04.02.2014 Aufrufe

Das Opfer nach der Sintflut für die Gottheit(en) des Alten Testaments ...

Das Opfer nach der Sintflut für die Gottheit(en) des Alten Testaments ...

Das Opfer nach der Sintflut für die Gottheit(en) des Alten Testaments ...

MEHR ANZEIGEN
WENIGER ANZEIGEN

Erfolgreiche ePaper selbst erstellen

Machen Sie aus Ihren PDF Publikationen ein blätterbares Flipbook mit unserer einzigartigen Google optimierten e-Paper Software.

Page 1 of 7<br />

Original Research<br />

<strong>Das</strong> <strong>Opfer</strong> <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> <strong>für</strong> <strong>die</strong> <strong>Gottheit</strong>(<strong>en</strong>) <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong><br />

Testam<strong>en</strong>ts und <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong> Ori<strong>en</strong>ts: Eine neue Deutung<br />

Author:<br />

Gerlinde Baumann 1,2<br />

Affiliations:<br />

1<br />

Altes Testam<strong>en</strong>t,<br />

Evangelische Theologie,<br />

Philipps-Universität Marburg,<br />

Germany<br />

2<br />

Departm<strong>en</strong>t Old Testam<strong>en</strong>t,<br />

University of Pretoria,<br />

South Africa<br />

Correspond<strong>en</strong>ce to:<br />

Gerlinde Baumann<br />

Email:<br />

baumann@staff.unimarburg.de<br />

Postal address:<br />

Fachgebiet Altes Testam<strong>en</strong>t,<br />

Fachbereich Evangelische<br />

Theologie, Philipps-<br />

Universität Marburg, 30532<br />

Marburg, Germany<br />

Dates:<br />

Received: 18 June 2013<br />

Accepted: 19 June 2013<br />

Published: 05 Sept. 2013<br />

How to cite this article:<br />

Baumann, G., 2013, ‘<strong>Das</strong><br />

<strong>Opfer</strong> <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> <strong>für</strong><br />

<strong>die</strong> <strong>Gottheit</strong>(<strong>en</strong>) <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong><br />

Testam<strong>en</strong>ts und <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong><br />

Ori<strong>en</strong>ts: Eine neue Deutung’,<br />

Verbum et Ecclesia 34(2),<br />

Art. #888, 7 pages.<br />

http://dx.doi.org/10.4102/<br />

ve.v34i2.888<br />

Note:<br />

This article is dedicated to<br />

Jurie le Roux, with thanks<br />

for continually inspiring<br />

<strong>en</strong>counters!<br />

Copyright:<br />

© 2013. The Authors.<br />

Lic<strong>en</strong>see: AOSIS<br />

Op<strong>en</strong>Journals. This work<br />

is lic<strong>en</strong>sed un<strong>der</strong> the<br />

Creative Commons<br />

Attribution Lic<strong>en</strong>se.<br />

Read online:<br />

Scan this QR<br />

code with your<br />

smart phone or<br />

mobile device<br />

to read online.<br />

The Sacrifice for (the) God(s) after the Flood in Anci<strong>en</strong>t Israel and the Anci<strong>en</strong>t Near East:<br />

A New Interpretation. The experi<strong>en</strong>ce of a large, devastating flood is part of the cultural<br />

heritage of mankind. The famous ‘texts of the deluge’ come from Mesopotamia. Here, the flood<br />

tradition dates back to the 3rd Mill<strong>en</strong>nium. The longest and most traditional of these texts,<br />

which – amongst other things – deal with the interpretation of these ev<strong>en</strong>ts, is the Atramḫasis<br />

myth. The literary-dep<strong>en</strong>d<strong>en</strong>t text is the Gilgamesh epic, and the Old Testam<strong>en</strong>t version is the<br />

story of the Flood that is found in G<strong>en</strong>esis 6–9. For a long time the similarities and differ<strong>en</strong>ces<br />

betwe<strong>en</strong> these three texts have be<strong>en</strong> known. However, so far little att<strong>en</strong>tion was giv<strong>en</strong> to a<br />

passage that all three texts share: the sacrifice of the surviving humans after the Flood. The<br />

reaction of the deity(ies) differs in these three texts. In this article I would like to consi<strong>der</strong> the<br />

similarities and differ<strong>en</strong>ces betwe<strong>en</strong> the texts in or<strong>der</strong> to evaluate the significance of the Old<br />

Testam<strong>en</strong>t text. This is against the background of rec<strong>en</strong>t insights in the field of anci<strong>en</strong>t Israelite<br />

sacrifice, related to cultural anthropology. These three passages are first consi<strong>der</strong>ed in their<br />

context and th<strong>en</strong> compared to the relevant aspects of each other before a conclusion is drawn.<br />

Nach <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong><br />

Die Erfahrung einer groß<strong>en</strong>, vernicht<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Flut gehört zum kulturell<strong>en</strong> Erbe <strong>der</strong> M<strong>en</strong>schheit. 1<br />

Die bekanntest<strong>en</strong> ‘<strong>Sintflut</strong>dichtung<strong>en</strong>’ stamm<strong>en</strong> aus dem Zweistromland, aber es gibt daneb<strong>en</strong><br />

auch Texte aus dem griechisch<strong>en</strong> Raum, aus dem Gebiet <strong>des</strong> heutig<strong>en</strong> Libanon, aus Israel,<br />

Ägypt<strong>en</strong> und In<strong>die</strong>n. In Mesopotami<strong>en</strong> reicht <strong>die</strong> <strong>Sintflut</strong>tradition bis ins 3. Jahrtaus<strong>en</strong>d zurück.<br />

Im westlich<strong>en</strong> Mittelmeer und im Vor<strong>der</strong><strong>en</strong> Ori<strong>en</strong>t besitzt sie eine Nachgeschichte, <strong>die</strong> über <strong>die</strong><br />

biblische Zeit hinausreicht. Die längst<strong>en</strong>, geschloss<strong>en</strong>st<strong>en</strong> und am best<strong>en</strong> überliefert<strong>en</strong> Texte,<br />

<strong>die</strong> sich – unter an<strong>der</strong>em – mit <strong>der</strong> Deutung <strong>die</strong>ser Ereignisse befass<strong>en</strong>, sind <strong>der</strong> Atramḫasis-<br />

Mythos sowie, literarisch davon abhängig, das Gilgameš-Epos. Im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t ist <strong>die</strong>s <strong>die</strong><br />

sog<strong>en</strong>annte <strong>Sintflut</strong>erzählung G<strong>en</strong>esis 6–9.<br />

Seit langem sind <strong>die</strong> Gemeinsamkeit<strong>en</strong> und Unterschiede zwisch<strong>en</strong> <strong>die</strong>s<strong>en</strong> drei Text<strong>en</strong> bekannt.<br />

W<strong>en</strong>ig Beachtung fand dabei allerdings bisher eine Passage, <strong>die</strong> alle drei Texte gemeinsam hab<strong>en</strong>:<br />

<strong>die</strong> <strong>Opfer</strong>handlung <strong>der</strong> überleb<strong>en</strong>d<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> <strong>nach</strong> dem Ende <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong>. Die Reaktion <strong>der</strong><br />

<strong>Gottheit</strong>(<strong>en</strong>) auf das <strong>Opfer</strong> fällt in d<strong>en</strong> drei Text<strong>en</strong> unterschiedlich aus. In <strong>die</strong>sem Beitrag möchte<br />

ich <strong>die</strong> Gemeinsamkeit<strong>en</strong> und Unterschiede zwisch<strong>en</strong> d<strong>en</strong> Text<strong>en</strong> betracht<strong>en</strong> und in Hinblick<br />

auf <strong>die</strong> Bedeutung <strong>für</strong> das Alte Testam<strong>en</strong>t auswert<strong>en</strong>. Dies geschieht vor dem Hintergrund<br />

<strong>der</strong> neuer<strong>en</strong> Erk<strong>en</strong>ntnisse im Bereich <strong>des</strong> altisraelitisch<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>s. 2 Dazu werd<strong>en</strong> <strong>die</strong> drei<br />

Textpassag<strong>en</strong> zunächst in ihrem jeweilig<strong>en</strong> Kontext betrachtet (‘<strong>Das</strong> <strong>Opfer</strong> <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> in<br />

seinem jeweilig<strong>en</strong> Kontext’) und dann in d<strong>en</strong> relevant<strong>en</strong> Aspekt<strong>en</strong> miteinan<strong>der</strong> verglich<strong>en</strong> (‘Die<br />

m<strong>en</strong>schlich<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong> und ihre Wirkung auf <strong>die</strong> <strong>Gottheit</strong>[<strong>en</strong>]’), bevor ein Fazit gezog<strong>en</strong> wird.<br />

<strong>Das</strong> <strong>Opfer</strong> <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> in seinem jeweilig<strong>en</strong> Kontext<br />

Atramḫasis 3<br />

Die am best<strong>en</strong> erhalt<strong>en</strong>e altbabylonische Fassung <strong>des</strong> Atramḫasis-Mythos stammt wohl<br />

aus dem 17. Jahrhun<strong>der</strong>t vor Christus, aber es existier<strong>en</strong> auch teils spätere umfangreiche<br />

Neubearbeitung<strong>en</strong>. 4 Der Mythos verknüpft <strong>die</strong> beid<strong>en</strong> Them<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>schöpfung und Flut<br />

miteinan<strong>der</strong>, und <strong>die</strong> Textpassage über das Ende <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> und das <strong>Opfer</strong> kommt am Ende<br />

<strong>des</strong> Mythos zu steh<strong>en</strong>. Die M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> werd<strong>en</strong> von d<strong>en</strong> höher<strong>en</strong> Göttern (Anunnaku) erschaff<strong>en</strong>,<br />

1.Ein<strong>en</strong> Überblick über antike <strong>Sintflut</strong>sag<strong>en</strong> biet<strong>en</strong> zum Beispiel Caduff (1986), Schmidt (1995) o<strong>der</strong> García Martínez und Luttikhuiz<strong>en</strong><br />

(1998).<br />

2.Ein<strong>en</strong> sehr gut<strong>en</strong> Überblick hierüber bietet Heft 1 <strong>des</strong> Jahrganges 56 (2011) von Verkündigung und Forschung; darin insbeson<strong>der</strong>e <strong>die</strong><br />

Beiträge von Willi-Plein (2011) und Eberhart (2011).<br />

3.Siehe Lambert und Millard (1969); <strong>für</strong> <strong>die</strong> deutsche Übersetzung siehe von Sod<strong>en</strong> (1994).<br />

4.Von Sod<strong>en</strong> (1994:612f.). Hier wird <strong>die</strong> immer noch einzige vollständige wiss<strong>en</strong>schaftliche Ausgabe von Lambert und Millard (1969)<br />

zugrundegelegt.<br />

http://www.ve.org.za<br />

doi:10.4102/ve.v34i2.888


Page 2 of 7<br />

Original Research<br />

um d<strong>en</strong> unter<strong>en</strong> Göttern (Igigi) <strong>die</strong> Arbeit abzunehm<strong>en</strong> und<br />

<strong>die</strong> Versorgung <strong>der</strong> Götter sicherzustell<strong>en</strong>. Später vermehr<strong>en</strong><br />

sich <strong>die</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> allerdings unkontrolliert und mach<strong>en</strong> viel<br />

Lärm bei ihrem Tun. Sie stör<strong>en</strong> <strong>die</strong> Götter, und so fass<strong>en</strong> <strong>die</strong>se<br />

d<strong>en</strong> Beschluss, <strong>die</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> zuerst zu dezimier<strong>en</strong> und, als<br />

sich das nicht als wirksam erweiset, sie gänzlich auszurott<strong>en</strong>.<br />

Aufgrund <strong>der</strong> gezielt<strong>en</strong> Indiskretion <strong>des</strong> ‘weis<strong>en</strong>’ Gottes<br />

Enki kann allerdings <strong>der</strong> ‘überaus Weise’ Atramḫasis <strong>die</strong> Flut<br />

überleb<strong>en</strong>. Währ<strong>en</strong>d <strong>der</strong> Flut hab<strong>en</strong> <strong>die</strong> Götter allerdings<br />

<strong>die</strong> Erfahrung gemacht, dass <strong>die</strong> Ausrottung <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong><br />

keine gute Idee war, d<strong>en</strong>n sie litt<strong>en</strong> Hunger und Durst, weil<br />

niemand sie mehr versorgte. Entsprech<strong>en</strong>d ausgehungert<br />

und begierig <strong>nach</strong> dem Räucheropfer 5 sind <strong>die</strong> Götter <strong>nach</strong><br />

<strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong>:<br />

Atramḫasis III v, 34f 6 :<br />

34 [i-ṣi-nu i-l]u e-re-ša<br />

35 [ki-ma zu-ub-b]i e-lu ni-qí-i pa-aḫ-ru<br />

Übersetzung:<br />

34 [Die Göt]ter [roch<strong>en</strong>] d<strong>en</strong> Duft,<br />

35 sammelt<strong>en</strong> sich [wie Flieg<strong>en</strong>] über dem <strong>Opfer</strong>.<br />

