faktisk kräver av den enskilda 

behöver vi höra andra repliker än 

de som lyfts fram i sexarbetarberättelsen. 

Det är röster som beskriver två vitt skilda 

verkligheter. ”Delningen är så smärtsam 

tydlig, mer övertydlig än Descartes någonsin 

skulle ha kunnat beskriva den. 

Han föreställer sig den genom att blunda 

för ett ögonblick, medan kvinnor i prostitution 

försöker förverkliga den, till 

varje pris sära på kropp och medvetande, 

göra kroppen till något stumt, icke-kännande.” 

(s 96) Detta är en daglig kamp. 

”Hon förvandlar sig till en vara, samtidigt 

försöker hon att förflytta sitt vara 

någon annanstans. Varje dag måste hon 

gå igenom processen att göra sin kropp 

till produkt, som ska känna så lite som 


möjligt, samt efteråt, försöka väcka kroppen 

till liv, lära sig att känna.”( s 99) 

Skiljandet mellan jaget och kroppen 

är även en hörnsten i Berättelsen 

om den lyckliga avelskvinnan, menar 

Ekman. Denna berättelse rymmer i sig 

två parallella retoriker som vid närmare 

granskning visar sig ideologisk peka åt 

diametralt olika håll. Den ena handlar 

om familjelyckan där det barnlösa heterosexuella 

eller homosexuella paret äntligen 

blir en hel familj genom att få ett eget 

biologiskt barn. Inom denna konservativa 

familjenorm blir kvinnan som föder deras 

barn en madonna. Hon föder utan föregående 

samlag, gör det enbart för att glädja 

barnlösa par, kräver inget för egen del och 

är själv lyckligt gift. Denna berättelse är 

långt från den andra bilden av surrogatmamman 

som exempelvis filosofen Kutte 

Jönssons ser som ”en murbräcka mot den 

konservativa familjenormen”.(s 183) Genom 

att kvinnor föder mot betalning kan 

de utmana och överskrida de traditionella 

kvinnorollerna, något som ligger i linje 

med feminismens övergripande mål, enligt 

Jönsson, nämligen emancipation! 

Metaforiken inom denna rationalitet är 

uppenbar, skriver Ekman. Man talar om 

kvinnan som en ugn, behållare, gräsklippare 

eller borttappad plånbok. Det är externa 

förtingligande bilder av föderskan 

där ”människans ursprung illustreras med 

tillfälliga lån och ägodelar.” (s 157) 

Vem är då hon som madonnalikt och 

emanciperande är havande i nio månader 

och föder fram beställarnas barn? En fri 

jämlike med de som betalar varan som 

växer i hennes livmoder? En som kontrollerar 

sin kropp och är införstådd med de 

risker hon då löper? På grund av priset och 

problem med vårdnadstvister har handeln 

med surrogatmödrar mer och mer flyttats 

över till Indien. Lagarna där sägs vara surrogatvänliga, 

och det finns gott om fattiga 

kvinnor som står till förfogande för 

de stora pengar som inte minst deras män 

tjänar på affären. Det är en skrämmande 

historia där de havande kvinnorna tvingas 

bo på kliniken under hela graviditeten, 

medicineras och kontrolleras noga fram 

till den dag då barnet snittas fram och 

omedelbart tas från henne. 

Här står jag åter vid klyvningen som 

skiljer kroppen från kvinnan. I kraft av 

Ekmans rikhaltiga material och insiktsfulla, 

kritiska analyser hör jag rösten från en 

rationell patriark som menar det är etiskt 

legitimt att dessa fattiga mödrar hyr ut 

sina kroppar i nio månader för att efteråt 

kunna leva ett något lyckligare liv med sin 

familj. Det grundläggande villkor som 

döljs i denna nyttoetiska retorik är hur 

det är att vara den som i egen kropp skall 

”en huvudtanke i berättelsen 

om sexarbetaren är att 

inte se kvinnan som offer 

men som en fri, stark aktör, 

ett subjekt förmögen att fatta 

rationella beslut.” 

Kajsa ekis ekman, författare till boken Varat och varan 

”förvandla dessa fraser till smärta och 

blod.” Den prostituerade kan genom olika 

destruktiva flyktbeteenden skilja sitt personliga 

vara från den vara hon säljer. Hon 

kan fly med hjälp av droger och förmå sig 

växla snabbt mellan dubbla identiteter. 

Surrogatmodern har inte dessa flyktvägar. 

”Hon måste leva för barnet, tänka på 

barnet i varje vardaglig handling… Hon 

måste bry sig om barnet, men hon får inte 

knyta an till det… Hon kan inte stänga 

av sin dotters sparkar – ändå får hon inte 

relatera till henne.” ( s 181) Skall beställarna 

få ett friskt, normalt barn måste hon 

klara av att leva i denna existentiellt ambivalenta 

situation genom hela graviditeten. 

Det är en kvalitet som ingår i affärsidén, 

och det ses som en självklarhet att hon 

mentalt och kroppsligt hanterar den uppgiften. 

Hur återförs kroppen till kvinnan när 

sådana krav i pågående debatt förs fram 

som rimliga? Ekman har skrivit en bok 

som oss ger en rad fakta att följa upp, 

många tankar att diskutera ingående och 

en påträngande, självrannsakande fråga: 

Kan vi acceptera de berättelser som förutsätter 

att människan kvinnan uppdelas; i 

ett vara och som en legal marknadsvara? 

kirsten Grönlien Zetterqvist 

elsA nr 4 010 7

det globala andliga äventyret 

The Search for Spirituality, our 

global quest for meaning and 

fulfilment, 

Ursula King (canterbury press norwich, 

london, 009) 

Vill ni läsa en äventyrsbok i spiritualitet? 

En bok om att uttrycka vår relation till det 

gudomliga? En bok om hur vi kan skapa 

mening i våra liv? The Search for Spirituality, 

Our global quest for meaning and fulfilment 

(Sv övers: Sökandet efter andlighet, 

vår globala strävan efter mening och 

förverkligande), är titeln på Ursula Kings 

senaste bok. Den ger både en översikt av 

vad spiritualitet innebär idag och utmanar 

vår tro ur ett globalt perspektiv. 

Ursula King har en gedigen bakgrund, 

med teologiska studier i Tyskland, Frankrike 

och England. Idag är hon professor 

emerita från Bristoluniversitetet där hon 

förestod institutionen för teologi och 

religionsvetenskap. Hon var den första 

kvinnliga studenten i teologi vid Institut 

Catholique i Paris och hon träffade Dalai 

Lama redan 1966 i Dharamsala, långt 

innan han började resa i västvärlden och 

bli en religiös ”kändis”. Hon har specialiserat 

sig på den franske jesuiten, paleontologen, 

filosofen och mystikern Pierre 

Teilhard de Chardin men är också framstående 

inom både feministteologi och 

religionsdialog. 

Kärnan i Ursula Kings budskap är att vi 

måste träna oss i global medvetenhet som 

grund för vår tro. Vi kan inte längre nöja 

oss med en historisk tradition, samtidigt 

som vi inte heller kan avskriva den, utan vi 

måste söka det gudomliga utifrån en helhetssyn 

på livet. King beskriver spiritualitet 

som något som måste knytas till livets 

alla erfarenheter och den är också bunden 

till vår fantasi och till våra relationer. Andlighet 

handlar också om såväl firande och 

glädje som kamp och lidande. Andlighet 

och materia hör intimt samman och den 

mänskliga kroppen, naturen och det politiska 

samhället är både källor till och kan 

vara uttryck för en äkta andlighet. 

King poängterar ett par nödvändiga 

förhållningssätt för all spiritualitet, inom 

såväl som utom de stora religiösa traditionerna. 

Hit hör att vara ärlig mot sig själv, 

att träna sig i uppmärksamhet och i att 

vänta, något inte minst den franska filosofen 

Simone Weil har reflekterat över. Hon 

citerar den vietnamesiske buddistmunken 

Thich Nhat Hanhs definition av ”mindfulness” 

som ”det under, då vi glimtvis kan 

återkalla vårt splittrade sinne till en helhet 

och så vara närvarande i varje minut i livet”. 

Utifrån dessa vardagsråd som hjälper 

oss att möta livet precis sådant det är och 

att i vardagen se det gudomliga, utvecklar 

hon en så kallad hushållsspiritualitet. 

Att mogna i en hushållsspiritualitet 

handlar om övning i öppenhet och ansvar. 

