CHRISTINE MELTZER. DARIN. GAYGALAN. - Qx

MUSIK
Il Divo
”Ancora”
(Sony BMG)
QX QX
Efter framträdandet på Victoriadagen i somras
toppade den smöriga kvartetten svenska cd-listan
i fyra veckor. Folkliga program är med andra ord
vägen upp på listorna idag. Il Divo är fyra snygga
killar från fyra länder som med skolade röster
sjunger popopera på olika språk. Nya cd:n Ancora
är klassisk musik och popballader i pompösa versioner
som garanterat får det att pirra till där nere
för er som slukar Harlequinnoveller och tror att
charterflörtar leder till livslång kärlek. I I believe
in you skrider Celine Dion in och tonartshöjningarna
står som spön i backen. Och det mesta på
plattan funkar som behaglig ljudkuliss när snön
faller utanför. Däremot borde gossarna hålla sig
till latinska språk, det blir ofrivillig komik när det
sjungs på engelska. Så tänd ljusen, plocka fram
räkorna, tappa upp vinet och lämna ironiserande
och politisk korrekthet en kväll. Romantiska klyschor
är okej. Ibland. Ronny Larsson
Sinead O´Connor
”Throw down your arms”
(Playground)
QX QX QX QX
Sinead O'Connor som tidigare meddelat att hon
pensionerat sig från musiken är tillbaka med ett
reggaealbum. Vi som följt hennes karriär är inte
förvånade; Sinead gör vad som faller henne in och
reggaeinfluenserna har länge funnits där. När hon
vid det omtalade tv-framträdandet rev sönder påvebilden
gjorde hon det till tonerna av Bob Marleys
War. Sinead har sedan debuten med “Lion & the
Cobra från 1987” haft en speciell plats i mitt hjärta.
Kombinationen superbegåvad rebell är extremt
tilltalande. På nya albumet “Throw down your
arms” bjuds det dämpad rootsreagge av upphovsmän
som Burning Spear, Peter Tosh m fl. Sakta
och innerligt ger hon sig hän åt musiken (nästan på
samma sätt som Björk, fast utan de irriterande primalskriken).
Hennes säregna röst har aldrig låtit
vackrare eller kommit mer till sin rätt. NN
QX SPELDOSA
1. Bodies without organs
”Voodoo magic”
Bodies without organs är
folkligare än mellanmjölk. De
har två låtar på Svensktoppen
medan albumet ständigt ligger
högt på albumlisten. Äntligen
släpps en av plattans bästa låtar
och det är ett stycke BWO-pop
som kommer att gå precis lika
bra som de andra singlarna. Vi
längtar redan efter nästa platta!
28 • QX FEBRUARI 2005
2. Fredrik Backlund
“Koldemo Hotell”
Norrländsk vemodig
country med en snygg
text. Debutsingel av
gaykille som verkar både
vettig och talangfull.
Senhöstens varmaste gåoch-nynna-på-singel.
Kate Bush
”Aerial”
(EMI)
QXQXQX
Kate Bush är tillbaka. Hela tolv år har gått sedan
sist, men nu är dubbelskivan “Aerial” här och sätter
återigen Bush på kartan. För oss som knappt
var tonåringar när hennes förra platta, ”The red
shoes”, gavs ut -93 blir detta ett första möte med
denna omtalade artist. “Aerial” kräver en hel del
av lyssnaren, speciellt av oss noviser. Texterna är
milt sagt poetiska och faktiskt på gränsen till flummigt
oförståeliga. Trots, eller kanske på grund av,
detta kan jag inte låta bli att sätta på skivorna om
och om igen. Det är ungefär som att lösa en gåta,
invävd i drömska musikslingor kryddade med fågelkvitter.
Till slut ger jag upp och inser att konstpopen
som Kate Bush bjuder på tar för lång tid att
smälta. Skulle du däremot besitta en omänsklig
koncentrationsförmåga eller helt enkelt strunta i
att förstå vad Bush försöker säga är genomlyssningen
antagligen betydligt angenämare.
Chavah Selander
Enya
”Amarantine”
(EMI)
QXQXQX
Lyssna på en Enya-låt, vilken som helst, försök sedan
berätta på vilket av hennes sju album den låten
är med. Jag lovar, det är en ganska omöjlig uppgift.
Det mesta som Enya släppt sedan första plattan för
arton år sedan låter nämligen exakt likadant. Enyas
keltiska folksång känns både ”julig” och drömsk.
Och lite mystisk. Som Enya själva. Och jag tycker
det passar alldeles perfekt så här när julruschen
står för dörren. Musiken har en lugnande effekt.
Och jag tror många passar på att tända små värmeljus
i sina lägenheter när Enyas röst ekar ur högtalarna.
Att köpa Enyas nya skiva om man redan gillar
de tidigare är knappast något som kan kallas för
vågat, du vet hur det kommer att låta redan innan
du börjat lyssna. Och det verkar vara ett framgångsrikt
koncept. Enya har idag sålt mer än 50
miljoner album. Och det lär bli fler. AÖ
7. Sugababes
”Ugly”
Klart att den starkaste
låten på plattan blev nya
singeln. Sugababes går
från klarhet till klarhet
efter Push the button och
vi trycker “flipp” för den
här textkloka popdängan.
3. Kanye West 4. Sanna Nielsen
“Golddigger” “Vägen hem”
Vi vet att det är lite sent, Hon kom inte med i
men fanken vad skön den schlagern med den här
är. Oscarsvinnaren Jamie låten. Konstigt, då det
Foxx är en riktigt cool känns som en helgjuten
katt som refrängskrålare i Sanna-schlager med
den här hiten som man röstövningar som skulle
tycker sig ha hört förut. göra en näktergal avis.