Nach <strong>die</strong>ser Sz<strong>en</strong>e beschließ<strong>en</strong> <strong>die</strong> Götter, dass es keine<br />

<strong>der</strong>artige Vernichtung <strong>der</strong> M<strong>en</strong>schheit mehr geb<strong>en</strong> soll.<br />

An zwei Punkt<strong>en</strong> verän<strong>der</strong>n sie ihr<strong>en</strong> Umgang mit d<strong>en</strong><br />

M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>: Zum ein<strong>en</strong> soll<strong>en</strong> von nun an nur noch <strong>die</strong><br />

schuldig<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> bestraft werd<strong>en</strong> und nicht mehr alle<br />

wie bislang, und zum an<strong>der</strong><strong>en</strong> soll <strong>die</strong> Zahl <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong><br />

durch Kin<strong>der</strong>sterblichkeit und Kin<strong>der</strong>losigkeit bestimmter<br />

Grupp<strong>en</strong> klein gehalt<strong>en</strong> werd<strong>en</strong>.<br />

Die Textsz<strong>en</strong>e mit dem <strong>Opfer</strong> steht zwisch<strong>en</strong> dem Ende<br />

<strong>der</strong> Flut und <strong>der</strong> Abkehr <strong>der</strong> Götter von ihrer Strategie<br />

<strong>der</strong> Vernichtung <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>. Die Erzähllogik legt nahe,<br />

dass <strong>die</strong> Götter durch Atramḫasis’ <strong>Opfer</strong> aus einer echt<strong>en</strong><br />

Notlage befreit werd<strong>en</strong>, weil sie <strong>en</strong>dlich wie<strong>der</strong> ‘zu riech<strong>en</strong>’<br />

bekomm<strong>en</strong>.<br />

Welche Bedeutung hat <strong>die</strong>se Sz<strong>en</strong>e etwa ein Jahrtaus<strong>en</strong>d<br />

später im Gilgameš-Epos?<br />

Gilgameš 7<br />

Die Gilgameš-Tradition geht auf das 3. Jahrtaus<strong>en</strong>d<br />

vor Christus zurück. Die ‘kanonische’, am best<strong>en</strong> und<br />

geschloss<strong>en</strong>st<strong>en</strong> erhalt<strong>en</strong>e Fassung <strong>des</strong> Epos datiert wohl ins<br />

11. Jahrhun<strong>der</strong>t vor Christus; wichtige Textfunde stamm<strong>en</strong><br />

allerdings aus <strong>der</strong> Bibliothek Assurbanipals in Ninive<br />

(7. Jahrhun<strong>der</strong>t). 8 Der uns vorlieg<strong>en</strong>de Text hat also bereits<br />

5.Die Passage über <strong>die</strong> <strong>Opfer</strong>materie ist lei<strong>der</strong> nicht erhalt<strong>en</strong>, aber es ist von einem<br />

Räucheropfer auszugeh<strong>en</strong>; in Atramḫasis III v., 39–40 ist es ein Räucheropfer: qúut-ri-ni<br />

(qutrinna, auch qataru I: Räucherwerk, Rauchopfer; bei Roth [1982:166]<br />

‘inc<strong>en</strong>ce offering’); bei von Sod<strong>en</strong> (1965:930): ‘Weihrauch-(opfer)’.<br />

6.Text <strong>nach</strong>: Lambert und Millard (1969:98).<br />

7.Siehe siehe Maul (2005) <strong>für</strong> <strong>die</strong> deutsche Übersetzung <strong>des</strong> Textes.<br />

8.Zur Textüberlieferung siehe Sallaberger (2008:9, 59–82). Der vorlieg<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />

Darstellung liegt <strong>die</strong> wiss<strong>en</strong>schaftliche Textausgabe von George (2003) zugrunde, in<br />

<strong>der</strong> alle bekannt<strong>en</strong> Fragm<strong>en</strong>te berücksichtigt sind.<br />

eine lange Vorgeschichte. Ursprünglich gehörte <strong>die</strong> <strong>Sintflut</strong>-<br />

Episode wohl nicht zum Gilgameš-Stoff.<br />

Wie ist <strong>die</strong> <strong>Opfer</strong>sz<strong>en</strong>e ins Gilgameš-Epos eingebettet?<br />

Gilgameš ist ein Gott-M<strong>en</strong>sch und <strong>der</strong> Leg<strong>en</strong>de <strong>nach</strong> <strong>der</strong><br />

mächtige König von Uruk in längst vergang<strong>en</strong>er Zeit.<br />

Um seine Macht zu begr<strong>en</strong>z<strong>en</strong>, wird ihm ein Begleiter<br />

erschaff<strong>en</strong>, Enkidu. Beide werd<strong>en</strong> <strong>en</strong>ge Freunde und zieh<strong>en</strong><br />

aus, um Ab<strong>en</strong>teuer zu erleb<strong>en</strong>. Allerdings stirbt Enkidu<br />

bald. Gilgameš ist untröstlich und macht sich auf <strong>die</strong> Suche<br />

<strong>nach</strong> dem ewig<strong>en</strong> Leb<strong>en</strong>. Insbeson<strong>der</strong>e sucht er <strong>nach</strong> dem<br />

einzig<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>, <strong>der</strong> das ewige Leb<strong>en</strong> besitzt: Utnapišti<br />

[ich fand das Leb<strong>en</strong>]. Nach langer und schwieriger Reise trifft<br />

Gilgameš auf Utnapišti. Dieser verrät ihm, wie er das ewige<br />

Leb<strong>en</strong> erlangte – nämlich <strong>nach</strong> <strong>der</strong> Flut, <strong>die</strong> er als einziger<br />

M<strong>en</strong>sch mit seiner Familie überlebt hat. Damit hat Utnapišti<br />

im Gilgameš-Epos <strong>die</strong> gleiche Rolle inne wie Atramḫasis im<br />

gleichnami g<strong>en</strong> Mythos. 9 Die Fluterzählung<strong>en</strong> <strong>des</strong> Gilgameš-<br />

Epos und <strong>des</strong> Atramḫasis-Mythos geh<strong>en</strong> dabei in Teil<strong>en</strong><br />

parallel, teilweise stimm<strong>en</strong> sie sogar wörtlich überein. 10 Auch<br />

<strong>die</strong> <strong>Opfer</strong>sz<strong>en</strong><strong>en</strong> und <strong>die</strong> Reaktion<strong>en</strong> <strong>der</strong> Götter ähneln sich<br />

sehr:<br />

Gilgameš XI,161-163 11 :<br />

161 ilu(dingir) meš i-ṣi-nu i-ri-šá<br />

162 ilu(dingir) meš i-ṣi-nu i-ri-šá tāb[a(dùg.ga)]<br />

163 ilu(dingir) meš ki-ma zu-um-bé-e eli(ugu) bēl(<strong>en</strong>) niqî(siskur) iptaḫ-ru<br />

Übersetzung:<br />

161 Die Götter roch<strong>en</strong> d<strong>en</strong> Duft,<br />

162 <strong>die</strong> Götter roch<strong>en</strong> d<strong>en</strong> ang<strong>en</strong>ehm<strong>en</strong> Duft,<br />

163 <strong>die</strong> Götter versammelt<strong>en</strong> sich wie Flieg<strong>en</strong> um d<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>nd<strong>en</strong>.<br />

Auch hier wird d<strong>en</strong> Göttern <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> klar, dass <strong>die</strong><br />

Vernichtung <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> ein Fehler war. Im Einzeln<strong>en</strong><br />

verläuft das folg<strong>en</strong>de Gespräch etwas an<strong>der</strong>s als bei<br />

Atramḫasis; so sind es im Detail an<strong>der</strong>e Maßnahm<strong>en</strong>, <strong>die</strong><br />

zukünftig <strong>für</strong> <strong>die</strong> kontrollierte Dezimierung <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong><br />

sorg<strong>en</strong> soll<strong>en</strong>. 12 Gilgameš erfährt d<strong>en</strong> Grund, aus dem<br />

Utnapišti von d<strong>en</strong> Göttern das ewige Leb<strong>en</strong> erhielt, und<br />

kehrt zurück <strong>nach</strong> Uruk. 13<br />

Die Erzählung <strong>der</strong> Erschaffung <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>, <strong>die</strong> im<br />

Atramḫasis-Mythos <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong> vorausgeht, fehlt bei<br />

Gilgameš; statt <strong>des</strong>s<strong>en</strong> wird hier <strong>die</strong> Held<strong>en</strong>geschichte<br />

von Gilgameš und Enkidu erzählt. Der Schwerpunkt <strong>der</strong><br />

Fluterzählung liegt bei Gilgameš auf <strong>der</strong> Figur <strong>des</strong> Utnapišti<br />

und <strong>der</strong> Frage, wie <strong>die</strong>ser das ewige Leb<strong>en</strong> erlangte. Die<br />

<strong>Sintflut</strong>erzählung ist hier also ein mythisches Elem<strong>en</strong>t, das in<br />

d<strong>en</strong> Rahm<strong>en</strong> <strong>des</strong> Epos eingebettet ist.<br />

9.Utnapišti wird sogar an einer Stelle (Gilg XI 197) ‘Atramḫasis’ g<strong>en</strong>annt; so Sallaberger<br />

(2008:76).<br />

10.Sallaberger (2008:76).<br />

11.George (2003:712).<br />

12.Nun sind es wilde Tiere, Hunger und <strong>die</strong> Pest (g<strong>en</strong>auer: Löwe, Wolf, Hunger und<br />

Erra).<br />

13.Maul (2005:40): ‘Endlich kann <strong>der</strong> müde, aber nun zu Einsicht und Weisheit<br />

gelangte Held, <strong>der</strong> <strong>die</strong> ganze Welt durchmess<strong>en</strong> hat, sich mit aller Erfahrung und<br />

Kraft seiner Aufgabe als “guter Hirte” widm<strong>en</strong>. Erst hierdurch wird sich Gilgamesch<br />

ewig<strong>en</strong> Ruhm erwerb<strong>en</strong>.’<br />

http://www.ve.org.za<br />

doi:10.4102/ve.v34i2.888


Page 3 of 7<br />

Original Research<br />

In <strong>der</strong> Gilgameš-Fluterzählung werd<strong>en</strong> <strong>die</strong> Götter dreimal<br />

an d<strong>en</strong> Anfang einer Zeile gesetzt, wodurch <strong>die</strong> Bedeutung<br />

gerade <strong>die</strong>ser Zeil<strong>en</strong> stärker hervorgehob<strong>en</strong> wird. Der<br />

gleiche Effekt wird, wie George (2003) beobachtet, auch<br />

durch <strong>die</strong> jeweils länger werd<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Textzeil<strong>en</strong> erreicht. 14<br />

Im Unterschied zu Atramḫasis erhält hier <strong>der</strong> <strong>Opfer</strong>duft<br />

das Attribut tābum, ‘süß, ang<strong>en</strong>ehm’. Auch sammeln sich<br />

<strong>die</strong> Götter nicht um das <strong>Opfer</strong>, son<strong>der</strong>n um d<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>nd<strong>en</strong>;<br />

wie<strong>der</strong>um ein Zeich<strong>en</strong> da<strong>für</strong>, dass <strong>die</strong> Person <strong>des</strong> Utnapišti<br />

von größerer Bedeutung ist als Atramḫasis im gleichnamig<strong>en</strong><br />

G<strong>en</strong>esis 8:20f.:<br />

Mythos. 15<br />

an<strong>der</strong><strong>en</strong> Lebewes<strong>en</strong> ausgerottet werd<strong>en</strong>. Allein Noah bleibt<br />

bewahrt, weil er gerecht ist (P) , beziehungsweise Gefall<strong>en</strong><br />

gefund<strong>en</strong> hat vor JHWH (‘J’). Er soll sich <strong>die</strong> Arche bau<strong>en</strong>,<br />

ein<strong>en</strong> groß<strong>en</strong> schwimmbar<strong>en</strong> Kast<strong>en</strong>, in dem auch seine<br />

Familie sowie zwei (P; 7:8f.) beziehungsweise sieb<strong>en</strong> (‘J’;<br />

7:2f.) Tierpaare Platz find<strong>en</strong>. Die Flut setzt ein und vernichtet<br />

alles Leb<strong>en</strong> auf Erd<strong>en</strong>. Nach dem Ende <strong>der</strong> Flut ruft JHWH<br />

schließlich Noah samt Familie und Tier<strong>en</strong> aus <strong>der</strong> Arche<br />

AOSIS Op<strong>en</strong>Journals – Language Edited Version 27 June 2013<br />

heraus. Dann folgt <strong>die</strong> <strong>Opfer</strong>passage:<br />

G<strong>en</strong>esis 8:20f.:<br />

Darin wird deutlich, dass auch bei <strong>der</strong> stell<strong>en</strong>weise fast<br />

wörtlich<strong>en</strong> Übernahme von Teil<strong>en</strong> aus Atramḫasis bei<br />

