CHRISTINE MELTZER. DARIN. GAYGALAN. - Qx

CHRISTINE ÄR
DROTTNINGEN
Christine Meltzer är den stora tv-snackisen den här hösten. I träffsäkra
imitationer av Charlotte Perrelli, Pernilla Wahlgren och inte minst
drottning Silvia har vi skrattat oss hesa framför tv-apparaterna varje
fredag i ”Hey Baberiba”. Vi vill absolut veta mer om barnprogramledaren
som blev vår nya skrattfavorit så vi träffade henne
mellan inspelningarna av ”Hey Baberibas” sista avsnitt.
Det känns som om hela Sverige pratar om tjejen i
”Hey Baberiba” och hur kul dina imitationer är.
Känner du av hajpen kring dig?
– Nja, jag vet inte. Vi gjorde ju samma ska i våras men då
hittade inte publiken till programmet, när det låg efter Fångarna
på Fortet. Nu verkar fler titta, det handlar väl om att få förtroende
hos tittarna. Jag märker en viss skillnad att folk kommenterar
mer nu. Men jag tycker inte att jag blivit bättre den här säsongen
utan kör på som jag gjort hela tiden.
Hur började du, David Hellenius och Peter Magnusson
att jobba ihop?
– David har jag känt ända sedan mellanstadiet då jag var lite
kär i honom. Men han såg inte mig då (skrattar). Sen hamnade
vi i samma klass i Calle Flygare utan att någon av oss visste
att den andra sökt in. Sen jobbade jag med David på barnprogrammet
Lattjo Lajban. Men han fick ju Fredagspuls med Tilde
Jag har även gått i Pridetåget
och mina kompisar har sagt
”Christine nu kommer alla tro
att du är lesbisk”. Ja, men vad
gör det? Om folk vill tro det så
får de väl göra det, spelar roll?
de Paula vilket var mycket tuffare (skrattar) och jag blev kvar
med barnprogrammet. Men det är jätteroligt att jobba med barn
och där fick man ju klä ut sig och hålla på så det är inte så långt
ifrån det jag gör idag. Peter lärde jag känna senare, han jobbade
på produktionsbolaget Baluba där han kom på programidén till
Pyjamas. Jag var med lite där också även om det var dom som
var de som syntes mest. Sen gjorde vi tre en liten krogshow på
Blue Moon Bar, och det var där jag började imitera, så jag började
med Pernilla Wahlgren som var min idol som liten och
sen gjorde jag Regina Lund. Och sen kom Hey Baberiba.
Men blev du förvånad att du kunde imitera så bra?
– Jag har velat göra Charlotte Perrelli så himla länge men
inte riktigt hittat hur man kunde ta det här jättetrevliga och överföra
det till en imitation. Ibland är det inte alltid så likt men det
gäller att hitta det där lilla som folk tänkt på och sätta det i en
rolig situation. När är det roligt att man är så positiv som Charlotte
är? När hon satt och tog emot larm på 112 var ju en sådan.
Hur kommer ni på alla idéer och vem som gör vad?
– Vi tittar i tidningar och testar oss fram. En kommer på
idén och en kanske kommer på skruven. Man måste också känna
att man är sugen på att göra den personen man ska imitera.
Darin är jag mest lik av oss, smal och liten och då passar jag
bäst. David har ju gjort Maud Olofsson förut och då blir han
bra som henne. Sen blir man förvånad när man blir maskerad
och inser hur lik man är. Jag blev verkligen Darin när jag blivit
sminkad!
Finns det någon som inte har funkat att göra, som du
inte fått kläm på?
– Ja, just Lena Philipsson har jag velat göra men jag har
inte riktigt hittat rätt. Hon är rätt lik Charlotte i sin småländska,
och jag har inte kunnat tyda ut den småländska dialekten. De
blev rätt lika när man gjorde dom. Sen testade jag att trycka
mer på att hon inte är så pratsam och då fungerade det rätt
bra. Hon är svår att göra men borde vara lätt. Sen gjorde
jag Linda Skugge och det har flera tyckt varit
jättebra. Men jag var inte nöjd, det var heller inget
konkret att ta på.
Ett av dina paradnummer är ju Silvia…
– Ja, det har ju blivit det av någon anledning.
Nu har nog hovet inte orkat rasa eftersom
vi gör dom varje vecka. Men jag har
hört på omvägar att Kungen tycker att det är
lite småkul men att Silvia inte är så road.
Men jag har inget belägg för det så jag vet
inte vad de egentligen tycker…
Är hon lätt att göra?
– Nja, det handlar inte om det har
jag märkt. Kungen har sällan blivit
imiterad eftersom han är svår att
göra, sen kommer Peter och gör
honom och då tycker alla att det
är roligt. Och jag har märkt att
när folk går omkring och härmar
Kungen gör dom Peters imitation
inte en imitation av Kungen. Det
handlar om att hitta den lilla grejen,
som Peter gjorde med det
där sättet att prata. Jag lyssnade
på drottningen för en
vecka sen och det var
så långt ifrån ”min” drottning att det inte var sant. Det är inte
det att det är på pricken likt utan det handlar om att hitta ”bilden”
av personen som folk har. Jag trodde först att det var den
tyska brytningen, men det är inte brytningen som är grejen, det
är mer sättet att prata på. Vi improviserar en del också. Vi är så
trygga i de rollerna så det brukar bli väldigt kul om man improviserar.
Jag vet hur min Silvia reagerar i olika situationer och ibland
kan man hitta saker som ingen annan tänkt på.
Tycker du själv att du är rolig?
– Nej, det kan jag inte säga. Ibland kan jag titta på mig objektivt
tror jag, men det är svårt att avgöra vad som är kul. Fast
ibland när jag sitter och gör drottningen kan jag känna att där
fick jag till det bra, det där var en bra sägning. Men det är inte så
att jag skrattar åt mig själv direkt (skrattar).
Vem av imitationerna är du mest nöjd med?
– Dogge. Det var så otippat att det skulle bli likt och det hade
aldrig slagit mig att jag skulle göra killar, jag är så smal och
tjejig och därför har det blivit imponerande att det fungerat. Jag
tycker det är väldigt roligt att göra en kille. Darin har varit kul
också men han är ju inte så mycket man utan mer en liten kille
QX DECEMBER 2005 • 19