Öppenhet för mångfald, kulturellt, 

etniskt och religiöst, liksom för ett universum 

som expanderar och som vi lär 

oss alltmer om. Ansvar för samhällslivet, 

för fred och rättvisa, liksom ansvar för 

ett hållbart ekologiskt system. Att leva 

andligt handlar om ett kroppsligt engagemang 

med den materia som står till vårt 

förfogande här och nu för att förbättra 

mänsklighetens livsvillkor och är en oerhörd 

kallelse. Men det är också en gudomlig 

gåva när vi uppmärksamt urskiljer 

det förunderliga i tillvaron. 

I boken går King noggrant igenom 

kroppens betydelse för vårt andliga liv 

och talar om människan som en besjälad 

kropp. Hon tar upp hur vårt andliga liv 

uttrycks och får näring under olika skeden 

av vårt liv, där hon lägger stor vikt vid den 

tidiga barndomen liksom andligheten hos 

den döende personen. Hon visar på hur 

andlighet måste vara en del av all utbildning 

och undervisning samt relationen 

mellan andlighet och hälsa, andlighet och 

medicinsk vård. Vidare får vi översikter av 

andlighet och psykoterapi, andlighet och 

gender samt en interreligiös andlighet. 

Det finns flera avsnitt om relationen 

andlighet och allt det vi kan kalla ekologi, 

natur och vetenskap. Här framträder 

Teilhard de Chardin som hennes främsta 

inspirationskälla för vilken materien var 

andens form. King citerar Teilhard: ”I materiens 

hjärta finns världens hjärta, Guds 

hjärta.” Teilhards förståelse av materien 

som fylld av ande är en slags panenteism, 

där naturen och verkligheten i sin helhet 

ryms i Gud, där anden fyller allting. Gud 

är både immanent och transcendent. Teilhard 

talade om detta som ”le milieu divin”, 

”den gudomliga miljön” där vi alla är 

kallade att bli gudomliggjorda. 

Andlighet, säger King, är jästen som 

ska få våra liv att blomstra och förvandlas, 

där också lidandet kan få en mening. Det 

är i högsta grad angeläget att vi stödjer 

människor i att få en ny aptit på livet, att 

se möjligheterna till förändring och utforska 

nya vägar till ett fredligt och jämbördigt 

samhälle. Det är bara en livsbejakande 

och handlingsorienterad andlighet 

som kan svara på den lidande världens 

förhoppningar och ångest, menar hon. 

Teilhard de Chardin har hävdat att vi har 

lärt oss att utnyttja rymdens, vindens, 

vattnets och gravitetens energier, men 

den dagen kommer då vi också lär oss att 

leva efter kärlekens energi – då kommer vi 

att ha upptäckt elden på nytt! 

Sr Madeleine fredell oP 


vad är egentligen ondska? 

En liten bok om ondska 

Ann Heberlein 

Albert Bonnier förlag 010 

Det sägs att skådespelare hellre gör onda 

karaktärer än goda, det är på något vis 

mer dynamiskt. Kanske är det också lätttare 

att skriva en bok om ondska än om 

godhet. Jag vet inte. Men det är någonting 

med det där mörka, det obegripliga, som 

kittlar. 

Ann Heberlein är en oerhört produktiv 

doktor i etik. Hon debatterar regelbundet 

och skriver böcker. Den senaste i raden är 

En liten bok om ondska, som på många sätt 

kan ses som en fortsättning på boken Det 

var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar 

(2008). Heberlein är influerad av New 

Cultural Studies: värderingar och normer 

återfinns inte bara i vetenskapliga sammanhang 

utan också, och kanske framför 

allt, i populärkulturen. Därför blandas 

ryska litteraturklassiker med journalistiska 

förklaringsmodeller, fiktion på film 

med tunga filosofer som Hanna Arendt 

och Immanuel Kant. I sig ett befriande 

grepp, som en del tycker är problematiskt. 

Men om man ska ta reda på hur samtiden 

förstår ”ondska” är det ett fruktbart 

grepp. Hennes ansats är också glädjande 

tydligt kontextuell: kön, klass och ålder är 

ständigt närvarande i diskussionen kring 

ondska. Det gör det extra intressant och 

relevant. 

Undertecknad tillhör den (lilla?) skara 

som helst undviker skräckfilmer och deckare. 

Det finns något i det där explicit våldsamma 

som jag finner svårt att härbärgera. 

Men här kommer jag inte undan. Detaljer 

kring Joseph Fritzl som höll sin dotter och 

deras gemensamma barn fångna i källaren 

i 24 år, 11-åriga Mary Bell som dödar två 

små pojkar och Adolf Eichmann som genomförde 

”den slutliga lösningen på judefrågan” 

återges. Visserligen kort, men 

ack så illustrativt. Fasan mellan raderna 

drabbar med full kraft. Förmodligen är 

det nödvändigt. Om vi ska resonera kring 

ondska måste de exempel tas med där 

man idag placerar ondskan. Vi kan inte 

”sticka huvudet i sanden”, som Heberlein 

skriver, för att vi inte orkar, vill eller vågar 

söka förklaringar till det obegripliga. Det 

är helt enkelt inte moraliskt försvarbart. 

Vad är då ont? Heberlein skriver: ”Ont 

är det som trotsar och spränger sönder 

den begriplighet som gör världen uthärdlig”, 

och vacker tänker jag. Det är en inte 

helt entydig definition. Men så ägnas också 

ytterligare ca 280 sidor till förklaring 

och specificering. Det behövs. 

Förklaringen av ondska har skiftat genom 

tiderna. För hundra år sedan begick 

en människa onda handlingar för att hon 

var under inflytande av Djävulen, under 

1960 – 70-talet återfanns orsaken i totalitära 

system för att idag återigen anföra 

”ondska” som förklaring till onda handlingar. 

I själva verket visar Heberlein hur 

vi idag kan se alla de olika förklaringarna 

i två spår: ondska som ”genetiskt” betingad, 

dvs onda människor finns, respektive 

ondska som socialt betingat, dvs människor 

blir onda av omänskligt bemötande. 

Relativt snart landar Heberlein i att 

onda handlingar förutsätter medvetenheten 

om att det man (tänker) gör(a) får dåliga 

konsekvenser för andra och att man 

faktiskt vill det. För att en människa ska 

kunna kallas ond krävs dessutom att hon 

njuter av att utföra handlingarna. Fritzl, 

Bell och Eichmann utförde med andra 

ord onda handlingar, men om de var 

onda går inte riktigt att besvara. Troligen 

inte, då Heberlein uppehåller sig relativt 

mycket vid deras sociala förutsättningar. 

Gräsliga uppväxtförhållanden i kombination 

med dåliga val, disciplin och tillfälligheter 

tycks ha lett till de fruktansvärda 

handlingarna som de utförde. 

Riktigt fångad blir jag i kapitlen 

om hämnd och om män och kvinnor. 

Förmodligen för att här utvecklas den 

strukturella problematiken, bland annat 

gruppdynamikens betydelse. Hur rädslan 

för det egna misslyckandet och den 

egna förgängligheten (både den fysiska 

döden och ”social död”, att inte bli accepterad 

och älskad) kan göra att jag som 

individ accepterar uttryck för förakt och 

förtryck. Och kanske rentav blir ledaren i 

övergreppen. Kanske är det just i det lilla 

som förutsättningarna för det otänkbara 

faktiskt möjliggörs. Så läser jag Heberlein. 

Därför är det här en bok för dig och mig, 

oavsett vad vi tänker om deckarböckernas 

ohejdade succétåg. 

Heberleins lilla bok om ondska har 

fått goda recensioner. Med rätta. Det här 

är en fängslande bok, en rik källa att återvända 

till vid olika tillfällen. Inte minst 

för att den är en lödig sammanställning av 

olika teoretikers tankar kring ondska. Det 

är också bokens akilleshäl. Det ständiga 

refererandet till andra bromsar läsandet. 

Och ibland funderar jag på vad Heberlein 

själv tänker. Men inte särskilt länge för till 

slut säger hon det, om än med hjälp av 

citat. 

”Det enda vi har att frukta är fruktan 

själv” hävdar Franklin D. Roosevelt och 

Ann Heberlein. Här landar Heberlein, i 

rädslan som största och farligaste orsaken 

till onda handlingar. Därför krävs mod. 

Och det, tycker jag, sägs alltför sällan. 

Frågan är bara om jag alltid bör hävda 

min uppfattning. Ska min måttstock 

alltid gälla i alla grupper? Eller är det 

faktiskt rätt och riktigt att inordna sig 

ibland, överlämna beslutsrätten till någon 

eller några andra? Man ska protestera när 

någon människas unika värde kränks, menar 

Heberlein. Kanske är det inte svårare 

än så. Men jag har fått något att fundera 

vidare på. 

