EN BÄTTRE VÄRLD?

ÖSTERRIKE
SLOVENIEN
Wien
Zagreb
KROATIEN
UNGERN
BOSNIEN
HERCEGOVINA
Sarajevo
Budapest
Röszke
Subotica
Belgrad
SERBIEN
PYSSELHÖRNA.
Nevena Mitranic
ställer upp som frivillig
för att hjälpa
flyktingbarn i
Belgrad.
MONTENEGRO
Pristina
KOSOVO
Preševo
MAKEDONIEN
ALBANIEN
➤
TRANSIT
BELGRAD
– Vi vill visa vad som är
Belgrads själ. Och att
Belgrad är världen.
Så säger Ivan Lalic, chef för kulturhuset
Mikser i Belgrad. Huset ligger bara dryga
100 meter från parken intill busstationen
som det senaste året blivit läger för flyktingar
på väg norrut, mot eu.
– Det var när vi först hörde om stängslet
som Ungern planerade att bygga som det
tog fart. Hjälpen strömmade till. I början
hade vi mycket problem med högerextrema
grupper som försökte sabotera på nätet men
det är bättre nu, säger Ivan Lalic.
På en liten smal gata, fullmålad med
graffitti, ligger en tomt som kulturhuset
Mikser brukar använda för
konserter på sommarhalvåret. Sedan
början av augusti är den omvandlad till ett
välorganiserat hjälpcenter för flyktingar.
Volontärer delar ut mat och hygienartiklar
längs en 20 meter lång rad med bord.
Bakom dem står kylskåp som brukar rymma
öl till konsertpubliken varma sommarkvällar.
Nu innehåller de vatten, mjölk och annat
som den ständiga striden av Belgradbor
kommer med.
I andra änden av gården finns kläder och
skor, noga utmärkta för män, kvinnor, barn.
Bredvid finns lekhörnan där barn kan rita,
lägga pussel och hämta leksaker. Mitt på
gården står några bord med förlängningssladdar
med gott om uttag. Ett telefonbolag
har ställt ut en solenergiladdare med ännu fler
laddningsmöjligheter. Här finns förstås ett
livsviktigt öppet nätverk. Runt mobilladdarna
sitter människor och pratar med släktingar
över Skype och chattar.
Ljiljana Cantrak är här som volontär för
andra veckan i rad.
– De är så blygsamma. Ofta lämnar
de tillbaka, säger att de inte behöver så
mycket, säger hon om flyktingarna.
Bakom Ljiljana står mängder av blöjpaket
travade från golv till tak.
Hon säger att sedan hon började komma
hit vill hon inte vara borta en enda dag.
– Jag är liksom rädd att jag ska missa att
hjälpa någon om jag inte är på plats, säger
hon.
Serbien tog totalt emot omkring 700 000
flyktingar under kriget i det forna Jugoslavien.
Drygt en kvarts miljon är kvar i landet än i
dag, de flesta från Kosovo. Många Belgradbor
har själva varit flyktingar.
– Man behöver inte ha egna erfarenheter
av att ha flytt för att vilja hjälpa, säger
Ljiljana Cantrak.
Men det pågår också en rörelse
på Facebook bland vänner från
forna Jugoslavien. En efter en
byter profilbild till en med texten
”I was a refugee too”. Många delar också
sina minnen av att vara på flykt tillsammans
med bilden. Danijela Dugandzic Zivanovic
från Sarajevo är en av dem. Hon avslutar sin
berättelse med orden: ”Det här är ett slags
tack till alla som hjälpte oss att känna oss
mer som människor än som skräp från en
misslyckad politik.”
En stor del av hjälpen till flyktingar i Belgrad
kommer från Bosnien-Hercegovina.
Tio lastbilar är på väg just nu och det behövs
extra volontärer för att packa ur allt.
19-åriga Edona Vatoci från Pristina i
Kosovo är i Belgrad för ett konstprojekt men
i dag är hon på flyktingcentret och leker
med barn från Afghanistan och Syrien. Hon
var själv ett barn, tre år bara, när hennes
familj flydde Pristina under Kosovo-kriget
1999. Hon minns glimtar av vägen de gick
på, stridsvagnar nära hennes hem och hur
de hamnade hos en familj i Albanien som
var så snälla mot henne och de
andra barnen.
– Det känns som en slags
moralisk skyldighet att hjälpa
till nu, säger hon.
Efter en lång och torr sommar
kommer så regnet
en dag. Gordan Paunovic, som via
sin Facebook-profil blivit en slags informell
koordinator för alla som vill hjälpa
människorna i parken, ber folk komma med
bilar och köra dem som vill till en lokal i
stadsdelen Dorcol där de kan sova inomhus
i natt. För att få reda på adressen får
man ringa Gordan, det går inte att utesluta
attacker från högerextremt håll. Det är så
många som hör av sig att Gordan till slut får
säga nej; ”det behövs inte mer hjälp nu”.
”De är så blygsamma.
Ofta lämnar de tillbaka,
säger att de inte
behöver så mycket.”
➤
28 AMNESTY PRESS NUMMER 3 2015
AMNESTY PRESS NUMMER 3 2015
29