rap-inter-kaffe-brasilien

så mycket kaffe som möjligt, vilket givetvis gör att mellanhänder som är förmän ofta
driver på sina arbetare så hårt de kan.
– Mellanhänderna har varit ett av våra största problem. Det är ofta de som tvingat
in arbetare i olika former av skuldslaveri och tvångsarbete [se vidare avsnitt 3.1.7]
och lurat dem på den lön som de egentligen har rätt till. Väldigt ofta ljuger de också
om allt från lönenivåerna till kvaliteten på bostäderna, för att förmå lantarbetare från
andra regioner att åka ned hit och plocka kaffe, berättar Paulo Sebastião vid lantarbetarnas
fackförening i Varginha.
Förekomsten av mellanhänder i södra Minas Gerais och på Cerradon har dock
minskat kraftigt under det senaste decenniet, på grund av att facket och Arbetsministeriet
aktivt motarbetat dem. De arbetare som kommer från andra regioner har ofta
antingen rest på eget bevåg eller rekryterats direkt av odlarna.
Detta är dock inte en utveckling som skett av sig självt. Så sent som i slutet av 1990talet
uppskattade den fackliga landsorganisationen CUT att en tiondel av alla kaffeplockare
rekryterades till odlingarna i södra Minas genom mellanhänder. Exemplet
med mellanhänderna visar dock att det är möjligt att åstadkomma förändringar om
fackföreningarna anmäler alla lagöverträdelser och om myndigheterna är beredda att
göra sitt jobb.
– Vi kan se skillnaden klart. I de kommuner som har ”gula” fackföreningar 12 är
förhållandena för plockarna mycket sämre än hos oss och det förekommer fortfarande
mellanhänder. Men här i Varginha-distriktet har de stora kaffeodlarna insett att
användandet av mellanhänder kostar mer än det smakar. Och nu har även de mellanstora
odlarna allt mer insett att vi slår ned på dem direkt om de använder mellanhänder,
berättar Paulo Sebastião.
Men situationen är ändå allt annat än perfekt. Paulo Sebastião slår uppgivet ut med
händerna:
– Fortfarande har plockarna på de fl esta odlingar det för jävligt. I synnerhet migrantarbetarna.
De har urusla löner, bostäderna är ofta under all kritik och säkerheten
dålig. Men framgången med att få bort mellanhänderna ger oss hopp. Det gäller att
ligga på. Jag skulle önska att även de företag som köper upp kaffet försökte försäkra
sig om att jobbarna har skäliga arbetsvillkor.
3.1.3 Löner och bostäder
Gatan vilar nästan helt i skugga, enstaka gatlyktor kastar spöklika tunna strängar av
ljus över delar av den slitna asfalten. Tania sträcker gång på gång på sig under intervjun
och sätter händerna bakom korsryggen. Efter en hel dags plockande brukar det
hugga i ryggen. Vi sitter på en bänk utanför det lilla skjul där hon bor. Hennes man,
fyra av hennes sex barn och ett par av hennes väninnor lyssnar stilla när vi pratar.
Ibland inskjuter de någon kommentar eller iakttagelse.
– Jag fattar inte hur vi överlever egentligen. Vi tjänar ju sällan mer än minimilönen
och det räcker ju inte till alla utgifter och mat. Men man hankar sig fram. Jag har sex
barn som lever idag; två dog tidigt, två av mina barn är sjuka. Den ene har lunginfl
ammation och vad mitt andra barn lider av är det ingen som vet. Han har andningssvårigheter
och orkar inte göra nåt, ligger bara, säger Tania.
20 SwedWatch ● Kaffe från Brasilien - en bitter smak av orättvisa