Italiens vackraste byar - Italienska Statens Turistbyrå

UTDRAG UR 2009 ÅRS GUIDE 

Italiens Italiens 

vackraste byar byar 

I Borghi più belli d’Italia 

DET GÖMDA ITALIENS CHARM 

21 21 UTVALDA UTVALDA BYAR BYAR

Italiens 

vackraste byar 



UTDRAG UR 2009 ÅRS GUIDE

Italiens vackraste byar 



EN SPECIALUTGÅVA AV 2009 ÅRS GUIDE 

© Copyright: Club de ”I Borghi più belli d’Italia” och Italienska Statens Turistbyrå (ENIT) i Stockholm 

Club de ”I Borghi più belli d’Italia” 

Piazza Cola di Rienzo 69, IT-001 92 Roma · Tel +39-06 32111789 · Fax +39-06 32503969 

info@borghitalia.it · www.borghitalia.it 

Italienska Statens Turistbyrå (ENIT) 

Box 14040, 104 40 Stockholm · Tel 08-545 683 30 · Fax 08-545 683 49 

italiantouristoffice.se@telia.com · www.italiantouristoffice.se

Matteo Marzotto 

Styrelseordförande 

Italienska Statens Turistråd 

– ENIT 

Italien är ett land med fantastiska möjligheter och resurser, där 

varje region, och varje stad – stor som liten – har sin alldeles egna 

historia och sina lokala traditioner, med helt unika uttryck i konst 

och arkitektur, i gastronomin och i folkets sätt att leva. 

Många turister väljer Italien för sin semester, och njuter av den 

rikedom de klassiska rundturerna och resmålen bjuder. Men att 

leta sig fram vid sidan av de stora allfarvägarna, till det mindre 

kända Italien, betyder att kunna hänge sig åt genuina upplevelser 

av ett annnat slag. Det innebär att skapa sig en helt egen 

semesterupplevelse. 

Den här guiden är resultatet av ett samarbete mellan Italienska 

Statens Turistråd (ENIT) och organisationen ”I Borghi più belli 

d’Italia”, just med målsättningen att inspirera svenska turister att 

ge sig ut på upptäcktsfärd. 

På de sidor som följer presenterar vi en ort per region, var och en 

med sin alldeles speciella karaktär. Alla de andra 162 orterna som 

”I Borghi più belli d’Italia” valt ut presenteras på deras hemsida 

www.borghitalia.it, som också har engelsk version. 

Vi inbjuder dig alltså härmed, med denna miniguide, att börja 

planera för en annorlunda semester, en resa som kommer att få 

dig att förstå vad konceptet ”slow tourism” står för. Och du 

kommer att återvända hem sprängfylld av underbara minnen, och 

väldigt glad över att ha gjort denna resa. Välkommen!

Fiorello 

Primi 

Styrelseordförande 

”I Borghi più belli d’Italia” 

Klubben ”I Borghi più Belli d’Italia” (”Italiens vackraste byar”) 

inrättades som en del av ANCI (Associazione Nazionale Comuni 

Italiani). Initiativet kom från 51 borgmästare i små italienska 

kommuner som kände att de behövde öka värdet på sitt stora arv 

av historia, konst, kultur, miljö och traditioner som finns i deras 

byar och som till största delen varit utestängda från strömmen av 

besökare och turister. 

Under de sju år som klubben varit verksam har den vuxit avsevärt 

och gjort det möjligt för de, idag 183, anslutna kommunerna att i 

hög grad utveckla sin turistverksamhet. 

Klubben, som inventerar behoven och tar tillvara engagemanget 

hos de förutseende administratörer som är mest medvetna om 

beskyddandet och värdeökningen av byn, har blivit en av huvud - 

aktörerna på marknaden för denna typ av närturism, som är 

knuten till värdet av traditionerna, kulturen och den italienska 

miljön. 

Kvaliteten är ett grundläggande villkor för att en by ska kunna 

tilldelas titeln ”En av de vackraste byarna i Italien”. För att bli 

antagen måste byn uppfylla en rad krav av strukturell karaktär, till 

exempel en viss arkitekturmässig harmoni i byns sammansättning, 

en viss kvalitet på det offentliga och privata byggnadsarvet samt 

en viss allmän prägel på byns levnadsstandard i fråga om 

aktiviteter för och tjänster åt de människor som vistas i den, både 

permanent (boende) och tillfälligt (besökare). 

Dessutom är det nödvändigt att administratörerna och människorna 

som bor och/eller arbetar i byn ständigt är engagerade i att 

förbättra dessa förutsättningar, eftersom inträdet i klubben inte 

garanterar permanent medlemskap om det inte finns en vilja till 

konkret agerande och fortsatt utveckling av kvaliteten i byn. 

Ett av de utmärkande dragen för vår klubb är att den inte har 

inrättats i syfte att genomföra en integrerad turistkampanj. Det är 

faktiskt detta som garanterar skyddet, återupprättandet och värde - 

ökningen, samt bevarandet av ett arv av monument och minnen 

som annars oåterkalleligen skulle ha gått förlorat. 

Detta mindre kända och ibland undangömda Italien representerar 

kanske bäst landets tusenåriga historia, eftersom den har efter - 

lämnat outplånliga spår framför allt på dessa platser. Byar, som 

på alla sätt lämnats avskilda från utveckling och modernt liv. 

Vi föreslår inget paradis på jorden. Vi önskar dock att såväl de 

människor som i allt större antal återvänder för att bosätta sig i 

dessa små, historiska byar, som de besökare som vill lära känna 

dem, ska kunna hitta atmosfären, dofterna, smakerna, landskapen 

och färgerna som formar en livsstil som kan njutas med alla 

sinnen. 

Vi hoppas att denna guide ska vara ett användbart hjälpmedel 

när du vill upptäcka ett unikt arv: de vackraste byarnas Italien.

Guide till Guiden! 

2009 års guide 

För att på enklast möjliga sätt konsultera guiden har vi valt att göra en geografisk uppdelning i tre sektioner: 

Norditalien, Mellersta Italien och Syditalien. Olika färger för de olika sektionerna gör det lättare att orientera 

sig i guiden. Varje sektion har ett inledande regionsregister, och inom varje region listas orterna i alfabetisk 

ordning. Den guide som du håller i handen är en specialutgåva, som detaljerat presenterar en ort per region. 

Den utvalda orten är markerad med fet stil i listorna. 

1. 

Den första sektionen, i det röda 

fältet till vänster, presenterar lite 

praktiska kortfakta om orten. 

Här hittar du uppgifter om antal 

invånare, var man kan få mer 

information, hur du hittar hit etc. 

Här finns också en liten geografisk 

karta över närområdet. 

2. 

Den andra delen har fått titeln 

”Platsens själ”. Här porträtteras 

orten utifrån de mest utmärkande 

dragen. Du kan läsa om hur 

platsen har fått sitt namn, vad 

som ligger bakom motivet på 

vapenskölden, och du får mil - 

stolparna i ortens historia som 

nästan alltid går minst tusen år 

tillbaka i tiden. Du får veta vad 

som är byns särprägel, vilken 

atmosfär som råder, och kuriosa 

kring händelser och inte minst 

personligheter som lämnat tydliga 

spår. Kort sagt, du får veta vad 

som gör platsen unik. 

3. 

Den tredje och sista delen 

”Nöjen och smaker”, försöker 

skilja ut vad som är typiskt för 


1786: påven Pius VI bekräftar 

Corinaldos titel som stad. 

1860: Marche införlivas med 

kungadömet Italien. 

Särprägel 

Bondekulturens cykliska perioder 

förefaller vara representerade i 

Corinaldos ringformade och 

koncentriska struktur. Den stora 

ringmuren (byggd 1480) vidgar 

och innesluter muren från 1367, i 

vars centrum brunnen ”Il Pozzo 

della Polenta” står. Tre av murens 

ringar går i varm tegelfärg, men 

den fjärde – som innesluter de 

övriga – går i grönt, den består 

nämligen av ett bälte av väl - 

doftande lind, som i tredubbla led 

omringar fästningen. Livet som 

återuppstår vid årstidens växlingar, 

det gamla bondesamhällets hårda 

verklighet, livet som besegrar 

Capitello tardoantico 

döden och skyddar sig bakom de 

höga tegelmurarna: Corinaldos 

minnen av belägringar och hunger 

står för all denna symbolik. En 

stad präglad av kultur och tro där 

man, enligt den lokale författaren 

Mario Carafoli, ”kan andas luften 

av historiens vingslag”. 

Människors minnen 

”Bränd och förstörd av den 

ondskefulla Alarico, den vackra 

och omtalade staden Suasa. Det 

var året för vår räddning, 409, 

som det stod skrivet. De som 

fortsatte framåt för att rädda sig, 

flydde genom vinden Cecias 

bland de närbelägna kullarna …”. 

Året för jungfru Marias barnsbörd, 

gavs idén till att uppföra en stad 

skapad genom arkitektoniska 

kriterier och ritningar [...], de 

kallade staden Corinaldo, nästan 

som ’curre in altum‘!” (Vicenzo 

Maria Cimarelli, i början av 1600talet). 

Kända personer 

Santa Maria Goretti var en 

bondflicka från Corinaldo som har 

blivit symbol för kristendomens 

fromhet. Hon var en gudfruktig 

flicka som tillbad Madonnan i 

helgedomen ”Incancellata”. 

Nöden som rådde på landsbygden 

i regionen Marche vid slutet av 

1800-talet tvingade familjen att 

Pinacoteca 

acceptera en förflyttning till det 

stinkande malariaområdet i de 

Pontinska träsken, dit mängder av 

förtvivlade människor kommit i 

hopp om att finna ett nytt 

förlovat land. Det var ett hopp 

som bars upp endast av tro och 

som dog ut för alltid den 6 juli 

1902 då den tolvåriga lilla Maria 

dödades i ett försök att försvara 

sig mot en yngling som försökte 

våldföra sig på henne. Mördaren, 

även han en stackare i detta 

eländiga malariaområde, förläts av 

den döende lilla Maria. Den lilla 

flickan helgonförklarades av folket 

och saligförklarades i S:t Peters - 

kyrkan 1947. År 1950 kanonisera - 

des hon av påven Pius XII. 

Kuriosa 

Corinaldo är också känd som de 

galnas by. Byns historia är full av 

besynnerligheter, som historien 

om polentan som tillagades i 

brunnen under den historiska 

belägringen år 1517, eller historien 

om kulan som sköts ur en kanon 

som tillverkats av stammen till ett 

fikonträd, i syfte att skrämma 

fienden. Men den märkligaste är 

berättelsen om skomakaren 

Gaetano. Han gick under 

smeknamnet Scuretto. Sonen, 

som emigrerat till Amerika, 

skickade hem pengar till ett 

husbygge i byn. Men Scuretto 

slösade bort alla pengarna på 

vinkrogen. Bygget drog ut på 

Varje ort presenteras i tre steg 

tiden och sonen fattade 

misstankar. Han bad därför 

Scuretti sända honom ett fotografi 

på det nya huset. Skomakaren 

tappade inte modet och med 

hjälp av ett flertal av byns 

invånare restes husets framsida. 

Där lät han sig fotograferas 

tittandes ut genom ett fönster. 

Historien är sann och huset utan 

golv, sidoväggar och tak finns 

fortfarande att beskåda i den 

gamla stadsdelen. 

En perfekt miljö 

för en äventyrsfilm 

Byn Corinaldo med sitt höga, 

strategiska läge i gränslandet 

mellan Ancona och Urbino 

symboliseras av den imponerande 

muren som praktiskt taget är 

intakt från 1400-talet. 

Hela ringmuren, som är 912 meter 

lång, kan beskådas under en 

guidad tur som är fascinerande. 

Portarna, bålverken, 

försvarstornen, de ghibellinska 

tinnarna med kluvna toppar och 

löpgravarna särskiljer landskapet 

från detta unika exempel på en 

befäst stad. Spår från den 

moderna tiden, som bilar och 

elledningar, verkar inte passar in i 

omgivningen. Corinaldo är en 

perfekt miljö för en äventyrsfilm. 

Byns centrum utgörs av Piaggia, 

en bred trappa med 100 trappsteg 

mot vilken husen i rött tegel 

strålar samman i ett 

fiskbensmönster. Byn har ett 

KOMMUNEN CORINALDO 

(PROVINSEN ANCONA) 

HÖJD ÖVER HAVET 

FOLKMÄNGD 

203 m 

5 156 invånare 

(440 innanför murarna). 

SKYDDSHELGON 

S:t Anna, den 26 juli. 

TURISTINFORMATION 

Ufficio Informazioni Turistiche, 

via del Corso 10, 

tel. + 39 071 679047. 

Pro loco, via del Velluto 20, 

tel. +39 071 679047. 

Ass. Pozzo della Polenta Largo, 

XVII Settembre 1860, 

tel. + 39 071 679043. 

VÄGBESKRIVNING 

Med bil 

A14 eller SS 16 (Adriatica) 

avfart Senigallia, sedan 

länsvägen Corinaldese i 18 km. 

Med tåg 

sträckan Milano-Lecce, 

Senigallias station; sträckan 

Rom-Falconara Marittima, byte 

till Senigallia. 

AVSTÅND I KM 

Perugia 120, Assisi 104, 

Rimini 83, Loreto 75, 

Ancona 52, Senigallia 18. 

INTERNET 

www.comune.corinaldo.an.it 

En kilometer intakt mur 

Platsens själ 

Ortnamnet 

Traditionen berättar att eftersom 

Corinaldo ligger nära den 

förstörda romerska staden Suasa 

Senonum, skulle dess namn 

härstamma från utropet ”curre in 

altum” (spring, fly uppåt), alltså 

ropet från de som överlevde 

barbarernas våld. Men det är mer 

troligt att ortnamnet betyder 

”colle in alto” (hög kulle) eller 

”curia di Aldo” (Aldos curia), det 

senare av langobardiskt ursprung. 

Vapenskölden 

På en röd bakgrund finns sex 

bergstoppar avbildade, över vilka 

S:t Petrus nycklar korsas. Detta till 

minne av den titel som påven Leo 

X förlänade staden Corinaldo år 

1517. Vapenskölden kröns av en 

tornförsedd krona och längst ned 

på vapenskölden finns inskriften 

”Cineribus Orta Combusta Revixi”. 

Historia 

År 1000 ca: det är mer troligt att 

Corinaldos ursprung härrör från 

det historiska fenomenet med 

befästningskonst än den legenda - 

riska återuppbyggnaden av den 

romerska staden Suasa, som 

brändes ned av Alariks barbarer 

år 409 e. Kr. 

1360: Corinaldo var en strategisk 

förpost, omtvistad av guelferna 

och ghibellinernas fraktioner som 

kämpade om makten. Efter en 

lång kamp i kyrkans tecken 

förstörs Corinaldo av påvens 

arme, ledd av Galeotto Malatesta. 

Corinaldo 

Årets 

by 

2007 

1367: Corinaldo återuppbyggs 

och får sin nuvarande ringmur. 

Malatesta efterträds av familjen 

Sforza som i sin tur efterträds av 

släkten Della Rove. 

1416: den starka muren håller 

stånd mot ett anfall från den 

omtalade kondottiären Braccio da 

Montone. Även ett anfall från 

Sante Garelli år 1432 slås tillbaka 

av invånarnas tappra motstånd. 

1480: en ny ringmur med den 

tidens nya befästningskonst byggs 

i syfte att göra platsen ointaglig, 

troligen med hjälp av den 

berömde militärarkitekten 

Francesco di Giorgio Martini. 

1503: Niccolò Machiavelli, som 

befinner sig i Corinaldo på ett 

uppdrag av Florens, skriver den 

1 januari ett berömt brev om 

hertig Valentino (Cesare Borgia) 

där han föregriper de teman – 

som legenden om kondottiären 

– som sedermera behandlades 

i”Fursten”. 

1517: Francesco Maria, den 

avsatte hertigen av Urbino, 

belägrar murarna men tvingas 

efter 23 dagar till reträtt. Påven 

Leo X belönar den trofasthet som 

befolkningen i Corinaldo visat 

genom att upphöja byn till stad. 

1640: avslutas arbetet med 

kyrkan Suffragio. Detta och 

påföljande århundrade betraktas 

som Corinaldos guldålder som 

tack vare Påvestatens beskydd på 

nytt berikas med nya och eleganta 

boningar och betydande religiösa 

byggnader. 

orten, utöver de antika stenarna. 

Här får du veta vilka produkter 

som bara (eller nästan bara) finns 

just här, vilka maträtter som är 

typiska för just detta ställe, och 

du får tips om annat lokaltypiskt 

man inte bör missa. Här listas 

årets viktigaste event, och vilka 

museum etc du ska prioritera, 

innan du hänger dig åt shopping 

och bordets fröjder. 

Du får specifika tips på butiker 

med lokala produkter, på hant - 

flertal adliga boningshus och 

ansenliga civila och religiösa 

byggnader. Den konstnärliga 

utvecklingen under 1600- och 

1700-talet kan tillskrivas stora 

personligheter som målaren 

Claudio Ridolfi, som levde i 

Corinaldo i många år och som 

också slutade sina dagar här, samt 

organisten Gaetano Antonio 

Callido, som har efterlämnat två 

mycket speciella orgelpipor. En av 

dessa gav han till sin dotter som 

var nunna och bodde i den 

byggnad som i dag hyser det 

kommunala tavelgalleriet. Bland 

de offentliga byggnader som är 

värda ett besök kan nämnas 

Palazzo Comunale (stadshuset) 

som är ett vackert exempel på 

neoklassisk arkitektur med en lång 

pelargång mot via del Corso; det 

före detta klostret Convento degli 

Agostiniani som byggdes under 

den sista hälften av 1700-talet och 

nu används som hotell; Teatro 

Comunale (1861–69) som 

uppkallats efter Carlo Goldoni, 

samt byns äldsta byggnad Casa 

del Trecento, som i dag fungerar 

som turistkontor. Kyrkorna vittnar 

om platsens andlighet som också 

stärkts av Påvestatens långa styre. 

La Collegiata di S. Francesco är 

mycket gammal (från 1265) men 

det vi ser i dag är resultatet av 

ombyggnationen från 1600- och 

framförallt 1700 talet, då klostret 

Corinaldo 


har restaurerats ett flertal gånger. 

Andra torn som sticker ut är 

Scorticatore (vars murar sträcker 

sig 15 meter upp), Mangano och 

Calcinaro som fått sina namn 

efter det yrke som utövades av 

den som bodde där. Om man i 

stället utgår från Rotonda, vilken 

är en del av tillbyggnaden från 

renässansen och som slutfördes år 

1490, och fortsätter längs den 

byggdes (1749) och den nya gång där bevakningen sköttes 

kyrkan restes (1752–59). 

kommer man till Landroni, en 

Il Santuario di S. Maria Goretti pelargång som härrör från de 

med sitt gamla kloster inhyser i påbyggnader som gjordes längs 

dag Sala del costume och det via del Corso under 1600-talet. 

kommunala biblioteket. I 

Därifrån kommer man åter till 

helgedomen med drag av 1700-tal murarna som har några storslagna 

införlivas den medeltida kyrkan S. förstärkta portar. Den mest 

Nicolò. Interiören är ett vackert intressanta delen av ringmuren är 

exempel på sen barockarkitektur kanske Porta S. Giovanni med ett 

med ett flertal konstverk, bl.a. en flertal välbevarade försvarsdetaljer. 

stor körläktare av trä med en Militärarkitekturen uppvisar 

praktfull orgel av Callido från 1767. tidsepokens alla utsmyckningar 

Chiesa del Suffraggio som stod som skottgluggar, titthål, 

färdig år 1640 revs senare men kragstenar, anfallsgluggar och 

byggdes upp igen och kunde 1779 kreneleringar. Om man vänder 

åter öppnas för andakter. Samma och går mot brunnen Bargello 

målning av Claudi Ridolfi som kommer man till terrassen ovanför 

fanns ovanför altaret vid den porten där man kan – precis som 

första invigningen av kyrkan den 6 Prins Charles gjorde 1987 – se ut 

januari 1641 kan beskådas här än över den gamla stadsdelen och 

i dag. En annan orgel av Callido det underliggande land - 

finns vid körläktaren ovanför skapet. Vid klara dagar 

kyrkporten till kyrkan Chiesa ser man ända till Monte 

dell’ Addolorata som invigdes år Conero. 

1755. På Piazza S. Pietro finns 

endast klocktornet kvar av kyrkan 

med samma namn. Kyrkan 

förstördes 1870 på grund av 

rasrisken. På kyrkans plats står nu 

en stor Himalayaceder som 

troligtvis har planterats av en 

motståndare till prästerskapet i 

syfte att förhindra ett nytt 

kyrkobygge. Nu åter till murarna. 

Det första besökaren ser är 1400talstornet 

Sperone. Det är 18 

meter högt, femhörnigt och 

tillskrivs arkitekten Francesco di 

Giorgio Martini från Siena. Tornet 

MARCHE 

51 

MARCHE 

49 

verkare, och på vinodlare och 

matproducenter, ibland också 

utanför centrum. 

Du får indikationer på hotell, 

lantgårdar, campingplatser och 

andra inkvarteringsalternativ, 

liksom på restauranger. 

I samråd med kommunerna har 

”I Borghi più belli d’Italia” ytter - 

ligare kvalitetsmarkerat några av 

dessa tips med en liten röd symbol. 

Corinaldo 

Nöjen och smaker 

LOKALA PRODUKTER 

Bland kullarna runt om Corinaldo 

odlas det berömda Verdicchio vinet, 

ett raffinerat vin med ljus, halmgul 

färg. Smaken är torr och välbalan - 

serad och passar utmärkt till fisk - 

och trumpetare. De olika stads - Sala del Costume e delle 

rätter. Rosso di Corinaldo är ett rött färdväg mellan den adriatiska kusten delarna tävlar mot varandra i olika Tradizioni popolari, Largo XVII 

vin som ännu inte har klassificerats och Apenninernas dalar, ett område grenar och den stadsdel som tilldelas Settembre 1860, tel. +39 0716 79043. 

som DOC-vin men som är mycket som tidigare beboddes av det forn - segerpriset får förbereda dräkterna till Här förvaras de vackraste dräkterna 

lovande. I området produceras även galliska folket senoner. Arkeologer nästkommande år. Dräkterna som använts i samband med 

extra jungfru oliv olja, charkuteri - har funnit en romersk boning från används bara vid ett tillfälle och festligheterna Contesa del Pozzo 

produkter och honung. 

mitten av det första århundradet ställs efter defileringen ut i Sala del della Polenta. Dräkterna har sytts 

f.Kr. med 20 mosaikgolv. Parken Costume. 

upp av lokala sömmerskor enligt 

ligger i stadsdelen Pian Volpello, 

renässansmodeller. Här visas också 

ca 4 km från Corinaldo. Byn är Jazzfestival. Italiens främsta antika verktyg för bearbetning av 

”Passatelli in brodo di cappone” (en 

också en utmärkt utgångspunkt för jazzmusiker deltar i festivalen. tyger. 

slags pasta i kapunbuljong) är en 

vallfärder: inom 40 minuter kommer 

LOKALA RÄTTER 

specialitet för området som emeller - 

man till klostret Eremo di Fonte Corinaldo Estate, från den 15 juni Chiesa di Madonna del Piano, 

tid härrör från den traditionella 

Avellana som grundades kring år till den 15 september: kommunen en berättande utställning. Platsen 

kokkonsten i regionen Emilia- 

1000 av S:t Romualdo och ligger i arrangerar föreställningar och ligger vid foten av den kulle där det 

Romagna. ”Vincisgrassi” är en typ 

ett förtjusande vackert skogs område. skådespel i samarbete med olika medeltida centrat uppstod och är 

av lasagne med lager av tomatsås, 

Vallfärdsorterna Assisi och Loreto lokala organisationer. 

föremål för en arkeologisk utgräv - 

parmesanost, pasta och béchamel - 

nås inom en timme. Från Corinaldo 

ning. Här finns en illustrerad 

sås. Rätten är typisk för större delen 

är det också nära till flera kända Halloween, den sista veckan i vandring kring och inuti kyrkan med 

av regionen Marche. ”L’oca arrosto” 

turistmål: det tar en halvtimme till september. Med rädsla som tema. information och utställningsföremål 

(ugnsstekt gås) fylld med salvia, 

Urbino och till de fantastiska Föreställningar och möten med iden sal som tillägnats återupp - 

rosmarin och vitlök tillsammans med 

grottorna i Frasassi tar det en timme skådespelare och kulturpersonligheter byggandet av det forntida området 

stora klyftor av ugnsstekt potatis är 

med bil. Senigallia med sina som avrundas på någon av byns och klosterlämningar. Information: 

en rätt som bör provas på någon av 

fantastiska stränder ligger endast 15 tavernor. 

tel. +39 071 6793207/679047. 

Corinaldos restauranger. 

minuter bort och de medeltida 

slotten Gradara och San Leo 

nås inom 45 minuter. 

År 2002 erhöll Corinaldo kvalitetsut- 

Tennis, simbassäng och utflykter till 

märkelsen ”Bandiera Arancione”, 

närliggande kulturstäder. 

samt ”Bandiera Verde agricoltura” 

Vinterns och sommarens teater - 

UTFLYKTSMÅL 

för sitt miljöarbete. Man tillhör också 

sammanslutningen "Consorzio di 

Frattula" som verkar för att främja 

lokala gastronomiska produkter. 

Go.Ti 

Ceramiche Jakab 

Corinaldo tillhör dessutom Parco 

Archeologico di Suasa som är ett 

arkeologiskt parkområde. Den 

romerska staden Suasa uppstod på 

200-talet f.Kr. i dalgången intill 

floden Cesano vid en forntida 

EVENEMANG 

De sevärdheter som rekommen - 

deras, liksom de konkreta tipsen 

på restauranger, hotell etc som här 

presenteras, är helt och hållet ett 

urval gjort av ”I Borghi più belli 

d’Italia”, utan medverkan av ENIT. 

Restauranger 

Inkvartering 

Inköp 

i juli. Varje år sedan 1979 firas 

minnet av belägringen år 1517. I 

evenemanget deltar ca 300 statister 

iklädda tidstypiska dräkter, 

trumslagare, flaggviftare, bågskyttar 

MUSEER OCH 

KONSTGALLERIER 

Civica raccolta d’arte Claudio 

Ridolfi, piazza del Cassero, tel. 

+39 0716 79047. Konstmuseum 

säsong. Varje år spelas upp till 14 beläget intill det gamla benediktiner- 

föreställningar med fokus på klostret. Under sommaren öppet 

barnteater. Contesa del Pozzo även kvälls tid. Här finns tavlor, 

della Polenta, den tredje söndagen skulpturer och liturgiska föremål, 

Via del Corso 50/52, 

tel. +39 071 67842, tel. + 39 071 7976367. 

KONSTHANTVERKARE 

mob. +39 335 8339964. Vin 

Vinodling. 

Via del Corso 42, 

Via del Velluto 7, 

tel. + 39 071 67863 

tel. + 39 071 67640. 

Guldsmed. 

Via Borgo di Sotto 41, Bröd 

tel. +39 071 67012. Utmärkt 


Verdicchio. Livsmedel 

tel. + 39 071 7975341 

Fratelli Maori 

Restaurering av antika möbler. 

Lenci Mobili 

Inköp 

Azienda Agricola 

biologica San 

Lorenzetto 

(biologiskt jordbruk) 

Via S. Lorenzetto 18/A, 

mob. + 39 333 43 15453. 

Azienda Vinicola 

Baldarelli Valerio 

(vinodling) 

Via Strada delle Coste 4, 

tel. +39 071 679086, 

mob. +39 339 1477515. 

Alimentari Bruciati 

Pietro 


Libenzi Laila 

Brescini 

Baldarelli 

Barattini Pascucci 

Romualdo 

Via S. Maria 81, 

tel. + 39 071 679184 

Cantina sociale 

Val di Nevola 

Via Nevola, 

tel. + 39 071 7975558. 

Vin: Rosso Conero och 

Verdicchio dei castelli di 

Jesi. 

bl.a. 18 relikskrin med skulpterade 

och målade byster i trä som är ett 

utsökt sicilianskt träsnideri från tidigt 

1600-tal. 

SPORT- OCH 

FRITIDSAKTIVITETER 

Azienda Vinicola Enoteca Perbacco, Inkvartering 

Mencaroni Maurizio 

AGRITURISM BED & BREAKFAST 

La bottega del fornaio, Villino Campagnolo Coccioni Adriana, 

Frantoio Brignoni, 

Lenci Mobili, 

RESTAURANGER 

Il Pesce Spada 

Strada di Santa Liberata 2, 

tel. + 39 339 2396889 

Fiskrätter. 

Ai 9 tarocchi, 

Viale Dietro Le Monache, 8, 

tel. + 39 071 7976277 

Via Gasparini 4, 

tel. + 39 071 7975159 

Lokala rätter. 

Col Verde 

HOTELL MED 

RESTAURANG 

Al Casolare 

Il Giglio 

Restauranger 

I Tigli 

Via del Quattrocento 2, 

tel. + 39 339 6927295 

Strada dei Venturosi, 

Via G. Branca, 

Via per Montalboddo 52, tel. + 39 071 7976265. 

tel. + 39 071 7976184 tel. + 39 071 7976023 

Olivpressning och försälj - Hemlagad, rustik pasta och 

Via Nevola 44, 

Strada di S. Liberata 62, ning av extra jungfruolivolja. uthyrning. 

Strada di Fonte 

Vincareto 10, 

tel. + 39 071 679017 tel. + 39 071 67817 

tel. + 39 071 7975635. 

Via Corinaldese 19, 

Via S. Lorenzetto, tel. + 39 071 67069 

Strada dei Venturoli, 6 

Via Corinaldese 19, tel. + 39 071 679264 Inredning och restaurering. 

tel. +39 071 7976265, 

tel. + 39 071 67069 Biologiskt jordbruk. 


mob. +39 328 6796807 

Inredning och restaurering. 

tel. + 39 071 7976006 

www.camera-con-vista.it 

Strada delle Coste 4, 

DIVERSE 

tel. + 39 071 679017 


Utmärkt Verdicchio. 

tel. + 39 071 7976324/5. 

Camera con vista 

Casa del Fonte, 

Camera con Vista 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Col Verde 

Via del Teatro 3, 

utrustat område på vägen 

tel. + 39 071 7975849 mot Montalboddo 52, 

Innanför stadsmuren. Rum tel. + 39 071 7976023 

med tegelväggar och utsikt. Öppet från april till 

september, övriga perioder 

på förfrågan. 

Ytterligare ett område vid 

Piazzale della Liberazione, 

tel. + 39 071 679047.


VAL D’AOSTA 

9 Bard (AO) 

PIEMONTE 

Chianale(CN) 

Garessio (CN) 

Macugnaga (VB) 

Mombaldone (AT) 

13 Neive (CN) 

Orta San Giulio (NO) 

Ostana (CN) 

Ricetto di Candelo (BI) 

Vogogna (VB) 

Volpedo (AL) 

LIGURIA 

17 Apricale (IM) 

Brugnato (SP) 

Campo Ligure (GE) 

Castelvecchio di R. B. (SV) 

Cervo (IM) 

Colletta di Castelbianco (SV) 

Finalborgo (SV) 

Lingueglietta (IM) 

Manarola (SP) 

Millesimo (SV) 

Montemarcello (SP) 

Noli (SV) 

Tellaro (SP) 

Triora (IM) 

Varese Ligure (SP) 

Verezzi (SV) 

Vernazza (SP) 

Zuccarello (SV) 

LOMBARDIA 

Bienno (BS) 

Castellaro Lagusello (MN) 

Cornello dei Tasso (BG) 

Fortunago (PV) 

Gradella (CR) 

Gromo (BG) 

Lovere (BG) 

Mazzo di Valtellina (SO) 

21 Monte Isola (BS) 

Oramala (PV) 

Porana (PV) 

Soncino (CR) 

Tremezzo (CO) 

Zavattarello (PV) 

TRENTINO 

Canale (TN) 

25 Rango (TN) 

San Lorenzo in Banale (TN) 

ALTO ADIGE 

29 Chiusa/Klausen (BZ) 

Glorenza/Glurns (BZ) 

Vipiteno/Sterzing (BZ) 

VENETO 

Arquà Petrarca (PD) 

Asolo (TV) 

Borghetto (VR) 

33 Portobuffolè (TV) 

FRIULI VENEZIA GIULIA 

Clauiano (UD) 

Cordovado (PN) 

Fagagna (UD) 

Gradisca d’isonzo (GO) 

37 Poffabro (PN) 

Valvasone (PN) 

EMILIA ROMAGNA 

Bobbio (PC) 

Brisighella (RA) 

Castell’Arquato (PC) 

Compiano (PR) 

41 Dozza (BO) 

Montefiore Conca (RN) 

Montegridolfo (RN) 

Vigoleno (PC)

VAL 

D’AOSTA 

PIEMONTE 

SARDEGNA 

LOMBARDIA 

LIGURIA 

TOSCANA 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 


VENETO 

Norditalien 

UMBRIA 

LAZIO 

FRIULI 

VENEZIA 

GIULIA 

MARCHE 

ABRUZZO 

SICILIA 

MOLISE 

CAMPANIA 

BASILICATA 

CALABRIA 

PUGLIA

Chiusa/Klausen, sid 29

KOMMUNEN BARD 

(PROVINSEN AOSTA) 


381 m 

FOLKMÄNGD 

140 invånare 

SKYDDSHELGON 

Madonna dell’Assunta, 

15 augusti 


Fästningen i Bard, 

Museum och kulturcentrum, 

tel. +39 0125 833811 

info@fortedibard.it 

www.fortedibard.it 

För bokningar av besök och 

ateljéer, tel. +39 0125 833817, 

A.I.A.T. – La Porta della Vallée 

(regionalt turistkontor) 

– Syndacat d’Initiative 

tel. +39 0125 80 48 43 

www.laportadellavallee.com 

Comune (stadshuset), 

Piazza Cavour 4, 

tel. +39 0125 80 31 34 

info@comune.bard.ao.it 

www.comune.bard.ao.it 


Med bil 

motorväg A5 Torino-Aosta, 

avfart Pont St. Martin eller 

Verres. Fortsätt sedan i riktning 

mot Aosta på väg SS 26. 

Med tåg 

stationen Pont St. Martin, 

sedan buss. 

AVSTÅND I KM 

Aosta 47, Ivrea 22. 

INTERNET 

www.valledichamporcher.it 

Under ett skiffertak 


Ortnamnet 

Ortnamnet kommer förmodligen från 

det keltiska ordet ”bar” som betyder 

borg, en befästningsplats, och inte 

från det franska ordet ”bar” som 

betyder barb, en sötvattensfisk som 

återfinns på vapenskölden hos 

platsens adelsfamiljer och som av 

den anledningen har fått forskarna 

att missta sig. 

Vapenskölden 

Sköldemärket är av det klassiska 

slaget. Det föreställer platsens namn. 

I detta fall handlar det om två flod - 

barber (”bars” på franska) mot en 

ljusblå bakgrund beströdd med små 

guldkors. Sköldemärket med fiskarna, 

som redan tillhörde familjen Bar av 

Lorena, antogs förmodligen av Otto I 

på 1000-talet. Det var förmodligen 

också han som byggde fästningen. 

Historia 

31–25 f.Kr.: längs den stenlagda 

gångstigen som leder från Bard till 

Donnas kan man fortfarande se de 

nedslipade klipporna och stöd mu - 

rarna från den gamla galliska vägen. 

Bard 

1000-talet: Otto av Bard byggde ett 

slott på udden och utnyttjade den 

utmärkta positionen för att kräva ut 

en avgift för vägfaranden och deras 

varor. Det första dokument som 

avslöjar förekomsten av ett slott på 

bergets utlöpare som tillhörde 

adelsfamiljen Bard är från 1034. 

Cirka 1150: utmed förbindelsevägen 

mellan Bard och Donnas grundades 

härbärget Saint Jean de la Pierre av 

riddare från Johanniterordern, som 

enligt lag var skyldiga att hjälpa 

pilgrimer och köpmän som färdades 

utmed den gamla romerska vägen. 

1242: fästet erövrades av greve 

Amedeo IV av Savojen som förvand - 

lade det ursprungliga slottet till en 

fästning. 

1661: hertig Carlo Emanuele II 

av Savojen avvecklade fästningarna 

i Verrès och Montjovet och flyttade 

allt artilleri till Bard, som från detta 

ögonblick blir garnison för huset 

Savojen i Valle d’Aosta. 

1800: i gryningen den 14 maj gick 

40 000 man från Napoleons 

reservarmé över Alperna vid S:t 

Bernhard-passet för att överrumpla de 

österrikiska-piemontesiska trupperna, 

som ockuperade Po-slätten. 

Napoleons trupper kom snabbt fram 

till Bard, där de blockerades av den 

österrikiska garnisonen som skyddade 

fästningen. Fästningen föll i händerna 

på fransmännen den 21 maj, då 

österrikarna överraskades i en nattlig 

attack. Men fästningens befälhavare, 

kapten von Bernkopf, erkände sig 

inte besegrad, förrän efter en hel 

dags bombardemang som till slut 

VAL D’AOSTA 

9


tvingade honom att kapitulera. 

Irriterad av det oväntade motståndet 

lät Napoleon jämna fästningen med 

marken. 

1830–38: Carlo Felice lät återupp - 

bygga fästningen, fortfarande i antifranskt 

syfte. Enligt militär ingen jören 

Francesco Antonio Oliveros förslag 

ska fästningen kunna hålla stånd 

under tre månaders belägring, ha 

lager för att rymma proviant, 50 

artilleripjäser och en garnison på 416 

man (det dubbla med inkvartering 

med halm på golvet). 

1975: fästningen var inte längre till 

någon nytta som militär egendom, 

utan överlämnades istället till regionen 

Valle d’Aosta. 

Särprägel 

Bland alla de berömda personer som 

har rest i trakten är det den anonyme 

redaktören för Messager Valdôtain 

som bäst sammanfattar platsens själ 

då han 1959 skrev: ”Bard är inklämd, 

som en kil, mellan två berg. På ena 

sidan finns berget som bär upp den 

berömda fästningen (…), på andra 

sidan finns ett berg som är ännu 

högre (…). Bard ligger där i mitten. 

Det är ett fyrtiotal hus; alla står de 

så tätt tillsammans att de 

skiffertäckta taken snuddar vid 

varandra och blandas ihop. Om du 

ser byn uppifrån, ser den ut som en 

stenhög, en ’clapey’. Mitt genom byn 

går en smal väg, med gammal 

stensättning som ännu bär tecken av 

hjulen på de romerska legionernas 

vagnar. Högre upp ligger en vacker 

kyrka med ett litet klocktorn. Husen 

är alla antika och har portar, fönster 

och balkonger i bearbetad sten, 

mycket vackra”. 


Bland dem som deltog i belägringen av 

Bard, fanns en ung funktionär i den 

napoleonska administrationen vid 

namn Henri Beyle, senare känd som 

Stendhal, författare av ”Rött och svart” 

och ”Kartusianklostret i Parma”. Den 

blivande store författaren var då bara 

17 år gammal. Elddopet vid fästningen 

i Bard förblev så levande i hans minne 

att han 36 år senare kände behovet av 

att återkalla det i sin självbiografiska 

roman ”La vie de Henry Brulard” 

(Henry Brulards liv). Här berättar han 

om hur ”kanonsalvan från Bard förde 

ett fruktansvärt oväsen” och att vägen 

mellan Bard och Ivrea var full av 

stupade hästar. Han minns även hur 

han tillbringade en natt hemma hos 

en kyrkoherde, som skrämdes av 

truppernas genomfart. För att trösta 

honom talade den unge fransmannen 

med honom och kyrkoherden 

förklarade tacksamt att ”Donna betyder 

kvinna, cattiva dålig… Det var då – 

kommenterar Stendhal – som jag 

började lära mig italienska”. 


Napoleon, Cavour och Stendhal är 

alla förknippade med Bard och på 

något sätt har de påverkat ortens 

historia. Särskilt de två förstnämnda, 

eftersom den tredje endast 

bevittnade en händelse, av vilken 

han även efterlämnat en skiss (en 

teckning som visar hur armén tar sig 

genom Bard-passet). Om Napoleon 

ödelade så deltog Cavour i 

återuppbyggandet av fästningen, 

men utan entusiasm. 

Han uppehöll sig där under några 

månader 1831, på uppdrag av huset 

Savojen, i egenskap av löjtnant i 

ingenjörstrupperna, för att övervaka 

återuppbyggnadsarbetet. Tiden han 

tillbringade i Bard upplevde den 

blivande statsmannen som ett straff, 

”en exil”. Han skrev faktiskt: ”jag 

känner mig ensam, på en isolerad 

plats, utan några som helst resurser, 

omgiven av arbetare (…), reducerad 

till att slå ihjäl tiden med att spela 

tarot med företagare”. 

Kuriosa 

Det finns två kuriositeter. Den första 

handlar om fästningen. Eftersom 

fästningen höll stånd mot alla odds, 

till den grad att Napoleon rasade 

mot den där otäcka fästningen i 

Bard, använde general Marmont ett 

knep för att få sin armé över vägen 

som soldaterna i fästningen bevakade 

med sina kanoner. Han lät strö 

dynga och halm över vägen och

klädde vagnarnas och kanonernas 

hjul med halm för att dämpa 

eventuella ljud. En del av artilleriet 

lyckades passera, men härens 

huvudstyrka fann sig snart under 

beskjutning av en störtskur med klot, 

granater och haubitsar som sköts 

från fästningen, där man uppen - 

barligen inte ens sov på natten. 

Den andra kuriositeten är den så 

kallade ”scivolo delle donne” 

(rutschbana för kvinnorna), som 

kvinnorna under antiken brukade 

använda vid fruktsamhetsriter, 

genom att glida nerför den sluttande 

klippan. Det befruktande elementet 

kan eventuellt ha varit den orm - 

liknande linje som tecknades på 

klippan. 

”Den där otäcka 

fästningen i Bard” 

som förargade 

Napoleon 

Det är skrämmande att se i ett tryck 

från 1829 det kala berget vid Bard, 

efter Napoleons ödeläggelse av 

fästningen. Eftersom denna plats – 

på grund av sin strategiska position 

överst på bergets utlöpare där den 

Taken täckta av "lose" 

dominerar passet som passeras av en 

flod och av en enda framkomlig väg 

– är som byggd för att befästas. Det 

var därför som Carlo Felice av 

Savojen, rädd för ett nytt franskt 

angrepp, inledde återuppbyggandet 

cirka trettio år efter Napoleons 

genomfart. 

Den imponerande fästningen som 

dominerar dalen slutfördes år 1838, 

efter åtta års arbete, och den visar sig 

för oss med sina tre byggnader på 

olika nivåer: Ferdinando-byggnaden 

längst ned, Vittorio-byggnaden i 

mitten och Carlo Alberto-byggnaden 

högst upp. 

Den nya fästningen anses vara ett 

mästerverk inom militär arkitektur. 

Kompakt och gedigen, sammansatt 

av kaserner, täckta löpgravar, 

respektingivande murar och 

skottgluggar som helt upptar sidorna 

på bergets utlöpare, är fästningen 

utrustad med 283 rum och har 

lyckats inkvartera upp till tusen 

personer. I slutet av 1800-talet 

började fästningen förfalla, den 

utnyttjades först som en koloni för 

Bard 

Under ett skiffertak 

straffarbete och sedan som 

ammunitionsförråd. Den 

fantasieggande medeltida borgen, 

med sina tak täckta av ”lose”, de 

lokala skifferplattorna, slingrar sig vid 

foten av fortet längs med den antika 

romerska vägen, som det bara 

återstår några spår av: en bit väg, 

valv, murar och bron över floden. 

I byn finns 25 hus bevarade som 

förklarats som historiska monument, 

bland annat huset Casa Nicole 

(gatunummer 41–45) från 1400-talet. 

Byggnaden, som delvis byggts på en 

av byns ingångsportar, tillhörde 

adelsfamiljen De Jordanis och 1744 

blev den residens för adelsfamiljen 

Nicole, de sista grevarna av Bard. På 

husets puts syns fortfarande spår av 

kulor från striden mellan fästningens 

försvarare och Napoleons armé i maj 

1800. 

Casa Challant (gatunummer 46), 

som byggdes på 1400-talet och var 

residens för greve Filiberto av 

Challant, ligger nära en karakteristisk 

valvbåge och har vackra fönster i 

bearbetad sten på fasaden och rester 

av antika freskomålningar. Av intresse 

är också Casa Valperga (gatunummer 

22), som är lätt att känna igen med 

sin fasad som delats på mitten och 

de två fönstren med kryssvalv. 

Inomhus i många av dessa bostäder 

kan man fortfarande se stentrappor, 

pressar, tvärbjälkar och medeltida 

dörrar. 

Församlingskyrkans exteriör är inte så 

intressant, till skillnad från klock - 

tornet som går tillbaka till 1300-talet 

och har en kvadratisk form med tre 

fönsterrader. Bredvid fontänen från 

1598, som finns mitt i byn, står en 

stenpelare som är 170 cm hög med 

ett människohuvud högst upp, vars 

ursprung eller betydelse är okänd. 

Det finns två naturfenomen i denna 

lilla kommun som sprider sig över en 

yta på endast tre kvadratkilometer. 

Det är jättegrytorna (runda ihåligheter 

som ristats in i berget av flodbädden) 

och flyttblocken (som orsakats av 

glaciärernas rörelser under kvartär - 

perioden), båda synliga vid den 

nuvarande kyrkogården. 

Andra bevis på människans hand - 

lingar under seklernas gång är 

hällristningarna från den yngre 

stenåldern på de nerslipade klipporna 

vid foten av fästningen och i ruinerna 

från härbärget Saint Jean de la Pierre 

(1100–1200-talet) längs vägen till 

Donnas. 

VAL D’AOSTA 

11

Bard 



Det är svårt att tro, men det 

räcker med en smal, tämligen 

jämn landtunga utefter 

Dorafloden och några terrasser 

vid den romerska vägkanten för 

att, tack vare envisheten hos 

några få jordbrukare ge liv åt 

en utsökt vinodling med det 

suggestiva namnet: ”Vino dei 

rocchi di Bard”. Det är ett 

Nebbiolovin med skimrande 

röd färg som skiftar i granat, 

med doft av mandel. 

Nebbiolodruvan klarar sig ner 

till 12 grader och var med rätta 

redan berömd under antiken. 


Det finns två typiska rätter från 

traditionella recept som lagas 

vid fester och högtider: ”fiuor 

di cousse”, som är fyllda och 

ugnsbakade zucchiniblommor, 

och ”paste ad melia”, kakor 

gjorda på majsmjöl. Majsodling 

i dalen introducerades enligt 

traditionen av greve Nicole runt 

mitten på 1700-talet. Vid jul, 

efter midnattsmässan, stärker 

man sig med en kopp kokande 


Magica...Bula 

Alver, feer, tomtar och inte 

bara hantverk och konst 

Via Vittorio Emanuele II, 

tel. +39 0125 809875, 

+39 328 8588166 

DIVERSE 

köttbuljong, ”le bœuf de 

Noël”. 

UTFLYKTSMÅL 

Besöket vid fästningen i Bard 

ger möjlighet till en behaglig 

promenad på vägen som 

slingrar sig upp till fästningen. 

Ett annat enkelt utflyktsmål är 

orten Mabec där jättegrytorna 

finns. På kullarna ovanför byn 

finns två små och intressanta 

byar, som nås till fots från den 

lilla byn Jacquemet eller med 

bil från Albard till Donnas. Det 

är byn Albard, som har några 

bostäder från medeltiden och 

ett kapell från 1700-talet, och 

byn Crous, några få stenhus 

bland kastanjeträden. Från Bard 

når man sedan enklare den 

romerska vägen till Donnas, 

som till stor del gröpts ut ur 

berget. Från byn Albard 

kommer man genom skogar av 

kastanjeträd och bok till ”Tête 

de Cou”, en höjd med 

panoramautsikt över dalen. 

Om man vill pröva sina krafter 

ytterligare finns sedan hela 

området mellan Gressoney-La- 

Trinité och Champorcher, en 

egenartad bergsmiljö, som 

sträcker sig från bergmassivet 

vid Monte Rosa till Rosa dei 

Banchi och där det finns en 

dal rik på fornlämningar och 

berömda vinodlingar. Man 

förflyttar sig med andra ord 

från de svala kastanjeskogarna 

till barrträdsskogarna fulla av 

bäckar, från ängsmarker på hög 

höjd till glaciärer och 

imponerande bergsväggar. 

EVENEMANG 

Fest för Madonna del 

Caravaggio i byn Albard, 

andra söndagen i juli. 

Fest för Jungfru Maria, 15 

augusti. Det är skyddshelgon - 

fest som anordnas av den 

lokala föreningen ”Amici del 

Forte di Bard” (Fästningen i 

Bards vänner). Föreningen 

organiserar flera evenemang 

under året, bland annat 

minneshögtider för historiska 

händelser som fästningens 

kapitulering år 1800 under 

belägring av Napoleons armé, 

eller Cavours vistelse i Bard år 

1831. 

Levande julkrubba, 24 

december, längs byns gator. 

MUSEER OCH 


Fästningen i Bard har tack vare 

restaureringen blivit ett 

museum, det vill säga ett 

praktfullt exempel på militär 

arkitektur som bevarar de 

ursprungliga karaktärsdragen i 

några av byggnaderna, till 

Inköp Restauranger 

Adret kulturcentrum 

Lokala produkter från Valle 

d’Aosta 


tel. +39 347 7670220, 

www.adret.ao.it 

Sapori del Forte 

Lokala produkter från Valle 

d’Aosta, ostar, korvar, likör, 

vin, sötsaker, kaffe 

Bredvid Bards fästning 

– ”Passage au Fort” 

tel. +39 0125 804032, 

commerciale@nicolettasrl.c 

om 

Artigianato del Forte 

Typiskt lokala produkter 

från Valle d’Aosta, i en 

miljö som återskapar den 

tusenåriga marknaden Fiera 

di Sant’Orso. Kommer att 

få multimedial inramning. 



tel. +39 0125 809825, 

bard@ivat.org 

www.ivat.org 

Cioccolateria del Forte 

Choklad, karameller, 

sötsaker. 



Libreria del Forte 

Böcker om alperna och om 

Valle d’Aosta samt vykort. 

Bredvid Bards fästning – 

”Passage au Fort”. 

Traditionellt hantverk 

Bottan Cesare 

Skulpturer i trä och steatit 


tel. +39 0125 803986 

Artemisia 

Galleri för samtida konst 


tel. +39 0125 1969228, 

info@laurafrancescato.it 

www.galleriartemisiadibard.it 

RESTAURANGER 

Ponte Antico 

Trattoria 

Via Umberto I nr 19, 

tel. +39 0125 809851, 

+39 3471623055. 

Ad Galias **** 

Hotel Ristorante 


tel. +39 0125 809878, 

info@hoteladgallias.com 

www.hoteladgallias.com 

exempel Vittoriobyggnaden. På 

första våningen i Carlo Albertobyggnaden 

finns från och med 

2006 utställningen ”Museo 

delle Alpi” (alpmuseum), som 

sträcker sig över trettio rum och 

1 600 kvadratmeter. Museet 

berättar med hjälp av ljud, 

video och tredimensionella 

rekonstruktioner på ett kreativt 

sätt om ett berg som upplevts 

och förvandlats av människan. 

Museet är uppdelat i fyra 

avdelningar: den första 

avdelningen tillägnas bergs - 

miljön, den andra avdelningen 

handlar om bergens uppkomst, 

den tredje har temat bergs - 

kulturen under bronsåldern till 

slutet av 1800-talet och den 

fjärde avdelningen handlar om 

perioden som inleds med 

romantikernas upptäckt av 

bergen fram till massturismen. 

Mer information: Associazione 

Forte di Bard, tel. +39 0125 

833811, www.fortedibard.it . 

Från och med år 2010 går det 

även att besöka Museo del 

Forte (fästningens museum), 

som ligger i den övre delen av 

Ferdinandobyggnaden. Från och 

med år 2010 kommer även 

Museo delle Frontiere 

(gränsernas museum) att vara 

öppet i den nedre delen av 

Ferdinandobyggnaden. 

Utställningar och evenemang 

går redan att besöka. 

SPORT- OCH 


Bergsklättring, promenader och 

utflykter. 

Inkvartering 

BED & BREAKFAST 

Le Bon Réveil 

Via V. Emanuele II, 

tel. +39 0125 803986, 

bonreveil@libero.it 

www.bonreveil.valleaosta.it 

Vecchio Torchio 


tel. +39 0125 809860, 

+39 347 8743254.

KOMMUNEN NEIVES 

GAMLA STADSDEL 

(PROVINSEN CUNEO) 


308 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

San Michele, den 29 

september. 


Comune (kommunen), 

tel. +39 0173 67004/67110. 


Med bil 

från Turin riksväg 29 till 

Vezza, sedan länsvägen mot 

Castagnito och Neive. Från 

Cuneo SS 231 i riktning mot 

Asti ända till korsningen vid 

Baraccone di Castagnito, sedan 

till höger i 6 km. Från Milano 

eller Genua, motorväg A7 ända 

till Tortona, sedan A21, avfart 

”Asti est” och SS 231 i riktning 

mot Alba, slutligen vägskälet 

mot Castagnole Lanze. 

Med tåg 

sträckan Turin – Alba – Neive/ 

Asti – Alba, Neives tågstation. 

AVSTÅND I KM 

Cuneo 73, Turin 70, Asti 25, 

Alba 12. 

INTERNET 

www.comunedineive.it 

neive@reteunitaria.piemonte.it 

En doft av vin 


Ortnamnet 

Byn har fått sitt namn av en förnäm, 

romersk familj, ”la gens Naevia”, 

som hade platsen i besittning. 

Vapenskölden 

Föreställer ett rött tyg med ett 

klöver bladskors i silver och mot - 

svarande mindre kors vid sidorna. 

Upptill på tyget avtecknar sig en 

gulaktig tornförsedd ringmur 

omgiven av grenar av ek och 

lagerträd som symboliserar styrka 

och ära. Dess utmärkande drag gör 

att den troligen härstammar från 

tiden för de första korstågen. 