8. Jenny
”The Rythm”
Excellence-Jenny gör
comeback med en
popatinokaramell. Jenny
who? Ni vet, hon som
förlovade sig på Arlanda
och senare bröt foten.
Excellent hitpotential.
9. James Blunt
”Goodbye my lover”
Inte riktigt lika bra som
You´re beautiful men
Blunt sjunger med lika
mycket hjärta och
smärta även i
uppföljaren till hans
världshit.
Madonna
”Confessions on a dancefloor”
(Warner)
QXQXQXQX
På samma sätt som en nyckelhålsmärkt limpa
borgar för näringsriktig föda så garanterar en Madonnamärkt
CD att kvaliteten i innehållet är att
lita på. Efter några plattor med mer experimentella
inslag återvänder nu Madde till att göra en
helgjuten dansplatta, så den som väntat sig ett
knippe radiohits lika direkta som ABBA-samplade
förstasingeln Hung up får tänka om. Albumet
bör upplevas på dansgolvet, men om dansgolvet
är hemma i vardagsrummet spelar mindre roll. Så
länge det finns tillgång till hög volym och svängrum
åt alla håll så funkar det. Förutom två små
svackor, den fåniga texten till I love New york
samt kabbalah-flummiga Isaac håller ”Confessions
on a dancefloor” en genomgående hög nivå.
Poppiga Sorry känns som en trolig andrasingel.
Men jag har förmodligen fel, Madonna gör sällan
det förväntade, och det är det som gör henne stor.
Peter Ludvigsson
Bette Midler
”Sings Peggy Lee”
(Sony BMG)
Är det en komplimang för en artist att höra att ens
skiva är perfekt middagsmusik? Jag hoppas det.
För jag älskar såna skivor. Och Bettes nya är definitivt
en sånt album. För två år sedan kom albumet
”Bette Midler sings Rosemary Clooney Songbook”,
nu kommer uppföljaren då Bette tar sig an
Peggy Lees låtar. Och den här gången blev det ännu
bättre. Låtarna är mer direkt och det svänger ”trevligt”
på flera av dem. Som i duetten med Barry
Manilow I love being here with you. Andra starka
låtar är mycket vackra Happiness is a thing called
Joe, Is that all there is (som Bette gör fantastiskt!)
och Mr Wonderful samt Peggy Lees signatur Fever.
Låtarna passar Bette perfekt och de håller hela tiden
till i landskapet storbandsjazz, storslagen filmmusik
och musikal. En given julklapp för oss
”gammelfjollor”. Det kan jag lova! AÖ
5. Madonna
”How high”
How high är febrigt
läcker disco i världsklass
signerad the Queen of
pop. En av plattans (som
gått varm på redaktionen
den senaste månaden)
bästa låtar.
10. Backstreet Boys
”I still”
“Boysen” släpper
tredje singeln från
comebackplattan och det
är en ok midtempolåt
med schysst refräng och
stämsång. Inte klockren,
men den funkar.
6. Melanie C
“First day of my life”
Efter år av saggiga
singlar släpper “Sporty”
en snygg rockballad där
hennes sköna röst
kommer till sin rätt.
Etta i Tyskland och
snart i din radioapparat.
Speldosan baseras
på de låtar som
spelats mest på
QX-redaktionen
den senaste
månaden
Hilary Duff
”Most wanted”
(EMI)
QXQX
Blonda teenskådisen Hilary Duff är ännu en i raden
aktriser som satsar på musikkarriär. Det lustiga
är att hon började som framgångsrik skådis och
halvpoppis sångerska men har nu gått till att bli en
ointressant filmstjärna till att toppa USA-listan
som artist. Musiken på “Most wanted” är inget att
bli upphetsad över och låter som lite skramligare
pop som skulle kunna filmmusik i en film om en
ung trotsig tjej som startar rockband. Men jag gillar
att det lagts på lite discodunk på vissa av låtarna
och till exempel Come Clean kanske skulle
kunna bli en liten dansgolvshit, inte helt olikt något
från Kelly Osbournes underskattade senaste
platta. Hilary har en cool heshet i rösten och med
rätt låtar skulle hon kunna bli en klarare lysande
stjärna. Så mitt råd Hilary, skippa löjliga filmer,
hyr en bra producent och gör bättre musik. Då blir
du en stjärna i min bok också.
Texas
”In Orbit”
(Universal)
QXQXQXQX QXQX
Tyvärr kan Texas nya träffande beskrivas med ett
enda ord, mediokert. Efter att oräkneliga gånger
lyssnat igenom “Red Book” kan jag inte nämna
något spår som sticker ut. Låtar med samma tama
puls och dammiga poppiga discosound avlöser varandra
utan märkbara olikheter. På gränsen till tjatigt
blir det en överdos av Texas omisskännliga egna
sound när det är som tråkigast. För redan frälsta
fans blir detta plattan som ingår i samlingen mest
för sakens skull. För ännu inte inbitna fans blir detta
garanterat inte cd:n som lockar till mer lyssning.
Har du hört singeln Getaway väntar få överraskningar.
Här handlar det inte om att köpa grisen i
säcken, med “Red Book” får du precis vad singeln
ger löfte om. Och frågar ni mig är det ett påtagligt
sömnigt snedsteg i Texas karriär du har att vänta.
Mediokert, men knappast mer, var ordet. CS
MÅNADENS KLASSIKER
Everything But The Girl
”Idlewild”
Sedan debuten 1984 har det blivit
sammanlagt 15 skivor. Det här var
gruppens femte album . Tracy Thorn
och Ben Watt har genom åren gjort
oförglömliga låtar. en av dem var
Missing som blev en världshit.
På detta album fanns bl.a. låten
I don´t wanna talk about it.
Året var 1990.