Gilgameš <strong>die</strong> altori<strong>en</strong>talische Tradition jeweils neue und<br />

eig<strong>en</strong>e Akz<strong>en</strong>te setzt. Der ältere Text wird eb<strong>en</strong> nicht<br />

wortgleich wie<strong>der</strong>gegeb<strong>en</strong>, son<strong>der</strong>n er erhält eine eig<strong>en</strong>e, an<br />

d<strong>en</strong> jeweilig<strong>en</strong> Kontext Übersetzung: angepasste Schwerpunktsetzung.<br />

G<strong>en</strong>esis 8:20f.<br />

20 Noah baute ein<strong>en</strong> Altar <strong>für</strong> JHWH;<br />

Übersetzung:<br />

וַיִִּ֥בֶן נֹ֛חַ‏ ֵּ֖ מִזְבחַ‏ לַ‏ ‏ַֽיהו ‏ָ֑ה<br />

ַּ֞ וַיִקַח מִכֹּ֣‏ ל׀ הַבְה מ ‏ֹּ֣ה ָ֗ הַטְהֹורה ‏ּומִכ ל֙‏ ה עֹּ֣‏ ‏ֹוף הַט הֹ֔‏ ר<br />

וַיִַּ֥עַל ע לֵּ֖‏ ת בַמִזְב ַֽ ‏ַח<br />

וַי ‏ֹּ֣רַ‏ ח יְהו ה ֹּ֣ אֶת־רי ‏ַח הַנִיח ‏ַח<br />

וַי֙אמֶר יְהוָ֜ה אֶל־לִבָ֗‏ ‏ֹו<br />

20 Noah baute ein<strong>en</strong> Altar <strong>für</strong> JHWH;<br />

er nahm von allem kultisch rein<strong>en</strong> Vieh und von all<strong>en</strong> rein<strong>en</strong><br />

er nahm von allem kultisch rein<strong>en</strong> Vieh und Vögeln von all<strong>en</strong> rein<strong>en</strong> Vögeln<br />

Währ<strong>en</strong>d <strong>die</strong> Verse G<strong>en</strong>esis 8:20f. häufig ausgelegt word<strong>en</strong><br />

und ließ ein Brandopfer von dem Altar aufsteig<strong>en</strong>.<br />

und ließ ein Brandopfer von dem Altar aufsteig<strong>en</strong>.<br />

sind, 16 trifft das auf das <strong>Opfer</strong> Noahs <strong>für</strong> Gott nicht zu: Ihm<br />

21a JHWH roch d<strong>en</strong> ‘beruhig<strong>en</strong>d<strong>en</strong>‘ Geruch,<br />

wurde bisher nicht so viel 21a Aufmerksamkeit JHWH roch d<strong>en</strong> ‘beruhig<strong>en</strong>d<strong>en</strong>‘ zuteil wie Geruch, und JHWH sprach zu sich: (…)<br />

sich anschließ<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Wort<strong>en</strong> JHWHs. und JHWH sprach zu sich: (…) Nach dem ‘Riech<strong>en</strong>’ nimmt JHWH sich vor, <strong>die</strong> Erde nicht<br />

noch einmal zu vernicht<strong>en</strong> weg<strong>en</strong> <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>, auch<br />

Die Verse G<strong>en</strong>esis 8:20f. sind eingebund<strong>en</strong> in d<strong>en</strong> größer<strong>en</strong> w<strong>en</strong>n ‘das Dicht<strong>en</strong> und Tracht<strong>en</strong> <strong>des</strong> m<strong>en</strong>schlich<strong>en</strong> Herz<strong>en</strong>s<br />

literarisch<strong>en</strong> Zusamm<strong>en</strong>hang Nach dem <strong>der</strong> ‘Riech<strong>en</strong>’ biblisch<strong>en</strong> nimmt Fluterzählung JHWH sich vor, … <strong>die</strong> böse Erde ist nicht von noch Jug<strong>en</strong>d einmal auf’ (G<strong>en</strong> zu vernicht<strong>en</strong> 8:21) (Übersetzung weg<strong>en</strong> <strong>der</strong> <strong>der</strong><br />

G<strong>en</strong>esis 6–9, <strong>die</strong> wie<strong>der</strong>um ein<strong>en</strong> Teil <strong>der</strong> biblisch<strong>en</strong> Lutherbibel [1984]). Für <strong>die</strong> Bestandszeit <strong>der</strong> Erde soll<strong>en</strong><br />

M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>, auch w<strong>en</strong>n ‘das Dicht<strong>en</strong> und Tracht<strong>en</strong> <strong>des</strong> m<strong>en</strong>schlich<strong>en</strong> Herz<strong>en</strong>s … böse ist von<br />

Urgeschichte (G<strong>en</strong> 1–11) bildet. Wie beim Atramḫasis- sich <strong>die</strong> Rhythm<strong>en</strong> <strong>der</strong> Natur abwechseln, ohne dass sich <strong>die</strong><br />

Mythos verklammert Jug<strong>en</strong>d <strong>die</strong> auf’ biblische (G<strong>en</strong> 8:21). Urgeschichte Für <strong>die</strong> Bestandszeit <strong>die</strong> Zerstörung <strong>der</strong> Erde soll<strong>en</strong> durch sich Gott <strong>die</strong> wie<strong>der</strong>holt. Rhythm<strong>en</strong> <strong>der</strong> Natur<br />

Erzählung<strong>en</strong> von M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>schöpfung<br />

abwechseln, ohne<br />

und<br />

dass<br />

Flut.<br />

sich<br />

Allerdings<br />

<strong>die</strong> Zerstörung durch Gott wie<strong>der</strong>holt.<br />

find<strong>en</strong> wir in <strong>der</strong> G<strong>en</strong>esis zwei unterschiedliche Version<strong>en</strong> Die Verse G<strong>en</strong>esis 8:20–22 bild<strong>en</strong> innerhalb <strong>der</strong><br />

<strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>schöpfung (P: G<strong>en</strong> 1:1–2, 4a; ‘J’: G<strong>en</strong> 2:4b–3:24) Flutgeschichte <strong>nach</strong> Ansicht <strong>der</strong> Exegese ein<strong>en</strong> erst<strong>en</strong><br />

mit jeweils unterschiedlich<strong>en</strong> Schwerpunktsetzung<strong>en</strong>, <strong>die</strong><br />

‘Beschluss’ 18 beziehungsweise d<strong>en</strong> ‘Epilog <strong>der</strong> “jahwistisch<strong>en</strong>”<br />

Die Verse G<strong>en</strong>esis 8:20–22 bild<strong>en</strong> innerhalb <strong>der</strong> Flutgeschichte <strong>nach</strong> Ansicht <strong>der</strong> Exegese ein<strong>en</strong><br />

in <strong>der</strong> Fluterzählung eine gemeinsame Fortsetzung find<strong>en</strong>.<br />

Flutgeschichte’. 19 Die Verse be<strong>en</strong>d<strong>en</strong> allerdings nicht <strong>die</strong><br />

Auch besteht <strong>die</strong> Urgeschichte erst<strong>en</strong> ‘Beschluss’ <strong>der</strong> G<strong>en</strong>esis 18 beziehungsweise noch aus weiter<strong>en</strong> d<strong>en</strong> ‘Epilog biblische <strong>der</strong> Fluterzählung ‘jahwistisch<strong>en</strong>’ insgesamt. Flutgeschichte’. Dies<strong>en</strong> Abschluss 19 Die Verse stell<strong>en</strong><br />

Elem<strong>en</strong>t<strong>en</strong> – dem erst<strong>en</strong> Mord <strong>der</strong> M<strong>en</strong>schheitsgeschichte<br />

<strong>die</strong> – priester schriftlich<strong>en</strong> – Verse G<strong>en</strong>esis 9:1–17 mit Seg<strong>en</strong><br />

be<strong>en</strong>d<strong>en</strong> allerdings nicht <strong>die</strong> biblische Fluterzählung insgesamt. Dies<strong>en</strong> Abschluss stell<strong>en</strong> <strong>die</strong> –<br />

und Bun<strong>des</strong>schluss dar. Unser Text beschließt also erst<br />

(G<strong>en</strong> 4, Kain und Abel), zwei G<strong>en</strong>ealogi<strong>en</strong> (G<strong>en</strong> 5 und G<strong>en</strong> 10)<br />

sowie <strong>der</strong> Erzählung<br />

priesterschriftlich<strong>en</strong><br />

vom Turmbau in Babylon<br />

– Verse<br />

(G<strong>en</strong><br />

G<strong>en</strong>esis<br />

11).<br />

9:1–17 einmal mit Seg<strong>en</strong> nur und ein<strong>en</strong> Bun<strong>des</strong>schluss Erzählstrang <strong>der</strong> dar. biblisch<strong>en</strong> Unser Flutgeschichte,<br />

Text<br />

nicht aber <strong>die</strong> gesamte Erzählung. Deshalb bildet er nur<br />

beschließt also erst einmal nur ein<strong>en</strong> Erzählstrang <strong>der</strong> biblisch<strong>en</strong> Flutgeschichte, nicht aber <strong>die</strong><br />

eingeschränkt eine Parallele zu d<strong>en</strong> <strong>Sintflut</strong>er zählung<strong>en</strong><br />

Die Urgeschichte in ihrer jetzig<strong>en</strong> Form geht<br />

gesamte Erzählung. Deshalb bildet er nur eingeschränkt <strong>der</strong> altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong> eine Parallele Texte, weil zu dort d<strong>en</strong> <strong>Sintflut</strong>erzählung<strong>en</strong><br />

durch <strong>die</strong> Rücknahme<br />

höchstwahrscheinlich auf <strong>die</strong> <strong>nach</strong>exilische Zeit Israels<br />

<strong>des</strong> Vernichtungs beschlusses jeweils <strong>der</strong> gesamte Abschnitt<br />

zurück. Ältere Teile <strong>der</strong> wie altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong> <strong>die</strong> ‘jahwistisch<strong>en</strong>’ Texte, sind weil dabei dort durch <strong>die</strong> Rücknahme <strong>des</strong> Vernichtungsbeschlusses jeweils<br />

be<strong>en</strong>det wird.<br />

möglicherweise in <strong>die</strong> Königszeit zu datier<strong>en</strong>. In <strong>der</strong><br />

<strong>der</strong> gesamte Abschnitt be<strong>en</strong>det wird.<br />

biblisch<strong>en</strong> Fluterzählung fasst JHWH zunächst d<strong>en</strong><br />

Damit hab<strong>en</strong> wir uns ein<strong>en</strong> Überblick über <strong>die</strong> drei Texte mit<br />

Beschluss, <strong>die</strong> Leb<strong>en</strong>szeit <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> zu begr<strong>en</strong>z<strong>en</strong><br />

ihr<strong>en</strong> <strong>Sintflut</strong>- und <strong>Opfer</strong>erzählung<strong>en</strong> verschafft. Wie ist nun<br />

(G<strong>en</strong> 6:3). Dann aber bereut er auch <strong>die</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>schöpfung<br />

Damit hab<strong>en</strong> wir uns ein<strong>en</strong> Überblick über <strong>die</strong> jeweils drei im Texte Einzeln<strong>en</strong> mit ihr<strong>en</strong> das <strong>Sintflut</strong>- <strong>Opfer</strong> und und <strong>die</strong> göttliche Reaktion<br />

als solche, weil ‘alles Dicht<strong>en</strong> und Tracht<strong>en</strong> ihres Herz<strong>en</strong>s<br />

darauf zu bewert<strong>en</strong>?<br />

nur böse war’ 17 (G<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>erzählung<strong>en</strong> 6:5). Also soll<strong>en</strong> <strong>die</strong> verschafft. M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> und Wie alle ist nun jeweils im Einzeln<strong>en</strong> das <strong>Opfer</strong> und <strong>die</strong> göttliche<br />

18.So Seebass (1996:207).<br />

14.‘These three lines grow steadily Reaktion longer darauf in l<strong>en</strong>gth and zu complexity, bewert<strong>en</strong>? a literary device<br />

that neatly captures the int<strong>en</strong>sifying accumulation of gods at the gathering’ 19.Im Gespräch mit einem <strong>der</strong> altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong> Paralleltexte formuliert Uehlinger<br />

(George 2003:518).<br />

(1990:339f.): ‘Von daher liegt es nahe mit W.M. Clark und E. Z<strong>en</strong>ger ein<strong>en</strong><br />

Vorschlag wie<strong>der</strong> aufzunehm<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> R. R<strong>en</strong>dtorff schon 1961 vorgebracht hat,<br />

15.Dabei drückt <strong>die</strong> an<strong>der</strong>e 18 So Seebass Verbform (1996:207).<br />

(Gtn statt G) wohl eher kein<strong>en</strong><br />

nämlich d<strong>en</strong> kompositionell<strong>en</strong> Schluss <strong>der</strong> “jahwistisch<strong>en</strong>” Urgeschichte in 8:21f.<br />