Helt klart står emellertid att jag inte 

kan göra det ensam i min kammare, det 

är en gemensam plikt. Det gemensamma 

skapar förutsättningar för det individuella 

och vice versa. Detta visar Heberlein 

med all önskvärd tydlighet. Du och jag, 

vi, kan göra skillnad. 

ulrika Svalfors 

elsA nr 4 010 9

Hur många bröd har du? 

”Hur många bröd har du?” är temat för 

Världsböndagen som firas den 4 mars 

2011. Programmet är utformat av kvinnor 

i Chile och gudstjänstens bibeltexter 

är dels berättelsen om profeten Elia och 

änkan i Sarefat (1 Kung 17:8-16), dels 

brödundret i Mark 6:30-55. 

Programmet var redan färdigt, när det 

stora jordskalvet drabbade Chile den 28 

februari 2010. 

– Aldrig hade vi trott när vi jobbade 

med programmet att vi skulle behöva fråga 

oss själva ’Hur många bröd har vi?’ på 

ett så konkret sätt, berättar en av de chilenska 

kommittémedlemmarna, Sabine 

Petermann. Genom jordbävningen och 

tsunamin efteråt förändrades läget i Chile 

på ett smärtsamt och omvälvande sätt. 

400 personer dog, många fler försvann 

spårlöst och två miljoner människor 

blev hemlösa. Först var vi paralyserade av 

chocken, men sedan kom vi ihåg de inre 

resurser och den styrka som finns hos oss 

i Chile. Vi frågade oss: ”Hur många bröd 

har jag?” 

Under gudstjänsten får vi möjlighet att 

fråga oss själva och varandra hur många 

”bröd” vi har. Vilka gåvor och talanger 

har vi? Vad kan vi dela med oss av? Ett utskick 

med gudstjänstprogram, bakgrund 

om Chile, bibelstudium över den nytestamentliga 

texten, vykort, affisch mm gjordes 

i slutet av november. Utskicket omfattade 

mer än 800 adresser, men den som 

vill anordna en gudstjänst och inte har 

tillgång till materialet kan kontakta SEK:s 

Böndagen i sverige 80 år 

År 1931 hölls den första världsböndagsgudstjänsten 

i Sverige. Det var metodisten 

Maja Johansson som tog initiativet 

och gudstjänsten hölls i S:t Peters metodistkyrka 

i Stockholm. 

80-årsjubileet kommer att uppmärksammas 

i samband med böndagsfirandet 

2011. Huvudgudstjänsten i Stockholm 

Världsböndagen 4 mars 2011 

Temabilden för 2011 har broderats av norma ulloa, en katolsk kvinna från byn 

copiulemu nära concepción. den knyter samman temat ”hur många bröd har du?” 

med livet i chile. scenen i mitten föreställer hur Jesus mättar de fem tusen. norma 

ulloa dog, 77 år gammal, några få veckor efter jordbävningen i chile i februari 010, 

som var en svår chock för henne och hennes svaga hjärta. men hennes minne lever 

genom hennes tolkning av årets böndagstema. 

expedition, tel 08-453 68 04, e-post: sek@ 

ekuc.se . Materialet finns också att ladda 

ner från Världsböndagens hemsida: www. 

sek-vbd.se . Där finns även ett förslag till 

barngudstjänst och bibelstudium över 

GT-texten. En cd med bilder och information 

om Chile kan beställas separat 

från SEK:s expedition. 

Böndagskollekten går som vanligt till 

utbildningsstipendier för kvinnor i ut- 

hålls i S:t Peters metodistkyrka den 

4 mars kl 18.30 med Jean Hackett, Wales, 

som talare. Hon är en av Världsböndagens 

två europeiska samordnare. Dagen 

efter, alltså 5 mars, inbjuds alla intresserade 

till en kvinnofrukost i S:t Peter, där 

Jean Hackett medverkar tillsammans med 

en böndagsstipendiat från Mozambique. 

vecklingsländerna. Kollekten ska sättas in 

på Böndagens pg-konto 40 47 22-1 före 1 

april. Vi vädjar till alla ansvariga att se till 

att kollekten redovisas i tid, så att vi vet 

hur mycket pengar vi har att fördela. 

ragni Lantz, ordförande, 

böndagskommittén 

Frukosten börjar kl 9.30 och kostar 60 kr. 

Biljetter bokas via expeditionen, 08-453 

68 04, eller sek@ekuc.se . Antalet platser 

är begränsat, så anmälan bör vara inne i 

god tid, senast 25/2. 

Böndagsjubileet kommer även att uppmärksammas 

vid SEK:s årsmöte i Lund 

8–10 april. 


norma ulloa broderade bilden till världsböndagen 011. 

Chile – ytterligheternas land 

När universum skapats, upptäckte Gud 

att det fanns lite rester över av allting: 

hetta och köld, sol och snö, sjöar, hav och 

floder, heta öknar, massiva bergskedjor, 

majestätiska vulkaner, gröna träd, metalller 

av olika slag, djur, frukter, fåglar och 

fiskar. Gud tog allt detta i sin hand och 

beslöt att placera det i världens bortersta 

hörn. Så föddes, enligt sägnen, Chile, en 

lång, smal landremsa mellan bergen och 

havet. Republiken Chile ligger mellan 

Stilla havet och Andernas bergskedja i 

sydvästra delen av Sydamerika och är ett 

land av ytterligheter, både geografiskt, 

politiskt, ekonomiskt och socialt. Landet 

är nästan 500 mil långt och i genomsnitt 

20 mil brett. Dess yta är nästan dubbelt 

så stor som Sveriges och inkluderar även 

Påskön och Juan Fernández-öarna i Stilla 

havet. 80 procent av landet 

består av berg: Anderna i öster 

med höjder över 6 000 m, 

kustkedjan med lägre berg på 

ca 1 500 m och däremellan en 

dalgång från norr till söder. 

Den 28 februari 2010 drabbades 

Chile av en fruktansvärd 

jordbävning som gjorde två 

miljoner människor hemlösa 

– mer än 10 procent av befolkningen 

på 17 miljoner. 

Chilenarna utgörs till 

största delen av mestiser med 

blandat spanskt och indianskt 

påbrå. Ursprungsbefolkningen 

utgör mindre än 7 procent. 

Mapucherna är de ursprungliga 

invånarna i centrala och 

södra Chile. På 1500-talet 

kom spanska upptäcktsresande 

för att erövra landet, men 

de mötte starkt motstånd, 

speciellt från mapucherna i 

söder. Konflikten pågick i fyra 

århundraden och fortsätter än 

i dag med tvister om vem som äger marken. 

Chile blev självständigt från Spanien 

den 18 september 1810. Den demokratiskt 

valde presidenten Salvador Allende 

störtades i en blodig statskupp 1973 

och landet styrdes därefter av diktatorn 

Augosto Pinochet till 1989. Såren efter 

dessa traumatiska händelser 

har ännu inte läkts, men arbete 

pågår för att åstadkomma 

försoning, med kyrkorna som 

en viktig resurs. De regeringar 

som valts sedan 1990 har försökt 

överbrygga den politiska 

delning som orsakades av de 

mörka åren i Chiles historia. 

I januari 2006 valde Chile sin 

första kvinnliga president, Michelle 

Bachelet Jeria. Chile har 

stora mineraltillgångar och är 

världen främsta kopparproducent. 

Kampen att rädda de 

33 gruvarbetare som satt fast i 

San José-gruvan i 69 dygn hösten 

2010 följdes med intensiv 

uppmärksamhet av en hel 

värld. De viktigaste grödorna 

i Chile är vete, majs, korn, 

ris, postatis, vindruvor, frukt, 

grönsaker och sockerbetor. 

Med sin långa kust är Chile en 

av världens främsta fiskenationer. 

Världsböndagen har firats 

lokalt i Chile sedan 1929, men gemensam 

planering och samordning av firandet infördes 

först i slutet av 1970-talet. I dag 

består Chiles böndagskommitté av ett 40tal 

kvinnor från olika kyrkor och samfund 

som arbetar tillsammans med öppenhet 

och tillit. 

elsA nr 4 010 11

chassia chomsky-porat är handledare inom organisationen ”sikkuy”. till höger ragnhild greek. 

hur övervinns motsättningar? 

Intervju med Chassia Chomsky-Porat i samband med Jubileumskonferensen med anledning 

av att Resolution 1325 funnits i tio år. 

Berätta vem du är och vad du gör! 

