09.04.2013 Views

oberoende_nummer1_2013

oberoende_nummer1_2013

oberoende_nummer1_2013

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Samtalskontakt<br />

gav tvångsvård<br />

& barnutredning<br />

eva dicksOn mådde dåLiGt efter ett äktenskap präglat<br />

av psykisk terror. Hon sökte hjälp hos vårdcentralen men<br />

hamnade i psykiatrin i Gävle. Och där gör man automatiskt<br />

en orosanmälan för att barn far illa när föräldrar mår dåligt.<br />

2003 kom Eva Dickson<br />

tillbaka till Sverige<br />

efter tio år i England:<br />

– Jag var gift med<br />

en engelsman jag inte<br />

borde ha varit gift med. Jag blev<br />

utsatt för psykisk terror under de<br />

här åren. Jag hade inte förståndet<br />

att inse det, även fast andra<br />

såg. Jag förstod inte hur illa det<br />

var förrän jag var hemma. Han<br />

kunde svänga väldigt snabbt från<br />

att vara charmig och kärleksfull<br />

till att vara ett monster. Han<br />

ansåg att kvinnan skulle vara<br />

hemma och städa och bereda<br />

väg för mannen. Inte jobba. Han<br />

var extremt kontrollerande. Steg<br />

för steg blev det värre. Jag fattade<br />

inte helheten.<br />

– Det var inte direkt fysiskt<br />

men ändå, han kunde kasta<br />

saker på mig om jag kom hem<br />

sent... Nu kan jag prata om det<br />

när det gått ett antal år men då<br />

var omöjligt. Jag kom hem till<br />

Sverige med det i bagaget och en<br />

kille på två år.<br />

Tappat sin identitet<br />

– Jag flyttade till Gävle men<br />

14<br />

fick inget jobb. Jag gick några<br />

kurser på högskolan under tiden.<br />

Men allt jag hade med mig från<br />

England kom ikapp mig och<br />

jag kraschade. Allt hade lagts<br />

på mig. Jag hade inget jobb, var<br />

nedtryckt i skoskaften och på dagis<br />

ville de hitta fel på min pojke.<br />

Bra länge gjorde jag ingenting.<br />

Jag satt och malde och ältade<br />

det jag varit med om. Jag sökte<br />

en samtalskontakt men hittade<br />

ingen jag fungerade med.<br />

– Till slut kom jag fram till att<br />

Vad jag än sa<br />

eller gjorde<br />

så tolkade<br />

det som sjukdomssymtom.<br />

det här inte skulle få vinna över<br />

mig. Jag skulle komma tillbaka<br />

och det med råge. Jag läste en<br />

massa, gick utbildningar och<br />

försökte komma fram till vem<br />

jag var. Jag hade helt tappat min<br />

identitet.<br />

– Till slut vände jag mig till<br />

en läkare på hälsocentralen för<br />

att få en samtalskontakt. Han<br />

skickade mig till psykiatrin.<br />

Orosanmälan till soc<br />

Jag var hemma några timmar<br />

efter besöket innan ett samtal<br />

kom från hälsocentralen… ”Klarar<br />

du dig? Vad gör du?”, ”Jag ska<br />

till simskolan?”, ” Det är en akutremiss<br />

skriven till psykiatrin”.<br />

På psykiatrin förstod de inte<br />

varför jag kommit: Ska vi ta lite<br />

sjukskrivning? frågade de. Vi ska<br />

kanske skriva ut lite mediciner?<br />

Men ni har ju inte undersökt<br />

mig? Skyll dig själv sa psykiatern<br />

och gick. Någon dag efter ringde<br />

socialtjänsten till mina föräldrar<br />

och sa att vi måste in till psykiatrin<br />

direkt. Jag ansågs vara så<br />

sjuk att jag inte kunde ta hand<br />

om mitt barn.<br />

<strong>oberoende</strong> 1/<strong>2013</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!