Bedeutungsunterschied aus. 19 Im Gespräch mit einem <strong>der</strong> altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong> Paralleltexte anzusetz<strong>en</strong>. formuliert Da<strong>für</strong> Uehlinger sprech<strong>en</strong> (1990:339f.): nicht nur <strong>die</strong> ‘Von g<strong>en</strong>annt<strong>en</strong> daher liegt Verweise, es nahe son<strong>der</strong>n mit auch<br />

ein Vergleich mit dem Atramchasis-Mythos, das d<strong>en</strong> gleich<strong>en</strong> Spannungsbog<strong>en</strong><br />

16.Die Verse G<strong>en</strong>esis 8:20–22 W.M. ‘gehör<strong>en</strong> Clark unbestritt<strong>en</strong> und E. Z<strong>en</strong>ger zu d<strong>en</strong> ein<strong>en</strong> gewichtigst<strong>en</strong> Vorschlag <strong>der</strong> ganz<strong>en</strong> wie<strong>der</strong> aufzunehm<strong>en</strong>, von <strong>der</strong> d<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>schöpfung R. R<strong>en</strong>dtorff schon 1961 bis zur vorgebracht Flut aufweist. hat, nämlich Die “jahwistische” d<strong>en</strong><br />

Bibel’, so Seebass (1996:220). kompositionell<strong>en</strong> Schluss <strong>der</strong> “jahwistisch<strong>en</strong>“ Urgeschichte Flutgeschichte in 8:21f. anzusetz<strong>en</strong>. ist dann Da<strong>für</strong> nicht als sprech<strong>en</strong> eine Schuld- nicht und nur Straf- <strong>die</strong> g<strong>en</strong>annt<strong>en</strong> (Westermann) o<strong>der</strong><br />

<strong>Das</strong>einsmin<strong>der</strong>ungsgeschichte (Steck) unter an<strong>der</strong><strong>en</strong> zu betracht<strong>en</strong>, son<strong>der</strong>n als<br />

17.Übersetzung <strong>der</strong> Lutherbibel<br />

Verweise,<br />

(1984).<br />

son<strong>der</strong>n auch ein Vergleich mit dem Atramchasis-Mythos,<br />

Abschluss einer<br />

das d<strong>en</strong><br />

Schöpfungsgeschichte<br />

gleich<strong>en</strong> Spannungsbog<strong>en</strong><br />

bzw. als <strong>der</strong><strong>en</strong><br />

von<br />

Antimythos.’<br />

<strong>der</strong><br />

M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>schöpfung bis zur Flut aufweist. Die “jahwistische“ Flutgeschichte ist dann nicht als eine Schuld- und Straf-<br />

(Westermann) o<strong>der</strong> <strong>Das</strong>einsmin<strong>der</strong>ungsgeschichte (Steck) unter an<strong>der</strong><strong>en</strong> zu betracht<strong>en</strong>, son<strong>der</strong>n als Abschluss einer<br />

Schöpfungsgeschichte bzw. als <strong>der</strong><strong>en</strong> Antimythos.’<br />

http://www.ve.org.za doi:10.4102/ve.v34i2.888<br />

(…)<br />

02<br />

02


Page 4 of 7<br />

Original Research<br />

Die m<strong>en</strong>schlich<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong> und ihre<br />

Wirkung auf <strong>die</strong> <strong>Gottheit</strong>(<strong>en</strong>)<br />

Atramḫasis und Gilgameš<br />

Die Wirkung <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s <strong>nach</strong> <strong>der</strong> Flut ist sowohl im<br />

Atramḫasis-Mythos als auch im Gilgameš-Epos durch<br />

ein gemeinsames Merkmal gek<strong>en</strong>nzeichnet: Die Götter<br />

‘riech<strong>en</strong>’ d<strong>en</strong> (bei Gilgameš ‘ang<strong>en</strong>ehm<strong>en</strong>’) ‘Duft’ <strong>des</strong><br />

<strong>Opfer</strong>s und sammeln sich ‘wie Flieg<strong>en</strong>’ um das <strong>Opfer</strong> (Atr)<br />

beziehungsweise d<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>er (Gilg).<br />

Der Vergleich mit d<strong>en</strong> Flieg<strong>en</strong> ist in <strong>der</strong> altori<strong>en</strong>talistisch<strong>en</strong><br />

Forschung häufig als <strong>des</strong>pektierliche Darstellung<br />

eingeordnet word<strong>en</strong>. 20 Anne Kilmer (1987) allerdings hat<br />

sich <strong>die</strong>ser Symbolik stärker gewidmet und eine interessante<br />

Entdeckung gemacht, <strong>die</strong> dazu Anlass gibt, <strong>die</strong>ses Urteil<br />

zu revi<strong>die</strong>r<strong>en</strong>: <strong>Das</strong> Flieg<strong>en</strong>motiv kommt sowohl vor als<br />

auch <strong>nach</strong> dem Bild <strong>für</strong> <strong>die</strong> vermeintlich ‘gierig<strong>en</strong>’ Götter<br />

vor. Bereits in Atramḫasis III iii 19 ist davon <strong>die</strong> Rede,<br />

dass währ<strong>en</strong>d <strong>der</strong> Flut ein Flattern ‘wie Flieg<strong>en</strong>’ (ki-ma zuub-bi)<br />

zu beobacht<strong>en</strong> ist. In Atramḫasis III 44f. spricht <strong>die</strong><br />

Muttergöttin davon, dass <strong>die</strong> Geschöpfe ‘ohne (Hilfe von)<br />

mir … wie Flieg<strong>en</strong>’ wurd<strong>en</strong>. 21 In Atramḫasis IV 6f. füll<strong>en</strong> <strong>die</strong><br />

in <strong>der</strong> Flut treib<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Leichname <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> d<strong>en</strong> Fluss<br />

wie ‘Schlammflieg<strong>en</strong>’ (zoologisch: sialis lutaria; akkad. kulīlu).<br />

Unmittelbar <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Opfer</strong>sz<strong>en</strong>e legt <strong>die</strong> Muttergöttin ihr<br />

‘Flieg<strong>en</strong>geschmeide’ an. Darunter ist eine aus Lapislazuli<br />

gearbeitete Kette aus Flieg<strong>en</strong><strong>nach</strong>bildung<strong>en</strong> zu versteh<strong>en</strong>,<br />

<strong>für</strong> <strong>die</strong> es auch archäologische Zeugnisse gibt. 22 Diese Kette<br />

hat Anu <strong>der</strong> Muttergöttin gesch<strong>en</strong>kt. Nun legt sie <strong>die</strong>se<br />

zur Erinnerung an d<strong>en</strong> Tag <strong>der</strong> von Anu gebracht<strong>en</strong> Flut<br />

an, d<strong>en</strong> sie nicht vergess<strong>en</strong> will (Atr III v 46f.; III vi 2; Gilg<br />

XI, 164f.), weil hier <strong>die</strong> von ihr geschaff<strong>en</strong><strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong><br />

vernichtet wurd<strong>en</strong>. Kilmer wertet <strong>die</strong>se Erwähnung<strong>en</strong><br />

<strong>der</strong> Flieg<strong>en</strong> so: ‘What is clear is that the image of flies relates<br />

to death and dead things’ (Kilmer 1987:177). Daneb<strong>en</strong> sind<br />

Flieg<strong>en</strong> ikonographisch auch im Kriegskontext zu find<strong>en</strong>;<br />

sie find<strong>en</strong> sich über d<strong>en</strong> in <strong>die</strong> Schlacht zieh<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Soldat<strong>en</strong><br />

und in Ägypt<strong>en</strong> als eine Art militärische Tapferkeitsmedaille<br />

<strong>nach</strong> bestand<strong>en</strong>er Schlacht. 23 Im Anschluss an Kilmer ist<br />

also das Bild <strong>der</strong> <strong>Gottheit</strong><strong>en</strong>, <strong>die</strong> wie Flieg<strong>en</strong> um das <strong>Opfer</strong><br />

beziehungsweise d<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>er herumflieg<strong>en</strong>, wohl nicht<br />

so sehr ein <strong>des</strong>pektierliches. 24 Hier wird Bezug auf d<strong>en</strong><br />

voraufgeh<strong>en</strong>d<strong>en</strong> und auf d<strong>en</strong> folg<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Text g<strong>en</strong>omm<strong>en</strong>, in<br />

dem es vor allem um das Sterb<strong>en</strong> <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> geht. Mit<br />

Claus Wilcke lässt sich <strong>die</strong>s so deut<strong>en</strong>:<br />

Der Vergleich spiegelt das Schicksal <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> in dem <strong>der</strong><br />

vor Hunger und Durst (fast, müss<strong>en</strong> wir sag<strong>en</strong>) tot<strong>en</strong> Götter. Die<br />

<strong>Sintflut</strong> hat Götter wie M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> flieg<strong>en</strong>gleich gemacht – eine<br />

20.So etwa bei George (2003:518): ‘The simile used to <strong>des</strong>cribe the god’s arrival is<br />

famously the image of hungry flies buzzing around a piece of food. This imagery<br />

implies a somewhat cynical view of gods, ev<strong>en</strong> more disrespectful than the earlier<br />

simile lik<strong>en</strong>ing them to cowering dogs (SB XI 116).’<br />

21.So <strong>die</strong> Übersetzung von Wilcke (1999:92 mit Anm. 56).<br />

22.So Hecker (1994:734, Anmerkung 163a); eb<strong>en</strong>so Lambert und Millard (1969:163f.).<br />

23.Kilmer (1987:178) mit Bezug auf Porada (1972:173–175): ‘… the fly symbolizes<br />

escape from death, or a near brush with death as well.’ Daneb<strong>en</strong> hebt Kilmer<br />

anhand an<strong>der</strong>er Textstell<strong>en</strong> hervor, dass <strong>die</strong> Fliege überall hingelangt und dass ihre<br />

schillernd<strong>en</strong> Flügel an d<strong>en</strong> Reg<strong>en</strong>bog<strong>en</strong> erinnern (178f.).<br />

24.Wilcke (1999:94), zur Stelle (mit Bezug auf Kilmer): ‘<strong>Das</strong> ist kein <strong>des</strong>pektierliches<br />

Bild.’<br />

Erinnerung an d<strong>en</strong> erst<strong>en</strong> Vers <strong>des</strong> Epos: Als <strong>die</strong> Götter M<strong>en</strong>sch<br />

war<strong>en</strong>. (1999:94f.)<br />

Über das Flieg<strong>en</strong>-Motiv wird also das Schicksal <strong>der</strong> Götter<br />

mit dem <strong>der</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> <strong>en</strong>g verknüpft: W<strong>en</strong>n <strong>die</strong> Götter <strong>die</strong><br />

M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> umbring<strong>en</strong>, dann sind sie selbst auch vom Tod<br />

bedroht. Deshalb soll es auch <strong>nach</strong> d<strong>en</strong> mesopotamisch<strong>en</strong><br />

Text<strong>en</strong> keine vernicht<strong>en</strong>de Flut mehr geb<strong>en</strong>. <strong>Das</strong> Motiv<br />

<strong>der</strong> Flieg<strong>en</strong> ist dem<strong>nach</strong> keine <strong>des</strong>pektierliche Rede über<br />

altori<strong>en</strong> talische <strong>Gottheit</strong><strong>en</strong>, son<strong>der</strong>n ein Hinweis auf <strong>die</strong><br />

Verwob<strong>en</strong>heit von göttlichem und m<strong>en</strong>schlichem Schicksal.<br />

Es wird in d<strong>en</strong> beid<strong>en</strong> diskutiert<strong>en</strong> mesopotamisch<strong>en</strong> Text<strong>en</strong><br />

in ähnlicher Weise verw<strong>en</strong>det.<br />

G<strong>en</strong>esis 8:20–21a<br />

Zwar kommt <strong>die</strong> vermeintlich ‘<strong>des</strong>pektierliche’<br />

Flieg<strong>en</strong>motivik in G<strong>en</strong>esis 8 nicht vor. Doch bereits <strong>die</strong><br />

Schil<strong>der</strong>ung Gottes als ‘riech<strong>en</strong>d’ ist in <strong>der</strong> christlich<strong>en</strong><br />

Tradition negativ rezipiert word<strong>en</strong>: Für <strong>die</strong> von griechisch<strong>en</strong>,<br />

meist neuplatonisch<strong>en</strong> Paradigm<strong>en</strong> geprägte Auslegungstradition<br />

ist <strong>die</strong>s eine beson<strong>der</strong>s anstößige ‘anthropomorphe’<br />

Redeweise von Gott. 25 Man darf sich Gott, <strong>der</strong> doch gerade<br />

kein M<strong>en</strong>sch ist, nicht als riech<strong>en</strong>d vorstell<strong>en</strong> – und schon<br />

gar nicht in <strong>der</strong> Weise, dass sich Gott womöglich durch ein<strong>en</strong><br />

Duft in seinem Handeln beeinfluss<strong>en</strong> ließe.<br />

Doch g<strong>en</strong>au davon ist in unserem Text <strong>die</strong> Rede, wie ich im<br />