Historia 

100 f. Kr: Neive var en 

betydelsefull romerskt bosättning 

som korsades av den romerska 

vägen ”via Aemilia Scauri” som 

byggdes under 100-talet f. Kr. 

av konsuln Emilio di Scauro. 

100–300 e. Kr: det romerska 

rikets utbredning över land - 

områdena inträffade under denna 

period. Därefter invaderades 

Neive, liksom de övriga romerska 

provinserna, av barbarerna. 

På medeltiden, kring år 1000, 

byggde man ett befäst slott på 

den högsta kullen i syfte att 

försvara sig mot saracenerna, 

vilket i gamla skrifter omnämns 

som ”Oppidum Nevearum”. På 

ruinerna av ett gammalt 

Dianatempel i Santa Maria del 

Piano, på den vänstra stranden av 

strömmen Tinella, uppstod den 

första koloniseringen av några 

Neive 

benediktinermunkar från Abbazia 

di S. Benigno Canadese. 

Den första byggnaden bestod av 

ett rum, s.k. ”cella”, som sedan 

utvecklades till ett kollektivt 

jordbruk, (”grancia”) där upp till 

100 munkar bodde. 

Kvar finns fortfarande det 

magnifika romanska tornet och 

den närliggande sakristian. 

1190: tillhörde Neive ett ”Comune 

Consortile” (kommunalt 

konsortium) tillsammans med 

Barbaresco, Trezzo, S. Sisto, 

Neviglie och S. Maria del Piano. 

1200–1700: från och med 1200talet 

och framåt låg städerna Alba 

och Asti i strid om kommunen 

Neive. Därefter föll Neive och Asti 

under huset Viscontis herravälde 

(1387–1512), sedan tillhörde man 

kungen av Frankrike, den tyskromerska 

kejsaren Karl V och 

slutligen Huset Savojen. Det 

äldsta protokollet är daterat den 

16 maj 1564 och finns i 

kommunens arkiv. 

1800: i samband med den franska 

revolutionen blev Neive en del av 

Napoleons kejsardöme och i ett 

dokument från den 8 juli år 1800 

PIEMONTE 

13


kallades rådsförsamlingen för 

”kommun” och för borgmästaren 

och stadshuset användes de 

franska benämningarna ”Maire” 

och ”Mairie”. Jurisdiktionen 

upphörde den 30 juni 1814 och 

Neive återlämnades till Savojen. 

1834: invånarantalet översteg 

3 000. 

1865: den 15 maj invigdes tåg - 

stationen i Neive med genomfart 

för det första tåget mot Alba. 

I och med detta påbörjades 

utvecklingen av stadsdelen Neive 

Borgonuovo. 

1879: kommunförvaltningen köper 

spinneriets fastighet i syfte att 

bygga kontor och en lågstadie - 

skola som fortfarande är i bruk. 

Särprägel 

Neive ligger mellan området Langa 

del Moscato och Monferratos kullar. 

De gamla husen i den lilla byn, 

varav några eleganta 1700-tals 

byggnader, är terrakottafärgade med 

röda tak. De återspeglar 

vinodlingarnas röda färg under 

höstarna, då Langhes mjuka kullar 

fylls av de värdefulla druvorna. 


”Från den platsen kunde man glida 

med blicken över Mangos bergskam, 

och bortom Neive och Castagnoles 

slättland kunde man se den gråblå 

dimman som steg upp från floden”. 

Författaren Beppe Fenoglio beskriver 

i sin bok ”Il partigiano Johnny” (1968) 

de kullar som utgör bakgrunden till 

den plats där partisanerna krigade och 

raksträckan vid Alba, Neive-Casta - 

gnole, där huvudpersonen gick vakt. 


Romano Levi, ”grappans poet”. Han 

upptäcktes av den kände enologen 

Luigi Veronelli som i artikeln 

”L’aristocrazia delle acqueviti” 

(bränn vinets aristokrati), publicerad 

i veckotidningen Epoca 1971, 

berättade om denne artist från Neive, 

om hans konst och destillering. 

Efter denna artikel blev hans hus 

och verkstad ett mål för besökare 

som, förutom destillaten, sökte 

upphovsmannen till de fantastiska 

etiketterna. 

Levis konst har, precis som grappan, 

sitt ursprung i elden, askan och 

vinframställningens pressrester. 

”Den änglalike grappatillverkaren” 

– som Veronelli kallade honom – 

ägnade hela sin kreativitet åt 

grappan: förutom att tillverka den 

formgav han fler än 400 etiketter. 

Dessa målades för hand och delades 

in i grupper med detaljerad hän - 

visning till olika tidsperioder och 

teman, som serien ”Le donne 

selvatiche”. 

Kuriosa 

Neive kallas ”la terra dei quattro 

vini” (de fyra vinernas trakt) och 

i byn finns en vinbutik och ett 

hotell med samma namn. Men vilka 

är då dessa fyra fantastiska DOCviner? 

Framförallt Barbarescovinet 

som kommer från vinodlingarna 

sydväst om byn anses vara ett av 

de bästa vinerna från Langhe. Sedan 

har vi Dolcetto (Neive ligger inom 

Albas DOC-område) och Moscato 

d’Asti med sin oefterhärmliga doft

av blåregn och lindblom, och slut - 

ligen Barbera (också från Alba) med 

arom av björnbär och plommon. 

Husen med de röda 

taken i den lilla 

antika byn 

Precis som i ”De osynliga städerna” 

av Italo Calvino har många platser 

Italien förlorat den lantliga charm 

som porträtteras på de gamla 

vykorten, där allt såg så mycket 

vackrare ut förr. Även i Neive finns 

det byggnader av cement, men det 

historiska centrat som omger den 

gamla tillflyktsorten finns lyckligtvis 

kvar att beskåda. 

Slottet finns inte kvar men däremot 

den lilla byns medeltida stadsplan 

och husen med de röda taken som 

lutar sig tätt intill varandra. 

Från de högsta punkterna i den 

gamla stadsdelen har man en 

fantastisk utsikt över de omgivande 

vinodlingarna. 

Eftersom det här är ett område med 

stora viner bör man inte missa ett 

besök på vingårdarna som ofta är 

gamla aristokratiska residens, som 

Conti di Castelborgo från 1700-talet 

vars vinkällare är fylld av tidstypisk 

utsmyckning och inredning. Det lilla 

slottets entré till den praktfulla 

trädgården, som ligger innanför den 

sydliga delen av muren, är ett 

storverk av den lokala arkitekten 

Giovanni Antonio Borgese (från 

1751). Tre valv med dubbla 

kolonner finns kvar, samt en 

fantastisk grind i smidesjärn som är 

krönt med Castelborgos vapensköld. 

Av samme arkitekt finns kyrkan 

Arciconfraternita di San Michele 

som byggdes mellan 1759 och 1789 

i barockstil med ett enda skepp och 

med en hög kupol centralt. 

På kyrkporten finns egendomligt 

nog revolutionära symboler för 

mänskliga rättigheter inristade. 

Den äldsta byggnaden i byn är Casa 

Cotto som härstammar från början 

av 1200-talet. Den var en borg som 

tillhörde en rik bankirfamilj. Tidigare 

fanns ett litet torn som nu har 

kapats. Byggnaden har vackra 

innertak och tidsenliga öppna 

spisar. Under restaureringen fann 

man tegel från romersk tid i 

entréportens valv. Från samma 

tidsperiod är det närbelägna Torre 

dell’Orologio (1224) som byggdes 

under kommunen Astis herravälde. 

I muren finns en romersk minnes - 

tavla som Caio Aelio har tillägnat 

sin hustru Valeria Terza. 

Ännu äldre är Torre del monastero 

(900-tal) i romansk stil med 

fyrkantig planritning och två 

våningsplan av spetsbågsfönster på 

var sida. Den fem våningar höga 

byggnaden är dekorerad med små 

valvbågar. 

Det är allt som återstår av det gamla 

benediktinerklostret som kallades 

Santa Maria del Piano och som 

ligger på vägen mot Mango. 

Neive 

En doft av vin 

Klostret var en gång i tiden 

underordnat stiftet Abbazia di 

Fruttuaria di San Benigno Canadese. 

Bland Neives heliga byggnader 

sticker de två 1500-talskapellen 

tillägnade San Rocco och San 

Sebastiano ut. 

La Cappella di San Rocco har en 

fyrkantig planritning med en portik 

och ett klocktorn. Det ligger precis 

utanför den sydliga delen av muren, 

framför det valv som tidigare 

utgjorde en av byns entréportar och 

som i dag förenar Casa Demaria 

(från 1500-talet) med Castello dei 

Castelborgo. 

Kapellet restaurerades år 1783 av 

arkitekten Borgese men dess 

centrala delar är fortfarande original. 

En liten konstjuvel som räddats från 

förfall av sina nuvarande ägare är 

Casa Bongioanni som ritats av 

samme Borgesi (år 1750). Bygg - 

naden är rik på freskomål ningar, 

utsmyckningar och tidstypisk 

stuckdekor. 

Den som vill se ett fint exempel på 

1900-talskonst kan bege sig till den 

nya kyrkogården som ligger nära 

den gamla stadsdelen. Här finns 

Cappella Riccardi Candiani, i 

nygotisk stil från 1920 som är ett 

verk av skulptören Carlo Biscarra 

från Turin. Fasaden, som inspirerats 

av Duomo di Chivasso, är dekorerad 

i terrakotta i en elegant kombination 

av gotisk stil och jugendstil. 

Invändigt består kapellet av ett enda 

skepp och det är utsmyckad med 

freskomålningar av C. Ferro Milone. 

Här finns också familjen Conti di 

Castelborgos gravar. 

PIEMONTE 

15

Neive 



Barbarescovinet som fyller era glas 

med en granatröd färg och 

skiftningar i orange är inte den enda 

välsignade produkten från detta 

område. Neive lever inte enbart på 

vin, vilket i och för sig skulle räcka 

mer än väl med tanke på dess 

kvalitet och mängd. Man tillverkar 

också en berömd salami på lokala 

grisar. Den har en sötaktig smak och 

en doft av Barbaresco. Dessutom 

odlar man här läckra hasselnötter 

med kvalitetsbeteckningen ”Nocciola 

Piemonte IGP”, en typisk produkt för 

distriktet Langhe. Inom detta lilla 

begränsade område, på kullarna 

mellan Langhe och Monferrato, 

växer dessutom den dyrbara vita 

Alba-tryffeln. 


Den gastronomiska upplevelsen i 

Neive gränsar till det fullkomliga. 

På menyerna kan man välja mellan 

”bagna caôda” (grönsaksfondue), 

”tajarin al tartufo” (färsk pasta med 

tryffel, parmesanost och smör), 

”carne cruda all’albese” (råbiff med 

vitlök, citronsaft, olivolja och vit 

tryffel), ”coniglio al civèt” (stekt, 

vinmarinerad kanin) ”torta di 

nocciole” (hasselnötstårta) och 

”zabaione al moscato” (äggtoddy 

med muskatvin). För stora sällskap 

passar en ”fritto misto alla 

piemontese” (friterade grönsaker och 


Romano Levi 

Distilleria 

Via XX Settembre. 

Cantina d’Arte 

di Cardino 

Via De Revello, 15. 

Amianto Fratelli 

Fabbri 

Via Boglietto. 

DIVERSE 

La Bottega 

dei Quattro Vini 

Piazza Italia, 

tel. +39 0173 677014. 

Lär känna områdets 

storslagna viner i familjen 

Conti di Castelborgos 

tidigare boning från 1700talet. 

Enoteca del Borgo 

Via XX Settembre. 

Aromatario 

Piazza Negro. 

kött). Det är en huvudrätt där allt 

serveras på en stor tallrik. För att 

väcka smaklökarna till liv 

rekommenderas en ”fonduta” 

(fondue) med tunna skivor av vit 

tryffel. 

UTFLYKTSMÅL 

Den bästa förströelsen här är att 

vandra mellan kullarna i vinets tecken: 

kommer ni ihåg filmen Sideways? 

Vi befinner oss i Langhe, i ett av 

världens mest kända vindistrikt, 

närmare bestämt Barbaresco. Detta 

område gränsar till fyra centrum: 

förutom Neive och Barbaresco, även 

Treiso och Alba som båda är kända 

för den vita tryffeln. Alba med sina 

medeltida torn lämpar sig som 

utgångspunkt för en hänförande färd 

mellan mjuka kullar, små byar och 

vinkällare. Vägen stiger upp till La 

Morra (513 m ö.h.) som har det 

vackraste panoramat i hela Bassa 

Langa och ett vackert medeltida 

centrum. Från La Morra fortsätter 

man längs backarna mellan vackra 

vinodlingar till Barolo (415 m ö.h.). 

Byn kännetecknas av slottet Fallettis 

fyrkantiga kontur (från 900-talet) 

som hyser regionens välförsedda 

enoteca (vinbutik). Vi befinner oss i 

centrum för nebbiolodruvan, den 

druva som Barolo- och Barbaresco - 

vinerna görs på. Namnet på druvan 

”nebbiolo” (nebbia = dimma) är 


La Cinciallegra 

Piazza Cocito. 

RESTAURANGER 

La Contea 

Piazza Cocito 8, 

tel. +39 0173 67126, 

På vilda örter från Langa 

och årstidens produkter 

tillagas rätter som ”la 

minestra della nonna” 

(mormors soppa). Detta 

är restaurang Conteas 

filosofi. Vi erbjuder en 

piemontesisk meny i en 

antik, privatägd villa. 

Under sommaren serveras 

lunch i den rofyllda 

stenträdgården. 

La Luna nel Pozzo 

Piazza Italia 23, 

tel. +39 0173 67098. 

Cantina del Rondò 

Loc. Fausoni 7, 

tel. +39 0173 679808, 

Il Camino 

Via De Revello 33, 

tel. +39 0173 677272. 

Covo di Vino 

Piazza Italia, 23. 

La Bottega 

dei Quattro Vini 

Piazza Italia, 

tel. +39 0173 677014. 

Trattoria dei Ferrovieri 

Piazza Garibaldi 

tel. +39 0173 67092. 

Ristorante del Borgo 

C.so R. Scagliola 

tel. +39 0173 677524. 

HOTELL 

synonymt med den tunna dimma 

som sveper in över landskapet på 

hösten vid tiden för druvskörden. 

Efter Barolo fortsätter man längs den 

mindre länsvägen, som alltid bjuder 

på vackra vyer av de omkring - 

liggande kullarna, ända till Monforte 

(480 m ö.h.). Härifrån fortsätter man 

ner mot Dogliani (295 m ö.h.) som 

är känd för sin Dolcetto. Sedan går 

vägen uppåt igen, bland kullar 

omgivna av vinodlingar, till 

Serralunga (414 m ö.h.) där den ena 

högkvalitativa vinodlingen efter den 

andra avlöser varandra, en dröm för 

de mest passionerade entusiasterna 

av Baroloviner. Efter ett par kilometer 

når man Castiglione Falletto (350 m 

ö.h.), en gammal by, ihopkrupen på 

toppen av en kulle. Härifrån kan 

blicken svepa över landskapet kring 

Bassa Langa, som var så älskat av 

författaren Cesare Pavese: ”En 

vinodling som växer på ryggen av en 

kulle tills den skär in i himlen, det är 

en välbekant syn…”. Nu kommer vi 

till Grinzane Cavour som har ett 

känt regionalt enoteca som 

iordningställts i en kyrka. Den sista 

etappen av resan går i det heliga 

vinets tecken och tar oss till 

Barbaresco (271 m ö.h.). Nu 

befinner vi oss återigen i Neive, på 

de kullar som beskrivits av 

författaren Fenoglio och som i dag 

hyllas för sitt Moscatovin, vilket går 

Inkvartering 

Locanda La Contea 

Piazza Cocito, 

tel. +39 0173 67126, 

www.la-contea.it, 

Övernattning i vackra rum 

med atmosfär av det 

”gamla Piemonte” med 

möjlighet till halvpension 

i den angränsande 

restaurangen. 

Hotel dei Quattro Vini 

Via Fausoni 7, 

tel. +39 0173 679874, 

info@hoteldeiquattrovini. 

com 

RUMSUTHYRNING 

Antichi Poderi 

dei Gallina 

Via Tanaro 45, 

tel. +39 0173 67068. 

Erika 

Corso Giolitti 73, 

tel. +39 0173 677171. 

Aromatario 

Piazza Negro, 

tel. +39 0173 677206. 

Al Gavel 

Loc. Gavello, 

tel. +39 0173 677306. 

I Sorì 

Loc. Pastura 2, 

tel. +39 0173 679840. 

AGRITURISM 

Fior di Pesco 

Via Moniprandi 2 

tel. +39 0173 67360. 


Fratelli Toso 

Via Longoria, 1 

tel. +39 0173 677377. 

Carlin Carlota 

Via Borio 6, 

Frazione Gavello, 

tel. +39 0173 369051. 

Azienda agricola 

Fattoria San Giuliano 

Via Circonvallazione, 14 

tel. +39 0173 67364. 

att avsmaka i regionens ”enoteca” 

som inhyses i 1600-talsslottet i byn 

Mango (521 m ö.h.). 

EVENEMANG 

Festival med teater och musik, 

vid Auditorium San Giuseppe. 

Från januari till juni. 

För information: tel. +39 0173 67004. 

La Primavera dei quattro Vini, 

i Borgonuovo under april månad. 

För information: tel. +39 0173 67004. 

Festa Vendemmiale (skördefest), 

första veckan i september. Detta är 

huvudevenemanget för en s.k. ”Città 

del Vino” (vinstad). 

Convegno Prima della 

Vendemmia (möte innan 

druvskörden), första lördagen och 

söndagen i september. 

Convegno Salute in Langa (om 

vin och hälsa), tredje lördagen i 

november. 

SPORT- OCH 


Omkring Neives kullar som är 

insvepta i vinodlingar slingrar sig 

märkta stigar i områdena för 

Dolcetto och Barbaresco. De går att 

följa till fots, med cykel eller till häst. 


Palazzo Demaria 

Via Demaria 19-21, 

tel. +39 0173 677224, 

338 3894110, 

www.palazzodemaria.com 

I Curtin 

Via Tanaro 20, 

tel. +39 0173 67351. 

Pian della Fornace 

Via del Molino 60, 

tel. +39 0173 67593. 

La Masseria 

Loc. Cottà 20, 

tel. +39 0173 677184. 

Il Nido 

Via Gallina 16, 

tel. +39 0173 67564. 

Casa Margot 

Via Roma 9, 

tel. +39 0172 67612. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Vid sportcentrat 

i Capoluogo.

KOMMUNEN APRICALE 

(PROVINSEN IMPERIA) 


291 m 

FOLKMÄNGD 

580 invånare 

SKYDDSHELGON 

Jungfru Maria, 8 september 

(Jungfru Maria födelse) 


IAT (turistkontoret), 

Via Roma 1, 

tel. +39 0184 208641 


Via Cavour 2, 

tel. +39 0184 208126 

fax +39 0184 208508 


Med bil 

Autostrada dei Fiori (motorväg 

dei Fiori), avfart Bordighera 

eller Ventimiglia. 

Med tåg 

Ventimiglias station. 

AVSTÅND I KM 

Nice (flygplats) 56, Imperia 55, 

Montecarlo 38, Sanremo 30, 

Mentone 25, Bordighera 14, 

Ventimiglia 14. 

INTERNET 

www.apricale.org 

apricale@apricale.org 

Solen som kysser stenen 


Ortnamnet 

Härrör från det latinska ordet 

”apricus”, det vill säga solbelyst. 

Skyddad av de maritima alperna 

ligger byn i ett lyckosamt läge i en 

skog av olivträd på den yttersta 

spetsen av Ligurien vid gränsen mot 

Frankrike, och åtnjuter ett utmärkt 

klimat. 

Vapenskölden 

Skölden visar ett segelfartyg omgivet 

av lummiga ekar och olivträd. 

Vapenskölden härstammar från tiden 

för de maritima republikerna. Det 

var faktiskt i de täta skogarna runt 

Apricale som invånarna i Genuas 

republik hämtade virke för att bygga 

sina flottor. 

Historia 

1300–1200-talet f.Kr.: redan under 

den sena bronsåldern fanns det en 

bosättning för kelter-ligurier. 

180 f.Kr.: de första romerska lägren 

upprättades i området Ventimiglia. 

900–1000-talet e. Kr.: slottet på 

klippan, som heter Apricus anläggs 

runt 1000-talet av grevarna 

i Ventimiglia. Ett sekel senare får 

byn sin aktuella form, med en 

första samling hus och boplatser 

utplacerade längs med sidorna 

på klippan. 

1092: det första omnämnandet av 

byn Apricale dyker upp i en juridisk 

akt och byn inrättas som kommun 

omkring 1200. 

1267: lantförordningarna i perga - 

ment, som nyligen restaurerats, är 

pricken över i när det gäller Apricales 

Apricale 

Årets 

by 

2008 

tusenåriga historia. I lagarna som 

nedtecknats i detta dokument – som 

är en blandning av romersk och 

germansk lag – återspeglas livet i byn 

under 1200-talet. Varje invånare var 

tvungen att gå i mässan under 

helgdagarna, mördare begravdes 

levande med sina offer och 

äktenskapsförbry tare blev 

halshuggna. 

Cirka 1270: Apricale upptas i Doria 

di Dolceacquas förläning och förblir 

där i fem sekel med endast ett kort 

avbrott under Grimaldi av Monaco 

under 1400-talet. 

1491: i ett dokument hänvisas det 

till ”piazza nuova” (det nya torget) 

som blir byns verkliga centrum. 

1700-talet: kommunen drabbas av 

stora ekonomiska svårigheter på 

grund av krigsutgifter, köld (1709), 

torka (1718), pest (1720) och 

hungersnöd (1735). 

1795: under Napoleons tid 

beslagtog en kommissarie alla 

klockor i dalen och förbjuder 

processioner, begravningståg 

och sista smörjelsen. 

LIGURIA 

17


1815: annekterades Apricale av 

Kungariket Sardinien. 

Särprägel 

Apricale är aldrig så exakt beskriven 

som i dessa korta rader från Rita De 

Santis: ”Fastklamrad vid bergets topp 

/ låter du falla dina hus som ett 

radband / i avvaktan på att kvällen / 

ska få livslusten att återvända.” (ur: 

Il Vento e la Primavera, på svenska: 

Vinden och våren). 

Byns skönhet märks redan vid första 

ögonkastet. Isolerad uppe på den 

branta kullen, med de mörka husen, 

förefaller den vara en by från 1200talet. 

När du sedan går in i byn, och 

i de typiska gränderna (carruggi) av 

sten, med de tre antika portarna 

fortfarande intakta, stärks den 

medeltida känslan. 

Över hela byn tronar slottet Castello 

della Lucertola. Enligt traditionen är 

den kelternas och ligurernas symbol, 

som installerade sig här, ledda av 

kung Avrigallus. De kallades för 

”Chiardilunaköpmän” (de handlade 

med salt, bärnsten och metaller samt 

begravde sina döda under stenhögar). 

Ödlan (lucertola), Apricales själ, 

symboliserar dess ursprung och 

solbelysta läge. 


”Utsikten över Apricale, som 

plötsligt dyker upp bakom en 

kurva, är helt fantastisk och 

formar en oförglömlig upplevelse; 

byn är ihopkrupen uppe på en 

sluttning mitt bland olivträds - 

fälten” (Edward och Margaret 

Berry, Vid Italiens västerländska 

portar, London, 1931). 


Huvudpersonen heter Anna Bellomo 

della Torre, även kallad ”Grevinnan 

av Apricale”. Hon är en historisk 

person, gåtfull och intrigant, som 

levde under La belle époque (runt 

sekelskiftet 1900). Hon var interna - 

tionell spion under det rysk-japanska 

kriget i början av förra seklet, vacker 

och intelligent, frekventerade hon de 

viktigaste salongerna i Europa, 

särskilt dem i Paris och Sankt 

Petersburg. Ihågkommen av författare 

och konstnärer (i slottet Castello 

della Lucertola finns ett rum helt 

tillägnat henne, med möblemang och 

kuriositeter från epoken). Hon dog 

tragiskt 1904. 

Kuriosa 

Den enda överlevande bland General 

Custers män (det legendariska sjunde 

kavalleriregementet) under slaget vid 

Little Big Horn var John Martin, alias 

Giovanni Battista Martini, född i 

Apricale. Han hade tidigare 

emigrerat till Amerika i jakt på ett 

bättre liv, och blev den trumpetare 

som Custer skickade iväg för att be 

om förstärkning. Tack vare att han 

avlägsnande sig från slagfältet 

räddades hans liv. Hövdingen Sitting 

Bull fick aldrig tag i hans skalp. 

Slingrande gränder 

och ett slott fyllt av 

konst 

Apricale är unik. Byn har ett 

trappformat utseende, med gamla 

stenbyggnader som växer på höjden i 

flera steg. Därför händer det att 

ingången ligger på den högsta 

våningen och att man måste gå ner 

för trapporna för att komma till 

rummen. Apricale betyder poesi 

skapad på gatan, konstnärers ateljéer, 

en tillflyktsort för resenärer, som har 

hittat en behaglig plats att lyssna till

alver eller ugglor i skogen. 

Claudio Nobbio, även kallad ”poeten 

från Avrigue”, berättar i vers myterna 

om Apricale. Den mystiska ödlan 

som har gett slottet sitt namn som 

återupplivats, i form av gammal 

rostig metall, i ringen av sten vid 

Pian del Re (kungaslätten), där 

kelternas kung stannade. 

”Trumpetaren från Apricale” John 

Martin, soldat hos general Custer 

och den enda överlevande från 

massakern vid Little Big Horn. 

Ankomsten av några tempelriddare 

som lyckades fly från Provence och 

gömde sig i tornet. ”På natten kan 

det finnas stjärnor / ovanför torget i 

Avrigue / för att du ska hitta tillbaka 

/ till dina tankar”: det praktfulla 

torget med sin fontän av gotiskt 

ursprung och stenbänkarna är byns 

hjärta, omgivna av ett otroligt 

byggnadskomplex av hus, gränder, 

trappor, strävpelare, gångtunnlar och 

köksträdgårdar. Vackert är framför allt 

En teckning av Lele Luzzati 

Anna Bellomo della Torre 

nätet av gamla gränder (carruggi) i 

sten (Via Mazzini, Via Castello, Via 

Cavour), trånga stenlagda och 

slingrande gränder som förbinds av 

branta trappor. 

Bakom torget reser sig bönekapellet 

Apricale 

Solen som kysser stenen 

Oratorio di San Bartolomeo, i vars 

interiör man kan beundra en vacker 

renässansmålning föreställande 

Madonna della Neve (1544). Mitt 

emot bönekapellet ligger 

församlingskyrkan från medeltiden, 

som nästan blev helt restaurerad 

under 1800-talet. Ovanför ligger 

slottet Castello della Lucertola, helt 

restaurerat. Det används i dag nästan 

uteslutande som kulturellt center. 

Där finns en hängande trädgård som 

är omgiven – liksom den högsta 

delen av byn – av en imponerande 

ringmur, med tre vackra valvportar. 

Ett av slottets fyrkantiga torn 

omvandlades senare till kyrktorn för 

församlings kyrkan. 

Slutligen ska man inte missa 

församlingskyrkan Santa Maria 

degli Angeli, vid byns fot, med 

beundransvärda freskomålningar från 

renässansen och barocken. Strax 

utanför reser sig 1200-talskyrkan 

Sant’Antonio Abate med sin barock - 

fasad och där kan man även se 

ruinerna från San Pietro in Ento, 

en romansk kyrka av benediktiniskt 

ursprung, den äldsta religiösa 

byggnaden i området. 

I Apricale nedvärderar man dock inte 

samtida konst: cykeln på klocktornet, 

muralmålningarna på grändernas 

väggar, stålsidorna på bokmonu - 

mentet av Enzo Pazzagli och 

Claudio Nobbio. Den senare skriver: 

”Hedniska gud som lever här / du 

som kontrollerar klockornas 

klämtande / du som låter gräset växa 

/ på terrassernas bälten / i Liguriens 

mest dolda / du som läser i 

vargarnas ögon om natten / Vad är 

jag för en riddare / om jag har 

förlorat så mycket tid / innan jag nått 

till djupet av hjärtat / i Nervias dal”. 

LIGURIA 

19

Apricale 



Apricale, olivoljans stad, är den 

plats där taggiasca-oliven odlas. 

Det är en olivtyp som ger en 

extra jungfruolivolja av exceptio - 

nell kvalitet. Bland de lokala 

produkterna finns även olivpaté, 

oliver i saltlake, pesto, akacia - 

honung och honung från 

kastanje träd. 


Den typiska menyn i Apricale 

börjar med en förrätt med fyllda 

grönsaker (”fiori di zucca” 

zucchiniblommor, ”torta verde” 

grönsakspaj och ”sardenaira” 

ligurisk focaccia). Sedan följer 

första varmrätten (primo piatto) 

som består av antingen ravioli 

(med kött-, borragine- eller 

betfyllning) eller tagliarini i 

pestosås. För huvudrätt (secondo 

piatto) står valet mellan 

ugnsbakad lammstek, kanin med 

oliver kokta i Rossesevin eller 

vildsvin med polenta. Typisk 

dessert är zabaione (en slags 

äggtoddy) med pansarole 

(friterade småkakor) till. 


Atelier A 

Via Cavour 8/a, 

tel./fax +39 0184 208301, 

gravyrateljé av Danièle 

Noël. 

Vetrofficina 

Via Cavour 10, 

tel. +39 0184 208592, 

mobil. +39 338 2406404, 

Konstateljé, konstglas, 

inredningsföremål. 

DIVERSE 

UTFLYKTSMÅL 

Apricale är den första kommunen 

i provinsen Imperia, och en av de 

första i Italien, som har fått både 

miljö-, kvalitets- och säkerhets - 

certifikat. Erkännandet kom efter 

ett långt och mödosamt arbete 

med att vårda och värdera området. 

EVENEMANG 

Konstutställningar på slottet 

Castello della Lucertola. De 

evenemang som sker här är alltid 

stora kulturella begivenheter, som 

firandet av ”Vintersolståndet” 

(december–februari) eller 

utställningarna i samarbete med 

stiftelsen Maeght i Saint Paul de 

Vence (Frankrike), som i 

allmänhet brukar tillägnas 

berömda företrädare för fransk 

konst eller internationell samtida 

konst. 

A som Amore (kärlek) i Apricale, 

en romantisk gastronomiskmusikalisk 

resebeskrivning för 

Alla hjärtans dag-veckan. 

Skördefest för olivolja med lokala 

produkter, februari. Turnering i 

INKÖP RESTAURANGER 

Piccolo Birrificio 

Del Giullare 

Via IV Novembre 20, 

tel. +39 0184 209022, 

Framställning och 

försäljning av lokalt öl, 

även ekologiskt öl. 

Un’Idea 

Piazza V. Emanuele, 

Presentartiklar, keramik, 

lokala produkter. 

Lady Beer 

Via Roma 

tel. +39 346 1224627, 

www.ladybeer.com 

Spontanjäst lokalt 

producerat öl med 

ekologisk jäst. 

Garaccione Paolo 

tel. + 39 335 8422092, 

Extra jungfruolivolja. 

Gamba Patrizio 

Foa, 

tel. +39 339 1262157, 

Olja, vin, oliver. 

Moretti Aurora 

Foa, 

tel. +39 339 2407471, 

Ekologiska produkter. 

L’Angolo della 

Taggiasca 

Via Roma, 

tel. +39 0184 205078, 

+39 346 0094334, 

www.vallidellolio.it 

Producentkooperativ som 

säljer extra jungfruolivolja 

och lokala produkter. 

Zagni Marco 

Via IV Novembre, 

Trämöbler 

tel. +39 0184 208239. 

Pisano Danila 

Via Martiri 64, 

tel. +39 0184 208551, 

Rossesevin och extra 

jungfruolivolja från 

ekologiskt odlade 

taggiasca-oliver. 

Tamagno Sandro 

Via Cavour 54, 

tel. +39 0184 208266, 

Extra jungfruolivolja på 

taggiasca-oliver. 

Malanima Massimo 

tel. +39 0184 208225, 

mobil. 339 8625090, 


Zagni Simona 

Osaggio 

tel. +39 338 4014687, 


Pisano Luciano 

tel. +39 0184 208555, 


RESTAURANGER 

pallone elastico (lokal bollsport), 

20 juni–20 juli. 

E le stelle stanno a guardare (Och 

stjärnorna ser på), en ambule - 

rande teaterfestival med teater - 

sällskapet Compagnia della Tosse 

från Genua. Scenografi av Lele 

Luzzati: landskapet förvandlas till 

en teaterscen, 1–16 augusti. 

Fest för att fira skyddshelgonet 

Jungfru Marias födelse, procession 

genom byns gator ackompanjerad 

av musiker, den 8 september. 

Pansarolafest, i centrum står den 

friterade småkakan som är typisk 

för byn, första eller andra 

söndagen i september. 

Julbrasa, eldar tänds på byns torg, 

från julafton fram till trettondagen. 

MUSEER OCH 


Castello della Lucertola, 

museum och konstutställning året 

runt. Maj–juni öppet kl. 15–19 

(måndagar stängt), juli–augusti 

kl. 16–19, 20–22 (söndagar även 

A Ciassa 

Piazza Vittorio Emanuele II, 

tel. +39 0184 208588, 

Måndagar stängt, lokal 

trattoria som serverar grön - 

saksfyllda ravioli med svamp, 

kanin på liguriskt vis. 

La Capanna da Bacì 

Via Roma 14-16, 

tel. +39 0184 208137, 

www.masterweb.it/capanna 

Antik restaurang med 

panoramaträdgård 

specialiserad på det lokala 

köket. 

Apricale da Delio 

Piazza Vittorio Veneto 9, 

tel. +39 0184 208008, 

Traditionellt tillagad 

ligurisk meny att avnjuta 

på den vackra terrassen 

med utsikt. 

La Favorita 

Strada San Pietro, 

tel. +39 0184 208186, 

www.la-favorita-apricale.it, 

Lokala maträtter från västra 

Ligurien, bokning för 

banketter och fester, 

panoramautsikt. 

La Lucertola 

Via Roma 48, 

tel. +39 0184 209003. 

Grotte della Locanda 

Via Roma 1, 

tel. +39 0184 208522, 

Vinavsmakning och litet 

kök. 

I Tarocchi 

Via Roma 42/a, 

tel. +39 0184 208643 

AGRITURISM 

INKVARTERING 

Vinazza 

Vaccairà, 

tel. +39 0184 673051, 

mobil. 347 1380932, 

Den gamla stadsdelen är 

helt stängd för fordons - 

trafik. För att frakta bagage 

från parkeringarna utanför 

använd: ”Censin”, 

Ape Portabagagli, 

tel. +39 349 1847745 

HOTELL OCH B&B 

Locanda dei Carugi 

Via Roma 12-14, 

tel. +39 0184 209010, 

fax 0184 209942, 

www.locandadeicarugi.it 

carugi@masterweb.it. 

Värdshus med stor charm 

mitt i den medeltida byn 

med vy över dalen. 

Locanda Apricus 


tel. +39 0184 209020, 

mobil. +39 339 7963193, 

apricuslocanda@libero.it, 

www.apricuslocanda.com, 

Strax nedanför den gamla 

stadsdelen med panorama - 

utsikt och trädgård, 

omsorgs fullt dekorerade 

och inredda rum välkom - 

nar gästerna för en 

exklusiv vistelse med hög 

kvalitet. 

kl. 10.30–12). Övriga månader: 

alla dagar kl. 14–18, måndagar 

stängt, söndagar även kl. 

10.30–12. Sevärdheter: lantförord - 

ningarna från 1267, de äldsta i 

Ligurien, rummet som tillhörde 

”Grevinnan av Apricale”, rummet 

som tillägnades enhetsrörelsen i 

Italien samt teatergalleriet med 

rekvisita från Teatro della Tosse 

av Emanuele Luzzati och Tonino 

Conte. 

Atelier A, gravures (gravyr) av 

Danièle Noël, tel. fax +39 0184 

208301. 

Konstgalleri H. Heine, Via 

Martiri 118, tel. +39 0184 208635. 

SPORT- OCH 


Promenader, vandring och bergs - 

aktiviteter vid utflyktsplatsen 

”Sciacaigaglia” (Via Andrea 

Doria 4, tel. +39 0184 208062). 

I Gatti B&B 


tel. +39 0184 208022, 

maribuscaglia@tiscali.it, 

Panoramaterass, parkering 

och Internetanslutning 

Da Giua’ B&B 

Piazza V. Emanuele 7, 

tel. fax +39 0184 208555, 

mobil. +39 339 6406957, 

På det bedårande torget i 

den antika byn erbjuder 

”la casa dei nonni” 

välkomnande och 

vilsamma rum, varav ett 

med en öppen spis; från 

april till oktober serveras 

frukosten under bågarna 

på torget. 

Le Querce di Sara B&B 

Caneel, 

tel. +39 0184 208285, 

+39 339 8625090 

Apricale, Un’Idea 

Semesterbostad, 

Piazza V. Emanuele II 4, 

tel +39 339 3965471, 

robertonobbio@virgilio.it. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Camping delle Rose 

3 km från byn på 

landsvägen mot Pigna.

KOMMUNEN 

MONTE ISOLA 

(PROVINSEN BRESCIA) 


187–600 m 

FOLKMÄNGD 


SKYDDSHELGON 

Helgonen Faustino och 

Giovita, i Siviano den 

15 februari. 

San Michele Arcangelo, 

i Peschiera Maraglio och 

Sensole, den 29 september. 

San Giovanni Battista, 

i Carzano den 24 juni. 


Ufficio IAT 

Regionalt turistkontor för 

provinsen Brescia 

www.provincia.brescia.it 


Med bil 

A4: österifrån, utfart 

Ospitaletto. Västerifrån, 

utfart Palazzolo sull’Oglio. 

Med tåg 

Från Brescia med tåglinjen 

Nord Brescia-Edolo, 

stationerna Sulzano eller 

Sale Marasino. Sedan färja 

(ej biltrafik) till Monte Isola. 

AVSTÅND I KM 

Flygplatserna Milano Linate 

80, Verona Villafranca 40. 

INTERNET 

www.monteisola.com 

www.tuttomonteisola.it 

Välsignad avskildhet 


Ortnamnet 

Monte Isola (eller Montisola) är, som 

framgår av namnet, ett berg på en ö 

som delar sjön Iseo i två delar: på 

ena sidan ligger Brescias strand, och 

på den andra sidan Bergamos strand. 

Vapenskölden 

På den övre delen ses helgedomen 

Santuario della Madonna della 

Ceriola belägen på öns bergstopp. 

På den nedre delen finns en pano - 

rama bild av ön. 

Historia 

700-talet: de härskande lango - 

barderna överlåter inlandet i sjön 

Iseo (den forntida sjön Sebino) till 

benediktinnunnorna Benedettine di 

S. Salvatore för reformering. 

905: på Monte Isolas ”gård”, 

tillhörande klostret Santa Giulia 

(f.d. San Salvatore), finns fyra hus 

registrerade, brukbar jord, vin - 

odlingar, en skog, en hamn och 

några lantegendomar. 

1248: kommunen Brescia återtar de 

landområden som man förlorat efter 

Fredrik II:s nederlag i Parma, bland 

annat området kring sjön Iseo. 

1300 ca: påbörjas byggnationen av 

Rocca Martinengo på Monte Isola. 

1390: Matteo II Visconti befinner 

sig i Peschiera för andjakt som gäst 

hos adelsfamiljen Oldofredi. 

1411: Pandolfo Malatesta utvidgar 

sitt herravälde kring sjön och 

tullbelägger Iseo, Monte Isola och 

andra kommuner kring sjön. 

1426: inleds republiken Venedigs 

herravälde över sjön som 

Monte Isola 

Årets 

by 

2007 

vidmakthålls till 1797. Liberaliseringen 

av fiskerättigheterna som ratificerats 

av senaten i Venetien upphäver de 

gamla feodala privilegierna och leder 

till en ökning av fiskeriverksamheten 

och tillverkningen av fiskenät. 

1717: yrkesfiskarna i Peschiera beslu - 

tar att framträda inför republiken 

Venedigs senat och kräva ett förbud 

av vissa fiskenät som anses farliga 

för fiskfaunan. Redan vid seklets slut 

var Monte Isolas goda rykte inom 

fiskenätstillverkning väletablerat. 

1834: ångbåtstrafiken inleds i Lovere: 

den första ångbåten trafikerar Lovere 

– Iseo – Sarnico. 

1922–23: elektrisk ström kommer 

till ön. 

Särprägel 

Välsignad avskildhet. Monte Isola 

reser sig ur sjön Iseos ljusblå vatten. 

Den är på samma gång både ett 

berg, en sjö och en ö som skiftar i 

oliv- och kastanjeträdens färger. Här 

råder frid och stillhet: ön kan bara 

nås med båt och besökaren välkom - 

nas att vandra till fots. De elva fri - 

liggande kommundelarna har alla sin 

egen historia. De som ligger uppe på 

berget skiljer sig från de som ligger 

vid sjön: husen på berget är byggda i 

en vit och kalkartad sten, medan de 

mot sjön är byggda i sten från 

Sarnico. I mitten av sjön sticker de 

två små öarna S. Paolo och Loreto 

upp. De är så små att det bara får 

plats ett hus på vardera ön, omgivet 

av mörka barrträd. ”Vatten i behaglig 

tystnad, hänryckt stämningsljus”, 

skrev poeten Vincenzo Lonati. 

LOMBARDIA 

21



Så här skrev Arturo Marpicati om 

Monte Isola: ”Vissa tidpunkter hörs 

svaga musikaliska rytmer som du 

förvånad följer i sakta mak. Klanger 

från klocktornen, råmanden och rop 

från boskap och bondgårdar spridda 

bland snårskog och vinodlingar, 

röster från osynliga fiskare och 

bönder som kommer och går, 

gevärsskott på avstånd, fåglarnas små 

dispyter bland häckarna, en hund 

som skäller på en motors gurglande 

ljud vid stranden; bruset som 

kommer och går genom bukterna 

och de tomma redderna, försvagade, 

bortkomna, det frasande ljudet av 

sönderrivet silke som framkallar ekon 

och flyende genljud utan att bryta 

stillheten – den blir snarare tätare 

och mer påtaglig” (Sole sulle vecchie 

strade, 1956). 


”Den lilla sjön Iseo har inget 

storvulet över sig, och dess 

omnejd är ljuv och naturlig som 

en herdedikt av Vergilius. Mellan 

bergen som bildar dess siluett och 

de milda och svaga krusningar 

som brisen formar vid 

strandkanterna, finns ett område 

med förtjusande ängar som 

bokstavligen är smyckade med de 

vackraste ängsblommor som finns 

i hela Lombardiet. Mattor av 

klarrosa saffran täcker stränderna 

där ovädret aldrig driver på de 

skummande vågorna på ett 

våldsamt sätt. Lätta, enkla båtar 

halkar på de lugna vågorna som 

prytts av persikoblom och 

mandelblom”. Så skrev George Sand 

om Monte Isola dit hon kom med 

sin älskare Alfred De Musset. 

Kuriosa 

Ända till för några år sedan var det 

omöjligt att stiga in i ett hus i 

Monte Isola och inte stöta på ett 

fisknät. Historien berättar att de 

första nättillverkarna var benediktiner - 

munkar tillhörande Clunyrörelsen 

från ön San Paolo. Munkarna skulle 

ha lärt fiskarna att binda samman 

tunna grenar av vide och silkestråd. 

Redan på 1700-talet var inkomsterna 

från nättillverkningen högre än de 

från fisket och åtskilliga familjer från 

ön hade fabriker i Milano, Brescia 

och Verona. Så tidigt som på 1400talet 

köpte de klassiska hoven sina 

fångstnät härifrån och under 1800talets 

första årtionden fanns det fem 

butiker i Brescia med nät från Monte 

Isola. Konkurrensen från Asien har 

orsakat en kris inom nättillverkningen 

som dock sedan en tid tillbaka har 

börjat återhämta sig, tack vare några 

familjeföretag som förutom 

traditionell tillverkning av fiskenät 

även tillverkar nät till basketkorgar 

och fotbollsmål: de nät som 

användes vid det senaste världs - 

mästerskapet i fotboll var tillverkade 

på Monte Isola. Det förefaller också 

som att båtmodellen ”naét”, som är 

typisk för Iseosjön, härrör från ön. 

Traditionen berättar att idén till 

båtens form ”stals” av en person 

från Monte Isola som hade sett 

båten i Venedig. Den är smäcker, 

spolformig och sju meter lång och 

tillverkas av skeppsbyggmästare i 

lärk trä med en stomme av 

kastanjeträ. 

Ett berg mitt i sjön 

Monte Isola är Europas största insjöö 

och kallas ”norra Italiens Capri”. 

Byn Siviano (250 m ö.h.) har alltid 

varit huvudort på Monte Isola. Man 

stiger i land på bryggan vid Porto, 

framför en klunga hus (den äldsta 

bebyggelsen härstammar från 1700talet). 

Här kan man beundra den lilla 

kyrkan Villa Solitudo från 1500-talet 

och sedan bestiga en lång och smal

liten väg, uppför de slitna trapp - 

stegen av Sarnicosten och in mellan 

två murar som, enligt författaren 

Montale ”leder in till köksträd - 

gårdarna bland citronträden”. 

Därefter når man byns centrum och 

det ståtliga tornet Torre Martinengo 

som ligger med utsikt över piazzan 

vid stadshuset. Sivianos torn 

härstammar från feodalismen, 

är fyrkantigt och 20 meter högt. 

Siviano var från början ett storslaget 

medeltida slott som med tillägg av 

några byggnader har omvandlats till 

en by. Huvudtornet visar på en 

gammal försvarsanläggning, något 

som också kan spåras i återstoderna 

av de övriga tornen och i en del av 

husens robusta murar och tunga 

valvportar. Med utsikt över sjön och 

de valvprydda husen med små 

loggior och blomstersmyckade 

fönster och dörrar i sten, är Siviano 

ett himmelrike för romantiska inviter. 

Masse (400 m ö.h.) nås genom en 

gammal väg som är belagd med vit 

sten och som utgår från Sivianos 

centrum. Vid vägkorsningen till den 

lilla byn Olzano står en ”santella" 

på en grund av röd sandsten. Det är 

en helgonbild tillägnad Madonnan 

och den markerar den plats där 

häxorna en gång i tiden samlades 

för häxsabbaten. Här finns vackra 

stenhus och en fin liten piazza där 

1400-talskyrkan San Rocco, som 

renoverades på 1600-talet, står. Här 

finns vackra portiker, gårdsplaner 

med brunnar och redskap från en 

bondekultur som håller på att 

försvinna. I sin all sin enkelhet är 

byn Masse den som är bäst bevarad. 

Husen är präglade av berget med 

väggar av grova stenblock från 

platsen och dess framsidor har låga, 

rustika portiker i sten som är vända 

mot innergårdarna. Den friliggande 

kommundelen Novale (250 m ö.h.) 

var under mitten av 1600-talet ett 

sommarresidens för Marco Morosini, 

biskopen av Brescia. Casa Morosini 

kallas hela det komplex av gamla 

byggnader som inte har mycket 

gemensamt med arkitekturen kring 

sjön. Med sina grova stenmurar, valv, 

överbyggda entréer, stenbelagda 

gränder och träbalkonger liknar det 

mer bebyggelsen uppe i bergen. 

Carzano var en förläning till familjen 

Martinengo och dess palats gästades 

vid gemytliga utflykter av nobla 

familjer från trakten. Förutom 

Palazzo Martinengo (som är 

privatägt) är Casa Novali, ett 

aristokratiskt residens från 1500-talet, 

och Palazzetto Ziliani, med en portal 

i sten från Sarnico, väl värda ett 

besök. Peschiera Maraglio, som en 

gång nästan uteslutande beboddes 

av fiskare, verkar vara byggd för 

utomhusliv, precis som en del orter 

nere i södra Italien. Vägen utmed 

sjön, där båtarna fortfarande förtöjs, 

var förr helt täckt med nät som lagts 

ut i solen. Husen prydda av 

blommande geranium, de smala 

gränderna sammanlänkade av valv, 

trappor som alltid leder ner mot 

sjön och doften av fisk som torkas, 

gör byn till en fascinerande plats. 

I Peschiera, en by som domineras 

av den stora byggnaden Castello 

Oldofredi, finns flera byggnader av 

stort arkitektoniskt intresse. Ett 

exempel är Casa Erba som vetter 

mot sjön och som har en portik 

med fem valvbågar. Portiken och 

loggian återkommer ständigt i Monte 

Isolas arkitektur och återfinns även 

i senare byggnationer som i slottet 

Monte Isola 

Välsignad avskildhet 

(il Castello). 

Sensole – från sinus solis, solens 

bukt – är främmande för stränga 

vintrar. Med sitt milda klimat och 

vackra omgivning påminner byn om 

Rivierans Sanremo. Den är kanske 

den mest artistiska platsen på ön, 

hyllad av konstnärer, poeter och 

kända kvinnor som Caterina Cornaro, 

Lady Montague och George Sand. 

Här finns tre trattorior med ett 

bedårande panorama som inbjuder 

till rast efter en romantisk promenad 

bland olivträden. Högt uppe tronar 

Rocca Martinengo som byggdes av 

familjen Oldofredi på 1300-talet i 

syfte att kontrollera öns sydvästliga 

sluttning. I byn Menzino, som ligger 

nedanför, finns 1600-talsbyggnaden 

Palazzo Zirotti. I Senzano, en liten 

by som ligger på vägen mot Cure, 

kan man besöka den lilla kyrkan 

tillägnad San Severino. Mellan 

Menzino och Senzano ligger den lilla 

byn Sinchignano. Cure som ligger på 

500 m ö.h. är den högst belägna 

byn, hopkrupen vid foten av 


Ceriola. Befolkningen ägnar sig åt 

jordbruk och bevarar ännu 

landsbygdens gamla traditioner. På 

den högsta delen av berget (600 m 

ö.h.) tronar Santuario della Madonna 

della Ceriola, som är en plats för 

religiös stillhet. 

Härifrån man har den vackraste 

utsikten över sjön Iseo, som från den 

högsta masten på ett skepp. Den 

kritvita helgedomen ter sig som en 

pärla infattad i de gröna 

betesmarkerna och den ljusblå 

himmeln. Monte Isolas elva byar 

som kröner bergssluttningarna 

nedanför verkar nästan insvepta av 

Madonna della Ceriolas 

skyddsmantel. Helgedomen som är 

rik på offergåvor kan vara en av 

Italiens äldsta platser för 

Mariadyrkan. Den tillkom i början av 

kristendomen på platsen till ett litet 

tempel tillägnat en hednisk 

skogsgudomlighet, kanske en faun, 

vilket kan härledas till ordet ”FANI” 

som finns inristat i den sten som 

stöder fasadens kolonn. Det kristna 

ljuset spreds över sjön Iseo också 

med hjälp av de vaxljus som bars i 

de kristna processionerna under 

firandet av Candelora 

(kyndelsmässodagen). Innan 

kristendomen helgades gudinnan 

Iside, som också har gett sjön sitt 

namn. 

LOMBARDIA 

23

Monte Isola 



Ur Monte Isolas oliver utvinns en 

utsökt extra jungfruolivolja DOP 

(skyddad ursprungsbeteckning) 

med särskilda egenskaper i doft 

och smak. Olivoljan används 

också på grund av sina 

medicinska egenskaper. Man är 

också stolt över sin salami som 

görs för hand i byn Cure. 

Tillverkningen har gått till på 

samma rituella sätt i århundraden. 

Den äger rum mellan januari och 

februari månad, när månen är i 

nedan (eller på en fredag, ”då 

styr inte månen”), och med ett 

absolut förbud för menstruerande 

kvinnor att delta i arbetet. I en 

gammal vinkällare med oputsade 

stenväggar och valvtak röks 

salamin över torr ved som eldas i 

en sluten eldstad. En annan lokal 

tradition är torkning av fisk som 

görs med tekniker som gått 

genom generationer och resulterar 

i en produkt värdig den kräsnaste 

gourmet. Sardiner och sötvatten - 

fisk inlagd i olja fulländar det 

gastronomiska utbudet. 


Menyn inleds med en antipasto 

(förrätt) bestående av salami från 

Monte Isola, torkade sardeller och 

färna med polenta, ”aule” med 

lök eller marinerade, följt av en 

KONSTHANTVERK: 

BÅTAR 

Cantiere Nautico 

Monte Isola di Archetti 

Adriano, Angelo e Ugo 

tel. +39 030 9886219. 

Cantiere Nautico 

di Archetti Ercole 

Peschiera M. 4, 

tel. +39 030 9886205. 

DIVERSE 

risotto gjord på abborre eller en 

pasta med sås tillagad på fisk från 

sjön. Till huvudrätt kan man välja 

bland ”pesce di lago al forno o 

fritto” (ugnsbakad eller stekt fisk 

från sjön) och ”carne in umido” 

(kött tillagat i sås) med polenta 

som kokats i traditionell 

koppargryta. Kokt salami och 

”cotechino” (kryddad fläskkorv) 

tillagas däremot med savojkål. De 

traditionella efterrätterna är 

”fritulì”, en slags plättar med 

äpple, ”ciambelle” (kringlor) och 

”crostata ”(paj med marmelad). 

Vinet kommer naturligtvis från 

vindistriktet Franciacorta. 

UTFLYKTSMÅL 

Det första som turisten slås av, 

förutom det fantastiska 

panoramat, är att det inte finns 

bilar på Monte Isola. Inget oväsen 

(endast ljudet från de bofastas 

mopeder), inga avgaser och ingen 

stress. Alla går till fots eller cyklar. 

Det enda tillåtna färdmedlet är 

kommunens minibuss som 

trafikerar de tolv byarna. Ett gott 

råd är att hänga ryggsäcken på 

ryggen och vandra längs de 

ensliga stigar som går längs med 

sjön eller längs de som går upp 

mot kullarna och hänge sig åt 

drömmerier, som i en novell av 

Rousseau. Sjöns strandremsa livas 

upp av trädgårdar, olivträd, 

blommor och stora odlade 

terrasser, och på stranden kan 

man lugnt konversera och 

glömma tidens bekymmer. 