– Jag är handledare inom organisationen 

Sikkuy, ”Dags för en dialog”, för 

arabisk-israeliska och judisk-israeliska 

ledare av workshops. Syftet med våra 

dialogworkshops är först och främst att 

främja jämlikhet mellan judiska och arabiska 

israeler. På papperet är båda folkgrupperna 

lika, men det fungerar inte så 

i verkligheten. Tag bara språket: alla arabiska 

medborgare har obligatorisk undervisning 

i hebreiska från småbarnsstadiet, 

men judiska israeler behöver inte lära sig 

arabiska. 

Vad har du för särskilda förhoppningar 

och farhågor i ditt arbete? 

– Jag fruktar ett moraliskt förfall i Israel, 

att stereotyperna – fiendebilderna – 

stelnar alltmer, att deltagarna i våra workshops 

fastnar i ”fakta” och statistik: i stället 

för att lyssna till varandras levnadsberät- 

telser med medkänsla och empati bombarderar 

man varandra med siffror och 

annat som bara befrämjar fiendskap och 

status quo. Vi vill komma vidare genom 

våra möten och våra samtal, arbeta med 

ömsesidig förståelse, konkreta projekt, internationella 

workshops, protestmarscher 

mot våld, och med dialogprojekt. 

Chassia Chomsky-Porat är judisk israel. 

Hon bor i norra Galiléen, inte så långt 

från gränsen mot Libanon. Hennes föräldrar 

kom till Israel strax efter krigsslutet 

1945, från ett Polen som låg i ruiner. Det 

sades att de judar som kom var ”ett folk 

utan land som kom till ett land utan folk”. 

Och man trodde på det! 

– Men jag minns vad vi såg när vi kom 

hit till den plats där vi bor nu, och skulle 

bygga vårt hus – vi fann husgrunder och 

en arabisk kyrkogård. Inte kunde vi bygga 

vårt hus på en arabisk kyrkogård! Och var 

var de som bott där? Så småningom gick 

sanningen upp för oss, att de palestinier 

– Bibelns filistéer – som bott där, i hundratals, 

kanske tusentals år, hade fördrivits. 

Jag tog initiativ till en grupp med judiska 

kvinnor och män som ville sätta sig in i 

arabisk kultur och sättet att tänka. Det 

var lärorikt, och vi beslöt att närma oss 

de arabiska män och kvinnor som bodde 

längre ner i dalen, och starta en samtalsgrupp. 

Det är åtskilliga läxor vi lärt oss, 

inte helt utan slitningar. Missförstånd och 

stereotypiseringar är legio! 

Ett heltäckande militaristiskt tänkande 

genomsyrar det israeliska samhället, 

nyheter är militära nyheter, de som yttrar 

sig i radio/TV, tidningar är militärer. Om 

kvinnor förekommer är de hustrur, mödrar 

eller systrar till soldater. 

ragnhild Greek 


esolution 1325 

– jubileumskonferensen 1– oktober 

10 år med FN:s Resolution1325 

– Vad händer nu? 

Omkring 170 deltagare från när och fjärrran 

möttes under två intensiva dygn för 

att ta del av ett fullspäckat program, arrangerat 

av Operation 1325. Ordföranden 

Maj Britt Theorin öppnade med ett 

citat om kvinnor som begär fred när männen 

rustar för krig, ”Alltid måste vi stå ut 

med era eviga krig. Vad hände med det där 

fredsfördraget? Han svarade lugnt, ”Lägg 

dig inte i det!”, från det grekiska skådespelet 

Lysistrate, skrivet av Aristofanes år 411 

före Kristus. 

Programmet innehöll en inledande 

presentation av statssekreteraren Joakim 

Stymne från UD, följd av ”Berättelser 

från våra perspektiv” (”Stories from the 

Ground”). I Sudan har fem kvinnoledare 

som samlats av Operation 1325 sedan 

några år tillbaka bildat en egen Operation 

1325-grupp, Forum Sudan, och planerar 

nu utbildningar i de fem olika områdena 

de kommer ifrån. Deras arbete presenterades 

av Rita Abraham från Juba i södra 

Sudan. Sudan är fortfarande oroligt efter 

det långa kriget i södra Sudan och de olösta 

konflikterna i Darfur. Kvinnorna från 

Forum Sudan menar att den sudanesiska 

regeringen ger indikationer på att de visst 

är medvetna om situationen för landets 

kvinnor, men att de har ”viktigare” saker 

att sköta. Se citat om Lysistrate ovan! 

Aliya Strauss, ordförande för Israel 

WILPF (Internationella Kvinnoförbundet 

för fred och frihet) berättade att 

WILPF i Israel inte har jobbat direkt med 

resolution 1325 men det finns organisationer 

i Israel som gör det. Aliya menar 

att det är viktigt att få fler kvinnor till 

att medverka i fredsförhandlingar. Aliya 

är också aktiv inom nätverket Kvinnor i 

Svart som regelbundet demonstrerar för 

samtal med Palestina och ett slut på Israels 

ockupation. 

– Politiker kan tycka att gendersynpunkter 

är konstiga idéer som kommer 

utifrån och strider mot religion och kultur, 

säger Beena Sebastian, Kulturakademien 

för Fred, Kerala, Indien. Indien är 

multietniskt, multikulturellt, multireligiöst 

– för att göra en koppling mellan 1325 

och olika grupper tar vi kontakt med deras 

ledare för att få dem att anta resolutionen. 

Vi har ett fruktbart interreligiöst nätverk 

inom Akademien. Ett sätt att få känslan 

av hot att minska hos manliga makthavare, 

är att belöna dem som lyssnar till oss. 

Vi har ett särskilt pris till män som har 

uträttat något speciellt för jämställdhet. 

När polischefen belönades efter avslutad 

kurs i jämställdhetsfrågor blev han betydligt 

mer uppmärksam inom detta område 

i sitt arbete. 

Madeleine Rees, generalsekreterare för 

WILPF, Mavic Cabrera-Balleza, internationell 

koordinator på Globala nätverket 

för kvinnliga fredsbyggare, Carolyn Hannan, 

före detta chef för FN-avdelningen 

för främjandet av kvinnors rättigheter, 

samt Luijeta Vuniqi – alla med höga positioner 

inom kvinnliga nätverk och organisationer 

- talade om policyprocesser 

FRED – detta vill kyrkorna i sverige 

Sveriges Kristna Råds styrelse gav en arbetsgrupp 

i uppdrag att ta fram en skrift 

om vad kyrkorna i Sverige gör för freden. 

Skriften är tänkt att kunna läsas och användas 

av många. Målgrupp är församlingar, 

föreningar, skolor och alla människor 

av god vilja. Alla uppmanas att ge 

sitt bidrag till fredsarbetet! ”Alla kan inte 

göra allt, men tillsammans lägger vi ett 

pussel som kan bli helt”, står det i förordet 

till skriften. Dokumentet riktar sig också 

till politiker och makthavare i vårt land 

med konkreta krav på steg mot rättvis 

fred, inte bara en underskrift. 

Vid ett seminarium i S:ta Eugenia 

kyrka 21 september – den internationella 

böndagen för fred – presenterades skriften 

och en panel, bestående av Alice Bah 

Kuhnke, Maj Britt Theorin, Karin Wiborn, 

Mehmet Kaplan och Annika Spalde, 

diskuterade innehållet. Moderator var 

Anders Mellbourn. 

och politiskt ledarskap. Samtal och livliga 

diskussioner följde. Gandhis ord, ”Först 

ignoreras du, sedan skrattar man åt dig, 

sedan kämpar man emot dig, sedan vinner 

du” citerades av Lena Ag, Kvinna till 

Kvinna. 

Programmet var mycket intensivt. Andra 

dagens Open Space, när deltagarna 

inbjöds att välja ut ett ämne att diskutera 

i workshops, och folk bara strömmade dit 

– det var mycket meningsfullt! Ett drygt 

tjugutal kvinnor i blandade åldrar diskuterade 

till exempel: hur ska vi närma oss 

männen och få dem att vilja dela makten 

med kvinnorna? Om män upplever kvinnor 

som ett hot, varifrån kommer rädslan/osäkerheten 

som skapar hotbilden? 

Mera utbildning åt kvinnorna! De behöver 

kunskap för att få självförtroende och 

våga tala! Fler utbildade kvinnor, fler än 

män!! Men: “Det spelar ingen roll hur 

välutbildade, eller hur många välutbildade 

kvinnor det finns – de kommer inte 

att få dela makten så länge den rådande 

könsmaktsordningen gäller. Indien till exempel 

är fullt av välutbildade intelligenta 

kvinnor, och har mycket starka kvinnoorganisationer, 

men har endast 6,5 procent 

kvinnor i parlamentet, och Kerala med 

Indiens rekord av mängden utbildade 

kvinnor har också Indiens rekord av våld 

mot kvinnor, och Indiens rekord av kvinnors 

självmord, kommenterade Beena Sebastian. 

