EN BÄTTRE VÄRLD?

När Tigris floddal och bifloder
översvämmas kan inte pkk-gerillan
använda samma vägar, stigar och
vadställen som tidigare.
➤
Ilisu-dammen
beräknas stå för
2
procent av Turkiets
elektricitet.
KÄLLA: NATIONAL
GEOGRAPHIC
turkisk vänsterväljare som är oroad över
hdp:s band till det förbjudna pkk och som
samtidigt fruktar att Turkiet blir en enväldig
stat under Erdoğan.
pkk:s attacker på turkiska säkerhetsstyrkor
kan ge akp fler nationaliströster i
ett nyval. Samtidigt kan turkiska vänsterväljares
stöd till hdp komma att krympa om
inte partiet med kraft tar avstånd från pkk:s
väpnade attacker. Men hdp-ledarna kan
inte stöta bort sina kurdiska kärnväljare,
som i många fall är pkk-sympatisörer.
Kriget mellan pkk och den turkiska
militären kan dock ingen vinna. Det
vet både turkar och kurder efter inbördeskrigets
höjdpunkt på 1990-talet.
Då skördades 40 000 liv, flera tusen byar
ödelades i sydöst och hundratusentals kurder
flyttade till Turkiets storstäder. Nu riskerar
det att bli en andra våg av ödelagda byar och
internflykt när Tigrisdalen däms upp.
Kontroversen kring Ilısu-dammen har
fått europeiska storbolag att dra sig ur
projektet. Men det hindrar inte turkiska
entreprenörer från att fortsätta. Striderna
mellan militären och pkk-gerillan, som
stämplats som terrorister av Nato, usa och
eu, kan möjligen bromsa men inte stoppa,
det stora infrastrukturprojektet.
I den stora geopolitiska maktkampen
blir satsningarna på vattenkraftverk och
utbyggnad av floderna i sydöstra Turkiet
en bricka i spelet. När Tigris floddal och
bifloder översvämmas kan inte pkk-gerillan
använda samma vägar, stigar och vadställen
som tidigare.
Många i sydöstra Turkiet sympatiserar
med pkk. Men många är också rädda för
att tala med medierna. Under 1990-talets
inbördeskrig mellan pkk-gerillan och militären,
”fick vi så många smällar på käften”,
säger människor som fruktar att undantagstillståndet,
tortyren och lönnmorden ska
komma tillbaka.
Kampen om vatten är ett maktmedel
även för icke-statliga stridande. När jihadistgruppen
Islamiska staten, is, tog kontroll
av delar av Eufrat drabbade det både
syrier och irakier längre nedströms.
Regeringen i Ankara har dock en strategisk
fördel, eftersom Eufrat och Tigris
rinner upp i de turkiska Taurusbergen.
Att producera el med vattenkraft från
de stora floderna föddes som idé på
1930-talet, under Kemal Atatürk,
grundare av den turkiska republiken.
Men det var på 1990-talet, samtidigt
som inbördeskriget mot pkk rasade som
värst, som den turkiska staten började sjösätta
det stora infrastrukturprojektet gap,
Sydöstra Anatoliens projekt (Güneydoğu
Anadolu Projesi) i syfte att anlägga kraftverk
och fördämningar i vattenrika områden
nära gränsen mot Syrien och Irak, provinser
där kurder är i majoritet.
Om den turkiska staten i stället hade gått
in för flera mindre vattenkraftverk hade
kanske Hasankeyfs kulturskatter och miljö
kunnat räddas.
I Hasankeyf finns spår av mer än 20
civilisationer. Men ingen regering i Ankara
har velat sätta upp Hasankeyf på Unescos
världsarvslista, trots att den urgamla staden
sägs uppfylla nio av tio olika kriterier för
världskulturarv – fler än vad till exempel
Venedig har.
Hasankeyf var en av anhalterna längs
Sidenvägen, handelsleden som förband
GAP (GÜNEYDOĞU ANADOLU PROJESI)
SYDÖSTRA ANATOLIENS PROJEKT eller GAP (Güneydoğu Anadolu
Projesi) omfattar nio provinser i sydöstra Turkiet: Adıyaman, Batman,
Diyarbakır, Gaziantep, Kilis, Siirt, Şanlıurfa, Mardin, och Şırnak.
I dessa provinser, där Eufrat och Tigris och deras bifloder rinner,
ska 22 fördämningar och 19 vattenkraftverk anläggas. År 2010 var
nio av dessa kraftverk färdigbyggda, motsvarande tre fjärdedelar av
GAP:s planerade elproduktion.
➤
14 AMNESTY PRESS NUMMER 3 2015
AMNESTY PRESS NUMMER 3 2015
15