EVENEMANG 

Karneval, defilering med 

allegoriska vagnar. 

Sagra di Peschiera 

Maraglio, under augusti månad. 

Datumen skiftar. 

Menzino in festa, i slutet av 

juli till i början av augusti. 

San Rocco, i Masse den 15–16 

augusti. 

Festa di Santa Croce, i 

Carzano. Hålls vart femte år i 

början av september (nästa 

omgång är planerad till 2010). 

Festligheterna har hållits 

regelbundet i 150 år, vilket har 

medfört att det år då 

festligheterna hålls allmänt kallas 

för ”Carzanofestens år”. 

Ursprunget till festligheterna är att 

man 1836, tack vare att en relik 

av det heliga korset togs med i en 

procession, lyckades besegra 

koleran. Hela Carzano pryds med 

fler än 200 000 pappersblommor 

som tillverkas av byns skickliga 


Enoteca 

di Monte Isola 


tel. +39 030 9886161. 

Vin. 


di Guerini Rossella 

Carzano, 

tel. +39 030 7450575. 

La Rete srl 

Siviano 223, 

tel. +39 030 9886608/ 

030 9886336. 

Le Ere 

di F. Libretti e G. Falzi 

via Traversa Valli 10, Adro, 

tel. +39 348 4417314, 

fralibre@libero.it 


di Turla Carolina 

Carzano 54/A 

tel. +39 030 9825023. 

Monte Isola Market 

di Mazzucchelli Viviana 

Carzano 93, 

tel. +39 030 9825144, 


La Punta 

tel. +39 0364 22368. 

Mazzucchelli Luciana 

Siviano 100. 

Mazzucchelli Luciana 

Siviano 100. 

Macelleria 

Mazzucchelli Ernesto 

Siviano 83. 

Alimentari 

Guizzetti e Moretti 

Menzino 10. 

Mini Market Da Nino 

Menzino 78. 

Forneria Ziliani snc 

Peschiera M. 125. 

Bertelli Mariangela 


Alimentari Turla 

Marisa 

Cure 12. 

Capricci di Lago 


Ti voglio bene 


Retificio 

Moretti Marco 


tel. +39 030 9886146. 

Handknutna nät 

Retificio Soardi snc 

Peschiera M.25, 

tel. +39 030 9886147. 

La Sebino Reti 


tel. +39 030 9886117. 

Paolo Archetti Retificio 


tel. +39 030 9886270. 

Retificio Novali 

Venanzio 

Peschiera M., 

tel. +39 030 9886373. 

Retificio Bonardi 

Valerio 


tel. +39 030 9886115. 

Forneria 2G 

di Guizzetti Virginio 

& c snc 

Siviano 11 

tel. +39 030 9825076. 

L’Oasi di Gatelli 

Pierantonio 

Peschiera M. 

RESTAURANGER 

Monte Isola 

Carzano 144, 

tel. +39 030 9825284, 

Dorada Lago 

Ristorante Pizzeria 

Peschiera M.170/R, 

tel. +39 030 9886424, 

Locanda al Lago 

Carzano 38, 

tel. +39 030 9886472, 

Trattoria del Pesce 


tel. +39 030 9825362. 

Trattoria del Sole 

Sensole 17, 

tel. +39 030 9886101. 

Milano 


tel. +39 030 9886134. 

La Torre 

Siviano 83, 

tel. +39 030 9825196. 

Trattoria Serena 

Carzano 150, 

tel. +39 030 9825362. 

Trattoria La Spiaggetta 

Sensole 26, 

tel. +39 030 9886141. 

Trattoria da Tina 

Siviano 79, 

tel. +39 030 9825305. 

kvinnor, och tillsammans med 

tusentals små kulörta lampor 

skapas en enastående inramning. 

San Severino, i Senzano första 

söndagen i oktober. 

Pellegrinaggio degli 

Anziani, Santuario della Ceriola. 

Sedan urminnes tider har 


Ceriola varit en mötesplats för 

pilgrimer som kommit för att be 

jungfru Maria om hjälp. 

SPORT- OCH 


Utflykter till fots eller med cykel 

på preparerade stigar. Parker 

iordningsställda för allmänheten 

vid stränderna i Carzano, 

Menzino och Peschiera Maraglio. 

Kryssning på sjön med besök på 

de två små öarna som tillhör 

kommunen Monte Isola, eller på 

ön Loreto och San Paolo. För 

kryssningar med avgångar från 

sjön Iseos olika hamnar, kontakta 

”Navigazione Lago d’Iseo srl” 

tel. + 39 035 971483/030 985399, 

fax 035 972970, 

www.navigazionelagoiseo.it 

HOTELL 

La Canogola 

Siviano 200 

tel. +39 030 9825310, 

HOTELL MED 

RESTAURANG 

Albergo-Ristorante 

Bellavista 

Siviano 86, 

tel. +39 030 9886106. 


La Foresta 

Peschiera Maraglio 174, 

tel. +39 030 9886210. 


Sensole 

Sensole 10, 

tel. +39 030 9886203. 

Residence-Ristorante 

Vittoria di Bracchi 

Fiorenzo 

Sensole 22, 

tel. +39 030 9886222. 

CAMPING 

Inkvartering 

Campeggio Monte Isola 

Carzano n. 144, 

tel. +39 030 9825221.

KOMMUNEN BLEGGIO 

SUPERIORE (PROVINSEN 

TRENTO) 


800 m 

FOLKMÄNGD 

1500 invånare 


SKYDDSHELGON 

S. Lucia, den 13 december 


Kommunen, Bleggio Superiore, 

S. Croce 40, 

tel. + 39 0465 779550 

info@comune.bleggiosuperiore.tn.it 

Turistbyrån Terme di 

Comano-Dolomiti di Brenta, 

Ponte Arche, Via C. Colombo 38, 

tel. + 39 0465 702626, 

info@comano.com 

Kulturföreningen ”Associazione 

Culturale Valorizzazione Rango”, 

associazione@rango.info 

Fax: +39 0465 779154. 


Med bil 

A22, avfart ”Trento centro”, 

sedan i riktning mot Madonna 

di Campiglio. Efter 32 km 

kommer man till Terme di 

Comano, varifrån vägen går 

upp mot Rango. 

Med tåg 

Från tågstationen Trento, 42 km 

med buss med Trentino 

Trasporti till Ponte Arche-Rango. 

AVSTÅND I KM 

Trento 42, Madonna di C 

ampiglio 40, Riva del Garda 29, 

Lago di Molveno 25. 

INTERNET 

www.rango.info 

En plats där tiden har stannat 


Ortnamnet 

Ortnamnet Rango kommer av det 

keltiska ordet ”randa” som 

betyder gräns. Förutom att byn 

utgör gränsen för Pieve del 

Bleggio, var den tidigare den sista 

bebodda kommundelen före 

bergspasset Durone. Däremot 

kommer Bleggio – Blec på lokal 

dialekt – från det pre-latinska 

ordet ”blese” som betyder 

”gräsbevuxen sluttning”. 

Vapenskölden 

Motivet på vapenskölden är ett 

kors på en röd och blå bakgrund, 

till minne av det undergörande 

kors som finns bevarat i Bleggios 

gamla församlingskyrka, i Santa 

Croce. 

Historia 

2 300 f. Kr: Från denna period 

härrör de äldsta fynden från 

pålbyggnaderna i byn Fiavè. 

199 f. Kr: romarna kuvade folket 

i Alperna. 

864: Från detta år härrör den 

första notisen om Pieve de Blezio. 

1004: Sarcas dalgångar, liksom 

hela Trento, blev en del av det 

Tysk-romerska riket, och löd under 

biskopen av Trentos jurisdiktion. 

Denna status bestod ända till år 

1803. 

1155: Lösningen på en kontrovers 

mellan de båda samfunden 

Bleggio och Rendena 

överlämnades av biskop Eberardo i 

”Guds händer”, d.v.s. åt en duell, 

som vanns av Bleggios 

Rango 

företrädare. Strider mellan 

kommunerna om rättigheter till 

passager, berg och betesmarker 

pågick under hela medeltiden. 

1525: ”Bondekriget” utbröt, då 

bönderna reste sig mot adeln och 

prästerskapet genom att sätta eld 

på slott, kloster och kyrkor. 

1579: ”Valnötskriget" bröt ut när 

biskopen av Trento påbjöd folket 

från Giudicaria att respektera ”le 

compattate”, urgamla regler som 

gynnade greven av Tyrolen och 

var till ytterligare förtret för folket. 

1703: Bleggio undgår mirakulöst 

att drabbas av den franska 

invasionen, och byborna avger ett 

löfte om en procession upp till 

berget Monte S. Martino. 

1796: Napoleons armé invaderar 

Trentino, och år 1803 upphör 

maktperioden för biskopsämbetet 

Trento i dalgångarna. 

1815: I samband med Wien - 

kongressen övergår Trentino till 

Österrike. 

1848: Den italienska 

enhetsrörelsen ”il Risorgimento” 

nådde Trentino. Den 11 april 

hissades den italienska flaggan 

och en provisorisk regering 

bildades, men revolten slogs med 

kraft ned av österrikarna. 

1918: Vid första världskrigets slut 

införlivades regionen med Italien. 

Särprägel 

Tidens stilla gång, den lilla 

gruppen av stenhus kring 

fontänen, portalerna, balkongerna, 

spetsbågs fönstren där unga flickor 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 

25


en gång blickade ut. Dessa är 

fragment av Rangos bondekultur. 

Den under stryks av byns rustika 

byggnadsstil med sina märkliga 

portiker – typiska för 

bergsområdet – och de 

överbyggda gångarna som verkar 

uthuggna så att människorna ska 

kunna behålla värmen. Byn, som 

är omgiven av bergstoppar och en 

mytomspunnen bokskog, har 

värnat om sin historia och 

enkelheten som en gång fanns, t. 

ex. värdshuset och brödet som 

gräddas i stenugn. Borta är 

kvinnan vid spinnrocken, 

halmtaket och silkesmasken, men 

byns invånare och 

kulturföreningen ”Valorizzazione 

Rango” arbetar för att bevara och 

återuppliva gamla seder och bruk, 

för att införa en vardagskvalitet i 

nutiden. Den lilla juvelen Rango 

bjuder på frisk luft och naturens 

dofter, långt bort från städernas 

stress och avgaser. Ströva ut i 

Marciadalen och lägg dig i solen 

på en äng bland rhododendron, 

eller ta dig till Malga Stabio för att 

beundra de stora krokusfälten. 


Nyligen fann man i kommunens 

historiska arkiv ett dokument från 

1703 med ”Bleggios församlings 

allmänna räkenskaper över 

samtliga utgifter under kriget”. 

Det är en förteckning över de 

utgifter befolkningen hade då de 

franska trupperna – ledda av 

general Vendôme – invaderade 

Tyrolen under det Spanska 

tronföljdskriget. Motståndet mot 

fransmännen var starkt i området 

Giudicarie. De för- och efternamn 

som finns i förteckningen är 

nästan identiska med dem som 

förekommer i dag. 


År 1890, i Santa Croce di Bleggio, 

grundades den första kooperativa 

föreningen i Trento. Två år senare 

bildades Trentos första kooperativa 

bank i Quadra. 

Grundaren till den kooperativa 

rörelsen i denna provins var don 

Lorenzo Guetti (1847 98) som 

genom Santa Croces lantbruks - 

förening erbjöd hjälp åt de bönder 

som drabbats av nöd och exploa - 

terats av markägarna. 

Hans svar på de otillräckliga 

åtgärder som gjorts av städernas 

liberaler var solidaritet, eget 

ansvarstagande och att ge 

samhällena på landsbygden 

möjlighet till självstyre. 

Kuriosa 

Den pittoreska dalgången Val 

Marcia, som fortfarande är ganska 

oframkomlig i jämförelse med det 

öppna landskapet runt Giudicarie, 

ansågs förr vara en plats för elaka 

häxor. Häxorna kunde sätta igång 

oväder och hagelskurar som med 

precision kunde förstöra skördar. 

För att försvara sig mot dessa 

katastrofer satte man år 1656 upp 

fem stora järnkors vid öppningen 

till dalgången, i närheten av 

Balbido. Korsen placerades så att 

de tillsammans bildade ett enda 

stort kors, och de kan ses än i 

dag på exakt samma plats. 

Häxorna från Val Marcia finns 

däremot endast kvar på 

väggmålningarna i Balbido. 

Valvbågar och täckta 

gångar som spår av 

forna tiders liv 

Rango är juvelen på Bleggios och 

Val Giudicaries högslätt, där den 

stolt tronar på höjden. Efter en 

resa genom dalgångens skarpa 

kurvor dyker plötsligt denna lilla 

by upp, inbäddad i nästan sakral 

tystnad, rustik och solid, som ett 

konstverk inpräglat i berget. Med 

sina tätt liggande boningar, 

sammanlänkade av portiker, täckta

gångar och innergårdar, liknar byn 

en fästning. Det är en arkitektur 

man ser på mycket få andra 

platser i Trentino. Bland de gamla 

husen och portikerna råder 

fortfarande gamla tiders stillhet, fri 

från dagens stress. Rangos själ 

har bevarats genom seklen. Vid 

ingången till byn välkomnas man 

av ett magnifikt bågfönster, ett arv 

från renässansen som vackert 

smälter in i platsens lantliga 

arkitektur. Det är en suggestiv 

plats, som förflyttar besökaren till 

den tid då pilgrimer, herdar, 

köpmän och ensamma resande 

gjorde anhalt här för att vila ut. 

Det magnifika soluret, de 

sammanflätade husen, broarna till 

logarna, de täckta gångarna, nätet 

av underjordiska gångar, 

innergårdar och täckta passager 

som ger skydd mot hastiga 

väderleksombyten är detaljer som 

talar. 

De typiska husen är stora och 

robusta byggnader, där ofta flera 

familjer huserade under ett och 

samma tak. Husen dekorerades 

med stora portaler, pelargångar 

och träställningar för torkning av 

olika produkter. Husen fungerade 

ofta både som bostad och som 

stall. Invid bostadsdelen låg alltså 

stallet som förutom att hysa 

boskapen också fungerade som 

samlingspunkt under vintern 

eftersom rummen var varma. Här 

satt kvinnorna och spann ull och 

männen underhöll barnen med 

sagor och berättelser. 

På promenad i Rango lägger man 

märke till de karakteristiska 

logarna där man förvarade ved, 

tröskade och lät barnen springa av 

sig, samt de rymliga vindar som 

användes till förvaring av hö och 

majs. Även idag använder man 

utrymmet i de täckta gångarna, 

under julmarknaden öppnas de för 

besökare. Miljön fylls då av ljus, 

färger och julens dofter, och den 

som flanerar längs gatorna och i 

prången kan botanisera bland 

torgstånd med utsökta viner och 

matprodukter från trakten liksom 

med lokalt hantverk av högsta 

klass. 

På torget i byn, som omgärdas av 

fönster och balkonger dekorerade 

med blommor och knippen av 

majskolvar, ligger den fyrkantiga 

fontänen i granit. En gång i tiden 

fungerade den som vattenho åt 

boskapen, i dag är den en 

samlingspunkt för byborna. Byns 

komplexa, arkitektoniska struktur 

vittnar om att den varit en 

genomfartsort. Byggnaderna är 

harmoniskt sammanflätade med 

varandra och sammanlänkade av 

ett nät av överbyggda gångar, 

innergårdar och skyddade 

passager. De resande kunde röra 

sig genom byn utan att behöva 

utsätta sig för vare sig kyla, regn 

eller snö. Tidens tand har inte rått 

på detta historiskt och arkitek - 

toniskt värdefulla arv, som under 

senare år fått ett stort 

erkännande. Ett exempel är den 

antika, romerska vägen som band 

Rango 

En plats där tiden har stannat 

ihop Riva del Garda med 

bergspasset Durone, och som gick 

genom Rango. Vägen är en av 

Bleggios mest pittoreska sträckor, 

kantad av enkla murar och 

vertikala granitplattor, och som 

skuggas av gamla valnötsträd. 

För några årtionden sedan 

riskerade Rango att dö ut på 

grund av den stora utflyttningen.. 

Sextio- och sjuttiotalet var en 

mörk tid för det lilla samhället 

som då var helt övergivet. I dag 

finns cirka 150 invånare i Rango, 

ett tal som är ganska stabilt trots 

en åldrande befolkning. När man 

strövar genom de smala gränderna 

går det fortfarande att ana 

bondelivets hårda villkor som var 

orsaken till att man lämnade byn 

för att lära sig yrken, som i dag 

nästan inte längre utövas: 

”moleta” (skärslipare), ”ombrelèr” 

(paraplytillverkare), ”el carègheta” 

(flätning av stolssitsar i halm) och 

”il calièr” (skomakare). 

I byn finns ett litet skolmuseum. 

Här har man bevarat föremål och 

läromedel som användes i 

traktens skolor kring första hälften 

av 1900-talet, och ett besök är en 

resa i tiden. 

Missa inte grannbyn Balbido som 

är smyckat av fasadmålningar med 

motiv från bondelivet, gamla 

legender och yrkesutövanden. Väl 

värd ett besök är kyrkan Santa 

Croce i byn med samma namn, 

säte för Bleggios gamla församling 

och en av få religiösa byggnader i 

renässansstil i provinsen Trentino. 

I kyrkan kan man beundra kapellet 

”Cappella di Santa Croce”, från 

1640, med ett magnifikt förgyllt 

träaltare i barockstil där det 

undergörande korset förvarats 

sedan 1624. Här finns också ett 

praktfullt huvudaltare i marmor 

från 1740, och den romanska 

kryptan med skulpturfragment 

från 700- och 800-talet, samt spår 

av fresker från tiden före år 1303. 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 

27

Rango 



Valnötter från Bleggio har odlats på 

högslätterna sedan mitten av 1500talet. 

Nötterna är små och avlånga, 

de har tunt skal som är lätt att 

knäcka och en angenäm, kryddig 

smak. Skörden börjar i senare delen 

av september och valnötterna 

plockas fortfarande för hand. De går 

att köpa direkt från odlarna som 

också tillverkar valnötstårtor, 

klassiska valnötsbröd, en valnötslikör 

(”nocino”) samt en sällsynt salami 

med valnötter (”salame alle noci”). 


Valnöten från Bleggio är den 

självklara huvudingrediensen i det 

lokala köket, men dalgången – som 

ligger längs ”Strada del Vino e dei 

Sapori” (”Vinernas och smakernas 

väg”) från Gardasjön till 

Brentamassivet i Dolomiterna) – är 

rik på många andra specialiteter, som 

”ciuìga”, en god lokaltypisk salami 

på griskött och kokta rovor. 

Organisationen Slow Food har 

klassat denna salami som en produkt 

att värna om och bevara. Från 

trakten kommer också den goda 

bergspotatisen, samt fäbodsostar och 

ostar från mejeriet Fiavè-Pinzolo som 

t ex ”Spressa delle Giudicarie Dop”. 

Vi vill också rekommendera korven 

”luganega”, och köttprodukter över 

huvud taget (både gris- och oxkött) 

från Bleggio, som håller hög kvalitet 

tack vare hantverksmässig 

tillverkning. 

UTFLYKTSMÅL 

Hela detta vackra område, som kallas 

”Judicarias ekomuseum mellan 


Piero Devilli 

Cavrasto 17, 

tel. + 39 0465 779950 

En konstnär som i sina 

målningar ger nytt liv åt 

bortglömda bruksföremål. 

Stefania Riccadonna 

tel. + 39 0465 324772 

Akvareller som speglar 

magin i de gamla byarna 

med gamla portaler och 

långa gårdsplaner. 

DIVERSE 

Dolomiterna och Gardasjön”, ligger 

inom territoriet för naturskydds - 

området Parco Naturale Adamello 

Brenta. Här finns historiska 

utflyktsmål, som Fiavès pålbyggnader 

från bronsåldern, och Castel Campo 

som ligger dolt i de gröna skogarna 

samt slotten Stenico och Restor. För 

den litterärt intresserade 

rekommenderar vi ett besök till 

Giovanni Pratis park, döpt efter 

poeten som föddes 1814 och var 

verksam under tiden för Italiens 

enande, samt hans fädernegård och 

ett franciskanerkloster från 1700-talet 

i Dasindo. För den konstintresserade 

rekommenderas ett besök i Balbido 

med sina muralmålningar och de 

små kyrkorna S. Felice i Bono och S. 

Giorgio i Dorsino med fresker av den 

kringresande konstnärsfamiljen 

Baschenis, som var verksam under 

1400- och 1500-talet. Bland de 

religiösa utflyktsmålen vill vi nämna 

den romanska kryptan i Santa Croce, 

församlingskyrkan Pieve di S. 

Lorenzo i Vigo Lomaso och dess 

angränsande baptisteri, samt 

sanktuariet Maria Assunta i Dasindo 

som har en serie fresker av Simone 

Baschenis. 

Det finns utflyktsmål med 

anknytning till olika yrken, som 

kvarndalen i Stenico och utflyktsmål 

med koppling till vin- och mat: 

salamin ”ciuìga” från Banale, 

valnötter från Bleggio, ost från Fiavè, 

”carne salada” (kryddat kött som 

legat i saltlake) samt vin och olivolja 

från området kring Tenno. 

Bland utflyktsmålen med naturen i 

fokus rekommenderar vi exempelvis 

parken vid Terme di Comano, dalen 

Val Lomasone, vildvuxna dalen Val 

Marcia, fäbodvallen Malga Stabio, 

WWF-reservatet vid sjön Lago di 

Nembia, kanjonen Limarò och 

vattenfallen vid Rio Bianco. 

Naturreservatet Parco Naturale 

Adamello Brenta har ett mycket 

utvecklat nät av välmarkerade leder 

för vandring, cykling och klättring 

med olika svårighetsgrad, med 

trivsamma härbärgen och fäbodar 

längs rutterna. 

EVENEMANG 

Sagra di Rango, sista söndagen 

imaj. 

Sagra di Santa Croce, andra 

söndagen i juli. 

Internationellt symposium för 

träskulptering, i juli månad 

i Rango och Balbido. 

Borghi in Musica – Suoni dal 

Mondo, juli månad: en blandning 

av traditionell och samtida musik, 

etnisk musik och folkmusik, med 

konserter på gator och torg av 

musikgrupper från olika delar av 

Italien och resten av världen. 

Sagra della Quadra, sommarfest 

i mitten av augusti i Larido. 

Sagra di Cavrasto, fjärde söndagen 

i augusti. 

Sagra di Balbido, första söndagen 

i september. 

Julmarknader, 8 december och de 

två söndagarna före julafton: Rango 

bjuder på en fascinerande 

julmarknad med ljus, färger och 


Adriano Riccadonna 

tel. +39 0465 779133. 

Lagring och försäljning av 

ostar. 

Panificio Riccadonna 

tel. + 39 0465 779323/ 

0465 779806. Bröd, 

småkakor och bakelser 

gräddas i vedugn och får 

en karakteristisk smak från 

dalen; strudel, focaccia - 

bröd och nötbröd. 

Macelleria Luciano 

Riccadonna e Salumeria 

del Bleggio 

tel. + 39 0465 779809/ 

0465 779885. Lokala 

specialiteter, ”carne 

salada”, ”speck” och 

charkuteriprodukter från 

Trento. 

Minimarket Salizzoni 

Cavrasto, 

tel. + 39 0465 779922 

Ostar och egentillverkade 

charkuteriprodukter: 

”cotechino”, ”ciuìga del 

Bleggio”, korvar, ”lardo” 

och ”salame di noci”. 

Macelleria Luigi 

Caldera 

tel. +39 0465 779801. 

Renommerat kött av 

utmärkt kvalitet och 

hantverksmässigt 

tillverkade produkter. 

Salumificio Parisi 

Madice 54, 

tel. +39 0465 779951. 

Egentillverkade 

charkuteriprodukter av hög 

kvalitet: speck, 

”cotechino”, ”luganega”, 

”ciuìga del Bleggio” och 

korvar. 

Maso Paradiso 

Cavrasto, 

tel. + 39 0465 735378 

Frukt och ekologiska 

grönsaker. 

RESTAURANGER 

Il Catenaccio 

Rango, 

tel. + 39 0465 779809/ 

779966. 

Al Castelliere 

Cavaione, 

tel. + 39 0465 779479. 

Poggio Imperiale 

Cavaione, 

tel. + 39 0465 779721. 

AGRITURISM 

Inkvartering 

Maso Prà Cavai 

Cavrasto, 

tel. + 39 0465 779438. 

Maso alle Rose 

Canal di Cavrasto 

tel. + 39 0465 779378. 

julens dofter. Under de 

karakteristiska takvalven bjuder 

torgstånd ut lokala läckerheter och 

hantverk. 

MUSEER OCH 


Museo della Scuola: en 

rekonstruktion av en skolsal från 

början av 1900-talet, med föremål 

och undervisningsmaterial i original 

– en resa tillbaka till forna tiders 

skola. 

SPORT- OCH 


Terme di Comano 

(www.termecomano.it, tel. +39 0465 

701277): i en park på över 14 hektar 

finns denna hälsoanläggning med ett 

vatten som är unikt för Italien. Det 

håller en temperatur på + 27°C, och 

är idealiskt för att på ett naturligt 

sätt och utan biverkningar behandla 

hudinflammationer, psoriasis och 

allergier hos stora och små. 

Anläggningen erbjuder behandlingar 

för hudproblem, inhalationer och 

aerosol för behandling och 

förebyggande av andningssjukdomar 

samt hydromassage som stimulerar 

blodcirkulationen. Dessutom finns 

en modern wellness-avdelning, en 

oas för välbefinnande och 

avslappning. 

Man kan också koppla av i 

fitnesscentret ”Centro Fitness e 

Benessere di Bleggio Superiore” (i 

Cavaione, www.imperialwood.com, 

tel. +39 0465 777031) som erbjuder 

aromaterapi, bassäng med 

hydromassage och bastu. 

Leder i bergen för vandring och 

mountainbiking. 

HOTELL OCH B&B 

Albergo Ristorante 

Miravalle 

Balbido, 

tel. + 39 0465 779803. 

Locanda Alla Rosa 

Cavrasto, 

tel. + 39 0465 779829. 

Albergo Farina 

Balbido, 

tel. + 39 0465 779832. 

B&B El Palaz 

Gallio 2, 

tel. + 39 0465 779822. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

A Ponte Arche 

Terme di Comano 

Information: 

tel. + 39 0465 702626.

KOMMUNEN 

CHIUSA/KLAUSEN 

(PROVINSEN 

BOLZANO/BOZEN) 


523 m 

FOLKMÄNGD 


(517 innanför murarna) 

SKYDDSHELGON 

Sant’Andrea, 30 november 


Turistbyrån 

Piazza Tinne 6, 

mån-fre kl. 8.30-12/15.30-18, 

lör kl. 8.30-12, 

tel. +39 0472 847424, 

info@klausen.it 

(Guidade turer av byn och 

Sabionaklostret) 


Med bil 

A22, avfart Chiusa-Val 

Gardena. 

Med tåg 

tåglinjen Bolzano-Brennero 

tågstationen Chiusa; för 

internationella förbindelser 

tågstationen Bressanone. 

AVSTÅND I KM 

Innsbruck 100, Rovereto 100, 

Trento 80, Merano 60, Brunico 

50, Vipiteno 40, Bolzano 30, 

Bressanone 10. 

INTERNET 

www.klausen.it 

www.chiusa.eu 

chiusa@gvcc.net 

Chiusa/Klausen 

Den vackra konststaden vid Isarcofloden 


Ortnamnet 

Chiusa har fått sitt namn från den 

smala naturliga passagen som 

formats mellan klipporna i Sabiona, 

floden Isarco och forsen Tinne. 

Vapenskölden 

Den äldsta avbildningen av vapen - 

skölden – en nyckel i silver snett 

placerad mot en röd bakgrund 

– är från 1448. 

Den naturligt formade trånga 

passagen – ”chiusa” (inhägnad) 

– har blivit en obligatorisk genomfart 

och senare även en tullgräns på 

vägen till Brennero. Därav nyckel - 

symbolen. 

Historia 

547–77 e. Kr.: det första 

vittnesmålet från en biskop som var 

bosatt i Sabiona. 

975: biskopssätet i Sabiona flyttades 

till Bressanones slättland av 

utrymmes skäl och för bättre 

åtkomlighet. 

1027: i ett pergament från kung 

Konrad II syns det första 

omnämnandet av ”Clausa”, som en 

plats söder om Sabione och en 

tullstation. Tack vare handelstrafiken 

mellan de latinska och germanska 

folken får vägen längs med 

Isarcoflodens dalgång en 

enorm betydelse. 

1308: Chiusa omnämns 

för första gången som 

”Stadt”, stad. 

1350–1550: den lilla staden 

upplevde en blomstrande period 

tack vare exploateringen av gruvorna 

Årets 

by 

2000 

vid Tinnes dalgång och handels - 

trafiken. I slutet av 1400- och början 

av 1500-talet smyckades byggnaderna 

med nya dekorationer och ny 

arkitektur (erker). Hantverkare och 

köpmän organiserade sig i skrån: 

deras prestige syntes tydligt i deras 

praktfulla skyltar. 

1686: domkyrkoprästen Matthias 

Jenner, församlingspräst i Chiusa, 

grundade klostret i Sabiona. 

1699: Chiesa dei Cappuccini (kapu - 

cin er munkarnas kyrka) och kloster 

började byggas. Chiusa upplevde en 

andra blomstringsperiod tack vare 

exploateringen av gruvorna i Fundres. 

1867: invigdes järnvägen i Brennero, 

och en ny period av välstånd 

inleddes. I turisternas spår följer 

konstnärerna, lockade av nyheten om 

att det hade varit födelseplatsen 

för den största tyska poeten 

under medeltiden, Walther 

von der Vogelweide. 

1874–1914: under denna 

period vistadess det mer än 

300 konstnärer i Chiusa, som 

då även blir kallad Künstler - 

städtchen, konstnärsbyn. 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 

29


Särprägel 

Fasader med krenelerade murar, 

framskjutande tornlika utbygg nader 

(så kallade ”erker”), värdshusskyltar i 

smitt järn, minnesplaketter: Chiusas 

gamla stadsdel bevarar oförändrat 

den särskilda strukturen och atmo - 

sfären från medeltiden när man går 

på huvudgatan och i de pittoreska 

gränderna. Det är atmosfären av en 

vacker tid som en gång var. Samma 

atmosfär som hänförde de 

romantiska fin-de-siècle-målarna som 

anlände till Chiusa på den euforiska 

vågen för Walther von der 

Vogelweide. Övertygade om att de 

här kunde uppleva sin dröm om 

medeltiden. Alltså, som det har 

skrivits, ”man målade, man tecknade, 

man drack, man beundrade 

entusiastiskt hur stadens antika hörn 

spelade dem spratt; man gick långa 

prome na der, man flirtade och på 

kvällarna sjöng man i trädgårdarna 

och musiken ackompanjerades av 

cikadornas gnisslande och 

Isarcoflodens sorl”. 


Den äldsta avbildningen av Chiusa är 

Albrecht Dürers gravyr, ”Nemesis”, 

som konstnären år 1501 målade efter 

en akvarell han hade gjort hösten 

1494, när han stannade till där under 

en resa till Venedig. Nedanför den 

allegoriska figuren kan man se ett 

porträtt av Klausen, trots det 

förvrängda perspektivet, sannings - 

enlig även i detaljerna. Där finns en 

exakt kopia av slottet Castel Branzoll 

och Sant’Andreakyrkan som nyligen 

blivit ombyggd. 


Från och med 1870-talet förvandlades 

Chiusa till en slags utomhusateljé 

där konstnärerna, sittande vid sina 

stafflin i byns trånga gränder eller på 

en höjd strax utanför, blev en del av 

byns romantiska atmosfär. Den 

avgörande händelsen var ”upptäck - 

ten” i området om Walther von der 

Vogelweides förmodade födelseplats. 

Universitetsprofessorn Ignaz von 

Zingerle, övertygade sig själv år 1867 

Città alta Città bassa 

om att han funnit den exakta platsen 

för Vogelweiders hem i Novale di 

Laion. Från det ögonblicket anlände 

konstnärer och professorer från konst - 

akademierna i München och Wien. 

Många värdshus upplevde en 

blomstrande period och blev för 

många konstnärer, som hade sin 

favoritmötesplats på värdshuset Zum 

Lamm, ett andra hem. Bland de mest 

kända företrädarna för konstnärs - 

kolonin i Chiusa återfanns Franz 

Defregger, Alexander Koester och 

Albin Egger-Lienz. 

Kuriosa 

Sommaren 1930 anlände Guglielmo 

Marconi till Chiusa från Ortisei, där 

han befann sig på semester. Han 

ville träffa David von Lutz som i 

Chiusa hade sin mekaniska verkstad 

där han installerat ett otroligt 

laboratorium fyllt av uppfinningar. 

Vid tiden för Marconis besök höll 

von Lutz på att arbeta med projektet 

för en krökt linbana, som skulle 

komma att användas praktiskt i 

Österrike under krigsåren. Det 

tyrolska geniet skulle komma att 

minnas under resten av sitt liv den 

där varma eftermiddagen som han 

tillbringade tillsammans med radions 

uppfinnare, som då ansågs vara den 

störste vetenskapsmannen i världen. 

En medeltida juvel 

i det alpinska 

landskapet 

Den långa gatan som löper genom 

staden är den första lockelsen med 

Chiusa. Gatan korsar det gamla 

centrum i Città Alta (den övre 

staden) och fortsätter ner mot Città 

Bassa (den lägre staden). De första 

historiska byggnaderna man stöter på 

är Casa Wegmacher och Chiesa degli 

Apostoli (Apostlakyrkan), i gotisk stil 

med ett enda skepp, byggd av 

mästararkitekten Jörg under senare 

hälften av 1400-talet. Från senmedel - 

tiden är stadshuset, byggnads - 

komplexet av det gamla hotellet 

Leone d’Oro (i dag lågstadium) och 

biskopssätets tullhus, på vars vackra 

fasad man kan se tio heraldiska 

målningar av biskoparna av 

Bressanone. Den karakteristiska

krenelerade framsidan på hotellet 

Walther von der Vogelweide höjer 

sig över de kringliggande 

byggnaderna. Från att ha varit tullhus 

blev det sedan en bar från och med 

1867. En annan gammal bar är det 

tidigare hotellet Agnello (Zum 

Lamm), som nämndes för första 

gången år 1460. Förbi den vackra 

välvda pelargången kommer man till 

första våningen och till Walthersalen 

som under senare hälften av arton - 

hundratalet var favoritmötesplatsen 

för världsberömda konstnärer. 

Betydande byggnader var även de 

som inrymde prästgården, domstolen 

och det gamla stadshuset, som även 

kallades för ”Casa al Cervo” (hjort - 

huset). Nästan alla husen i den övre 

staden är mycket smala och har 

därför blivit alltmer avlånga i sin 

strävan efter mer utrymme. Baksidan 

på dessa hus vetter åt floden och ger 

en romantisk vy över trädgårdar och 

blommande balkonger. Città Alta 

(den övre staden) slutar vid torget 

Piazza Parrocchia där Sant’Andrea - 

kyrkan ligger, som är en sengotisk 

Sabiona 

byggnad (1482–98) som är byggd på 

resterna av den tidigare romantiska 

bygg naden. Sant’Andreakyrkan anses 

vara en av de vackraste gotiska 

kyrkorna i Sydtyrolen. Mitt emot 

tornet Torre del Sagrestano ligger 

Församlingskyrka och Castel Branzoll 

kapellet Cappella della Cripta från 

1439. 

Från torget kan man gå mot Città 

Bassa (den lägre staden), där man 

kan beundra alla de vackra 

hotellskyltarna. De pittoreska 

gränderna har fått namn från olika 

verksamheter och hantverkare. Värt 

att se är även det tidigare hotellet 

Orso Grigio (gråbjörnen), den äldsta 

serveringen i staden (nämnd redan 


Den vackra konststaden vid Isarcofloden 

Loretokapellet Hus och Castel Branzolls torn 

1335), det nuvarande sätet för Cassa 

di Risparmio (sparbanken), som 

härstammar från sena medeltiden 

med sina karakteristiska erkerutbyggnader. 

Caffè Nussbaumer 

(tidigare Croce Bianca-hotellet), där 

det under tiden för konstnärskolonin 

i Chiusa fanns ett Künstlerstübele 

(konstnärsrum) med tillhörande 

konstgalleri. Efter det tidigare 

Rosahotellet slutar den nedre staden 

vid Piazza Tinne, pittoreskt inramad 

av de gamla hotellen, som 

fortfarande är verksamma. På andra 

sidan Tinnefloden ligger det tidigare 

kapucinermunksklostret i en stor 

offentlig park. Idag rymmer det 

stadsmuseet och stadsbiblioteket. 

Lite längre fram ligger kapuciner - 

munkarnas kyrka och Loreto-kapellet, 

som båda är en del av kapuciner - 

munkarnas klosterkomplex. Sevärt på 

den östra sidan om Isarcofloden är 

fasaderna på Seebegg-residenset, en 

tid kontor för gruvadministrationen, 

prästgården och Griesbruckresidenset. 

Till sist ligger där det 

vackra Castel Branzoll på den västra 

flodstranden, längs stigen som leder 

till Sabiona. 

Av det ursprungliga komplexet 

återstår endast Torre del Capitano 

(kaptenstornet), daterat till början av 

1200-talet. 

Besöket fortsätter längs en antik 

vägsträcka med stationer för Korsets 

väg (Via Crucis) (30 minuters 

gångväg) mot Sabionaklostret, som 

med sin stora byggnad upptar den 

främre delen av bergsutlöparen som 

reser sig över byn. Klostret, som 

slutfördes 1686, är tillsammans med 

klosterkyrkan och Santa Crocekyrkan, 

uppfört på ruinerna av det tidigare 

komplexet som förstördes i en 

eldsvåda år 1533. 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 

31




Det räcker med ett besök hos 

Cantina Produttori Valle Isarco för 

att uppskatta deras utmärkta viner. 

Puben ”Gassl Bräu” erbjuder 

lokalt tillverkad öl. Dessutom 

finns speck (rökt skinka) och 

typiska tyrolska salami, korvar etc. 


Den typiska tyrolska menyn inleds 

bäst med en förrätt på kallskuret 

speck och lokala korvar och 

salami. Sedan en första huvudrätt 

med ravioli från Isarco-dalen eller 

knödel (även kända som 

canederli, en sorts stora klimpar), 

som huvudrätt gulasch eller 

fläskkarré med surkål och slutligen 

en stor skiva strudel eller en 

bovetekaka med lingon. 

UTFLYKTSMÅL 

Även andra delar av kommunen 

Chiusa förtjänar ett besök på 

grund av sin skönhet. Strax 

ovanför den gamla stadsdelen 

ligger Gudon, en pittoresk liten by 

med en fantastisk utsikt över 

Odle. Även de lantliga 

bebyggelserna Lazfons och 

Verdignes ligger i ett utmärkt läge, 

från vilka bekväma stigar leder till 

suggestiva alplandskap. På 20–30 

kilometers avstånd från Chiusa 

ligger några av orterna av störst 

intresse för landskapsmålare i Alto 

Adige, till exempel Val Gardena, 

internationellt känd turistort, Alpe 

di Siusi, med ett brett utbud av 

fritidsaktiviteter, Val di Funes, 

Plose och Alpe di Villandro. Även 

de närliggande städerna går att nå 


Mair Gioielli 

Città Alta 26, 

tel. +39 0472 847466 

Smyckeshantverk i den lo ka la 

guldsmedstraditionen. 

DIVERSE 

Cantina Produttori 

Valle Isarco 

Coste 50, 

tel. +39 0472 847553 

www.cantinavalleisarco.it 

Utmärkta DOC-viner från 

Isarcodalen, särskilt de vita 

vinerna, som premierats både 

i Italien och i utlandet. 

Särskilt Sylvaner, Kerner, 

Pinot Grigio, Veltliner och en 

Gewurztraminer passito. 

Macelleria Gasser 


tel. +39 0472 847492, 

Köttaffär som säljer tyrolska 

korvar och speck av känt 

märke, tillagade efter 

traditionella familjerecept. 

på kort tid, tack vare utmärkta 

kollektivtrafikförbindelser. 

Bressanone med stiftsmuseet och 

julmarknaden. Bolzano med det 

arkeologiska museet över Alto 

Adige där man kan se ötzi, 

ismannen som låg infryst i en 

glaciär i över femtusen år. Staden 

Merano med sina nya spaanläggningar 

och slottet 

Trauttmansdorffs botaniska 

trädgård, vald till Italiens 

vackraste park 2005. Vipiteno 

med sin karakteristiska gamla 

stadsdel och det närliggande 

gruvmuseet. 

EVENEMANG 

Utställningar av samtida konst av 

både lokalt och internationellt 

kända konstnärer, vid galleriet i 

stadsmuseet, slutet av mars till 

början av november. 

Kultursommar, med ett rikt 

program med guidade turer av 

byn, konserter med klassisk musik 

och folkloristiska föreställningar, 

juli–september. Besök också 

Walthersalen i Città alta (den 

övre staden). 

Långtorsdagar, på 

torsdagskvällarna i juli och 

augusti lever den gamla 

stadsdelen upp med 

underhållning och affärer som 

håller öppet till kl. 22. 

Festen ”Törggelen”, tyrolsk musik 

och gastronomi varje lördag från 

och med mitten av september 

och under hela oktober i 


RESTAURANGER 

Al Cervo 

(Zum Hirschen) 


tel. +39 0472 847559, 

Centralt belägen restaurang 

med mysiga rum och 

uteservering. 

www.gasthofhirschen.it 

Aquila d’Oro 

(Goldener Adler) 

Piazza Fraghes 14, 

tel. +39 0472 846111 

www.aquiladoro.com 

Birreria Gassl Bräu 

Via Conciatori 18, 

tel. +39 0472 523623, 

Egentillverkat öl och välsma - 

kande tyrolska specialiteter, 

www.gassl-braeu.it 

Brunnerhof 

Gries 19, tel. 

+39 0472 847622, 

Traditionellt tyrolskt kök 

www.brunnerhof.it 

Jasmin 

Ristorante Vitale 

Gries 4, 

tel. +39 0472 847448, 

www.bischofhof.it 

Orso Grigio 

(Grauer Bär) Città Bassa 3, 

tel. +39 0472 845165. 

Sylvanerhof 

Coste 34, 

tel. +39 0472 847557 

Tyrolskt och italienskt kök, 

fiskrätter, utmärkta viner, 

www.sylvanerhof.com 

Torgglkeller 

Via Tinne 7, 

tel. +39 0472 847026 

Utmärkta viner, 

www.torgglkeller.it 

Walther von der 

Vogelweide 

Cittá Alta 66, 

tel. +39 0472 847369. 

Stor blomsterterrass och 

tyrolskt kök 

www.vogelweide.it 

Turmwirt 

Gudon 50, 

tel. +39 0472 844001 

Övernattningsmöjligheter 

iGarni Turm, 

www.turmwirt-gufidaun.com 

gränderna och källarlokaler i den 

gamla stadsdelen. Törggelen är en 

sedvänja vars namn kommer från 

det latinska torculum, ”press”, 

och är knuten till en särskild 

promenad under hösten följt av 

en rast vid en bondgård, i vars 

gamla kök det bjuds på godsaker 

och uppslupen livemusik. 

Julmagin i Chiusa är verkligen 

unik, i en atmosfär från äldre 

dagar erbjuder de lokala 

affärsidkarna hantverksprodukter. 

Värt ett besök är julmarknaden för 

hantverk som är öppet från fredag 

till söndag. Även ”Künstlerstube 

Rose” i Città bassa (den nedre 

staden) är väl värt ett besök. 

MUSEER OCH 


Chiusas stadsmuseum, 

Chiusas stadsmuseum, 

Tesoro di Loreto och 

stadsgalleriet, Via Fraghes 1, 

tel. +39 0472 846148. 

Öppettider: från slutet av mars 

till mitten på november, från 

tisdag till lördag kl. 9.30–12 

och 15.30–18. Stängt söndagar, 

måndagar och helgdagar. 

museum@klausen-bz.it 

Inhyst i de tidigare 

kapucinermunkarnas kloster 

visar museet i den första salen 

utvecklingen av den lokala 

sakrala konsten från 1400-talet 

fram till 1800-talet. I den andra 

salen finns verk från några av 

konstnärerna i Chiusa-kolonin 

(Defregger, Köster, Telfner 

osv.). Av ovärderligt värde är 

HOTELL 

Inkvartering 

Aquila d’Oro 

(Goldener Adler) 

Piazza Fraghes 14, 

tel. +39 0472 846111, 

www.aquiladoro.com 

Bischofhof 

Gries 4, 

tel. +39 0472 847448, 

www.bischofhof.it 

Brunnerhof 

Gries 19, 

tel. +39 0472 847622, 

www.brunnerhof.it 

Der Rierhof 

Fragburg 7, 

tel. +39 0472 847454 

www.rierhof.it 

Albergo Spitalerhof 

Leitach 46, 

tel. +39 0472 847612 

www.spitalerhof.it 

Sylvanerhof 

Coste 34, 

tel. +39 0472 847557 

www.sylvanerhof.com 

Walther von 

der Vogelweide 

Città Alta 66, 

tel. +39 0472 847369, 

www.vogelweide.it 

samlingen som kallas Tesoro di 

Loreto och består av gåvor som 

i Chiusa hemmahörande fader 

Gabriel Pontifeser (1653–1706), 

biktfader till Spaniens drottning 

Maria Anna, fick av Spaniens 

kungafamilj och från 

framstående personer som 

frekventerade hovet. Samlingen 

består av kultföremål, tyger, 

smycken som tillhört drott - 

ningen, Mingporslin och 

fältaltare från det spanska 

kungaparet samt målningar från 

europeiska skolor från 1500talet 

och 1600-talet. Från och 

med 2005 kan besöket på 

museet integreras med ett 

besök i kapucinermunkarnas 

kyrka som nyligen restaurerats 

och som man når om man går 

genom klostret. Kyrkan har två 

magnifika altarpelare som 

skapats mellan 1699 och 1701 

av den lombardiske målaren 

Paolo Pagani (1655–1716), 

donerade av Spaniens drottning 

Maria Anna och hennes syster, 

storhertiginnan Dorotea av 

Parma. Värt beröm är slutligen 

verksamheten i det statliga 

konstgalleriet som inriktar sig 

på samtida konst; konstgalleriet 

visar särskilt de senaste 

trenderna inom bildkonsten. 

SPORT- OCH 


Promenader, cykelturer, 

mountainbike, utflykter, simning, 

tennis, ridning, fiske och 

svampplockning. 

Angelo d’Oro 

(Goldener Engel) 


tel. +39 0472 847592, 

www.goldener-engel.it 

Gamp 

Gries 10, 

tel. +39 0472 847425 

Hotell och camping med 

simbassäng, familjevänlig 

www.camping-gamp.com 

AGRITURISM 

Martscholerhof 

Gudon 27, 

tel. +39 0472 847207, 

www.martscholerhof.it 

Obergostnerhof 

Pradello 51, 

tel. +39 0472 855548, 

www.gasser.bz.it 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Campeggio Gamp 

tel. +39 0472847425, 

80 platser.

KOMMUNEN 

PORTOBUFFOLÈ 

(PROVINSEN TREVISO) 


8 m 

FOLKMÄNGD 

750 invånare 


SKYDDSHELGON 

San Marco, den 25 april. 


Turistbyrån, 

Piazza Vittorio Emanuele II, 

tel. + 39 0422 850020/850075. 


Med bil 

Från Mestre-Venedig A27 

i riktning mot Belluno, utfart 

Treviso Sud. Fortsätt sedan 

längs SS Postumia mot Oderzo. 

Här tar man SP50 i riktning 

mot Pordenone. 

Med tåg 

stationerna Oderzo, Pordenone 

eller Sacile. Sedan buss. 

AVSTÅND I KM 

Treviso 30, Pordenone 15, 

Oderzo 8. 

INTERNET 

www.comune.portobuffole.tv.it 

anaport@tin.it 

Gaias boning 


Ortnamnet 

Romarna kallade staden 

”Septimum de Liquentia” för att 

den låg sju mil från Oderzo 

(Opitergium) i en krök vid floden 

Livenza. Den fortsatte att heta 

Settimo under en lång tid, ända 

till omkring år 1000 då namnet 

Portus Buvoledi eller Bufoledi 

började dyka upp. Namnet 

härstammar inte, som många tror, 

från ”buffel” utan snarare från det 

medeltida latinets ”bova” som 

betyder kanal. Enligt vissa kommer 

namnet från ”bufaline”, dvs. de 

båtar som fraktade handelsvaror 

på floden. 

Vapenskölden 

För att belöna den trofasthet som 

invånarna i Portobuffolè visat, ges 

byn under 1400-talet vapen skölden 

och titeln ”stad”. Emblemet är en 

sköld med ett vitt kors på en ljusblå 

bakgrund med fyra förgyllda liljor 

och längst upp en järngrå hjälm 

försedd med strutsfjädrar. 

Historia 

Första århundradet e. Kr 

rapporterar den latinske författaren 

Titus Livius om ”portus Liquentiae”, 

den anspråkslösa bosättning av 

fiskare och jordbrukare vid floden 

Livenza som romarna känner till 

som ”Septimum de Liquentia”. 

905: ett dokument som talar om en 

”castrum in portum” (fästning nära 

hamnen) får oss att anta att det 

redan fanns ett försvarssystem. 

997: det första historiska dokument 

Portobuffolè 

som bekräftar att det finns ett slott 

(castro et portu in loco Septimo) är 

ett hyreskontrakt i vilket greven och 

biskopen av Ceneda beviljar dogen 

av Venedig rätt att nyttja hamnen 

Settimo. 

1166: Portobuffolè hamnar under 

Trevisos herravälde, men återgår till 

biskopen av Ceneda år 1242. 

1300 ca: Gaia da Camino, som 

gjorts odödlig av Dante i Skärs - 

eldens femtonde sång, slår sig ner 

i Portobuffolè tillsammans med sin 

far Gherardo, länsherre i Treviso. 

Gaia är hustru till Tolberto da 

Camino, redan greve av Ceneda, 

som blir länsherre i Portobuffolè 

år 1307. Då Gaia dör 1311 flyr 

Tolbertos andra fru, som känner sig 

hotad av några i familjen Camino, 

till Venedig och ber dogen Dandolo 

om skydd. Hon återvänder inte till 

slottet förrän år 1336 och 1339 

överlåts Portobuffolè till republiken 

Venedig. 

1499: turkarna ödelägger området. 

1524: pesten skördar många offer. 

1628: i jurisdiktionen Portobuffolè 

dör 244 personer av svält. 

1631: pesten slår till i området 

ännu en gång. 

1797: efter upplösningen av 

republiken Venedig hamnar även 

Portobuffolè under franskt 

herravälde och dess jurisdiktion 

utvidgas till angränsande orter. 

Förfallet börjar år 1815 i och med 

Venetiens övergång till Österrike. 

1866: den 15 juli anländer de första 

trupperna med italienska soldater till 

den lilla staden. 

VENETO 

33


1918: Porta Trevisana förstörs av de 

österrikisk-ungerska trupperna under 

återtåget. 

1965–66: två översvämningar sätter 

landskapet under vatten som förstör 

alla hus och lämnar ett hav av lera 

och spillror efter sig. 

Särprägel 

Man förväntar sig inte att finna denna 

juvel inbäddad i Trevisos lands bygd, 

där Veneto vrider sig runt Friuli. 

Alto Livenza är ett område där det 

fortfarande är trevligt att bo, fullt av 

ny verksam het men man ger också 

akt på sitt ursprung. Portobuffolè är 

ett bra exempel på detta: en by 

med tydliga venetianska spår som 

behållit charmen av en förläning 

som älskar konst, poesi och sin 

flods ombytlighet. I dag när floden 

inte längre flyter under broarna är 

det tyst: ”Livenza är övergiven [av 

vattnet], en förödmjukande tystnad 

– skriver Bruno Florian – men för 

inte så länge sedan fanns en 

brusande livlighet i Portobuffolè”. 

Man har förlorat båtkarlarnas glada 

röster, de tystlåtna fiskarna, de 

adliga venetianarnas glada brigader, 

tjuvfiskarna och transportörerna. En 

bit av det förgångna finns kvar i Prà 

dei Gai, då skogen svämmas över av 

Livenzas vatten och blir till en grå 

sjö över vilken fiskmåsarna cirklar. 


”Han hade aldrig tidigare rest, bara 

en gång när han cyklat vilse och i 

gryningen kommit till en by som 

hette Porto Buffolè. När han hörde 

byborna uttala namnet, blev han 

förskräckt och flydde sin väg, 

eftersom han trodde att han var vid 

havet. Efter ett litet tag stannade 

han på en bågformad bro utan 

vatten under, och såg sig omkring: 

där fanns varken hamn eller hav, 

utan vidsträckta ängar med flera 

olika sorters gräs som slagits med 

lie och som ännu skulle slås, 

upplyst från horisonten av ett 

grågrönt åskvädersljus. Kanske tog 

ängarna verkligen slut i havet, men 

långt borta i ett bälte av regn, 

hängde ett lutande, spetsigt klock - 

torn. Var fanns hamnen och havet? 

Den frågan blev aldrig besvarad, men 

ofta då han satt ute på fälten och 

rökte tänkte han på Porto Buffolè”. 

(G. Parise-Sillabario-Einaudi). 


Tolberto da Camino och hans fru 

Gaia var två mycket kända personer 

i medeltidens Portobuffolè. Efter 

gifter målet med kusinen Gaia 

(1293), dotter till ”den gode 

Gherardo” – länsherren i Treviso 

som Dante nämner i Skärseldens 

femtonde sång – kallades Tolberto 

av sin svåger till Treviso för att styra 

jurisdiktionen. År 1307 blev han 

länsherre i Portobuffolè och levde 

i det lilla kungliga palatset omgiven 

av konstnärer, författare och riddare. 

En historiker skrev att Gaia del 

Camino ”förde med sig en gnista 

av liv och en stråle av sol till 

Portobuffolè, som snabbt 

fördunklades”. Åsikterna om Gaia, 

som också omnämnts av Dante, 

gick isär. Enligt vissa var hon vacker 

och väluppfostrad, enligt andra var 

hon fräck och bortskämd. Men helt 

visst förde hon med sig artighet, 

galanteri, konst och kultur: hon var 

faktiskt både diktarinna och lärd, en 

av de första kvinnor som förfinade 

den provensalska poesin. 

