Mars 2008 Liahona - Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

40
gick med på ett samtal. Efter samtalet var Alex arg på
grenspresidenten för att han hade uppmanat honom att
gå ut som missionär. Han sade: ”Om grenspresidenten
verkligen var en Guds man så skulle han ha vetat bättre.
Han skulle veta att jag inte är värdig att gå – så varför
besvära mig med det?” Den kvällen visste jag att Herren
hade en plan.
Planen började ta form på ett oväntat sätt när jag fick ett
telefonsamtal från den lokala polisstationen. Alex hade blivit
arresterad. Min nya make och jag tog på oss rockarna
och hämtade Alex på polisstationen mitt i natten. Vi gjorde
inget väsen av det hela. Faktum är att Alex’ styvfar och jag
sade mycket lite.
När vi hade kommit hem berättade Alex vad som hade
hänt när han och hans vän hade stulit en skoter. Han var
så ledsen över det han hade gjort. För första gången såg
jag en nedbruten ung man.
Arresteringen var en vändpunkt för Alex. Han började
inse följderna av sitt handlande och vart han var på väg.
Efter den dagen började vi få så många välsignelser.
Dagen därpå sade Alex att han hade bett poliskonstapeln
ringa oss eftersom han visste att vi älskade honom.
Han insåg också hur mycket han hade sårat oss och uppskattade
att vi hade varit lugna.
Alex hade flera vänner i kyrkan som ställde upp för
honom. En bjöd med honom till aktiviteter i kyrkan. En
annan gav honom en Mormons bok och uppmanade
honom att läsa den. Och trots att Alex lider av dyslexi
såg jag att han läste i den då och då.
Nästa välsignelse – om jag nu skulle kunna räkna dem –
var när Alex frågade om jag kunde köpa en kostym åt
honom eftersom han hade bestämt sig för att gå till kyrkan.
Jag trodde han menade på julen. Men till min stora förvåning
fortsatte han att gå till kyrkan efteråt.
Nästa välsignelse är nästan för stor för att jag ska fatta
det. Alex berättade att han skulle döpas. Han behövde
ingen hjälp av mig utan ordnade allt själv med hjälp av
sina vänner och missionärerna som undervisade honom.
Jag kunde nästan inte tro mina ögon när dagen kom
och jag kunde se min son klädd i vitt, ingå de heliga
förbunden.
Senare när Alex berättade om sin omvändelse insåg jag
att hans smärta och sorg hade varit svåra, men de hjälpte
honom bli tillräckligt ödmjuk för att han skulle gå ner på
knä och be om hjälp. Alex sade: ”En kväll när mina bördor
verkade alltför tunga kom jag att tänka på en god vän som
hade påmint mig om att jag alltid kunde be Herren om
hjälp. Den kvällen bestämde jag mig för att försöka. Det
fanns ingen annan dörr öppen för mig, och eftersom
mamma hade lärt mig hur man ber så knäböjde jag och
blundade. När jag började vädja om hjälp kom en mycket
varm känsla över mig. Jag ska aldrig glömma den känslan.
Jag kände Kristi rena kärlek. Jag kände hur mina problem
lyftes bort från mig. Mina desperata känslor har inte kommit
tillbaka sedan dess, och jag har välsignats med ett vittnesbörd
om Jesus Kristus. Mitt hjärta förvandlades och jag
fick en önskan att följa Jesus Kristus.”
Efter sitt dop, sin konfirmation och ordination till
prästadömet blev Alex ombedd att dela ut sakramentet
– Frälsarens offers heliga sinnebilder. Då blev det som
jag hade sett i templet för så många år sedan en