Läs mer om konferensen: www.operation1325.se 

Beställ skriften 

från sKr: 

www.skr. 

org/fred pris: 

30:-/st, vid 

köp av tio 

ex eller fler 

0:-/st 

ragnhild Greek 

elsA nr 4 010 13

en makthavares bekännelser 

Uppfostrad av män. Memoarer 

Christina Jutterström 

natur & Kultur 010 

Hon har innehaft några av de högsta chefsposterna 

inom svenska medier – radio, 

dagspress och TV – och under nästan 40 

år obestridligen varit en av Sveriges mest 

inflytelserika kvinnor. Men Christina Jutterströms 

skildring av sin fantastiska karriär 

i den nyutkomna boken ”Uppfostrad 

av män” engagerar inte alls så mycket som 

jag hade förväntat mig. Främst, tror jag, 

för att hon helt enkelt inte minns så värst 

mycket. Dagbok har Jutterström tydligen 

endast fört under vissa kortare perioder. 

Kanske är det därför boken blir intressantare 

mot slutet. Det gäller t ex kapitlet 

om Estonia, där hon ingick i den statliga 

utredning som tillsattes för att kartlägga 

vad som hänt efter den tragiska fartygsolyckan. 

Det arbetet skildrar hon med stor 

inlevelse. Samma sak gäller tiden som 

verkställande direktör på Sveriges Television 

2001-6. Där märks verkligen hennes 

engagemang, inte bara för chefskapet 

utan för begreppet ”public service”. Berättelsen 

lyfter. 

Titeln, ”Uppfostrad av män”, går som 

en röd tråd genom hela boken. Christina 

Jutterström hör till den lyckliga minoritet 

som aldrig behövt söka jobb utan bara 

fått det ena fantastiska erbjudandet efter 

lättläst om religion och politik 

Farlig förenkling, religion och politik 

utifrån sverigedemokraterna och humanisterna 

Elisabeth Gerle 

Bokförlaget nya doxa, 010 

Om du vill få en strukturerad och analyserande 

bild av Sverigedemokraterna och 

Humanisterna är detta en bra bok att läsa. 

Deras ideologier, och strategier för att nå 

ut med dem, beskrivs skickligt. En aspekt 

hos de båda, som författaren lägger stor 

vikt vid, är deras syn på religion. Det är 

spännande att läsa om hur dessa grupperingar, 

som är olika i så mycket, också har 

så många gemensamma drag. Framför allt 

handlar det om den snäva definitionen av 

vad tro och religion är. Denna bok ger bra 

redskap att förstå Humanisterna och Sverigedemokraterna 

och ger hjälp att kunna 

argumentera mot det jag inte alls håller 

det andra. Hon har heller inte upplevt 

någon könsdiskriminering utan för det 

mesta känt sig bekräftad och uppskattad, 

i synnerhet av de män som fungerat 

som mentorer och förebilder och som lärt 

henne hennes ”manliga” ledarstil. 

Det betyder inte att hon varit okontroversiell. 

Det har stormat rejält kring 

henne ibland och invektiven har haglat. 

Man kan inte undgå att imponeras av 

hennes förmåga att rida ut stormarna. 

Hon saknade chefsutbildning från början 

och medger att hon därför kanske inte var 

så lyhörd för medarbetares och motståndares 

synpunkter och känslor som en god 

chef bör vara. 

En annan röd tråd är ”duktighetssyndromet” 

som Christina Jutterström nog 

delar med många andra kvinnor i sin generation. 

Och duktigheten har haft ett 

pris på det privata planet. Mammarollen 

har hela tiden fått stå tillbaka för karriären, 

något som hon sörjer över men knappast 

ångrar. 

Det är karriären och samhällsengagemanget 

som är bokens huvudtema, men 

författaren berör även sin religiösa utveckling. 

Hon lämnade Svenska kyrkan 

i tjugoårsåldern men återvände 40 år senare. 

”Jag är på en slags kristen upptäcktsfärd 

och funderar och diskuterar mycket 

om vilken roll svenska (sic) kyrkan i dag 

kan ha i ett samhålle som är i stark för- 

med om. 

Boken redogör också för det sekulära 

samhällets framväxt och berättar om 

skillnaderna mellan sekulär och sekularistisk 

samt beskriver en del om begreppet 

modernitets olika sidor. Analysen av de 

båda grupperingarna görs med hjälp av 

flera teologer och filosofer, så en hel del 

kunskap om dessa personer och deras sätt 

att tänka får man ”på köpet” när man läser 

boken. Religion som fenomen diskuteras 

och problematiseras i boken, det inspirerar 

till fortsatta funderingar. 

De analyser och jämförelser som författaren 

gör hjälper läsaren att kunna genomskåda 

dessa grupperingar på ett mer 

genomgripande och strukturerat sätt än 

man kan göra på egen hand. I slutet av boken 

förs resonemang om vilket samhälle 

vi vill ha i framtiden och vad de ideologier 

som Humanisterna och Sverigedemokra- 

ändring. Det är spännande, ibland svårt, 

men också lite tryggt.” Finns månne nästa 

utmaning i Christina Jutterströms karriär 

inom kyrkan? 

Boken skulle ha mått bra av en striktare 

redigering, så att en del upprepningar 

och språkliga fel rensats ur. Alla dessa omnämnanden 

av medarbetare, kollegor och 

kontakter av olika slag känns kanske motiverade 

för författaren men blir tröttande 

för läsaren. Ibland väcks min nyfikenhet, 

som i följande passage: ”Min uppgift på 

Örebro-Kuriren var framför allt att granska 

de många frikyrkorna och nykterhetsrörelsen 

i utgivningesområdet. Jag blev 

inte populär i de kretsarna.” Varför då? 

Det får vi aldrig veta. 

ragni Lantz 

terna står för skulle leda till om de fick 

ännu större genomslag än idag. ”Om denna 

förkunnelse tillåts genomsyra det offentliga 

samtalet riskerar det att utarmas 

och fördummas” (sidan 174). Detta är en 

mycket viktig bok att läsa, den är också intressant 

och till största delen lättläst. 

Susanne rodmar 


Lusten att leda 

– Förändringar föder motstånd. Om du som ledare genomför 

ett förändringsarbete leder det alltid till protester. Det var en 

insikt, tillsammans med många, som förmedlades under en 

inspirerande och lärorik ledardag, utmärkt ledd av Lisbeth 

Gustafsson. 

– Det man vill ha, det kan man få, konstaterade 

Gertrud Åström, virvelvinden från 

Kalix, tillika jämställdhetsexpert, ordförande 

för Sveriges Kvinnolobby och en av 

talarna på ledaredagen ”Lusten att leda” 

Men man måste veta vad man vill ha, om 

man ska vara ledare, fortsätter hon, man 

måste få göra det man vill, att få leda dit 

man vill, på riktigt, inte på låtsas. 

Ledardagen var arrangerad av Sveriges 

Ekumeniska Kvinnoråd och genomfördes 

tillsammans med Sigtunastiftelsen den16 

oktober. Under dagen talade också Christina 

Jutterström, som just kommit ut med 

sina memoarer ”Uppfostrad av män”, och 

Ebba Lindsö. Alla tre kvinnorna talade 

om sina erfarenheter av att vara ledare 

och förmedlade många kloka insikter och 

erfarenheter. På frågan om det är någon 

skillnad på mäns och kvinnors ledarskap 

svarade alla tre nej, men Christina Jutterström 

konstaterade samtidigt att det blir 

annorlunda när kvinnor är med, vilket var 

positivt. 

– Kvinnor har svårt att stötta och applådera 

varandra, där har vi mycket att lära 

av männen som vet hur man uppmuntrar 

och backar upp varandra, var Ebba Lind- 

sös erfarenhet. Hon konstaterade också 

att motgångar av olika slag uppstår alltid, 

det är bara att gå vidare, ge inte upp. 

En annan gemensam erfarenhet var att 

starka kvinnor upplevs som ett hot. 

– Män som är arga på starka kvinnor är 

rädda själva, ansåg Christina Jutterström. 

Det svenska samhället går bakåt när 

det gäller jämställdhet. Även om Sverige 

fortfarande rankas som ett föregångsland 

backar vi på listan över världens mest jämställda 

länder. Övriga nordiska länder har 

gått om oss. Varför backar vi? Mycket förändras 

i vårt samhälle, Gertrud Åström 

tog ett exempel: 

– Unga män får för första gången konkurrera 

med kvinnor om arbetsplatser, det 

är historiskt. Flickornas sökmönster har 

ändrats. Därför diskuterar man plötsligt 

att pojkar har lägre betyg än flickor, vilket 

inte är en nyhet, det har de alltid haft! Det 

är konkurrensen som förändrats, unga 

kvinnor söker sig till nya arbetsområden 

dit de inte förut sökte sig. Det ger de unga 

männen en konkurrens de inte haft förut. 