Kuriosa 

År 1881 byggdes det gamla tornet 

om till ett klocktorn. De tre stora 

klockorna togs ned av österrikiskungerska 

soldater under kriget 

1915–18 och förvandlades till 

kanoner. De nuvarande klockorna 

göts år 1920 med det brons som 

tagits från den besegrade fienden. 

Varje klocka bär en inskription som 

lyder: ”Fiendens ilska förstörde mig, 

men jag har återfötts ur fiendens 

brons för att med en klingande röst 

sjunga för Gud och för Italien.” 

Det allestädes 

närvarande Markus - 

lejonet och freskerna 

i Casa Gaia 

Besökaren kommer in till 

Portobuffolè via den bro som 

tidigare ledde till ingången Porta 

Trevisana, vilken förstördes år 1918. 

Man kommer direkt till det lilla 

stensatta torget Piazza Beccaro som 

är omgivet av vackra byggnader. Cà 

Solers eleganta fasad var en gång i 

tiden vänd mot en kanal som nu är 

nedgrävd. På en annan byggnad 

finns rester av freskomålningar som 

tillskrivs konstnären Pordenone. 

Från torget kommer man snabbt till 

Casa Gaia som är en magnifik 

bostad från 1300-talet. Här levde 

den ryktbara och omtvistade Gaia 

da Camio ända till sin död år 1311.

Det var hon som såg till att 

förvandla det gamla tornhuset till 

ett litet palats. Fasaden har förfinats 

med dubbla spetsbågsfönster 

utsmyckade med smala eleganta 

små kolonner med kapitäl i form av 

lotusblommor. 

Freskerna på den första våningen 

berättar om en hovmannamässig 

atmosfär som mellan krigen skänkte 

lite rofylldhet över den lilla 

innergården med utsikt över den 

fridsamma Livenza. Det är som om 

trubadurernas och de 

kringvandrandes sånger, som Gaia 

uppskattade eftersom hon ägnade 

sig åt provensalsk poesi, genljuder i 

dessa målade rum. 

Kulturpersonligheter från denna tid 

blickar ut från väggarna i Casa Gaia: 

en liten prins ledsagad av en 

betjänt, böjd av tyngden från en 

stor bok samt sex unga krigare i 

rustning och vackert broderade 

klädesplagg. Man kan också se ett 

slott, kanske är det Portobuffolès 

eget, och vissa hävdar att de två 

svagt skisserade personerna 

föreställer herrskapet själva, Tolberto 

och Gaia. Freskerna på andra 

våningen skildrar städer försedda 

med befästningsverk, vindbryggor, 

torn, palats och pager som står och 

samtalar med varandra: tillräckligt 

för att sätta fart på våra fantasier 

kring medeltiden. Torre Comunale 

från 900-talet är det sista som finns 

kvar av slottets sju torn. Det är 28 

m högt och byggt av tegel. Klockan 

hade ett hål där de dömda firades 

ned till fängelset som låg nedanför. 

Huset vid tornets fot var en gång 

Palazzo del Governo (stadsmaktens 

byggnad) och mellan de två ovala 

fönstren kan man fortfarande läsa 

skriften: ”förverkligat genom 

donationer den 9 mars 1187”. 

Ovanför porten till Monte di Pietà 

(pantbanken), grundad på 1500talet 

av venetianarna, finns ett 

sällsynt exempel på ”leon in 

moeca”, en lejonbild som på grund 

av sitt skräckinjagande utseende 

användes som symbol i krig. 

Il Leone di San Marco (Markus - 

lejonet, Venedigs symbol) 

dominerar också vid Piazza 

Maggiore: här låg de offentliga 

ämbetena och de högt uppsatta 

familjernas bostäder. Casa 

Comunale, stadshuset, har en vid 

loggia och eleganta fönster med 

ovala valvbågar. Den stora salen, 

”Fontego”, användes som magasin 

för spannmål och salt som delades 

ut i olika delar av Venetien. På 

fasaden finns inskriptioner och 

Portobuffolè 

Gaias boning 

vapensköldar från 1500-talets olika 

auktoriteter. Innan den blev en 

kristen kyrka var katedralen en 

judisk synagoga. Den invigdes år 

1559 och har restaurerats ett flertal 

gånger, utvändigt och invändigt. 

Kyrkan rymmer ett krucifix i trä av 

den tyska skolan från 1400-talet, ett 

värdefullt altare i trä av valnötsrot 

(ett verk av en lokal konstnär 

från1983), samt en praktfull orgel 

från huset ”Callido di Venezia” med 

472 orgelpipor av zink och tenn, 

inköpt år 1780 till en kostnad av 

mer än 4000 venetianska guldmynt. 

Vid restaureringen av synagogan 

bredvid domkyrkan, påträffades 

en sten försedd med en menora 

(sjuarmad ljusstake) och några 

bokstäver från det judiska alfabetet. 

Från torget kommer man till 

”Toresin” och till Porta Friuli där ett 

Markuslejon tronar ovanför den yttre 

valvbågen och lovprisar 

”medborgarens och människans 

rättigheter och skyldigheter”, ett 

tydligt spår efter tiden kring den 

franska revolutionen. Bron Ponte 

Friuli, som byggdes i sten år 1780 

och ersatte vindbryggan av trä, 

består av två stora brovalv som 

flankeras av sex eleganta balkonger. 

Under bron flöt tidigare floden 

Livenza. 

Bland de sevärdheter som ligger 

utanför byn kan nämnas kyrkan San 

Rocco med träskulpturen ”Madonna 

della Seggiola” från 1524; Palazzo 

Giustinian, som byggdes år 1695 av 

den venetianska adelsfamiljen Cellini 

och senare övertogs av familjen 

Giustinian; Oratorio di Santa Teresa, 

uppförd av Cellini och rik på stucker 

och fresker, samt kyrkan Chiesa dei 

Servi från 1505. 

VENETO 

35

Portobuffolè 



Röda viner från Alto Livenza, 

honung och pumpa. 


”Gnocchetti al sugo d’anatra” 

(potatiskuddar med anksås), 

kalvnjure, risotto med duva, 

”baccalà” (kabeljo), komage, och 

rustika soppan ”zuppa matta” 

UTFLYKTSMÅL 

Prà dei Gai är floden Livenzas 

naturliga vattensänka och vid 

högvatten, när den inte svämmas 

över, är den en stor grön oas. När 

Livenzas vatten sakta dras tillbaka 

till flodbädden, lämnas kvar ett 

tjockt lager av dy som gör marken 

bördig. För inte så länge sedan 

betade får och getter på denna 

mark. Av mjölken tillverkades en 

utsökt ost som hette ”Gai”. I dag 

är platsen ett lämpligt utflyktsmål 

(enligt tradition den 25 april då 

skyddshelgonet firas). Från 

Portobuffolè når man flera 

intressanta platser i området 

Marca Trevigiana, mellan floderna 

Piave och Livenza ligger Oderzo 

och Motta di Livenza. I detta 

område finns gott gastronomiska 

evenemang. 

EVENEMANG 

Mercatino dell’Antiquariato 

och Concerti del mercatino 

(antikmarknad med konserter), 

den andra söndagen i varje 

månad under portikerna och längs 

gatorna i centrum. 

”C’ero anch’io”, nyårsafton. 

Välgångsönskningar på torget 

med traditionell nyårsmat 

”cotechino e lenticchie” 

(fläskkorv med linser), fyrverkerier 

och eld vid tornet. 

San Marco, den 25 april. 

Firande av Portobuffolès 

skyddshelgon med traditionsenlig 

utflykt till Prà dei Gai. 

Sportuppvisningar 

(fallskärmshoppare, kanot på 

Livenza, cykeltävlingar); 

kulturevenemang (konstutställning 

i Casa Gaia och konserter) samt 

picknick på ”fortaja de San 

Marco”, en omelett serverad med 

nyplockad sallad. 

Teater och konserter på 

torget, juni–juli. 

Portobuffolè nel XIII 

secolo, första lördagen och 

söndagen i juni. En historisk 

åminnelsefest i tidstypiska dräkter 

och medeltida middag samt 

tornerspel och defilering i dräkter. 


DIVERSE 


Tomasella 

Via Rigole, 

Mansuè 

Lokala viner: Tocai, 

Verduzzo friulano, 

Chardonnay, Cabernet och 

Merlot. 


Lessi Giovanni 

Via Bastie, 

Lokala viner: Chardonnay, 

Sauvignon och Cabernet. 

Apicoltura Giacomazzi 

Via Faè 

honung och honungs - 

produkter. 

Idea 

tel. + 39 0422 850175, 

Konstnärliga arbeten 

i papper och terrakotta. 

RESTAURANGER 

Villa Giustinian 

tel. + 39 0422 850244. 

Battistella 

Via Provinciale 20, 

tel. + 39 0422 850089. 

Antica Osteria da Pio, 

Via Businello 11, 

tel. + 39 0422 850088. 

Sagra al Cesiol, den tredje 

söndagen i juli tillägnad Madonna 

del Carmelo med fest i Capitello 

di Settimo. 

Festa dell’Assunta, den 15 

augusti. Religiös procession med 

en staty av Madonna della 

Seggiola och ackompanjemang av 

musikkåren. 

Mostra dei vini locali 

(utställning av lokala viner), de 

sista tio dagarna i augusti: kulturoch 

sportevenemang, folkloristiska 

evenemang, lekar, dans och 

traditionell avsmakning, i 

synnerhet av ”trippe di Santa 

Rosa”. 

Antica Fiera di Santa Rosa, 

sista lördagen i augusti: 

utställning av boskap, 

jordbruksmaskiner, plantor och 

blommor, biodling och hantverk 

samt utmärkelser för de finaste 

nötkreaturen. 

Festa d’autunno (höstfest), 

tredje söndagen i oktober: de 

gamla stadsdelarna fylls av 

säsongens frukt och andra 

produkter. 

San Prosdocimo, den 7 

november: den förste venetianske 

evangelisten firas i 1400-tals - 

kyrkan Chiesa dei Servi med 

rostade kastanjer till alla. 

Pizzeria New Planet 

Via Papa Luciani 1, 

tel. + 39 0422 850461. 

Voilà American Bar 

Via Papa Luciani 7, 

tel. + 39 0422 850464. 

Locanda 

Piazza Vittorio 

Emanuele II 12, 

tel. + 39 0422 816049. 

MUSEER OCH 


Casa Gaia da Camino, 

tel. +39 0422 850075/850020. 

Konstutställningar (måleri, grafik 

och skulptur) samt utställning av 

konstnärliga möbler och 

antikviteter, hela året. Öppet lör. 

14–19, sön. och helgdagar 10–12, 

14–19. Rummen med 

freskomålningar från 1300-talet är 

öppna för allmänheten (för besök 

utöver öppettiderna, 

tel. +39 0422 850086). På översta 

våningen ligger Museo del 

Ciclismo (cykelmuséet). 

Museo del Ciclismo 

Alto Livenza. Tillägnat Duilio 

Chiaradia och Giovanni 

Micheletto. Utställning av 

tidstypiska cyklar och 

dokumentation kring cykelns 

historia och av cykelmästarnas 

karriär. Öppet lör. em. och sön. 

tel. +39 0422 850075/ 850020. 

Museo Volo storia Alto 

Livenza, via Businello (vid 

sidan av Casa Gaia): historisk 

dokumentation om flygväsendet. 

SPORT- OCH 


Cykelfärder längs Prà dei Gai, 

fiske och kanotpaddling på floden 

Livenza. 

HOTELL 

Inkvartering 

Villa Giustinian 

Via Giustiniani 11, 

tel. + 39 0422 850244, 

fax 0422 850260. 


Alloggi B&B 

di Maronese Tiziana 

Via Roma 13, 

tel. + 39 0422 850433.

POFFABRO 

KOMMUNEN FRISANCO 

(PROVINSEN PORDENONE) 


510 m 

FOLKMÄNGD 

678 invånare 


SKYDDSHELGON 

San Nicolò, den 6 december. 

Medskyddshelgon, 

San Liberale, den sista 

söndagen i juli. 


Comune, 

tel. +39 0427 78061, 

protocollo@comfrisanco.regione.fvg.it 

Proloco Val Colvera, 

tel. + 39 0427 784411, 

(lördagar 10–12). 

Associazione Culturale 

Scarpèti, 

tel. + 39 0427 730388. 

Centro Visite del Parco delle 

Dolomiti Friulane, (besöks - 

center) tel. +39 0427 877404, 

(endast under sommaren och 

enligt överenskommelse). 


Med bil 

från Pordenone, riksväg 251 

mot Maniago; fortsätt mot 

Frisanco eller Val Colvera. 

Med buss från Maniago, 

7 km. (6 turer om dagen). 

AVSTÅND I KM 

Venedig 110, Trieste 100, 

Treviso 65, Udine 56, 

Pordenone 33. 

INTERNET 

www.friuli.net/valcolvera 

Magi i sten och trä 


Ortnamn 

Ortnamnet Prafabrorum, ”smedens 

äng” nämns i en skiljedom från 

1339. Ett notariedokument från 

1357 berättar om tiondet av 

Pratum Fabri som länsherren av 

Maniago överlämnade till sin son i 

arv. Managio har sedan medel - 

tiden varit känt för järnbearbetning 

men det är möjligt att smides - 

konsten uppstod i Val Colvera, 

tack vare att man använde sig av 

Colveras vatten, och att den 

senare spred sig längre ner i 

dalgången. 

Vapenskölden 

På en bakgrund av en ljusblå 

himmel med två stjärnor, före - 

ställer den ett kastanjeträd med 

frukt på ett berg med tre toppar av 

silver. Kastanjeträdets frukter har 

mättat generationer av boende i 

dalen. De tre topparna betecknar 

de tre byarna: Frisanco, Poffabro 

och Casasola och kastanjefrukterna 

symboliserar alla de kringliggande 

byarna i Valcolvera. 

Historia 

Romartiden: den antika romerska 

väg som utgick från Julia 

Concordia och vidare in i Alperna 

passerade här. 

1339: från detta år härrör det 

första dokument som nämner 

Poffabro, men generationernas 

succession sedan 1000-talet finns 

nedtecknade i församlingsarkivet. 

1600–1700-talet: I riksarkivet i 

Venedig finns ett flertal dokument 

Poffabro 

som vittnar om det lilla samhället 

Poffabro. I några av dokumenten 

vädjar man till republiken Venedig 

om att befrias från skatter i 

egenskap av ”mycket fattig 

stad”. I arkiven i Curia di Udine 

förvarar man minnesanteckningar 

från 1648–1650, från en rättegång 

där inkvisitionen anklagar 

de häxor som samlades för häx - 

sabbat på ängen Malgustât, 

bakom berget Raut. ”Denna 

trakt i Frisano sägs vara häxornas 

särskilda näste”, står det skrivet 

i ett dokument. 

1663: Poffabros lilla lantkyrka, 

tillägnad S:t Nicolò, erhåller 

fullständigt självstyre från försam - 

lingen S. Mauro di Maniago. 

1810: i och med ett dekret från 

Napoleon den 28 september blir 

Frisanco huvudort för Val Colvera 

och Poffabro införlivas. 

1873: tyfus och 

smittkoppsepidemier decimerar 

dalgångens invånarantal avsevärt. 

Under den senare hälften av 1800talet 

avfolkas området också på 

grund av utvandring. 

1888: öppnas den första riktiga 

vägen med förbindelse mot 

slättlandet. 

1976: jordbävningen i maj orsakar 

svåra skador i Poffabro och i hela 

Val Colvera. Från och med denna 

dag, i samband med återupp - 

byggnaden av byarna, återupptäcks 

gamla traditioner och den 

arkitektur som är karaktäristisk 

för de friulanska bosättningarna 

i bergen. 

FRIULI VENEZIA 

GIULIA 

37


Särprägel 

Poffabros charm består i den 

fantasifulla och spontana arkitektur 

som förenar sten och trä, tillsam - 

mans med skogarnas sus och 

vattnens sorl. De karaktäristiska 

bostäderna i sandsten och trä 

grupperade i långa led eller i 

slutna vackra cirkelformade gårdar 

skiljer sig inte mycket från husen 

under 1500- och 1600-talet. 

Poffabro är ett unikt mänskligt 

konstverk, infogat i en intakt och 

fridfull natur vid foten av Friulis 

berg. I detta till synes kärva 

landskap döljs en urgammal och 

bortglömd människonatur. De 

anspråkslösa landsortsvägarna, 

åsne- och bergsstigarna, stallen, 

bodarna där man tillverkade mjölk, 

alphyddorna, vattningsplatserna 

och brunnarna; allt som en gång 

vittnade om mödorna hos 

människorna i skogarnas glesbygd, 

håller nu på att överges och 

riskerar att försvinna. Det är allas 

vår uppgift att bevara detta 

landskap. 


”Det är omöjligt att glömma 

åsynen av ljuset och platsens 

naturliga skönhet som trollbundit 

dig, därför det var just detta ljus, 

denna skönhet som du sökte. ... 

Med Poffabro var det precis så; 

platsens tjusning och magiska 

kraft (”Zauberkraft”) påverkade 

och erövrade en genast. Jag blev 

genast förälskad i platsen och har 

aldrig glömt den. ...Stenarna i 

väggar och pelare, stödbjälkar, 

golvplank, trappor, altaner och 

balkonger som utvunnits ur 

skogen fylld av ek, kastanj, bok 

och gran – detta är Val Colveras 

största rikedom. Här finns många 

vackra platser. Men Poffabro är en 

speciell plats, så sammanhållen, 

så tät: en skock hus, det ena tätt 

intill det andra i ömsesidigt 

beskydd”. Dessa rader kommer 

från ”Poffabro luogo magico” 

(Poffabro, en magisk plats), av 

den kände författaren Armando 

Pizzinato, (Pordenone, 1992). Han 

föddes i Managio 1909 och var 

under 1930-talet i Rom knuten till 

konstnärsgruppen ”Cometa” 

(Mafai, Cagli, Capogrossi). Under 

efterkrigstiden var han initiativ - 

tagare till konstnärsrörelsen 

”Fronte nuovo delle arti”. År 1963 

övergick hans konstnärskap till ett 

slags ”nynaturalism”. 


I dalgångens alla heliga byggnader 

stöter man lätt på Giacomo 

Marìzzas konstverk. Han föddes 

1826 och är upphovsmannen 

bakom freskomålningar och små 

skulpturer som kännetecknas av en 

okonstlad barock, en stil som var 

omtyckt i bergsmiljöer på grund av 

sin förmåga att uttrycka 

grundläggande känslor med kraft 

och äkthet. Flera ”San Giuseppe” 

(Josef från Nasaret), Madonnan

med barnet och ”Pietà” (Marie 

klagan) finns kvar i församlings - 

kyrkorna. 

I Poffabro, där han föddes, har 

han på torget målat en meridian 

med skrivna verser som med 

bitterhet speglar den hårda tid han 

levde i: ”Lika flyktigt som 

skuggan/flyr dagarna och 

timmarna/likaså mellan olycka och 

förskräcklig smärta/föds och dör 

människan.” 

Kuriosa 

Förutom att han kommer med 

gåvor till barnen, firas San Nicolò 

(S:t Nikolaus eller Santa Claus) på 

ett ovanligt sätt i Poffabro: under 

natten mellan den 5 och 6 

december försvinner alla redskap 

som lämnats kvar på bybornas 

gårdsplaner. En ”magisk hand” 

samlar upp dessa och de läggs i 

en hög på torget, framför 

fontänen. 

Morgonen därpå ligger tunnor, 

små bord, ryggkorgar, parasoller, 

blomvaser, krattor, gungor och till 

och med fågelburar tillsammans i 

en ”skulptural komposition” som 

kvarstår under hela dagen. 

Stenmurar och 

träaltaner, ett arv 

att värna om 

Konstnären Armando Pizzinato 

ansåg att Poffabro har en spontan 

arkitektur som är den mest 

rationella och fantasifulla bland 

hela Italiens lågalper. Det är den 

huggna stenen och träbalkongerna 

som skänker Poffabro dess 

”magiska kraft”. Arkitekturen är 

enkel och stram, men de 

omgärdade gårdsplanerna skänker 

ändå en känsla av intimitet och 

välkomnande. Till dessa kommer 

man via ett smalt valv eller genom 

de långa raderna av hus från 1500och 

1600-talet. Inte ens 

jordbävningen år 1976 kunde skada 

husen som är byggda i lokal sten, 

antingen sandsten eller kalksten. 

De har tre eller fyra våningar och 

rymliga balkonger av trä som 

kännetecknas av vertikala 

sammanfogade sidoskydd. Det är 

frånvaron av storvulna adelspalats 

och istället byns enkla pelare, 

trappor, altaner och stenvalv i 

harmoni med den omgivande 

naturen som bidrar till byns 

charm. Lugnet och tystnaden har 

under de senaste åren lockat olika 

konstnärer som tjusats av 

Poffabro 

Magi i sten och trä 

enkelheten och bristen på överdåd. 

Poffabro och dess omgivning 

skryter inte med stora kyrkor fyllda 

med underbara konstskatter. Här 

finns istället små helgedomar som 

är utspridda överallt, och små 

kyrkor som uppstått ur ett starkt – 

även om något naivt – uttryck av 

fromhet som ibland kan kopplas 

till en enskild händelse, som valet 

av platsen för bönkapellet S. 

Floriano in Crociera (från 1400talet) 

vilken troligtvis pekats ut av 

en fårskock som stannat till på 

platsen. Så är också fallet med 

Chiesa di S. Nicolò som 

framförallt är ett tecken på en 

obestridlig tro, något som 

demonstreras av dess överdrivna 

storlek i jämförelse med byns 

övriga bebyggelse. Kyrkans 

nuvarande utseende, med dess 

vita, storslagna fasad, härrör från 

slutet av 1600-talet, men har 

restaurerats och byggts om ett 

flertal gånger på grund av täta 

jordskalv. Ombyggnationerna är 

väl dokumenterade i församlings - 

registret. 

Fattigdomen i området var så stor 

att kyrkans utsmyckningar 

hämtades hit utifrån (från 

Concordia Sagittaria i provinsen 

Venedig, enligt ett dokument från 

1587), vilka lades till de få objekt 

som köpts med hjälp av stora 

uppoffringar från befolkningen. 

Kyrkan hyser några träskulpturer av 

Giacomo Marizza och ett träaltare 

från 1600-talet. I närheten av 

kyrkan, i Pian Delle Merie, ligger 

Santuario della Beata Vergine della 

Salute som restes år 1873 i ren, 

nyklassicistisk stil. 

FRIULI VENEZIA 

GIULIA 

39

Poffabro 



”Scarpeti di Poffabro”, handgjorda 

sammetstofflor som tillverkas av 

de sista återstående hantverkarna. 

Även tillverkning av träföremål 

och videkorgar. 


Kokkonsten i dalgångarna kring 

Pordenone kännetecknas av enkla 

rätter som smaksätts med vilda, 

aromatiska örter från bergen. 

Bland de typiska rätterna kan 

nämnas ”frico”, en ost som lagras 

i saltlake och steks (ingår i olika 

omeletter); ”brovada e muset ” 

(vinmarinerade kålrötter med 

fläskkorv) samt flera specialiteter 

tillagade på viltkött. Korvarna är 

utmärkta och till sist har vi 

”pitina”, som är en traditionell 

blandning av malt kött som 

kryddats och röks och går att äta 

både rå och kokt. 

UTFLYKTSMÅL 

Från Poffabro sprider sig ett flertal 

stigar upp i bergen och 

promenaderna och utflykterna i 

skogen lämpar sig för alla. 

Kommunens område tillhör delvis 

regionalparken Dolomiti Friulane 

som är rik på enastående 

landskap. Bergsgruppen Monte 

Raut anses av botaniker vara en 

av de platser i Italien som är 

rikast på blommor, även mycket 

sällsynta sådana. Sedan några år 

finns även en kommunal park – 

där Landrisgrottorna ligger – som 

också har en intressant flora och 

fauna. I kommunens huvudort 

Frisanco är de vackra husen 

byggda i gul sandsten väl värda 

ett besök. I den närliggande byn 

Andreis i Val Cellina kan man 

beundra husen som kallas ”dalz”, 

praktfulla exempel på spontan, 

lantlig arkitektur: de är byggda i 

sten med träbalkonger som vetter 

mot söder och är utrustade med 

smala horisontella brädor, som en 

gång i tiden användes för tork - 

ning av äpplen och majskolvar 

men där man i dag hänger upp 

blommor från dalgången. 

EVENEMANG 

San Liberale, byfest den sista 

helgen i juli. 

Arte lungo la strada del Fisar, 

utställning med konstverk längs 

den gamla fikonstigen (”fisar”) 

med ett tiotal konstnärer, 

skulptörer och fotografer som 

informerar om konstverken och 

teknikerna i en dialog med publi - 

ken. Den sista söndagen i juli. 

Paesi Aperti (”öppna 

landskap”), ett kulturellt och 

gastronomiskt evenemang i ett 

samarbete mellan kommunerna 

Frisanco och Andreis, den första 

söndagen i september. På den 

kulturella menyn erbjuds 

fotoutställningar, konstverkstäder, 

traditionell musik, jonglörer och 


DIVERSE 

Associazione 

Scarpeti 

Lokalt hantverk 

(se Museer). 

Monastero 

di S. Maria 

1 km från Poffabro 

Klostrets benediktinnunnor 

tillverkar ikoner, 

marmelader och likören 

”laurino”, som säljs 

genom frivilligt gåvobidrag, 

tel. + 39 0427 78022. 

RESTAURANGER 

Albergo ristorante 

Monte Raut 

tel. +39 0427 78026. 

HOTELL 

uppvisning av gammalt hantverk, 

medan den kulinariska menyn 

erbjuder en återupptäckt av recept 

som fallit i glömska, som ”morja” 

med polenta, ”scopeton”, 

”trippa” (komage) och hemlagade 

sötsaker. 

San Nicolò: barnens fest, den 

6 december. Natten innan 

försvinner de saker som folk 

glömt utanför huset, för att sedan 

dyka upp morgonen därpå i en 

stor hög framför byns fontän. 

Poffabro, den främsta 

julkrubban av alla: ett 

fascinerande evenemang. I magisk 

julstämning visas ett hundratal 

julkrubbor upp i byn. Jul - 

krubborna visas upp i fönster, på 

innergårdar och balkonger, 

övervakade av stora, vita herde - 

figurer och änglar som sätts på 

balkongerna vitpudrade av snö, 

samt arrangemang med blommor 

och frukt. En rundtur nattetid 

bland de upplysta julkrubborna 

får inte missas. Från mitten av 

december till mitten av januari. 

Inkvartering 

Albergo ristorante 

Monte Raut 

Monastero 

di S. Maria 

Gästrum för kortare 

vistelser, 

tel. + 39 0427 78022. 

Alle Alpi 

I centrala Frisanco. 

Val Colvera 

Fornasatis, på landsvägen 

mot Frisanco. 


Dai “Cjavons” 

Via Voul 16, Poffabro, 

tel./fax. +39 0427 700726, 

cjavons@libero.it 

Valdifrina 

iI en liten by intill 

Poffabro. 

Minilägenheter i Valdestali 

Crociera 

Minilägenheter i Crociera 

mellan Frisano och 

Poffabro. 

Husrum i privatbostäder 

i Poffabro 

Info: Bar David, 

tel. +39 0427 78046. 

MUSEER OCH 


Associazione Scarpeti, 

utställning med lokalt hantverk. 

Öppet alla dagar under sommaren 

och kring jul, under lågsäsong 

endast under veckosluten eller 

enligt överenskommelse, 

tel. +39 0427 730388. Traditio - 

nellt hantverk i trä, friulanska 

”scarpeti” (handgjorda sammets - 

tofflor), broderier och sömnads - 

arbeten av kvinnorna i området. 

Miniature di Carlin, i det gamla 

renoverade mejeriet på piazza 

Pognici i Frisanco. Utställning av 

miniatyrbyggnader i skala 1:10, 

kompletta med all inredning: från 

kyrkan till värdshuset, kvarnen 

och stångjärnshammaren. En åter - 

spegling av hur lågalpernas jord - 

bru kare lever och verkar. Öppet 

lördag och söndag eftermiddag. 

Vardagar enligt överenskommelse, 

tel. +39 0427 78047. 

Centro Visita del Parco 

Regionale delle Dolomiti 

Friulane (besökscenter), 

utställning om osttillverkning 

och fossilfynd. 

Sentiero della Via Crucis, 

förbinder Poffabro med klostret 

Santa Maria genom en vägsträcka 

märkt med basreliefer som 

skulpterats i sten av konstnären 

G. Padovan. 

SPORT- OCH 


Tennis, promenader, terräng - 

cykling, vandring på olika nivåer 

(grundnivå eller mer avancerad), 

bergsklättring (också i anläggning 

ett par kilometer bort). 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

På Colvorona camping 

(Frisanco) på förfrågan 

och med förbokning.

KOMMUNEN DOZZA 

(PROVINSEN BOLOGNA) 


190 m 

FOLKMÄNGD 

6 158 invånare varav 1 055 

boende innanför murarna. 

SKYDDSHELGON 

Santa Maria Assunta, 

pingstdagen. 


Rocca di Dozza, 

tel. + 39 0542 678240 

Öppet från tisdag till söndag: 

rocca@comune.dozza.bo.it 

www.fondazionedozza.it 

www.comune.dozza.bo.it 


Med bil 

Dozza ligger 3 km från SS 9 

Via Emilia, mellan Bologna och 

Imola. Avståndet till Bologna 

är 29 km och till Imola 9 km. 

Från A14 Bologna-Ancona 

norrifrån: avfart Castel S. 

Pietro Terme, söderifrån: avfart 

Imola. Följ sedan Via Emilia 

ända till vägskälet mot Dozza. 

Med tåg 

Imolas centralstation eller 

stationen Castel San Pietro 

Terme, sedan buss mot Dozza. 

AVSTÅND I KM 

Milano 250, Florens 107, 

Rimini 86, Ferrara 80, 

Ravenna 55, Bologna 29. 

INTERNET 

www.comune.dozza.bo.it 

www.murodipinto.it 

info@comune.dozza.bo.it 

En doft av vin i Caterinas fästning 


Ortnamnet 

Den äldsta uppgiften som finns 

dokumenterad om Dozza går tillbaka 

till 1126: ”castrum Dutie” härrör 

troligen från det latinska ordet 

”doccia”, från tidig medeltid, som 

indikerar ortens kanal vilken samlade 

allt vatten i en bassäng eller cistern 

åt befolkningen. En gång i tiden var 

det ont om vatten här och dess 

förekomst framhävdes därför i en del 

lokala namn, t.ex. Chiesa di Santa 

Maria Assunta in Piscina (”piscina” 

betyder bassäng) och den mycket 

gamla församlingskyrkan San Lorenzo 

in Piscirano. 

Vapenskölden 

I vapenskölden ses ännu ett prov 

på den etymologiska kopplingen till 

ortnamnet. Den avbildar en 

upprättstående, lejonfärgad grip 

som med lyfta framtassar är i färd 

med att dricka från en vattenstril. 

Gamla avbilder av vapenskölden 

gjorda i sandsten finns att beskåda 

på domkyrkan och vid ingången till 

fästningen. 

Historia 

1087: byn, som tidigare bebotts av 

galler, langobarder och bysantiner 

och som senare skänkts av Karl den 

store till Imolas kyrka, erövras av 

bolognesarna. Dessa bygger en 

ringmur och befäster platsen, som 

därmed får namnet ”castrum Ducie”. 

1412: efter våldsamma samman - 

stötningar mellan ghibbeliner och 

guelfer, som orsakats av ortens 

strategiska läge på den gamla 

Dozza 

romerska vägen Via Emilia, blir 

Dozza en förläning åt familjen 

Alidosi och sedan åt familjen Riario. 

1494: fästningen står under Caterina 

Sforzas herravälde. ”Härskarinnan 

från Romagna” stärker dess militära 

status och behåller den ända till 

1499 då samtliga fästningar under 

Caterinas herravälde erövras av 

Cesare Borgias legotrupper. 

1528: påven Clemens VII skänker 

förläningen till adelsfamiljen Malvezzi 

från Bologna. 

1564: Dozza förlänas av familjen 

Campeggi (som erhåller titeln markis 

av påven Pius IV) ända till den siste 

manlige arvingen dör år 1728. 

1730: tack vare ett strategiskt 

giftermål återgår fästningen i familjen 

Malvezzis ägo, nu under namnet 

Malvezzi-Campeggi. 

1798: trots upplösningen av 

förläningarna, som inträffade då 

Napoleon kom till Italien, lyckades 

familjen Malvezzi-Campeggi behålla 

fästningen eftersom man hävdade att 

det var en privatbostad. Familjen 

bebodde fästningen ända till 1960 då 

kommunen köpte den från 

arvingarna. 

1830: efter en kort upprorsperiod 

återgår Dozza i kyrkans ägo. 

EMILIA 

ROMAGNA 

41


1861: i samband med proklama - 

tionen om konungariket Italiens 

upprättande bildas en självstyrande 

kommun. 

Särprägel 

Den nära symbiosen mellan den 

storslagna fästningen och den 

underliggande gamla bebyggelsen 

som följer de gamla murarnas form, 

vittnar om det samspel som bara kan 

uppstå mellan naturen och 

människans närvaro på platser med 

en stolt historia. Markiserna 

Malvezzi-Campeggi var länsherrar 

med varierande rikedomar från sina 

förläningar, från 1500-talet till 

Napoleons tid (1798). De behöll 

fästningen i sin ägo ända till den 

siste manlige arvtagaren i rakt 

nedstigande led dog 1960. Även om 

vasallerna sedan lång tid är borta 

minns ortens invånare dessa 

”signori” med tillgivenhet eftersom 

de delade traktens öde tillsammans. 

Nuförtiden förknippas Dozza också 

med den konst som utsmyckar 

husväggar, gator och torg och får 

byn att vibrera av skönhet. Den lyser 

upp varje vrå och bjuder på en 

oväntad fascination: vi talar om 

”Muro Dipinto”, en unik 

målerifestival i september månad 

som förvandlar fästningens murar till 

ett konstgalleri under bar himmel. 

Den vittnar om en vitalitet och 

berättarkonst med historisk bakgrund 

som här uttrycks i nya 

framställningar och berättelser. 


I Dozza utövades rättskipningen av 

fästningens länsherrar. På gatunivå 

inne i fästningen kan man besöka 

fängelset och betrakta fångarnas 

inskriptioner på cellväggarna som 

åter speglar den tidens lagar och straff. 

”Jag, Pasquale Zuffi, fängslades – för 

första gången genom ödet och av en 

som njöt av det – hans namn är 

Giuseppe Soriani, fördömda själ – så 

begrunda väl du syndiga själ och 

hoppas ej [på räddning]”. I en annan 

cell finns en grov inristning av ett 

skelett följt av verser skrivna av 

Bartolomeo Monti år 1640: ”O du 

som blickar uppåt/jag var som du 

är/du kommer att bli som jag är/se 

på detta och hav förtröstan på Gud”. 


Kardinalen Lorenzo Campeggi 

föddes i Milano 1474. Han fick 

många barn tillsammans med sin 

hustru Francesca Guastavillani men 

blev i unga år änkling. Han 

påbörjade då en karriär inom 

kyrkan där han uppnådde en 

hög ställning. Påven Julius II 

skickade honom till Frankrike 

och Ludvig den XII:s hov. Tack 

vare sin vänskap med Henrik den 

VIII av England tilldelades han 

biskopsdömet Salisbury. Han blev 

sedermera utnämnd till biskop av 

Bologna och efter flera uppdrag 

utomlands togs han på nytt till 

Henrik den VIII:s hov för att – för - 

gäves – medla i en oenighet inom 

den anglikanska kyrkan. År 1529 fick 

han förläningen Dozza och titeln 

greve för 4000 guldmynt, som en 

avbetalning på ett lån till den 

apostoliska kammaren för överste - 

prästens resekostnader till utlandet. 

Han dog i Rom 1539. 

Kuriosa 

När kardinal Lorenzo Campeggi, 

Dozzas förste länsherre, dog i Rom 

utsattes hans lekamen för en 

egendomlig behandling som på den 

tiden var förbjuden av kyrkan: han 

kokades tills endast skelettet 

återstod, emballerades och skickades 

till Dozza. Hans kvarlevor begravdes 

i ett av fästningens torn, som enligt 

manuskript från den tiden ska ha 

varit ett torn av trä, vilket kan 

förklaras av att man utförde 

ombyggnationer av fästningen. 

I dag vilar hans kvarlevor i kryptan 

till domkyrkan i Dozza. 

Konstens njutning 

vid de målade 

murarnas varma 

atmosfär 

Vapensköldens törstande grip och 

vindruvan albanas guldfärgade 

nektar, odlad i ett nästan toskanskt 

landskap: det finns ingen bättre 

paradox för denna plats, belägen på 

de första kullarna ovanför via Emilia, 

mellan Bologna och Imola. Byn 

öppnar sig sakta för besökaren som 

går längs de stenlagda gatorna i 

riktning mot fästningen Rocca 

Sforzesca. Den är mäktig och massiv 

men står ändå i harmoni med den

“Two women chatting” 

övriga bebyggelsens båtformade 

stadsplan. Och det är faktiskt som 

om allt löper samman (vatten, vin, 

människor, vinkällarna och köken 

som sprider en väldoft av vin och 

matlagning) och stiger upp mot det 

arkitektoniska komplex som tronar 

däruppe. Fästningen står som en 

samlingspunkt för de två vägar som 

korsar byn på längden. Den har en 

sexhörnig planritning med två stora 

La Rocca 

torn och en omkrets på 530 meter. 

Fästningens nuvarande utseende är 

resultatet av de ombyggnationer som 

gjorde den till en herrskapsboning. 

Arbetet slutfördes av familjen 

Malvezzi 1594. Efter att ha passerat 

vindbryggan, som återuppbyggts 

enligt originalutförandet, öppnar sig 

byggnadens centrala gårdsplan med 

två loggior i renässansstil. På 

gårdsplanen arrangeras konserter, 

Dozza 

En doft av vin i Caterinas fästning 

föreställningar och avsmakningar. På 

markplanet ligger köket med 

eldstäder, öppna spisar, en brunn 

och den tidens husgeråd. 

Hjärtat av residenset är 

paradvåningen med en salong för 

representation som är inredd med 

möbler och målningar från 1700-talet 

och en öppning mot den stora 

terrassen. 

I det angränsande rummet går 

inredningen i renässans- och 

barockstil med kassettak och en stor 

målning som porträtterar familjen 

Campeggi någon gång i slutet av 

1600-talet. Sevärt är också påven 

Pius VII:s rum, vapensalen, 

”rakknivsbrunnen” (en fälla med 

vassa rakknivar som sticker ut från 

sidorna), fängelset och 

isoleringscellerna, alkoven och 

gångarna för övervakning vilka 

erbjuder en fantastisk utsikt över de 

underliggande dalgångarnas 

vinodlingar. Den gamla stadsdelen 

har fått sin färg och speciella 

atmosfär från de muralmålningar som 

gjorts av kända konstnärer. Värt att 

besöka här är domkyrkan Santa 

Maria Assunta in Piscina som 

byggdes på 1100-talet på resterna av 

en romersk kyrka (här finns en 

målning från 1492 av Marco 

Palmezzano), ”Rivellino” (försvars - 

verket) med 1700-talsporten som 

leder in till fästningen och den 

tillhörande ”Rocchetta” från 1300talet. 

I omnejden ligger kyrkan Pieve 

di San Lorenzo och Convento di 

Monte del Re, ett kloster från 1200talet 

som har omvandlats till ett 

hotell, samt helgedomen Santuario 

del Calanco från 1600-talet. 

EMILIA 

ROMAGNA 

43

Dozza 



Albana var det första vita vinet i 

Italien som uppnådde DOCGstatus 

(kontrollerat och garanterat 

ursprung). Det här vinet har en 

lång historia och hade sin 

glansperiod under tiden för 

republiken Venedig, eftersom det 

var mycket uppskattat av dogerna. 


Dozza har utmärkta 

charkuteriprodukter. Förrätterna 

tillagas uteslutande av handgjord 

pasta: tagliatelle, garganelli 

(”kammad pasta” som rullas på 

en särskilt avpassad ram), tortelli 

med ricotta och salvia. Ragù är 

en köttsås som görs av prosciutto 

eller magert kött. Den klassiska 

huvudrätten är grillat kött, som 

”fiorentina” (florentinsk biffstek) 

och hammel; sedan kommer 

ostarna, antingen färska som 

”squacquerone” eller lagrade som 

”pecorino di fossa” (jordlagrad 

pecorino). Slutligen har vi det 

platta brödet ”piadina romagnola” 

som ofta ersätter annat bröd. De 

lokala vinerna utgörs av de vita 

Albana och Trebbiano samt det 

röda Sangiovese. 


Umberto Zanetti 

Umberto Zanetti 

Via delle Vigne 11, 

tel. +39 0542 678273. 

Tavlor, glaskonst och alster 

i olika slags material. 

DIVERSE 

Enoteca Regionale 

Emilia Romagna 

Piazza Rocca 6, 

tel. +39 0542 678089, 

www. 

enotecaemiliaromagna.it 

Vin 

UTFLYKTSMÅL 

Tack vare sin mångåriga historia 

av vintillverkning och sitt 

strategiska läge mellan Emilia och 

Romagna är vinstaden Dozza säte 

för Enoteca Regionale dell’Emilia- 

Romagna, med fler än 800 olika 

slags viner för provsmakning och 

försäljning. Cirka 200 av 

regionens bästa vinproducenter 

finns representerade. Här 

anordnas vinprovningar som leds 

av sommelierer tillsammans med 

avsmakning av typiska lokala 

produkter och temakvällar. 

EVENEMANG 

Corteo dei Re Magi, den 6 

januari. En historisk procession 

med de tre vise männen till häst 

genom byns gator. 

Festa del Vino, den första sön - 

dagen i maj. Hela byn deltar i fest - 

ligheterna som går i vinets tecken. 

Festa di Pentecoste 

(pingstfestligheter), i maj/juni. Det 

antika porträttet av Madonna del 

Calanco återkommer till byn. 

DozzaEventi, från maj till 

oktober. Program med konst - 

utställningar, teater, musik och 

litterära evenemang. 


Studio Bibliografico 

S. Mamolo 

Via XX settembre 42, 

tel. +39 0542 679083. 

Bokrariteter och utgångna 

utgåvor, även försäljning 

online. 

Atrebates Galleria 

d’Arte 

Via De Amicis 35/37, 

tel. +39 0542 678340. 

Konst. 

Alimentari La Rocca 


tel. + 39 335 6094647. 

Livsmedel 

I Sogni nel Cassetto 


tel. +39 0542 678008. 

Apicoltore Giorgio 

Baraccani 

Via Poggiaccio 11, 

tel. +39 0542 678307, 

Honung och honungs - 

produkter. 

Mazzolani 

Via Calanco 67, 

tel. +39 0542 673302. 

Branchini 

Via Marsiglia 3, Toscanella 

tel. +39 0542 53778, 

Toppviner som Pignoletto 

och Sangiovese Riserva 

Poderi delle Rocche 

Via Valsellustra 69, 

tel. +39 0542 678347. 

Vin: Colli d’Imola bianco 

”Canovaio” (Chardonnay), 

Colli d’Imola rosso 

”Moresco” (Sangiovese). 

San Paolo 

Via Loreta Berlina 1, 

tel. +39 0542 678402. 

Veronese 

Via Val Sellustra 69, 

tel. +39 0542 678347. 

Assirelli 

Via Monte del Re 31/p, 

tel. +39 0542 678303. 

Severoli 

Via Colombarotto 1, 

tel. +39 0542 672347. 

Ravaglia Grande 

Via Di Mezzo 82, 

tel. +39 0542 53748. 

Bendanti 

Via Scossabrillo 29, 

tel. +39 0542 672506. 

Rebecchi 

Via Val Sellustra 30, 

tel. +39 0542 673330. 

RESTAURANGER 

Monte del Re 

Via Monte del Re, 43 

tel. +39 0542 678556. 

Ristorante Canè 

Via XX Settembre, 27 

tel. +39 0542 678120. 

Ristorante Locanda 

Le Bistrot 

Via Valsellustra, Toscanella 

tel. +39 0542 672122. 

Ristorante La Scuderia 

Piazza Rocca 

tel./fax +39 0542 678103. 

Piccola Osteria 

del Borgo 


tel. +39 0542 678200. 

Ristorante Bellavista 

Piazza Rocca, 4-6 

tel./fax +39 0542 678112. 

Ristorante Millelune 

Via Calanco, 5 

tel./fax +39 0542 678470. 

Festival Internazionale 

del Folclore (internationell 

folklorefestival), i slutet av juli. 

Uppvisningar av internationella 

deltagare. Evenemanget omfattar 

flera kommuner i Romagna - 

området. 

Festa delle Arzdore, första 

helgen i september på Piazza 

Zotti. Typiska rätter som tillagas 

av ”le Arzdore”, d.v.s. ”husets 

härskarinna”, bondhustrun som 

organiserade familjelivet. 

Biennale d’Arte ”Muro 

Dipinto”, konstbiennal som 

infaller i september månad udda 

år. Byn fylls av konstnärer som 

målar på husens murar. 

Falò di San Silvestro, den 31 

december. Anordnas av Alpini di 

Dozza. En fest för att välkomna 

det nya året, med nyårseld och 

skål vid midnatt. 

MUSEER OCH 


Rocca Malvezzi Campeggi, 

öppet hela året från tisdag till 

söndag även under helgdagar 

som infaller under veckan. Tavel - 

samlingar, antika möbler, 

våningar, gamla fängelser och 

HOTELL 

Inkvartering 

Monte del Re Hotel 

Centro Congressi 

Via Monte del Re, 43 

tel. +39 0542 678400. 

Konferenscenter 

Hotel Canè 


tel. +39 0542 678120. 

Albergo Millelune 

Via Calanco, 5 

tel./fax +39 0542 678470. 

Albergo da Marino 

Fis - Cin 

Piazzale Rocca, 5 

tel./fax +39 0542 678038. 

AGRITURISM 

Vinea Regum 

Via Croce Conta, 1520 

Castel San Pietro Terme 

tel./fax +39 051 940707, 

mob. +39 338 1740488. 

Agriturism med ekologisk 

odling 

La Rondinella 

Via Monticino, 8 

tel. +39 0542 40108. 

Villa Buontempo 

Via Valsellustra, 30 

tel. +39 0542 673330. 

löpgravar. På det övre planet finns 

ett pinakotek med en unik 

permanent utställning av modern 

konst, nämligen de konstverk som 

tidigare prytt fästningens hus - 

väggar. I den suggestiva vinkällaren 

med valv finns Enoteca Regionale: 

på tusen kvadratmeter är denna 

permanenta vinutställning en 

verklig fest för alla sinnen och 

en hyllning till Backus. Piazza 

Rocca 6, tel. +39 0542 678240, 

www.enotecaemiliaromagna.it. 

”Il Muro Dipinto”, ett galleri 

för modern konst under bar 

himmel. Hela byn är ett 

utomhusmuseum med fler än 

hundra konstverk som tillkommit 

under en period av 40 år direkt 

på husväggarna. 

www.murodipinto.it. 

Museo d’arte sacra Don 

Giovanni Polo (museum för 

religiös konst), i prästgårdens 

rum. Öppnas på begäran, 

tel. +39 0542 6788111. 

SPORT- OCH 


Tennis, ridning, promenader och 

terrängcykling. 


Al Prato della Rocca 


tel. +39 0542 678224. 

Ravaglia Grande 

Via Di Mezzo, 86 

40060 Toscanella 

tel. +39 0542 53748. 

Mirandolina 


tel./fax +39 0542 678433. 

Appartamenti 

C/o Piccola 

Osteria del Borgo 

tel. +39 0542 678200. 

Lägenheter 

Bed & Kitchen 

Via della Pace,9 

tel. +39 0542 679014, 

mob. +39 329 1692760. 

Il Cielo in una stanza 


tel. +39 0542 680521, 

mob. +39 347 4603024. 

Il Melograno 

Via Poggiaccio, 59 

mob. +39 339 4550142, 

333 5690232. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

På piazza Fontana, 

100 meter från byn: 20 

platser. Området saknar 

faciliteter.

Dozza, sid 41


TOSCANA 

49 Anghiari (AR) 

Barga (LU) 

Buonconvento (SI) 

Castelfranco di Sopra (AR) 

Cetona (SI) 

Coreglia Antelminelli (LU) 

Cutigliano (PT) 

Giglio Castello (GR) 

Montefioralle (FI) 

Montescudaio (PI) 

Pitigliano (GR) 

Poppi (AR) 

San Casciano dei Bagni (SI) 

Scarperia (FI) 

Sovana (GR) 

Suvereto (LI) 

MARCHE 

Cingoli (MC) 

53 Corinaldo (AN) 

Esanatoglia (MC) 

Gradara (PU) 

Grottammare (AP) 

Montecassiano (MC) 

Montefabbri (PU) 

Montefiore dell’Aso (AP) 

Montelupone (MC) 

Moresco (AP) 

Offida (AP) 

San Ginesio (MC) 

Sarnano (MC) 

Treia (MC) 

Visso (MC) 

UMBRIA 

Arrone (TR) 

Bettona (PG) 

Bevagna (PG) 

57 Castiglione del Lago (PG) 

Citerna (PG) 

Corciano (PG) 

Giove (TR) 

Lugnano in Teverina (TR) 

Massa Martana (PG) 

Monte Castello di Vibio (PG) 

Montefalco (PG) 

Montone (PG) 

Norcia (PG) 

Paciano (PG) 

Panicale (PG) 

San Gemini (TR) 

Spello (PG) 

Stroncone (TR) 

Torgiano (PG) 

Trevi (PG) 

Vallo di Nera (PG) 

LAZIO 

Campodimele (LT) 

Castel di Tora (RI) 

Castel Gandolfo (RM) 

Civita di Bagnoregio (VT) 

Collalto Sabino (RI) 

Monte S. Giovanni Campano (FR) 

Orvinio (RI) 

San Donato Val di Comino (FR) 

61 Sperlonga (LT) 

Torre Alfina (VT) 

ABRUZZO 

Anversa degli Abruzzi (AQ) 

Bugnara (AQ) 

Castel del Monte (AQ) 

Castelli (TE) 

Civitella del Tronto (TE) 

Guardiagrele (CH) 

Introdacqua (AQ) 

Navelli (AQ) 

Pacentro (AQ) 

65 Pescocostanzo (AQ) 

Pettorano sul Gizio (AQ) 

Pietracamela (TE) 

Rocca San Giovanni (CH) 

Santo Stefano di Sessanio (AQ) 

Scanno (AQ) 

Tagliacozzo (AQ) 

Villalago (AQ) 

MOLISE 

69 Oratino (CB)

VAL 

D’AOSTA 

PIEMONTE 

SARDEGNA 

LOMBARDIA 

LIGURIA 

Mellersta Italien 

TOSCANA 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 


VENETO 

UMBRIA 

LAZIO 

FRIULI 

VENEZIA 

GIULIA 

MARCHE 

ABRUZZO 

SICILIA 

MOLISE 

CAMPANIA 

BASILICATA 

CALABRIA 

PUGLIA

Castiglione del Lago, sid 57

KOMMUNEN ANGHIARI 

(PROVINSEN AREZZO) 


429 m 

FOLKMÄNGD 


(2 000 innanför murarna) 

SKYDDSHELGON 

San Bartolomeo, 3 maj 


Turistbyrån Associazione 

Pro Anghiari, 

tel. +39 0575 749279, 

öppettider 9.30–12.30, 

16.30–19.30. 

Museet om slaget vid 

Anghiari, 

Piazza Mameli 1/2, 

tel. +39 0575 787023, 

fax +39 0575 787356, 

öppet alla dagar 9–19. 


Med bil 

A1 avfart Arezzo; motorväg 

E 45 Orte-Ravenna, avfart 

Sansepolcro. 

Med tåg 

Arezzos station, sedan buss 

som går varje 45 minuter för 

att nå Anghiari på 50 

minuter. 

AVSTÅND I KM 

Florens 90, Perugia 60, 

Arezzo 30, Sansepolcro 6. 

INTERNET 

www.anghiari.it 

battaglia@anghiari.it 

En medeltida juvel mellan floderna Tibern och Arno 


Ortnamnet 

Det antika slottets månghörniga form 

(castrum angulare) har förmodligen 

gett upphov till byns namn. Ett 

annat förslag är att namnet kommer 

från ansamlingen av ”ghiai” (grus), 

som lagrats av Tibern under 

årtusenden, på vilken den gamla 

stadsdelen är byggd. 

Vapenskölden 

I sköldens övre fält återfinns den 

florentinska liljan som Anghiari erhöll 

år 1385 i och med att orten under - 

kastade sig Florens. I det nedre fältet 

finns det vita klotet på en röd 

bakgrund, vilket är emblemet för en 

antik adelsfamilj i Anghiari, grevarna 

Galbino. 

Historia 

1048: i ett pergament från detta år, 

som bevarats i Città di Castello 

nämns för första gången namnet 

Anghiari. 

1181: påbörjades uppförandet av en 

andra ringmur, återuppbyggan det av 

byn som förstördes sex år tidigare av 

aretinarna. 

Slaget vid Anghiari 

Anghiari 

1224: stannade Franciscus av Assisi, 

som var på återresa från Verna, som 

gäst hos adelsfamiljen Anghiari, där 

han som ett minne lämnade sin 

tunika. Den finns i dag att se i 

kyrkan Chiesa d’Ognissanti i Florens. 

1259: avleddes Tiberflodens flöde, 

som tidigare gick nära byn, mot 

Sansepolcro i dalens lägst liggande 

område. 

1385: Anghiari blev en del av 

republiken Florens. 

29 juni 1440: tillsammans med 

påvens trupper besegrade floren - 

tinarna Filippo Maria Viscontis 

milanesiska armé nedanför murarna. 