Folg<strong>en</strong>d<strong>en</strong> ausführ<strong>en</strong> möchte. Da<strong>für</strong> zunächst ein g<strong>en</strong>auerer<br />

Blick auf das ‘Riech<strong>en</strong>’ רוח)‏ [II] 26 Hif.). Diese Handlung<br />

wird JHWH nicht nur an <strong>die</strong>ser Stelle im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t<br />

zugeschrieb<strong>en</strong>, son<strong>der</strong>n noch an drei weiter<strong>en</strong>: Nach<br />

Levitikus 26:31 will JHWH d<strong>en</strong> ריח ניחחכם (‘eurer <strong>Opfer</strong>’) nicht<br />

mehr riech<strong>en</strong>, w<strong>en</strong>n Israel nicht auf ihn hört; 27 ganz ähnlich<br />

Amos 5:21, wo JHWH <strong>die</strong> ‘Versammlung<strong>en</strong>’ nicht riech<strong>en</strong><br />

mag. 1 Samuel 26:19 wird das ‘Speiseopfer’ 28 ‏(מנחה)‏ als gezielte<br />

Strategie von Saul vorgeschlag<strong>en</strong>, falls JHWH David geg<strong>en</strong><br />

ihn aufwiegeln würde; dann solle man JHWH d<strong>en</strong> Geruch<br />

<strong>der</strong> מנחה riech<strong>en</strong> lass<strong>en</strong> und würde auf eine Verän<strong>der</strong>ung<br />

25.So zum Beispiel B<strong>en</strong>no Jacob bereits mit kritischer Spitze geg<strong>en</strong> <strong>die</strong><br />

Auslegungstradition: ‘Ungebührlich str<strong>en</strong>gg<strong>en</strong>omm<strong>en</strong> wird <strong>der</strong> Ausdruck ‏,וירח als<br />

sei er ein krasser Anthropomorphismus. <strong>Das</strong>s ריח ניחח ein solcher sei, wird nicht<br />

behauptet, dann aber ist das allein angemess<strong>en</strong>e Verbum <strong>der</strong> Wahrnehmung<br />

das nicht anthropomorpher ist als Seh<strong>en</strong> und Hör<strong>en</strong>, und seine sinnliche ‏,וירח<br />

Urbedeutung nur <strong>für</strong> uns stärker herauskehrt. Außerdem aber ist <strong>der</strong> Ausdruck<br />

hochemphatisch … [mit Verweis auf Levitikus 26,31 und Amos 5,21], ein Ton, <strong>der</strong><br />

in <strong>der</strong> Stimmung Gottes vor <strong>der</strong> Flut (6,6f.) erklung<strong>en</strong> war und jetzt verstumm<strong>en</strong><br />

soll’ (Jacob 1934:227). Ähnlich Westermann (1976:608): ‘Der Anstoß an <strong>die</strong>sem<br />

“anthropomorph<strong>en</strong>” Satz ist sehr alt … und hält sich bis in <strong>die</strong> Geg<strong>en</strong>wart durch.’<br />

26.Umstritt<strong>en</strong> ist, ob es eine o<strong>der</strong> zwei Wurzeln (√) <strong>des</strong> Verbs רוח gibt: Köhler und<br />

Baumgartner (2004) postulier<strong>en</strong> eine Wurzel mit d<strong>en</strong> Bedeutung<strong>en</strong> A (<strong>die</strong> nur im<br />

Qal und Pual belegt ist, mit <strong>der</strong> Bedeutung ‘sich ausweit<strong>en</strong>, sich verbreit<strong>en</strong>’; das<br />

Hifil wäre ‘sich erleichtert fühl<strong>en</strong>’) und B (nur im Hifil belegt: ‘riech<strong>en</strong>’): ‘Somit<br />

dürfte es nahe lieg<strong>en</strong>, mit nur einer רוח√‏ zu rechn<strong>en</strong>, ohne dass <strong>die</strong> Exist<strong>en</strong>z von<br />

zwei verschied<strong>en</strong><strong>en</strong> √ ausgeschloss<strong>en</strong> wäre. Wir müss<strong>en</strong> <strong>die</strong> Frage off<strong>en</strong> lass<strong>en</strong><br />

und geb<strong>en</strong> <strong>der</strong> Nähe <strong>der</strong> beid<strong>en</strong>, sich aber doch unterscheid<strong>en</strong>d<strong>en</strong> √ dadurch<br />

Ausdruck, dass wir das eine unter A und das an<strong>der</strong>e unter B behandeln’ (Köhler<br />

& Baumgartner 2004:1116). Kronholm (1993:383) nimmt dageg<strong>en</strong> nur <strong>die</strong>ses eine<br />

Verb an, wobei er allerdings auch <strong>die</strong> Exist<strong>en</strong>z zweier Wurzeln nicht ausschließt:<br />

‘Doch zieht man in <strong>der</strong> neuer<strong>en</strong> Forschung nicht selt<strong>en</strong> <strong>die</strong> Annahme einer einzig<strong>en</strong><br />

gemeinsemit. Wurzel rwh/rjh vor und führt dabei akk. napašu “weit werd<strong>en</strong>”, aber<br />

2 רוח auch “blas<strong>en</strong>, atm<strong>en</strong>” (…) als Parallele an.’ Ges<strong>en</strong>ius geht <strong>für</strong><br />

von zwei Wurzeln<br />

aus (Ges<strong>en</strong>ius 1962:748 sowie Ges<strong>en</strong>ius 2009:1224f.).<br />

27.Dazu vor allem R<strong>en</strong>dtorff (2004:63–69).<br />

28.Zur<br />

.Zur mincha vergleiche Willi-Plein (1993:84): ‘Als Begleitopfer zu an<strong>der</strong><strong>en</strong><br />

<strong>Opfer</strong>sort<strong>en</strong>, also als “Speiseopfer”, das aus Mehl o<strong>der</strong> Grieß in Kuch<strong>en</strong>form<br />

zubereitet und verbrannt wird, erfor<strong>der</strong>t <strong>die</strong> Mincha auch Wohlgerüche und ein<br />

Wein-Gußopfer. Bei<strong>des</strong> ist in d<strong>en</strong> Rezept<strong>en</strong> auf das jeweilige <strong>Opfer</strong>tier abgestimmt.<br />

Im ausgebaut<strong>en</strong> Ritual ist <strong>die</strong> Mincha das “Zubrot” zum zubereitet<strong>en</strong> Fleisch <strong>des</strong><br />

Tieropfers.’<br />

http://www.ve.org.za<br />

doi:10.4102/ve.v34i2.888


Page 5 of 7<br />

Original Research<br />

seiner Haltung hoff<strong>en</strong>. Dies<strong>en</strong> Stell<strong>en</strong> könnte man eine<br />

kritische Haltung geg<strong>en</strong>über dem göttlich<strong>en</strong> Riech<strong>en</strong><br />

<strong>en</strong>tnehm<strong>en</strong>, weil sie <strong>die</strong> Möglichkeit <strong>der</strong> Manipulation<br />

Gottes beinhaltet. Allerdings mach<strong>en</strong> zwei an<strong>der</strong>e Texte<br />

deutlich, dass <strong>die</strong> Fähigkeit zu riech<strong>en</strong> in <strong>der</strong> Sicht <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong><br />

Testam<strong>en</strong>ts ein konstitutives Attribut einer <strong>Gottheit</strong> ist: In<br />

Deuteronomium 4:28 wird Israel angekündigt, dass es einst<br />

<strong>Gottheit</strong><strong>en</strong> verehr<strong>en</strong> wird, <strong>die</strong> ‘we<strong>der</strong> seh<strong>en</strong> noch hör<strong>en</strong>,<br />

we<strong>der</strong> ess<strong>en</strong> noch riech<strong>en</strong> könn<strong>en</strong>’. Ganz ähnlich Psalm 115:6:<br />

Die ‘falsch<strong>en</strong>’ <strong>Gottheit</strong><strong>en</strong> ‘hab<strong>en</strong> Ohr<strong>en</strong> und hör<strong>en</strong> nicht, sie<br />

hab<strong>en</strong> eine Nase und riech<strong>en</strong> nicht’. Im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t<br />

wird also gerade keine durchgängig negative Sicht auf das<br />

Riech<strong>en</strong> von <strong>Gottheit</strong><strong>en</strong> vertret<strong>en</strong>, son<strong>der</strong>n <strong>die</strong>ses Attribut als<br />

konstitutiv <strong>für</strong> eine <strong>Gottheit</strong> angeseh<strong>en</strong>.<br />

Dabei ist nicht unwichtig, was JHWH riecht. <strong>Das</strong> Objekt<br />

ריח ‏.ריח הניחח <strong>des</strong> göttlich<strong>en</strong> Riech<strong>en</strong>s heißt im Hebräisch<strong>en</strong><br />

bezeichnet d<strong>en</strong> ‘Geruch’, ‘Duft’, ‘Hauch beziehungsweise<br />

Atem’. 29 Was sich allerdings hinter ניחח verbirgt, ist <strong>nach</strong><br />

dem Urteil <strong>der</strong> Ausleg<strong>en</strong>d<strong>en</strong> nicht so eindeutig. Relativ<br />

neutral sind noch Übersetzung<strong>en</strong> mit ‘beruhig<strong>en</strong>d’ 30 o<strong>der</strong><br />

‘besänftig<strong>en</strong>d’ 31 , vielleicht mit einer leicht<strong>en</strong> Steigerung<br />

<strong>der</strong> Bedeutungsint<strong>en</strong>sität als ‘beschwichtig<strong>en</strong>d’. 32 Dabei<br />

wird immer ein Zusamm<strong>en</strong>hang mit dem göttlich<strong>en</strong> Zorn<br />

impliziert, <strong>der</strong> länger o<strong>der</strong> kürzer andauert, d<strong>en</strong>n ein<br />

ruhiger Gott muss schwerlich beschwichtigt werd<strong>en</strong>. In eine<br />

ניחח an<strong>der</strong>e Bedeutungsrichtung geh<strong>en</strong> Übersetzung<strong>en</strong>, <strong>die</strong><br />

als ‘wohltu<strong>en</strong>d’ o<strong>der</strong> ‘ang<strong>en</strong>ehm’ deut<strong>en</strong>. 33 Eine ähnliche<br />

Bedeutungsnuance stütz<strong>en</strong> <strong>die</strong> antik<strong>en</strong> Übersetzung<strong>en</strong>:<br />

LXX hat οσμη ευωδιας ‘Duft <strong>des</strong> Wohlgeruchs’, Vulgata: odor<br />

suavis, [Parfüm] o<strong>der</strong> odor suavitas, [Geruch <strong>der</strong> Lieblichkeit,<br />

Annehmlichkeit]. Auch <strong>die</strong> Übersetzung <strong>der</strong> Lutherbibel<br />

lautet ‘mit lieblichem Geruch’.<br />

An <strong>die</strong>ser Stelle scheint <strong>die</strong> Sekundärliteratur weg<strong>en</strong> <strong>der</strong><br />

groß<strong>en</strong> Unterschiede <strong>der</strong> Deutung<strong>en</strong> und <strong>der</strong> off<strong>en</strong>sichtlich<strong>en</strong><br />

Schwierigkeit, hier zu einem begründet<strong>en</strong> Urteil zu komm<strong>en</strong>,<br />

29.Für <strong>die</strong> von Ges<strong>en</strong>ius postulierte zweite Wurzel (Ges<strong>en</strong>ius 1962:748 sowie<br />

Ges<strong>en</strong>ius 2009:1224f.).<br />

30.So zum Beispiel Eberhart (2002:369f.); Marx (2000:138): ‘beruhig<strong>en</strong><strong>der</strong> Duft’;<br />

Ges<strong>en</strong>ius (2007:814): ‘Beruhigung, Beschwichtigung’; stets in <strong>der</strong> Verbindung<br />

mit ‏:ריח ‘Beruhigungsduft, <strong>der</strong> ang<strong>en</strong>ehme Duft von <strong>Opfer</strong>n <strong>für</strong> Jahwe zu <strong>des</strong>s<strong>en</strong><br />

Beruhigung und Besänftigung’; <strong>des</strong>gleich<strong>en</strong> Schüle (2009:144).<br />

31.Willi-Plein (2011:24): ‘Alle <strong>Opfer</strong>materie wird durch Verbr<strong>en</strong>nung auf dem Altar an<br />

Gott übergeb<strong>en</strong>, und zwar als “Besänftigungsgeruch <strong>für</strong> JHWH”.’<br />

32.Von <strong>der</strong> ‘Beschwichtigung’ JHWHs durch d<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>duft spricht Koch (1986:443<br />

mit Bezug auf Köhler [1966:177]) basier<strong>en</strong>d auf Ezechiel 5:13 (‘ich beschwichtige<br />

נוח mein<strong>en</strong> Zorn geg<strong>en</strong> sie’). Allerdings wird hier, wie Koch bemerkt, das Verb<br />

verw<strong>en</strong>det, ‘<strong>des</strong>s<strong>en</strong> vielseitige Konnotation<strong>en</strong> nicht ohne weiteres auf das Nom<strong>en</strong><br />