Annika damirjian 

foto: ragni lantz 

gertrud åström 

ebba lindsö 

christina Jutterström 

lisbeth gustafsson 

elsA nr 4 010 15

Annika Borg öppnar Bibeln på ett nytt sätt 

Bibeln på mitt sätt 

Annika Borg 

Bonniers existens, 

009 

Annika Borgs bok 

”Bibeln på mitt sätt” 

är skriven för mig, 

känns det som. Skriven 

för oss som försökt läsa Bibeln mer 

grundligt men inte kommit in i den. 

Som köpt bibelmanual, notbok med flera 

hjälpmedel, och ändå inte kommit vidare. 

Annika Borg öppnar Bibeln för mig. Med 

sitt kvinnoperspektiv och vardagsspråk 

strukturerar och introducerar hon Bibeln 

för mig på ett sätt som väcker en stor lust 

att börja läsa. Och nu vet jag var jag ska 

börja och vad jag kan hoppa över. 

Med Annika Borgs introduktion urskiljer 

jag på ett tydligare sätt alla de olika 

böckerna i Bibeln. Snabbt och effektivt 

ger hon mig nycklar till Bibelns olika delar 

under rubriker som Topplistan, Vem är 

vem och Några ordspråk var står vad. Hon 

vill ge en bild av det mångfacetterade och 

motsägelsefulla i Bibeln och det lyckas 

hon verkligen med. Boken avslutas med 

Den dagliga andakten, en månads dagliga 

andakter under veckotema som Kraft och 

mod, Tröst och Att gå vidare. 

Lustfyllt som ibland för tankarna till 

en kokbok beskriver Annika Borg de olika 

böckerna i Bibeln, varnar för en del och 

listar de hon inte kan undvara. Ger citat 

ur de viktigaste, som Psaltaren och Predikaren 

bland andra. Så här inleder hon 

texten om Predikaren: ”Sätt dig i en skön 

fåtölj med en kopp te, eller varför inte ett 

glas vin. Ha gott om tid, och läs denna 

otroliga bok om existensens villkor.” 

Men Bibelns svarta sidor, våldet, ”Tand 

för tand”, kvinnoföraktet – allt det svårsmälta 

för en läsare idag? Hon väjer inte 

för de svåra frågorna och invändningar 

man som modern människa och kvinna 

får vid läsning av vissa delar. Bokens 

längsta kapitel har den talande rubriken 

deckarserie om kvinnosolidaritet 

Den sjätte gudinnan 

Karin Alfredsson 

damm förlag 010 

Karin Alfredsson har 

kommit ut med sin 

fjärde deckare om 

den idealistiska läkaren 

Ellen Elg, till stor glädje för oss som 

gärna följer hennes resor runt jorden i hälsans 

och rättvisans tjänst. Denna gång är 

hon i Indien, och fokus sätts på kvinnors 

utsatta situation med hustrubränningar 

som det mest extrema uttrycket för patriarkalt 

förtryck. Elin Elg är läkare, och 

hennes drivkraft är farfaderns fråga varje 

kväll: ”har du gjort något av bestående 

värde idag?” Att göra något av bestående 

värde är viktigt för Ellen och de likasinnade 

kvinnor hon möter på sina resor som 

biståndsarbetare: läkare, barnmorskor, 

advokater som kämpar för kvinnors rättigheter. 

I den första boken, 80° från Varmvattnet, 

utspelar sig i Zambia, hjältinnan 

vid sidan av Ellen är en barnmorska vid 

namn Beauty, och temat är aborter. En 

amerikansk fanatisk abortmotståndare 

är inblandad, och det blir ganska gast- 

kramande mot slutet. Den andra boken, 

Kvinnorna på tionde våningen, handlar 

om prostitution i Vietnam, och saker vi 

helst inte velat veta om svenska biståndsarbetare 

rullas upp. Den tredje, Klockan 

21.37 utspelar sig i Polen, och är i mitt 

tycke den svagaste. Temat är även här rättten 

till abort, och Karin Alfredsson gör 

en skicklig koppling mellan svenska kvinnors 

abortresor till Polen på 60-talet och 

hur resorna idag gå åt andra hållet – men 

intrigen är alltför förutsägbar, och karaktärerna 

lite platta. 

Det finns någon form av deckarintrig 

i alla böckerna, men den är inte huvudsaken. 

Böckerna hör snarare till samma 

genre som Alexander McCalls Mma Ramotswe-böcker 

– de vill ge en bild av ett 

samhälle och skildra en kvinnas liv och 

vardag – fast Karin Alfredssons böcker är 

skarpare politiskt och feministiskt. I den 

senaste boken får vi möta ett antal utsatta, 

men starka kvinnor i olika skikt av det 

indiska samhället. Dalit-flickan, som slagit 

tillbaka då godsägarens son våldtagit 

henne, rymmer till staden och lever som 

tiggerska, den ofruktsamma hustrun som 

överlevt att bli knuffad in i spritköket och 

arbetar målmedvetet på sin hämnd, läkaren 

som trots sin samhällsställning regel- 

”Vågar en kvinna läsa Bibeln?” 

I ”Bibeln på mitt sätt” får man inte enbart 

en introduktion till Bibeln utan Annika 

Borg tar ibland läsaren med in i aktuella 

debatter och diskussioner om texter. 

På det viset levandegör hon Bibelns texter 

och hur olika de tolkats och tolkas idag. 

En underrubrik lyder ”Går det att vara feminist 

och kristen?” Den frågan besvarar 

hon själv men hänvisar också till andra 

kvinnliga teologer och deras både bejakande 

och nekande resonemang. 

Annika Borg är präst i Svenska kyrkan, 

författare och föreläsare. Hon är välkänd 

som en flitig debattör och krönikör i press 

och radio-TV. Vi kan bland annat höra 

henne i radions P1 i Tankar för dagen. 

2004 doktorerade hon med avhandlingen 

Kön och bibeltolkning. Och hon visar sig 

vara en sällsynt lämplig guide till Böckernas 

Bok. Hela ”Bibeln på mitt sätt” är 

skriven med en smittande entusiasm och 

lust. 

Mariann Sönnebo 

Elin Elg är läkare, och hennes 

drivkraft är farfaderns fråga 

varje kväll: ”har du gjort något 

av bestående värde idag?” 

bundet blir misshandlad av sin man, och 

några till. Liksom i de tidigare böckerna 

finns religionen med som en viktig faktor 

– oftast men inte odelat negativ i kvinnoförtrycket. 

Ett sympatiskt drag i böckerna är Ellens 

ständigt pågående självreflektion i 

mötet med främmande kulturer. Hon 

förfasar sig över det indiska kastsystemet, 

men funderar sedan över hur det är i hennes 

egen bekantskapskrets – hur många 

gifter sig egentligen utanför sin egen klass 

och krets? Det är svårt att acceptera att 

välbeställda kvinnor i Tredje världen tar 

som självklart att de ska ha flera tjänare 

– men å andra sidan ger det människor arbete, 

och visst vore det skönt med avlastning 

hemma… Jag ser med spänning fram 

emot nästa bok med Ellen Elg i aktion i 

ett nytt hörn av världen! 

helene Egnell 


låt lena maria inspirera dig! 

Våga Drömma 

lena maria Klingvall 

libris förlag, 010 

För en tid sedan såg vi Lena Maria Klingvall 

i TV-programmet Här är ditt liv. Det 

var ett program, eller snarare en person, 

som gjorde skillnad. Jag brukar inte riktigt 

imponeras av de personer som får sina liv 

exploaterade i TV-rutan, men Lena Maria 

imponerade stort. Lena Maria har funnits 

i mina tankar många gånger sedan dess. 

Hennes ord, hennes liv, hennes glädje, 

hennes sång och hela hennes sätt har satt 

sina spår. Hon skapade skillnad. 

Jag har nu nåtts av hennes bok, Våga 

drömma. Jag läser den med glädje och 

får ibland en sådan lyckokänsla i mig att 

tårarna nästa bryter fram. Det finns en 

mängd unika människor i vår värld. Detta 

är verkligen ”ett sådant exemplar”. Lena 

Maria har skapat ett gott liv för sig. Om 

detta berättade hon i Här är ditt liv – och 

mycket av detta finns också i denna bok 

som går från barndom till nu. 