Visconti försökte utvidga sitt rike 

bortom Arnofloden. Slaget vid 

Anghiari är den händelse som gav 

denna by ryktbarhet inför efter - 

världen, tack vare den myt som 

skapades kring den berömda fresko - 

målningen av Leonardo da Vinci, 

som målades i Palazzo Vecchio i 

Florens och som tyvärr gått förlorad. 

Mästerverket har sedan 

”rekonstruerats” och omtolkats av 

stora konstnärer, bland annat 

Rubens. 

1860: ansluter sig Anghiari till 

Savojens furstendöme och därmed 

till den italienska staten. 

Särprägel 

Invånarna i Anghiari har fortfarande 

en kämparanda. Den kommer från 

den dagliga utsikten över slättlandet 

nedanför den medeltida byn, runt 

vilken krigarnas andar fortfarande rör 

sig, som när de deltog i slaget vid 

Anghiari och som, förmodligen, 

ANGHIARI 

49


Pieve di S. Maria di Sovana 

fanns i tankarna hos Piero della 

Francesca när han i Arezzo gjorde 

freskomålningar av slagen vid 

Costantino och Eraclio. 


När magistratet i Florens ville smycka 

sina salar i Palazzo Vecchio med 

målningar som påminde om 

republikens viktigaste händelser, 

anförtrodde de Leonardo da Vinci 

med uppgiften att måla Slaget vid 

Anghiari. 

Skadad av en konstgjord uttork - 

ningsprocess slutade det med att 

den ofärdiga målningen förstördes. 

Leonardos berömda teckningar gick 

förlorade men ett flertal kopior har 

bevarats, däribland några av Rubens, 

som i dag finns utställda på Louvren 

i Paris. 


Det största torget i Anghiari, Piazza 

Baldaccio, har fått sitt namn från 

stadens son Baldaccio Bruni. Den 

tappre härföraren är ihågkommen av 

Machiavelli som i sin florentinska 

historia skrev att han var ”en briljant 

krigare, för på den tiden fanns det 

ingen i Italien som i kroppslig och 

själslig styrka kunde överträffa 

honom”. Kapten över infanteriet 

i den florentinska staten, Baldaccio, 

född i Anghiari runt år 1400, 

dödades i en samman svärjning 

i Florens den 6 september 1441, 

i Palazzo Vecchio, på order från 

högste domaren i Florens som ville 

hämnas en förolämpning. Hela 

staden och självaste påven blev 

gripna av hans död. Den tappre 

Baldaccio d’Anghiari ligger begraven 

i Santo Spirito-klostret i Florens. 

Kuriosa 

Vart femte år, under hela maj, 

träffas medlemmarna i den lokala 

Piazza del Popolo och Palazzo Pretorio 

föreningen Società della Scampanata 

(praktiskt taget hela byn) på Piazza 

Baldaccio klockan sex på morgonen, 

av en väldigt klar anledning: straffa 

eftersläntrarna som, efter en kort 

process, hissas upp på en kärra och 

körs runt i gränderna i den gamla 

stadsdelen för att utsättas för åtlöje. 

Enligt ritualen kan sömntutorna, 

förutom skampålen, även 

bombarderas med valfritt föremål. 

Ett försvunnet 

mästerverk 

Anghiari är en underbar 

medeltidsstad som dominerar den 

gröna dalen vid norra Tibern. Som 

okränkbar bastion, tack vare de 

kraftiga murarna från 1200-talet, 

hade den en strategisk position av 

stor betydelse under medeltiden. 

Stolt över sitt toskanska arv blev 

Anghiari en invigd allierad och vittne 

till den florentinska civilisations 

utbredning efter slaget den 29 juni 

1440, ärat av Leonardo da Vinci i ett 

mästerverk som numera är 

försvunnet, och därför ännu i dag 

föremål för efterforskningar. Byns 

mystiska aura, outsägligt skapad av

Anghiari med Tiberdalen i bakgrunden 

tidens magi, tränger in och skapar 

medeltida glimtar, som påminner om 

heta passioner, febriga timmar, när 

det enda ljudet var skramlet av svärd. 

År 1164 reste Thomas Becket genom 

detta hörn av Toscana. Ärkebiskopen 

av Canterbury fick av adelsmännen i 

Anghiari tillgång till slottets kolkällare 

där hans följeslagare Spedalieri di 

Sant’Antonio byggde ett bönekapell. 

Under 1200- och 1300-talet byggdes 

sedan kyrkan Chiesa di S. Agostino 

över detta bönekapell, som 

utvidgades 1464 med anledning av 

att klocktornet rasade. 

Chiesa della Badia är av ännu äldre 

ursprung, kanske forntida, och var 

byns första gudstjänstlokal (1000talet). 

Den fina bilden från sent 1300-tal av 

träcrucifixet vid huvudaltaret drar till 

sig uppmärksamheten av två 

anledningar: Kristus höftskynke med 

den vackra dekorationen målad i 

Vicolo della Misericordia 

Sant’Agostinokyrkan 

bakgrunden och det riktiga 

människohåret, tidigare långt och 

ymnigt men i dag kortklippt av 

hängivenhet. I kyrkan Santa Maria 

delle Grazie, som byggdes mellan 

1628 och 1740 och som restaurerats 

utvändigt flera gånger, finner man 

bakom altaret Madonna delle Grazie i 

glaserad terrakotta från Andrea della 

Robbias verkstad. Den ståtliga 

fästningen utgjorde det 

befästningsnav runt vilket Anghiari 

växte fram. Fästningen blev en 

försvarsplats och ett camaldolesiskt 

kloster, som fick namnet 

”Conventone”. Tillsammans med det 

gamla huvudtornet är klocktornet 

kallat ”Il Campano”, ett 

framträdande inslag i Anghiaris 

stadsbild. Fästningen slutfördes 1323 

men förstördes 1502. 

Återuppbyggnaden utfördes ett sekel 

senare, när man passade på att 

installera även klockan. Den senaste 

restaureringen är från första hälften 

av 1800-talet. 

Anghiari 

En medeltida juvel mellan floderna Tibern och Arno 

Pretoriopalatset, i byns gamla 

centrum, visar i fasaden tecken på 

den ursprungliga strukturen, med 

välvda fönster, en stor freskomålning 

i en loggia och vapensköldar i 

terrakotta och i sten. Palatset var en 

del av fästningen och residens för 

borgmästaren och ställföreträdaren 

för den florentinska republiken från 

år 1386. Palazzo Taglieschi känns 

genast igen på den originella 

fasaden. Även om det är en 

renässansbyggnad, formades den av 

den harmoniska unionen av tidigare 

existerande byggnader och torn. 

Mitt emot ligger Marzoccopalatset, 

en byggnad från 1400-talet, som 

tillhörde adelsfamiljen Angelieri. 

Byggnaden är i dag fullständigt 

restaurerad och ett säte för Centrum 

för dokumentation av slaget vid 

Anghiari. Den antika vaktvägen var 

den utstakade vägen i den nordliga 

delen av stadsmuren. Sedan 1444 

har denna del av ringmuren 

undergått flera rekonstruktionsarbeten 

för att till slut göra byn ointaglig 

i händelse av artilleriattacker. 

Vid höjningen av stadsmuren 

(samtidigt som portarna San Angelo 

och San Martino, byggdes mellan 

1181 och 1204) inkorporerades de 

medeltida kreneleringarna som 

fortfarande är synliga på vissa delar 

av muren. Utvidgningen av 

Sant'Agostinokyrkan kulminerade år 

1463 då det unika halvcirkelformade 

fästningstornet byggdes. 

Sedan 1388 har det hållits marknad 

varje onsdag på torget Piazza 

Baldaccio, tidigare kallat Piazza 

Mercatale. Teatro dei Ricomposti, 

som byggdes 1790 med fasad i 

renässansstil, återbördar byn åt sitt 

starka kulturella kall. 

ANGHIARI 

51

Anghiari 



Anghiaris verkliga produkt, om 

man får säga det, är ”tiden”, med 

andra ord patinan som läggs på 

föremål, träets ådringar, de 

dammiga timmarna som förflyter 

på våra tillhörigheter. Byn är ett 

hem för alla skickliga 

antikvitetshandlare, som söker 

igenom närliggande områden på 

jakt efter dyrbara reliker från det 

förflutna. Denna passion har 

förvandlats till en kommersiell 

verksamhet tack vare byns alla 

skickliga yrkesmän och 

hantverkare som kan återge vilket 

objekt som helst dess 

ursprungliga prakt. 


Den klassiska rätten från Anghiari 

är ”bringoli”: tjocka handgjorda 

spaghetti gjorda på bara vatten 

och mjöl av husmödrarna i byn. 

De är smaksatta med en sås på 

karljohanssvamp, som plockas i 

skogarna runt dalen Val Tiberina, 

eller med en köttsås gjord på 

”chianina”-kött. 

UTFLYKTSMÅL 

Uppskattade skymtar av land - 

skapet, historiska fynd, försam - 

lings kyrkor och slott karakteriserar 

området runt Anghiari, som 

förenar konst, hantverk, natur och 

ett gott kök. Den exceptionella 

kvaliteten på det sceneri mässiga 

och historisk-kulturella arvet är 

byns största tillgång. I kommunen 

finns två natur skyddsområden. 

Det ena är naturreservatet vid 

Monti Rognosi och det andra är 

reservatet vid Golena del Tevere. 

EVENEMANG 

Teatersäsongen för stadsteatern 

Teatro Comunale dei 

Ricomposti sträcker sig från 

mars till april. 

Hantverksutställning och 

marknad för hantverk från 

Tiberns dalgång (24 april–1 maj). 

En av de mest efterlängtade 

händelserna i dalgången, som 

bekräftar Anghiari som en ort för 

hantverk och antikviteter. 

Anghiari 1440, Palio della 

Vittoria (segerfesten) firas med 

matstånd och medeltida 

marknadsstånd som är trogna 

epokens färger och smaker. 

Området sträcker sig från kapellet 

Cappella della Vittoria till klostret 

Convento della Croce. På gatorna 

uppträder akrobater, narrar, 

gycklare och eldslukare (28–29 

juni). 



Antica Maniera 

Corso Matteotti 18, 

tel. +39 0575 788020 

Calli Piero 

Piazzetta della Croce 14, 

tel. +39 0575 788381 

Dragonetti Valerio 

Viale Gramsci 16, 

tel. +39 0575 789451 

Mastro Santi 

Via Nova 8, 

tel. +39 0575 789869 

Polendoni e Venturini 

Via della Battaglia 15, 

tel. +39 0575 789021 

Elena Merendelli 

Vicolo del Poeta 11, 

tel. +39 0575 788568 

DIVERSE 

Antico Frantoio 

Ravagni 

tel. +39 0575 789244 

Olivolja 


Valle di Mezzo 

tel. +39 0575 788103, 

Ekologisk getost 


Montemercole 

tel. +39 0575 723281, 

Ostar 

Caseificio Pira e Patteri 

tel. +39 0575 749024, 

Pecorino (fårost), formaggio 

di fossa (grottlagrad ost), 

ricotta och raviggiolo. 

Macelleria Cangi 

tel. +39 0575 788073, 

Kött från Val di Chiana 

Busatti, I Tessuti di 

Anghiari (tygaffär) 

Via Mazzini 14, 

tel. +39 0575 788013 

Cooperativa 

Anghiari Vecchio 

Piazza de Amicis 6, 

tel. +39 0575 788193 

RESTAURANGER 

Da Alighiero 

Via Garibaldi, 

tel. +39 0575 788040, 

Lokalt kök med välförsedd 

vinkällare. 

Locanda al Castello di Sorci 

San Lorenzo, 

tel. +39 0575 789066 

Ristorante Nena 

Corso Matteotti 10/14, 

tel. +39 0575 789491 

Antico Posto di Ristoro 

La Scheggia 

tel. +39 0575 723000 

Cantina del Granduca 

Piazza Mameli 13, 

tel. +39 0575 788275 

Vecchia Osteria 

La Pergola 

Tavernelle 13, 

tel. +39 0575 723330 

Musikföreställningar och 

teater innanför de gamla 

murarna. Konserter och 

föreställningar på torgen i byns 

gamla stadsdel (juli–augusti). 

Tovaglia a Quadri. En 

fyrarätters toskansk middag med 

teater. Byns invånare berättar 

historier för varandra på det lilla 

torget Piazzetta del Poggiolino 

(10–20 augusti). 

Camminata del 

Contrabbandiere (smugglarens 

promenad). En promenad som 

avslutas vid bron Ponte alla Piera 

där bönder från Val Tiberina och 

casentineser bytte tobak och krut. 

Efter lunchen som serveras 

utomhus, röker man cigarrer 

direktförpackade av 

tobaksarbetarna i Chitignano 

(sista söndagen i augusti). 

I Centogusti dell’Appennino 

(Apenninernas hundra smaker), 

är en utställning och marknad 

för gastronomiska produkter 

och viner från floderna Tiberns 

och Arnos dalgångar (första 

veckoslutet i november). 

Procession för Madonna di 

Loreto, framförande av ”levande 

tavlor”, i byns mest fantasi - 

eggande hörn, inspirerade av 

scener från gamla och nya 

testamentet (10 december). 

Inkvartering 

AGRITURISM 

Arcobaleno 

Catigliano, 

Podere Aiale 61, 

tel. +39 0575 70670, 

7 sängplatser 

Ca’ del Viva 

Ca’ del Viva, 

tel. +39 0575 749171, 


La Casaccia 

La Casaccia, 

San Lorenzo, 

tel. +39 0575 788694, 


Cafaggio 

Toppole 42, 

tel. +39 0575 749025, 


Valle di Mezzo 

Toppole 25, 

tel. +39 0575 788103, 


Pianettole 

Pianettole 89, 

tel. +39 0575 749029, 


Residence Il Pozzetto 

Preconne, 

tel. +39 0575 723248, 


MUSEER OCH 


Statsmuseet i Palazzo 

Taglieschi. De tjugo salarna 

erbjuder besökaren en utmärkt 

samling målningar och skulpturer 

(från den toskanska och umbriska 

skolan), kulttillbehör och redskap, 

allt inramat av 1400-tals - 

atmosfären i Taglieschi-palatset. 

Bland alla föremål utmärker sig 

särskilt en madonna i trä av 

Jacopo della Quercia (1400-tal) 

och en mångfärgad terrakotta 

som tillskrivits Andrea della 

Robbia. 

Centrum för dokumentation 

av slaget vid Anghiari. Inhyst 

i det magnifika Marzocco-palatset 

informerar centret inte bara om 

en händelse som har präglat 

platsens historia, utan man får 

även lära sig mer om Leonardo 

da Vincis liv och målning av 

slaget vid Anghiari. 

Museo della Misericordia. 

I det tidigare kapellet för Corpus 

Domini står det gamla bårkärror 

och bårar för att bära sjuka, som 

vittnar om en volontärtradition 

som sträcker sig långt tillbaka 

i tiden. 

SPORT- OCH 


Tennis, preparerade gångstigar, 

vandringsleder och mountainbike. 

San Bartolomeo 

Scheggia, 

tel./fax +39 0575 59139, 


Fattoria La Scheggia 

La Scheggia, Anghiari 

tel. +39 0575 723077 

Il Sasso 

San Lorenzo 38, 

tel. +39 0575 787089, 


HOTELL 

Oliver Hotel Ristorante 

Via della Battaglia 16, 

tel. +39 0575 789933, 

32 rum 

La Meridiana 

Piazza IV novembre 8, 

tel. +39 0575 788102, 

22 rum 

Relais La Commenda 

Tavernelle, 

tel. +39 0575 723356, 

12 sängplatser med frukost 

PARKERING FÖR HUSBILAR 

Parcheggio 

Campo della Fiera 

12 platser

KOMMUNEN CORINALDO 

(PROVINSEN ANCONA) 


203 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

S:t Anna, den 26 juli. 


Ufficio Informazioni Turistiche, 

via del Corso 10, 

tel. + 39 071 679047. 

Pro loco, via del Velluto 20, 

tel. +39 071 679047. 

Ass. Pozzo della Polenta Largo, 

XVII Settembre 1860, 

tel. + 39 071 679043. 


Med bil 

A14 eller SS 16 (Adriatica) 

avfart Senigallia, sedan 

länsvägen Corinaldese i 18 km. 

Med tåg 

sträckan Milano-Lecce, 

Senigallias station; sträckan 

Rom-Falconara Marittima, byte 

till Senigallia. 

AVSTÅND I KM 

Perugia 120, Assisi 104, 

Rimini 83, Loreto 75, 

Ancona 52, Senigallia 18. 

INTERNET 

www.comune.corinaldo.an.it 



Ortnamnet 

Traditionen berättar att eftersom 

Corinaldo ligger nära den 

förstörda romerska staden Suasa 

Senonum, skulle dess namn 

härstamma från utropet ”curre in 

altum” (spring, fly uppåt), alltså 

ropet från de som överlevde 

barbarernas våld. Men det är mer 

troligt att ortnamnet betyder 

”colle in alto” (hög kulle) eller 

”curia di Aldo” (Aldos curia), det 

senare av langobardiskt ursprung. 

Vapenskölden 

På en röd bakgrund finns sex 

bergstoppar avbildade, över vilka 

S:t Petrus nycklar korsas. Detta till 

minne av den titel som påven Leo 

X förlänade staden Corinaldo år 

1517. Vapenskölden kröns av en 

tornförsedd krona och längst ned 

på vapenskölden finns inskriften 

”Cineribus Orta Combusta Revixi”. 

Historia 

År 1000 ca: det är mer troligt att 

Corinaldos ursprung härrör från 

det historiska fenomenet med 

befästningskonst än den legenda - 

riska återuppbyggnaden av den 

romerska staden Suasa, som 

brändes ned av Alariks barbarer 

år 409 e. Kr. 

1360: Corinaldo var en strategisk 

förpost, omtvistad av guelferna 

och ghibellinernas fraktioner som 

kämpade om makten. Efter en 

lång kamp i kyrkans tecken 

förstörs Corinaldo av påvens 

arme, ledd av Galeotto Malatesta. 

Corinaldo 

Årets 

by 

2007 

1367: Corinaldo återuppbyggs 

och får sin nuvarande ringmur. 

Malatesta efterträds av familjen 

Sforza som i sin tur efterträds av 

släkten Della Rove. 

1416: den starka muren håller 

stånd mot ett anfall från den 

omtalade kondottiären Braccio da 

Montone. Även ett anfall från 

Sante Garelli år 1432 slås tillbaka 

av invånarnas tappra motstånd. 

1480: en ny ringmur med den 

tidens nya befästningskonst byggs 

i syfte att göra platsen ointaglig, 

troligen med hjälp av den 

berömde militärarkitekten 

Francesco di Giorgio Martini. 

1503: Niccolò Machiavelli, som 

befinner sig i Corinaldo på ett 

uppdrag av Florens, skriver den 

1 januari ett berömt brev om 

hertig Valentino (Cesare Borgia) 

där han föregriper de teman – 

som legenden om kondottiären 

– som sedermera behandlades 

i”Fursten”. 

1517: Francesco Maria, den 

avsatte hertigen av Urbino, 

belägrar murarna men tvingas 

efter 23 dagar till reträtt. Påven 

Leo X belönar den trofasthet som 

befolkningen i Corinaldo visat 

genom att upphöja byn till stad. 

1640: avslutas arbetet med 

kyrkan Suffragio. Detta och 

påföljande århundrade betraktas 

som Corinaldos guldålder som 

tack vare Påvestatens beskydd på 

nytt berikas med nya och eleganta 

boningar och betydande religiösa 

byggnader. 

MARCHE 

53


1786: påven Pius VI bekräftar 

Corinaldos titel som stad. 

1860: Marche införlivas med 

kungadömet Italien. 

Särprägel 

Bondekulturens cykliska perioder 

förefaller vara representerade i 

Corinaldos ringformade och 

koncentriska struktur. Den stora 

ringmuren (byggd 1480) vidgar 

och innesluter muren från 1367, i 

vars centrum brunnen ”Il Pozzo 

della Polenta” står. Tre av murens 

ringar går i varm tegelfärg, men 

den fjärde – som innesluter de 

övriga – går i grönt, den består 

nämligen av ett bälte av väl - 

doftande lind, som i tredubbla led 

omringar fästningen. Livet som 

återuppstår vid årstidens växlingar, 

det gamla bondesamhällets hårda 

verklighet, livet som besegrar 

Capitello tardoantico 

döden och skyddar sig bakom de 

höga tegelmurarna: Corinaldos 

minnen av belägringar och hunger 

står för all denna symbolik. En 

stad präglad av kultur och tro där 

man, enligt den lokale författaren 

Mario Carafoli, ”kan andas luften 

av historiens vingslag”. 


”Bränd och förstörd av den 

ondskefulla Alarico, den vackra 

och omtalade staden Suasa. Det 

var året för vår räddning, 409, 

som det stod skrivet. De som 

fortsatte framåt för att rädda sig, 

flydde genom vinden Cecias 

bland de närbelägna kullarna …”. 

Året för jungfru Marias barnsbörd, 

gavs idén till att uppföra en stad 

skapad genom arkitektoniska 

kriterier och ritningar [...], de 

kallade staden Corinaldo, nästan 

som ’curre in altum‘!” (Vicenzo 

Maria Cimarelli, i början av 1600talet). 


Santa Maria Goretti var en 

bondflicka från Corinaldo som har 

blivit symbol för kristendomens 

fromhet. Hon var en gudfruktig 

flicka som tillbad Madonnan i 

helgedomen ”Incancellata”. 

Nöden som rådde på landsbygden 

i regionen Marche vid slutet av 

1800-talet tvingade familjen att 

Pinacoteca 

acceptera en förflyttning till det 

stinkande malariaområdet i de 

Pontinska träsken, dit mängder av 

förtvivlade människor kommit i 

hopp om att finna ett nytt 

förlovat land. Det var ett hopp 

som bars upp endast av tro och 

som dog ut för alltid den 6 juli 

1902 då den tolvåriga lilla Maria 

dödades i ett försök att försvara 

sig mot en yngling som försökte 

våldföra sig på henne. Mördaren, 

även han en stackare i detta 

eländiga malariaområde, förläts av 

den döende lilla Maria. Den lilla 

flickan helgonförklarades av folket 

och saligförklarades i S:t Peters - 

kyrkan 1947. År 1950 kanonisera - 

des hon av påven Pius XII. 

Kuriosa 

Corinaldo är också känd som de 

galnas by. Byns historia är full av 

besynnerligheter, som historien 

om polentan som tillagades i 

brunnen under den historiska 

belägringen år 1517, eller historien 

om kulan som sköts ur en kanon 

som tillverkats av stammen till ett 

fikonträd, i syfte att skrämma 

fienden. Men den märkligaste är 

berättelsen om skomakaren 

Gaetano. Han gick under 

smeknamnet Scuretto. Sonen, 

som emigrerat till Amerika, 

skickade hem pengar till ett 

husbygge i byn. Men Scuretto 

slösade bort alla pengarna på 

vinkrogen. Bygget drog ut på 

tiden och sonen fattade 

misstankar. Han bad därför 

Scuretti sända honom ett fotografi 

på det nya huset. Skomakaren 

tappade inte modet och med 

hjälp av ett flertal av byns 

invånare restes husets framsida. 

Där lät han sig fotograferas 

tittandes ut genom ett fönster. 

Historien är sann och huset utan 

golv, sidoväggar och tak finns 

fortfarande att beskåda i den 

gamla stadsdelen. 

En perfekt miljö 

för en äventyrsfilm 

Byn Corinaldo med sitt höga, 

strategiska läge i gränslandet 

mellan Ancona och Urbino 

symboliseras av den imponerande 

muren som praktiskt taget är 

intakt från 1400-talet. 

Hela ringmuren, som är 912 meter 

lång, kan beskådas under en 

guidad tur som är fascinerande. 

Portarna, bålverken, 

försvarstornen, de ghibellinska 

tinnarna med kluvna toppar och 

löpgravarna särskiljer landskapet 

från detta unika exempel på en 

befäst stad. Spår från den 

moderna tiden, som bilar och 

elledningar, verkar inte passar in i 

omgivningen. Corinaldo är en 

perfekt miljö för en äventyrsfilm. 

Byns centrum utgörs av Piaggia, 

en bred trappa med 100 trappsteg 

mot vilken husen i rött tegel 

strålar samman i ett 

fiskbensmönster. Byn har ett

flertal adliga boningshus och 

ansenliga civila och religiösa 

byggnader. Den konstnärliga 

utvecklingen under 1600- och 

1700-talet kan tillskrivas stora 

personligheter som målaren 

Claudio Ridolfi, som levde i 

Corinaldo i många år och som 

också slutade sina dagar här, samt 

organisten Gaetano Antonio 

Callido, som har efterlämnat två 

mycket speciella orgelpipor. En av 

dessa gav han till sin dotter som 

var nunna och bodde i den 

byggnad som i dag hyser det 

kommunala tavelgalleriet. Bland 

de offentliga byggnader som är 

värda ett besök kan nämnas 

Palazzo Comunale (stadshuset) 

som är ett vackert exempel på 

neoklassisk arkitektur med en lång 

pelargång mot via del Corso; det 

före detta klostret Convento degli 

Agostiniani som byggdes under 

den sista hälften av 1700-talet och 

nu används som hotell; Teatro 

Comunale (1861–69) som 

uppkallats efter Carlo Goldoni, 

samt byns äldsta byggnad Casa 

del Trecento, som i dag fungerar 

som turistkontor. Kyrkorna vittnar 

om platsens andlighet som också 

stärkts av Påvestatens långa styre. 

La Collegiata di S. Francesco är 

mycket gammal (från 1265) men 

det vi ser i dag är resultatet av 

ombyggnationen från 1600- och 

framförallt 1700 talet, då klostret 

byggdes (1749) och den nya 

kyrkan restes (1752–59). 

Il Santuario di S. Maria Goretti 

med sitt gamla kloster inhyser i 

dag Sala del costume och det 

kommunala biblioteket. I 

helgedomen med drag av 1700-tal 

införlivas den medeltida kyrkan S. 

Nicolò. Interiören är ett vackert 

exempel på sen barockarkitektur 

med ett flertal konstverk, bl.a. en 

stor körläktare av trä med en 

praktfull orgel av Callido från 1767. 

Chiesa del Suffraggio som stod 

färdig år 1640 revs senare men 

byggdes upp igen och kunde 1779 

åter öppnas för andakter. Samma 

målning av Claudi Ridolfi som 

fanns ovanför altaret vid den 

första invigningen av kyrkan den 6 

januari 1641 kan beskådas här än 

i dag. En annan orgel av Callido 

finns vid körläktaren ovanför 

kyrkporten till kyrkan Chiesa 

dell’Addolorata som invigdes år 

1755. På Piazza S. Pietro finns 

endast klocktornet kvar av kyrkan 

med samma namn. Kyrkan 

förstördes 1870 på grund av 

rasrisken. På kyrkans plats står nu 

en stor Himalayaceder som 

troligtvis har planterats av en 

motståndare till prästerskapet i 

syfte att förhindra ett nytt 

kyrkobygge. Nu åter till murarna. 

Det första besökaren ser är 1400talstornet 

Sperone. Det är 18 

meter högt, femhörnigt och 

tillskrivs arkitekten Francesco di 

Giorgio Martini från Siena. Tornet 

Corinaldo 


har restaurerats ett flertal gånger. 

Andra torn som sticker ut är 

Scorticatore (vars murar sträcker 

sig 15 meter upp), Mangano och 

Calcinaro som fått sina namn 

efter det yrke som utövades av 

den som bodde där. Om man i 

stället utgår från Rotonda, vilken 

är en del av tillbyggnaden från 

renässansen och som slutfördes år 

1490, och fortsätter längs den 

gång där bevakningen sköttes 

kommer man till Landroni, en 

pelargång som härrör från de 

påbyggnader som gjordes längs 

via del Corso under 1600-talet. 

Därifrån kommer man åter till 

murarna som har några storslagna 

förstärkta portar. Den mest 

intressanta delen av ringmuren är 

kanske Porta S. Giovanni med ett 

flertal välbevarade försvarsdetaljer. 

Militärarkitekturen uppvisar 

tidsepokens alla utsmyckningar 

som skottgluggar, titthål, 

kragstenar, anfallsgluggar och 

kreneleringar. Om man vänder 

och går mot brunnen Bargello 

kommer man till terrassen ovanför 

porten där man kan – precis som 

Prins Charles gjorde 1987 – se ut 

över den gamla stadsdelen och 

det underliggande land - 

skapet. Vid klara dagar 

ser man ända till Monte 

Conero. 

MARCHE 

55

Corinaldo 



Bland kullarna runt om Corinaldo 

odlas det berömda Verdicchio vinet, 

ett raffinerat vin med ljus, halmgul 

färg. Smaken är torr och välbalan - 

serad och passar utmärkt till fisk - 

rätter. Rosso di Corinaldo är ett rött 

vin som ännu inte har klassificerats 

som DOC-vin men som är mycket 

lovande. I området produceras även 

extra jungfru oliv olja, charkuteri - 

produkter och honung. 


”Passatelli in brodo di cappone” (en 

slags pasta i kapunbuljong) är en 

specialitet för området som emeller - 

tid härrör från den traditionella 

kokkonsten i regionen Emilia- 

Romagna. ”Vincisgrassi” är en typ 

av lasagne med lager av tomatsås, 

parmesanost, pasta och béchamel - 

sås. Rätten är typisk för större delen 

av regionen Marche. ”L’oca arrosto” 

(ugnsstekt gås) fylld med salvia, 

rosmarin och vitlök tillsammans med 

stora klyftor av ugnsstekt potatis är 

en rätt som bör provas på någon av 

Corinaldos restauranger. 

UTFLYKTSMÅL 

År 2002 erhöll Corinaldo kvalitetsutmärkelsen 

”Bandiera Arancione”, 

samt ”Bandiera Verde agricoltura” 

för sitt miljöarbete. Man tillhör också 

sammanslutningen "Consorzio di 

Frattula" som verkar för att främja 

lokala gastronomiska produkter. 

Inköp 


Go.Ti 


tel. + 39 071 67863 

Guldsmed. 

Ceramiche Jakab 


tel. + 39 071 7975341 

Fratelli Maori 

Via Nevola 44, 

tel. + 39 071 679017 

Restaurering av antika möbler. 

Lenci Mobili 


tel. + 39 071 67069 


DIVERSE 


biologica San 

Lorenzetto 

(biologiskt jordbruk) 

Via S. Lorenzetto 18/A, 

mob. + 39 333 43 15453. 


Baldarelli Valerio 

(vinodling) 

Via Strada delle Coste 4, 

tel. +39 071 679086, 

mob. +39 339 1477515. 

Corinaldo tillhör dessutom Parco 

Archeologico di Suasa som är ett 

arkeologiskt parkområde. Den 

romerska staden Suasa uppstod på 

200-talet f.Kr. i dalgången intill 

floden Cesano vid en forntida 

färdväg mellan den adriatiska kusten 

och Apenninernas dalar, ett område 

som tidigare beboddes av det forn - 

galliska folket senoner. Arkeologer 

har funnit en romersk boning från 

mitten av det första århundradet 

f.Kr. med 20 mosaikgolv. Parken 

ligger i stadsdelen Pian Volpello, 

ca 4 km från Corinaldo. Byn är 

också en utmärkt utgångspunkt för 

vallfärder: inom 40 minuter kommer 

man till klostret Eremo di Fonte 

Avellana som grundades kring år 

1000 av S:t Romualdo och ligger i 

ett förtjusande vackert skogs område. 

Vallfärdsorterna Assisi och Loreto 

nås inom en timme. Från Corinaldo 

är det också nära till flera kända 

turistmål: det tar en halvtimme till 

Urbino och till de fantastiska 

grottorna i Frasassi tar det en timme 

med bil. Senigallia med sina 

fantastiska stränder ligger endast 15 

minuter bort och de medeltida 

slotten Gradara och San Leo 

nås inom 45 minuter. 

EVENEMANG 

Vinterns och sommarens teater - 

säsong. Varje år spelas upp till 14 

föreställningar med fokus på 

barnteater. Contesa del Pozzo 

della Polenta, den tredje söndagen 


Mencaroni Maurizio 

tel. +39 071 67842, 

mob. +39 335 8339964. 

Vinodling. 

Alimentari Bruciati 

Pietro 

Via Borgo di Sotto 41, 

tel. +39 071 67012. Utmärkt 

Verdicchio. Livsmedel 


Libenzi Laila 

Strada di S. Liberata 62, 

tel. + 39 071 67817 

Brescini 

Via S. Lorenzetto, 

tel. + 39 071 679264 

Biologiskt jordbruk. 

Baldarelli 

Strada delle Coste 4, 

tel. + 39 071 679017 

Utmärkt Verdicchio. 

Barattini Pascucci 

Romualdo 

Via S. Maria 81, 

tel. + 39 071 679184 

Cantina sociale 

Val di Nevola 

Via Nevola, 

tel. + 39 071 7975558. 

Vin: Rosso Conero och 

Verdicchio dei castelli di 

Jesi. 

Enoteca Perbacco, 

Via del Corso 50/52, 

tel. + 39 071 7976367. 

Vin 

La bottega del fornaio, 

Via del Velluto 7, 

tel. + 39 071 67640. 

Bröd 

i juli. Varje år sedan 1979 firas 

minnet av belägringen år 1517. I 

evenemanget deltar ca 300 statister 

iklädda tidstypiska dräkter, 

trumslagare, flaggviftare, bågskyttar 

och trumpetare. De olika stads - 

delarna tävlar mot varandra i olika 

grenar och den stadsdel som tilldelas 

segerpriset får förbereda dräkterna till 

nästkommande år. Dräkterna 

används bara vid ett tillfälle och 

ställs efter defileringen ut i Sala del 

Costume. 

Jazzfestival. Italiens främsta 

jazzmusiker deltar i festivalen. 

Corinaldo Estate, från den 15 juni 

till den 15 september: kommunen 

arrangerar föreställningar och 

skådespel i samarbete med olika 

lokala organisationer. 

Halloween, den sista veckan i 

september. Med rädsla som tema. 

Föreställningar och möten med 

skådespelare och kulturpersonligheter 

som avrundas på någon av byns 

tavernor. 

MUSEER OCH 


Civica raccolta d’arte Claudio 

Ridolfi, piazza del Cassero, tel. 

+39 0716 79047. Konstmuseum 

beläget intill det gamla benediktinerklostret. 

Under sommaren öppet 

även kvälls tid. Här finns tavlor, 

skulpturer och liturgiska föremål, 

Frantoio Brignoni, 

Via G. Branca, 

tel. + 39 071 7976184 

Olivpressning och försälj - 

ning av extra jungfruolivolja. 

Lenci Mobili, 


tel. + 39 071 67069 


Restauranger 

RESTAURANGER 

Il Pesce Spada 

Strada di Santa Liberata 2, 

tel. + 39 339 2396889 

Fiskrätter. 

Ai 9 tarocchi, 

Viale Dietro Le Monache, 8, 

tel. + 39 071 7976277 

AGRITURISM 

Inkvartering 

Villino Campagnolo 

Via Gasparini 4, 

tel. + 39 071 7975159 

Lokala rätter. 

Col Verde 

Via per Montalboddo 52, 

tel. + 39 071 7976023 

Hemlagad, rustik pasta och 

uthyrning. 

HOTELL MED 

RESTAURANG 

Al Casolare 


tel. + 39 071 7976006 

Il Giglio 


tel. + 39 071 7976324/5. 

I Tigli 

Via del Teatro 3, 

tel. + 39 071 7975849 

Innanför stadsmuren. Rum 

med tegelväggar och utsikt. 

bl.a. 18 relikskrin med skulpterade 

och målade byster i trä som är ett 

utsökt sicilianskt träsnideri från tidigt 

1600-tal. 

Sala del Costume e delle 

Tradizioni popolari, Largo XVII 

Settembre 1860, tel. +39 0716 79043. 

Här förvaras de vackraste dräkterna 

som använts i samband med 

festligheterna Contesa del Pozzo 

della Polenta. Dräkterna har sytts 

upp av lokala sömmerskor enligt 

renässansmodeller. Här visas också 

antika verktyg för bearbetning av 

tyger. 

Chiesa di Madonna del Piano, 

en berättande utställning. Platsen 

ligger vid foten av den kulle där det 

medeltida centrat uppstod och är 

föremål för en arkeologisk utgräv - 

ning. Här finns en illustrerad 

vandring kring och inuti kyrkan med 

information och utställningsföremål 

i den sal som tillägnats återupp - 

byggandet av det forntida området 

och klosterlämningar. Information: 

tel. +39 071 6793207/679047. 

SPORT- OCH 


Tennis, simbassäng och utflykter till 

närliggande kulturstäder. 


Coccioni Adriana, 

Via del Quattrocento 2, 

tel. + 39 339 6927295 

Camera con vista 

Strada dei Venturosi, 

tel. + 39 071 7976265. 

Casa del Fonte, 

Strada di Fonte 

Vincareto 10, 

tel. + 39 071 7975635. 

Camera con Vista 

Strada dei Venturoli, 6 

tel. +39 071 7976265, 

mob. +39 328 6796807 

www.camera-con-vista.it 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Col Verde 

utrustat område på vägen 

mot Montalboddo 52, 

tel. + 39 071 7976023 

Öppet från april till 

september, övriga perioder 

på förfrågan. 

Ytterligare ett område vid 

Piazzale della Liberazione, 

tel. + 39 071 679047.

KOMMUNEN 

CASTIGLIONE DEL LAGOS 


(PROVINSEN PERUGIA) 


210 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

Santa Maria Maddalena, 

22 juli 


Regionala turistbyrån, 

Piazza Mazzini 10, 

tel. +39 +39 075 9652484, 

info@iat.castiglione-del-lago.pg.it 


Med bil 

från norr, A1 avfart Val di 

Chiana / omfartsväg Perugia- 

Bettolle; från söder, A1 avfart 

Chiusi-Chianciano Terme / 

riksväg 71 Umbro-Casentinese 

i riktning mot Perugia. 

Med tåg 

linjen Rom-Florens, 

stationerna Castiglione del 

Lago Chiusi-Chianciano Terme 

/ Terontola-Cortona. 

AVSTÅND I KM 

Rom 150, Florens 120, Siena 

72, Assisi 65, Orvieto 60, 

Perugia 40, Cortona 20. 

INTERNET 

www.castiglionedellago.it 

Castiglione del Lago 

En fästning i en slöja av silver 


Ortnamnet 

Byns namn kommer från den 

medeltida fästning som byggdes 

här i mitten av 1200-talet och som 

kallades för ”Castello del Leone” 

(lejonslottet), på grund av sin 

femhörniga form inspirerad av 

stjärnbilden Lejonet. 

Vapenskölden 

Vapenskölden återger platsens 

historia. Tornet är en symbol för 

fästningen på kullen. Med en 

påvekrona ovanför är sköldemärket 

omgivet av en ekkvist och en 

olivkvist, som betecknar glorian 

och områdets tillhörighet. 

Historia 

Etruskiska perioden: byn var 

ett centrum av blygsamma 

dimensioner, förmodligen belägen 

längst ut på bergsudden mot sjön. 

Romerska perioden: var det en 

station och ett läger längs med 

Via Cassia Aretina. 

900-talet: byn förstördes av 

ghibellinernas arméer från Arezzo 

och Cortona. Samtidigt påbörjade 

Arezzo återuppbyggandet av byn, 

som kallades för ”Castello del 

Leone”, för att skapa ett starkt 

fäste halvvägs mellan Rom och 

Florens. 

1550: Påve Julius III grundade 

markisatet Castiglione och 

markisatet Chiugi och gav hela 

territoriet i gåva till sin syster 

Giacoma, gift med Francesco della 

Corgna. Deras söner Ascanio och 

Fulvio utmärker sig båda, inom 

militären respektive inom kyrkan. 

Fulvio blir kardinal och Ascanio, 

en befästningsexpert, blev markis. 

1550–1565: blev perioden för ett 

stadsmässigt och arkitektonisk 

förnyande av Castiglione. Ascanio 

utvidgade enligt egna ambitiösa 

planer Palazzetto Baglioni, från 

1400-talet, för att kunna hysa ett 

praktfullt hov. 

1617: upphöjdes markisatet till 

hertigdöme. 

1647: dog Fulvio della Corgna och 

med honom dynastin och hertig - 

dömet Castiglione och Chiugi. 

Istället utsågs ett påvligt legat och 

hertigpalatset övergår att ägas av 

Camera Apostolica (påvedömets 

ekono miska avdelning). 

1870: kommunen tog över ägandet 

av palatset Palazzo della Corgna. 

Särprägel 

”Jag skriver till dig från en 

bedårande plats. Vårt hus ligger 

vid Trasimenosjön, omgiven av 

yviga kullar. På sjön finns tre 

drömlika öar, intensivt gröna, 

utsträckta som i extas över sjön”. 

Dessa rader skrevs av poeten 

Vittoria Aganoor i början av 1900talet. 

Hon beskriver för en vän ett 

förtrollat landskap, mirakulöst 

bevarat tack vare engagemanget 

från invånarna och en grupp 

intellektuella som leddes av 

parlamentsledamoten Guido 

Pompilj, som under förra 

århundradet protesterade mot 

torrläggningen av sjön. I dag 

erbjuder denna ”räddade” sjö oss 

UMBRIA 

57


ett landskap fyllt av färger, ljus 

och lugn, i balans med naturen 

och vardagen. 


Poeter och författare har under 

sina resor i Italien stannat till vid 

Trasimenos stränder och sjöns 

silverfärgade slöja. Lord Byron 

beskriver vackert hur olivträden 

och vinrankorna på de mjuka 

umbriska kullarna speglar sig i 

sjöns vatten. Bland de många som 

lämnat skriftliga minnen om den 

raffinerade skönheten och 

gästfriheten som mött dem i dessa 

trakter finns Stendhal och Goethe. 

”Sjöns utomordentligt behagliga 

utsikt” drabbar Goethe, som 

antecknar att ”dessa syner gav 

honom ett starkt intryck”. 


Minnet av härföraren och militär - 

strategen Ascanio della Corgna 

lever kvar i Castiglione del Lago. 

Upphovsman till stadsplaneringsförnyelsen 

av byn, lämnar han 

efter sig det magnifika Palazzo 

Ducale (hertigpalatset) där kretsen 

av konstnärer och intellektuella 

samlades som familjen försörjde. 

Han föddes i Rom 1514, till - 

bringade sina ungdomsår hos sin 

farbror kardinalen och framtida 

påve Julius III, ägnade sig åt 

studierna inom det militära, 

klassiska studier och arkitektur. 

Hans utmärkta egenskaper som 

soldat och härförare gav honom 

chansen att frekventera makt - 

havarnas hov och planera deras 

militärkampanjer, där han ofta 

deltog själv och utmärkte sig för 

sin intelligens och sitt mod. Han 

dog i Rom den 3 december 1571, 

efter att han återvänt från slaget 

vid Lepanto. Hans balsamerade 

kropp låg på lit du parade fyra 

dagar innan den fördes till Perugia 

där han gravsattes efter en ståtlig 

begravning i Della Corgna-kapellet 

i kyrkan San Francesco al Prato. 

Kuriosa 

Siffran tre, som symboliserar 

fulländning, är en magisk siffra 

i Castiglione. Trekantigt är det 

medeltida tornet Torre della Rocca, 

tre är antalet portar in till byn 

(portarna Fiorentina, Senese och 

Perugina), tre är torgen (Gramsci, 

Mazzini och Delle Erbe) och det 

finns tre vägar (Via Vittorio 

Emanuele, Via del Forte och Via 

dell’Asilo).

Renässans mål - 

ningar och löp - 

gravar för vakt - 

hållning med utsikt 

över Trasimeno 

Av stor historisk-konstnärlig 

betydelse är det imponerande 

Palazzo della Corgna. Det byggdes 

ut på 1500- och 1600-talet av 

bland annat Galeazzo Alessi 

ovanpå resterna av Palazetto 

Baglioni som troligtvis höll uppsikt 

över Vignola. I palatset finns verk 

från den sena umbriska-toskanska 


En fästning i en slöja av silver 

manierismen. En yta på över 1200 

kvadratmeter har målats för att fira 

härförare Ascanio della Corgnas 

bedrifter med viktiga teman under 

1500-talet. De visar modiga 

bedrifter av de romerska hjältarna 

och scener inspirerade från den 

grekiska mytologin. 

I dag har större delen av 

freskomålningarna av Niccolò 

Circignani, kallad ”il Pomarancio”, 

som pryder salarna i palatset 

återfått sin forna glans tack vare 

ett noggrant restaureringsarbete. 

Palazzo Ducale (hertigpalatset) är 

anslutet till den medeltida fäst - 

ningen Rocca del Leone via en 

löpgrav som slingrar sig längs med 

murarna och som täcktes 1617, när 

fästningen var ett markisat under 

adels familjen Della Corgna. Rocca 

del Leone (lejonborgen) är en 

medeltida fästning med den unika 

fempunktsform, som ska påminna 

om lejonets stjärnbild. Uppförd 

efter önskemål från Federico II från 

och med 1247, är den ett av de 

främsta exemplen på militär 

arkitektur från medeltidens 

Umbrien. Dess placering på den 

kalkartade utlöparen som 

dominerar Trasimenosjön har varit 

av stor strategisk betydelse under 

de många maktkrigen över 

territoriet som utkämpades mellan 

adelsfamiljerna från Toscana och 

Perugia. Sevärd är också Santa 

Maria Maddalenakyrkan, belägen 

på den motsatta sidan av Palazzo 

Ducale, som byggdes 1836 enligt 

arkitekten Giovanni Capronis 

ritningar. Inuti kyrkan hänger 

”Madonna del Latte” från Sienas 

målarskola från 1300-talet. Det är 

en tavla som föreställer Jungfru 

Maria och Jesusbarnet och har 

tillskrivits en lärling till ”Perugino”. 

Målningen har nyligen blivit 

restaurerad. Där finns även 

freskomålningar av Mariano 

Piervittori målade efter 1850. San 

Domenicokyrkan är istället från 

barocken (första hälften av 1600talet): 

byggd efter önskemål från 

hertig Fulvio Alessandro, erbjuder 

den besökaren ett magnifikt 

kassettak och talrika målningar 

från 1600-talet. 

UMBRIA 

59




Runt Trasimenosjön odlas bönan 

"fagiolina del lago", eftersom 

markförhållandena där är idealiska. 

Det är en mycket liten böna med 

ett skal som är så tunt att det 

knappt syns, den har en delikat 

smak och är lättsmält. Odlingen 

av bönan har återinförts tack vare 

ett jordbrukskooperativ. I dag 

skyddas bönan av Slow Foodrörelsen. 


Sötvattensfisk dominerar den 

lokala menyn, särskilt i rätten 

”regina in porchetta”. Det är en 

stor karp, tillagad i ugn, kryddad 

med fänkål, vitlök, peppar och 

salt. Rätten serveras med det 

utmärkta rödvinet Colli del 

Trasimeno (Trasimenos kullar). 

En annan rätt är ”pici co’ la 

nana”, en hemgjord pasta lagad 

på vatten och mjöl, med sås på 

anka och parmesanost. 


Arte e Decorazioni 

av Liliana Sordi, 

Via del Forte 34, 

tel. +39 075 951859. 

F. Decor 

av Francesca Pierini 

Corso V. Emanuele, 

Glasdekorationer. 

Ceramiche S. Marco 

Via del Forte. 

La Bottega del Tarlo, 

Via del Forte. 

DIVERSE 

Inköp 

Il Granaio 

Via V. Emanuele. 

Battilani 


I Magazzini 

della Cantina 


La Botteguccia 

Via Fiorentina. 

Restauranger 

RESTAURANGER 

La Cantina 

Via V. Emanuele 89, 

tel. +39 075 9652463. 

L’Acquario 


tel. +39 075 9652432. 

UTFLYKTSMÅL 

Byns höga läge ger en oslag bar 

panoramavy. På ena sidan ser 

man hela Trasimenosjön och 

staden Cortona, på andra sidan 

kan man se staden Panicale, 

”Città della Pieve”, kullarna runt 

Chiusi och hela vägen till Monte 

Amiata. Castiglione är lätt att nå 

med bil eller tåg och är en lämplig 

utgångs punkt för utflykter i de 

närbelägna konststäderna i 

Umbrien och Toscana. Precis 

nedanför byn, i Trasimenoparken, 

finns långa gräs- och sand - 

stränder för avkoppling. 

EVENEMANG 

Under Tulipanfesten firas vårens 

intåg, i april. 

Endurance Cup, internationell 

uppvisning i ridning. 

”Coloriamo i Cieli” (vi målar 

himlen), en av de viktigaste 

internationella uppvisningarna i 

drakflygning lockar åskådare från 

hela världen. Den går av stapeln 

vartannat år från slutet av april till 

början av maj. 

La Fontana 


tel. +39 075 9653235. 

Papri-ka 


tel. +39 075 951151. 

Miralago 


tel. +39 075 951924. 

Lo Scoglio 

Via Lungolago 4, 

tel. +39 075 953206. 

La Capannina 


tel. +39 075 53251. 

Il Lido Solitario 


tel. +39 075 951891, 

fax +39 075 953492. 

HOTELL 

Inkvartering 

Miralago 


tel. +39 075 953063. 

La Torre 


tel. +39 075 951666, 

AGRITURISM, B&B, 

HERRGÅRDAR, 

VANDRARHEM, 

CAMPINGPLATSER 

anslutna till den lokala 

turistbyrån 

Il Torrione 

Via delle Mura, 

tel. +39 075 953236. 

Il Melograno 

Fattoria Lara 

Ferretto-Piana, 

tel. +39 075 821459. 

Frattavecchia 

Frattavecchia, 

tel. +39 075 956015. 

I Romiti 

Vaiano, 

tel. +39 075 9527216. 

La Fattoria 

Panicarola, 

tel. +39 075 9680291. 

Poggio del Sole 

Ceraso Alto, Sanfatucchio, 

tel. +39 075 9680221. 

Poggio Verde, 

Ceraso Alto, Sanfatucchio, 

tel. +39 075 9589678. 

I Cucchi 

I Cucchi, 

Petrignano del Lago, 

tel. +39 075 9528116. 

I Morami 

Morami, Macchie, 

tel. +39 075 9589107. 

Santa Margherita 

Laviano di Pozzuolo 

Umbro, 

tel. +39 075 959380. 

Villa Belvedere 

Belvedere, Villastrada, 

tel. +39 075 9527079. 

Romitorio 

Romitorio, Pozzuolo, 

tel. +39 075 959517. 

Borgo Badia 

Badia San Cristoforo, 

tel. +39 075 9653376. 

Qualità Trasimeno, en festival 

med lokala produkter från 

Trasimenosjön, i slutet av maj. 

Föreställning till Ascanios ära, 

teaterföreställningar som från 

hertigpalatsets salar slingrar sig 

fram till den suggestiva 

amfiteatern i den medeltida 

Rocca del Leone och lockar med 

sig åskådarna på vägen, i juli. 

Internationell folklorefestival, 

i juli. 

Nationell amatörteaterfestival, 

juli–augusti. 

Trasimeno Blues, musikfestival 

av internationell betydelse, 

25 juli–3 augusti, alla kvällar 

i byarna runt sjön. 

www. trasimenoblues.net 

tel. +39 075 828493. 

Paese del Natale (jullandskap), 

clowner, gatuartister och 

soulmusik i Santa Maria 

Maddalenakyrkan. 

Podere Pescia 

Pescia, 

tel. +39 075 951824 

Tenuta Le Coste 

Moiano, 

tel. +39 0578 294023. 

Boschetto del lago 

Ferretto, 

tel +39 075 9659016. 

Casale Baldelli 

Via Baldelli, 

tel. +39 075 953046. 

La Bandita 

Vitellino, 

tel. +39 075 9653082. 

Le Quattro Stagioni 

Pallareto di Piana, 

tel. +39 075 9652892. 

Podere Le Vigne 

Petrignano del Lago 

tel. +39 075 9528303. 

Barbini Mario 


tel. +39 075 953046. 

Casa Iris 

Villastrada Umbra, 

tel. +39 075 9527079 

Villa Vitellino, 

Vitellino, 

tel. +39 075 9652932. 

Ostello Il Poggio 

Isola Polvese, 

tel. +39 075 9659550 

Vandrarhem. 

Residence al Lago 

Via dei Pescatori, 

tel. +39 075 951473. 

MUSEER OCH 


I Palazzo della Corgnas ena flygel 

finns ett museum med 

freskomålningar av Niccolò 

Circignani, kallad ”il Pomarancio” 

(1552–1626). Han var berömd för 

sina utsmyckningar av San 

Stefano Rotondokyrkan i Rom och 

här tolkar han krigshistorier av 

Ascanio della Corgna, höljda i 

mytologi. Han har gjort 

freskomålningar som skapar 

sinnesrörelse, i robotaktig 

senmanieristisk stil, från rum till 

rum, över en ofantligt stor yta. 

Öppet alla dagar året runt, tel. 

+39 075 9658210. 

SPORT- OCH 


Simning, golf (banorna ligger 

bara några kilometer bort), 

ridning, promenader, cykelturer, 

lerduveskytte, motorkross (här 

finns den viktigaste banan i 

Italien) och segling. Första 

veckoslutet i juni lockar tävlingen 

i triathlon utövare från hela 

Italien. 

Residence Castiglione 

Via della Pace, 

tel. +39 075 951829. 

La Badiaccia 

Badiaccia, 

tel. +39 075 9659097, 

Camping. 

Listro 

Camping vid sjön, 

Lido Arezzo, 

tel. +39 075 951193. 

Hus, rum, möblerade 

semesterlägenheter 

Info: Lokala turistbyrån, 

tel. +39 075 9652484, 

info@iat.castiglione-dellago.pg.it 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Bredvid Campeggio Listro 

vid sjön.

KOMMUNEN SPERLONGA 

(PROVINSEN LATINA) 


55 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

San Leone Magno, 

första söndagen i september. 


Ufficio promozione turistica 

(turistkontoret) 

tel. +39 0771 557000, 

vintertid öppet 8–14, 15–17, 

sommartid 8–13, 17–21. 


Med bil 

från Rom, SS 148 Pontina ända 

till Terracina, sedan SS Flacca. 

Från Neapel, SS Domiziana 

ända till motorvägen Formia- 

Cassino, sedan SS Flacca från 

Formia. 

