BMW K 1300 GT - IFMR Norden

IFMR internationalt
Af Jörgen Otzèn
Internationalt möte i Heidelberg juli 2010
Så var det tyskarnas tur att göra ett
internationellt möte för oss resvana
ifmr-are från Norden, bland annat.
Jag var ganska så stolt över, att vi kunde
komma så många – tack, vänner!
Lene och jag kunde kombinera detta
med lite semester och sedan färden till
vårt andra ”hem” i det franska. Det
kan Du säkert läsa om i separat notis,
eftersom det ju inte är internationellt.
Först om själva arrangemanget:
Inkvartering skulle vara det finaste av det
finaste, Marriott Hotell i Heidelberg. Min
första reaktion, när jag så i invitationen,
var, att det här blir dyrt, men när jag gick
in i ”hotell.com”, som jag oftast anlitar
vid resor, så jag till min förvåning, att
arrangörerna verkligen hade prutat ner
priserna rejält. Normalpris 140 € per
natt blev visst till 110€ - ett pris, som
inte finns tillgängligt för normala dödliga
turister, ej heller motorcyklister – så det
blev okay för våran del. Vi betalar ju mer
på ett två-stjärnigt hotell i mässtider i
Frankfurt, så, Marriott blev okay.
Vi var tidigt framme i området på turen
från Dresden, och försökte ringa hotellet
och höra oss för, om vi, till samma pris,
kunde komma en dag innan. Ach, ve och
fasa, se den gick inte, om vi tillhörde en
grupp på över 100 personer, som skulle
bo i flera nätter, det kom inte detta vid,
och vi fick betala 140€! Det ville vi inte,
så vi körda endast till byn Mosbach
och bodde i stället för 80€. En mycket
vacker korsvirkesby vid floden Neckar.
Väl framme strax
över middag, fanns
ingen information
i receptionen, att
vi skulle komma,
vad för pris, parkeringsförhållanden,
men efter viss envishet, att få prata med
chefsreceptionisten hjälpte det – jag
har tyska som mitt annat språk, så jag
lyckades på deras hemspråk förklara,
att priset för parkering var inkluderat,
att vi hade ett helt annat pris än det, de
ville, jag skulle skriva under på, och att
vi ville ha rummet omgående och inte
först efter kl 15. Det gick alltsammans
så småningom i lås.
På eftermiddagen dök Dag-Finn upp,
och vi tog en tur ut i Heidelberg med
spårvagnen, sedan upp med bergsbanan
till toppen av berget bakom byn.
På kvällen var det arrangerat
informell träff i gamla stadsdelen på
en restaurant, och då var det plötsligt
framme vid det internationella. Då
var IFMR-arna där plötsligt från alla
håll och kanter, Italienera, Belgier, oss
själva från Finland, Norge, Sverige och
Danmark, Tyskare och Schweizare,
men anmärkningsvärd inga franskmän,
inga holländare.
Nu kan vi plocka fram lite surt i
mötet, det mesta föregick på tyska,
instruktionerna var mer tyska än
engelska, och jag försökte vara tyst,
men lite slapp ut i alla fall. Vi skulle ju på
en för-tur, innan själva mötet startade,
en liten tur på 30 mil i värmen. Vi skulle
sluta oss till en ankommande grupp lite
senare, så därför var det att raska på !
När vi väl var framme vid mötesplatsen
var det med att se till fylla kroppen med
vatten, det var då minst 35 grader i
skuggan, och vi skulle nu köra ungefär
tre timmar till lunchen, inne i Frankrike
nonstop!
Då erkänner jag – då gick jag i taket
och talade på klar tyska, att detta var
inskriven i de tyska stadgar, att ingen
tur varade så länge och inte utan ett
riktigt kaffestopp. Det är den såkallade
”Lex Monika” uppkallat efter Monika
Ochterlony, som en gång för alla satt
sin prägel i körandet, och det även, så
det står skrivet i de stadgarna hos AGS!
Tack Monika! Ja, då håller vi paus,
och som tur var, var det vid en bäck, i
skuggan, så man kunde hälla i sig mer
vatten och doppa hjälmen i klart vatten.
Väl framme, efter en häktisk körning,
längst fram i alla fall, var vi vid beställt
mat, och vilken fin buffé, det var dukat
till oss, inne i Frankrike!!!
Nu tar min berättning slut, eftersom
Lene kände sig dålig, och vi fortsatte
för egen maskin tillbaka till hotellet i
Heidelberg.
Läs mer om hemfärden på annan plats
i vår eminenta tidning.
På lördagen hade vi även en fin utflykt,
och nu hade man varit och handlat
vatten, läsk, choklad och de speciella
”bretzel” kakor med mycket salt i för att
klara vätskebalansen och törsten. Turen
gick till en gammal plats, galgebacken
och sedan av vackra vägar vidare till
lunchen, fint det också, välorganiserat.
Men, då har vi ju, och det var trevligt,
italienare med oss . men köra efter några
regler – se, det gick inte. Själv stod jag
i solen vid en äng och väntade mer än
en halvtimme, då kom 4 från ett håll, 2
från ett annat och till sist sistemannen,
som var förtvivlat, att någon kört vidare
innan resten kom!
Mat fick vi, och jag körde hem efter
lunchen för lite middagsvila klar till
kvällens övningar på Neckar, jag hade
ju dagen innan haft en lång dag, innan
jag var hemma från Pirmasens.
En lite annorlunda rapport hälsar
Eran gamla president Jörgen
20 McRotary nr. 5/2010 McRotary nr. 5/2010 21