Mars 2008 Liahona - Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

16
Jag känner bara till en förklaring. För att få den vänder
vi oss till Mormons bok. Nephi vittnade om att Bibeln en
gång ”innehöll … Herrens evangelium i all enkelhet, om
vilket de tolv apostlarna vittna” och att ”sedan [orden]
genom Lammets tolv apostlar gå från judarna till ickejudarna,
ser du grundläggningen av en stor och avskyvärd
kyrka, vilken är den mest avskyvärda av alla andra kyrkor,
ty se, de hava från Lammets evangelium borttagit många
stycken, som äro tydliga och högst dyrbara, och likaledes
hava de borttagit många av Herrens förbund”. (1 Nephi
13:24, 26)
Jakob sade följande om den stora och avskyvärda kyrkan:
”Därför skall den som kämpar emot Sion förgås,
vare sig det är jude eller icke-jude, träl eller fri, man eller
kvinna, ty de äro de som utgöra hela jordens sköka, ty
de som icke äro för mig äro emot mig,
säger vår Gud.” (2 Nephi 10:16)
Nephi sade också: ”Sedan dessa tydliga
och dyrbara delar borttagits [från boken]
… [har] ett stort antal råkat i villfarelse
till den grad, att Satan har stor makt över
dem.” (1 Nephi 13:29) Sedan profeterade
han att de dyrbara delarna skulle återställas.
(Se 1 Nephi 13:34–35.)
Och de återställdes. I den engelska versionen
av Mormons bok förekommer
ordet atone (försona) 39 gånger, i en eller
annan form. Jag citerar bara en vers i Alma:
”Men barmhärtighetens plan kunde ej
utföras med mindre en försoning ägde rum.
Fördenskull försonade Gud själv för världens
synder för att utföra barmhärtighetens plan och
tillfredsställa rättvisans fordringar, på det att Gud
skulle kunna vara en fullkomlig och rättfärdig Gud och på
samma gång en barmhärtig Gud.” (Alma 42:15; kursivering
tillagd)
Bara en gång i Nya testamentet men 39 gånger
i Mormons bok. Finns det något bättre bevis på att
Mormons bok faktiskt är ännu ett testamente om Jesus
Kristus?
”Jag är eder
förespråkare
hos Fadern.”
(L&F 110:4)
Och det är inte allt. Orden atone, atoneth, och atonement
förekommer fem gånger i den engelska versionen
av Läran och förbunden och två gånger i den engelska versionen
av Den kostbara pärlan. Fyrtiosju hänvisningar av
oskattbar betydelse. Och det är inte allt! Hundratals andra
verser hjälper till att förklara försoningen.
Handlingsfrihet
Priset för försoningen betalades av Herren utan tvång,
för handlingsfrihet är en viktig princip. Enligt planen måste
handlingsfriheten hedras. Så har det varit sedan begynnelsen,
sedan Edens lustgård.
”Herren sade till Enok: Se, dessa dina bröder. De äro
mina egna händers verk, och jag gav dem deras kunskap
den dag jag skapade dem; och i Edens lustgård gav jag
människan hennes handlingsfrihet.”
(Moses 7:32)
Vad annat som än hände i Edens lustgård
gjorde Adam ett val i sin stora prövostund.
När Herren hade befallt Adam
och Eva att föröka sig och uppfylla jorden
och befallt dem att inte ta del av kunskapens
träd på gott och ont, sade han: ”Icke
desto mindre må du själv välja, ty det är
givet dig, men kom ihåg att jag förbjuder
det, ty den dag du äter därav skall du
döden dö.” (Moses 3:17)
För mycket stod på spel för att
människan skulle föras till jordelivet
med tvång. Detta skulle strida mot
lagen som var själva kärnan i planen.
Enligt planen skulle Guds andebarn få
en dödlig kropp och alla skulle prövas.
Adam såg att det måste vara så och gjorde sitt val. ”Adam
föll, på det människorna skulle bliva till, och människorna
äro till för att hava glädje.” (2 Nephi 2:25)
Adam och Eva förökade sig och uppfyllde jorden som
de hade befallts att göra. En viktig del av planen var att
deras kroppar skapades i Guds avbild, som separata skapelser.
Deras fall som sedan följde var nödvändigt för att