übertrag<strong>en</strong> werd<strong>en</strong> könn<strong>en</strong>, das zwar etymologisch verwandt ist, aber in völlig<br />

an<strong>der</strong><strong>en</strong> Syntagm<strong>en</strong> auftritt’. So auch Köhler und Baumgartner (2004) רוח)‏ Hifil mit<br />

als ‘d<strong>en</strong> Beschwichtigungsgeruch riech<strong>en</strong>’ [2004:1116] beziehungsweise ריח ניחח<br />

[2004:657]). ‘Beschwichtigungsgeruch’ als ריח als ‘Beschwichtigung’, mit ניחח<br />

Ähnlich auch Stolz (1984:46) mit Verweis auf <strong>die</strong> verwandt<strong>en</strong> altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong><br />

Vorstellung<strong>en</strong>: ‘Eine ganz spezifische, im Kult beheimatete Vorstellung kommt<br />

in <strong>der</strong> Wortverbindung reach nichoach zum Ausdruck: Vom <strong>Opfer</strong> her steigt ein<br />

“Beschwichtigungsgeruch” zur <strong>Gottheit</strong> auf und bringt so das Verhältnis zwisch<strong>en</strong><br />

M<strong>en</strong>sch und Gott in Ordnung; <strong>die</strong> Altertümlichkeit <strong>der</strong> Vorstellung liegt auf <strong>der</strong><br />

Hand (Speisung <strong>des</strong> Gottes durch d<strong>en</strong> Geruch). Der Ausdruck kommt in G<strong>en</strong> 8:21<br />

(J) vor, ist aber im Zusamm<strong>en</strong>hang mit dem <strong>Sintflut</strong>abschluss schon vorisraelitisch<br />

belegt (akk. erīšu “Duft” in Gilg. XI, 159f.).’ Bei Seebass dageg<strong>en</strong> divergier<strong>en</strong><br />

<strong>die</strong> Bedeutung<strong>en</strong> von ניחח ‏:ריח In <strong>der</strong> zusamm<strong>en</strong>häng<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Textübersetzung<br />

(1996:203) riecht JHWH d<strong>en</strong> ‘lieblich<strong>en</strong> Duft’, währ<strong>en</strong>d ihm <strong>der</strong> Textkomm<strong>en</strong>tierung<br />

zufolge <strong>der</strong> ‘Beschwichtigungsgeruch’ (1996:221) in <strong>die</strong> Nase steigt.<br />

33.So Koch (1986:445): ‘Für P und Ez bedeutet reach nichoach … <strong>der</strong> “wohltu<strong>en</strong>de<br />

Geruch”, <strong>der</strong> beim festlich<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong> <strong>en</strong>tsteht und das rechte Klima <strong>für</strong> d<strong>en</strong> segn<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />

Umgang Gottes mit <strong>der</strong> Kultgemeinde schafft. Deshalb erwartet Ezechiel 20:41<br />

davon “Wohlgefall<strong>en</strong>” (rāṣāh; vgl. 1 QS 3,11; 9,5; 1 QM 2,5; 11 QPsa 154)’; ähnlich<br />

Zwickel (1994:369), allerdings ohne weitere Erklärung: ‘wohltu<strong>en</strong><strong>der</strong> Geruch’.<br />

nicht weiterzuführ<strong>en</strong>. W<strong>en</strong>d<strong>en</strong> wir uns <strong>des</strong>halb dem<br />

hebräisch<strong>en</strong> Wort selbst zu.<br />

<strong>Das</strong> Adjektiv ניחח ist – <strong>nach</strong> dem immer noch wegweis<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />

Artikel von Klaus Koch (1986:442) – ein erstarrtes Polel<br />

<strong>des</strong> Verbs ‏.נוח Die Grundbedeutung von נוח Qal ist ‘sich<br />

nie<strong>der</strong>lass<strong>en</strong>, bleib<strong>en</strong>, wohn<strong>en</strong>, ruh<strong>en</strong>’ (Ges<strong>en</strong>ius 2007:792).<br />

So lässt sich etwa <strong>die</strong> Arche (G<strong>en</strong> 8:4) auf dem Gebirge<br />

Ararat nie<strong>der</strong> o<strong>der</strong> <strong>der</strong> Geist JHWHs (Num 11:25f.) auf<br />

d<strong>en</strong> 70 Ältest<strong>en</strong> Israels sowie (Jes 11:2) auf dem erwartet<strong>en</strong><br />

Davidspross. <strong>Das</strong> Polel <strong>en</strong>tspricht in <strong>der</strong> Bedeutung in<br />

etwa dem Piel und hat damit – Ernst J<strong>en</strong>ni (1981) zufolge –<br />

geg<strong>en</strong>über dem Qal ‘faktitive und resultative Bedeutung’. 34<br />

Dies<strong>en</strong> Überlegung<strong>en</strong> <strong>en</strong>tsprech<strong>en</strong>d ist ניחח also das, was ein<br />

‘Ruh<strong>en</strong>’ bewirkt – o<strong>der</strong> aber ein ‘Sich-Nie<strong>der</strong>lass<strong>en</strong>’. Vielleicht<br />

könnte man <strong>die</strong> Bedeutung von ניחח im Deutsch<strong>en</strong> am ehest<strong>en</strong><br />

so umschreib<strong>en</strong>, dass <strong>die</strong>ser <strong>Opfer</strong>duft ‘einlad<strong>en</strong>d’ ist, sich<br />

nie<strong>der</strong>zulass<strong>en</strong>.<br />

J<strong>en</strong>seits <strong>der</strong> isoliert<strong>en</strong> Bedeutung <strong>des</strong> Wortes ניחח fällt auf,<br />

dass <strong>die</strong> gesamte W<strong>en</strong>dung ריח ‏(ה)ניחח im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t<br />

relativ häufig anzutreff<strong>en</strong> ist, und zwar im Kontext von<br />

<strong>Opfer</strong>bestimmung<strong>en</strong> in Levitikus und Numeri sowie bei<br />

Ezechiel. Diese Texte sind allesamt zur priester(schrift)-<br />

lich<strong>en</strong> Tradition zu rechn<strong>en</strong>. Bei keinem <strong>die</strong>ser Texte wird<br />

diskutiert, ob mit dem <strong>Opfer</strong> ev<strong>en</strong>tuell ein göttlicher Zorn<br />

‘besänftigt’ o<strong>der</strong> ein aufgebrachter Gott ‘beschwichtigt’<br />

werd<strong>en</strong> muss. Dies spricht mit Blick auf G<strong>en</strong>esis 8:21<br />

<strong>für</strong> <strong>die</strong> gerade vorgeschlag<strong>en</strong>e Deutung, wo<strong>nach</strong> <strong>der</strong><br />

<strong>Opfer</strong>duft ריח ‏(ה)ניחח JHWH dazu bringt, zu ruh<strong>en</strong> o<strong>der</strong> sich<br />

nie<strong>der</strong>zulass<strong>en</strong>.<br />

Daneb<strong>en</strong> hat das schwerpunktmäßige Vorkomm<strong>en</strong> von<br />

auch eine quell<strong>en</strong> kritische Implikation: Außer in ריח ‏(ה)ניחח<br />

G<strong>en</strong>esis 8:21 kommt <strong>die</strong> W<strong>en</strong>dung ausschließlich in P-Text<strong>en</strong><br />

vor; G<strong>en</strong>esis 8:21 wäre <strong>der</strong> einzige Beleg <strong>für</strong> ein Vorkomm<strong>en</strong><br />

außerhalb von P. So legt sich <strong>die</strong> Vermutung nahe, dass <strong>die</strong><br />

W<strong>en</strong>dung ריח הניחח in G<strong>en</strong>esis 8:21 eig<strong>en</strong>tlich in an<strong>der</strong><strong>en</strong> Textzusamm<strong>en</strong>häng<strong>en</strong><br />

beheimatet ist und von dort aus hierher<br />

transferiert wurde. Es scheint sowohl von <strong>der</strong> Textchronologie<br />

als auch von <strong>der</strong> Text<strong>en</strong>tstehung her aus an<strong>der</strong><strong>en</strong> Text<strong>en</strong> in<br />

<strong>die</strong>s<strong>en</strong> in <strong>der</strong> Textchronologie weit vorne steh<strong>en</strong>d<strong>en</strong> und<br />

ursprünglich älter<strong>en</strong> Zusamm<strong>en</strong>hang ‘eingewan<strong>der</strong>t’ zu<br />

sein. In G<strong>en</strong>esis 8:20f. wird durch <strong>die</strong> W<strong>en</strong>dung ריח הניחח <strong>der</strong><br />

Ursprung <strong>des</strong> Brandopfers zurückverlegt in <strong>die</strong> Urgeschichte.<br />

Damit unterscheidet sich G<strong>en</strong>esis 8:20f. von G<strong>en</strong>esis 4:3;<br />

dort ist nicht dezi<strong>die</strong>rt vom Brandopfer <strong>die</strong> Rede, son<strong>der</strong>n<br />

von ‏,מנחה und hier wird nicht vom Riech<strong>en</strong> JHWHs, son<strong>der</strong>n<br />

vom Seh<strong>en</strong> JHWHs gesproch<strong>en</strong>. Durch <strong>die</strong> Positionierung<br />

innerhalb <strong>des</strong> <strong>Sintflut</strong>-Zusamm<strong>en</strong>hangs bekommt das <strong>Opfer</strong><br />

in G<strong>en</strong>esis 8:20f. zudem eine universale Bedeutung: Es wird<br />

nicht nur in Israel gebracht, son<strong>der</strong>n Noah als Ur-M<strong>en</strong>sch <strong>der</strong><br />

<strong>nach</strong>sintflutlich<strong>en</strong> Neuschöpfung und Nichtisraelit bringt es,<br />

und zwar <strong>für</strong> JHWH.<br />

Erhell<strong>en</strong>d ist darüber hinaus auch eine Deutung <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s<br />

in G<strong>en</strong>esis 8:20f., w<strong>en</strong>n neuere <strong>Opfer</strong>theori<strong>en</strong> herangezog<strong>en</strong><br />

34.J<strong>en</strong>ni (1981:155); dort weiter: ‘d.h. das Subjekt bewirkt am Objekt d<strong>en</strong> von<br />

dem <strong>en</strong>tsprech<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Adjektiv o<strong>der</strong> vom passiv<strong>en</strong> Partizip <strong>des</strong> Grundstamms<br />

ausgesagt<strong>en</strong> Zustand Öfter wird <strong>der</strong> adjektivisch ausgedrückte Zustand nicht<br />

objektiv bewirkt, son<strong>der</strong>n nur subjektiv als vorhand<strong>en</strong> erklärt.’<br />

http://www.ve.org.za<br />

doi:10.4102/ve.v34i2.888


Page 6 of 7<br />

Original Research<br />

werd<strong>en</strong>. 35 Da<strong>nach</strong> wird das <strong>Opfer</strong> zunehm<strong>en</strong>d w<strong>en</strong>iger mit<br />

seiner Fokussierung auf Sühne o<strong>der</strong> Vergebung verstand<strong>en</strong>,<br />

son<strong>der</strong>n stärker im Rahm<strong>en</strong> eines religionswiss<strong>en</strong>schaftlich<strong>en</strong><br />

Verständnisses als Gabe, durch welche eine Kommunikation<br />

mit Gott hergestellt o<strong>der</strong> fortgeführt werd<strong>en</strong> soll. 36 Als<br />

Vorreiter <strong>die</strong>ser neu<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>deutung könn<strong>en</strong> Alfred Marx<br />

und Christian Eberhart gelt<strong>en</strong>. 37 In <strong>die</strong>ser Sichtweise wird<br />

das <strong>Opfer</strong> vor dem Hintergrund <strong>der</strong> Gepflog<strong>en</strong>heit<strong>en</strong> am<br />

altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong> Königshof als Gastmahl <strong>für</strong> Gott als ein<strong>en</strong><br />

Höhersteh<strong>en</strong>d<strong>en</strong> verstand<strong>en</strong>. <strong>Das</strong> gilt in Israel insbeson<strong>der</strong>e<br />

<strong>für</strong> das Brandopfer, wie Ina Willi-Plein bereits 1993 betont<br />

hat. 38 Durch <strong>die</strong> Gabe <strong>des</strong> ganz<strong>en</strong> Tieres <strong>für</strong> Gott wird <strong>die</strong>ser<br />

im Brandopfer wie ein vornehmer Gast behandelt. Man<br />

lädt ihn ein und sucht seine Nähe, indem ihm nur das Beste<br />

vorgesetzt wird. 39 In <strong>die</strong>sem Verständnis <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s geht es<br />

in <strong>der</strong> Begegnung um Kontakt und Kommunikation und um<br />

d<strong>en</strong> Austausch mit dem Ehr<strong>en</strong>gast. 40 Marx präzisiert <strong>die</strong>s noch<br />

einmal vor dem Hintergrund <strong>des</strong> ‘Altargesetzes’ in Exodus<br />

20:22–26, <strong>der</strong> Ätiologie <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t:<br />

