Mars 2008 Liahona - Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga
Mars 2008 Liahona - Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga
Mars 2008 Liahona - Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
80<br />
JAG ÄR<br />
EN SISTA<br />
DAGARS<br />
HELIG<br />
När vår son Nicolás var fem<br />
år gick han i en <strong>av</strong> de bästa<br />
skolorna i vår stad. Skolan<br />
drivs <strong>av</strong> en annan kyrka. Nicolás blev<br />
accepterad fastän han inte tillhörde<br />
den kyrkan.<br />
En dag ledde en <strong>av</strong> skolans och<br />
kyrkans ledare ut Nicolás från kapellet<br />
och frågade varför han inte deltog<br />
i skolans religion.<br />
Nicolás sade: ”Jag är en<br />
sista dagars helig.”<br />
Mannen försökte övertala<br />
Nicolás att ändra sig genom att<br />
säga att alla kyrkor har sanningen<br />
och tror på <strong>Jesu</strong>s<br />
Kristus.<br />
Nicolás svarade: ”Mina föräldrar<br />
lär mig att respektera er<br />
kyrka, men jag tycker om att vara<br />
en sista dagars helig.” Mannen<br />
accepterade svaret och besvärade<br />
honom inte mer.<br />
FÖRSÖKER<br />
LIKNA JESUS<br />
Nicolás är ett gott exempel, också<br />
för sina föräldrar, på hur man följer<br />
<strong>Jesu</strong> <strong>Kristi</strong> exempel. ■<br />
Luz Yesenia Moreno Rivera, Colombia<br />
”Den som följer mig skall<br />
inte vandra i mörkret utan ha<br />
livets ljus.” (Joh 8:12)<br />
ETT LASS<br />
KÄRLEK<br />
Efter en liten olycka har jag varit<br />
tvungen att använda käpp och<br />
jag går långsamt. Jag har svårt<br />
med trappor. I kyrkan var jag alltid<br />
rädd att jag skulle ramla nerför<br />
trappan – ända till söndagen då<br />
jag hörde en tyst röst och kände<br />
en liten hand i min: ”Kom. Jag går<br />
med dig.”<br />
Jag tittade ner och såg nioårige<br />
Gabriels tillitsfulla leende.<br />
”Bra!” sade jag. ”Från och med<br />
nu är du min hjälpare. Nu går vi!”<br />
Det var ingen som hade sänt<br />
Gabriel. Han såg bara en mormor<br />
som behövde hjälp och<br />
presenterade sig själv.<br />
Numera går Gabriel och jag<br />
nerför trapporna utan rädsla.<br />
Senare sade jag till Gabriels<br />
föräldrar: ”Det är inte den<br />
fysiska styrkan som gör mig<br />
orädd. Det är det stora lasset<br />
kärlek han ger mig varje söndag.<br />
Gabriel är en jätte i fråga<br />
om vänlighet!” ■<br />
Norma Ramos de Oliveira, Brasilien<br />
ILLUSTRATION DAN BURR
Change language