Med tåg 

linjen Rom-Neapel (via 

Formia), tågstationen Fondi- 

Sperlonga. 

AVSTÅND I KM 

Rom 127, Neapel 110, Latina 

57, Formia 20, Terracina 15, 

Gaeta 15. 

INTERNET 

www.comune.sperlonga.lt.it 

comunedisperlonga@tiscali.it 

En Homerisk dröm mellan himmel och hav 


Ortnamnet 

Härrör från de naturliga grottorna 

(speluncae) som öppnar sig mot 

havet. Den mest kända av dessa 

är Tiberiusgrottan. 

Vapenskölden 

Föreställer tornen i Sperlongas 

ljusblå vatten med en mörkgul 

himmel som bakgrund. De tre 

tornen Torre Truglia, Torre 

Centrale och Torre di Nibbio 

byggdes för att hålla stånd mot 

barbarernas talrika räder, och 

symboliserar med andra ord 

Sperlongas ansatta historia. 

Historia 

Romartiden: Plinius nämner 

”platsen med grottan” och Strabo 

tillägger ”här öppnar sig enorma 

grottor med stora och rika 

boningar”. De naturliga 

urholkningar som hade lockat 

förnäma romare att förvandla 

dessa till lyxiga villor (som 

Tiberius grottan) ska ha övergivits 

vid 900-talet då piratanfallen 

tvingade befolkningen att söka 

skydd på utlöparen S. Magno. 

900-talet e. Kr.: namnet har 

ännu en gång dokumenterats i en 

handskrift där man nämner 

”castrum Speloncae”. Slottet var 

omgivet av en mur och hade, som 

många platser utmed kusterna, en 

liten kyrka tillägnad S:t Petrus 

som var fiskare. Från och med 

800-talet e. Kr. och under hela 

medeltiden är Sperlonga en 

fiskeby som lever under ett 

Sperlonga 

ständigt hot om att angripas av 

saracenerna. 

1135: omnämns kyrkan Sanctae 

Mariae de Spelonche i Codex 

Caietanus. 

1379: motpåven Clemens VII 

som är på flykt från Agnani efter 

att hans trupper lidit nederlag, 

drar sig undan i Sperlonga. 

1534: piraten och saracenen 

Khair al-Din Barbarossa erövrar 

och ödelägger byn. 

1622: Sperlonga faller på nytt i 

turkarnas händer. 

Särprägel 

Den antika byn ligger på en 

utlöpare av en spetsig klippa vid 

havet. Den har sina rötter i myten, 

i Tiberius nymfgrotta, i de 

”speluncae” (grottor) som har 

namngett platsen: en plats som 

smekts av havets upproriska vågor 

och bebotts av de behagfulla 

havsfigurer som avbildats i den 

romerska mosaiken. Innan de 

saracenska piratanfallen tvingade 

fiskarna att sätta sig i säkerhet 

och måla husen vita för att 

blända de långväga sjörövarna, var 

det bländande ljuset detsamma 

som i myten om Odysseus och 

som följde de kringflackande 

skeppen i det ljusblå och 

opålitliga Medelhavet. Tiberius 

grotta var inredd med stora 

skulpturer med spelande muskler, 

inspirerade av den homeriske 

hjältens äventyr. Sperlongas 

ursprung härrör från de gamla 

grekiska legenderna. Dess kalk - 

LAZIO 

61


stens grottor tog emot de behag - 

fulla havsnymferna: den vackraste, 

berättar Hesiodos, hette Sperlonga, 

precis som grottan hon bodde i. 

Jupiter hade förälskat sig i henne 

och en natt, medan hon sov på 

stranden, slog han i form av en 

brinnande meteorit, ned i marken 

mellan hennes ben. Sperlongas 

bländande klippor uppstod ur den 

jordbävning som det mytiska 

famntaget orsakade. 


Den latinske historikern Suetonius 

refererar i ”De vita Caesarum” till 

en händelse som drabbade 

kejsaren Tiberius i Sperlonga, 

några dagar efter att han rest 

från Rom för att dra sig tillbaka 

i Campanien: ”medan han åt 

middag i Terracina, i en vacker 

villa som kallades Spelonca, föll 

av en händelse ett flertal stora 

stenblock från ovan. Många 

middagsgäster och tjänare 

krossades men han lyckades mot 

all förmodan undkomma”. 


Kejsare Tiberius, som efterträdde 

Augustus år 14 e. Kr. hade ett 

fantastiskt residens i Sperlonga 

som han nyttjade till år 26 e. Kr., 

när ett jordskred satte hans liv på 

spel. Han drevs till att flytta till 

ön Capri där han tillbringade de 

sista åren av sitt liv och ägnade 

sig – enligt Suetonius - åt alla 

slags laster och grymheter. Han 

återvände aldrig mer till Rom. 

Kuriosa 

Salvatore Settis i volymen 

”Laocoonte. Fama e Stile”, föreslår 

i ljuset av upptäckten av marmor - 

statyerna från Sperlonga, en 

annan tolkning av historien om 

den berömda ”Laokoongruppen” 

som bevaras i Vatikanmuseerna. 

Settis ifrågasätter Bernard Andrete, 

forskaren som har kopplat 

skulpturen Laokoongruppen till 

Tiberius tid, genom att anse att 

den är en marmorkopia av ett 

original av brons som skapats av 

tre skulptörer från Rhodos, 

omkring mitten av det första 

århundradet före Kristus. Eftersom 

den marmor som påträffats i villan 

i Sperlonga härrör från år 30 f. 

Kr., skildrar scener från Odysséen 

och har inskrifter som Plinius den 

äldre låtit göra med namnen på 

de tre upphovsmännen från 

skulpturen i Vatikanmuseerna, 

dvs. Agesandro, Polidoro och 

Atanadoro från Rhodos, bör man 

dra slutsatsen att Laokoongruppen 

i Vatikanmuseerna – eftersom 

dess upphovsmän var aktiva 

under de första åren av Augustus 

herravälde – är ett original. 

Upptäckten av statyerna från 

Sperlonga är viktig därför att den 

motsäger alla de som anser att 

den hellenistiska barockstilen i 

Laokoongruppens starka patos 

står i konflikt med den avspända 

klassiska kulturpolitik som 

Augustus förespråkade. 

Vitkalkade hus för 

att blända sjörövarna 

Sperlonga är en fiskeby mellan 

Neapel och Rom, högt belägen på 

en utlöpare av en klippa. Husen är 

vitkalkade med valvbågar, små 

trappor och gränder som öppnar 

och sluter sig, klättrar uppåt och 

sedan ner igen tills de slutligen 

mynnar ut vid havet. Stads - 

planeringen är typisk medeltid: 

den utgår från en central 

stadskärna med hus som lindat 

sig runt udden i samklang med 

klippan och som i försvars syfte 

omfamnar varandra. På utlöparen 

San Magno skapades så denna 

by med en enkel och spontan 

Medelhavsarkitektur, utrustad med 

smala gränder och långa trappor 

syfte att försvåra piraternas 

fientliga anfall från havet.

Under 1000-talet var Sperlonga ett 

slott omslutet av en ringmur med 

två portar som i dag är de enda 

som kvarstår från medeltiden: 

Portella (eller Porta Carrese) och 

Porta Marina, huvudporten in till 

byn. Båda portarna är försedda 

med familjen Caetanis vapensköld 

med en örn avbildad. 

Endast tre av de torn som 

användes för att spana efter 

saracenska pirater finns kvar: Torre 

Truglia uppfördes på en klippa 

längst ut på Sperlongas udde år 

1532, på grunderna av en 

liknande romersk konstruktion. 

Tornet byggdes om år 1611, 

förstördes på nytt 1623 och 

blommade åter upp påföljande 

sekel. Torre Capovento, som är 

samtida med Torre Truglia, är 

byggt på en utlöpare av Monte 

Bazzano och Torre del Nibbio, 

som ingick i det friherrliga slottet, 

härrör från år 1500. Efter 

ödeläggelsen 1534 passerade 

nästan ett helt sekel innan livet 

återvände till Sperlonga som 

Sperlonga 

En Homerisk dröm mellan himmel och hav 

återuppbyggdes i dess nuvarande 

form med stormtak och berikades 

med kyrkor och adelspalats. Bland 

de arkitektoniska sevärdheterna 

kan nämnas den mycket gamla 

Chiesa di Santa Maria di 

Spelonca, som byggdes under de 

första åren av 1100-talet med ett 

klocktorn och latinsk planritning 

med gallerier mellan pelarna; 

Chiesa di S. Rocco från 1400talet; 

Palazzo Sabella som är byns 

äldsta och mest betydelsefulla 

palats, fungerade som tillfällig 

bostad åt motpåven Clemens VII 

år 1397. Dess fasad byggdes om 

på 1500-talet. Slutligen, Tiberius - 

grottan, en grotta i en romersk 

villa som påstås ha tillhört 

kejsaren. Bostaden var över 300 

meter lång och bredde ut sig 

längs den östra stranden. Där 

fanns en badanläggning och en 

rund bassäng som var samman - 

kopplad med en vattenbehållare 

som användes till fiskuppfödning. 

Invändigt var grottan inredd med 

marmor och glasmosaikplattor 

samt de skulpturer i marmor 

föreställande Odysseus äventyr 

som nu finns bevarade på det 

arkeologiska museet. 

LAZIO 

63

Sperlonga 



Blekselleri med kvalitetsbeteck - 

ningen IGP, kvisttomater, körs - 

bärs tomater, San Marzanotomater, 

rucola och basilika. 


De lokala rätterna präglas av ett 

traditionellt, enkelt kök med t.ex. 

soppor baserade på fisk, sardeller, 

bönor och havets frukter. Andra 

rätter som rekommenderas är 

”bombolotti”(pasta) med 

bläckfisksås, spaghetti med 

tångräkor, och alla havets 

läckerheter i allmänhet. 

UTFLYKTSMÅL 

Area Protetta Monumento 

Naturale di Sperlonga, Promon - 

torio Villa di Tiberio e Costa Torre 

Capovento – Punta Cetarola har 

nyligen inrättats som ett skyddat 

naturområde, för att markera 

betydelsen av områdets kultur och 

miljö. Världsnaturfonden förvaltar 

dessutom Oasi Blu, ett vatten - 

område med sandstränder i 

närheten av Villa di Tiberius 

(tel. +39 0771 7683850). 

Från Sperlonga kan man göra 

utflykter längs den antika vägen 


Battista Ercole 

Via Flacca km. 14,600, 

tel. + 39 0771 549386 

Intarsiaarbeten i trä. 

Cacace Giulia 

Via Roma 38, 

tel. + 39 0771 549380. 

Keramik. 

Casale Manuela 

Hantverk i halm. 

DIVERSE 

Via Flacca, till klipporna längs 

havet och till två små kustsjöar. 

Missa inte ett besök i national - 

parken Parco Nazionale del 

Circeo. Den innehåller ett av de 

mest orörda kusthabitaten, rikt 

på tät buskvegetation och upp 

till 20 meter höga sanddyner 

med mastixträd och lågväxande 

enbuskar. 

EVENEMANG 

Premio Grotta di Tiberio, 

i samband med Settimana 

Culturale (kulturveckan) i 

september. 

TeatroMare, teaterfestival i juli– 

augusti. 

MUSEER OCH 


Museo Archeologico, inrymmer 


Facili Costumi 

Via Giosa, 

tel. + 39 0771 549524. 

Bjoux 

Piazza della Repubblica 13, 

tel. + 39 0771 557004. 

Maprao 

Via F. Tosti 20, 

tel. + 39 0771 548451. 

RESTAURANGER 

Gli Archi 

Via Ottaviano 17, 

tel. + 39 0771 548300. 

La Bisaccia 

Via Romita 19, 

tel. + 39 0771 548576. 

Laocoonte 

Via C. Colombo 4, 

tel. + 39 0771 548122. 

Amyclae 


tel. + 39 0771 548545. 

Corallo 

Corso Leone 3, 

tel. + 39 0771 548060. 

La Conchiglia 

Corso San Leone, 

tel. + 39 0771 548233. 

La Lanterna 

Via C. Colombo, 

tel. + 39 0771 7548083. 

La Nave 

Via Salette, 

tel. + 39 0771 548270. 

La Siesta 

Via Orticello 15, 

tel. + 39 0771 548617. 

Scylla 

Via San Rocco 26, 

tel. + 39 0771 549652. 

Tirreno 

Via C. Colombo, 

tel. + 39 0771 548932. 

Torre Truglia 

Via Torre Truglia, 

tel. + 39 0771 549597. 

de berömda skulpturföremål som 

hittades vid utgrävningarna 1957. 

Det handlar om en verklig odyssé 

i marmor som berättar om fyra 

episoder av det homeriska eposet: 

Odysseus som lyfter upp Akilles 

lik, Skylla som attackerar 

Odysseus skepp, cyklopen 

Polyfemos förblindelse och 

bortrövandet av palladion. 

Restaureringen av skulpturerna 

som återfanns i tusentals 

fragment är ännu inte slutförd. 

Man antar att upphovsmännen är 

de tre berömda skulptörerna från 

Rhodos, som också ligger bakom 

den berömda Laokoongruppen 

som i dag finns i Vatikan - 

museerna. I museet finns även 

andra fynd som härrör från 

RESIDENCE 

Costa Khair al-Din 

Via Fontana 

della Camera 18, 

tel. + 39 0771 549634. 

Punta Catarola 

Montepiano, 

tel. + 39 0771 548372. 

Florenza Residenze 

Via Ottaviano 3, 

tel. + 39 0771 54260. 

HOTELL 

Inkvartering 

Aurora 


tel. + 39 0771 549266. 

Hotel Belvedere 

Via Fontana della Camera, 

tel. +39 0771 557057. 

La Sirenella 


tel. +39 0771 549186. 

Miralago 

Via Flacca km. 11, 

tel. +39 0771 548725. 

Park Hotel Fiorelle 

Fiorelle, 

tel. +39 0771 54092. 

Amyclae 


tel. +39 0771 54051. 

Corallo 

Corso Leone 3, 

tel. +39 0771 54060. 

utsmyckningarna funna i Villa di 

Tiberio. 

Spazio 87, konstgalleri. 

Laboratorio di Torre Truglia, 

www.leamsperlonga.it 

I Torre Truglia kan man lära känna 

havsmiljön genom miljöbetingad 

tematisk didaktik. 

SPORT- OCH 


Segling och vattensporter, kurser 

och dykning, havsfågelskådning, 

friklättring, cykelturer och 

naturvandringar längs den antika 

vägen Via Flacca. 

Grazia 

Via M. A. Colonna 10, 

tel. +39 0771 54223. 

Marconi 

Via S. Rocco 34, 

tel. +39 0771 54006. 

Major 

Via Romita, 

tel. +39 0771 549245. 

Tiberius 

Via Flacca, km. 16, 

tel. +39 0771 54107. 

Hotel Club 

Torre Capovento 

Via Flacca km. 17, 

tel. +39 0771 549756. 

AGRITURISM 

Villa Prato 

Prato 3, 

tel. +39 0771 549770, 

www.agriturismovilla 

prato.it, 

Medelhavskök. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Camping La Califfa, 

Lago Lungo, 

tel. +39 0771 54356. 

Camping Nord-Sud, 

Via Flacca km. 15,500, 

tel. +39 0771 54255.

KOMMUNEN 

PESCOCOSTANZO 

(PROVINSEN L’AQUILA) 


1 395 m 

FOLKMÄNGD 


SKYDDSHELGON 

S:t Felice Martire, 

den 7 augusti. 



piazza Municipio, 

tel. + 39 0864 640003. 

Ente Parco Nazionale della 

Maiella, tel. +39 0864 641551. 

IAT Regione Abruzzo och 

Pro Loco, via Carceri. 

Guidade visningar i byns 

historiska center i samarbete 

med La Porta del Sole, 

tel. +39 392 615405. 


Med bil A25 Rom-Pescara, 

utfart Sulmona-Pratola Peligna, 

sedan SS17. A1, utfart San 

Vittore eller Caianello sedan 

Venafro-Castel di Sangro- 

Roccaraso. 

Med tåg sträckan Rom-Pescara, 

tågstationen Sulmona. Sträckan 

Pescara-Sulmona-Neapel, 

tågstationen 

Rivisondoli/Pescocostanzo. 

Busslinjer som förbinder Conca 

Peligna med Rom (tel. +39 

0864 74362), Neapel (tel. +39 

085 4215099) och Bologna (tel. 

+39 085 4210733). 

AVSTÅND I KM 

Rom 200, Neapel 150, 

Pescara 110, L’Aquila 103. 

INTERNET 

www.pesconline.it 

www.comune.pescocostanzo.aq.it 

En by sammanflätad av trådar 


Ortnamnet 

Ortnamnet Pescus Constantii dyker 

för första gången upp under senare 

delen av 1000-talet. Pesco, från 

ordet pestlùm (senare latiniserat till 

pesculum, och sedan till talspråket 

Peschio), refererar till den steniga 

grund på vilken den ursprungliga 

byn anlades. Vad gäller ändelsen 

Costanzo som sammankopplades 

med den steniga klippan, har man 

inga säkra uppgifter. 

Vapenskölden 

På vapenskölden ses bokstäverna P 

och C och under dessa finns tre 

berg avbildade. Bokstaven P står för 

Pesco (Peschio är namnet på 

klippan som byn är byggd på och 

som fortfarande namnger den 

gamla stadsdelen) och bokstaven C 

står för ”Constantii”. Symboliken 

med de tre bergen avser byns 

placering och det finns ett tiotal 

vapensköldar inristade ovanför 

portar, vid fontäner och altare. När 

Pescocostanzos universitet 1774 

köpte tillbaka alla sina markrättig - 

heter från storgodsägaren lades en 

krona till på vapenskölden som en 

symbol för överhögheten, samt 

valspråket Sui Domina, en förkort - 

ning av Utilis Sui Domina, som 

finns inristat ovanför porten till 

Palazzo Comunale. 

Historia 

200 e. Kr: några gravfynd pekar 

på en förmodad bosättning från 

romartiden. 

400–500 e. Kr: uppstår den första 

Pescocostanzo 

bosättningen. Omkring år 1000 

blomstrar jordbruket åter upp tack 

vare benediktinermunkarna. 

Förekomsten av en befäst by 

bevisas av en inskription från 1066 

i ett av fälten i bronsporten till 

Basilica di Montecassino. 

1300: nya byggnader tillkommer på 

det skyddade området innanför 

muren och en religiös grupp har 

redan inrättats på den plats där 

kyrkan S. Maria del Colle står i dag. 

1400: byn fortsätter att breda ut 

sig ända till år 1456 då den förstörs 

av en jordbävning. 

1500: återuppbyggnaden gick 

snabbt tack vare utbyggnaden av 

vägen ”Via degli Abruzzi” som 

förband Neapel med Florens och 

som gjorde att man kunde undvika 

träsklandet vid Paludi Pontine. 

Förnyandet av staden sammanfaller 

med Vittoria Colonnas upplysta 

styre (1525–47); kommittén 

”homini della Signora” blev ett 

organ som hade uppsyn över 

stadens nya utbredning väster- och 

söderöver och som bidrog till de 

förändringar vi ser i dag. 

1600–1700: den ekonomiska och 

kulturella utvecklingen, som 

uppstod ur boskapsskötsel och 

andra närliggande verksamheter, 

drog till sig skickliga yrkesmän från 

Lombardiet vilka satte fart på 

hantverksområden som guldsmide, 

järnsmide, textil, trä och 

spetsknyppling. Det här var byns 

guldålder och den berikades med 

kyrkor, små palats, rader av hus 

och konstverk. 

ABRUZZO 

65


1774 lyckades Pescocostanzos 

universitet till slut köpa tillbaka alla 

sina markrättigheter från storgods - 

ägaren. 

Särprägel 

Pescocostanzos stadsstruktur är 

resultatet av en noggrann och 

insiktsfull planering. Sedan 1500talet 

har en slags byggnads - 

kommitté verkat i byn, vilket 

resulterat i att Pescocostanzo i dag 

är en plats där det fortfarande är 

angenämt att leva. Varje altare, 

kyrka, hus eller skulptur är frukten 

av en uttrycklig önskan, ett 

förberedande arbete och ett 

medvetet uppdrag som aldrig svikits 

av konstnärernas och hantverkarnas 

enastående förmåga att med 

skicklighet och hängivelse dela med 

sig av vad de ansett vara skönhet. 

Byggnaderna, kyrkorna och 

bostäderna har på ett diskret sätt 

smält in i den omgivande miljön. 

De grupperade husen, unika i sitt 

slag, bildar tillsammans med det 

omgivande landskapet en 

arkitektonisk helhet som utgör ett 

vackert sceneri. Här finns en slags 

överensstämmelse mellan stenarnas 

form och järnsmidesarbetet, mellan 

filigranarbetenas fina mönster och 

spetsknypplingens, allt förenat av 

lokal symbolik full av innebörd. Det 

före detta klostret Monastero di 

Santa Scolastica, med drakformade 

konsoler som stöd för byggnadens 

takskägg, bjuder in till tystnad: låt 

oss inte dras med i nutidens brus. 


Herdarnas konstfärdigheter växte 

fram under de långa dagar när de 

vaktande hjordarna och under 

kvällarna vid eldhärden när de 

reparerade, snidade, broderade, 

dekorerade och uppfann diverse 

lösningar. 

I Pescocostanzo ser vi resultatet av 

denna invanda stillasittande kultur 

som dock sprudlar av kreativitet. I 

detta bergsområde som är rikt på 

skog har en lära i träsnideri 

uppstått spontant. Även broderiet, 

denna tålamodsprövande konst, har 

sedan urminnes tider mätt tiden för 

bygdens kvinnor. Människornas 

minnen på denna plats kan till - 

skrivas det samband som finns 

mellan filigransmyckena, spets - 

knypp lingens motiv och gotikens 

utsmyckade arkitektur som för - 

skönar kyrkportarna i Abruzzerna. 

Konsten och hantverket får sin kraft 

ur det förflutna som hela tiden gör 

sig påmint i arbetet med järn, sten, 

trä, broderi och filigran. 


Under Pescocostanzos guldålder, 

som inträffade mellan 1400- och 

1500-talet, fick byn sina inkomster 

från boskapsskötsel, djuruppfödning 

och från handeln längs Apenni - 

nernas bergsrygg. En av alla de 

konstnärer som lämnat spår efter 

sig från denna tid är Cosimo 

Fanzago, arkitekt och skulptör från 

Bergamo. Han föddes i Clusone år 

1591 men var i huvudsak verksam 

i Neapel där han också dog år 

1678. I Neapel kan vi tacka honom 

för storverk som S. Gennaros 

tornspira, kyrkan Santa Teresa a 

Chiaia, kapellet i Palazzo Reale, 

och klostret Certosa di S. Martino. 

Från Pescocostanzo kommer 

filosofen och matematikern Ottavio 

Colecchi (1773–1847), läkaren och 

historikern Gaetano Sabatini och 

Ferdinando Mosca, en träskulptör 

som var aktiv under åren mellan 

1600- och 1700-talet. Hans familj 

undervisade filosofi, teologi och 

kanonisk rätt i det egna hemmet 

ända till 1860. Familjen Mosca var 

duktiga läromästare i träkonst och 

kunniga i religion. 

Kuriosa 

På via Colecchi ligger ”bottega del 

fabbro”, som var Santo och Ilario 

Di Roccos bostad. De är upphovs - 

makare till den storslagna grinden i 

smidesjärn i Cappella del Sacra - 

mento som finns i kyrkan Basilica 

di Santa Maria del Colle. Mottot 

som är inristat i arkitraven lyder: 

ETENIM NON POTVERVT MIHI, 

”Likväl, mig kunde de inte vända 

sig mot”. 

En annan märklig inskription finns 

på ett fönster i Palazzo Mosca. 

Den syftar på en tvist mellan 

familjen Mosca och universitetet: 

OBLIVIO CONTUMELIAE MEDELA, 

”Glömskan är botemedlet mot 

förolämpning”. 

Ett konst- och 

kulturarv utöver 

det vanliga 

Pescocostanzo ligger beläget bland 

de tysta betesmarker som övervakas 

av Maiella och den höga dalgången 

Sangro. Platsen har en osannolik 

rikedom av konstskatter och 

naturtillgångar, den är som en 

skrivbok från renässansen och 

barocken som bör bläddras i 

försiktigt, och man bör noga lyssna 

till förfädernas steg som fortfarande 

ekar bland de stenlagda gatorna 

under de gamla palatsens fönster. 

Besöket av den gamla stadsdelen

kan påbörjas vid kyrkan Chiesa di 

Gesù e Maria och det närliggande 

franciskanerklostret som man når 

från stationen om man följer en 

lång allé längs med stadsparken. 

Kyrkan som grundades år 1611 har 

värdefulla marmoraltare i barockstil, 

bland dessa framträder det 

storslagna huvudaltaret som ritats 

av Cosimo Fanzago (1626–30), 

som också är upphovsman till 

klosterträdgårdens fyrsidiga portik. 

Om man fortsätter längs via 

Colecchi lägger man märke till 

Palazzo Sabatinis huvudfasad (den 

på sidan som vetter mot den 

branta trappan på via Colle dei 

Corvi), vilken är rik på portaler, 

balkonger och utsmyckningar i sten. 

Här föddes matematikern och 

filosofen Ottavio Colecchi. Kort 

därefter kommer man till en 

utvidgning där Collegiata di Santa 

Maria del Colle ligger. Byggnaden, 

som är från 1300-och 1400-talet, 

hyser fantastiska konstverk. Här 

finns bl.a. ett förgyllt kassettak som 

är målat och täcker hela det 

centrala skeppet, ett verk av Carlo 

Sabatini från omkring 1680. Kyrkan 

har invändigt fem skepp, 

underavdelade av pelare som 

tillkom vid återuppbyggnaden av 

kyrkan efter jordbävningen år 1456. 

Kyrkan är rik på marmor, altare med 

intarsia och trätak. Särkilt sevärt är 

huvudaltaret, en trästaty från 1200talet, 

dopkapellet i mångfärgad 

marmor och järnsmidesgrinden i 

barockstil av Santo och Ilario di 

Rocco (1699–1705) som stänger 

Cappella del Sacramento. Mot 

samma breda trappa vid Collegiata 

di Santa Maria del Colle vetter en 

annan kyrka som är värd att 

uppmärksammas, nämligen Santa 

Maria del Suffragio dei Morti vilken 

kan skryta med en kyrkport från 

1600-talet. Inne i kyrkan finns ett 

kassettak i trä och ett storslaget 

altare skulpterat i valnötsträ, som 

slutfördes av Ferdinando Mosca år 

1716. I närheten ligger Palazzo 

Coccopalmeri (från 1600-talet) med 

en vacker portal och med balkonger 

och fönster utarbetade i sten. Rakt 

fram, till vänster ger Palazzo 

Colecchi ett prov på strikt arkitektur 

från 1500-talet. Om man går uppåt 

igen kommer man till Piazza 

Municipio som är ett av de 

italienska torg som ofta överrumplar 

besökaren med sitt storslagna 

helhetsintryck. På torgets ena sida 

ligger det tidigare klostret 

Monastero di Santa Scolastica som 

byggdes år 1624, och som ritats av 

Cosimo Fanzago. Framsidan är 

utsmyckad med sex scenografiska 

dolda nischer i sten (istället för 

fönster eftersom klostret byggdes åt 

nunnor med sträng klausur) och 

med ett stort takskägg som hålls 

uppe av drakformade konsoler. Här, 

på den plats där slottet och kyrkan 

Sant’Antonio står, bildades 

”Peschio” som är byns äldsta 

kärna. Från denna klippa ser man 

ut över högslätterna, skogarna och 

de omgivande bergen. När man 

återvänder till ”utvidgningen” 

kommer man till Palazzo del 

Governatore, som nyligen 

restaurerats, och Palazzo Comunale 

med sitt klocktorn från 1500-talet. 

Om man tar till vänster på Corso 

Roma kommer man till den mest 

intressanta delen av den gamla 

stadsdelen med mindre civila 

byggnader som har egna speciella 

karaktärsdrag. Av dessa vill vi 

nämna tre byggnader från 1500talet: 

Casa D’Amata (med sin 

utmärkande ”vignale” (en avsats på 

yttertrappan), utsmyckade dörrar 

och inramade fönster; Palazzo Grilli 

med fyra hörntorn och två portaler 

i skulpterad sten, och Macello. När 

man kommit tillbaka till Corso, ser 

Pescocostanzo 

En by sammanflätad av trådar 

man ett exempel på strikt 1500talsarkitektur 

i Palazzo Mansi, som 

har en praktfull portal. Till höger 

ligger en rad bostadshus från 1500och 

1600-talet med utmärkande 

loggior och yttertrappor. Om man 

viker av till vänster in på via S. 

Francesco, efter Palazzo Grillo, 

kommer man till Palazzo De Capite 

som har vackra stenarbeten från 

1850, och till den lilla kyrkan S. 

Giovanni med en kyrkport och 

rosettfönster från mitten av 1500talet. 

I den därpå följande 

utvidgningen ligger fontänen 

Fontana maggiore, från 1500-talet 

och mittemot, om man fortsätter 

lite längre upp, ligger Palazzo 

Colecchi (från 1771), en förtjusande 

och välproportionerlig byggnad. 

Runt hörnet ser man på höger sida 

Palazzo Cocco som är helt i 

barockstil, och i en gränd på 

vänster sida ligger Palazzo 

Ricciardelli (från 1500-talet) med en 

vacker portal och rundade 

järnsmidesbalkonger. Efter att på 

vänster sida passerat de 

karaktäristiska grupphusen från 

1600-och 1700-talet kommer man 

till via della Fontana där man till 

vänster ser Palazzo Pitassio. 

Härifrån når man ett litet torg där 

den lilla kyrkan Chiesa di Santa 

Maria del Carmine (från 1645) 

ligger. Nära intill reser sig Palazzo 

Mosca (från 1564) som var 

privatbostad åt familjen med 

samma namn, och som ägnade sig 

åt träsnideri och var läromästare i 

träkonst. I bostaden bedrevs 

undervisning i kanonisk rätt ända 

till år 1860. Besöket avslutas med 

Casa Rainaldi som ger ännu ett 

exempel på vacker barockarkitektur 

(portaler, balkonger och fönster). 

ABRUZZO 

67

Pescocostanzo 



Många av de traditionella 

hantverken blomstrar ännu i 

Pescocostanzo, t.ex. filigran - 

arbeten, spetsknyppling, arbete i 

smidesjärn (föremål till hemmet) 

och träsnideri (tack vare under - 

visning av skickliga träsnidare). 

De kvinnor i Pescocostanzo 

som knypplar spetsar arbetar 

i regel på uppdrag, men det 

finns fortfarande de som säljer 

sina värdefulla objekt direkt 

i hemmet, och de som knypplar 

på beställning. 


”Tacconi con orapi” (tacconi - 

pasta med vildspenat): förbered 

pastadegen, kavla ut den och 

skär pastan i ”tacconi” (små 

”lappar”). Fräs vitlök i extra 

jungfruolivolja och tillsätt den 

förkokta och hackade vild - 

spenaten, en nypa salt och en 

ansjovis skuren i fina bitar. Koka 

under tiden pastan i rikligt med 

saltat vatten, sila av den färdig - 

kokta pastan och blanda den 

tillsammans med vildspenaten i 

stekpannan. Fräs allt i ca 3 

minuter. 


Donatelli Nicodemo 

Corso Roma 12, 

tel. +39 0864 641635, 

järnsmide. 

Zappa Luciano 

Via della Stracciarla, 

tel. +39 0864 641348 

järnsmide och koppar. 

Trozzi Alfredo 

Via Fonte Vanardi, 

järnsmide 

Ranallo Domenico 

tel. +39 348 0008273, 

träsnidare. 

Ass. Fiori di Pesco 

Piazza Municipio, 

Museo del Tombolo, 

tel. +39 0864 640004 

Knypplad spets. 

Orafi 

(Guldsmeder). Filigran - 

arbeten: ”presentose” 

(stjärn format smycke från 

Abruzzo), ”cannatore” 

(guldkedja, med ursprung 

från Abruzzo), ringar med 

karneol och ”cioquaglie” 

(örhängen som skyddar mot 

besvärjelser). 

Colamarino Roberto 

Via O. Colecchi. 

Domenicano Antonio 

Via O. Colecchi. 

Macino Gianluca 

Corso Roma. 

Rainaldi Carlo 

Via Vulpes. 

Sciullo Vito 

Via Porta Berardo. 

Tollis Angelo 

Via Fontana. 

UTFLYKTSMÅL 

Byn ligger i Parco Nazionale 

della Maiella (nationalpark), 

som är ett säreget berg med 

djupa floddalar, klippväggar och 

täta skogar i de trånga dal - 

gångarna. För att lära känna 

området kan man följa 

munkarnas, stråtrövarnas och 

herdarnas gamla stigar. Mellan 

Pescocostanzo och Cansano 

sträcker sig dessutom skogen 

Bosco di S. Antonio, på mellan 

1290 och 1420 m ö.h. Den är 

klassad som naturreservat sedan 

1985 och på de 550 hektar stora 

området finns förutom bokskog 

talrika sekelgamla växter, lönnar, 

vilda päronträd, idegran, järnek 

och körsbärsträd. I början av 

sommaren blommar gentiana, 

pion och en av Italiens mest 

sällsynta vilda orkidéer, 

nämligen Pipactis purpurea. 

Under vintern kan man utöva 

längdskidåkning medan somma - 

ren är bäst lämpad för prome - 

nader och picknick. Skogen är 

en hemvist för sällsynta fåglar, 

bl.a. hackspett, rödhake, bofink 

samt för rov fåglar som sparvhök 

och ormvråk. 


DIVERSE 

Caniglia Maria 

Via Puzzillo. 

köttprodukter och ost. 

Caseificio D’Eramo 

di D’Eramo Vincenzo 

Via Bisanti. 

mejeriprodukter 

Di Giacomo Graziano 

Via Fontana. 

Lokala produkter 

Di Menna Salvatore 

Via Ottavio Solecchi, 

Lokala köttprodukter. 

Falconio Gabriella 

Corso Roma. 

bakverk och sötsaker. 

Lo spizzico 

Corso Roma. 

Pizzeria och typiska lokala 

sötsaker. 

Liberatore Alessia 

Via Ricciarelli 

Typiska lokala produkter. 

Donatelli Massimo 

Corso Roma. 

Typiska lokala sötsaker. 

Trozzi Mario 

Via Ricciarelli 

Typiska lokala sötsaker. 

Galleria d’Arte Castellani 

Via Vulpes. 

Konst 

Souvenir Di Padova 

Via Ottavio Solecchi. 

L’Oggetto 

Corso Roma. 

Galleria d’Arte 

di Iullo Roberto 

Via Fontana. 

RESTAURANGER 

EVENEMANG 

Moto Perpetuo, utställning 

med samtida konstarter, juli– 

septem ber. Alla konstarter – 

film, litteratur, musik, målning, 

poesi, skulptur – representeras 

av kända kulturpersonligheter 

som med sin medverkan hedrar 

en by som redan i sig själv är 

ett konstverk. Bland de som 

närvarat vid tidigare utställ - 

ningar kan nämnas Mario Luzi, 

Evgenij Evtusenko, Louis 

Sepulveda, Ives Bonnefoy, Maria 

Luisa Spaziani, Luciano Erba, 

Jaqueline Risset, och Kikuo 

Takano (utsedd till heders med - 

borgare år 2005). 

Pilgrimsfärd till eremithyddan 

S:t Antonio, den 13 juni. 

MUSEER OCH 


Museo dell’Artigianato 

Artistico, piazza Municipio: 

ligger i Palazzo Fanzago. På 

första våningen finns en 

utställning med lokalt hantverk: 

arbeten i sten, järnsmide, trä 

samt gobelänger. På andra 

våningsplanet finns en 

Da Paolino 

Via Vulpes, 

tel. +39 0864 640080 

Ravioli med ricottaost, 

”taccozzelle alla pescolana” 

(hemgjord pasta med sås på 

kalvfärs, karljohansvamp, 

svart tryffel och pecorinoost). 

Il Faggeto 

Via Minucia, 

tel. +39 0864 67100. 

Il Setaccio 


tel. +39 0864 641369. 

Lo Sciatore 

Via Monte Rotella, 

tel. +39 0864 642511. 

I Tre Frati 

Via Fanzago, 

tel. +39 0864 641473. 

La Terrazza 


tel. +39 0864 641884. 

Much More 

Via degli Appennini, 24 

tel. +39 0864 641688. 

La Corniola 

Via Mastri Lombardi, 

tel. +39 0864 642470, 

”Sfornatino di melanzane” 

(aubergine i ugn) och lokal 

”caciotta” (ost). 

L’Altro Polino 

Via Vulpes, 

tel. +39 0864 640080, 

Grillat kött, ostar, förträffliga 

charkuteriprodukter och 

utsökta viner. 

HOTELL 

Inkvartering 

Archi del Sole 

Via Porta di Berardo 9, 

tel. +39 0864 640007. 

Archi San Rocco 

Via San Rocco, 

tel. +39 0864 640019. 

Albergo e Ristorante 

Vallefura 

p.le degli Sciatori 

tel. +39 0864 642229. 

S. Antonio 

Via Minucia, 

tel. +39 0864 67101. 

Albergo e Ristorante 

Le Torri 

Corso Roma, 

tel. +39 0864 642040. 

Relais Ducale 

Via Mastri Lombardi, 

tel. +39 0864 640018. 

AGRITURISM 

Fonte Lupini 

Via Minucia, 

tel. +39 0864 67141. 

Agriturismo Giuliana 

Via Pedicagne 

tel. +39 0864 641127. 


Il Camoscio 

Via Maiella, 

tel. +39 0864 641436. 

Il Ciliegio 

Viale Napoli 27, 

tel. +39 0864 641361. 

intressant utställning om 

knypplad spets. Museet 

förvaltas av kulturföreningen 

Fiori di Pesco. Öppet alla 

helgdagar kl. 10.30–13.00, 

16.30–20.00, öppnas på begäran 

övriga dagar. Information: tel. 

+39 0864 640004. 

Museo della Basilica, intill 

Collegiata di Santa Maria del 

Colle. 

Museo delle Origini, intill den 

lilla kyrkan S. Giovanni: gamla 

bonderedskap. 

Mostra del Merletto a 

Tombolo (utställning om 

knypplad spets), Palazzo 

Fanzago, piazza Municipio. 

SPORT- OCH 


Vintersport vid Altopiano delle 

Cinquemiglia, längdskidåkning i 

Bosco di S. Antonio samt 

bergsutflykter. 

RUMSUTHYRNING 

Dell’Oca 

Via dell’Oca, 

tel. +39 0864 642530. 

Il Faggeto 

Via Minucia, 

tel. +39 0864 67100. 

Il Peschio 

Via Collicelle, 

tel. +39 0864 640082. 

La Rua 

Via Rua Mozza, 

tel. +39 0864 640083. 

La Cerasella 

SR 84 via Frentana, 

tel. +39 0864 641520. 

Lo Chalet 

tel. +39 0864 641255. 

Il Talamo 

Via Circ.ne Peligna, 

tel. +39 0864 642051. 

I Tre Monti 

Via V. Colonna 8/10, 

tel. +39 0864 69539. 

Lo Scrigno 

Piazza Manzi 5, 

tel. +39 0864 642468. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

Camping 

Via Carceri 1, 

tel. +39 0864 641440.

KOMMUNEN ORATINO 

(PROVINSEN 

CAMPOBASSO) 


790 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

San Bonifacio, den 14 maj. 


Municipio (stadshuset), 

Piazza R. Rogati 3, 

Tel. +39 0874 38132. 

oratino@tin.it. 


Med bil 

A14, avfart Termoli i rikt ning 

mot Campobasso; A1, utfart 

Caianiello för den som 

kommer från Neapel och 

avfart San Vittore för den 

som kommer från Rom. 

Med tåg 

tågstation Campobasso, 

sedan buss mot Oratino: 

resan tar mindre än 20 

minuter. 

AVSTÅND I KM 

Rom 226, Neapel 181, 

Pescara 161, Foggia 92, 

Isernia 50, Campobasso 9. 

INTERNET 

www.comune.oratino.cb.it 

Enslingen från Sannio 


Ortnamnet 

Under 1100-talet kallades byn 

Loretinum, på 1400-talet Ratino, 

därefter Loratino och Oratino. 

Varifrån namnet kommer är en 

gåta. Enligt byns kyrkoherde i 

början av 1900-talet skulle latinets 

Oratenus härstamma från den 

grekiska roten ”Or”, och Oratenus 

skulle betyda ”synlig överallt”, 

med andra ord en plats med 

utsikt. 

Vapenskölden 

Föreställer en alm med en 

halvmåne och två stjärnor ovan 

och längst ned bokstäverna O.R. 

Historia 

1251: det första dokumentet som 

nämner byn – sannolikt av 

normandiskt ursprung – är en 

förteckning över de tillgångar som 

finns i kyrkorna i Molise, bl.a. i 

kyrkan Santa Maria castri Lorateni. 

1268: var byn en förläning till 

grevskapet Anjou och under 

Eustachio d'Ardicourts herravälde. 

Han efterträddes bl.a. av Giovanni 

di Lando under Karl II av Anjous 

kungadöme och av Pietro di Sus. 

1333: kung Robert av Neapel 

överlät Oratino till sin egen maka, 

drottningen Sancha. 

1456: den 5 december förstördes 

byn av en jordbävning. Den gamla 

bebyggelsen i dalen övergavs och 

invånarna slog sig ner på den 

plats där byn ligger i dag. 

1512: efter den politiska 

omstörtning som följt Karl VIII:s 

Oratino 

fall, går förläningen från Ferrante 

di Capua till familjen Caracciolo. 

1586: Oratino tillhör Di Silva, en 

patricierfamilj med spanskt 

ursprung. År 1630 går den över 

till Ottavio Vitaliano, vars dynasti 

kvarstår till 1699 då hertigtiteln 

överlåts till Marco Antonio från 

familjen Giordano. 

1762: Oratino Giuseppe 

Giordano, som är en upplyst och 

lärd man, blir hertig över Oratino. 

1805: en allvarlig jordbävning 

drabbar byn vilket medför att en 

del av dogepalatset rasar. 

1901: Oratino uppnår sitt högsta 

invånarantal med 2 344 personer 

(år 1825 var man nästan 2 000 

personer och år 1741 fanns det 

1224 invånare). 

Särprägel 

Oratino ligger isolerad på en 

klippa, bland gamla boskapsstigar 

i hjärtat av dalgången Biferno. 

Hit förflyttas boskapen för 

sommarbete. Det är en del av 

södern som samtidigt är både 

kärv och ljuv och som gör en 

dygd av denna motsägelse. Ett 

exempel är då byborna, som i 

grälen mellan grannbyarna 

beskyllts för att vända kappan 

efter vinden, helt plötsligen 

ändrade riktning på sin flagga. På 

det stora korset högst upp i klock - 

tornet har man satt en allegori av 

denna ”egenskap”: i en av de fyra 

skulpterade pannåerna finns en 

putto avbildad som vänder ryggen 

mot åskådaren och håller i 

MOLISE 

69


Chiesa Santa Maria Assunta 

vimpeln. Janusfiguren med två 

ansikten som står däruppe styr 

riktningen med hjälp av vinden: 

den verkar tala om att det alltid är 

möjligt att ändra sig. Åren av 

konflikter och den mödosamma 

tiden med jordbruk och upp föd - 

ning har i dag mjukats upp och 

byn har återfått sin familjaritet 

med de små restaurangerna där 

pastarätter och grönsaker trium - 

ferar, de sedvanliga eldarna vid 

vintersolståndet, stenskulpturerna 

och det förgyllda träet i kyrkorna 

som avslöjar en förfluten storhet. 

Utsikten mot bergsmassivet 

Matese och över de små vita 

stenhusen skänker tröst och lugn. 


I Molise minns man fortfarande 

hertigen av Oratino, Giuseppe 

Giordano (1744–1813), även känd 

som ”enslingen från Sannio”. Han 

påminde om författaren Leopardo, 

en flitigt studerande ensling. I en 

anteckning från början av 1800talet 

får han äran av att ha 

introducerat konstarterna järn-, 

glas-, målar- och bildhuggarkonst. 

Han levde utan lyx, ambitioner 

och hustru. Större delen av 

dygnets timmar ägnade han åt 

studier och att skriva poesi. Han 

älskade lugnet och offrade allt för 

detta. Han kurerade sin sjuklighet 

med strikt diet, utan att någonsin 

kalla på en läkare. Han sade: ”Vid 

min dödsbädd vill jag varken ha 

läkare, notarier eller präster.” 


I Oratino år 1921 föddes Ugo Calise, 

sångare, gitarrist och kompositör. 

Han förenade sin passion för 

jazzmusiken med den napolitan - 

ska melodiska traditionen. Ugo 

Calise inledde sin karriär i Neapel 

under de första efterkrigsåren då 

han spelade på restauranger som 

besöktes av amerikanarna. Han 

flyttade senare med sitt band till 

Forio d’Ischia, där han fortsatte att 

framträda med jazzstandards och 

napolitanska sånger. I Förenta 

staterna besökte Ugo jazz - 

klubbarna i Chicago och blev vän 

med Count Basie. På Ischia under 

1950-talet gav han liv åt en lokal 

som blev den nattliga mötes - 

lokalen för det internationella jetsetet. 

År 1954 uppträdde han vid 

den italienska ambassaden i 

London, vid en mottagning som 

hölls till drottningens ära. På 

klubben Rangio Fellone på Ischia 

komponerade han sina vackraste 

sånger, som ”Na voce, na chitarra 

e ‘o poco ‘e luna” (”En sång till 

en gitarr och lite månsken”) från 

1955. Han skrev sånger till 

croonern Perry Como och till Lola 

Falana. Ugo Calises låtar spelades 

av Teddy Wilson och andra jazz - 

musiker. Ett projekt tillsammans 

med Chet Baker föll i stöpet på 

grund av den sistnämndes bort - 

gång. År 1979 släpptes hans 

bidrag till de stora amerikanska 

Palazzo Ducale 

sångtextförfattarna, ”Ugo plays 

Calise”. Han sade skämtsamt att 

han helst skulle vilja dö på Ischia 

eller i Oratino. Den 6 augusti 

1994 reste Ugo med tåg från 

Rom för att besöka sin födelseort. 

Men han tog miste på spår och 

dog ensam på fel tåg. 

Kuriosa 

Invånarna karaktäriseras av att 

vara stolta och tolererar inte 

översitteri. År 1639, då hertigen 

Ottavio Vitagliano hade lämnats 

ensam i palatset med ett ungt 

hembiträde, våldförde hans sig på 

henne. Hennes far, bror och make 

svor att hämnas den mäktige 

vasallen. Hämnden var så perfekt 

planerad att de lyckades döda 

honom med ett bösskott när han 

reste till Campobasso för att delta 

i San Pietro-firandet, utan att bli 

upptäckta. Trots att de genast 

blev misstänkta och fördes inför 

domstol kunde domaren inte fälla 

dem, eftersom tid och plats för 

överfallet mot hertigen inte 

överensstämde. Vittnen svor att 

de sett förövarna i Foggia dagen 

efter dådet, med två hästar och 

en mulåsna fullastad med varor. 

Men resan mellan Oratino och 

Foggia tog tre dagar och detta 

befriade hämnarna från 

anklagelsen.

La torre medievale 

Det lokala 

skråets skicklighet 

Ända sedan 1600- och 1700-talet, 

fram förallt tack vare de två 

hertigarna Giordanos mecenat - 

skap, har den lilla byn Oratino 

kunnat se avtryck på sina fasader 

av gåvor ingjutna i byggnads - 

materialen från lokala hantverkare. 

De aristokratiska residensens 

portaler, balkonger och balustrader 

och kyrkornas interiör är verk av 

smeder, sten huggare, förgyllare, 

glasmästare och konstnärer som 

i sina verk städer har skapat en 

samstämmig konst som ingalunda 

är simpel. År 1781 skrev en 

historiker om Oratino att ”här 

praktiseras många konstarter med 

stil”. Det finns faktiskt inget annat 

område i Molise som kan skryta 

med en sådan koncentration av 

konstnärer och konsthantverkare. 

Många av dessa, som utbildats 

i neapoli tansk miljö, har lämnat 

spår efter sig ända i Capitanata, 

i Sannio vid Benevento och i 

Abruzzerna. Låt oss inleda vårt 

besök i Chiesa di Santa Maria 

Assunta, som ligger i de gamla 

stadsdelarna. Det finns uppgifter 

om byggnaden ända sedan 1251. 

Kyrkan har byggts om flera gånger, 

särskilt efter jord bävningen år 

1456. I det centrala kryssvalvet 

finns ”l’Assunzione della Vergine” 

(jungfru Maries himmelsfärd), en 

freskomålning av Ciriaco Brunetti 

som slutfördes år 1791. 

Konstnären från Oratino tyckte 

om ådringar i rokokostil som 

framförallt uppstod i för beredande 

studier för dekorering av valv, 

innertak och trompe-l'œil. I 

samma kyrka kan man beundra en 

monstrans i silver från 1838 som 

tillverkades i den guldsmeds butik 

som tillhörde Isaia Salati, brorson 

till Ciriaco Brunetti. För att få se 

träsniderikonst måste man söka 

sig utanför byn och bege sig till 

Chiesa di Santa Maria di Loreto. 

Här finner vi två intressanta 

statyer, Madonna del Rosario av 

1600-talsskulptören Carmine 

Latessa och Sant’Antonio Abate 

av Nicola Giovannitti, daterad till 

1727. Kyrkan är en typisk lands - 

orts kyrka med en fasad från 1718. 

Den förlängdes i mitten av 1800talet 

och hyser i dag altar rummet. 

Taket i det centrala skeppet och 

de två sido skeppen är målade av 

bröderna Ciriaco och Stanislao 

Brunetti. Nu återgår vi till byn för 

att fortsätta vår rundvandring. 

Palazzo Ducale är också värt en 

titt. Det upp fördes som ett befäst 

slott på 1300-talet och förvand - 

lades till ett adligt residens under 

1700-talet. I dag är byggnaden 

tyvärr i privat ägo och inte till - 

gänglig för allmän heten. Både 

Palazzo Ducale och Casa Giuliani 

har magnifika sten portar. Här vill 

vi nämna några av de lokala 

konstnärer som ännu inte har 

tagits upp, nämligen stenhuggaren 

Domenico Grandillo, skulptören 

Silverio Giovannitti, förgyllarna 

Giuseppe Petti, Agostino Brunetti 

Chiesa San Loreto 

Oratino 

Enslingen från Sannio 

och Modesto Pallante, målarna 

Benedetto Brunetti, en represen - 

tant för sen manierism, och 

Nicolò Falocco. När man prome - 

nerar längs via Piedicastello eller 

piazza Giordano en sommarkväll 

eller framförallt då man vid 

utsiktsplatsen lutar sig ut för att 

beundra Bifernos dalgång, slås 

man av den blandning av både 

mjukhet och kärvhet som bidrar 

till denna plats gåtfullhet. Den 

lokala sten som arbetats, ristats in 

och pinats av vinden under seklen 

och det medeltida tornet som 

ensamt reser sig över de hisnande 

branterna, talar till oss och säger 

att det snart är dags för förflytt - 

ning till sommar bete. Den höga 

klippan med den samnitiska 

försvarsmuren över vakar ännu de 

gamla grästäckta boskapsstigarna 

som går ned från Apenninerna 

och följer naturens former. De 

sociala intrigerna från förr är 

glömda men kvar finns minnet av 

de fogliga boskaps hjordar som 

sakta skred fram längs stigarna, 

smaken av brödet, oljan och 

ostarna samt doften av de eldar 

som herdar och bönder tände på 

julnatten, när dagen var som 

kortast, men hoppet växte. 

MOLISE 

71

Oratino 



Grönsaker. Kikärtor, spanska 

linser och olika slags spannmål 

ingår i maträtten ”lessate” som 

tillagas på kyrkbacken den 17 

januari i samband med att man 

tänder den stora elden till 

Sant’Antonio Abates ära. 


Bifernos dalgång är ett område 

som är känt för sin stora 

gastronomiska tradition. Bland 

förrätterna kan vi nämna 

”minestra di laganelle” (soppa 

med små handgjorda lasagne - 

plattor) och bönor. Bland 

huvudrätterna vill vi särskilt 

omnämna den traditionella 

rätten ”cacio e ova con 

salsiccia”: getost med kokt 

ägg i en sås med korv. 

UTFLYKTSMÅL 

Ett besök i Oratino är ett bra 

tillfälle för att lära känna det 

inre Molise, en region som har 

blivit lite bortglömd. Från byn 

kan man färdas uppför Biferno 

och komma till området kring 

Reperti dell’età del bronzo 

DIVERSE 

Pasticceria Sorriso 

Corso Umberto 30 

tel. +39 0874 38115. 

La faglia 

Isernia och besöka Agnones 

gamla stadsdel där det finns 

flera verk av konstnärer från 

Oratino. Om man istället 

stannar kvar i området kring 

Campobasso, kan man åka till 

Bojano och den gamla byn 

Civita Superiore som är väl värt 

ett besök, samt Ferrazzano med 

sin medeltida stadskärna och 

den samnitiska Sepino som har 

en arkeologisk enhet. Den som 

tycker om Oratino kan följa de 

lokala konstnärernas spår i de 

omkringliggande byarna. I 


RESTAURANGER 

Taverna del Duca 

Piazza Giordano 

tel. +39 0874 38112, 

www.tavernadelduca.it 

Restaurang med atmosfär 

i Palazzo Ducales lokaler 

som erbjuder ett rustikt 

traditionellt kök: lantliga 

soppor, pasta, ”patate alla 

contadina” (potatis på 

bondhustruns vis) m.m. 

Olmicello 

Via Regina Margherita 48 

tel. +39 0874 38285. 

La Roccia 

Peschiaturo 

tel. +39 0874 38159, 

vackert belägen endast 

4 km från Campobasso. 

I Gemelli 

Peschiaturo 

tel. +39 0874 38577. 