Hon har drabbats av motgångar, lyckostunder 

och stora sorger – men hon har 

också skapat fantastiska händelser genom 

sitt sätt att vara, genom sin tävlingsanda 

och genom stöd från sin familj. Lena Ma- 

ria har varit elitidrottare. Hon är sångerska, 

författare, föreläsare och konstnär. 

Hon är en fantastisk medmänniska och 

just en sådan som kan påverka andra människor 

liv i en positiv riktning. Hon har 

därtill använt sitt hittillsvarande liv just 

så. Hon har skapat skillnad. 

På baksidan av boken läser jag; Min 

önskan med den här boken är att den får 

väcka livslust. Alla människor har enorma 

möjligheter, trots de begränsningar vi lever 

med. Jag vill uppmuntra dig att ta vara 

på ditt liv och dina talanger. Pröva dina 

Kallelse till årsmöte för 

Kvinnor i Svenska kyrkan 6 mars 011 kl 14 

på vårsta diakonigård, härnösand 

Årsmötet hålls under Våreld, KviSks vårkonferens som äger 

rum 25-27 mars 2011. Denna gång planeras konferensen gemensamt 

för Kvinnor i Svenska kyrkan och Kvinnor för Mission. 

Respektive förenings årsmöten håll separat. Program för 

denna konferens, som är förlagd till Vårsta Diakonigård i Härnösand, 

skickas ut med ett medlemsbrev i januari 2011. 

Deltagande: alla medlemmar har rätt att 

närvara vid årsmötet. Rösträtt har de representanter 

som utses av respektive stiftsgrupp. 

Stiftsgrupperna har rätt att utse 

representanter i proportion till sitt medlemstal 

enligt § 3 i stadgarna. Anmälan av 

stiftsgruppernas representanter sker via 

respektive stiftsgrupp. Representanterna 

skall anmälas till Hilda Lind, ordf@kvinnorisvenskakyrkan.se 

senast den 1 mars 

2010. 

”Pröva dina egna vingar, 

tänk stora tankar 

– och våga drömma!” 

Ärenden: Vid årsmötet kommer ärenden 

att behandlas enligt § 5 i stadgarna. Detaljerad 

dagordning tillsammans med övriga 

handlingar kommer att skickas till de utsedda 

representanterna senast tre veckor 

för årsmötet. 

Motioner kan väckas av enskild medlem 

eller stiftsgrupp enligt § 5 och skall vara 

styrelsen tillhanda senast två månader före 

årsmötet. Motionerna skall vara under- 

egna vingar, tänk stora tankar – och våga 

drömma! För mig skapar boken hopp. 

Livslust och hopp. Denna bok vill jag 

rekommendera dig att läsa. Läs den och 

fundera på hur du själv gör i ditt liv. Följ 

Lena Marias uppmaning; Tag vara på ditt 

liv och dina talanger. Pröva dina vingar. 

Tänk stora tankar. Låt Lena Maria inspirera 

dig. 

Anette Grinde 

tecknade och ha inkommit till Hilda Lind, 

ordförande, senast den 26 januari 2011. 

Samtidigt bör elektronisk kopia skickas 

till ordf@kvinnorisvenskakyrkan.se . 

Kostnader och anmälningstid för deltagande 

i Våreld kommer att finnas i den 

folder som skickas ut i januari. 

Varmt välkomna 

för styrelsen, 

hilda Lind 

ordförande 

elsA nr 4 010 17

Kalendarium 

JANUARi 

Karin hammar predikar utifrån temat 

17 

Informationskväll inför Världsböndagen 

18.00 i s:t peters kyrka, upplandsgatan 

1 , stockholm. en informationskväll med 

materialet från chile inklusive bilder/bildspel, 

svar på frågor, enklare servering och 

trevlig tillsammans. för er som planerar 

eller skulle vilja planera en gudstjänst i den 

egna kyrkan/församlingen på världsbön- 

”det levande ordet”, därefter kyrklunch. 

cirka 13.15 – 15.00: ”skapelsens mysterium, 

skapelsens sakrament. ett bidrag till 

nutida dopteologi”. Arrangörer: västerortskyrkan 

i vällingby, sveriges ekumeniska 

Kvinnoråd och Kvinnor i svenska kyrkan 

i stockholms stift. för mer information, 

och anmälan, kontakta Karin danielsson, 

e-post: karinmdanielsson@hotmail.com 

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd 

postadress: seK, ekumeniska centret, 

17 99 sundbyberg 

Besöksadress: starrbäcksg. 11, sundbyberg 

dagen och som önskar lite mer personlig MARS 

tel: 08-453 68 04, e-post: sek@ekuc.se 

information. världsböndagskommitténs 

ordförande, ragni lantz, kommer att vara 

på plats för själva informationen om chile 

och materialet. varmt välkommen! Arr. 

ekumeniska Kvinnorådet i stockholm 

17 

Martin Luther King dagen 

den tredje måndagen i januari varje år 

firas minnet av martin luther King och 

hans gärning (hans födelsedag är den 15 

januari 19 9). King-dagen firas på många 

platser runt om i landet. Kanske just i din 

församling eller lokalgrupp? håll utkik 

efter evenemang där du bor! läs mer på 

www.martinlutherking.se. utdelning av 

martin luther King-priset äger traditionsenligt 

rum kl 19.00 i salemkyrkan (folkungagatan 

90, stockholm). Alla är varmt 

välkomna! 

22 

Vart finns mödrarna i fädernas kyrka? 

en seminariedag utifrån boken ”1 kvinnor 

i 1900-talets svenska kyrkohistoria”. 

turkiska salongen i citykyrkan, stockholm, 

Adolf fredriks kyrkogata 10. Kostnad: 00 

kr, lunch och fika ingår i priset. tid: 9.30 

– 16.30. medverkar gör: Ann-sofie ohlander, 

Agneta Östborn, Karin sarja, gunilla 

gunner, hilda lind, sr madeleine fredell 

op, helen friberg, Boel hössjer sundman, 

och christina odenberg. dagen arrangeras 

av svensk kyrkotidning, sveriges ekumeniska 

Kvinnoråd, Kvinnor i svenska kyrkan, 

studieförbundet Bilda. för mer information 

om seminariet, se www.sek-vbd.se 

eller ring expeditionen 08-453 68 04. 

FEBRUARi 

11–13 

Sångdans, cirkeldans och längdans 

en gränsöverskridande kurs där vi fördjupar 

oss i mångfalden i vårt dansarv, 

folkmusikens hus, rättvik. Kursledare: eli- 

4 


världsböndagen firas över hela landet med 

tema och texter skrivna av kvinnor i chile. 

samtidigt firas att det är 80 år sedan 

världsböndagen började firas i sverige. läs 

mer om firandet på www.sek-vbd.se (där 

också hela programmet för världsböndagen 

finns att hämta) eller beställ material 

från expeditionen 08-453 68 04. 

4 


världsböndagen firas i stockholm i s:t 

peters metodistkyrka klockan 18.30. där 

hålls jubileumsgudstjänsten, för att fira 

världsböndagens 80 år i sverige, med 

Jean hackett, Wales, som talare. hon är 

en av världsböndagens två europeiska 

samordnare. 

5 

Kvinnofrukost 

i anslutning till världsböndagens 80-årsfirande 

ordnas en kvinnofrukost i s:t peters 

metodistkyrka i stockholm. Jean hackett 

medverkar tillsammans med en böndagsstipendiat 

från mozambique. frukosten 

börjar kl 09.30 och kostar 60 kr. Biljetter 

bokas via expeditionen, 08-453 68 04, 

eller e-post sek@ekuc.se . Antalet platser 

är begränsat, så anmälan bör vara inne i 

god tid, senast 5/ . 

25–27 

Våreld 

Kvinnor i svenska kyrkans och Kvinnor 

för mission arrangerar en vårkonferens 

tillsammans. under helgen hålls respektive 

organisations årsmöte, se separata program. 