‘<strong>Das</strong> <strong>Opfer</strong> <strong>die</strong>nt nicht dazu, Gott zu beschwichtig<strong>en</strong>’<br />

(Marx 2000:137). Son<strong>der</strong>n ‘… das <strong>Opfer</strong> [ist] Anlass <strong>des</strong><br />

Komm<strong>en</strong>s Gottes …, um <strong>die</strong> Gastfreundschaft seines Volkes<br />

anzunehm<strong>en</strong> und es zu segn<strong>en</strong>’ (Marx 2000:137). Übertrag<strong>en</strong><br />

auf G<strong>en</strong>esis 8:20f. hieße das: <strong>Das</strong> <strong>Opfer</strong> <strong>die</strong>nt in <strong>die</strong>sem Text<br />

als Anlass <strong>für</strong> das Komm<strong>en</strong> Gottes, um <strong>die</strong> Gastfreundschaft<br />

Noahs anzunehm<strong>en</strong> und <strong>die</strong>s<strong>en</strong> sowie alle, <strong>die</strong> mit ihm<br />

zusamm<strong>en</strong> <strong>die</strong> Flut überlebt hab<strong>en</strong>, zu segn<strong>en</strong>. Diese<br />

Neudeutung <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s wird auch dadurch gestützt, dass<br />

sich hierin ריח ‏(ה)ניחח mit <strong>der</strong> Bedeutung <strong>des</strong> ‘einlad<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />

Duftes’ gut einfügt. Nach <strong>der</strong> Errettung Noahs und seiner<br />

Familie vor <strong>der</strong> Flut wird Gott durch ein Brandopfer<br />

eingelad<strong>en</strong>, <strong>die</strong> bereits besteh<strong>en</strong>de Kommunikation wie<strong>der</strong><br />

aufzunehm<strong>en</strong>. Dies markiert zugleich d<strong>en</strong> Neuanfang <strong>der</strong><br />

<strong>nach</strong>sintflutlich<strong>en</strong> M<strong>en</strong>schheitsgeschichte. Und Gott lässt<br />

sich einlad<strong>en</strong>. Ähnlich wie bei Atramḫasis und Gilgameš<br />

kommt er. Seine Reaktion auf das <strong>Opfer</strong> <strong>en</strong>tspricht g<strong>en</strong>au<br />

<strong>der</strong>, <strong>die</strong> auch im Altargesetz Exodus 20 ankündigt wird: Er<br />

segnet <strong>die</strong>, <strong>die</strong> ihn eingelad<strong>en</strong> hab<strong>en</strong>. 41<br />

35.Hierzu vergleiche insbeson<strong>der</strong>e <strong>die</strong> Überblicksdarstellung von Willi-Plein (2011).<br />

36.Dies geht vor allem auf <strong>die</strong> Thes<strong>en</strong> von Mauss (1990), Stansell (1999), Eberhart<br />

(2002), Kessler (2004) und Marx (2000, 2005) zurück. Exemplarisch hierzu Kessler<br />

(2004:402f.).<br />

37.Marx (2000, 2005); Eberhart (2002).<br />

38.So Marx (2000:136): ‘Der erst<strong>en</strong> Art <strong>der</strong> Gastfreundschaft [bei <strong>der</strong> dem Gast das<br />

Mahl vom Gastgeber vorgesetzt wird, ohne dass <strong>die</strong>ser selbst am Mahl teilnimmt]<br />

<strong>en</strong>tspricht das Brandopfer, wo das ganze Tier Gott allein vorbehalt<strong>en</strong> wird.’ In<br />

<strong>die</strong> gleiche Richtung auch Willi-Plein (1993:84) zur ‏:מנחה ‘Aus <strong>der</strong> allgemein<strong>en</strong><br />

Huldigungsgabe ist dann eine – vielleicht auch nur metaphorisch gemeinte –<br />

Gottesbewirtung geword<strong>en</strong>. Nie wird gesagt, dass Gott wirklich isst, aber es wird<br />

ihm aufgetrag<strong>en</strong> wie einem fein<strong>en</strong> Herrn. Darum gehört zum Gesamtopfer <strong>der</strong><br />

“liebliche Duft” o<strong>der</strong> “Beruhigungsduft” (reach nichoach), <strong>für</strong> d<strong>en</strong> v.a. <strong>die</strong> Mincha<br />

sorgt. So stimmt sie Gott als d<strong>en</strong> Au<strong>die</strong>nz Gewähr<strong>en</strong>d<strong>en</strong> gnädig. Umso <strong>en</strong>tsetzlicher<br />

ist <strong>die</strong> prophetische Aussage (Am 5:21): “Ich mag eure Gottes<strong>die</strong>nste nicht<br />

riech<strong>en</strong>.” D<strong>en</strong>n normalerweise kann man einem M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>, <strong>der</strong> in Schwierigkeit<strong>en</strong><br />

ist, rat<strong>en</strong>, Gott eine Mincha als Huldigungsgabe zu riech<strong>en</strong> zu geb<strong>en</strong> (1 Sam 26:19).’<br />

39.So Marx (2000:136); er weist auch auf d<strong>en</strong> dem <strong>Opfer</strong> innewohn<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />

Anthropomorphismus hin: ‘<strong>Das</strong>s es [Israel] ihn [Gott] zu einem <strong>Opfer</strong>schmaus<br />

einlädt, bezeugt, dass es ihn <strong>für</strong> m<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>ähnlich hält. D<strong>en</strong>n nur jemand, <strong>der</strong> d<strong>en</strong><br />

M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> ähnlich ist, kann an einem Mahl Gefall<strong>en</strong> hab<strong>en</strong>. Wie es ihn empfängt,<br />

bezeugt demgeg<strong>en</strong>über d<strong>en</strong> Rang, d<strong>en</strong> es ihm beimisst.’<br />

40.Marx (2000:137): ‘<strong>Das</strong> Angebot <strong>der</strong> Gastfreundschaft setzt freundliche<br />

Beziehung<strong>en</strong> voraus, was nicht ausschließt, dass es auch zur Ehrung <strong>des</strong> Gastes<br />

<strong>die</strong>nt, ja sogar zur Bekundung <strong>der</strong> Ehrfurcht und <strong>der</strong> Unterwerfung.’<br />

41.Deutlicher noch wird Sch<strong>en</strong>ker (2003:145), <strong>der</strong> im Bandopfer Noahs – zumin<strong>des</strong>t<br />

<strong>nach</strong> <strong>der</strong> Erzähllogik von G<strong>en</strong>esis 8:20f. – <strong>die</strong> Ursache <strong>für</strong> d<strong>en</strong> Sinneswandel JHWHs<br />

sieht: ‘Dieses <strong>Opfer</strong> begründet daher in <strong>der</strong> Erzählung <strong>die</strong> um 180 Grad verän<strong>der</strong>te<br />

Gesinnung JHWHs. (...) Es [sic] hält jedoch schwer, <strong>die</strong> kleine Erzählung von G<strong>en</strong><br />

8:20–21 an<strong>der</strong>s d<strong>en</strong>n als logische Folge eines ursächlich<strong>en</strong> Zusamm<strong>en</strong>hangs<br />

zu interpretier<strong>en</strong>. Die erzähl<strong>en</strong>de Abfolge k<strong>en</strong>nt keine explizite o<strong>der</strong> implizite<br />

Unterbrechung.’<br />

Fazit<br />

Was ergibt <strong>die</strong>ser religionsgeschichtliche Vergleich <strong>des</strong><br />

Riech<strong>en</strong>s <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>dufts im Atramḫasis-Mythos, im<br />

Gilgameš-Epos und in <strong>der</strong> biblisch<strong>en</strong> <strong>Sintflut</strong>erzählung in<br />

G<strong>en</strong>esis 8:20f.?<br />

1. Die drei Texte schil<strong>der</strong>n göttliche Reaktion<strong>en</strong> auf das<br />

<strong>Opfer</strong> <strong>nach</strong> <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong>. Diese seh<strong>en</strong> im Einzeln<strong>en</strong><br />

unterschiedlich aus:<br />

• Die mesopotamisch<strong>en</strong> Texte setz<strong>en</strong> ein<strong>en</strong> doppelt<br />

ausgeführt<strong>en</strong> Akz<strong>en</strong>t: Götter und M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> sind<br />

wechselseitig aufeinan<strong>der</strong> angewies<strong>en</strong>. Zum ein<strong>en</strong><br />

sind <strong>die</strong> Götter <strong>nach</strong> <strong>der</strong> opferlos<strong>en</strong> <strong>Sintflut</strong>zeit<br />

ausgehungert und schar<strong>en</strong> sich um d<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>duft.<br />

Zum an<strong>der</strong><strong>en</strong> wird durch das verw<strong>en</strong>dete<br />

Flieg<strong>en</strong>motiv angedeutet, dass das Schicksal von<br />

Göttern und M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> miteinan<strong>der</strong> verknüpft ist.<br />

• Demgeg<strong>en</strong>über beschreibt <strong>der</strong> biblische Text <strong>die</strong><br />

positive Aufnahme <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s durch JHWH: Der<br />

<strong>Opfer</strong>duft zieht ihn an. Von <strong>der</strong> Angewies<strong>en</strong>heit<br />

JHWHs auf das <strong>Opfer</strong> ist hier nicht <strong>die</strong> Rede, und<br />

pass<strong>en</strong>d dazu wird auch das Flieg<strong>en</strong>motiv nicht<br />

verw<strong>en</strong>det.<br />

2. In all<strong>en</strong> drei Text<strong>en</strong> zieht <strong>die</strong>se unmittelbare göttliche<br />

Reaktion auf das <strong>Opfer</strong> Konsequ<strong>en</strong>z<strong>en</strong> <strong>nach</strong> sich. Diese<br />

seh<strong>en</strong> wie<strong>der</strong>um im Einzeln<strong>en</strong> unterschiedlich aus:<br />

• Die mesopotamisch<strong>en</strong> Texte schil<strong>der</strong>n zunächst d<strong>en</strong><br />

Ärger <strong>der</strong> Muttergottheit und d<strong>en</strong> Streit innerhalb<br />

<strong>des</strong> Götterkollegiums. Aufgrund <strong>der</strong> sonst fehl<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />

<strong>Opfer</strong> beschließ<strong>en</strong> <strong>die</strong> Götter gemeinsam, dass <strong>die</strong><br />

M<strong>en</strong>schheit zukünftig nicht mehr komplett vernichtet<br />

werd<strong>en</strong> soll. Selektive Dezimierung<strong>en</strong> soll<strong>en</strong><br />

ausreich<strong>en</strong>.<br />

• Im biblisch<strong>en</strong> Text folgt auf das Riech<strong>en</strong> <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>dufts<br />

ein göttlicher Sinneswandel: Zwar hat JHWH seine<br />

Ansicht über d<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> nicht verän<strong>der</strong>t, aber<br />

trotzdem will er sie nicht mehr vernicht<strong>en</strong>. <strong>Das</strong><br />

Motiv da<strong>für</strong> wird nicht explizit ung<strong>en</strong>annt. Vor<br />

dem Hintergrund <strong>der</strong> altori<strong>en</strong>talisch<strong>en</strong> Texte und<br />

<strong>der</strong> neuer<strong>en</strong> <strong>Opfer</strong>deutung in <strong>der</strong> alttestam<strong>en</strong>tlich<strong>en</strong><br />

Wiss<strong>en</strong>schaft legt es sich nahe, dass <strong>die</strong> argum<strong>en</strong>tative<br />

Lücke <strong>des</strong> Textes durch das <strong>Opfer</strong> gefüllt wird. Der<br />

göttliche Sinneswandel wird maßgeblich durch das<br />

<strong>Opfer</strong> herbeigeführt. Der Kontaktaufnahmeversuch<br />

<strong>des</strong> überleb<strong>en</strong>d<strong>en</strong> M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong> in Gestalt <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s<br />

trifft auf eine positive Reaktion Gottes.<br />

Off<strong>en</strong>e Frag<strong>en</strong> bleib<strong>en</strong> in Hinblick auf das <strong>Opfer</strong>verständnis.<br />

Hier wäre eine gründlichere Aufarbeitung <strong>der</strong> christlich<strong>en</strong> –<br />

zumal <strong>der</strong> evangelisch<strong>en</strong> – Sicht auf das <strong>Opfer</strong> wünsch<strong>en</strong>swert.<br />

W<strong>en</strong>n <strong>die</strong> vorlieg<strong>en</strong>d<strong>en</strong> Ausführung<strong>en</strong> zutreff<strong>en</strong>d sind,<br />

dann wäre eine Höherbewertung <strong>des</strong> <strong>Opfer</strong>s notw<strong>en</strong>dig.<br />

Damit einhergeht eine Neubewertung <strong>der</strong> Kontaktaufnahme<br />

mit Gott sowie eine Revision <strong>der</strong> traditionell überliefert<strong>en</strong><br />