Castropignano kan man besöka 

kyrkan Chiesa del Salvatore och 

beundra ”Crocifissione” av 

Periteo Petti; i Chiesa di San 

Silvestro i Civitanova del 

Sannio finns trästatyn 

”Immacolata” av Silverio 

Giovannitti; i Venafro ligger 

klostret Santa Chiara som har 

en altartavla av Benedetto 

Brunetti, som också är 

upphovsman till altarskåpet i 

Chiesa dell’Immacolata i Riccia, 

och slutligen i Toro finns det 

en altartavla i Chiesa del 

Convento av Ciriaco Brunetti. 

Det är en fascinerande vandring 

i en blandning av konst, natur 

och gastronomi. 

EVENEMANG 

Le lessate, den 17 januari. På 

dagen för Sant’AntonioAbate 

tänds en eld på kyrkbacken 

framför Santa Maria di Loreto 

och man delar ut ”lessate”, 

en maträtt baserad på olika 

grönsaker och spannmål. 

Premio nazionale di 

poesia Arturo Giovannitti, 

den 1 maj. För information: 

assgiovannitti@alice.it 

Inkvartering 

RUMSUTHYRNING 

Carmine Antonio Fatica 

Via S. Rocco 23/25. 

Pasquale Mastrangelo 

Via Crispi 33 

Elda Picciano 

Via S. Rocco 24. 

Agosto in Oratino: 

sommarfestival med upp - 

trädanden, i augusti. 

La Faglia, den 24 december. 

Ett evenemang som har fått sitt 

namn från latinets ”fax-facis” 

som betyder fackla, bloss. 

Ett hundratal personer bär ett 

enormt ljus gjort av vassrör på 

sina axlar (ca 12–13 meter långt 

och mellan en till två meter i 

diameter) ända upp till 

kyrkbacken. Här reser man 

ljuset och tänder det på 

julaftonsnatten. ”La faglia” 

brinner med en imponerande 

flamma framför klocktornet. 

Det här är en av alla de 

ceremoniella eldar som fanns 

förr i tiden och som tändes i 

samband med solstånden, dvs. 

vid årstidernas växlingar. Det 

som från början var en hednisk 

fruktsamhetsritual har, i och 

med införandet av kristen - 

domen, förvandlats till ett 

socialt evenemang med 

anknytning till slutet av 

skördetiden då bönderna har 

avslutat sina arbeten på fälten. 

På så sätt har ljuset från den 

stora facklan blivit det ljus som 

följer Jesusbarnet när han 

kommer till världen. Hela 

ritualen kring evenemanget är 

en minnesvärd händelse, allt 

från plockningen av vassrören 

till kungörelsen och slutligen 

processionen med ”il 

capofaglia” (ledaren) som 

ståendes på ljuset leder 

stigningen mot byns högsta 

punkt. 


Il Solitario del Sannio 

Piazza Giordano 31/A 

tel. +39 0874 38433. 

Bed & Breakfast 

Pagliarelle 

Via Circonvallazione 

S. Bonifacio, 

tel. +39 0874 38393.

Neive, sid 13


CAMPANIA 

77 Albori (SA) 

Atrani (SA) 

Castellabate (SA) 

Cusano Mutri (BN) 

Furore (SA) 

Nusco (AV) 

PUGLIA 

Alberona (FG) 

Bovino (FG) 

81 Cisternino (BR) 

Locorotondo (BA) 

Otranto (LE) 

Pietramontecorvino (FG) 

Roseto Valfortore (FG) 

Specchia (LE) 

Vico del Gargano (FG) 

BASILICATA 

Acerenza (PZ) 

85 Castelmezzano (PZ) 

Guardia Perticara (PZ) 

Venosa (PZ) 

CALABRIA 

Altomonte (CS) 

Bova (RC) 

89 Chianalea (RC) 

Fiumefreddo Bruzio (CS) 

Gerace (RC) 

Morano Calabro (CS) 

Santa Severina (CR) 

Stilo (RC) 

SICILIEN 

Castelmola (ME) 

93 Cefalù (PA) 

Geraci Siculo (PA) 

Montalbano Elicona (ME) 

Novara di Sicilia (ME) 

San Marco d’Alunzio (ME) 

Savoca (ME) 

SARDINIEN 

Bosa (OR) 

97 Castelsardo (SS)

VAL 

D’AOSTA 

PIEMONTE 

SARDEGNA 

LOMBARDIA 

LIGURIA 

TOSCANA 

TRENTINO 

ALTO ADIGE 


VENETO 

UMBRIA 

LAZIO 

Syditalien 

FRIULI 

VENEZIA 

GIULIA 

MARCHE 

ABRUZZO 

SICILIA 

MOLISE 

CAMPANIA 

BASILICATA 

CALABRIA 

PUGLIA

Cefalù, sid 93

ALBORI I KOMMUNEN 

VIETRI SUL MARE 

(PROVINSEN SALERNO) 


300 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

Santa Margherita, 20 juli 


Kommunen Vietri sul Mare, 

tel. +39 089 763811, 

fax +39 089 212336. 

Centro Turistico Acli (C.T.A.), 

tel. +39 089 211285, 

cta@xcom.it 


Med bil 

A1 Rom-Neapel, A3 Neapel- 

Salerno, avfart Vietri sul Mare, 

eller A1 Rom-Neapel sedan 

Caserta-Salerno därefter 

Vietri sul Mare. 

Med tåg 

Stationerna Salerno eller 

Vietri sul Mare. 

AVSTÅND I KM 

Neapel 50, Salerno 7, 

Vietri sul Mare 3. 

INTERNET 

www.comune.vietri-sulmare.sa.it 

En vit föraning om paradiset 


Ortnamnet 

Ortnamnets ursprung är osäkert. Den 

mest spekulativa teorin är att namnet 

härstammar från Arvo, en av Jasons 

argonauter som efter en storm blev 

så tagen av platsens skönhet att han 

bestämde sig för att slå sig ner här. 

Albolo har förmodligen fått sitt 

namn efter den got eller longobard 

som namngett den lilla byn. Namnet 

kan även beteckna den plats där man 

i antiken hämtade virke (lat. albores, 

träd) för att bygga skepp. Ortnamnet 

kan eventuellt även komma från 

Albola, en mineralvattenkälla som 

fanns i området. 

Vapenskölden 

Vapenskölden är densamma som för 

Vietri sul Mare. Den är upp delad i 

två fält, varav det nedre fältet 

föreställer havet och det övre 

föreställer två klippor, med en 

tornprydd krona högst upp. 

Historia 

Före historien kommer myterna. 

Platsens häftiga skönhet har gett liv 

åt legender om dess ursprung. Som 

den om Jason, som med sina femtio 

argonauter ska ha slungats iväg hit 

på grund av Eolos vrede, vindens 

gud. Förälskad i denna strandremsa 

anlade Jason staden Marcina och 

byggde ett tempel, som han 

tillägnade Hera Argiva. En annan 

legend handlar om de två 

majestätiska klipporna utanför 

kusten, som ska ha ställts dit av den 

grekiske havsguden Poseidon i 

åminnelse av de två herdebröder som 

Àlbori 

offrade sina liv för att rädda en flicka 

från havets raseri. 

I verkligheten var det läget som 

enkelt kunde försvaras och överflödet 

av vatten som övertygade etruskerna 

om att anlägga en handelspostering 

på denna plats. Ockuperad först av 

samniterna och sedan bebodd av 

romarna låg den antika staden 

Marcina – som är dess latinska 

namn – på samma plats som dagens 

Marina di Vietri. Marcina som var 

berömd för sin rikedom, elegans 

och lyx, en klassisk föregångare till 

Vietri sul Mare, blev ett viktigt 

centrum för handeln till sjöss och 

på land. Staden jämnades med 

marken av antingen de vandaliska 

horderna anförda av Geiserik cirka 

455 e.Kr., en översvämning eller en 

havsbävning, som den som förstörde 

större delen av Amalfi. De invånare 

som överlevde drog sig tillbaka till 

inlandet och ockuperade senare 

området Àlbori, för att hålla sig borta 

från havskusten som hemsöktes av 

turkiska pirater. 

CAMPANIA 

77


800-talet (första hälften): 

tidigaste uppgifterna om bosättningar 

i området Àlbori. 

1324: i ett dokument omnämns för 

första gången den lilla byn Àlbori, 

byggd 300 meter över havet för att 

undgå saracenernas kusträder. 

Cirka 1500: med ett kungligt 

dekret inrättas en ”brödskatt”, enligt 

vilken bröd endast får säljas av en 

utvald person eller en person som 

utnämndes av honom eller henne. 

1610: grundades församlingen i 

Àlbori. 

Särprägel 

För att hämta andan efter 

promenaderna i byns gränder och 

trappor kan du stanna en stund vid 

de små murarna framför husen. Låt 

tröttheten försänka dig i en lätt 

halvslummer. Svalkad av mistralens 

lätta bris från havet, som lindrar i 

hettan, kan du nästan höra 

manskapets röster som under ledning 

av Khair-ad-Dyn, piraten Barbarossa, 

morernas ledare och herre av Algeri, 

spred skräck bland platsens invånare, 

under större delen av 1500-talet, 

genom sina plundringståg. I augustis 

fullmånenätter kan du även höra 

sparvarnas aftonsång till havs som, 

lurade av de silver- och guldfärgade 

speglingarna i havsvågorna, liknande 

ett sädesfält, störtdyker ner mot vad 

de tror är en säker måltid för att 

istället mötas av döden. 


Författaren Domenico Rea beskrev 

Àlbori som ”en snäcka full av ekon”. 

Giuseppe Liuccio beskrev platsen 

som: ”den där vita föraningen om 

paradiset, som när festen är slut 

anpassar sig till landskapets tystnad 

och vilar sig likt en trött polyp med 

sina tentakler lojt sträckta ut över 

kullens sluttning”. 

Medelhavet 

i miniatyr 

Inkilad i berget Falerio, ovanför 

den sydligaste delen av den 

klippiga Amalfikusten, i det 

bländande ljuset från havsbukten 

vid Salerno, verkar byn nästan 

hänga mellan hav och klippa. 

Àlbori är en miniatyr av 

Medelhavets eviga lockelse. En 

samling färgglada hus mitt emot 

havet, lutade mot varandra och 

hopklämda mellan smala gator 

och små gränder. De byggdes för 

att forma ett strategiskt försvar 

mot araberna. De trånga 

gränderna mynnar plötsligt ut i 

små torg där man än i dag kan 

träffa invånarna om kvällarna. 

Kvinnorna läser rosenkransens 

böner, männen berättar om sin 

dag, havsbrisen stillar kropp och 

sinne medan himlen fylls av 

stjärnor. Medan respektlösheten 

mot Medelhavets alla former, 

harmonier och färger breder ut sig 

i det kaotiska Vietri och tyvärr 

också vid flera andra platser längs 

den trots allt så vackra 

Amalfikusten, så kan man här i 

Àlbori, som ligger mer isolerat, på 

300 meter över havet, andas 

antikens luft. 

Ögat ser inte någon smaklöshet 

eller något slarv utan istället de 

gröna sluttningarna på berget 

Falerio, där det är behagligt att 

promenera bland helgedomar 

tillägnade skyddshelgonen och 

utsikten över Campania Felix, som 

alltid inkluderar det oändligt blå 

Tyrrenska havet. Havet är som en 

lucka bland bergen, en riktpunkt, 

en uppenbarelse. Men det räcker 

med att vända ryggen åt så finner 

man sig omgiven av en frodig 

växtlighet. Byns ursprung är säkert 

maritim, vilket den aktuella 

marinan i Àlbori vittnar om. 

Antagligen beslutade sig 

invånarna att söka skydd undan 

terrorn från de oavbrutna 

attackerna från saracenska pirater 

uppe i bergen där de byggde byn 

och var skyddade av bergets 

omfamning. Byggnaderna i sten 

och kalk, täckta av de 

karakteristiska neapolitanska 

tegelpannorna, har studerats av 

många arkitekter. Den nya byn har 

faktiskt bevarat den ursprungliga 

medelhavsarkitekturen, med hus 

med mycket färgglada fasader,

som gjorde det möjligt för 

invånarna, som var utmärkta 

seglare, att känna igen sina hem 

när de seglade iväg eller återvände 

hem efter långa perioder till havs. 

Under vintermånaderna, när det 

inte gick att segla, ägnade sig 

invånarna åt jordbruk och odlade 

på den lilla biten mark som var 

brukbar på berget. Den 

lyckosamma kombinationen av 

hav och berg är alltså ett 

utmärkande drag för Àlbori, men 

byn har även konstskatter. I byns 

centrum, mellan vita hus med 

terrasser och loggior täckta av 

kupoler, på ett litet torg med stora 

trappor reser sig kyrkan som 

tillägnats Santa Margherita, den 

unga martyren från Antiochia. 

Inne i kyrkan kan man beundra 

värdefulla freskomålningar från 

den neapolitanska skolan, vars 

berömde företrädare var 

barockdekoratören Francesco 

Solimena (1657–1747). Längre än 

till Àlbori går det inte att komma. 

Ta dig tid till en liten kopp kaffe 

vid den svala Bar Àlbori. Från det 

lilla torget kommer du sedan 

tillbaka till vägskälet mot Vietri 

och kan ta av i riktning mot 

kullarna för att fortsätta turen. 

Den första byn du möter är 

Benincasa, samlad kring byns 

kyrka. Dragonea, lite högre upp, 

ger en fantastisk utsikt över 

dalgången och är startpunkten för 

många bergsstigar. Efter Dragonea, 

efter att man passerat några 

platser, kommer man upp på 

toppen till Majanikullen, där det 

ligger en franciskanerkyrka och 

kloster. Vägen nedanför leder till 

Boneapassen, en fascinerande 

plats där ett litet hus finns 

bevarat, kopierat som ”Vecchio 

Mulino” (den gamla kvarnen) i ett 

Àlbori 

En vit föraning om paradiset 

tryck av den tyske målaren och 

gravören Philipp Hackert, som var 

verksam i Neapel från 1782 till 

1799. Lite längre fram ligger 

Avvocatellakyrkan, från senare 

hälften av 1600-talet, där man kan 

beundra keramikgolvet från 1758. 

Landskapet runtomkring är typiskt 

för Amalfikusten, där invånarna 

under seklernas gång vid sidan 

av det naturliga växtlivet och 

skogarna med kastanjeträd och 

järnek har odlat vinrankor och 

citrusfrukter. De har även skapat 

ännu mer jordbruksmark genom 

att anlägga odlingsterrasser. Nu 

kan man återvända till Vietri, 

åtminstone för att titta på Chiesa 

di San Giovanni Battista 

(Johannes döparens kyrka) från 

1600-talet med den karakteristiska 

majolikakupolen, som ser ut som 

en hägring, en osmansk dröm. 

I Raito förtjänar Madonna delle 

Grazie-kyrkan ett besök, placerad 

som den är i panoramaläge, 

nästan upphängd över havet. 

Besök gärna keramikmuseet med 

keramik från Vietri i Villa 

Guariglia. 

CAMPANIA 

79

Àlbori 



Vi är, som Goethe skrev, i 

landet där citronerna blommar. 

Här har citronerna en speciell 

smak och doft (de kallas för 

”sfusati”) och av dem görs 

den klassiska limoncellon 

(citronlikör) från Amalfikusten. 


På den lokala menyn finns 

”penne alla cuppitiello” (pasta 

med sås på säsongens 

grönsaker), fiskrätter smaksatta 

med Amalfis citroner samt 

”palle di ciuccio” (sötsura 

potatiskroketter). Till detta 

dricker man gärna lokalt 

producerade viner. 

UTFLYKTSMÅL 

Omgivningarna medger 

promenader på Falerzioberget, 

där man kan beundra 

kuststräckans och havets 

häftiga skönhet. Promenaden 

uppför berget är en explosion 

i medelhavsvegetationens 

dofter. Vid Àlbori ligger Marina 

d’Àlbori, en kort sträcka av 

Amalfikusten mellan Vietri 

och Cetara där det finns en 

liten och bedårande strand 

mittemot ett gammalt 

utsiktstorn. I Vietri, i varje 

hörn av den gamla stadsdelen, 

fylls de små gatorna av butiker 

och småaffärer, medan 

lergodsen, infattade i väggarna 

i de krokiga gränderna, verkar 

leka tafatt med sina gröna och 

himmelska motiv tecknade 

– enligt det bysantinska och 

muslimska arvet – på en vit 

bakgrund. 

EVENEMANG 

Fest för skyddshelgonet 

Santa Margherita, 

20 juli. 


DIVERSE 

Emporio Da Michele 

tel. +39 089 211187 

Lokala produkter 

RESTAURANGER 

Garden 

tel. +39 089 212572 

Lokala fiskrätter och goda 

citrondesserter 

HOTELL 

Sommar i Àlbori med musikföreställningar, 

juli–augusti. 

Levande julkrubba, 

vid jul. 

MUSEER OCH 


Keramikmuseet är inhyst i 

det lilla tornet i Villa Guariglia, 

i en historisk byggnad (där 

huset Savojen bodde under 

monarkins sista dagar) i byn 

Raito, på vägen till Àlbori. 

I museet finns samlingar av 

vietresisk keramik från 1700talet 

fram till första hälften av 

1900-talet. Museet visar olika 

bearbetningssätt och stilar med 

majolika. Vietri sul Mare är ett 

av Italiens viktigaste centrum 

för majolikakonst. Keramik - 

hantverket började utvecklades 

på medel tiden och fick sedan 

en enorm spridning. Den 

vietresiska keramiken, med sin 

typiska mångfärgade glänsande 

massa, fantasifullt dekorerad 

med motiv lånade från den 

islamiska konsten, såldes runt 

Inkvartering 

Hotel Baia 

Via De Marinis, 

tel. +39 089 7633111 

Hotel Raito 

Via Nuova Raito 9, 

tel. +39 089 210063 

www.hotelraito.it 

main@hotelratio.it 

Hotell Voce del Mare 

Via Costiera Amalfitana 21, 

tel. +39 089 210080 

Hotel La Lucertola 


tel. +39 089 210255 

Hotel Bristol 


tel. +39 089 210800 

Hotel Vietri 

Via Costabile 31, 

tel. +39 089 210400 

hela Medelhavet i så stora 

mängder att det kunde hålla 

igång den lokala ekonomin 

även under svårare tider, till 

exempel under 1500-talet då 

turkarnas strand hugg skedde 

allt oftare och blev allt råare. 

Tel. +39 089 211835, öppettider 

kl. 9–13 och 15–18, måndagar 

stängt. 

Centro di Studi Salernitani 

är också inhyst i Villa Guariglia, 

nära keramikmuseet. Det är ett 

center för historisk 

dokumentering av det kända 

medicinska universitetet 

”Scuola medica salernitana”, 

som blomstrade som kulturellt 

centrum under det 

normandiska herraväldet (cirka 

1100). 

SPORT- OCH 


Promenader och utflykter på 

berget Falerio, bad vid Marina 

d’Àlbori. 

SEMESTERBOSTÄDER 

La Valle delle Naiadi 

Via Costabile 32, 

tel. +39 089 211095

KOMMUNEN 

CISTERNINOS GAMLA 

STADSDEL 

(PROVINSEN BRINDISI) 


395 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

S:t Quirico och S:t Giulitta, 

första söndagen i augusti. 



Associazione Turismo, 

Via Principe Amedeo, 

tel. +39 080 4445238. 

Pro Loco (turistkontoret), 

Via San Quirico 14, 

tel. +39 080 4447738. 


Med bil 

A14 Bologna-Taranto, avfart 

Bari nord, SS 379 mot Brindisi, 

avfarterna Cisternino–Pezze 

di Greco eller Cisternino–Torre 

Canne. 

Med tåg 

stationerna Cisternino Scalo 

(11 km) eller Fasano (20 km). 

Med flyg 

flygplatserna Brindisi eller Bari. 

AVSTÅND I KM 

Lecce 90, Bari 80, Brindisi 50, 

Taranto 40. 

INTERNET 

comunecisternino@libero.it 

Det skimrande fortet i Itriadalen 


Ortnamnet 

Enligt traditionen är orten upp - 

kallad efter hjälten Sturnoi, vän 

till Diomedes. Efter det Trojanska 

krigets slut grundade han denna 

by som romarna sedan gav 

namnet Sturninum. Den förstördes 

troligen år 216 f. Kr., under 

Hannibals plundringståg i 

Apulien. Byn återuppstod under 

700-talet då en grupp basilianska 

munkar som flytt från väst fann 

de gamla ruinerna. De beslöt att 

bygga ett grekisk-ortodoxt munk - 

kloster på platsen som de döpte 

till San Nicolò cis-Sturninum, 

precis där moderkyrkan står i dag. 

Vapenskölden 

är infattad i ett S:t Andreas-kors i 

rött och guld med en upprätt - 

stående biskopsstav i silver (en 

symbol för biskopens makt). Intill 

biskopsstaven finns två röda rosor 

på en bakgrund av guld. 

Historia 

Bronsålder: lämningar från byar 

och hyddor. De första permanenta 

bosättningarna härleds till upp - 

täckten av metaller och anländan - 

det av andra civilisationer från 

andra sidan havet (greker och 

messapier). 

1180: den lilla byn Cisturninum 

nämns för första gången i en 

bulla av påven Alexander III, 

där det bestyrks att den tillhör 

biskopen av Monopoli. 

1330: Cisternino säljs av 

biskopen till en adelsman från 

Cisternino 

Monopoli och tillhör i över ett 

sekel icke-kyrkliga baroner. 

Baronskapet återgår till biskopen 

år 1463 genom en upplåtelse av 

Ferdinand I av Aragonien. 

1495: Cisternino erövras av 

Republiken Venetien som behåller 

staden ända till 1528 då 

spanjorerna tar den i besittning. 

De spanska baronernas vanstyre 

och de betungande skatter som 

biskopen påfört folket leder till 

stort förtret. 

1647: upproret i Masaniello i 

Neapel inspirerar folket att resa sig 

mot biskops- och baronstyret och 

man bränner ner residenset, men 

revolten misslyckas. 

1738: i början av det bourbonska 

styret skakas Cisternino av ny 

revolutionär oro. 

1799: befolkningen tar parti för 

den Parthenopeiska republiken 

mot kungen. Nicola Semeraro från 

Cisternino, ledare för en grupp 

republikaner, dödas i Francavilla 

Fontana av bourbonska 

anhängare. 

1820: är det hemliga revolutio - 

nära sällskapet carbonari aktiva i 

området. Efter att ha rivit sönder 

den bourbonska fanan, hissar 

Giuseppe Capece från Cisternino 

PUGLIA 

81


den italienska tricoloren över 

fortet i Brindisi. 

Särprägel 

De stora stenmasker som finns 

infattade i husens arkitraver 

betraktar de passerande med ett 

gäckande leende, man får 

intrycket av att de vet allt om 

denna plats som sägs vara 

grundad av en återvändande från 

det trojanska kriget. Hela 

Itriadalen präglas av andlighet och 

mystik. Här finns gamla 

bosättningar som vittnar om 

tidens gång genom seklen, helgon 

och upplysta har tillbringat långa 

perioder av botgöring och bön i 

området. Här finns trullihusen 

med märkliga symboler på de 

konformade taken, vars ursprung 

är ett mysterium. Här finns en 

speciell atmosfär, en dragnings - 

kraft som bland annat har fått 

den indiska stiftelsen Bhole Baba 

att öppna ett andligt center i 

Cisternino. Spåren efter jägare från 

paleotisk tid, efter messapierna, 

romarna, basilianska munkar, 

eremiter, kalifer och från de illa 

omtyckta biskoparna och 

baronerna har gett upphov till en 

interreligiös festival (Suoni sacri 

dal Pianeta), tillägnad multietnisk, 

andlig musik. Indisk andlig musik, 

kristna sånger och musik från 

islamiska sufister lyfter från 

olivlundarna och förlöjligar nästan 

de mäktiga familjernas vapen - 

sköldar, uthuggna i lokal sten, och 

påminner oss som i Predikaren att 

allt är fåfänglighet. Men de dofter 

som sprids från ugnarna i byns 

restauranger lockar oss trots allt 

att gå dit för att njuta med alla 

våra sinnen. 


”…den ligger högt belägen (på 

nästan 400 m ö.h.). Behaglig, 

i allt från den rena luft man 

inandas och himlens klara, milda 

färg till den njutning som det 

ljuva, omkringliggande landskapet 

skänker: ett landskap fyllt av 

fruktträd och bördiga vinodlingar. 

Bara genom att betrakta byn för 

ett kort ögonblick, kommer den 

med säkerhet fylla din själ med 

en outsäglig munterhet och känsla 

av behag…” (A. De Vitofranceschi, 

Lecce, 1876). 


Vincenzino Punzi, känd som 

”U poéte”, var en mycket speciell 

personlighet. En hantverkare och 

poet som fick inspiration från 

byns dagliga liv. En hantverkare 

och poet som fick inspiration från 

byns dagliga liv, och som hade en 

förmåga att beskriva känslor med 

en särskild äkthet. Vincenzino 

Punzi var en av de få som skrev 

på Cisterninos lokala dialekt och 

han var fenomenal på improvisera 

fram verser. Mot slutet av sitt liv, 

som varit fyllt av arbete och 

uppoffringar, fann han i poesin 

och i kärleken till sin by en känsla 

av meningsfullhet. Han gick bort 

1984, 83 år gammal. 

Kuriosa 

På en av alla färder med sitt 

kringresande hov beslöt den tyskromerska 

kejsaren Fredrik II att 

resa längs en inlandsväg, i syfte 

att undvika den farliga sjövägen. 

I Cisternino tillbringade han 

natten tillsammans med en ung 

flicka från byn. Morgonen därpå 

besökte kejsaren den plats mitt 

emot tornet där man var i färd 

med att bygga en kyrka, och bad 

stenhuggarnas förman att avbilda 

hans och den unga flickans 

ansikten i ett kapitäl. Det finns 

inga säkra bevis på att historien är 

sann, men i ett av kapitälen som 

stöder kryssvalvet över kyrkans 

altare ses två avbildade profiler 

bevarade för eftervärlden, och det 

räcker som bevis för Cisterninos 

invånare. Om man tittar noga – 

kan det verkligen vara en slump? 

– så påminner ett av ansiktena 

den byst av Fredrik II som finns 

bevarad på stadsmuseet i Barletta. 

Hela söderns poesi 

bland arkader och 

smala gränder 

Byns inre och yttre rum förenas 

i en suggestiv blandning av hus, 

smala gränder och gårdsrum, som 

är ett resultat av praktiska och 

arkitektoniska lösningar och en 

känsla av gemenskap och 

grannskap. Det här är ett klassiskt 

exempel på ”spontan arkitektur” 

där man inte följt någon för - 

utbestämd planritning, allt är ett 

resultat av mänskliga relationer 

och behov som vävts samman 

bland de vitkalkade husen, de 

smala gränderna, gårdsrummen 

och de små yttertrapporna, mellan

arkader och blommande 

balkonger. En blandning av privata 

och offentliga rum där människor 

kan träffas och umgås. Under 

sommareftermiddagarna uppstår 

en nästan overklig tystnad när 

byborna kapitulerar för värmen 

och tar siesta. Då är det skönt att 

ta en promenad längs de typiska 

stenlagda gatorna ”cianche” i den 

blandning av solljus och skugga 

som uppstår i de smala gränderna 

och arkaderna. Bländande vita 

husväggar och ljusblå himmel: det 

här är söderns poesi. Mellan 

1800- och 1900-talet började 

Cisternino växa utanför muren 

och de enda riktigt intressanta 

sevärdheterna här är några hus 

med utsmyckningar i jugendstil på 

via S. Quririco. Innanför murarna 

finns det däremot två historiska 

byggnader som är av stor vikt, 

nämligen tornet och kyrkan vid 

torget. Det nyligen restaurerade 

tornet La torre di Porta Grande är 

17 meter högt och restes av 

normanderna under 1000-talet. 

Det byggdes om till stor del i 

slutet av 1300-talet och har 

modifierats flera gånger under de 

efterföljande tidsperioderna. 

Överst på tornet står en staty av 

en välsignande S:t Nicola. S:t 

Nicolas kyrka, känd som La 

Chiesa Madre (moderkyrkan) 

byggdes under 1100-talet på den 

tidigare basilianska kyrkan från 

700-talet, vars grund finns kvar än 

i dag. Genom åren har 

moderkyrkan genomgått vissa 

förändringar, den nuvarande 

neoklassiska fasaden gjordes år 

1848 och ersatte den tidigare 

fasaden som troligtvis gick i 

romansk stil. Inne i kyrkan finns 

tydliga spår av originalkyrkan. 

Tvärskeppets kryssvalv och några 

skulpturer härstammar från 1200- 

och 1300-talet. Här finns två 

magnifika stenskulpturer av 

Stefano da Putignano: tabernaklet 

som tillägnats ”la Madonna del 

Cardellino” (1517) och en annan 

mindre skulptur med putti och 

Ecce Homo. Under den 

angränsande lilla kyrkan Chiesetta 

del Purgatorio (från 1600-talet) 

Cisternino 

Det skimrande fortet i Itriadalen 

upptäcktes nyligen den 

ursprungliga kyrkan som daterats 

till 1100-talet. Palazzo Vescovile 

(biskopspalatset) som byggdes år 

1560 är också värt ett besök. 

Fasaden är senrenässans och 

utsmyckad med biskopens och 

baronens vapensköldar. Palazzo 

del Governatore (från 1500-talet) 

har en elegant fasad med tre 

balkonger och inslag av 

utsmyckningar i renässansstil. 

Adelsfamiljerna Pepe och Cencis 

hus bör också nämnas samt den 

lilla kyrkan Santa Lucia (från 

1600-talet) och Palazzo Amati 

med sitt torn på via San Quirico. 

Även barockkyrkan San Cataldo 

som slutfördes år 1783 med sin 

vackert dekorerade fasad samt 

kyrkan Chiesa di San Quirico som 

restes under 1600- och 1700-talet. 

Den lilla romanska kyrkan 

Madonna d’Ibernia som ligger 3 

km utanför byn spelar en viktig 

roll i den lokala befolkningens 

religionsutövande. Den restes 

kring 1100-talet, under tiden för 

bildandet av den lilla byn 

Cisternino. Kyrkan är byggd på 

kvarlämningar av ett basilianskt 

kloster som byggdes nära ett 

hedniskt tempel tillägnat 

fertilitetsgudinnan Cybele. Det är 

den forntida kulten av denna 

gudinna som ligger till grund för 

folkets vördnad för ”Madonna 

d’Ibernia”, även kallad ”äggens 

madonna”, med hänvisning till 

fortplantning och överflöd. 

PUGLIA 

83

Cisternino 



Konsthantverk i trä eller sten, 

korgar och radband. 


Valet är svårt mellan ”friselle” 

(runda, ljusa spisbröd), ostar 

(framförallt cacio-ricotta), olivolja 

extravergine, DOC-viner och 

charkuteriprodukter (”capocollon” 

är förträfflig). Bland förrätterna 

rekommenderas särskilt 

pastasorten ”orecchiette”. Den 

serveras ”al sugo con pecorino 

e formaggio di ricotta” (med 

tomatsås och pecorino- och 

ricottaost), eller med ”cime di 

rape e acciughe salate” (med 

broccoliblommor och ansjovis). 

UTFLYKTSMÅL 

Det omgivande landskapet (man 

har en fin utsikt från stadsparken) 

bjuder på en lantlig atmosfär, rik 

på vinodlingar, olivlundar och 

fruktträd. Landskapsbilden 

fulländas av bondgårdarna (de 

äldsta härstammar från 1400- och 

1500-talet) och av trullihusen som 

är särpräglade hus byggda utan 

murbruk och har konformade tak 

klädda med skivor av sten. Vi 

befinner oss i Itriadalen som finns 

med på Unescos världsarvslista. 

Cisternino har det största 

skogsområdet i provinsen Brindisi. 

Det består av ca 200 hektar tät 

buskvegetation och en pinjeskog 

som är underordnad ett 

skogsservitut. 



Gentile Vito Nicola 

Piazza Vittorio Emanuele, 

Järnsmidesarbeten. 

DIVERSE 

Atmosfere di Puglia 

Corso Umberto I 128, 

tel. + 39 080 4448457, 

Handgjorda keramikarbeten. 

Antique Gian Arte 

Via Soleti 2, 

tel. + 39 080 4448556. 

Antikviteter och restaurering. 

Figulo 

Corso Umberto I, 

Handgjorda keramikarbeten. 

Il Vecchio Forno 

Piazza Mazzini, 

tel. + 39 080 4446744. 

Bakelser och lokala specialiteter. 

Cooperativa Allevatori 

Valle d’Itria 

(kooperativ sammanslutning 

av uppfödare) 

Via Fasano 126, 

tel. + 39 080 4448984. 

Utsökta ostar (fiordilatte, 

cacioricotta, burrata). Till - 

verkas på plats i mejeriet av 

komjölk från djur som föds 

upp i det fria i området 

Murgia. 

Oleificio Cooperativo 

(kooperativ olivoljefabrik) 

Via Fasano 126, 

tel. + 39 080 4448402. 

Il Frantolio, 

(olivoljeproduktion), 

Tesoro 25, 

tel. + 39 080 4444671. 

RESTAURANGER 

OCH TRATTORIOR 

Hotel Ristorante 

Falco d’Oro 

Peppe Sole 25, 

tel. +39 080 4448933. 

Da Zia Rosa 

Via Tarantini, 

trattoria. 

Trattoria 

Del Centro Storico 

Via Regina Elena 8, 

tel. +39 080 4446821. 

Bella Italia 

Via Duca D’Aosta 29, 

tel. +39 080 4444798, 

trattoria. 

La Botte 

Via Santa Lucia 38, 

tel. +39 080 4447850, 

trattoria. 

Taverna Della Torre 

Via San Quirico 3, 

tel. +39 080 4449264. 

Sant’Anna 

Via Martina Franca 90, 

tel. +39 080 4447036. 

Lo Smeraldo 

Peppe Sole 7, 

tel. +39 080 4448709. 

Il Rugantino 

Colucci, 

Vico Orologio 4, 

tel. +39 080 4448325, 

080 4449552. 

Marangiulo 

länsvägen mot Ostuni, 2 km. 

tel. + 39 080 4448722. 

Cisternino Town House 

Palazzo De Vito Franceschi 

Via di S. Maria di 

Costantinopoli 19, 

tel. +39 335 6094647. 

Trullo Giardino 

Calongo 25, 

tel./fax + 39 080 4317494. 

Masseria Il Portico 

(bondgård) 

Contrada Lama 

Pellegrino 27, 

tel. + 39 080 4449653. 

EVENEMANG 

Fiera di Sant’Antonio Abate, 

den 17 januari. Vid Pasquarèdde, 

påskmåndag på lokal dialekt, 

bjuder traditionen att man 

besöker helgedomen Madonna 

d’Ibernia. 

Pietre che Cantano, en festival 

tillägnad loungemusik. Alla 

söndagar i juli och augusti från kl. 

12.00. Tel. +39 080 4441006. 

www.pietreche cantano.com. 

Inbegriper också Il festival Valle 

d’Itria (festival för blåsorkestrar) 

och Fiera della Valle d’Itria. 

Suoni sacri dal Pianeta är en 

interreligiös festival som tillägnas 

multietnisk och andlig musik. 

Andliga sånger i trullihusens dal, 

på alla slags språk och 

musikgenrer från öster till väster. 

Indisk andlig musik, hebreiska 

och rysk-ortodoxa sånger, afrocubansk 

andlig musik, gospel, 

danser och rytmer för moder jord. 

Under juli och augusti månad. 

I festivalkalendern för sommaren 

i Cisternino ingår också ”Itinerario 

Trulli Country House 

C.da Figazzano 3, 

tel. + 39 335 6094647, 

www.trullicountryhouse.com 

ROSTICCERIE 

(matvaruaffärer med 

färdiglagad mat): 

Zio Pietro 

Via Duca D’Aosta 3, 

tel. + 39 080 4448300, 

slakteributik, ”rosticceria” 

och ”fornello pronto” (man 

väljer sin egen köttbit som 

tillagas på plats). 

Piazza Nuova 

Piazza Pellegrino Rossi 72. 

Arrosteria del Vicoletto, 

Via Giulio II 16, 

tel. + 39 080 4448063. 

Al Vecchio Fornello 

Via Basiliani 18, 

tel. + 39 080 4446431. 

HOTELL 

Inkvartering 

Lo Smeraldo 

Peppe Sole 7, 

tel. + 39 080 4448709. 

Falco d’Oro 

Peppe Sole 25, 

tel. + 39 080 4448933. 

Aia del Vento 

Via Locorotondo 79, 

tel. + 39 080 4448388. 

Villa Cenci 

Carperi 119, 

(vägen mot Ceglie 

Messapico), 

tel. + 39 080 4448208. 

cinematografico per le mille 

culture”, med teaterproduktioner, 

konserter med populärmusik och 

kvällsföreställningar i Giardino 

delle Arti. Information: 

tel. +39 080 4445238/ 

080 4446661. 

Alter Festa, konserter i samband 

med ”Ferragosto” (Jungfru Marie 

Himmelsfärdsdag), omkring den 

15 augusti. 

Fiera della Bomminella, 

den 8 september. 

MUSEER OCH 


Arkeologisk utställning, 

via Casello 22. 

Tel. +39 080 4446438/ 

080 4448588. 

SPORT- OCH 


Tennis, ridbana (Circolo 

Ippico Ars-Longa, 

tel. + 39 080 4446164), 

promenader. 

PARKERING 

FÖR HUSBILAR 

vid sporthallen på Piazza 

Navigatori. (Matvaru affärer 

med färdiglagad mat).

KOMMUNEN 

CASTELMEZZANO 

(PROVINSEN POTENZA) 


900 m 

FOLKMÄNGD 

977 invånare 

SKYDDSHELGON 

San Rocco, 19 augusti 


Turistkontoret APT, Pro Loco 

för ”Le Dolomiti Lucane di 

Castelmezzano”, 

tel./fax +39 0971 986020. 

Kommunens turistbyrå 

tel./fax +39 0971 986020. 

Ufficio Turismo Comune 

(kommunens turistbyrå), 

tel. +39 0971 986041, 

fax +39 0971 986166 


Med bil 

A3 Salerno-Reggio Calabria 

avfart Sicignano, riktning 

Metaponto, SS Basentana 

avfart Albano di Lucania. 

Med tåg 

stationen Potenza Inferiore, 

sedan buss mot Castelmezzano 

(35 minuter). 

AVSTÅND I KM 

Rom 407, Neapel 199, Bari 152, 

Matera 77, Potenza 35. 

INTERNET 

www.castelmezzano.net 

castelmezzano@castel 

mezzano.net 

Pärlan i Lukaniens dolomiter 


Ortnamnet 

Castrum Medianum, det vill säga 

slottet i mitten, kallades den 

normandiska fästningen som låg 

placerad halvvägs mellan slotten 

i Pietrapertosa och Brindisi 

Montagna. 

Vapenskölden 

Märket visar två ryttare i full krigs - 

mundering. De skulle kunna vara de 

två invånarna från Castelmezzano 

som deltog i det första korståget (det 

som utlystes i slutet av 1000-talet av 

påven) under ledning av Boemonte, 

furste av Taranto, som ska ha 

belönat dem för de vunna segrarna 

i det Heliga landet, med denna 

vapen sköld som i dag pryder 

kommunen. 

Historia 

500–400-talet f.Kr.: arkeologiska 

fynd bekräftar att grekerna trängde 

igenom Basentodalen. Från 

stränderna vid Joniska havet tog sig 

några koloniserande familjer mot 

inlandet. Den plats som beboddes 

under antiken kallades för Maudoro, 

det vill säga ”värld av guld”. 

900-talet e.Kr.: de saracenska 

plundringstågen i de inre områdena 

tvingade befolkningen i Maudoro att 

leta efter en säkrare plats. Det sägs 

att det var prästen Paolino som 

upptäckte, då han gick in i ostlig 

riktning, en naturligt formad fästning 

bildad av bergsspetsar med klipp - 

utsprång, från vars höjder man 

kunde driva undan inkräktare genom 

att rulla ner stora klippblock. Den 

Castelmezzano 

första fästningen var longobardisk, 

sedan mot 1000-talet var det nor - 

manderna som försvarade den mot 

saracenerna som redan installerat sig 

i den närliggande Pietrapertosa. 

1000–1200-talet: Vid millennium - 

skiftet byggde normanderna ett slott. 

Av befästningarna finns fortfarande 

synliga rester av murarna och 

trappan som gröptes direkt ur berget 

och som tillät tillträde till den högsta 

utkiksplatsen, från vilken man kunde 

kontrollera hela Basentodalen. Med 

den normandiska ockupationen levde 

byn i välstånd under en period. 

Förläningen beviljades de trogna till 

kejsaren och den religiösa försam - 

lingens makt ökade. Med adels - 

familjen Anjou började nedgången. 

1310: slottet Mezzano övergick till 

familjen Diocesi av Potenza och 

senare, år 1324 till familjen Diocesi 

av Acerenza. 

1300–1500-talet: under 

aragonernas välde bytte länet ägare 

flera gånger, men det var inte förrän 

år 1580, då länet övertogs av baron 

Giovanni Antonio De Leonardis, som 

befolkningens sociala villkor 

förbättrades. Vid en folkbokföring 

från den tiden uppskattades 

befolkningen uppgå till 91 familjer. 

1686: länet, som fram till dess ägts 

av adelsfamiljen De Leonardis, 

övergick genom bröllop till 

adelsfamiljen De Lerma, som behöll 

äganderätten fram till utplånandet av 

feodalsamhället, år 1805. 

1800-talet: under seklets första 

hälft ökade stråtröveriet. Bland de 

naturliga gömställena bland klippor 

BASILICATA 

85


och skogsområden hittade många 

sämre lottade sin idealiska miljö. 

I slutet av århundradet blev det 

istället vanligare att många familjer 

utvandrade över Atlanten. 

Särprägel 

Platsen är redan i sig fantastisk. 

Bergslandskapet med sin mörkgrå 

sandsten som verkar uppsluka 

platsen genom att svepa in den i sin 

skugga när kvällen sänker sig, och de 

normandiska vaktposternas mystiska 

löpgravar. Sedan finns trolldomen, 

eftersom här levde ”magiari” och alla 

trodde mer eller mindre på det onda 

ögat, på ”munaciedd” som skrämde 

barnen och på ”pummunar”, 

varulven. Invånarna har bevarat 

karaktärsdragen från bondekulturen: 

misstänksamma, envisa, hederliga 

och gästfria, är de barn av mager 

jord, som har härdats av livets alla 

motgångar och svårigheter. Efter 

århundraden av torftiga små 

odlingsfält, män som skär av knippen 

och torra kvistar med taggar, 

boskapshjordar som strövar omkring 

och på så vis nekar berget några 

gröna blad, jordskred och ras på 

grund av en oförnuftig skogsskövling, 

upptäcker människorna nu sin 

belöning: hälsosam luft, tempererat 

och torrt klimat, berg övertäckta av 

täta skogar och grönskande ängar. 


1970 skrev professor Corbetta, en 

berömd botaniker, som citerats 

i G. A. Viccaros bok ”Bland 

Lukaniens dolomiter”, 

Castelmezzano, 1984: ”Den som 

en dag råkar färdas utmed via 

Appia, Regina Viarum, från 

Potenza mot Matera, kan inte 

undvika att lägga märke till kedjan 

med bergsspetsar till höger om 

vägen, som sträcker sig taggiga 

och topphuggna bortom den 

djupa och trånga Basentodalen. 

(…) De ser ut som en grupp 

pyramider av aska med 

sågtandade toppar, som vassa 

tänder, som sträcker upp sina 

gaddar 800 meter över marken, 

från en trång dal, som liknar en 

ravin”. 


År 1957 anlände en vetenskaplig 

expedition ledd av den berömde 

etnologen Ernesto De Martino till 

Castelmezzano för att forska om 

trolldom i området. I ett fallfärdigt 

litet hus bodde Basilicatas 

”trollkarl” Giuseppe Calvello kallad 

”Ferramosca” (1876–1962). Han 

var känd i söderns allmänna 

vidskepelse för sin läkekonst mot 

det onda ögat. Något av hans 

läkekonst verkade inspirerad av 

erotisk stimulans, som fickspegeln 

för röntgenstrålar som endast 

användes för diagnos av kvinnor. 

Det fanns där i huset massor av 

material för talrika studier om 

trolldom, särskilt i formen av 

tjuskraft (det onda ögat kallas då 

för ”affascin’”), jettatura, 

tarantolismo, besatthet. Giuseppe 

Calvello visade sig dessutom vara 

expert att upphäva förbannelser. 

Det gav De Martinos team 

möjlighet att kasta ljus över dessa 

kulturella strömningar. Trots att de 

var hemliga och irrationella, var 

de bevis på ett dunklare förflutet 

som överlevt tiden, i skarp kontrast 

till vetenskapens landvinningar. 

Kuriosa 

Enligt en gammal tradition som 

ännu i dag brukas ska 

bröllopsparets föräldrar femton 

dagar före bröllopet tillaga 

”crostole”, en sötsak övertäckt 

med socker och honung som 

sedan ges åt gästerna (i allmänhet 

hela byn). Förberedelsen är en 

gemensam sedvänja, som alla 

byns kvinnor deltar i och den 

varar hela natten. Det går åt cirka 

400 ägg, och ett berg av mjöl för 

att få till en jämn deg och man

kavlar sedan ut en mycket tunn 

cirkel. Med ett tandat redskap skär 

man sedan degen i många små 

band som man sedan viker ihop 

och friterar i olivolja. Ogifta 

kvinnor överlämnar sedan 

bakelserna till bröllopsgästerna, 

som önskar dem välgång och att 

deras kärleksdröm snart går i 

uppfyllelse. 

Ett bergigt landskap 

med en smak av 

sagor 

Beläget vid en vägg av bergsspetsar 

och bergstoppar i ett fantastiskt 

berglandskap har Castelmezzano 

bibehållit de ursprungliga medeltida 

stadsgrunderna. Det visar sig faktiskt 

vara ett koncentriskt 

byggnadskomplex av hus inneslutna i 

en klippig dalsänka, enligt den antika 

formen av att anlägga mark i 

terrasser, med hustaken gjorda i 

sandstensplattor. Det är suggestivt 

att ströva omkring i den gamla 

stadsdelen i sällsam närvaro av 

klippan som är innesluten bland 

byggnaderna. De många och branta, 

långa och korta trapporna som korsar 

varandra, leder besökaren upp till de 

övre höjderna och njuta av den 

underbara utsikten över ”Lukaniens 

dolomiter”. Med sitt kärva och 

ojämna utseende påminner de om 

bergen i de östra Alperna (i 

verkligheten handlar det inte om 

klippor utan om kompakt sandsten). 

Ankomsten till byn är magnifik där 

den dramatiskt dyker upp, belägen 

som en amfiteater bland 

klippväggarna, direkt efter en tunnel 

som grävts i berget och efter att 

vägen har passerat ett spektakulärt 

pass. Klippan är hela tiden 

närvarande. I dess innandöme har 

det grävts gångtunnlar som förenar 

smågator och små torg, en gång i 

Castelmezzano 

Pärlan i Lukaniens dolomiter 

tiden platsen för socialt umgänge. 

I Madre di Santa Mariakyrkan på 

stora torget, byggd på 1200-talet 

i den lokala stenarten, finns en 

träskulptur bevarad från 1300-talet 

som föreställer Jungfru Maria med 

barn (kallad dell’Olmo), ett träaltare 

i barock stil och en målning av den 

heliga familjen (Sacra Famiglia) av 

Girolamo Bresciano. Sevärda är även 

Santa Mariakapellet, klippkyrkan 

Madonna dell’Ascensione som grävts 

ut från klipporna, med den 

angränsande förnapoleonska 

kyrkogården och byns olika 

adelspalats: palatsen Merlino, 

Parrella, Coiro, Paternò, Campagna 

och det stora hertigpalatset som 

tillhörde adelsfamiljen De Lerma, 

den sista adelsfamiljen som bodde 

i Castelmezzano. Man får heller inte 

missa ett besök vid ruinerna av den 

lilla normandisk-schwabiska 

fästningen, med sin smala och 

branta trappa utgrävd direkt ur berget 

som leder till den högsta punkten, 

där militärgarnisonens vaktpost 

kunde bevaka hela Basentodalen. 

Det är en nästan mystisk upplevelse 

att gå uppför de femtio 

trappstegen med falkar 

som kretsar kring ens 

huvud. 

BASILICATA 

87

Castelmezzano 



”Salsiccia” är en särskilt 

smakfylld salamikorv vars 

tillredning består av olika faser 

som motsvarar olika perioder 

under året. 


Förutom ”crostole” (en slags 

klenäter) består det typiska 

köket av lamm med örter och 

killing med grillad potatis. 

UTFLYKTSMÅL 

Castelmezzano är den idealiska 

platsen för den som älskar att 

leva nära naturen och vill 

undvika massturismen. Platsens 

natur gör det lyckligtvis 

omöjligt att bygga alltför 

påträngande byggnadskomplex. 

Istället kan man bo på något 

av Castelmezzanos förtjusande 

småhotell. (Just nu byggs det 

flera B&B-hotell innanför 

stadsmurarna.) Stadshuset 

ligger i regionalparken Gallipoli 

Cognato och i Lukaniens 

dolomiter. Där finns över 

27 000 hektar av skog och 

fantastiska klippformationer dit 

man kan göra utflykter eller 

bestiga berg. Slutligen lever 

traditionen kvar med lantliga 

riter i form av många och 

viktiga fester. 

EVENEMANG 

Påskaftonsbrasa: ungdomar 

med äldre musikinstrument, 

troccola och verricola, går runt 

i byn för att samla ved som de 

ska elda upp under natten i en 

stor brasa på stortorget. 

Quagliatafest: den första 

söndagen i maj firas Madonna 

del Bosco med en bondefest 

av antikt ursprung, i vilken 

man med sång och lek lagar 

”la quagliata”, det vill säga 

man framställer ost. 

Sommar i Castelmezzano: 

Kommunens och den lokala 

föreningen ”Lukaniens 

dolomiter i Castelmezzano” 

sommarprogram innehåller 

teaterföreställningar, musik - 

under hållning, utomhusbio 

och fester för lokala produkter. 

Skyddshelgonfest för San 

Rocco: den 19 augusti, en 

högtidlig procession slingrar 

sig längs byns gator, följt av 

musikkonserter och fyrverkeri. 

Majofesten: 12–13 september, 

med anledning av festen för 

San Antonio kan man närvara 

vid en av de mest suggestiva 

föreställningarna, med en starkt 

teatralisk effekt: majofesten, 



Balzano Francesco 

Via M. Volini, 

tel. +39 0971 986197, 

Föremål och möbler 

i järnsmide 

Mazza Raffaele 

Via Santa Croce, 

tel. +39 0971 986173, 

Trämöbler och träföremål 

Amico Rocco 


tel. +39 0971 986347, 

Föremål och möbler 

i järnsmide 

Giannotta Pasquale 

Via Maglietta, 

tel. +39 0971 986124, 

Handgjord produktion 

i den lokala bergarten. 

DIVERSE 

Marino Salvatore 

Caperrino, 

tel. +39 0971 983435, 

Mejeriprodukter 

Placella Domenico 

Antonio 

Calcescia, 

tel. +39 0971 986314, 

Charkuterivaror, ostar 

och honung 

Beneventi Caterina 

Cappuccio, 

tel. +39 0971 986305, 

Charkuterivaror och 

mejeriprodukter 

Nigro Giovanni 

Antonio 

Piano Fattizzi, 

tel. +39 0971986345, 


Valluzzi Giuseppe 

Angelo 

Cappuccio, 

tel. +39 0971 986175, 

Honung 

Trivigno Antonio 


tel. +39 0971 986150, 

Bröd och ugnsbakade 

produkter 

Taddei Giuseppe 

Fontana del Signore, 

tel. +39 0971 986291, 


RESTAURANGER 

Al Becco della Civetta 


tel. +39 0971986249 

Lokalt kök från Lukaniens 

dolomiter. På menyn finns 

”cavatelli conla mollica” 

(pasta med brödsmulor), 

”orecchietteai peperoni 

cruschi” (pasta med 

torkade paprikor), fläsk 

med kvittenfrukt, lamm 

med örter,”crostole” (en 

slags klenäter) och 

”calzoncelli”(fyllda kakor) 

med honung, ”cantucci” 

(kakor) med mandel samt 

torkade fikon. 

Dolomiti 


tel. +39 0971 986075 

”L’albero della Libertà” 

(frihetens träd), har sitt 

ursprung i trädkulterna som har 

sitt traditionella epicentrum i 

byn Accettura. Två oxar drar en 

stor trädstam från skogen ända 

till byn. Trädstammen blir 

sedan rest på torget och längst 

upp placeras en ”cima”, en 

järnek även den forslad in till 

byn på rygg. Pålen, ”majo”, 

är sedan redo att bestigas av 

spänstiga ungdomar. Riten 

som ska blidka fruktbarheten 

avslutas med ”lo sparo” 

(skottet), det vill säga att 

toppen på pålen skjuts ner 

av de lokala jägarna. 

Cucciafest: den 13 december, 

Sankta Lucia, i en stor kittel 

kokar man framför Madre di 

Santa Mariakyrkan ”la cuccia”, 

det vill säga en tallrik med 

bondbönor, gryn, kikärter och 

”cicerchie” (små bondbönor) 

som sedan välsignas och efter 

mässan delas ut till alla troende 

som tecken på lyckönskan. 

Ängelns flygning: 

juli–augusti, tel. +39 0971 

986166, med en kabel 

upphängd på 400 meters höjd 

mellan Castelmezzano och 

kommunen Pietrapertosa mitt 

emot kan alla uppleva den 

HOTELL 

Inkvartering 

Al Becco della Civetta 


tel. +39 0971 986249 

Dolomiti 


tel. +39 0971 986075 

magiska känslan av att flyga. 

Ängelns flygning varar i en och 

en halv minut och kan helt och 

hållet härledas till de mystiska 

och religiösa riterna i Lukaniens 

legender. 

www.volodellangelo.com, 

www.comune.castelmezzano.pz.it 

SPORT- OCH 


Promenader, vandring, 

terrängcykling, cykelutflykter, 

ridning, fiske, bergsklättring på 

klippväggarna med utrustning, 

exkursioner utmed preparerade 

stigar och svampplockning 

under hösten. 