Konferensen kommer att hållas på 

vårsta diakonigård, härnösand. för mer 

information kontakta hilda lind: ordf@ 

kvinnorisvenskakyrkan.se eller www.kvinnorisvenskakyrkan.se 

hemsida: www.skr.org/sek 

postgiro: 60 – 

medlemsavgift: 100 kr/år 

generalsekreterare: Annika damirjian 

SEK:s styrelse 2010–2011 

ordförande: carin gardbring, uppsala 

vice ordf: ingrid Albinsson, strängnäs 

fabronia Babil, Jönköping 

diana eliason, Alingsås 

Bodil mårtenson hagbranth, huskvarna 

ragni lantz , sundbyberg, vBd 

else-Britt löfdahl, lund 

Karin nordin, norrköping 

Birgitta thörn, hisings-Backa 

märta Wigg, norrköping 

Kristina åkerman, uppsala 

raja Zeitoun, Jönköping, suppl 

sara Watanen, frösön, suppl 

christina högström, Bromma, kassör 

Samverkansorganisationer i Sveriges 

Ekumeniska Kvinnoråd (2010): 

evangeliska fosterlandsstiftelsen 

evangeliska frikyrkan 

forum för prästvidgda kvinnor 

frälsningsarmén 

KfuK/Kfum:s riksförbund 

Kvinnor för mission 

Kvinnor i svenska kyrkan 

metodistkyrkans Kvinnoförbund 

pingströrelsen 

svenska Alliansmissionen 

svenska Baptisternas Kvinnoförbund, 

svenska missionskyrkan 

vännernas samfund i sverige, Kväkarna 

SEK samarbetar också med: 

ecumenical forum of european 

christian Women, efecW 

Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i 

alkohol- och narkotikafrågor, KsAn 

minsta myntets gemenskap (fellowship 

of the least coin, flc) 

nordisk ekumenisk Kvinnokommitté, neKK 

operation 13 5 

studieförbundet Bilda 

svenska missionsrådet 

sabet Jansson, lissman gunnar turesson, 

Alf tangnäs. Arrangörer: folkmusikens 

ApRiL 

sveriges Kristna råd 

sveriges Kvinnolobby 

hus och studieförbundet Bilda gävledala. 

information: elisabet Jansson: 0 3-331 

09; www.vilairörelse.nu Anmälan senast 

10/1 till Jon holmén, tel: 076-146 69 99, 

e-post: jon.holmen@folkmusikenshus.se 

8–10 

Vi vill tacka Livet som gett oss så mycket 

årsmöte för sveriges ekumeniska Kvinnoråd 

i lund, tillsammans med lunds ekumeniska 

Kvinnoråd. temat för årsmötet är 

unifem sverige 

världsböndagen (World day of prayer) 

Lokala ekumeniska kvinnoråd finns 

på följande platser: 

göteborg, halmstad, Jönköping, 

27 

Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. 

Ett bidrag till nutida dopteologi 

seminariedag med Anna-Karin hammar i 

västerortskyrkan, vällingby. dagen börjar 

med gudstjänst klockan 11 där Annahämtad 

från firandet av världsböndagen 

och kommer att prägla årsmötet på olika 

sätt. Böndagens 80-årsjubileum kommer 

att uppmärksammas under årsmötet. en 

separat folder med ytterligare information 

och detaljprogram kommer att skickas ut 

till alla medlemmar, lokala råd och samver- 

Karlskrona, linköping, lund, malmö, 

norrköping, stockholm, södertälje, 

uppsala. 

18 elsA nr 4 010 

kansorganisationer i god tid före årsmötet. 

se också seKs hemsida: www.sek-vbd.se KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv 

eller ring expeditionen 08-453 68 04.

Kvinnor i metodistkyrkan, svenska Baptistsamfundet och svenska missionskyrkan samlades i immanuelskyrkan i stockholm till en Kickoff 

för det nya kvinnoförbundet. 

nytt kvinnoförbund på gång 

Riktigt vad det ska heta vet man inte och 

inte heller om det verkligen blir av, men 

lördagen den 2 oktober var det i alla fall 

”kickoff ” för en ny svensk kristen kvinnoorganisation. 

Man har fått 500 000 kr 

från Ungdomsstyrelsen för att genomföra 

projektet. Organisationen kommer att 

ha sin bas i det nya samfund som har arbetsnamnet 

GF-kyrkan (GF=Gemensam 

Framtid) och som – om förhoppningarna 

förverkligas - blir gemensamt för Metodistkyrkan 

(MK), Svenska Baptistsamfundet 

(SB) och Svenska Missionskyrkan 

(SMK). Metodistkyrkan och Baptistsamfundet 

har sedan gammalt fristående 

På årsmötet omvaldes Eva Brunne till 

ordförande för sällskapet. Anna Stelling 

och Gunilla Lindén omvaldes som 

styrelsemedlemmar. Karin Ågren och 

Magnus Olsson kvarstår ytterligare ett 

år. Medlemsavgiften är 100 kronor per 

år. Betalas till bankgiro 358-5627. Ange 

kvinnoförbund, MKK och SBKF, medan 

man i Missionskyrkan tidigare haft ett 

kvinnoråd och nu endast har en genderkommitté. 

Kickoff-samlingen i Immanuelskyrkan 

i Stockholm hade förberetts av en arbetsgrupp 

på sju personer och samlade cirka 

40 kvinnor från ett tiotal orter. Seminariet 

inleddes av korta presentationer av 

MKK:s och SBKF:s historia och arbete, 

varefter Görel Byström Janarv i ord och 

bild presenterade exempel på hur kvinnokraft 

odlas i olika delar av världen. Arbetsgruppens 

presenterade ett utkast till vision 

och riktlinjer för den nya kvinnoorgani- 

namn och e-postadress på inbetalningskortet. 

Sällskapet utlyser ett stipendium 

på 2000 kronor för bidrag till litteraturanskaffande 

för den som i sina teologiska 

studier skriver en uppsats om Ester Lutteman 

som teolog eller ett närstående ämne. 

Sällskapet kommer också att på olika sätt 

sationen. Önskemål, 

idéer och synpunkter 

från seminariedeltagarna 

togs tillvara vid 

ett samtalspass lett av 

Bilda-konsulenterna 

Solveig Westerbom 

och Lisbet Flank. Vid 

ett extra årsmöte mot 

slutet av dagen tog 

görel Byström 

Janarv 

SBKF ett första beslut att upplösa sitt förbund 

för att ingå i det nya, förutsatt att 

det nya samfundet bildas. Frågan tas upp 

igen vid ordinarie årsmöte 2011. 

text och foto: ragni Lantz 

årsmöte för ester luttemansällskapet 

Vad vill sällskapet? 

ester luttemansällskapet vill hålla ester luttemans livsverk 

levande genom att synliggöra hennes roll som teolog, förkunnare, 

själasörjare och föredragshållare. 

Vem var Ester Lutteman? 

ester lutteman föddes år 1888 och växte upp i en prästfamilj. 

hon upplevde en stark kallelse till prästyrket men kunde 

inte bli präst eftersom hon var flicka. hon beslöt sig emellertid 

för att läsa teologi. ester lutteman verkade inom svenska 

kyrkan på många olika sätt bland annat var hon verksam vid 

verka för publicering av Ester Luttemans 

texter. Vill du veta mer om sällskapet och 

även få det elektroniska nyhetsbrevet – ta 

kontakt med e-postadressen ester.lutteman@gmail.com 

Välkommen som medlem i sällskapet! 

birgitta thaning 

lekmannaskolan i sigtuna, ledde kurser och bibelstudie och 

höll föredrag. hon var drivande i arbetet kring en revidering 

av kyrkohandboken 1938. hon spelade en viktig roll 

i svenska kyrkan under många decennier. 19 3 föreslog 

regeringen, i en utredning, att kvinnor skulle kunna bli präster. 

det dröjde dock till 1960 innan detta blev verklighet. när 

kyrkomötet 1957 röstade nej till förslaget om prästvigning av 

kvinnor lämnade ester lutteman svenska kyrkan. för henne 

var det inte förenligt med kvinnosaken, eller tron på evangeliet, 

att kvarstå. 

elsA nr 4 010 19

pOSTTiDNiNG B 

RETUR TiLL: 

sveriges ekumeniska Kvinnoråd 

ekumeniska centret 

17 99 sundbyberg 

SEK:S ÅRSMöTE 2011 

Kallelse till årsmöte för medlemmar och samverkansorganisationer 

i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, 8–10 april 2011 i Lund. 

”Vi vill tacka livet som gett oss så mycket” 

Temat för årsmötet är hämtad från firandet av Världsböndagen 2011 och kommer 

att prägla årsmötet genom gudstjänster, andakter, seminarium och 

andra aktiviteter. Under årsmötet kommer det uppmärksammas att det är 80 år sedan 

Världsböndagen introducerades i Sverige. 

Varmt välkommen till en helg full av gemenskap, årsmötesförhandlingar och överläggningar 

med de lokala råden, med mera. Sista dagen för insändande av motioner 

är den 8 februari 2011. 

En separat folder med ytterligare information och detaljprogram kommer att skickas 

ut till alla medlemmar, lokala råd och samverkansorganisationer i god tid före 

årsmötet. Se också SEKs hemsida: www.sek-vbd.se 

Varmt välkommen!

tema: JA till mångfAld - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?