Nytt norsk kirkeblad nr 5-2005 - Det praktisk-teologiske seminar

kvinnor (som ju ingenting betyder) och
hedningar (som ju är Guds fiender) med
uppenbar risk att förlora sitt anseende. Och
sitt liv.
Sabbaten är gjord för människans skull och
inte tvärtom, inpräntar han i oss som en
huvudregel. Religionen är till för
människan, för att hjälpa människan att
vara människa.
Såsom han själv är till för vår skull, se bara
hur han på Skärtorsdagskvällen faller på
knä inför sina lärjungar och tvättar deras
fötter. Som en tjänare.
Dominus flevit heter en av kyrkorna på
Olivberget, “Herren grät”. När man går in i
den och ser fram mot altaret, ser man
genom ett stort fönster den gamla staden i
Jerusalem i fonden. Altartavlan är detta
fönster ut mot Jerusalem. Här någonstans
var det som Jesus stod och grät.
Här är helig mark. Här är platsen för Guds
tårar.
Filmen “Kadosch”, som gick på
biograferna för några år sen, hade som en
av sina slutbilder en vy av Jerusalem som
kunde varit tagen från just den plats där
kyrkan är belägen. Noga och ingående har
biopubliken fått följa, hur ett människoliv
sakta ödeläggs på grund av den rigorösa
efterföljelsen av religiösa bud och stadgar.
En mycket fascinerande film, en mycket
fascinerande bild av den här sortens
fromhetsliv – och samtidigt så oändligt
skrämmande!
Slutbilden anspelar på den heliga gråten.
Här är tron – men var är kärleken? Och vad
är en tro utan kärlek?
GUDSTJENESTEFORBEREDELSE
”Ni har gjort mitt hus till ett rövarnäste / en
röverhule” säger Kristus när han kommer
upp i templet och börjar “rensa” det.
Därmed anspelar han på Jeremias tempelpredikan
i Jer 7.
Hur kan ni bara ytligt och ritualistiskt
upprepa era sånger, som “Här är Herrens
tempel, Herrens tempel, Herrens tempe!”
och samtidigt förtrycka invandraren, den
faderlöse och änkan, låta oskyldigt blod
flyta på denna plats, och fortsätta med att
stjäla och dräpa och tända offereld åt Baal?
är den fråga Gud ställer.
“Gång på gång har jag talat till er utan att ni
lyssnat” låter Herrens profet Herren säga.
“Jag ska kasta er bort ur min åsyn” tillägger
han.
Herrens tempel, “tar ni detta hus för ett
rövarnäste?”
Jesus rensar templet inte bara som en
protest mot tempelkommersen utan framför
allt som en protest mot att tempelvisionen
glömts bort. Templet skulle ju inte ha sig
självt som mål, templet var till för Guds
skull, för honom som inte kunde tåla att det
växte upp ett socialt förtryck i folket, att
stöld och mord bara fortsatte och att rätten
hade så svårt att vinna seger bland människorna.
Talet om templet som ett ”bönens hus”
anspelar på Jes 56, där det betonas att
templet är ett bönens hus ”för alla folk”,
för judar såväl som främlingar.
Herrens vilja är att “ge de försagda mod
och de modlösa kraft”, en rätt fasta är att
lossa orättfärdiga bojor och räcka sitt bröd
NYTT NORSK KIRKEBLAD NR. 5/2005 43