AGRITURISM 

Grotta dell’Eremita 

Calcescia, 

tel. +39 0971 986314, 

Öppet året om, getost, 

fårost och lokala 

charkuterivaror. 

Il Molino 

della Contessa 


tel. +39 0971 986099, 

mobil. +39 338 2969737.

CHIANALEA 

I KOMMUNEN SCILLA 

(PROVINSEN REGGIO 

CALABRIA) 


0–1500 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

San Rocco, 16 augusti 


Kommunen, 

tel. +39 0965 754003 


Piazza San Rocco, 

tel. +39 0965 754003 

Regionalt turistkontor, 

tel./fax +39 0965 704303 


Med bil 

A3 Salerno-Reggio Calabria, 

avfart Scilla. 

Med tåg 

Neapel–Reggio Calabria, 

Scillas tågstation. 

AVSTÅND I KM 

Reggio Calabria 25, Palmi 25, 

Villa S. Giovanni 10. 

INTERNET 

ass.turismoscilla@virgilio.it 

Lilla Venedig 


Ortnamnet 

Chianalea är Scillas äldsta stadsdel 

och har fått sitt namn från ”piano 

della galea” (däck på galärskepp). 

Men byn kallas även för Acqua - 

grande eller Canalea, eftersom de 

små husen som är byggda direkt på 

klipporna separeras från varandra av 

små gränder, som liknar kanaler, 

och som rinner direkt ner i 

Tyrrenska havet. 

Vapenskölden 

Sköldmärket är detsamma som för 

kommunen Scilla. Skölden är 

mycket gammal. Den visar en 

sjöjungfru med två stjärtfenor inuti 

en snäcka. Högst upp sitter en 

krona och på sidorna står det 

”Scyllae Civitas” (Scillas stad). 

Historia 

Homerisk tid: enligt legenden ska 

det ha varit de landsflyktiga 

trojanerna som anlade de första 

boplatserna vid bergets fot, där de 

många klipporna gjorde det enklare 

att fiska. 

456 e. Kr.: byn förstördes av 

vandalerna. 

700–800-talet: det bysantinska 

herraväldet garanterade ett visst 

välstånd för området Scilla. Berget 

beboddes av italiensk-grekiska 

munkar, kallade ”Padri Basiliani”. 

800–1000-talet: Kalabriens 

kustlinje plågades av saracenernas 

våldsamma räder. 

1060: efter en lång belägring av 

slottet lyckades normanderna 

ockupera byn och jagade för alltid 

Chianalea 

bort bysantinerna. 

1000–1300-talet: Scilla upplevde 

en tid av välstånd under 

schwaberna tack vare handeln med 

öst och med de största hamnarna 

vid Adriatiska havet. Scilla övergick 

sedan till aragonerna och därefter 

till adels familjen Angioini. 

1523: Paolo Ruffo, greve av 

Sinopoli och kapten för Reggio 

Calabria, köpte länet Scilla och 

hindrade den våldsamme piraten 

Barbarossa från att landstiga på 

dess stränder. Adelsfamiljen Ruffo, 

av uråldrigt ursprung, satte sin 

prägel på Scillas historia, liksom 

hela Kalabriens historia, genom att 

utse familje medlemmar till pastorer, 

ståthållare, officerare, präster och 

kardinaler. 

1720: slottet i Scilla befästes av 

österrikarna för att kunna försvara 

den mot spanjorerna som år 1734 

ändå lyckades återta makten över 

riket ”Due Sicilie”. 

1783: förstördes byn av en 

fruktans värd jordbävning och 

havsbävning. 

1827: när Napoleons framgångar 

dalat återvände borbonerna som 

härskare över riket och inrättade en 

stadsvakt även i Scilla. 

Särprägel 

Den kollektiva fantasibilden av 

Scylla, från grekiska Skylax, 

”hynda”, är knuten till monstret 

(med sex huvuden på långa halsar 

och gnyende som en hundvalp) 

som skapats ur sjömännens 

fantasier och upptagits i den 

KALABRIEN 

89


homeriska legenden om Odyssevs. 

Mitt emot – där Kalabrien och 

Sicilien nästan verkar omfamna 

varandra – ligger Charybdis, det 

andra havsvidundret som slukar 

vattnet och sedan kräks upp det på 

nytt, vilket symboliserar havsström - 

marnas farliga virvlar. Liksom 

sjöjungfrurna, representerar Scylla 

och Charybdis, under den mytiska 

slöjan, sjöfartens faror: den 

bedrägliga lockelsen av det stilla 

havet och de havsvidunder som 

lever i dess djup. För att bevara 

denna plats, där de antika grekiska 

kolonierna fick utrymme för sina 

farhågor och fantasier, behöver man 

inte befria platsen från myten utan 

snarare försöka återuppleva den 

varje gång man blickar ut över 

havet. Endast så är det möjligt att 

inte förstöra intrycket från 

Medelhavets skådespel, vattnets 

färg som förändras med dygnets 

timmar, svaga färger vid gryningen, 

starkt röda och violetta färger vid 

solnedgången, med banali teten 

i den moderna semesterbilden. 


Där håller Skylla till, ett vildsint 

skällande odjur. Liksom en hund - 

valps ylande gnäll, så är hennes 

läte, men hennes yttre gestalt är ett 

otäckt monsters, (…) Fötter äger 

hon tolv, de är lika vanskapta alla, 

och hennes halsar är sex, av 

oformlig längd, och på varje sitter 

ett huvud som injagar skräck, med 

tre rader täta, kraftiga tänder där 

nattsvart död och förintelse lurar.” 

(Homeros, Odysséen, tolfte sången, 

v. 85–92). 


Giuseppe Zagari (1863–1946) är en 

av Italiens förgrundsgestalter inom 

klinisk medicin. Chef för klinisk 

medicin i Neapel publicerade han 

1897 en studie över diagnoser för 

tumörer i lungsäck och lunga. Den 

villa han lät bygga på klipporna i 

Chianalea, där han en gång föddes, 

är i dag ett nationellt monument. 

Kuriosa 

Förr i tiden brukade svärdfisk fiskas 

med en särskild farkost som 

kallades för ”luntre”. I dag existerar 

ett enda exemplar av denna farkost 

och den förvaras i slottet i Scilla. 

Med roddbåten ”Luntre” förföljde 

man fisken och när den väl hade 

fångats och hissats ombord utförde 

man en ritual som alltjämt iakttas. 

Bredvid fiskens högra öga ristar 

fiskaren med sina naglar fyra gånger 

in ett kors. I dag i hamnen i 

Chianalea är ”luntre” ersatt med en 

modernare båt ”passerella”, där 

harpuneraren kan stå och skjuta 

iväg harpunen när han får syn på 

svärdfisken. En gång i tiden var 

klippan i Scilla den idealiska platsen 

för att spana efter svärdfisk. En 

utkik klättrade upp till slottet och 

med särskilda vrål (säkert på

grekiska) meddelade han sina 

kamrater som stod redo på båtarna. 

Svärdfisken fiskas mellan april och 

oktober då den passerar Messina - 

sundet lockad av det klara vattnet. 

Under svärdfiskens parnings tid i 

juni letar harpuneraren först och 

främst efter svärdfiskhonorna, efter - 

som han vet att de ger dubbel 

avkastning. Svärdfiskhanen klarar 

inte av att förlora sin partner, utan 

ger först utlopp åt sin smärta med 

desperata rörelser och sedan 

överlämnar han sig åt fiskarna utan 

någon som helst lust att fortsätta 

leva. Om den tragiska och 

romantiska historien om svärd - 

fiskens brustna hjärta skrev 

Domenico Modugno i början av 

1950-talet en vacker sång som heter 

just ”Lu pesci spada”. 

Chianalea, 

där havet nästan 

tränger in i husen 

Scilla sträcker sig längs Kalabriens 

kust mellan Tyrrenska havet och 

berget Aspromontes sluttningar. 

Chianalea är den gamla fiskebyn, 

som ännu inte är konserverad för 

turisternas skull utan som 

fortfarande lever på den antika 

sysselsättningen fiske. Om du 

promenerar genom de vackra små 

gränderna stöter du ofta på fiskare 

som, utanför sina hus, antingen 

tillverkar fiskenät, lagar sina båtar 

eller förbereder sig för att ge sig ut 

på havet ännu en dag. Tyrrenska 

havets vågor tränger sig nästan in i 

bostäderna som är ständigt utsatta 

för havets krafter. På natten 

förstärker tystnaden det suggestiva 

ljudet från havets brus, som formar 

den musikaliska bakgrunden för 

livet i Chianalea. Det sägs att här 

är husen båtar och båtarna är hus. 

På ”Scaro Alaggio”, där fiskarna 

förankrar sina båtar för att skydda 

dem från vågorna, står det 

harmoniskt arkitektoniska 

Scategnapalatset, med sin dubbla 

balkongrad av fyrkantiga stenar 

fördelade på tre plan. I närheten 

ligger den eklektiska Villa Zagari, 

Chianalea 

Lilla Venedig 

byggd 1933. De överallt spridda 

antika fontänerna, torgen och 

kyrkorna, har alla en egen historia. 

Klipporna och bergen, som stupar 

rakt ner i havet, skapar ett enormt 

vackert naturlandskap, bevakat av 

det kärva slottet Castello dei Ruffo, 

på berget som tillhör Scylla, 

Homeros monster. Av militära skäl 

byggdes den imponerande 

byggnaden om till residens för 

greve Paolo Ruffo som 1532 

efterträdde de tidigare herrarna över 

länet Scilla. Från slottet har man en 

fantastisk utsikt som sträcker sig 

ända till de Eoliska öarna och den 

sicilianska kusten. 

KALABRIEN 

91

Chianalea 



Förutom svärdfisk erbjuder 

området vin från zibibbodruvan 

och citroner av ”verdello”kvalitet. 


Svärdfisken är obestridd kung 

i ded scillanska köket. Här, 

liksom i Bagnara, tillagas den 

enligt traditionella recept, 

ugnsstekt, i stekpanna eller 

i sås till makaroner. Snabbare 

att tillaga om än inte lika 

vanligt är grillad svärdfisk. 

Hur den än tillagas ackompan - 

jeras den av ett lokalt zibibbo - 

vin. 

Restauranger 

RESTAURANGER 

Glauco 

Via Annunziata 95, 

tel. +39 0965 754026, 

Kök baserat på lokalt 

fångad fisk, alltid färsk, 

serverad i en intim miljö 

i Glaucos gamla hus. 

La Pescatora 

Via Marina Grande 32, 

tel. +39 0965 754147. 

La Grotta Azzurra 

Via Marina Grande, 

tel. +39 0965 754889. 

Da Pippo 

Via Marina Grande 27, 

tel. +39 0965 754323. 

UTFLYKTSMÅL 

Kommunens territorium är 

stort. Det sträcker sig från 

havet och upp på 1500 meter 

till Gambarie d'Aspromontes 

skidbackar. 

EVENEMANG 

Svärdfiskefest, under 

sommaren anordnas föreställ - 

ningar och avsmakningar längs 

gatorna i byn. 

Fest för San Rocco, 

lördag och söndag som följer 

efter den 16 augusti. 

Helgonstatyn, med ett fackeltåg 

före, bärs på de troendes axlar 

runt byns gator, under sång 

och bön, till slut skjuts det 

fyrverkerier (den traditionella 

”trionfino”) och allt 

ackompanjeras av musikband. 

Estate Scillese 

(sommar i Scilla), teaterföreställningar 

och musikaler. 

Vertigine 

Via S. Rocco 14, 

Vertigine, 

tel. +39 0965 754015. 

La Risacca 


tel. +39 0965 790048. 

Kratais 

Via G. Omiccioli 26 

tel. +39 0965 754022. 

Il Pirata 

Via Grotte 65 

tel. +39 0965 7042922. 

Il Principe di Scilla 

Via Grotte 2, Chianalea 

tel. +39 0965 704324. 

Il Ponte 

Via Lungo mare 

tel. +39 0965 790477. 

HOTELL 

U Baìs 


tel. +39 0965 754889. 

Le Sirene 

tel. +39 0965 754121. 

Villaggio del Pino 

Melia 

tel. +39 0965 790048 

Hotell och restaurang. 

Il Principe 

tel. +39 0965 704324. 

Kratais 

tel. +39 0965 754022. 

MUSEER OCH 


Castello dei Ruffo: konvent 

och konstutställningar. 

Inkvartering 


Le Piccole Grotte 

Via Grotte 10, 

tel. +39 338 2096727, 

15 sängplatser i det som 

under en tid var fiskarnas 

bostad. 

www.lepiccolegrotte.it 

info@lepiccolegrotte.it 

Casa Vela 

Via Annunziata 7. 

Ulisse 


tel. +39 338 2709119. 

SPORT- OCH 


Badaktiviteter, dykning, fiske 

och vandringar. 

Chianalea 54 

Via Zagari 54. 

La Locanda 

Via Roma 49. 

San Francesco 

Via Ponte Livorno 5. 

Glauco 


tel. +39 0965 754026.

KOMMUNEN CEFALÙS 


(PROVINSEN PALERMO) 


0–270 m 

FOLKMÄNGD 


(2 000 innanför murarna) 

SKYDDSHELGON 

SS. Salvatore, 6 augusti 


Turistbyrån, 

tel. +39 0921 924130, 

Azienda Autonoma di 

Soggiorno e Turismo 

(oberoende turistbyrå), 

tel. +39 0921 421050, 

Ente Parco delle Madonie 

Presidio Turistico (turist - 

kontoret för Madonieparken), 

tel./fax +39 0921 923270. 


Med bil Från Messina; A20 

Messina-Palermo. Från 

Palermo; A19, Palermo-Catania, 

förgrening mot A20 Messina- 

Palermo, avfart Cefalù. 

Med tåg Messina-Palermo, 

Cefalùs station 

Med båt Hamn i Presidiana, 

1 km från Cefalù. 

AVSTÅND I KM 

Catania 181, Messina 163, 

Palermo 60. 

INTERNET 

www.comune.cefalu.pa.it 

comcefa@comune.cefalu.pa.it 

Myternas land 


Ortnamnet 

Kephaloidion är ett grekiskt namn 

som betyder ”huvud” i betydelsen 

”capo” (udde) eller också ”extre - 

mitet” eller ”spets”, med vilken man 

menar udde, klippan. Romarna 

kallade platsen för ”Coephaledium”, 

medan araberna kallade den ”Gafludi”, 

befäst stad och rik på vatten. 

Vapenskölden 

Vapenskölden kombinerar de marina 

känne tecknen, de ekonomiska 

resurserna och samhällets religiösa 

anda. Tre fiskar mot en ljusblå 

bakgrund (havet) runt ett bröd. 

Överst sitter den allsmäktige Kristus 

och välsignar allt med sin högra 

hand. Fisken (”ixtos” på grekiska) är 

akrostikon för Kristus för de första 

kristna, medan brödet symboliserar 

nattvarden. 

Vapenskölden är beundransvärd för 

sin symbolik och fonetiska-kroma - 

tiska sammansmältning: det är tre 

fiskar och tre på arabiska uttalas 

”thalatha”, medan ”thalatta” på 

grekiska betyder havet. Till det ljusblå 

havet i sköldmärket bifogas guldet, 

som är en utmärkt symbol för 

arabiska alkemister. Siffran tre 

refererar dessutom till antalet dalar 

på Sicilien, grenar i det italienska 

parlamentet, treenigheten och antalet 

monoteistiska religioner. 

Historia 

400-talet f.Kr.: den megalitiska 

ringmuren (slutet av 400-talet f.Kr.) 

och Dianatemplet, en megalitisk 

struktur på klippan, tillhör byns allra 

Cefalù 

äldsta historia. Platsens mytologiska 

ursprung och legender avslöjar 

platsens betydelse. Den var även 

ett blomstrande centrum tack vare 

kontakterna med folket som 

kontrollerade handeln på Sicilien. 

396 f.Kr.: Kartago, med generalen 

Imilcone, allierade sig med Cefalù. 

I grekiska källor från 300-talet f.Kr. 

(Diodoro Siculo) nämns redan 

Kephaloidion. 

307 f.Kr: staden erövrades av 

syrakuserna. 

254 f.Kr.: Cefalù föll under romerskt 

styre. Den blir en befästningsstad 

och följde Roms öde fram till 

upplösningen av det västliga 

romarriket, då den erövrades av först 

vandalerna sedan goterna och 

därefter bysantinerna. 

858 e. Kr.: araberna erövrade 

Cefalù, som de kallade för Gafludi. 

1063: tog normanderna herraväldet 

över staden med den bliviande 

Roger I av Sicilien, som assisterades 

av Rodulfo Rufo av Cefalù i kampen 

mot araberna. 

1131: efter önskemål från 

normandernas, kung Roger II, 

grundades katedralen i Cefalù. 

1267: restaurerades katedralen efter 

en period av vanvård. 

1839: hade Cefalù 81 fartyg och är 

den femte viktigaste flottan på 

Sicilien, vilket bevisar att havet alltid 

har varit viktig för dess invånares 

överlevnad. 

Särprägel 

Cefalù ligger i myternas land på 

grund av att dess skönhet kan endast 

SICILIEN 

93


förklaras med det övernaturliga. Här 

förvandlas Dafni, naturdiktare, till en 

klippa. Här reser Herkules ett tempel 

för Jupiter – och Ras Melkart, 

Herkules udde, är det puniska 

namnet på bosättningen. Här 

upplever de sina äventyr med 

jättarna, som har ett mycket gammalt 

ursprung (da Iavan, son till Iafet, 

Noaks son). Legender som korsar 

kulturer och dyker upp i historien. 

Till det antika grekiska Kephaloidion 

kom kartager, sirakuser, romare, 

vandaler, goter, bysantiner, araber 

och normander. Den kulturella 

mångfalden kan även förklaras av 

befolkingens starka band till havet, 

den känner dess andetag, dess doft. 

Havet är öppningen mot mångfalden, 

äventyret och det verkliga livet. 


”Solen som sjunker över havet, dess 

ljus som blir allt mjukare och 

varmare framåt kvällstimmarna, när 

landskapet verkar samla sig i sin 

egen skugga och sträcka sig ut över 

havet. Linjer och färger som 

förflyktigas, och stadens eleganta 

och tunna profil, som ligger som ett 

mörkt blad på havets spegel” (Steno 

Vazzana). 


Cefalù var särskilt älskat av 

normandernas kung Roger II 

(1095–1154), som anlade katedralen, 

stadens förnämsta byggnad, och 

återställde biskopssätet, som 

skapades under den bysantinska 

maktperioden, med alla de sociala 

och ekonomiska fördelar som det 

innebar. 

Kuriosa 

Det sägs att katedralen byggdes 

av kung Roger för att uppfylla ett 

löfte som han avgivit under en 

fruktansvärd storm som över - 

raskade honom till havs. Han 

lovade att bygga en kyrka till SS. 

Salvatores ära på den plats där 

han först landsteg. Enligt samma 

legend ska kyrkbacken ha byggts 

med jord från Jerusalem, som den 

normandiske kungen lät frakta 

från platsen – med namnet 

Aceldama – som begravde Judas 

lik och tog emot hans trettio 

silvermynt som betalning. 

Spåren från den islamiska konsten 

syns särskilt på katedralens fasad, 

som är smyckad med två rader av 

falska loggior som påminner om 

profilen av arabiska muqarna 

(dekorationer), den shiitiska 

traditionen av att smycka fasader 

och de målande dekorationerna, 

också de shiitiska, som finns i 

den trätavla som nyligen 

upptäcktes vid en restaurering. 

Det sägs även att den berömde 

engelske ockultisten Aleister 

Crowley (1875–1947), som bodde 

i Cefalù 1920–1923, ska ha utfört 

riter i borgen från 1200-talet, som 

låg ovanför byn och som det i 

dag endast återstår några få rester 

av, innan han utvisades från 

Italien. Många har skrivit om den 

engelske magikern, bland annat 

W.S. Maugham, L. Sciascia och 

V. Consolo. 

Katedralen, den 

normandiske 

kungens mästerverk 

Katedralen är fortfarande navet som 

hela den gamla byn kretsar kring, 

placerad i en fascinerande miljö 

mellan den vidsträckta horisonten till 

havs och det breda berget som reser 

sig över den. Berget som reser sig

över staden, som fenicierna kallade 

för ”Herkules udde”, är en kalkartad 

klippa 270 m hög, från vars topp 

man har en strålande utsikt. På 

toppen står en megalitisk byggnad, 

känd som ”Tempio di Diana” 

Dianatemplet, som eventuellt 

användes för dyrkan av havsväsen, 

vilket skulle bevisas av det när - 

liggande vattenkaret från 800-talet 

f.Kr. Från samma period som templet 

(det vill säga 400-talet f.Kr.) är den 

megalitiska ringmuren, som fascinerat 

europeiska resenärer. Rester av 

ringmuren finns bevarade längs med 

klipporna vid Giudecca (Postierla) 

och nära den antika Porta Terra (i 

dag Piazza Garibaldi). Men låt oss 

återvända till katedralen. Det förblir 

ett mysterium varför Roger II ville 

bygga en sådan storslagen kyrka, 

som även blev hans mausoleum, i 

denna lilla stad i stället för i Palermo, 

huvudstaden i hans rike. Faktum 

kvarstår att den normandiske kungen 

byggde sitt mästerverk här. 

Katedralen är så stor att den nästan 

försvinner ut ur ens synfält. Den är 

strikt med sitt kompakta block med 

två torn, men samtidigt utsökt med 

sina varma guldskimrande murar och 

gnistrande mosaikarbeten inuti. Det 

speciella är att detta normandiska 

tempel, styrt av bysantinska liturgiska 

förordningar, utformades och 

byggdes av islamiska arkitekter och 

arbetare, fortfarande närvarande på 

Sicilien i och med de kulturella band 

som knyter samman ön med 

Maghreb-regionerna. Med andra ord 

en underbar sammansmältning av tre 

kulturer, inspirerad av att kungen ville 

ha en kyrka som även var en 

fästning och ett begravnings - 

monument. Projektet inspirerades av 

den nordafrikanska arkitekturen från 

Zirites och Hammadites fästnings - 

palats, samma kultur som tillät Roger 

att bygga mästerverk i Palermo. 

Katedralens interiör domineras av 

pelarradens imponerande rytm och 

den stora Kristusbilden (som här 

sägs vara vackrare än den i 

Monreale) vid korets skål, är helt i 

mosaik med en guldfärgad bakgrund, 

och inskriptioner på grekiska och 

latin, utsökt gjord av bysantiska 

konstnärer (1148). Träkorset som 

hänger i korets centrum, tillskrivs 

Guglielmo da Pesaro (1400-talet). 

Av stort konsthistoriskt värde är 

också den romanska dopfunten, och 

klostret som gränsar till katedralen, 

dekorerad med ihopparade pelare 

med uthuggna kapitäler. Låt oss 

lämna denna kejserliga strålglans 

och dessa minnesvärda ikoner och 

gå vidare för att upptäcka fler skatter 

i det medeltida Cefalù. Till exempel 

Cefalù 

Myternas land 

Mariapalatset på torget Piazza 

Duomo och Osterio Magno på Corso 

Ruggero. Den senare byggnaden, från 

1200-talet, byggdes förmodligen 

ovanför en redan existerande 

struktur, identifierad, enligt en falsk 

tradition, som kung Rogers residens. 

Byggnaden ägdes av grevefamiljen 

Ventimiglia och det finns bevarat två 

vackra lodrätt delade fönster från 

1200-talet och ett tredelat fönster 

från 1300-talet. I dag används 

byggnaden för utställningar. Missa 

heller inte den medeltida tvättstugan, 

som man går in i via en elegant 

trappa av lavasten. Helt uthugget ur 

berget användes den tills ganska så 

nyligen. Den ligger vid mynningen av 

Cefalinofloden – citerad redan av 

Boccaccio – som har sitt ursprung i 

bergen på 1000 meters höjd och når 

Cefalù genom en underjordisk väg på 

12 km. Barocken, en annan gyllene 

period för Sicilien, kan ses i Cefalù 

på framsidorna av Monte della Pietà 

(1716) och i den vackra kyrkan 

Chiesa del Purgatorio (1668) men 

även i palatsportar, konsoler och 

andra arkitektoniska detaljer som ger 

liv åt gathörn, gator och små torg i 

den gamla stadsdelen, vars planering 

trots det förblir medeltida. I kyrkan 

Chiesa del Purgatorio är det värt att 

se den rektangulära kryptan med 

uttorkade lik. Av intresse är även 

biskopsseminariet (1638) som vetter 

åt Piazza Duomo och bågportalen i 

sten på Pirainopalatset från 1500talet. 

Man kan inte resa från Cefalù 

utan att först besöka I Mandralisca - 

museet – bland dess samlingar – 

finns den vackra målningen ”Ritratto 

di ignoto” (1465–70) av Antonello 

da Messina. Efter att ha sett alla 

mästerverk är det skönt att bara 

ströva fritt bland byns gränder, de 

många medeltida vinklar och vrår 

med sina små valv som samman - 

binder en byggnad med nästa. Efter 

turen kan du via Porta Pescara 

komma till marinan. Särskilt kvällstid 

är den gamla hamnen en suggestiv 

syn som är svår att släppa med 

blicken. 

SICILIEN 

95

Cefalù 



Den olivträdstäckta kullen som 

stupar rakt ner i vattnet, bördiga 

fält fulla av vinodlingar och 

fruktträdgårdar och klippavsatsen 

med utsikt över stränder, 

strandklippor och små havsbukter 

längs med en kust utstakad av 

sekelgamla pinjeträd. 

Man får heller inte glömma den 

dagliga ceremonin med havsfiske. 

De vanligaste fisksorterna är 

”a sciabica” (små sardiner) och 

”a tre maglie” (”pesce azzurro”, 

det vill säga makrill, ansjovis 

och sardeller). 


Cefalù genomsyras av havsdoft, 

och många av dess traditionella 

maträtter innehåller fisk och 

skaldjur. Men drottningen i det 

lokala köket i Cefalù är 

köttbaserad: ”pasta ’a taianu” 

(pasta i stekpanna) är en läcker 

och poetisk blandning av smaker 

och dofter, och kvällens 

höjdpunkt vid SS. Salvatorefesten. 

Pastan är smaksatt med 

ragu, kött och stekta auberginer. 

UTFLYKTSMÅL 

Fyra kilometer från Cefalù finns 

det antika San Biagioklostret, i 

dess kapell finns freskomålningar 

från 1200-talet. Bland olivträden 

i Settefrati, reser sig tornet på 

slottet Castello Ortolani di 

Bordonaro (tel. +39 0921924111), 

antik hemvist för adelsfamiljen 

Duca. Precis nedanför Pizzo 

Sant’Angelo, 15 km från Cefalù 

och på 800 meters höjd, bland 

kastanjer, ek och ask finns 

”Santuario mariano di 

Restauranger 

RESTAURANGER 

La Brace 

Via XXV Novembre 10, 

tel. +39 0921 423570. 

Al Gabbiano 

Strandpromenaden 

G. Giardina, 

tel. +39 0921 421495. 

Al Giardino 


G. Giardina, 

tel. +39 0921 921290. 

Al Girotondo 

Via V. Brancati, 

tel. +39 0921 421312. 

Al Porticciolo 

Via Bordonaro 66, 

tel. +39 0921 921981. 

Arcade Grill 

Via Vanni 9, 

tel. +39 0921 422530. 

Da Nino 


G. Giardina, 

tel. +39 0921 422582. 

Gibilmanna” (Jungfru Mariehelgedomen 

vid Gibilmanna), 

inuti vilken man kan beundra ett 

värdefullt barockaltare och besöka 

ett välfyllt museum. Cefalù är 

även ingångsporten till parken 

Madonie. 

Naturparken delle Madonie 

omfattar 15 kommuner, varav 

några är väl värda ett besök, till 

exempel Castelbuono och Pollina. 

Området Madonie överträffas i 

höjd endast av Etna och når 1979 

meter med Pizzo Carbonara. 

Området är inte bara rikt på slott 

och konstverk utan även på djuroch 

växtliv. Utomordentlig är 

sedan dess gastronomiska 

tradition skapad av smaker och 

lokala produkter, även certifierade: 

olivolja, DOC-viner, pasta från 

”granaio di Sicilia” (Siciliens 

kornbod), lokala ostar, 

kvalitetskött från djur som betat i 

Madonie och olika bakverkspecialiteter. 

Slutligen erbjuder det 

lokala konsthantverket keramik, 

vackra fållar i macramè, 

bearbetningar i järn, trä och sten. 

EVENEMANG 

Karnevalsfest med masker, 

allegoriska vagnar, danser och 

gastronomi. 

San Giuseppe, 19 mars. På 

helgdagsafton anordnas ”Vampa 

di S. Ciusieppi”, en spektakulär 

brasa. 

Påsk i Cefalù, på långfredagen 

slingrar sig en procession runt 

byn och på annandag påsk går 

man för att ”satari i vadduna” 

(klättra över forsarna), ett sätt att 

visa den traditionella utfärden. 

Il Veliero 


tel. +39 0921 423151. 

Kentia 

Via N. Botta 15, 

tel. +39 0921 423801. 

Il Saraceno 


tel. +39 0921 921480. 

Il Vicoletto 

Via Madonna 

degli Angeli 12 

tel. +39 0921 423929. 

L’Antica Corte 

Corso Ruggero 193, 

tel. +39 0921 423228. 

La Botte 

Via Veterani 6, 

tel. +39 0921 424315. 

L’Oasis 

Via M. Pintorno 101, 

tel. +39 0921 420992. 

Lo Scoglio Ubriaco 

Via Bordonaro, 

tel. +39 0921 423370. 

Nasca 

Via Bellini 1, 

tel. +39 0921 424946. 

‘Nna Principi 

Corso Ruggero 192, 

tel. +39 0921 421758. 

Osteria del Duomo 

Via Seminario 5, 

tel. +39 0921 421838. 

Ragno D’Oro 


G. Giardina, 

tel. +39 0921 422588. 

Trappitu 


tel. +39 0921 921972. 

Vecchia Marina 


tel. +39 0921 420388. 

Villa dei Melograni 

tel. +39 0921 422517. 

White Horse 

Via Roma 106, 

tel. +39 0921 420137. 

Kristi lekamens fest, första 

hälften av juni. En imponerande 

procession ledsagar SS. 

Sacramento. Dagen före 

festligheterna firar man ”La 

Fruottula”, som även kallas för 

Festa del Pane (brödfest), ett arv 

från den antika festen för skråna 

och sammanslutningarna som 

varade under åtta dagar (Ottava). 

SS. Salvatore, mellan 2–6 

augusti firas skyddshelgonets fest 

som tillägnas katedralen. 

Gudstjänster, processioner, 

ljusshow, fyrverkeri, musik och 

marknader är några ingredienser 

för den viktigaste festen för 

Cefalù, där den hedniska riten 

”La Ntinna a mare” firas sedan 

urminnes tider. Den firas den 6 

augusti och är en balanstävling: 

det gäller att hämta en flagga 

som sitter längst ut på en påle 

(en båtmast) som är upphängd 

över vattnet vid kajkanten och är 

insmord i talg och tvål. 

Cefalù Incontri (händelser i 

Cefalù), augusti–september. 

Stadens sommarprogram inne - 

håller musik (festivalerna ”Cefalù 

fa musica” och ”Cefalù Jazz 

club”), teater (dockteater), 

utställningar och animationer i 

den gamla stadsdelen. 

Jul i Cefalù, på julafton framförs 

på gatorna julsången ”‘a 

Ninnariedda”. På nyårsnatten är 

barnen huvudpersoner. De får 

presenter av ”‘a vecchia strina”, 

en gammal rynkig och tandlös 

gumma. 

HOTELL 

Inkvartering 

Costa Verde 

San Nicola da Cefalù, 

tel. +39 0921 931133. 

Astro 

Via Roma 105, 

tel. +39 0921 421639. 

Paradiso Club 

Via dei Mulini 18, 

tel. +39 0921 423900. 

Riva del Sole 


G. Giardina, 

tel. +39 0921 421230. 

Tourist 


G. Giardina, 

tel. +39 0921 421750. 

Villa Belvedere 

Via dei Mulini 43, 

tel. +39 0921 421593. 

Delle Rose 

Via Gibilmanna, 

tel. +39 0921 421885. 

MUSEER OCH 

KONSTGALLERIOR 

Museo Mandralisca, Via 

Mandralisca, tel. +39 0921421547. 

Till den rika samlingen, som 

förverkligades på 1800-talet av 

baron Piraino di Mandralisca och 

idag förvaltas av stiftelsen 

Fondazione Mandralisca, räknas 

målade porträtt (den dyrbara lilla 

målningen ”Ritratto di ignoto” 

(porträtt på okänd) av Antonello 

da Messina), en arkeologisk 

samling (den berömda klock - 

formade vasen från 300-talet f.Kr. 

med den realistiska scenen av en 

tonfiskförsäljare), en mynt samling 

och en snäcksamling, som 

omfattar 20 000 exemplar från 

hela världens hav. 

Biblioteksmuseet vid 

”Santuario di Gibilmanna”, 

tel. +39 0921 420883. 

I stadsdelen Gibilmanna finns 

inuti kapucinermunkarnas kloster 

och i sanktuariumet för Jungfru 

Marie detta museum som är det 

första att samla franciskansk 

konst på Sicilien. 

SPORT- OCH 


De flesta sporterna är knutna till 

havet, eftersom Cefalù har en 

vacker strand. Dessutom kan man 

göra utflykter i Madonieparken, 

bergsvandra och ägna sig åt 

vintersporter. 

Information: Turistkontoret för 

Madonieparken i Cefalù, 

tel. +39 0921 923327. 

La Giara 

Via Veterani 40, 

tel. +39 0921 421562. 

Mediterraneo 

Via A. Gramsci 2, 

tel. +39 0921 922573. 

Locanda 

Cangelosi Rosaria 

Via Umberto I 26, 

tel. +39 0921 421591. 

Gli Alberi 

del Paradiso 

Via dei Mulini, 18-20 

tel. +39 0921 423900.

KOMMUNEN 

CASTELSARDOS GAMLA 

STADSDEL 

(PROVINSEN SASSARI) 


114 m 

FOLKMÄNGD 



SKYDDSHELGON 

San Antonio Abate, 17 januari 


Turistbyrån 


Piazza del popolo, 

tel./fax +39 079 471506 

Kommunens presskontor, 

tel. +39 079 478409 


Med bil 

Alghero via Sassari, eller Olbia 

via Tempio Pausania, eller 

kustvägen Olbia-S. Teresa di 

Gallura-Castelsardo. Från Porto 

Torres, kustvägen (31 km). 

Med båt 

Castelsardo har en turisthamn. 

Med buss 

Avgår från Sardiniens större 

städer, från hamnar och 

flygplatser, i anslutning till 

ankomsten av flygplan och 

båtar. 

AVSTÅND I KM 

Alghero 55, Porto Torres 31, 

Sassari 26. 

INTERNET 

www.comunedicastelsardo.it 

comcas@tiscali.it 

En fästning vid havet 


Ortnamnet 

Byn har bytt namn vid varje ny 

maktperiod. Byn grundades år 1102 

av den liguriska adelsfamiljen Doria 

och kallades för ”Castel Genovese”. 

År 1448 erövrade spanjorerna byn 

och kallade den för ”Castell’ 

Aragonese”. Spanjorerna gav den 

även titeln ”città regia” (kunglig 

stad). Till sist döptes byn om till 

Castelsardo år 1769 av härskarna från 

huset Savojen. 

Vapenskölden 

Skölden föreställer ett slott med tre 

torn, på det högsta tornet fladdrar 

en kluven flagga, längst ner står det: 

Pax et Bonum Rem Publicam 

Conservant A.D. 1102 (Fred och väl - 

stånd skyddar staten, år 1102 e. Kr.). 

Historia 

1102: fästningen grundlades och 

gavs namnet ”Castel Genovese” av 

den genovesiska adelsfamiljen Doria, 

under den långa kampen mellan 

Genuas och Pisas adelsfamiljer. 

1357: blev Brancaleone Doria herre 

över staden och gifter sig med 

Eleonora d’Arborea, som senare blir 

berömd för lagsamlingen ”Carta de 

Logu”. Den siste läns herren från 

adelsfamiljen Doria är Nicolò, son till 

Brancaleone, som vi kan tacka för 

”Ordina menti del porto” (hamn - 

förord ningar), som man kan hitta 

spår än idag i de lokala traditionerna. 

1448: föll fästningen i händerna på 

aragonerna, efter en belägring som 

varade i tio år. Fästningen byter 

namn till ”Castell’Arago nese”, som 

Castelsardo 

en hyllning till de nya erövrarna och 

fick, tillsammans med sex andra 

städer på Sardinien, titeln kunglig 

stad. 

1527: kondottiären Renzo Ursino 

av Ceri och amiral Andrea Doria 

försökte återerövra fästningen, men 

invånarna lyckades driva tillbaka 

attackerna, kanske tack vare 

mistralens starka och plötsliga 

kastbyar, som gjorde den fientliga 

flottan obrukbar. Castell’Aragonese 

stod emot och på så sätt tvingade 

anfallarna till reträtt via Sassari, som 

plundrades. Från detta dramatiska 

slag finns exempelvis den kanonkula 

bevarad som fastnade i de höga 

murarna runt Santa Mariakyrkan. 

1554: samtidigt med pesten åter - 

vände angriparna. Tack vare fäst - 

ningen, som nu var återuppbyggd, 

kunde befolkningen än en gång slå 

tillbaka attackerna från de otto - 

manska fartygen år 1561. Anfallen 

från turkarna blev allt fler under de 

kommande åren och kulminerade i 

det våldsamma slaget år 1576. Efter 

reparationerna 1625 fick fästningen 

den struktur som finns än i dag. 

1708: aragonernas herravälde följdes 

av det österrikiska. 

1717: invånarna i Castelsardo gav 

vika för kardinal Alberinis trupper 

och hamnade återigen under spanskt 

herravälde. 

1720: perioden inleddes med huset 

Savojen och den ekonomiska 

återhämtningen, det byggdes skolor, 

ett postkontor och vägen som binder 

samman byn med staden Sassari, 

som är provinsens huvudort. 

SARDINIEN 

97


1769: Carlo Emanuele III godkände 

förslaget från kommunens råd och 

staden döptes därmed om till 

Castelsardo. 

Särprägel 

När du passerat ringmuren finner du 

dig nedsänkt i en tidlös atmosfär. 

Tystnaden bryts endast av måsarnas 

skrik och mistralens sus som letar sig 

fram i gränderna. Måsarna kretsar på 

låg höjd och visar vägen till havet 

och genom de antika gränderna, som 

från ”Castello dei Doria” (Dorias 

slott) leder till katedralen och 

vindbryggan. Plötsligt kan man se 

glimtar av havets reflexer, dess färger 

och klarhet. Havet som skiftar färg 

under en timmes korta tid. 

Vid klart väder kan man se ända till 

öarna Korsika och Asinara. I byn kan 

man se kvinnor sitta utanför sina 

husdörrar och fläta korgar med en 

skicklighet nedärvd genom seklerna 

och prata på sin musikaliska dialekt, 

som bär spår av språkliga influenser 

från herraväldena under genovesarna, 

aragonerna och korsikanerna. Den 

kulturella blandningen har till slut 

skapat en harmonisk 

sammansmältning som utgör den här 

byns verkliga särart, dess själ. Inte 

bara i språket utan även 

gastronomiskt, i de folkliga 

traditionerna och det traditionella 

Castelsardos museum 

Stranden Lu Bagnu 

konsthantverket kan man finna 

frukterna av dessa kulturella möten 

mellan Medelhavets olika delar. 


Don Giovanni Vivas, vicekung av 

Sardinien, prisade i ett brev 1625 

adresserat till Aragoniens kung, 

Castell’Aragoneses ointaglighet: 

”skulle vi förlora hela riket Sardinien, 

räcker det med att vi håller fast vid 

denna enda fästning för att sedan 

kunna återerövra resten av ön”. 

Nyligen gav journalisten Enzo Biagi 

ett smickrande omdöme, då han 

beskrev Castelsardo som ”en idealisk 

plats att leva på”. 


Eleonora av Arborea, som gifte sig år 

1376 med Brancaleone Doria, herre 

över ”Castel Genovese”, gav sarderna 

möjlighet att uppleva en sällsynt 

period av självständighet och självbestämmanderätt. 

Hon skrev även den 

innovativa och framsynta regionala 

lagsamlingen ”Carta de Logu”, som 

gällde i över tre sekler. Hon blev 

domare med ansvar för provinsen 

Arborea efter sin far Marianus IV:s 

och sin bror Hugo III:s död. 

Marianus IV ansågs också ha varit en 

patriot, eftersom han som den förste 

att försöka befria ön från det 

utländska förtrycket. Eleonora levde 

i Castelsardo i sju år, fram till 1383, 

då hon skickade iväg sin make till 

Barcelona för att fredsförhandla 

med kung Pietro IV. Men han blev 

tillfångatagen, eftersom Eleonora 

inte kunde motstå att attackera 

aragonerna när Brancaleone Doria 

fortfarande befann sig i Spanien. 

För att försöka befria Brancaleone 

samlades invånarna i Castelsardo 

år 1388 under arkaderna i den 

kommunala loggian (ännu idag säte 

för rådhuset) för att fredsförhandla 

med spanjorerna. Under tiden 

flyttades Brancaleone till Cagliari 

och låstes in i San Pancrazio-tornet, 

där han fick stanna i sex år, utan 

att Eleonora lyckades få honom fri. 

Eleonora dog år 1404, förmodligen 

i pesten. Brancaleone fortsatte att 

kämpa mot spanjorerna tillsammans 

med sonen Marianus V. 

Kuriosa 

”Maestro di Castelsardo” är ingen 

lärare trots att han har tillägnats flera 

grundskolor. Han var istället en 

katalansk-aragonsk konstnär, som 

förblivit anonym, och som levde 

kring sekelskiftet 1500. Hans verk är 

ett av de mest framstående uttrycken 

för öns sengotiska målarkonst 

(men även för det spanska måleriet). 

Han är känd som ”Maestro di 

Castelsardo”, eftersom med 

utgångspunkt från studierna av hans 

verk som bevarats i den lilla staden, 

som har tillägnat honom ett 

museum, lyckades forskarna i början 

av 1900-talet klassificera målarens

Roccia dell’Elefante 

hela konstproduktion, som var spridd 

över museum och kyrkor även 

utanför Italien. 

Den katalanske 

mästarens målning 

och den gotiska 

riten ”Lunissanti” 

Placerad uppe på en udde som 

sträcker sig ut i havet är Castelsardo 

med stadsdelen Cittadella, även 

kallad Casteddu – det vill säga en 

labyrint av sneda smågator i den 

gamla byn – en uppenbarelse med 

stark dragningskraft. Oavsett från 

vilket håll man tittar på staden 

– bortsett från utsikten över den 

moderna stadsdelen Pianedda och 

bosättningarna närmast kusten – så 

erbjuder Castelsardos udde vykorts - 

motiv, i synnerhet från slottet, som 

i dag inhyser ”Museo dell’Intreccio 

Mediterraneo” (museum för 

flätningskonsten runt Medelhavet) 

och är värd åt kongresser och 

kulturevenemang. 

Castelsardo har, med sina många 

trappsteg, labyrinter av små gator, 

bostadshus som fått växa i lodräta 

linjer, utbyggnader i sten och små 

torg, inte förändrats särskilt mycket 

sedan staden anlades år 1102, alltså 

för mer än 900 år sedan. Till de mest 

San Antonio Abatekatedralen 

intressanta byggnaderna hör San 

Antonio Abatekatedralen, som fått 

sitt namn av stadens skyddshelgon. 

Kyrkbyggnaden är synlig från havet 

även på flera mils avstånd, tack vare 

sitt klocktorn i färgad majolika. 

Kyrkan, som byggdes 1503, har 

bevarat en av Sardiniens vackraste 

målningar, skapad av ”Maestro di 

Castelsardo”. Målningen, daterad före 

1492, består av fyra delar målad puts 

som kombinerar temperamålning och 

oljemålning på trä med en guldfond 

och visar prov på konstnärens 

skicklighet då det gäller att behärska 

Santa Mariakyrkan 

det flamländska bildspråket, som ger 

en enorm vikt åt ljuset. Dessutom 

har konstnären lyckats överföra 

renässansens centralperspektiv till 

tavlans gotiska struktur. I kyrkans 

interiör kan man även beundra 

värdefulla prydnader, som altaret från 

1700-talet i snidat trä. Inte långt 

därifrån, omringad av höga murar 

som fungerar som kuliss åt det lilla 

torget framför, hittar vi Santa 

Mariakyrkan, säte för brödraskapet 

”Confraternita di Santa Croce”, som 

även är startpunkten för de antika 

heliga föreställningarna under 

påskveckan. I kyrkan finns betydande 

konstskatter, till exempel ”La 

Pieddai”, en mångfärgad träskulptur 

som föreställer Jungfru Maria och 

träkrucifixet ”Cristo Nero” den svarte 

Kristus. Det är det äldsta bevarade 

krucifixet på Sardinien, skapat av 

benediktinermunkarna under 1300talet. 

Det bärs vid processionen 

under festen ”Lunissanti”. 

Bosättningarna i området 

Castelsardo går 

dock tillbaka 

Castelsardo 

En fästning vid havet 

Nuraghe 

till långt före medeltiden. De antas 

till och med vara från yngre 

stenåldern, vilket bevisas av de 

många ”nuraghi” (befästningstorn) 

som finns i området och av Domus 

de Janas (förhistoriska häxhus). Ett 

av tornen står på ”Roccia 

dell’Elefante” (elefantklippan), som 

fått sitt namn från sitt namn efter 

sin elefantlika form skapad av tidens 

erosion. Tornet är från bronsåldern 

och ligger på vägen mot Sedini. Mitt 

emot ligger tornet Paddaggiu, som 

förmodligen härrör från den sista 

delen av den förhistoriska tiden och 

är fortfarande väl bevarat. En annan 

fornlämning från denna tidsålder är 

tornfästningen Ispighia, belägen nära 

orten med samma namn i en 

strategisk position ovanför dalgången 

vid Frigianufloden. På västra sidan 

sträcker Castelsardos udde ut sig i 

havet mot ön Asinara, och skyddar 

infarten till hamnen i Frigiano, till 

sjöfararnas lycka. På östra sidan bryts 

udden sakta ned i havet. Det är här 

som de antika romarna skapade en 

av sina förtöjningsplatser, Cala 

Austina, som än i dag är en mycket 

vacker bukt. 

SARDINIEN 

99

Castelsardo 



På trapporna i den gamla 

stadsdelens gränder sitter byns 

kvinnor och flätar korgar av 

dvärgpalm, enligt en tradition 

som förts vidare från mor till 

dotter och som sägs härstamma 

från benediktinermunkarnas epok, 

det vill säga från 1300-talet. De 

äldre fiskarna däremot flätar 

istället ryssjor av vass, ett slags 

konformade korgar som används 

vid hummerfiske. 


Spaghetti med sjöborre eller 

hummer och i allmänhet de flesta 

fiskrätter. Den bästa tiden för att 

avnjuta sjöborre är vintertid, från 

januari till mars, medan för 

hummer är det bättre att vänta till 

sommaren, eftersom man under 

den kallaste perioden måste 

respektera den biologiska 

återhämtningen. 

UTFLYKTSMÅL 

Det finns två nationalparker 

utanför Castelsardo, dels ön 

Asinara och dels nationalparken 

som omfattar hela Magdalenaarkipelagen. 

Hela området runt 

Castelsardo kan skryta med att 

vara en vidsträckt arkeologiskbotanisk 

park, där man kan 

Inköp 


Längs med gatorna i den 

gamla stadsdelen kan man 

träffa på kvinnor som sitter 

och flätar korgar av dvärg - 

palm eller fiskare som 

flätar ryssjor av vass. 

Korgflätning dominerar 

Castelsardos konst hant - 

verk, ett uppskattat, 

originellt och utsökt 

arbete. 

Restauranger 

RESTAURANGER 

Bounty 

Via La Marmora 12, 

tel. +39 079 479043 

Da Ugo 

Corso Italia 7/c, 

tel. +39 079 474124 

Il Cavalluccio 

Punta Tramontana, 

tel. +39 079 474510 

Il Cormorano 

Via Colombo, 

tel. +39 079 470628 

besöka megalitiska och 

förhistoriska platser, domus de 

janas (förhistoriska häxhus) och i 

synnerhet ”Roccia dell’Elefante”, 

ett av de mest berömda 

naturmonumenten på Sardinien. 

Castelsardo befinner sig på en 

utmärkt position i förhållande till 

Costa Smeralda (smaragdkusten), 

antingen från Alghero eller Bosa, 

även de kungliga städer med stor 

charm. Några få kilometer från 

Castelsardo, närmare bestämt i 

Casteldoria i kommunen Santa 

Maria Coghinas finns 

svavelosande varmvattenkällor. 

Att bada i dem rekommenderas 

särskilt för dem som lider av 

andningsbesvär och ledvärk. Tio 

kilometer därifrån finns ruinerna 

av Terguklostret, Sardiniens 

motsvarighet till Montecassino. 

Terguklostret var den finaste 

juvelen i den romersk-pisantinska 

La Guardiola 

Piazza Bastione 4, 

tel. +39 079 470428/755 

Sax 

Via Sedini 46, 

tel. +39 079 471467 

Sa Ferula 

Corso Italia 1, 

tel. +39 079 474529 

Su Nuraghe 

Via Sedini, 

tel +39 079 470273 

Aquarius Club 

Via Sardegna 28, 

tel. +39 079 474184 

Da Gianni 


tel. +39 079 474388 

Da Romano 

Via Roma, 

tel. +39 079 470103 

Giovanni e Rosaria 


tel. +39 079 474146 

Havana 

Via Sedini 2, 

tel. +39 079 471542 

La Marina 

Via Roma 108, 

tel. +39 079 470137 

La Sirenetta 

Sunaiola, 

tel. +39 079 474088 

La Vela Blu 

Via Venezia, 

tel. +39 079 474570 

La Vignaccia 

Via Magellano 11, 

tel. +39 079 470523 

Lo Scoglio 


i Zirulia, 

tel. +39 079 470694 

Mistral 

Via Sedini 18, 

tel. +39 079 471050 

Rocca Ja 

Via Sedini, 

tel. +39 079 470164 

Sa Panada 

Via Marina 7, 

tel. +39 079 470150 

Aragona 

Via Manganella, 

tel. +39 079 470316 

Cafè de Paris 

Via Brigata Sassari, 

tel. +39 079 470618 

Da Maria Giuseppa 

Via Nazionale 20, 

tel. +39 079 470661 

Da Pinna Edoardo 

Via Nazionale 35, 

tel. +39 079 470415. 

La Pecora Nera 

Stadsdel Eni Strada, 

C.Sardo/S.Teresa, 

tel. +39 079 470666 

kulturen, som någonsin smyckat 

ön. 

EVENEMANG 

Ceremonier under påsk - 

veckan, påsken är naturlligtvis 

den mest spännande händelsen 

i Castelsardo. Särskilt måndagen 

före påsk då man firar 

”Lunissanti”. Det är en religiös 

ceremoni som återger Kristi 

lidande och död och som har 

upprepats på närmast identiskt 

vis varje år sedan över ett halvt 

årtusende tillbaka. En procession 

går längs med de små gatorna 

i den gamla stadsdelen och bär 

med sig det värdefulla träkrucifixet 

”Cristo Nero” (den svarte Kristus). 

Atmosfären, som är fylld av de 

arkaiska ljuden från tre 

förgregorianska körer upplysta 

av facklornas darrande sken, 

förflyttar varje år byn tillbaka 

till medeltiden. 

Nyårsnatten firas med 

fyrverkerier och konsert. 

MUSEER OCH 

KONSTGALLERIOR 

Museet för flätningskonsten 

runt Medelhavet ligger inne i 

Doriafamiljens slott och tillägnas 

Castelsardos kvinnor som utövat 

Lu Scubili 

Via Garibaldi 21, 

mobil. 329 5603443 

Piccolo Borgo 

Via Seminario, 

tel. +39 079 470516 

Vivanda 

Via Colombo 6, 

tel. +39 079 470311 

Pina Satta 

mobil. 329 4053590. 

HOTELL 

Inkvartering 

Nadir 

Via Colle di Frigiano 1, 

tel. +39 079 470297 

Riviera 


Anglona 1, 

tel. +39 079 470143 

Janus 

Via Roma, 

tel. +39 079 470143, 

Residence Ampurias 

Via Genova 4, 

tel. +39 079 474008 

Baga Baga 

Terra Bianca, 

tel. +39 079 470075 

Processionen i Lunissanti 

detta särskilda hantverk, att fläta 

korgar. Flätningskonsten lockar 

cirka 80 000 besökare varje år till 

byn, en betydande siffra som 

placerar detta museum på andra 

plats bland Sardiniens museer i 

fråga om besökarantal. Endast 

”Compendio garibaldino” på ön 

Caprera har fler besökare. 

Museet om Maestro di Castel - 

sardo är beläget i katedralens 

krypta och innehåller förutom 

målningar av ”Maestro di 

Castelsardo”, silverföremål, 

offergåvor och antika liturgiska 

föremål. 

SPORT- OCH 


Vattensporter, ridning och 

sportfiske. 

Hotel Baja Ostina 

Cala Austina, 

tel. +39 079 470127 

Hotel Castello 


Anglona 15, 

tel. +39 079 470062 

Costa Doria 


tel. +39 079 474043 

Residence La Baia 


i Zirulia, 

tel. +39 079 479017, 

+39 079 470694 

Residence 

La Rosa dei Venti 


tel./fax +39 079 474255. 

Club Pedraladda 


i Zirulia 50, 

tel. +39 079 470383/4 

Villaggio Rosciada 

Club 

Li Paddimi, 

tel +39 079 474054 

Pensione La Marina 

Via Roma 108, 

tel. +39 079 470137 

Pensione Pinna 


Anglona 7, 

tel. +39 079 470168

Italienska Statens Turistbyrå (ENIT) 

Ett samarbete mellan 

Club de ”I Borghi più belli d’Italia”

Italiens vackraste byar - Italienska Statens Turistbyrå

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?