Mars 2008 Liahona - Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Skapad i hans avbild
Vi får lära oss i Första Moseboken, i Moses, i Abraham,
i Mormons bok och i begåvningen att människans dödliga
kropp skapades i Guds avbild som en separat skapelse.
Hade skapelsen utförts på något annat sätt skulle det inte
ha inträffat något fall.
Om människan bara var ett djur är det logiskt att frihet
utan ansvar skulle råda.
Jag vet så väl att bland lärda människor finns det sådana
som ser ner på djur och stenar för att hitta människans
ursprung. De ser inte inom sig själva för att
hitta anden där. De har utbildat sig att mäta
saker med tid, i tusental och miljontal, och
säger att dessa djur som kallas människor
kom till av en slump. Och de är fria att
göra det för de har handlingsfrihet.
Men vi har också handlingsfrihet. Vi ser
uppåt, och i universum ser vi Guds hantverk
och mäter saker i epoker, i eoner, i
tidsutdelningar, i evigheter. Allt det som
vi inte vet accepterar vi med tro.
Men det här vet vi! Allt planerades ”förrän
världen var”. (L&F 38:1; se också L&F
49:17; 76:13, 39; 93:7; Abraham 3:22–25.)
Allt som händer från och med skapelsen
ända till de avslutande händelserna är
baserade på val, inte på slumpen! Det
var så det planerades.
Det vet vi! Denna enkla sanning! Om
det inte hade funnits någon skapelse eller något fall så
skulle det inte finnas behov för någon försoning eller för
någon Återlösare som medlar åt oss. Då skulle Kristus inte
ha funnits.
”Jag är livets
Försoningens symboler
Frälsarens blod utgöts i Getsemane och på Golgata.
Århundraden tidigare hade påskhögtiden införts som en
symbol och en sinnebild för det som skulle komma. Det
var en förordning som skulle följas för evigt. (Se 2 Mos 12.)
När ett påbud gick ut att Egypten skulle hemsökas med
bröd. Den som
kommer till
mig skall aldrig
hungra.”
(Joh 6:35)
död befalldes varje israelitisk familj att ta ett lamm – det
förstfödda felfria lammet av manligt kön. Detta påsklamm
slaktades utan att man bröt några ben, och dess blod skulle
strykas på hemmets dörrpost. Herren lovade att dödsängeln
skulle passera förbi över hemmen som var märkta på
det sättet och inte döda dem som bodde där. De räddades
av lammets blod.
Efter Herrens korsfästelse krävde offerlagen inte längre
någon blodsutgjutelse. För detta gjordes, som Paulus sade
till hebréerna, ”en gång för alla … ett enda syndoffer för
alla tider”. (Hebr 10:10, 12) Offret skulle
i fortsättningen vara ett förkrossat hjärta
och en bedrövad ande – omvändelse.
Och man skulle för alltid minnas påskhögtiden
genom sakramentet, varigenom
vi förnyar vårt dopförbund och tar del till
minne av Guds Lamms kropp, och hans
blod som utgöts för oss.
Det är alltså inte av ringa betydelse att
denna symbol återkommer i visdomsordet.
Förutom löftet att de heliga i denna
generation som följer visdomsordet
ska få god hälsa och stora skatter av
kunskap finns detta: ”Jag, Herren,
lovar dem, att mordängeln skall gå
förbi dem såsom Israels barn och
icke dräpa dem.” (L&F 89:21)
Jag kan inte berätta för er
hur jag känner för försoningen
utan att bli känslosam. Den vidrör
en djup känsla av tacksamhet och förpliktelse. Min själ
sträcker sig mot honom som genomförde den – denne
Kristus, vår Frälsare, om vilken jag är ett vittne. Jag vittnar
om honom. Han är vår Herre, vår Återlösare, vår förespråkare
hos Fadern. Han friköpte oss med sitt blod.
Jag gör ödmjukt anspråk på Kristi försoning. Jag skäms
inte för att knäböja i dyrkan av vår Fader och hans Son. För
handlingsfriheten är min, och detta väljer jag att göra! ■
SLUTNOT
1. Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s 49.
LIAHONA MARS 2008 19