Ablehnung <strong>des</strong> ‘Anthropomorphismus’ Gottes. 42 Darüber<br />

hinaus müsste geprüft werd<strong>en</strong>, ob nicht sinnliche<br />

Kommunikationswege stärker in <strong>die</strong> Theologie integriert<br />

42.Anfrag<strong>en</strong> aus an<strong>der</strong>er Perspektive gibt es an <strong>die</strong>se Vorstellung zum Beispiel durch<br />

Hart<strong>en</strong>stein (2008) sowie Wagner (2010).<br />

http://www.ve.org.za<br />

doi:10.4102/ve.v34i2.888


Page 7 of 7<br />

Original Research<br />

werd<strong>en</strong> sollt<strong>en</strong>. Ist es vielleicht sogar möglich, von einer<br />

‘Theologie <strong>des</strong> Riech<strong>en</strong>s’ im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t zu sprech<strong>en</strong>? 43<br />

Konkurier<strong>en</strong>de Interess<strong>en</strong><br />

Die Verfasserin erklärt hiermit, daß sie keinerlei finanzielle<br />

o<strong>der</strong> persönliche Bindung hat, <strong>die</strong> sie zweckwidrig beim<br />

Schreib<strong>en</strong> <strong>die</strong>ses Artikels beeinflusste.<br />

Literaturliste<br />

Caduff, G.A., 1986, Antike <strong>Sintflut</strong>sag<strong>en</strong>, Vand<strong>en</strong>hoeck, Götting<strong>en</strong>.<br />

Eberhart, Chr., 2002, Stu<strong>die</strong>n zur Bedeutung <strong>der</strong> <strong>Opfer</strong> im Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t. Die<br />

Signifikanz von Blut- und Verbr<strong>en</strong>nungsrit<strong>en</strong> im kultisch<strong>en</strong> Rahm<strong>en</strong>, Neukirch<strong>en</strong>er,<br />

Neukirch<strong>en</strong>-Vluyn. (WMANT 94).<br />

Eberhart, Chr., 2011, ‘<strong>Opfer</strong> und Kult in kulturanthropologischer Perspektive’,<br />

Verkündigung und Forschung 1(56), 4–16.<br />

García Martínez, F. & Luttikhuiz<strong>en</strong>, G.P. (eds.), 1998, Interpretations of the Flood, Brill,<br />

Leid<strong>en</strong>. (Themes in Biblical Narrative 1).<br />

George, A.R., 2003, Babylonian Gilgamesh Epic, vol. 1, Oxford University Press, Oxford.<br />

Ges<strong>en</strong>ius, W., 1962, Hebräisches und aramäisches Handwörterbuch über das Alte<br />

Testam<strong>en</strong>t, bearbeitet von Frantz Buhl, Nachdruck <strong>der</strong> 17. Aufl. 1915, Springer,<br />

Berlin.<br />

Ges<strong>en</strong>ius, W., 2007, Hebräisches und aramäisches Handwörterbuch über das Alte<br />

Testam<strong>en</strong>t, bearbeitet von Herbert Donner, 18. Auflage, Lfg. 4, Springer, Berlin.<br />

Ges<strong>en</strong>ius, W., 2009, Hebräisches und aramäisches Handwörterbuch über das Alte<br />

Testam<strong>en</strong>t, bearbeitet von Herbert Donner, 18. Auflage, Lfg. 5, Springer, Berlin.<br />

Hart<strong>en</strong>stein, F., 2008, <strong>Das</strong> Angesicht JHWHs:Stu<strong>die</strong>n zu seinem höfisch<strong>en</strong> und<br />

kultisch<strong>en</strong> Bedeutungshintergrund in d<strong>en</strong> Psalm<strong>en</strong> und in Exodus 32–34, Mohr,<br />

Tübing<strong>en</strong>. (FAT 55).<br />

Hecker, K., 1994, ‘<strong>Das</strong> akkadische Gilgamesch-Epos’, TUAT III(4), 646–744. Gütersloher<br />

Verlagshaus, Gütersloh.<br />

Jacob, B., 1934, <strong>Das</strong> Buch G<strong>en</strong>esis, Schock<strong>en</strong>, Berlin.<br />

J<strong>en</strong>ni, E., 1981, Lehrbuch <strong>der</strong> hebräisch<strong>en</strong> Sprache <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>ts, 2. Aufl.,<br />

Helbing & Licht<strong>en</strong>hahn, Basel.<br />

Kessler, R., 2004, ‘Die Theologie <strong>der</strong> Gabe bei Maleachi’, in F.-L. Hossfeld u.a. (Hrsg.),<br />

<strong>Das</strong> Manna fällt auch heute noch. Beiträge zur Geschichte und Theologie <strong>des</strong><br />

Alt<strong>en</strong>, Erst<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>ts. Festschrift <strong>für</strong> Erich Z<strong>en</strong>ger, pp. 392–407, Her<strong>der</strong>,<br />

Freiburg. (HBS 44).<br />

Kilmer, A.D., 1987, ‘The Symbolism of the Flies in the Mesopotamian Flood Myth and<br />

Some Further Implications’, in F. Rochberg-Halton (ed.), Language, Literature, and<br />

History: Philological and Historical Stu<strong>die</strong>s Pres<strong>en</strong>ted to Erica Reiner, pp. 175–180,<br />

American Ori<strong>en</strong>tal Society, New Hav<strong>en</strong>, CT. (AOS 67).<br />

Koch, K., 1986, Art. ניחוח‘‏ nîḥôaḥ’, ThWAT V, 442–445.<br />

Köhler, L., 1966, Theologie <strong>des</strong> Alt<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>ts, 4. Auflage, Mohr, Tübing<strong>en</strong>.<br />

Köhler, L. & Baumgartner, W., 2004, Hebräisches und aramäisches Lexikon zum Alt<strong>en</strong><br />

Testam<strong>en</strong>t, 3. Aufl., Brill, Leid<strong>en</strong>.<br />

Kronholm, T., 1993, Art. רוח‘‏ rwh’, ThWAT VII, 382–385.<br />

Kügler, J. (Hrsg.), 2000, Die Macht <strong>der</strong> Nase. Zur religiös<strong>en</strong> Bedeutung <strong>des</strong> Duftes,<br />

Katholisches Bibelwerk, Stuttgart. (SBS 187).<br />

43.Dazu vergleiche zum Beispiel Kügler (2000).<br />

Lambert, W.G. & Millard, A.R., 1969, Atramḫasis: The Babylonian Story of the Flood,<br />

Clar<strong>en</strong>don, Oxford.<br />

Lutherbibel: Die Bibel <strong>nach</strong> <strong>der</strong> Übersetzung Martin Luthers, revi<strong>die</strong>rte Fassung 1984,<br />

Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart.<br />

Marx, A., 2000, ‘<strong>Opfer</strong>logik im Alt<strong>en</strong> Israel‘, in B. Janowski & M. Welker (Hrsg.), <strong>Opfer</strong>.<br />

Theologische und kulturelle Kontexte, pp. 129–149, Suhrkamp, Frankfurt am Main.<br />

Marx, A., 2005, Les systèmes sacrificiels de l’Anci<strong>en</strong> Testam<strong>en</strong>t. Formes et fonctions du<br />

culte sacrificiel à Yhwh, Brill, Leid<strong>en</strong>/Boston. (VT.S 105).<br />

Maul, St., 2005, <strong>Das</strong> Gilgamesch-Epos, Beck, Münch<strong>en</strong>.<br />

Mauss, M., 1990, Die Gabe. Form und Funktion <strong>des</strong> Austauschs in archaisch<strong>en</strong><br />

Gesellschaft<strong>en</strong>, Suhrkamp, Frankfurt am Main.<br />

Porada, E., 1972, ‘Problems of Iranian Iconography’, in Memorial Volume of the Vth<br />

International Congress of Iranian Art & Archaeology, pp. 163–182, Ministry of<br />

Culture and Arts, Teheran.<br />

R<strong>en</strong>dtorff, R., 2004, Leviticus. 1. Teilband Leviticus 1,1–10,20, Neukirch<strong>en</strong>er,<br />

Neukirch<strong>en</strong>-Vluyn. (BK.AT III/1).<br />

Roth, M.T. (ed.), 1964–2010, s.v. ‘inc<strong>en</strong>ce offering’, in I.J.Gelb (ed.), Assyrian Dictionary<br />

of the Ori<strong>en</strong>tal Institute of the University of Chicago (CAD), pp. 1956ff., Ori<strong>en</strong>tal<br />

Institute, Chicago, IL.<br />

Sallaberger, W., 2008, Gilgamesch, Beck, Münch<strong>en</strong>.<br />

Schüle, A., 2009, Die Urgeschichte (G<strong>en</strong> 1–11), Theologischer Verlag Zürich, Zürich.<br />

(ZBK 1,1).<br />

Sch<strong>en</strong>ker, A., 2003, ‘Die Stiftungserzählung <strong>des</strong> Brandopfers. Wie versteht G<strong>en</strong><br />

8:20–21 das Brandopfer?’, in Stu<strong>die</strong>n zu Prophet<strong>en</strong> und Religionsgeschichte, pp.<br />

143–154, Katholisches Bibelwerk, Stuttgart. (SBAB 36).<br />

Schmidt, B.B., 1995, ‘Flood Narratives of Anci<strong>en</strong>t Western Asia’, in J. Sasson (ed.),<br />

Civilizations of the Anci<strong>en</strong>t Near East III/IV, pp. 2337–2351, H<strong>en</strong>drickson, Peabody,<br />

MA.<br />

Seebass, H., 1996, G<strong>en</strong>esis, Bd. 1: Urgeschichte, Neukirch<strong>en</strong>-Vluyn, Neukirch<strong>en</strong>er.<br />

Stansell, G., 1999, ‘The gift in anci<strong>en</strong>t Israel’, Semeia 87, 65–90.<br />

Stolz, F., 1984, Art. נוח‘‏ nu a ḥ ruh<strong>en</strong>’, THAT II (3. Auflage), 43–46.<br />

Uehlinger, Chr., 1990, Weltreich und ‘eine Rede’. Eine neue Deutung <strong>der</strong> sog<strong>en</strong>annt<strong>en</strong><br />

Turmbauerzählung (G<strong>en</strong> 11,1–9), Universitätsverlag/Vand<strong>en</strong>hoeck, Fribourg/<br />

Götting<strong>en</strong>. (OBO 101).<br />

Von Sod<strong>en</strong>, W., 1965, s.v. ‘Weihrauchopfer’ in Akkadisches Handwörterbuch,<br />

Harrassowitz, Wiesbad<strong>en</strong>, Bd., S. 930.<br />

Von Sod<strong>en</strong>, W., 1994, ‘Der altbabylonische Atramchasis-Mythos’, TUAT III/4, 612–645,<br />

Gütersloher Verlagshaus, Gütersloh.<br />

Wagner, A., 2010, Der Körper Gottes. Zur alttestam<strong>en</strong>tlich<strong>en</strong> Vorstellung <strong>der</strong><br />

M<strong>en</strong>sch<strong>en</strong>gestaltigkeit Gottes, Gütersloher Verlagshaus, Gütersloh.<br />

Westermann, C., 1976, G<strong>en</strong>esis, 1. Teilband G<strong>en</strong>esis 1–11, 2. Aufl., Neukirch<strong>en</strong>er,<br />

Neukirch<strong>en</strong>-Vluyn. (BK.AT I/1).<br />

Wilcke, C., 1999, ‘Weltuntergang als Anfang. Theologische, anthropologische, politischhistorische<br />

und ästhetische Eb<strong>en</strong><strong>en</strong> <strong>der</strong> Interpretation <strong>der</strong> <strong>Sintflut</strong>geschichte<br />

im babylonisch<strong>en</strong> Atram-hasis-Epos’, in A. Jones (Hrsg.), Welt<strong>en</strong>de. Beiträge zur<br />

Kultur- und Religionswiss<strong>en</strong>schaft, pp. 63–112, Harrassowitz, Wiesbad<strong>en</strong>.<br />

Willi-Plein, I., 1993, <strong>Opfer</strong> und Kult im alttestam<strong>en</strong>tlich<strong>en</strong> Israel. Textbefragung<strong>en</strong> und<br />

Zwisch<strong>en</strong>ergebnisse, Katholisches Bibelwerk, Stuttgart. (SBS 153).<br />

Willi-Plein, I., 2011, ‘Ein Blick auf <strong>die</strong> neuere Forschung zu <strong>Opfer</strong> und Kult im Alt<strong>en</strong><br />

Testam<strong>en</strong>t’, Verkündigung und Forschung 1(56), 16–33.<br />

Zwickel, W., 1994, Der Tempelkult in Kanaan und Israel. Stu<strong>die</strong>n zur Kultgeschichte<br />

Palästinas von <strong>der</strong> Mittelbronzezeit bis zum Untergang Judas, Mohr, Tübing<strong>en</strong>.<br />

(FAT 10).<br />

http://www.ve.org.za<br />

doi:10.4102/ve.v34i2.888

Hurra! Ihre Datei wurde hochgeladen und ist bereit für die Veröffentlichung.

Erfolgreich gespeichert!

Leider ist etwas schief gelaufen!