Tidningen som pdf - SULF

Högskolan i Jönköping speglar sig i Munksjön. FoTo: KonTRAST FoTo LjUnGBy
säger vardera av en stiftelse men verksamheten
bedrivs i ett eller flera aktiebolag.
Aija Sadurskis påpekar att de som intervjuats
är ansvariga för verksamheten
vid stiftelsehögskolorna och att rapporten
därför ger chefernas perspektiv. Enligt
dem är den absolut viktigaste praktiska
skillnaden att stiftelsehögskolorna styrs
enligt aktiebolagslagen och inte högskoleförordningen.
Så är till exempel rektor
både verkställande direktör och akademisk
ledare.
– Det mest slående är att alla lyfter
fram att den stora saken med att vara
stiftelsehögskola är att verksamheten
styrs av aktiebolagslagen. Den är mycket
klarare och tydligare än högskoleförordningen.
Det är ingen tvekan om vem som
har ansvar för vad. Detta till skillnad från
det kollegiala styret inom den statliga
högskolan där det kan vara knepigt att
skilja på när man är kollega och när man
är chef, säger hon.
Men för att inte mista sin akademiska
legitimitet har stiftelsehögskolorna ett
kollegialt råd som är rådgivande i vetenskapliga
frågor.
Betalt av staten
När det gäller finansieringen så skiljer
inte heller så mycket, stiftelsehögskolorna
får precis som andra högskolor
betalt av staten för helårsstudenter och
helårsprestationer. Att stiftelsehögskolorna
också har ett eget kapital uppfattas
däremot som betydelsefullt av de chefer
som Aija Sadurskis har intervjuat.
– De uppger att det skapar en större
känsla av gemensamt ansvar att stiftelsehögskolorna
har ett kapital. Det är peng-
ar som kan ta slut, det är inte som en
statlig verksamhet där man kan hoppas
på att få ett nytt anslag om pengarna inte
räcker.
Möjlighet till direktrekrytering
Stiftelsehögskolorna har valt att i sin an-
ställningsordning i stort följa den vid stat-
liga högskolor, inte minst för att underlätta
rörligheten för lärare och forskare. Så
kommer Chalmers också att se över sitt
karriärsystem i samband med att staten
nu efter Befattningsutredningens betänkande
ser över sin befattningsstruktur.
Men en skillnad är att man vid stiftelsehögskolorna
har en möjlighet att
direktrekrytera, vilket möjliggör snabba
beslut och av de tillfrågade cheferna anses
vara en stor strategisk fördel.
Stiftelsehögskolorna kan egentligen utforma
sina antagningssystem som de vill,
de är inte bundna av de regler som finns i
högskoleförordningen. Men stiftelsehögskolorna
har valt att inte profilera sig här
och använder alternativa antagningsformer
mycket sparsamt. De är måna att inte
uppfattas som avvikande av studenterna.
Därför har de valt att ansluta sig till den
centrala antagningen via VHS.
De båda stiftelsehögskolorna är mycket
medvetna om att de verkar i ett sammanhang
med statliga högskolor och universitet
och inte kan avvika för mycket.
Ett exempel är att trots att Chalmers
kan utforma sina egna antagningsprocesser
skrev lärosätet under ett upprop om
att förlänga en försöksverksamhet med
antagning till arkitektutbildning vid de
statliga universiteten.
– Man visar alltså lojalitet med resten
av högskolevärlden även om det inte
drabbar dem själva, säger Aija Sadurskis.
Sammanfattningsvis var den avreglering
som skapandet av stiftelsehögskolorna
innebar tämligen beskedlig, mycket av
förhållandet mellan stiftelsehögskolorna
och staten är fortfarande reglerat och som
framgår av rapporten har stiftelsehögskolorna
inte heller utnyttjat hela den friheten
som reglementet trots allt ger dem.
Onödigt försiktiga
Flera av de intervjuade personerna är
självkritiska; de har varit onödigt försiktiga,
man borde ha utnyttjat reformen
bättre och utvecklat större skillnader mot
de statliga högskolorna.
– Man kan säga att stiftelsehögskolorna
inte påverkat utvecklingen av
högskolesektorn så mycket. Men en viss
avslappnande effekt har de nog haft, de
andra högskolorna har sett att inte alla
behöver vara lika, säger Aija Sadurskis.
Hon anser däremot att högskolesektorn
som helhet kunde ha vunnit på att stiftelsehögskolorna
hade vågat sig på mera
experiment.
– Men det är ju Chalmers och Jönköping
som skulle fått ta konsekvenserna
om experimenten gått åt skogen, säger
hon och skrattar lite. o
Universitetsläraren 17/2008 13